Tillman: Längtar redan till nästa års bandyfinaler — men köerna var en arrangörsmiss utan dess like

KRÖNIKA Idag känns allting så tomt. Bandysäsongen är nämligen över för den här gången och jag får snällt invänta början på en ny. Tänk om det aldrig skulle ta slut, om man kunde spela bandy året om.

Tomt var det verkligen inte (!) på torget i Lidköping på söndagen när fansen hyllade sina guldhjältar efter att man lyckades vinna det där så efterlängtade SM-guldet.

Jag kan inget annat än att lyfta på hatten och gratulera alla som har någon koppling till Villa-Lidköping.
Stort GRATTIS.

Men jag får även göra det samma för Västerås damlag som också blev historiska när man tog sitt första SM-guld någonsin.

Om vi börjar med matchen så är den första halvleken något utöver det vanliga, kanske till och med den bästa halvleken jag någonsin sett i en bandyfinal.

Det var full fart framåt från början av både Villa och Västerås, och vilka mål det bjöds på.

Ur spänningssynpunkt tycker jag att Villa gjorde ett mål för mycket i första halvlek för att det skulle bli en bra och spännande andra halvlek.

Tränaren i Västerås, Micke Carlsson, sa ändå innan den andra halvleken började att man skulle ge det en chans och köra på för att försöka komma ikapp och förbi, men så blev aldrig fallet.

Om nu den första halvleken bjöd på magisk underhållning så var den andra halvan av matchen inte alls lika bra då Villa bevakade sin ledning, höll bollen inom laget och gjorde inga större misstag.

Västerås ska som sagt ha all heder i att man gjorde ett krafttag till att knappa in på Villa, men istället rann det iväg resultatmässigt i slutskedet av matchen.

Sammanfattningsvis vinner Villa den här finalen på ett rättvist sätt, man ska inte ta ifrån dom någonting idag.

Några andra reflektioner från den här bandyhelgen är att jag står fast vid att herrfinalen ska spelas någon gång under dagen, runt 14-15-tiden. Som supporter blir det en alldeles för lång väntan på att matchen ska dra igång.

Det blir mer fylla och chanserna till att det händer någonting i mörkret efter matchen ökar och försvårar då arbetet för ordningsvakter och poliser.

Dock tror jag att det var rätt lugnt ändå efter matchen, har bara kunnat läsa mig till att det var lite tumult innan matchen.

I och med att det var väldigt fint väder under finaldagen så kanske isen var något bättre när herrarna spelade sin final än vad den var när damerna spelade sin match.

Så därför kanske detta var den enda positiva anledningen till att finalen spelades senare på kvällen.

Oavsett matchtid så hade i alla fall runt 18 tusen personer tagit sig till Studenternas i år för att se finalen där de flesta läktarna var fyllda med blåvita färger.

Dock kändes det väldigt nervöst bland publiken då det var väldigt tyst hos både Villa- och Västeråssupporters.

Tror det tog drygt 20 minuter innan jag hörde Västeråsfansen sjunga och cirka 10 minuter till innan Villa började sjunga och heja.

Att få in så mycket folk på en arena kan ta olika lång tid, och årets SM-final var en sådan dag när det tog väldigt lång tid att släppa in alla. Köerna ringlades långa utanför varje ingång och många blev oroliga att man inte skulle hinna in till matchstart.

Alla vi som stod i dessa köer var eniga om att detta var under all kritik och en arrangörsmiss av dess like. Jag frågar mig själv varför man inte hade flera ingångar in till läktarna?

Som det var nu fanns det bara en ingång på varje kort och långsida och det är alldeles för lite enligt mig. Här får Uppsala komma på en bättre lösning till nästa år. Gör om gör rätt.

Någonting annat som man också kan försöka fixa är en storbildsskärm någonstans på arenan där man kan visa repriser. Även om man nu är en van bandytittare så vill man ibland kunna se vad som hände i ett tidigare skede.

Annars tycker jag som vanligt, att den här helgen är bland det bästa på hela året. Det är en stor enda folkfest där man umgås och pratar bandy med varandra oavsett vilket lag hjärtat slår för och det gillar jag verkligen jättemycket.

Därför längtar jag redan nu till nästa års bandyfinal.

Joakim Tillman