Inlägg

Forsberg: Tycker synd om er som inte går på bandy

, ,

Söndag 28 oktober. Snön har fallit i större delar av Sverige. Till mångas glädje men även förtret
förstås. Och så ställde vi in sommarmöblerna också. Ja, alltså ställde tillbaka klockan med en timme. Till mångas glädje och förtret även där.
Frågan är väl hur nödvändig den här höstceremonin egentligen är.

För min del så kan vi ha sommartid året om. Bara det spelas bandy.
Det där med tid. Tänk om det kunde läggas in en motion i riksdagen om att förlänga dagarna med ett par timmar varje dag.
Det skulle göra så mycket för en annan.
Så det parti som tar upp den frågan har min röst i alla fall.

För tanken var att jag skulle ha levererat en krönika innan premiäromgången.
Men det var det där med tiden. Så då hamnade vi det läget att jag helt enkelt får summera premiäromgången när facit finns i stället.
Lite enklare kanske eftersom jag slipper visa hur dålig tippare man är…

Efter två smygpremiärer där Villa och Västerås vann sina matcher så var det i fredags dags för den riktiga premiären.
Fem matcher på programmet och jag var på plats i Göransson Arena tillsammans med 1458 andra.

Alltså: 1458 personer som bevittnade ett svenskt klassikermöte.
Varför? Vad behövs för att folk i Sandviken ska gå på bandy?
Jo, jag vet att slutspel kan locka fram de där 1-1500 personerna till.
Men en premiär mot antagonisterna från Västerås borde det vara slutspelskänsla över och därmed också över 2 000 på läktaren.

Jag har inget bra svar på vad man skulle kunna göra för att odla intresset igen i Sandviken.
Nu blir ju klubben min arbetsgivare om fyra dagar.
Läge att lansera lite ideér då kanske….

Hursom så tycker jag synd om er som inte går på bandy i Sandviken. Som vanligt så bjöd dessa två lag på en bra match där initiativet gick mellan lagen under matchens gång. VSK, som saknade bland annat Simon Jansson, hamnade i ett tidigt underläge och i paus så fanns det inte så mycket som talade för att de sista 45 minuterna skulle bli spännande då SAIK ledde med trygga 5-2.

Men de här matcherna brukar sällan vara avgjorda redan i paus och den här fajten var inget undantag.
SAIK hade flera bra lägen att avgöra i början av andra halvlek, där Christoffer Edlund satte en straff i magen på Kjellsson, som för dagen hade rätt nummer på ryggen.

VSK samlade kraft i och med att SAIK inte lyckades åka ifrån och på sedvanligt VSK-manér så åt man sig in i matchen, via Martin Landström två gånger om.

Känslan ett tag var att den här matchen kunde gå åt vilket håll som helst. Men SAIK visade varför vinnarmentaliteten sitter i väggarna i Göransson Arena lika hårt som färgen och med fem minuter kvar av matchen så kunde Edlund sätta 6-4 på hörna. Och att hörnor är avgörande ingrediens i en tät bandykaka visade den här matchen. SAIK hade totalt 6 hörnor och satte två. VSK hade dubbelt så många och gjorde inte ett enda.
Underskatta inte hörnans kraft i bandy.

Frånsett publiksiffran så var det en helt ok premiärmatch och visst kommer det här två lagen tillhöra toppen i år.
Det är sen gammalt det…

Från övriga premiärmatcher så konstaterar jag detta:

Falun-Bollnäs 4-9

Faluns återkomst till högsta serien blev en tuff sådan. Innan varmkorven hade hunnit sjudit klart i kioskerna så hade Bollnäs redan gjort 3-0 och efter en sådan start så kan jag tänka
mig att folket runt isen drömde sig tillbaka till dagarna så Obuchov härskade på Lugnet.

Då hade man kanske haft chansen att vända på det. Trösten fick väl bli att man gjorde fyra mål framåt i alla fall.
Men saken var bara den att Bollnäs gjorde nio och Patrik Nilsson snickrade till fem av dem.
Efter fjolårets skadefyllda säsong så kanske Nilsson kan bli Bollnäs målfrälsare som man längtat efter.

En annan spelare som jag tror kan bli viktig för Bollnäs är nyförvärvet Kasper Milerud. En duktig
spelare som jag tycker Hammarby helt enkelt ”slarvade” bort. En spännande spelare med flera goda egenskaper. 2 mål och 2 ass i premiären tycker jag visar det.

Sirius-Tellus 5-4

En match där Sirius såg ut att gå mot en säker seger då man ledde med 4-1 med kvarten kvar. Men krigarlaget från Stockholm är svåra att knäcka. Två snabba mål och det var match igen. Sirius gjorde sedan 5-3 innan Tellus på övertid satte 5-4. Tycker väl att resultatet speglar vad dessa lag står. Nära varandra. Kommer att vara tight mellan dessa två lag kan jag tänka mig.

Vänersborg-Motala 6-4

Motala visar att man inte kommer att bli någon lätt motståndare i årets serie. Ledde med 3-1 ett tag innan Vänersborg började vakna till. Och är det något man ska passa sig för när man möter Vänersborg så är det fasta situationer. Finns skapliga skyttar i det här laget. Av lagets sex mål kom fem på fasta situationer. En straff, två hörnor och två frislag. Emil Wiklunds 6-4 var således den enda spelmålet. Men som sagt; Motala kommer att bjuda upp till bra motstånd den här säsongen.

Broberg-Vetlanda 1-4

Hade någon sagt till mig efter World Cup att Vetlanda kommer att slå Broberg med 4-1 i premiären så hade jag avfärdat den personen som minst sagt tokig och lite smålänning. Broberg såg bra ut den helgen. Men det var då det. Premiäromgångens överraskning skedde i Hälsingland. Starkt av Vetlanda att klara av det. Broberg hade tydligen rätt många lägen till att göra mål men nära skjuter inga småländska kaniner och ger heller inga poäng.

Edsbyn-Frillesås 8-2

Här var det nog inte resultatet som fick folket att höja på ögonbrynen eller det faktum att Frillesås
Mattias Johansson blev historisk som förste målskytt för laget som gör sin första säsong i högsta serien.
Nä, här höjdes nog ögonbrynen redan efter 5 minuter och 47 sekunder då Edsbyns Joakim Svensk fick matchstraff.Svensk är en tuff spelare så att det var han kanske inte var någon jätteskräll men att redan efter knappa sex minuter få matchstraff är nog rekord i elitseriens historia.

Rätta mig gärna.

Här skulle jag vilja skriva att alla lag nu är i gång men tyvärr så är det ju inte så då. Hammarbys
premiär mot Villa blev ju inte av och det är bara att skylla på klimatförändringar. Eller Stockholms
stad som inte fått upp en hall i staden än.

Och igår spelade SAIK sin andra raka hemmamatch. Vetlanda besegrades med 11-2 efter fem mål av
Christoffer Edlund. Så man kan väl lätt säga att elitserietabellen haltar lite grann och med tanke på alla plusgrader som vädertjänsten lovat till veckan så lär det knappast halta mindre…

Till sist så vill jag bara sända mina varmaste hälsningar till Mikael Svärd i Ljusdal. Smått legendarisk kommentator på Bandyplay som med sin inlevelse kan få en 1-12-match att bli underhållande att titta på.

Tyvärr så drabbades han av en stroke i maj och är av förklarliga skäl inte med i årets
sändningar av elitseriematcherna. Jag kan bara hoppas att rehabiliteringen går bra och att du snart kan vara tillbaka där du älskar att vara, vid en bandyplan.
Kämpa på!

Thomas Forsberg

/av

Forsberg: Kan nästan känna doften av nyspolad is

, ,

KRÖNIKA Tomas Ledin ljuger när han sjunger att sommaren är kort. Va? Vad skriver karln? Jo, det är faktiskt sant och jag är inget ”nät-troll” som levererar fake news. Men en förklaring kanske ändå är på sin plats.

Som bandyvän, eller rättare sagt fantast, så är sommaren olidligt lång. Inga glänsande isar så långt ögat kan nå eller näsan kan lukta sig till. Glöggen står på lagren i affärerna och kokt korv på sommaren är väldigt smaklösa kontra en halvljummen i bröd på en bandyarena där ångan från isen stiger upp mot antingen ett tak eller himlen. Tro tamejtusan att kaffet också smakar annorlunda.

Så som bandyvän kan jag stå för att Ledins fras om att sommaren skulle vara kort är att gå till överdrift. Och med tanke på den här sommaren så tror jag att även ni som icke ännu blivit frälsta kan hålla med mig. Från en helsikes vinter gick vi rätt in i sommaren redan första veckan i maj till dags datum. Är det en kort sommar, så vet inte jag. Så därför ljuger Ledin.

Men vem har då rätten att sitta här och hoppa på en av våra största artister och dessutom en som kommer från Sandviken? Jo, det tänkte jag lite snabbt berätta.

Thomas Forsberg är mitt namn och jag frälstes i bandysporten den 15 mars 1988 på en bandybana i Sandviken som då gick under smeknamnet ”Curlingbanan”. Detta på grund av att den var en av Sveriges minsta bandyarenor på den tiden. Jag tillsammans med 5 879 andra var där och satte publikrekord i Sandviken. Jag och 5879 andra fick se en sanslöst dramatisk semifinal, den helt avgörande mellan SAIK och Vetlanda.

Jag minns det nästan som att det var i går. Hur jag stod där på en snöhög snett nedanför måltavlan och upplevde min första bandymatch live. Jag minns hur jag och kanske 5860 (fanns väl ett 20-tal Vetlandabor där också) andra Sandvikenbor skrek i vild förtvivlan när Håkan Sjösten visade på straffpunkten när Patrick Johansson föll i straffområdet. Tror att det var Per Lennartsson som satte straffen och spiken i den slutspelskistan för SAIK det året.

Nu kan man ju fråga sig hur en sådan traumatisk händelse kan göra att man blir så fast för en idrott som jag blev den kvällen? Normalt hade väl varit kanske att aldrig mer besöka en bandyarena. 30 år senare så står jag här med flera hundra matcher bakom mig och är fortfarande hungrig på mer bandy.Trots att smärtan av det där målet ännu sitter inristat i mitt svartvita hjärta av stål…

För numera så är jag inte bara svartvit vad det gäller denna sport. Visst, ränderna går aldrig ur och jag kommer för alltid ha den färgkombinationen. Men jag ser inte allt svart på vitt mer. Jag kan numera se bandyn för vad den är. En vacker sport där fart och finess blandas finare än vad en bartender kan göra drinkar. För även om pengarna börjar spela in även i bandyn så är vi långt ifrån den fantasivärld som Zlatan och Zäta (Henrik Zetterberg) lever i. Bandyn har fortfarande sin själ kvar på något vis och det är något vi som värnar om sporten ska vara rädda om.

Nu kanske detta smakar surt för er som läser detta när detta skrivs av en som håller på SAIK som år efter år visar upp ekonomiska bekymmer och ändå kan vara med i toppen. Men tro mig. Den sura smaken känner även jag. Inget gör ondare i min själ över det faktum att SAIK befinner sig i denna sits. Men samtidigt så ger det mig styrkan att fortsätta tro på att det ska förändras och ska vi vara ärliga så är det väl inte så många bandyklubbar som visar upp plusresultat mer?

Bandyn kämpar. I plusgrader. Minusgrader. Storm. Snö. Regn. Hall. Inte hall. Men den överlever det mesta. Det är det som gör bandyn så stark. Själen i bandyn kan man aldrig ta död på.

Jag har fått förtroendet att skriva krönikor på denna fantastiska sida där bandyn verkligen får en själ. Det är jag oerhört tacksam för och tackar för förtroendet och jag hoppas kunna fylla ut ”skridskorna”. Den här första kan väl ses som en liten presentation av vem jag är och vad bandyn har betytt för mig.

Längre fram så kommer jag att skriva mer om elitserien och mina förväntningar på den. Frågorna är många. Kan Edsbyn fortsätta att sitta kvar på tronen och ta sitt tredje raka guld? Eller är det dags för Villa nu? Med tanke på värvningarna av Löfstedt och Andersson så kan jag inte hitta en större favorit den här säsongen.

Och vad händer med SAIK? Kommer ”Murren” att komma tillbaka eller är det en ny väg man kommer att gå. Känner jag vinnarskallarna i detta lag rätt så svider den där sista matchen i mars än i kropp och själ. Revanschlustan är stor. Och hur kommer det att gå för Hallands stolthet Frillesås? Det jag vet är att vi går en intressant säsong till mötes.

En lång och varm sommar går nu ändå mot sitt oundvikliga slut. En del kommer redan efter några veckor längta tillbaka efter värmen och beställer resor till utlandet för att blidka begäret. Jag är inte en av dem.

Jag ser fram emot den nalkande kylan som finns där någonstans. Beredd att ta landet i sitt grepp och förvandla grusplaner till vackra isytor. Och på vissa ställen så ligger redan isen, bland annat i Sandviken. Det är nästan så att jag kan känna doften av nyspolad is. En välbehaglig doft. En doft god som vilken sommaräng som helst.

Fast å andra sidan… På måndag börjar jag jobba igen. 5 veckors semester är över. Fan vet om inte Ledin hade rätt ändå…

Thomas Forsberg

/av