Inlägg

Anderstedt: Det finns bara en Owe Svensson

, ,

KRÖNIKA Rolling Stones släpper ”Satisfaction” och uppträder i Sverige första gången och Beatles kommer ut med albumet ”Help”. Winston Churchill begravs i London och Ingvar Wixell sjunger samtliga låtar i den svenska uttagningen till Eurovision Song Contest.

Vinnarlåten är ”Annorstädes vals”. Hep Stars har tre låtar på Tio i Topp med ”Cadillac” som etta. Den första provsändningen av färg-TV genomförs i Sverige. Den amerikanske presidenten Lyndon B Johnson skickar in marktrupper i Vietnam och Patrik Sjöberg, JO Waldner, Jesper Parnevik och Challe Berglund ser dagens ljus för första gången. Örebro SK blir svenska mästare i bandy genom att på Stockholms Stadion slå Broberg med 5-2.

Året är 1965.

Oceaner av tid har passerat sedan dess. Hur mycket har hänt i ditt eget liv på de år som passerat — förmodligen väldigt mycket. Bandysverige har korat Svenska Mästare mer än 50 gånger sedan dess och i seriesammanhang har oändligt många minnesvärda matcher passerat framför bandypublikens ögon.

1965 var året då Owe Svensson blev ordförande i Åby Tjureda Idrottsförening! Under alla år sedan dess har han jobbat tusentals timmar och dagar för sin kära förening. Att vara ordförande i svenskt idrottsliv under 53 år är en arbetsinsats och ett engagemang det inte går att mäta betydelsen av.

Owe Svensson, Åby/Tjureda

Foto: Åby/Tjureda IF.

Han har inte bara suttit på styrelsemötena och klubbat igenom mängder av beslut. Han har skött slussen, båtplatserna, campingen, konserterna, korvförsäljningen, ja han har varit Åby-Tjureda IF.

Och föreningen är också unik, föreningen är synnerligen välskött och har en ekonomi som dom andra elitserieklubbarna bara kan drömma om. Och nu har han krönt sitt ordförandeskap med att bidra till att laget spelar i Elitserien till hösten, dessutom i en ny hall som föreningen själv finansierar genom ett lån.

Nu har Owe Svensson bestämt att överlåta ordförandeklubban vid årsmötet den 17 juni.

När han själv får gräva i minnet efter det största ögonblicket under sin 53-åriga historia så blir det inte avancemanget i våras till Elitserien. Då nämner han istället när ungdomslaget kom hem från Knatten Cup som segrare för första gången och på tågstationen i Växjö sjöng ”det finns bara en Owe Svensson…”

Och det är också precis så det är — det finns bara en Owe Svensson!

Kjell Anderstedt

/av

Nordén: Vi underhåller inte publiken längre

,

KRÖNIKA Vi bandyspelare tränar och förbereder oss i tre årstider för att sedan vid fjärde årstiden, vintern, prestera så nära max vi kan under några månader.
Detta gör bandyn till en oerhört komplex sport.

För att bli en bra bandyspelare så behöver du ha en hög syreupptagningsförmåga, vara explosiv och ha en uppbyggd muskelmassa som dels gör dig stark, dels gör att du kan ha en kroppskontroll som klarar smidighet.
Och då har jag bara nämnt de fysiologiska förutsättningarna.
Att sedan behärska skridskoåkning, passningsspel, individuell klubbskicklighet och spelförståelse gör bandyspelaren till en fantastisk idrottsmänniska.

Jag har tränat lag i elitserien, allsvenskan och i division ett och är idag tränare för Mölndal bandy.
Jag funderar väldigt mycket om bandyns framtid och om hur vi kan göra den bättre och attraktivare för alla.
Jag återkommer till förberedelserna för en bandyspelare som sträcker sig över tre årstider.

Här har vi stora problem som vi måste jobba med för att göra sporten attraktivare för nyrekrytering.
Vi måste ha en träningsmiljö fram till vintern där individen känner tillfredställelse. Vi har stora problem med att erbjuda detta under vår-, sommar- och höstmånaderna.

Jag vet. Jag har tittat på hur andra sporter jobbar under försäsongen för sina sporter.
De ställer högre krav på närvaro och har en seriös professionell plan för hela försäsongen.
Vi inom bandysporten är för rädda att ställa krav på individen och närvaro under dessa månader.

Vi ställer inga krav – vi är rädda för att tappa spelare.
 Och det är precis här som vi gör felet: individen väljer något annat för att det finns seriösare förhållanden någon annanstans.
Vi måste vara bättre förberedda inför träningsstarten och ha en tydlig klar plan för vår-, sommar- och höstträningen för alla träningsgrupper i din klubb.
Våga ta ut en professionell riktning och jag lovar att det kommer tas emot av individen på ett sätt som känns attraktivt.

Skapa gärna större träningstrupper mellan åldersgrupperna.
I och med det så får du en känsla av konkurrens mellan spelarna och sporrar till hårdare träning samt även en bra integrering för de yngre spelarna att ta klivet uppåt till A-laget.

Jag tog den riktningen med Mölndal i år (2016.reds.anm.). P-18 och A-laget tränade tillsammans under vår-, sommar- och höstträningen.
Vi är 30 spelare på varje träning som sliter stenhårt för varandra. Utvecklingen och integreringen har varit fantastisk att följa under vår- och sommarträningen så här långt.

Skapar du som klubb och tränare denna modell för din klubb så får du en känsla av professionalism i gruppen. Det behöver inte bara vara P-18 och med A-laget tillsammans; ni kan även göra detta i lägre åldrar både på herr- och damsidan.

Hur en bandyspelare ska träna har förändrats enormt sedan jag började träna på åttiotalet fram till hur vi tränar idag. Jag har följt denna utveckling från att träna enormt mycket uthållighet, löpning, lätt styrka, smidighet, boll och klubba under försäsongen fram till i dag.
I dag där vi tränar mindre och mindre uthållighet till att träna explosivitet, tuff styrka och lite boll och klubba under vår-, sommar- och höstmånaderna.
Skillnaderna har naturligtvis påverkats av inomhushallar då vi kan vara på is mycket tidigare.

Under 80- och 90 talet så sades det att bandyspelaren var den som var bäst tränad av alla lagsporter bland övriga idrottsverige.
Vår sport var den mest fartfyllda lagsporten i Sverige.
Idag är vi långt ifrån det för vi har tagit en riktning åt fel håll.
Vi gläder inte publiken längre, vi blir mindre bandyklubbar för varje år, vi lockar inte barn och ungdomar till bandyn längre.

Vi får inte glömma bort i utvecklingen vad som tillfredsställer och gläder publik samt spelaren. Vi utvecklar träningen och spelet i en riktning utan att veta vad riktningen är.
Vi har tappat vår identitet.

Tränaren och ledaren har den viktigaste positionen för bandyns utveckling. Skapa professionella förutsättningar och ett spel där spelaren och publiken trivs.
Bandyn är artisternas sport – det är bandyns identitet.

Stefan Nordén

* Denna krönika publicerades ursprungligen juni 2016

/av

Nyberg: Färgerna på ditt lags matchställ — var har det sitt ursprung?

, ,

KRÖNIKA På tåget mellan huvudstaden och Dalarna ser jag en man i grönvit halsduk.
Bajen eller VSK tänker jag.
En släpig västmanländsk dialekt avslöjar snart att mannen är från Västerås.
Klubbfärgen – har den någon betydelse? Kanske inte för spelet på planen, men för den sanna
supportern är det ofta självklart att bära, mössa, halsduk eller kanske tröja, i sitt lags färger vid
match. Färgen hör till klubben historia och identitet. Att en förening skulle byta eller överge sin klubbfärg är näst intill omöjligt.

Varför spelar ditt lag i den färg det gör? Klubbfärgernas historia är ofta mycket svårt att klargöra. Oftast är det nog tillfälligheter eller kanske någon form av anknyting till orten som är orsak till tröjornas färg. Klubbmärkets färger kan ha betydelse men föreningens emblem är inte sällan skapat senare.

När bandyn var ung, var matchställ inte alltid identiska. ”Ta på dig en blå tröja och kom ned till
isen”, kunde orden vara. Tids nog fick den blå tröjan ett fastsytt klubbmärke och snart fanns
klubbtröjor i samma färgnyans med klubbemblem. Rött och blått var ursprungligen det vanligaste färgerna.

Vad som gjorde att en klubb fick rött och en annan blått kunde vara slumpartade händelser. Vita tröjor blev lätt smutsiga och valdes sällan som matchtröja.

Idag spelar en del klubbar i vit tröja på bortaplan. Men av de 30 klubbar som finns i elitserien och allsvenskan tror jag bara Tranås har vitt matchställ på hemmaplan.

I den tidiga idrottsrörelsen bildades massor av föreningar och det fanns inte sällan både tre och
fyra klubbar som spelade bandy i en mellanstor svensk stad.

När blått och rött var upptaget, fick man välja andra färger. De flesta matcher spelades mot
klubbar i närområdet, då var det mest praktiskt att välja en färg som inte någon lokalkonkurrent
hade. Kanske är Vetlandas och Brobergs gula tröjor resultatet av att det fanns klubbar i närheten som spelade i rött eller blått.

IFK klubbarna är hela 168 stycken i Sverige och har ofta haft många idrotter på programmet i
samma förening. Kamratklubbarna har vanligtvis spelat i blått och vitt. Så gör både Motala och
Vänersborg som idag är elitseriens två IFK klubbar.

Men undantag finns. IFK Kungälv spelar i
blått och rött. Det gjorde även den avsomnade bandysektionen i IFK Wreta Kloster. IFK Kalix spelade i rött och vitt.

Grönt är en ganska ovanlig klubbfärg men i elitserien finns den på både Västerås, Hammarbys och Frillesås matchtröjor. Hammarby lär ha fått sin grönvita färg redan 1889 då roddsektionen i klubben valde grönt och vitt som klubbens framtida färg.

Att Västerås är gurkstaden är välkänt
och då passar den gröna färgen bra för VSK.
Svart är sorgens färg – kanske förklarar det att den svarta färgen är en ovanlig klubbfärg.

Att Sandviken spelar i svart kan möjligen förklaras av att klubben alltid varit så tätt förknippat med den lokala stålindustrin. Svart passar stålmännen från Sandviken. Under 70-talet spelade SAIK med gula hjälmar och gula byxor. Nu blandas det svarta med vitt.

När tittar på äldre matchtröjor kan man se att utformingen har förändrats genom årtiondena. Om en klubb har två färger kan betoningen på en kulör väga över under en period för att sedan ändras. De svarta inslagen på Sirius blå-svarta tröja har växlat. Att Bollnäs spelar i orange vet vi men de blå inslagen har periodvis varit mer eller mindre.

Har man två färger som t.ex. Motala så är det ju ä självklart att någon av färgerna dominerar.
Edsbyn med röda tröjor lär ha spelat i vitt när klubben var ung. Falun hade ursprungligen en
brunaktig tröja som likande koppar.

Tre färger är svåra att hitta på bandyplanen. Rosa, lila och brunt. Men om det inte redan finns så dröjer det nog inte länge förr än vi får se ett lag i rosa. På fotbollsplanen är randiga tröjor vanligt, men på bandyplanen är det vanligare med vertikala ränder. Lodräta ränder är ganska sällsynt. Sirius är ett undantag, men fler finns givetvis fler.

Till matchstället hör givetvis även byxor, strumpor och hjälm. Varianterna kan självklart växla men att strumpor och tröja är samma färg är praxis. Att klubbmärket lyfts fram allt mer värmer på läktaren.
Vet du något om din klubbfärgs historia ? Kommentera gärna!

Svante Nyberg

* Denna krönika publicerades ursprungligen i augusti 2018.

/av

Wikström: För mig är de favoriter

, , ,

Vi är i början av september.
Det skämt till sommaren som varit har vi glömt och placerat i det förgångnas garderob.
Hösten kryper allt närmare.

Dimma på kvällen och tunn, tunn, isskorpa på bilens framruta ett par morgnar.
På en fotbollsmatch i förra veckan tog jag på mig långkalsonger för första gången.
Älgjägare sitter på pass.
Löjfiskarna vandrar av och an på bryggan i väntan på startskott för årets jakt på havets guld.

Vi med bandy i blod och hjärta börjar så smått vakna upp.
Den riktiga säsongen börjar tuffa igång.
Lagen är i full gång med träningar.
På vissa håll har det t.o.m spelats matcher.

När det matchats på stor och vacker is runt om i hallar byggda för bandy har laget i mitt hjärta (Kalix, om nu någon missat det) pendlat, de fem milen på den stig i skogen mellan Kalix och Torneå som visst heter E4, för träning.
Ibland har träningen endast varit femtio minuter kort.

Att träna i egen hall på stor is eller pendla fem mil, enkel väg, för femtio minuter på rink.
Olika faller ödets lott.

Att dessutom passera skylten där i långa backen bortanför Sangis som förkunnar att Haparanda kommun börjar är inget för den svage.
Det blir lite mörkare och kargare där.

Nåväl, i skrivande stund är ishallen i Kalix färdigrenoverad och käppakrigarna har haft sin cup-helg så nu tränar kommunens enda ELIT-lag på hemmaplan.

Apropå Haparanda.
Trist det där med HT Bandy.
Laget som försvann.
Säga vad man vill om dem, och det har jag gjort, men vi behöver alla lag i svensk bandy.
Och framförallt här uppe.

Nu startar laget om i Torneå LRK:s regi.
I finska ligan.

Vad har vi då att vänta i vinterns upplaga av Elitserien?

Jag saknar redan Daniel Andersson i Villa/Lidköping.
Med sitt trollspö till klubba gav han vår redan vackra sport att lysa lite extra.
Nu ligger trollspöet och resten av hans utrustning på en hylla i ett förråd.
Tack för allt Daniel.

Hur bra blir Sandviken?
Bara det faktum att Daniel Berlin återvänt gör att jag tror det kan bli de som höjer pokalen till våren.
Lägg därtill Erik Säfström.
Förvisso har Erik Pettersson dragit österut.
Men för mig är de favoriter till guldet.

Broberg?
Spännande förvärv.
Och, framförallt, ett hus på Hällåsen.
Sveriges sista gula belysning har slocknat.

IFK Vänersborg?
Tappat den ryska glansen.
De ryska stjärnorna.
Själv blev jag fruktansvärt besviken och irriterad på två av dem då de besökte Kalix i vintras.
Lone rangers.
Allt, och då menar jag allt, skulle handla om dem.

De övriga i laget gjorde sig icke besvär att försöka med nåt kreativt.
Ta en sån som Emil Viklund, han fick knappt låna bollen.
Utan kulspruteskytten ”Jocke” Hedqvist i målform hade inte IFK åkt hem med två poäng.
Minns jag inte fel gjorde karln fem mål.

Jag nämnde Emil Viklund.
Grabben från kvarteret bredvid.
Självklart ska han in i landslaget i vinter.
Självklart!
Och därmed basta!!

Hur bra är nykomlingen IFK Motala?

Är Christoffer Fagerström mannen som kan ta Hammarby till höga höjder?

Bollnäs utan Daniel Berlin?
Att tappa, i mina ögon, Elitseriens bäste spelare lär märkas.
Dock gillar jag skarpt att Hellmyrs och hans kumpaner skriver långa kontrakt med de orangea.
All heder.

Regerande mästarna Edsbyn?
För mig en överraskande finalplats och en ännu mer överraskande finalseger.
Kan de upprepa bravaden?
Tja, varför inte?

Mitt eget lag då?
Kan väl knappast bli en värre vinter än den förra.
Allt gick snett.
Och galet.
Klarade sig kvar via ett magiskt kvalspel.
Känns lite lugnare inför denna säsong.
Kassakistan innehåller pengar och inte spindelväv.

Truppen är klar.
Nytt och fräscht i tränardressen.
Laget åker två helger ner till Uppsala för fyra träningsmatcher.
Förra hösten sparades korvören och då uteblev både korv och träningsresor.
Den vinter som ligger framför oss kommer bli betydligt ljusare.

Eftersom jag bara var vikarierande lagvärd i vintras så får jag väl se var jag står i vinter.
Lagvärd var en härlig uppgift.
Väldigt trevligt att växla några ord med spelare och tränare från fiendetrupper.

Jag hoppas jag får tillfälle i vinter också.
Annars står jag någon annanstans.
Med penna och block.

Snart är vi igång på allvar.

Ha det gott.
// Stefan

/av