Inlägg

Nyberg: Bandyns försäsong blir längre och längre

, ,

KRÖNIKA Månadsskifte augusti–september. Redan har en handfull träningsmatcher spelats. Bandyns försäsong blir längre och längre.
I Söderhamn har det funnits is hela sommaren.

Flera av lagen med egen hall går ut på fullstor is innan blåbären i skogen är mogna.
Seriepremiären är fortfarande en bit bort, men tiden går fort och i början av november är elitserien och allsvenskan igång.

Ibland hör man röster som tror att annandag jul tidigare var dagen för seriepremiären. Men annandagen har egentligen aldrig varit dagen för första omgången i allsvenskan.

Länge började serien i början av januari. Alla matcher spelades på söndagar och tiden var ofta kl 13:15.

Söndagen var den lediga dagen i veckan då idrott kunde utövas. Först ett besök i kyrkan kl 11, sen hem för en snabb lunch och därefter vidare till bandyplanen kvart över ett.
Så såg schemat ut för en hel del åskådare på 30- och 40-talet.

Beroende på när den första söndagen inföll i januari varierade datumet för premiären. Vissa år kunde den dröja till trettonhelgen eller en söndag i anslutnings till den helgen.

Försäsongen var kort. Under december började lagen att träningsspela mot varandra. Inte sällan gick distriktsmästerskapen under senare delen av december.

När serien drog igång var den kort och intensiv. Sju omgångar var vanligt. Ynka tre hemmamatcher kunde det bli vissa år. En eller två helger under serien gjordes uppehåll för landskamper.

Vädret var det ständiga problemet.
Att en serie kunde genomföras utan några inställda matcher var ovanligt.
Blidväder var det vanligaste orosmolnet.

Vissa år hade bandyförbundet svårt att få ihop serien och man fick hitta lösningar som att spela dubbelomgångar en helg.

När det konstfrusna banorna kom under 60-talet kunde bandyns seriepremiär allt mer tidigareläggas och nu är vi som sagt igång tidigt i november.

Säsongen avslutades då som nu med finalen i mars. Men när seriestarten allt mer har tidigarelagts och träningsmatcherna drar igång i augusti är det fortfarande så att bandyns säsongsavslutning är i mars månad.
Finalen har endast hamnat ett par veckor framåt i kalendern.

Rent teoretiskt skulle bandyn med inomhushallar kunna förlänga säsongen någon månad. Hockey spelas numera i maj och i NHL kör till och med över midsommar.

Nu föredrar jag personligen bandy utomhus och ser gärna att finalen spelas på Studenternas i mars månad, men att VM alltid spelas i april tycker jag vore en god ordning.

Det är inte så många år sedan bandy i augusti var något otänkbart. Idag är det en verklighet – men långt ifrån för alla föreningar. I Halland finns visserligen konstfruset på Sjöaremossen, men lyckas man få till is där under november är det bra gjort.

”Zinken” i Stockholm brukar vara sen. Samma sak gäller på flera håll runt om i Sverige. Det är nästan som olika sporter – för tänk – det finns faktiskt lag, så pass högt upp som i division 1, som fortfarande spelar på en uppspolad naturis.

Svante Nyberg

/av

Tillman: Tror inte Hammarby ger sig så lätt

,

KRÖNIKA Nu är tre av fyra lag klara för semifinal medan det fjärde och sista laget blir klart på lördag eftermiddag.

Inför torsdagens matcher stod det redan klart att Edsbyn och Villa-Lidköping var klara för semifinalspel där de senare kommer att ställas mot varandra.

Nu står det även klart att Västerås gör dessa två lag sällskap efter att man tog en övertygande seger på bortaplan mot Vänersborg och vinner matchserien med 3-1.

Jag trodde faktiskt att Vänersborg skulle spänna musklerna i den här matchen och lyckas få till en femte och avgörande match i Västerås men det blev tvärtom. Det var Västerås som visade sina styrkor och detta trots att man saknade en av lagets mest tongivande spelare, Simon Jansson.

I och med detta är det bara för Micke Carlsson och Co att ta sig till Göransson Arena i Sandviken på lördag eftermiddag för att spana in och analysera kommande semifinalmotståndare. För där kommer Västerås att ställas mot vinnaren mellan Sandviken och Hammarby.

Detta efter att Sandviken vunnit på Zinkensdamm inför hela 4165 åskådare och fixat fram en helt och direkt avgörande match hemma i Sandviken.

Många bandysupportrar runt om i landet, inklusive mig själv, var väldigt skeptiska till att Sandviken skulle fixa fram en femte och avgörande match efter att laget enligt mig har underpresterat i de tidigare matcherna.

Men nu har stålmännen i två raka matcher verkligen bevisat att de vill fortsätta vara med och kriga om det där åtråvärda SM-guldet, och nu är det Sandviken som har satt sig i förarsätet inför avgörandet imorgon.

Därför återstår det nu att se om man klarar av att avgöra den här matchserien på hemmaplan mot ett revanschsuget Hammarby.

Och förhoppningsvis för spelarnas skull i Sandviken kan man väl hoppas på att byborna tar sig hem ur huse och beger sig ner till Göransson Arena för att stötta deras lag till seger.

För jag tror inte att Hammarby ger sig så lätt i kampen om att få spela vidare.

Fortsättning följer!

Joakim Tillman

/av

Tillman: Hammarby var riktigt uddlöst

,

KRÖNIKA Efter att ha fått bevittna några bandymatcher under julledigheten så var det dags igen på onsdagen.

Jag valde att följa Hammarby mot Sandviken, och oj så fel ute jag var i mitt förhandstips när jag trodde att Hammarby skulle vinna över Sandviken.

Istället fick jag se ett Sandviken som nollade Hammarby på Zinkensdamm i perfekta yttre förhållanden framför ögonen på 2091 personer.

Man kunde ganska tydligt se att Sandviken hade bestämt sig för att spela ett kompakt försvarsspel med många spelare runt det egna straffområdet vilket gjorde det mycket svårt för Hammarby att ta sig igenom och skapa några riktigt vassa målchanser. Och när man väl lyckades ta sig igenom så hade man ingen vidare fart under skridskorna vilket gjorde att Sandviken lätt kunde vinna tillbaka bollen.

Jag tycker faktiskt att Hammarby var riktigt uddlöst i den här matchen, man såg ointresserade ut i många situationer och felpassningarna duggade tätt vilket ledde till att Sandviken många gånger kunde komma i vassa kontringar. Och hade man nu inte haft en landslagsaktuell målvakt så tror jag att siffrorna hade kunnat blivit ännu större.

Nu får vi väl se om Svenne Olsson väljer att ta ut Hammarbymålvakten Patrik Hedberg ändå i sin slutgiltiga VM trupp? Hedberg slåss ju bland annat mot Sandvikens målvakt Joel Othén som gjorde en strålande insats, vilket resulterade i att han fick hålla nollan och säkerligen stärkte sina aktier till att komma med till VM.

Några andra spelare som fanns med på planen som jag är rätt övertygad kommer komma med till VM är Sandvikens Erik Säfström, Daniel Berlin och Christoffer Edlund. Detta är ingenting som jag lägger till grund på efter denna match utan jag anser att dessa spelare är givna i en VM-trupp med tanke på vilka kvaliteter dom besitter.

I Hammarby tror jag att Christoffer Fagerström kommer att bli aktuell för VM, han besitter också en hel del kunnande och var dessutom en av få spelare i Hammarby som verkligen försökte hitta på någonting i matchen. En annan spelare som var bra var Jesper Jonsson som även han finns med i VM-snacket. Dock tror jag inte att han kommer att finnas med när den slutgiltiga VM truppen presenteras på grund av att det helt enkelt finns bättre spelare att tillgå på hans position.

Oavsett om Jesper Jonsson kommer spela VM eller inte så kommer han tillsammans med Fagerström att behöva fortsätta prestera på topp i Hammarbytröjan om nu laget ska ha någon chans att ta sig längre i ett kommande slutspel.

En annan sak som slog mig när jag tittade på matchen ikväll var att Stockholmspubliken hördes alldeles för lite. Jag är van att höra Hammarbyfans sjunga och skrika på sitt lag när de ligger under i en match för att få spelarna att hitta det där lilla extra som krävs för att vända ett underläge till seger.

Dock tror jag faktiskt inte att det hade hjälpt då Sandviken gör en riktigt bra match både offensivt och defensivt och vinner matchen helt rättvist. Men det kommer säkerligen att hjälpa Hammarby till andra segrar i slutfasen av grundserien samt i ett kommande slutspel.

Joakim Tillman

/av

Tillman: Kommer bli tryck på läktarna i Lidköping

,

KRÖNIKA God fortsättning på det nya året till er alla bandyvänner runt om i Sverige. Lika snabbt som julmaten slank ner och tomten försvann, lika snabbt känns det som att grundserien nu börjar närma sig sitt slut. Det återstår inte alltför länge innan slutspelet inleds i elitserien.

På onsdagen är det en rad högintressanta matcher i elitserien och otroligt viktiga poäng står på spel.

Edsbyn—Broberg

Efter att Broberg i söndagens omgång lyckades spela oavgjort mot ett formstarkt Vänersborg ökade deras chanser till att ta poäng i detta hälsingederby någorlunda. Men ska man kunna ge Edsbyn en match så krävs det att hela laget presterar på topp därför att man möter ett ”Byn” vars formkurva pekar rakt uppåt. Edsbyn har verkligen fått fart på grejerna igen, och nu har man även fått en Tuomas Määttä i kanonform. Kanske läste han min tidigare krönika där jag nämnde att han inte flyger fram lika ofta som tidigare?
Mitt tips blir att Edsbyn vinner med 7-3.

Vänersborg—Bollnäs

Den här matchen blir en så kallad ”sexpoängsmatch” då det i skrivande stund bara skiljer tre poäng mellan dessa två lag som slåss för en kvartsfinalplats med fördel för Bollnäs. Vänersborg hade inför söndagens omgång tre raka segrar och jag var ganska säker på att man skulle besegra Broberg på bortaplan också, men så fel jag fick eftersom att matchen slutade 5-5 efter att Vänersborg kvitterat på övertid. För Bollnäs del var det en mycket viktig seger mot Vetlanda i söndags med tanke på att man omgången innan dess åkte på pumpen nere i Lidköping när man förlorade med hela 0-8 mot Villa. Jag tror att den här matchen blir så jämn som den bara kan bli och det kommer att sluta med att Vänersborg och Bollnäs delar på poängen. Mitt tips: 4-4.

Vetlanda—Tellus

Vetlanda kommer till den här matchen med en nedåtgående formkurva då man har inkasserat fyra raka förluster. Dock tror jag att den kurvan har vänt sig uppåt igen efter den här matchen mot Tellus, för om Vetlanda hittar tillbaka till det spel som har gett laget segrar tidigare under säsongen så ser jag inte att Tellus ska kunna rubba dem på hemmaplan. Samtidigt har Tellus imponerat på mig i vissa matcher och de kommer säkerligen att bjuda upp till dans men jag tror i alla fall att det blir Vetlanda som vinner matchen med uddamålet, 5-4.

Villa—Västerås

Tabellettan Villa-Lidköping tar emot tvåan, Västerås, på hemmaplan i en ren seriefinal. Snacka om att det kommer bli tryck på läktarna i Lidköping. Jag tror tyvärr att åskådarna till en början kommer att få se en tillknäppt match där inget av lagen vågar göra några misstag. Men när väl det första målet infaller kommer matchen att öppna upp sig och det blir en bra tillställning både på läktarn och på planen. Och ska nu Västerås ha någon som helst chans att gå förbi Villa i tabellen så tror jag att man måste vinna den här matchen. Men med tanke på hur Villa har presterat i de senaste matcherna så tror jag att man med publiken i ryggen och flera spelare med toppform även kommer att vinna hemma mot Västerås. Mitt tips blir att Villa vinner den här seriefinalen med 6-3.

Frillesås—Sirius

För Frillesås del har och handlar varje match om försöka kriga till sig flera poäng än sina motståndare som man har närmast sig i tabellen. Nu ligger nykomlingarna sist i elitserien och om det inte ska bli ett respass direkt ner i allsvenskan så måste poängen börja trilla in på kontot. Nu är det Sirius som står för motståndet och jag ser inte att det skulle vara någon omöjlighet för Frillesås att kunna vinna den här matchen eller i alla fall ta poäng. Det som talar emot är att Sirius har vunnit varannan match nu under några omgångar och deras senaste match slutade med förlust. Med detta sagt tror jag att Sirius vinner med 6-4.

Motala—Falun

Här har vi ytterligare en ”sexpoängsmatch” i denna omgång när Motala ska ta sig an Falu BS på XL Bygg Arena. I skrivande stund skiljer det fyra poäng mellan lagen med fördel för Motala som i dagsläget ligger på den där elfte platsen i tabellen som innebär att om man hamnar där när alla seriematcher är spelade har man spelat klart för säsongen. Motala kommer till den här matchen med ett bra självförtroende efter att man spelade 3-3 mot SAIK uppe i Sandviken i söndags kväll. Falun åker ner till Motala med två raka förluster i protokollet och som jag ser på det hela kommer man även i den här matchen få det väldigt tufft att få med sig någon poäng när slutsignalen ljuder. Jag tror att Motala vinner matchen med 5-3.

Hammarby—SAIK

Både Hammarby och SAIK har det riktigt jobbigt ekonomiskt vilket har resulterat i att man har sagt upp alla sina spelarkontrakt. Detta tror jag har satt sina spår hos väldigt många spelare och jag kan förstå att det snurrar en hel del där uppe i huvudet just nu. Förhoppningsvis kan spelarna nu vara professionella nog och släppa detta resten av säsongen och lägga fokus på det sportsliga. För om man nu bortser från det negativa och ser till det sportsliga så brukar matcherna mellan Hammarby och Saik oftast innebära bra bandy med mycket mål och heta känslor. Jag tror på en fartfylld match med öppna spjäll vilket gynnar Hammarby bäst och därför tror jag även att de vinner matchen med 7-5.

Joakim Tillman

/av

Bladh: Vad händer nu?

KRÖNIKA Hösten är runt hörnet. Bandyfebers sommarläsning för i år är över.

Det har varit kul.
Riktigt kul.

Responsen har varit överväldigande positivt när samtliga elitserielag har avhandlats på ett mer fördjupande vis.
Sådant motiverar och sporrar mig.

Men det är jag som ska tacka dem och och de andra som uppskattat det material som levererats i sommar.
Utan ert finansiella stöd hade det aldrig blivit av.
Så enkelt är det.

Vad händer nu? Jag vet inte om jag har kraften, orken och jävlaranammat att fortsätta leverera bandyläsning kontinuerligt.

Men jag kan ju inte låta bli.
Vill att folk ska snappa upp nyheter, krönikor och annat mediematerial gratis.
Men tär, det gör det.

Och detta utan betalväggar som jag alltjämt inte tycker är rätt väg att gå.
Inte för Bandyfeber i alla fall.

För att orka driva vidare och hålla ”tidningsklass” behövs ett fortsatt kontinuerligt stöd från er läsare.

Det är bara det att detta är så osäkert för jag vet inte hur mycket slantar jag får in vid varje kampanj.
Jag vet mycket väl att alla inte kan skänka en slant till Bandyfeber.

Det kan aldrig vara prio ett för gemene man.
Men har du möjlighet – tveka inte.
Bandyfamiljen är fantastisk när den sluter upp.

Mattias Bladh

SWISH: 0704807452

/av

Stefan Nordén: VSK på väg ner i svensk bandys hierarki

, , ,

KRÖNIKA Vilken kvartsfinal av Villa. Laget visade störst mod och briljans i mötena mot VSK. Lirarnas lag spelade ut mesta mästarna.

Går inte annat än att bli imponerad efter 3–1 i matcher mot VSK. Tycker att Villas individuella spelare överglänste ett VSK som är på väg ner i svensk bandys hierarki.
Det som slår mig är hur laget har växt denna säsong när Johan Esplund tidvis varit borta på grund av skada.
Det fick många att växa i hans frånvaro även om Esplund nu är tillbaka i storform.
Mycket därför vinner man kvartsfinalen.

Jesper Eriksson. Villas motor har varit strålande denna säsong.
Tagit stort ansvar och har också han en stor del i att laget är i semifinal.

Och vad kan man säga om unga spelare som Martin Karlsson eller Joel Broberg?
Det viktigaste för dem är att de får utvecklas i ett topplag där de kan spela utan press och med sådana skickliga spelare omkring sig.
Modet för de unga blir så mycket lättare att ta till.
De får rätt förutsättningar i Villa.

De unga stjärnskotten är viktigt i svensk bandy. Det behövs lirare, speciellt nu när bandy är lite på dekis.
Vi behöver profiler för att sporten ska ta fart igen och tyvärr är många tränare för fega som prioriterar försvarsspel före anfall och genombrott med avslut på mål.

Villa kommer nu ställas mot Edsbyn. Jag är helt övertygad att Villa vinner.
Edsbyn har inte den kvaliteten som krävs för att slå Villa.

Och VSK?
Tycker man kan se att laget behöver nya influenser från ledarhåll.
Känns tråkiga och utan mod att vinna.
En spelidé som känns förlegad.

Det vänder och vrids utan mål att ta sig till vassa avslutsmoment.
För att skapa tillräckligt för att vinna matcher krävs en högre nivå för att vinna.
Och det är brist på individuell skicklighet från spelarhåll.

Stefan Nordén

/av

Stefan Wikström: ”Tidningar skriver och skriver och skriver……… inte en rad”

, , ,

Imorgon, måndag 29 januari, då vi i vår tidszon just vaknat, gnuggat sömnen ur ögonen och gjort morgongymnastiken sätts bollen i rullning i en turnering som knappt någon bryr sig om.
Världsmästerskapen i bandy.

Sverige ska då ta sig an Finland.
Sverige bör och ska vinna.
Trots att Kalix Tuomas Liukkonen ska försvara de blåvita.

VM i år avgörs långt bort.
I en stad så långt bort att du nästan är hemma igen då du kommer dit.

Chabarovsk.
Ryssland.
Våra fantastiska damer blev, nyligen, världsmästare i en park, i en stad, i Kina.
Att vara bandyspelare är att resa.
Fråga en spelare i Kalix Bandy.
En han eller en hon, spelar ingen roll.
De känner till den delen av en spelares vardag.
Resor från hit till dit.
Eller från dit till hit.

Chabarovsk.
Sibirien.
Ryssland.
Tänker jag mig att ta min svarta Skoda och köra dit gäller det att ha nytankat och ny spellista på telefonen.
Niohundrasextiotvå (962!) mil.
Och vägen hem är lika lång.

Chabarovsk.
Det var där muren revs.
Den mur som Sovjet byggt upp för att försvara sitt bandyguld år efter år efter år efter år.
På det tolfte året VM spelades föll allt.
Det lilla landet i väst, Sverige, vann första mötet med klara 6-1 och Sovjet vann det andra med knappa 3-1.
Det spelades ingen final där och då utan den som vunnit ”serien” var världsmästare.
6-1 och 1-3 blir 7-4 i blågul favör.
Vi minns bilderna där, lagkapten, Sören Boström höjer den ståtliga bucklan mot den svarta sovjetiska kvällshimlen.
Magiskt.

Året var 1981.
Året då, nyblivne sjuttioåringen, Sven-Åke Lundbäck, från Luleå, vinner Vasaloppet efter ett ryck i en uppförsbacke strax innan Oxberg.
En uppförsbacke som därefter fick namnet ”Lundbäcksbacken”.

Jag skrev i inledningen att VM är en turnering som knappt någon bryr sig om.
Inte ens vi bandyvänner går upp i varv.
I stället spottar vi snus och gnäller på den.
I enad kör står vi upp och ylar över att den ligger fel i tid.
Alla tycks eniga i att VM i bandy skall spelas efter avslutad säsong.
Amen.

Runt millenniumskiftet gjorde den det.
Alla var nöjda och glada?
Nej och åter nej.
Det var inte alls bra.
Efter SM-finalen är alla mätta och belåtna på allt vad bandy heter så intresset är noll och intet!
Ylandes i enig kör.

Det pågår ett EM i handboll just nu.
Sverige spelar om guldet senare denna söndagskväll.
Hela svenska folket och samlad massmedia gnager nagel.
Jag har alls inget mot handboll.
Tvärtom.
Gillar sporten och, framförallt, dess attityd.
Stentufft.
Smäller så fönsterrutorna i hallen skälver.
Spelarna kliver upp, ruskar av sig och fortsätter spela.
Hej, fotbollsspelare.

Men det som förbryllar mig är att denna sport som, publikmässigt, ligger på bandyns nivå vad gäller serielunken på hemmaplan.
Tidningar och tv visar väl inget jättestort intresse.
Så.
Så kommer det ett mästerskap.
OS, VM, EM, DM, KM.
KM?
Kvartersmästerskap.
Då jäklar vaknar alla!

Så börjar bandyns mästerskap.
Tidningar skriver och skriver och skriver………inte en rad.
Svenska folket som just gnagt av varenda nagel börjar nu ladda om för ännu en……..arbetsvecka.

En arbetsvecka då man kan sitta vid fikabordet och göra sig fånig över bandyns världsmästerskap.
”Höhöhö, bara två lag som kan vinna” och liknande tongångar.

Bortglömt eller fånigt.
Spännande kommer det bli.
Ska di svenske lyckas brotta ned den ryska björnen även i år?

Ifjol, i Sandviken, lyckades brottningen.
I sista sekunden av finalen.
En final som runnit iväg i rysk favör och skivspelaren laddades upp med världens vackraste nationalsång, den ryska.
Blågula spelare ville annorlunda.
1-3 blev 2-3.
Matchen rullade in mot slutstationen.
Erik Pettersson kvitterade med fem minuter kvar.
Alla trodde på förlängning.
Sverige får en hörna i nittioförsta.
En fenomenal variant gör att Adam Gilljam vräker in guldmålet.

Och mannen vid skivspelaren fick snabbt byta till den svenska nationalsången.
Den är inte dum den heller.

Att nu kunna försvara det guldet kommer bli en marig uppgift, men alls icke omöjlig.
Att inför tiotusentals högljudda ryska supportrar och ett, till tänderna, fulladdat ryskt landslag stå emot den anstormning som kommer sättas igång kräver nog att allt, och lite till, står i rätt fas för våra spelare.

Det är, backhjälten, Andreas Wesths sista framträdande på de stora scenerna.
Sorgligt.
Hoppas verkligen att denne gigant får avsluta sin internationella bana med ännu ett guld.
Om någon är värd guld är det Andreas Westh.
Det höggs in i grottväggar utanför Bollnäs på den tid man inte hade papper och penna.

David Pizzoni Elfving.
Hans hjärna skakade under några obehagliga minuter på Zinkensdamm nyligen.
Är han helt okej?
Hans läkare vet, med all säkerhet, nog vad han talar om då han godkänt Davids medverkan.
Må det gå vägen.
En skakande hjärna är inget man leker med.

Vetlandas Joakim Andersson visar stort sportsligt hjärta.
Uppträdde inte vackert i VBK:s sista match innan vm-uppehållet.
Matchstraffet var lika solklart som en vårdag på isen i Kalix skärgård.
Avstängningen blev fyra matcher.
”Jag tar mitt straff” sade Andersson utan att blinka.
Att han inte står i fotoblixtar och domderar över straffet hedrar honom.
En sann sportsman.
Sånt blir jag glad av.

Ska bli roligt att se vad debutanten Christoffer Fagerström kan göra.

Imorgon, måndag, då vi i vår tidszon just vaknat, gnuggat sömnen ur ögonen och gjort morgongymnastiken sätts bollen i rullning i en turnering som knappt någon bryr sig om.
Världsmästerskapen i bandy.

Heja Sverige!

/av

Stefan Wikström: Annandagen är vi bandyvänners dag

, , ,

Lars Ulrich, trummis i Metallica, fyller femtiofyra.
Det är på dagen femtioett år sen Per Oscarsson fick svenska folket att sätta lördagskaffet i halsen då han klädde av sig i endast kalsongerna i ”Hylands Hörna” som var tv:s tyngsta program då.
Klagomuren har aldrig haft så många påringningar.

Dagens namnsdagsbarn är…..ähum….men en Edberg, en Schwarz,  den eminenta Augustifamiljens kapellmästare Sporsén är också en som kan fira dagen.

Det är den tjugosjätte dagen i december.
Annandag jul.

Tomten har lämnat landet och sitter i sin borg och pustar efter årets enda arbetsdag.
Vi övriga sitter och pustar efter julrusch och julmat.

Men det är idag det gäller.
Annandagen är vi bandyvänners dag.

Och det hände sig på den tiden.
1930-talet.
I Värmland.
De röda tomtarna IF Göta, från Karlstad, och, de blå tomtarna Slottsbrons IF möttes varje år i en träningsmatch som gick under smeknamnet ”Tomtedansen” eller ”Tomtederbyt”.
På biografen visades ”Klart till drabbning” men de glada karlstadborna vände Åke Söderblom och Thor Modéen ryggen och gick på bandy istället.
Evenemanget lockade som mest runt sjutusen åskådare på snödrivorna runt Tingvalla Isstadion.

Tiden gick vidare.
Minut för minut.
År lades till år.
Under några år vid skiftet mellan femtio- och sextiotal användes dagen till genrep inför seriepremiären.
Man kan undra hur folket stod ut att vänta på bandytävling fram till jul.
Längre väntan än för småpysarnas väntan på tomten och paket.

I takt med konstfrusna banor och, på ännu senare tid, inomhusarenor så skedde premiären allt tidigare och tidigare.
Fortsätter vi i samma takt har vi seriepremiären helgen innan skolan startar efter sommarlovet.
Annandagen blev då en dag då man lade de, ack så, eftertraktade derbymatcherna.

Länge var bandyn det största som hände i landet just den dagen.
Folket åt de sista smulorna på julbordet och gick sedan man ur huse för att se sina favoriter vinna mot fienden från närbelägen ort.
Att förlora en sån match gjorde kommande tid mörk och dyster.
Jag kan minnas när jag som lite yngre såg uslingarna i IFK Kalix vinna mot mitt kära Nyborgs SK, då hjälpte det inte med, varken, julgodis eller kramar av min mor.
Otröstlig.
En jul fick jag Ramones dubbel-lp ”It`s Alive”, den julen kunde inget förstöra.
Inte ens en blåvit storförlust.

Å andra sidan vann ju NSK nångång också.
Då var det sång och dans kring granen i den wikströmska gården.
Fanns ju några år då Karlsborg BK var uppe i högsta serien och förstörde jular för oss ”kalixare”.
Får mardrömmar bara av att skriva om det.
Men det är ju det sista som räknas.
Annandagen 1998.
6-0 i rödvit favör.
Nästan en jul i klass med Ramones-julen.
Ljuva minnen.

Denna säsong då.
Då serien vänder.
Halva gjord.
Halva kvar.

Två riktigt heta matcher.

Den en av dem är en repris på finalen i våras.
Edsbyn och Bollnäs.
De arga rivalerna gör upp i Byns hemmaborg.
Slutsålt sedan lång tid tillbaka.
Edsbyn högst upp i tabellen i en jämn toppstrid.
Bollnäs ligger sjua och börjar alltmer spika fast sin plats i slutspelet.
Fem pinnar ner till strecket.
Oviss utgång.
Sätter en liten, mycket liten, slant på Edsbyn.
4-3.

Den andra glödheta.
Inte bara glödhet.
Den brinner med öppen låga.
Villa tar emot IFK Vänersborg.
Vem är bäst vid Vänern?
Flera ton prestige.
IFK gör nog bäst i att vinna då deras plats i slutspelet hänger på en skör tråd.
Och kunde Tellus så kan nog grabbarna från Lilla Paris också.
Vinna i en arena i Lidköping.
Min peng går dock till hemmalaget.
6-2.

Sandviken mot Broberg.
De gula från Söderhamn vill nog vinna till varje pris.
Gäller att haka på den sista vagnen i slutspelståget.
En vagn där Vänersborg sitter just nu.
Avståndet är endast två poäng så ”Gurt” har ett finger runt ett rör på den vagnen.
Gäller att få ett fastare tag.
Jag tror inte de får det denna dag.
Saik hemma i sin arena är inte lätta att tas med.
5-2.

I Västerås.
Två lag från samma ort.
Hemmalaget i svart heter TB Västerås
Mesta mästarna i grönt och vitt heter Västerås SK står som bortalag.
Svensk media, som visar allt mindre intresse för bandyn, har mer än en gång skrivit fel om de bägge Västerås-lagen.
I första halvan av serien har det mesta gått i svart för de svartklädda TB.
Publiken vänder laget ryggen.
Skador och förluster.
Förlusterna står uppställda i en rad likt svenska soldater utanför mässen då ärtsoppa serveras.
Sist i ligan och bara en vinst.
Och jag skriver inte en rad om vilka de vann mot.
Här vinner VSK.
3-7.

IFK Motala gästas av ett Vetlanda BK som tvingas resa femton mil.
Jag tror inte de behöver göra den resan förgäves.
VBK med den, hittills, bäste spelaren vi sett på Kalix IP i vinter, Johan Löfstedt, vinner detta.
Träffade en, mycket, god vän på Coop i Kalix under inhandling av julens godsaker.
Vi ägnade en god stund vid bröddisken för att utbyta lovord över denne Löfstedt.
När vi sade adjö var vi rörande överens över att vi ska skippa nästa års julhandel och istället lägga pengarna på att köpa upp karln till oss.
2-6.

På en idrottsplats på Ringvägen, Södermalm, Stockholm.
Zinkensdamm.
Ritad av Paul Hedqvist.
Byggd 1936.
Invigd 1937.
Nu skådeplats för en bandymatch mellan de bägge kombattanterna från Söder.
IK Tellus.
Hammarby IF.
Tellus har tidigare i vinter svarat för en av de största överraskningarna i mannaminne.
I och för sig är det lite si och så med mitt mannaminne, men att IK Tellus slår tillbaka självaste Villa är ju en smällkaramell av största klass.
Och att de gör det nere i Lidköping gör den karamellen än större.
Vi var många som tappade hakan.
Nu tror jag inte att de mäktar med Bajen som vaknat till ordenligt och framstår som en klar aspirant till spel på Studenternas i mars.
9-2.

Och sist men inte minst.
Eller jo kanske.
Sett till publiksiffran kan det bli så.
Tyvärr.
Vi har inte den största publiktillströmningen av alla lag.
Men denna dag vore det väl själve Hin Håle om vi inte ska kunna putsa till den lite dystra statistiken.
Vi får hjälp till det av några trogna blåsvarta supportar som kommer upp för att stötta sina favoriter.
I en match som nog inte faller in under epitetet ”Tomtederby”.
Skiljer nittio mil i en bil mellan orterna.
Inte ens E4 förenar oss längre då den inte går genom Owe Thörnqvists hemstad längre.

Men att matchen betyder mycket för de bägge kan vi här och nu hugga in i närmaste sten.
Sirius har tre pinnar ner till Kalix i striden vid kvalträskets strand.
Känner nog lite gungfly under fötterna.
Hemmalaget sprattlar febrilt i kamp för att nå upp till fastare mark.
Vid vinst, en pinnes skillnad gentemot Sirius och Tellus (om de förlorar mot Bajen vill säga).
Vid förlust, det som döljer sig under träskets yta får allt kraftigare tag om sitt byte.

Utgången i detta drama är ovisst.
Kanske den match som är mest svårtippad.
Men hjärtat säger sitt.
5-3.

Vill tro.
Måste tro.
Annars kommer julens godsaker smaka raggsocka.

Nu firar vi en fröjdefull jul med släkt och vänner, julskinka och praliner.
Och på annandagen klär vi oss i varma kläder, packar en termos och beger oss till en bandyarena i närheten, eller som för supportrarna från Uppsala 90 mil bort.
Spelar inte heller någon roll på vilken nivå det tävlas.
Damer eller herrar.
Flickor eller pojkar
Elitserien, Allsvenskan, Div1 eller vad som helst.
Det är fin sport vilket som.

Och du!
Bandy ska upplevas på plats.
Inte vid en skärm.
Fanns en gång en bildekal.
”Det finns två saker som är bättre live än på tv, det andra är bandy”

Vi ses på en arena.

Stefan Wikström

/av

Stefan Wikström: Bevare mig väl för sånt trams

,

KRÖNIKA. Månen är full, rund och glad.
Dess sken gör det kompakta mörkret över oss en aning mindre kompakt.
Långa skuggor kastas ut över snötäcket.
Nästan så jag vill gå ut och yla.
Bark at the moon.

Kylan biter tag i Norrbottens befolkning.
Borrar och skruvar sig in i varenda por i kroppen.
Bottenfrusen i kropp och själ.
Någon säger att det är så härligt när vintern känns.
Jaja, det får stå för denne någon.
Själv frös jag som en nakenhund när jag, i morse, gick min golgatavandring från fabrikens parkering upp till min plats i organisationen.
Termometern visade då tjugoen.
Under noll.

Idag skriver vi 7 december i kalendern och har nyss firat TV2:s fyrtioåttonde födelsedag, Elitserien har tagit en liten semester och återkommer när natten går tunga fjät runt gård och stuva.
Stuva?

Kommande helg ska det bli en turnering för landslag nere i Söderhamn.
Fyra landslag.
Vilka fyra får ni i hemläxa.
Kalix har en representant.
Tuomas Liukkonen drar den finska, blåvita, tröjan över huvudet och tänker sig göra allt för att stoppa de övriga lagens intentioner.
Ingen av bröderna Rintala är med.
Synd det.
Killar sprungna ur den rödvita skolan.

En annan produkt från norr.
Produkt…….låter som en bit stål, eller en träbit, eller varför inte en pappersbit från en fabrik.
Jag tar om den inledningen.
En annan kille från norr.
Emil Viklund.
Tog sina första vingliga skär på Nyborgsvallen, ett frislag från hemgården.
I NSK:s blåvita skrud till det var dags för P17 som drevs i Kalix regi.
SM-guld i P19 och senare i livet flytt till Vänerns södra strand.
Där rosor läggs på hans väg framåt.
Denna säsong har han inlett formidabelt.
Har fått nosa på landslaget då hans namn dykt upp i diverse bruttotrupper.
Bruttotrupper, jahaja.
När så nettotruppen tagits ut så har hans namn fattats.
Så även inför helgens kamper.

Samma namn som alltid.

Jag kan bli folkilsk och börja tala i tungor över det.
Sverige må vara världsmästare men i en turnering av digniteten ”träningsmatcher” ska nya namn få prova på hetluften.
Och där är Emil definitivt en av dem.
Definitivt!

Varför inte prova Björn Hellman?
Håller fenomenalt hög klass i match efter match.

Finns säkert många andra spännande namn att prova.

Såg ett mål av lite annorlunda kaliber.
VSK gör matchens första mål i måndagens kamp mot Broberg.
I en målbur som var ute på vift.
Hade lämnat sin plats.
Det har snackats, gormats och klagats på allt och alla över det målet.
I vanlig ordning är det domarna som får de största skoporna med ovett.
Det har blivit allt vanligare med dessa skopor.
Men i detta fall är det bara dra tillbaka dem.
Domaren gjorde, enligt regelboken, helt rätt.

Sen kan man ju tycka vad man vill om regeln.
Det såg onekligen knasigt ut.

Apropå domare.
Jag kan tycka de får onödigt mycket ovett sköljt över sig.
Visst, det finns tillfällen då jag haft tanke att, med uppochnervänt kors och vitlök, springa in på isen och driva iväg de, oftast, gulklädda farbröderna till ställen där det inte går att uppbringa is.
Och då är jag helt opartisk…….eeh, nästan i alla fall.
Men sett i det stora så tycker jag att de håller bra klass.
I alla fall de finska figurerna vi träffar på våra hemmamatcher.

Jag brukar ibland ligga vaken om nätterna och fundera över om det kan vara dags för fyra rättskipare på isen.
Det går fort där ute, så två ögon extra kanske skulle underlätta.
I den där sporten med lustiga raka klubbor och alldeles för hög sarg har man fyra.
Och en skara ljusskygga män som, med beväpnade vakter, sitter i ett skyddsrum någonstans i Sverige och bedömer varenda situation i tv-skärmar som visar varje liten detalj ur femtiosju olika vinklar.
Allt för att domaren ska kunna slå en signal och diskutera i en halv evighet.
Bevare mig väl för sånt trams.

Men, som sagt, fyra domare kanske är något att fundera över.

Synd om spelare som redan fått avsluta säsongen.
Martin Krigh i Tellus med avskuren hälsena.
Aaiijj.
Jimmy Berglund i Kalix med avslitet korsband.
Ooaaiijj.

Grattis Sarah Sjöström till SvD:s bragdmedalj.
Bene meritus.
Väl förtjänt.

Bandyallsvenskan är spännande.
Alla slår alla.
Alla slår Gustavsberg.
Mellan ettan, Lidköping AIK, och trettondeplacerade Åby/Tjureda skiljer ynka fem poäng.
I Åby spelar Andreas Lysell.

I den div1 jag följer haltar tabellen som en gammal krigsveteran men, mitt lag, Nyborgs SK ligger femma och tar emot Selånger och Söråker kommande helg.
Fjärran från fin fyrnationsturnering.
Kan, av hela mitt bandyhjärta, gilla att stå där på läktaren och se den nivån av bandy.

Följer också Skutskär i en annan div1.
Där spelar Abbe Bodin.
Han har för alltid en stjärna i min bok.

Gå ut på bandy gott folk.
Vi måste vara rädd om vår sport.

Det finns ju ingen bättre.
Inte i närheten.

Stefan Wikström

/av

Stefan Wikström: Blytung seger för smålänningarna

, , ,

Det blev Vetlanda.
Gulklädda grabbar från mörka Småland.
De har börjat seriespelet som en knatte på mellanstadiedisco.
Tassat runt lite blygt i bakgrunden, inte riktigt vågat ta initiativ och bjuda upp.
Så kommer ögonblicket.
Ögonblicket då allt faller på plats.
Ingen som riktigt tror på den blyge.
Men just den stunden lossnar det.

Vetlanda BK blev det första laget som besegrar serieledande Villa/Lidköping.
Klassens tuffaste.
Obesegrade sen bandy spelades med keps och äppelknyckarbyxor.
Endast nio mål insläppta på dessa sex matcher.
Och så ikväll.
Sju.

Vetlanda avgör en spännande match i sista flämtande andetaget sedan hemmalaget hämtat upp ett
tvåmålsunderläge under minuterna 88-91.
Blytung seger för smålänningarna.
Bara lyfta på kepsen.

Saik står på näsan mot Edsbyn.
Tar sig an nästa hälsingelag.
Bollnäs.
Urladdning.
Tvåsiffrigt.
Och den där Christoffer Edlund gör fyra.
Karln har nu tjugosju mål på sju matcher.
Nästa fyra i snitt.
Kan vi fastslå att det är rätt bra?

Kalix skyttekung för några år sedan, ”Palle” Rönnqvist snittade runt tre under tre säsonger då han
återvänt från sin sejour i Edsbyn.
”Några år sedan” var ordet.

När jag grottade ner mig i Kalix målskyttar hittade jag också Jimmy Berglund.
Säsongen 2011/2012 gjorde han 21 mål på 22 matcher.
Jaha, vaddå?, tänker du.
Jo, serru.
Av de tjugoen målen var det endast ett (1) spelmål.
Resten var straffar, hörnor och ett frislag.
Säkerheten själv.

Tillberga har det jobbigt.
De får leta runt på ålderdomshemmen runt om i Västerås för att få ihop ett lag.
Jobbiga skador ställer till det för västmanlänningarna.
Dessutom står storförlusterna i en kö längre än taxikön utanför krogen vid stängningsdags.
Att den enda seger de har var mot…..var mot……äh, vi glömmer det.

Tellus gnuggar på.
Senast poäng i den sprillans nya hallen i Söderhamn.
Starkt.
Dessutom poäng mot mitt Kalix.
Det var ju lite onödigt kan jag tycka.

Kalix tappar två poäng i en sländas andetag.
3-0 hemma mot Broberg förvandlas till likaläge inom tre minuter.
Där rök en poäng.
Även om det var starkt att knyta ihop och förhindra ytterligare hemskheter.

Och så Tellus på Zinken.
2-4 på Elitrapport hemma hos mina föräldrar på farsdagsfika.
Två minuter senare satte jag tårtbiten i halsen.
3-4 och nu straff till hemmalaget.
Och ja, kvitteringen kom ju givetvis.

Jag ger ändå mitt Kalix godkänt i serieupptakten.

IFK Vänersborg har kommit i rullning.
Senast tung, blytung, seger mot VSK.
Där Emil Viklund avgjorde.
Och som han avgjorde.
Det där har han drömt om sen han, som liten parvel, traskade hemifrån och över skolgården till
Nyborgsvallen för att träna.
Där han drömde om hur han tog fart djupt ner på egen planhalv och åkte rakt förbi tungt beväpnade
försvarsarbetare i fiendens trupper.
För att avsluta med ett distinkt skott bakom världens bäste Bergwall.
Ett mål i världsklass.

Sirius har haft det lite besvärligt i serieupptakten.
En ynka seger.
Hade två och en halv match utan mål framåt.
Och många bakåt.
Senaste omgången blev det klang och jubel.
Stor seger och många mål mot Tillberga.

Jag nämnde världens bäste Bergwall.
Kan inte skriva dessa rader utan att också nämna Kalix alldeles egna Björn Hellman.
Målvaktsarbetare av mycket hög klass.
I mina rödvita ögon måste han vara väldigt, väldigt, nära landslaguppdrag.
Finns förvisso många målmän av god kaliber men denne Hellman är…..Hellman.
Ta en titt på matchen mot Villa om du tvekar.

Varför börjar vår Elitserie likna serien för den där sporten som spelas bakom en alldeles för hög sarg
med en konstig svart platt sak i stället för boll?
Matcher var och varannan dag.
Gillar inte det.

Se upp för Hammarby.
Där har nu Christoffer Fagerström vaknat till.
Gör många mål.

Och det här med många mål.
Patrik Nilsson?

Skulle, enligt sanningsenlig media, göra efterlängtad comeback i matchen mot Saik.
Så blev det inte.
Låter inte bra.

Jag kan bara trycka på ”Gilla” när jag läser om kringarrangemanget i den matchen.
Allt för att hedra den, alltför unge, bortgångne Axel Jonsson som spelade med Saik och hade rötter i
Bollnäs.
Och att de bägge klackarna enas under slutet av matchen och med en röst ropar hans namn är inget
annat än mäktigt.
Rysningar när jag läser om sånt.

Kul match i damernas Elitserie denna lördagkväll.
I en hall i Lidköping.
Nykomlingsmöte.
Hemmafavoriterna Villa.
Tar emot Skutskär.
I våras sken solen över Kalix IP och ett hurrande Skutskär som, i överlägsen stil, vunnit Allsvenskan
och tagit steget upp till fina salonger.

Och i världens bästa div1 vann idag Nyborgs SK, på Högslätten, mot hemmafavoriterna Härnösand.
Högslätten.
Det kallar jag klassisk arena.

/av

Nordén: Förhoppningsvis ökar intresset på västkusten

,

På fredagen är det premiär för Bäst i Väst i Ale Arena – en cup där fem lag från Allsvenskan och division 1 gör upp om den åtråvärda titeln.
Tidigare elitserielagen IFK Kungälv, Gripen samt Frillesås, det sistnämnda laget med flera spelare med elitserierutin, är så klart favoriter. Men det ska bli väldigt intressant att se hur Surte och Mölndal står sig mot de lagen.

Förhoppningen med den här cupen är att det ska bli en tradition och folkfest som kan öka intresset ytterligare för sporten på västkusten. Precis som Dex-cupen i Ljusdal fungerade under många år. Cupen spelades i oktober när många lag knappt fått is och framför allt derbymatcherna och nattmatcherna mellan Hälsingelagen lockade mycket folk och fantastisk stämning.

Dex-cupen blev senare World Cup och flyttades till Sandvikens fina arena. Dessvärre följde inte den riktiga folkfesten med även om det blivit bättre och bättre. Nu har avtalet med Sandviken gått ut, och det blir intressant att se om det blir en fortsättning i Sandviken eller nytt upplägg.

Mölndal mönstrar ett ungt lag i turneringen. Men med tanke på att veteranen Stefan Nordén själv snörar på sig skridskorna i helgen så höjs medelåldern något.

Dex-cupen i Ljusdal kunde inte alltid bjuda på perfekta förhållanden, men det kan vi garantera i Ale Arena i helgen. Cupen drar igång på fredagen (16:00 – 23:00) och avslutas på lördagen (12:00 – 19:00).

Mölndal kommer mönstra ett ungt lag i årets turnering. För att höja medelåldern något, kommer jag själv snöra på mig skridskorna även i helgen. Bandy är ju trots allt världens roligaste och bästa sport.

Stefan Nordén

[box bg=”#” color=”#” border=”#” radius=”1″]Hela spelschemat

Fredag 16.00 Mölndal–Gripen 17.30 Frillesås–Surte 19.00 Mölndal–Kungälv 20.30 Gripen–Frillesås 22.00 Kungälv–Surte

Lördag 12.00 Mölndal–Surte 13.30 Frillesås–Kungälv 15.00 Gripen–Surte 16.30 Mölndal–Frillesås 18.00 Kungälv–Gripen[/box]

/av

Daniel Andersson siar om World cup: ”Ser elakt och oförskämt bra ut”

,

Om mycket talade för Sandviken under Svenska cupen, så är det inte mindre som gör det under World cup.
Eller? Jo, faktiskt, Jenisej ser elakt och oförskämt bra ut de också.
Här kommer mina tankar kring spännande spelare att hålla ett öga på under helgens turnering i Sandviken

Grupp A

Det sägs att Johan Löfstedt är tillbaka till helgens matcher. Stämmer det så dansar säkert Joakim Andersson på ”Lökens” order i VBK:s omklädningsrum till Kramgoa låtar med Vikingarna. Glädjen i smålänningarnas omklädningsrum gick plötsligt från en grupp killar på samling under kyrkans barntimme till grabbarnas lagskiva på finlandsfärjan. I Edsbyn hittar vi Joakim Svensk. En ny modern försvarare med alla möjligheter att representera landslaget.

Tyvärr saknar han motivation för detta hedersuppdrag. Motivation för att spela ärligt och juste fick vi också se en avsaknad av under Svenska cupen där han på ett mindre juste sett körde över Christoffer Edlund. Välitalo får ta killen i örat och visa hur en gentleman spelar försvarsspel. Får vi se mer av ursinniga Joneby som forward i VSK? Ingen aning, jag överraskas inte längre av Mesta mästarnas förmåga att hitta olika vägar för att vinna matcher. 

Västerås och Vetlanda vidare 

Grupp B

Det känns som denna gruppen, med undantag av Stabaek (ni får ursäkta), att alla känns som kandidater för att ta sig riktigt långt i cupen. Villa måste få igång Esplund, Jesper och Martin K på ett bättre sätt. I Svenska cupen gjorde man en mindre bra match mot Västerås men spelade sedan upp sig mot Edsbyn och Hammarby.

Jesper Jonsson och Adam Giljam ser vassa ut i sin nya omgivning av importerade vinnarskallar från öst och under långhelgens turnering skulle jag säga att det är 50/50 av vilket lag som blir tvåa i denna grupp. Att inte Jenisej skulle gå vidare med spelare som Alan Dzhusoev, Sergej Lomanov och Erik Pettersson ser jag som en ren och skär utopi.

Jenisej och Villa vidare

Grupp C

Jonas Nygren imponerade på mig under Svenska cupen. Precis som jag skrev i min tidigare krönika så trodde jag på gult, lite grann i all fall. Jag spelade med Jonas i juniorlandslaget. På den tiden som ung och lovande spelade han tredje fiol i anfallet med undertecknad och ”Bollnäsdödarn” Edling (d.ä) från Edsbyn. Bra blick för spelet, duktig på rören och förmågan att dra på sig spelare för att senare duka upp för sin lagkamrater med genomtänkta och precisa passningar. Missade ni detta i Svenska cupen så boka plats i Göransson redan på fredagskvällen runt 10 då laget möter Bollnäs!

Bollnäs och Broberg vidare från gruppen.

Grupp D

Lars Fall spelar fortfarande bandy, sedan något år tillbaka i Sirius. Lars tycker om att ha roligt. Trivas tillsammans med sina lagkompisar, ta en fika och köra bil på ett sätt som skulle få vilken medpassagerare som helst att hellre bo i ett rävgryt och leva på samma föda som räven. Om man ska gå vidare från gruppen i World cup så behöver Lars gasa på ordentligt, krossa de där äggskalen under gaspedalen och driva på sitt lag i absurdum. Sett över hela säsongen så blir Sirius att räkna med men i World cup är chanserna till avancemang ungefär lika stor som om att laget äter surströmming tillsammans med BandyZocke innan öppningsmatchen mot Vänersborg.

Sandviken och Neftyanik vidare

Jag tror i slutändan att Villa möter Jenisej i semifinal och att Saik möter Neftyanik i den andra semin. Finalen spelas mellan Jenisej och Saik där ”Stålmännen” går segrande ur striden. Edlund vinner skytteligan och Berlin blir turneringens främste mittfältare och Jenisejs målvakt släpper in minst mål.

Daniel Andersson

/av

Daniel Andersson: SAIK favorit i Svenska cupen

KRÖNIKA Mycket talar för att Sandviken tar ytterligare ett guld när Svenska cupen är över på söndag. För även om övriga lag kommer sälja sig dyrare än finalbiljetterna på Tele2 arena så är Magnus Muhréns smörgåsbord dukat med för mycket ”extra av allt” för att inte komma till Lidköping och Svenska cupen som favoriter redan i september.

I ärlighetens namn så vet jag inte vem som skulle sticka ut extra i detta stjärnspäckade SAIK. Kanske 20-årige Albin Airisniemi. En av SAIK:s hela nio stycken egna produkter.

Trots en mindre lyckad helg i Uppsala så kommer förra årets vinnare av Svenska cupen, Villa, stå som utmanare till vinsten även i år. Hemmaplan och ett vasst försvarsspel talar för Villa.
Förra året missade Villaanfallaren David Karlsson cupen, förhoppningsvis kan han spela i år. Blir man etta i gruppen kan man nå final, annars väntar SAIK i semi och då är det tack och hej.

Villatalangen Martin Karlsson behöver ta ytterligare ett kliv i vinter. Kan Martin bli den vansinniga tvåvägsspelaren som Daniel Berlin?
På sikt så tror jag det.

Åren går och Edsbyn blir aldrig favorit, trots att de är 2000-talets mesta mästare.
Laget spelar också en roligare och mer publikvänlig bandy än någonsin. Äntligen ringer det oftare i motståndarkassen än i kyrkklockorna under hemmalagets matcher.

Ska bli mycket intressant att följa utvecklingen på en redan fantastisk spelare som Tuomas Määttä. Killen vars skridskoåkning får en upphetsad sommarfjäril att se klumpig och tung ut efter att ha gått lös på nektar.

Att Hammarby lyckades behålla Jesper Jonsson och dessutom värva Christoffer Fagerström och Ilja Gratjev gör att Bajens redan fysiska och kontringsstarka lag kommer bli att räkna med på riktigt.
Håll ett extra öga på Fagerström. Om hans klubbteknik förbättras, så blir han en viktig pjäs i landslaget under många år
framöver.
Farten, skottet och genombrottsförmågan är imponerande.

Västerås fortsätter och ”mosar” på. Fysiskt starka och frejdiga VSK har imponerande 20 SM-guld. Har världens bästa målvakt i Andreas Bergwall, sex egna produkter (om jag har koll) och under Micke Carlsson vingar dessutom ett spel som är kul att möta och titta på.

Ett guld i Svenska cupen på tretton försök är i vinstmaskinens ögon inte tillräckligt bra. Blir med största sannolikhet en fröjd att följa en irrationell spelare som Martin Landström in i en omvänd version av Gullivers resa.

I år tror jag på Broberg faktiskt, lite grann i alla fall. De har ett intressant lag. Många duktiga skridskoåkare och Martin Söderberg kommer göra sina kassar.

Försvaret blir inte snällare genom värvningen av Ilari Moisala. Svenne Olsson och de gulsvarta fyller på sitt sedan tidigare tunna programblad med ytterligare en skogshuggare och en galet vass skridskovirtuos från Sandviken vilket gör att man får en bred trupp. Minst fyra seniorer får ta plats på läktaren varje match.

Ett skadedrabbat Bollnäs med Patrik Nilsson som ej är tillgänglig för spel i Svenska cupen och Christian Mickelsson som osäkert kort har gjort att man tagit upp flera yngre förmågor på träningarna.

Man gjorde riktigt bra matcher under turneringen i Edsbyn men detta kommer såklart märkas under helgen i Svenska cupen. Värvningen av Johan Berglund är märklig i ett redan makalöst bra försvar.
Hellmyrs kommer få dra ett tungt lass.

Undertecknad hoppas Bollnäs fortsätter med sitt mer offensiva spel från fjolårets slutspel.

Cupen stora besvikelse? Hoppas jag har fel.
Av försäsongsmatcherna att döma så tror jag att Vänersborg får sikta in sig på att försöka hitta ett spel och då ett ganska primitivt sådant. Framåt har de otroligt bra skytte i Hedqvist, Liukkonen, Johansson x2 och Lukkarila.
Dessa herrar får ursäkta. Jag vill se Robin Öhrlund glänsa under helgen.

Vill ni höra mer av mina tankar och funderingar kring helgens matcher så agerar jag sidekicker till självaste Robert Tennisberg under sändningarna från fredagens matcher.

Till sist hoppas jag på bra bandy och mycket folk i Lidköping.

Daniel Andersson

/av

Wikström: För mig är de favoriter

, , ,

Vi är i början av september.
Det skämt till sommaren som varit har vi glömt och placerat i det förgångnas garderob.
Hösten kryper allt närmare.

Dimma på kvällen och tunn, tunn, isskorpa på bilens framruta ett par morgnar.
På en fotbollsmatch i förra veckan tog jag på mig långkalsonger för första gången.
Älgjägare sitter på pass.
Löjfiskarna vandrar av och an på bryggan i väntan på startskott för årets jakt på havets guld.

Vi med bandy i blod och hjärta börjar så smått vakna upp.
Den riktiga säsongen börjar tuffa igång.
Lagen är i full gång med träningar.
På vissa håll har det t.o.m spelats matcher.

När det matchats på stor och vacker is runt om i hallar byggda för bandy har laget i mitt hjärta (Kalix, om nu någon missat det) pendlat, de fem milen på den stig i skogen mellan Kalix och Torneå som visst heter E4, för träning.
Ibland har träningen endast varit femtio minuter kort.

Att träna i egen hall på stor is eller pendla fem mil, enkel väg, för femtio minuter på rink.
Olika faller ödets lott.

Att dessutom passera skylten där i långa backen bortanför Sangis som förkunnar att Haparanda kommun börjar är inget för den svage.
Det blir lite mörkare och kargare där.

Nåväl, i skrivande stund är ishallen i Kalix färdigrenoverad och käppakrigarna har haft sin cup-helg så nu tränar kommunens enda ELIT-lag på hemmaplan.

Apropå Haparanda.
Trist det där med HT Bandy.
Laget som försvann.
Säga vad man vill om dem, och det har jag gjort, men vi behöver alla lag i svensk bandy.
Och framförallt här uppe.

Nu startar laget om i Torneå LRK:s regi.
I finska ligan.

Vad har vi då att vänta i vinterns upplaga av Elitserien?

Jag saknar redan Daniel Andersson i Villa/Lidköping.
Med sitt trollspö till klubba gav han vår redan vackra sport att lysa lite extra.
Nu ligger trollspöet och resten av hans utrustning på en hylla i ett förråd.
Tack för allt Daniel.

Hur bra blir Sandviken?
Bara det faktum att Daniel Berlin återvänt gör att jag tror det kan bli de som höjer pokalen till våren.
Lägg därtill Erik Säfström.
Förvisso har Erik Pettersson dragit österut.
Men för mig är de favoriter till guldet.

Broberg?
Spännande förvärv.
Och, framförallt, ett hus på Hällåsen.
Sveriges sista gula belysning har slocknat.

IFK Vänersborg?
Tappat den ryska glansen.
De ryska stjärnorna.
Själv blev jag fruktansvärt besviken och irriterad på två av dem då de besökte Kalix i vintras.
Lone rangers.
Allt, och då menar jag allt, skulle handla om dem.

De övriga i laget gjorde sig icke besvär att försöka med nåt kreativt.
Ta en sån som Emil Viklund, han fick knappt låna bollen.
Utan kulspruteskytten ”Jocke” Hedqvist i målform hade inte IFK åkt hem med två poäng.
Minns jag inte fel gjorde karln fem mål.

Jag nämnde Emil Viklund.
Grabben från kvarteret bredvid.
Självklart ska han in i landslaget i vinter.
Självklart!
Och därmed basta!!

Hur bra är nykomlingen IFK Motala?

Är Christoffer Fagerström mannen som kan ta Hammarby till höga höjder?

Bollnäs utan Daniel Berlin?
Att tappa, i mina ögon, Elitseriens bäste spelare lär märkas.
Dock gillar jag skarpt att Hellmyrs och hans kumpaner skriver långa kontrakt med de orangea.
All heder.

Regerande mästarna Edsbyn?
För mig en överraskande finalplats och en ännu mer överraskande finalseger.
Kan de upprepa bravaden?
Tja, varför inte?

Mitt eget lag då?
Kan väl knappast bli en värre vinter än den förra.
Allt gick snett.
Och galet.
Klarade sig kvar via ett magiskt kvalspel.
Känns lite lugnare inför denna säsong.
Kassakistan innehåller pengar och inte spindelväv.

Truppen är klar.
Nytt och fräscht i tränardressen.
Laget åker två helger ner till Uppsala för fyra träningsmatcher.
Förra hösten sparades korvören och då uteblev både korv och träningsresor.
Den vinter som ligger framför oss kommer bli betydligt ljusare.

Eftersom jag bara var vikarierande lagvärd i vintras så får jag väl se var jag står i vinter.
Lagvärd var en härlig uppgift.
Väldigt trevligt att växla några ord med spelare och tränare från fiendetrupper.

Jag hoppas jag får tillfälle i vinter också.
Annars står jag någon annanstans.
Med penna och block.

Snart är vi igång på allvar.

Ha det gott.
// Stefan

/av

Nyberg: Vilka hjältar det finns nedåt i seriesystemet

, , ,

Almanackan visar september. Björken har börjat gulna, gräsmattan måste fortfarande klippas, lingonen börjar lysa röda och sensommarens första äppelpaj med vaniljsås har avnjutis.

Vintern känns ännu väldigt långt borta. Ändå har bandysäsongen börjat.
I de flesta av bandysveriges 12 hallar har isen redan funnits på plats i flera veckor – och vi skriver alltså 5 september (!).

Det har snabbt skett en enorm förlängning av bandysäsongen för bandyns
toppelit. Det är inte många år sedan vaktmästarna i bandyhallarna lät isaggregaten vila till slutet
av september. Nu tycks aggregaten puttra igång redan sista veckorna i juli. Om VM spelas efter SM-finalen i mars har elitbandyn en issäsong från augusti till april.

Snacka om utveckling från tiden då bandysäsongen klarades av under några veckor i december-februari. Ja, kanske ännu kortare vissa år. Annandag jul var länge genrepsdagen innan säsongen drog
igång helgen efter. Finalen spelades inte sällan redan i februari.

Men samma utveckling har också gjort att gapet mellan de bästa lagen i elitserien och de lag som vi hittar i division 1 och nedåt blivit gigantiskt. Sannolikt finns sämre lag i ettan som ännu inte
fått klart med hela truppen. Klubbar som precis haft sina första samlingar för att nu barmarksträna under ett par månader och sedan – om vädret tillåter – går på is i början av november.

Division 2 Stockholm Norra spelade förra säsongen första omgången 26 november. Då hade elitserien klarat av tio omgångar. Självklart kommer det alltid finnas olika förutsättningar och inställning bland spelare inom samma idrott – men det är nästan som två olika idrotter.

Bandy inomhus, mellan två elitlag som matchat på stor plan sedan början av september, och lag i ”lingonserien” som nöter på utomhus i regn och blåst och i bästa fall hinner spela några matcher
innan serien drar igång i början av advent. Vilka hjältar och stora bandyhjärtan det finns en bit ner i seriesystemet.

För övrigt tycks inte ens spelprogrammet för ”tvåan” vara fastställt ännu.
Under 1970-talet tog Boltic under ledning av Curt Einarsson ett kliv i bandys utveckling. Ökad träningsdos, effektivare träning och träning på dagtid gjorde Boltic till ett föregångslag inom
bandyn med ett pärlband av SM-guld som resultat.

När Edsbyn byggdes sin hall 2003 tog ”Byn” nästa stora steg och förde bandyn in i en ny tid. Även Edsbyn belönades med en rad SM-titlar. Att ha en hall betyder mer och mer för elitkubbarna.

Den här hösten gratulerar vi Broberg till sin nya hall, som för övrigt borde kunna få heta Dallas Arena. Och för lagen i division 2 Stockholm Norra vore en efterlängtad hall i Stockholm ett steg in i framtiden.

Den framtid som redan är
verklighet för några få elitklubbar när bandy spelas i augusti månad.

Svante Nyberg

/av

Eriksson: Ett nygammalt IFK Vänersborg – men vem är Olle Berglund?

, ,

KRÖNIKA Frågan var inte om IFK Vänersborg skulle kunna stå emot Baikal Energy, utan snare huruvida laget överhuvudtaget skulle inkassera något mål i protokollet.
IFK Vänersborg har de senaste veckorna haft sparsamt med speltid och det var ingen av de drygt 400 personerna på läktaren som hade hoppats på några större sensationer när laget igår (torsdag) gästades av det ryska storlaget.

Tendensen att övertolka en träningsmatch är alltid överhängande, men tillåt mig ändå yppa några reflektioner gällande ”det nya IFK Vänersborg”.
I vintras fanns det en svidade kritik gentemot situationen med tre ryska världsstjärnor varvid övriga i laget kunde betraktas som passiva deltagare. Igår fanns Lomanov JR representerad i Arena Vänersborg. Dock inte på isen, utan i form av en matchtröja som kunde införskaffas till halva reapriset.

Det var heller ingen som ryckte på ögonbrynen att det i motståndarlaget fanns en viss Nikita Ivanov. Resten är historia. Och låt det förbli så, för numera är det andra tider och IFK:s lagbygge ser, tro det eller ej, mycket spännande ut.
Wiklund – en ödmjuk stjärna och lagspelare.
Att Emil idag fortsatt bär blåvitts färger är ett tecken på hans lojalitet och IFK Vänersborg skall vara glada att han inte försvann inför denna säsong. Numera axlar Emil Wiklund det ansvar som han med respekt förtjänar. Nummer 21 tenderar att skapa ett lugn i laget och det finns någonting stort i hans sätt att inkludera alla i spelet.

Och spelet då? Jo, det finns naturligtvis mycket att önska, men att IFK Vänersborg har börjat bygga ”det kollektiva försvaret” är tydligt. Under gårdagens match visades prov på att även ryska storstjärnor kan detroniseras med enkla medel. Det syns även tydligt att IFK i år kommer utnyttja sina fartspelare varvid Robin Lundqvist, med bravur, kan omnämnas i detta sammanhang.

Och så till frågan om vem Olle Berglund egentligen är. Olle kom till IFK Vänersborg under 2015 och har fått sparsamt med speltid och har stundtals varit utlånad till Blåsut. Under de två första säsongerna förde han en anonym tillvaro, varvid framförallt skridskoåkning och fysiken saknades. I år skulle jag däremot vilja presentera honom som lagets stora utropstecken tillsammans med Robin Öhrlund.

Linus Eriksson

/av

Bladh: ”Kommer sakna honom”

,

En bandylegendar har gått ur tiden. Göran ”Dallas” Sedvall blev 76 år gammal. Jag kommer sakna honom.

”Ja, det är Dallas”.
Jag minns det som igår. Då jag ringde upp Göran ”Dallas” Sedvall när jag gjorde ett bandyreportage.
Vi snackade länge och väl. Bandyn låg honom, självklart, varmt om hjärtat och han var ständigt insatt i bandyn även efter egna spelarkarriären.

”Dallas” var en riktig ikon inom svensk bandy. Visserligen är jag för ung för att ha sett honom lira, men diverse klipp, historier från min egen fars minnesbilder och texter har det alltid funnits gott om.

Som när han skjutsades på en slags pall på Söderstadions is 1976 sedan Broberg vunnit SM-finalen mot Falun med 6–2.
”Dallas” var kung på isen i finalen.
Broberg var laget i hans hjärta. Klubben som han vann fyra SM-guld med 1963, 1964, 1976 samt 1977.
Kan tänka mig att ni har sorg i Söderhamn nu.
Det har jag.

Men minnena finns kvar av en lirare av stora mått.

Mattias Bladh

 

 

 

 

/av