Stefan Wikström: Vi bandyvänner börjar så sakteliga vakna till liv

“Hey baby won’t you take a chance
Say that you’ll let me have this dance
Well let’s dance”.

På med paltorna.
Det är åter dags för dans.
Bandydans.

Efter den tysta säsongen 20/21 tar vi nu steget upp på läktare och snödriva.
Vi får åter samlas över en kokt korv och en stunds expertsnack.
Om vi längtat?

Efter den bandypropaganda vi fick se i vårens bägge finaler har en lång varm sommar med rinnande glass på hakan och rinnande svett på ryggen nu dragit sig undan och alltefter mörkret tar befälet över dygnet så börjar det åter röra på sig på bandyisar runt om i landet.
Och vi bandyvänner börjar så sakteliga vakna till liv.
Spekulationerna vid fikaborden tar fart.
Vilka lag går till final?
Vilket lag vinner?
Vilka få lämna?
Vem, vad, hur och varför?
Frågorna hopar sig i takt med en vänsterhalvs skridskoskär.

Och säsongen inleds i vanlig ordning med outhärdligt tröttande trams.
Det VM som skulle spelats i våras och flyttades till nu flyttas till hösten 21/22.
Följdfrågan är given: Varför?
I skrivande stund vet ingen om F17-VM ska gå av stapeln.
Ett ställs in, ett vet ingen nåt om.
Kan tyckas märkligt.

Kaos, förvirring och brist på kommunikation mellan de styrande och domarskrået fick rättskiparna att lägga visselpipan åt sidan och gå ut i strejk.
F.d spelare fick hoppa in med kortleken i bröstfickan och visselpipan redo.
Gjorde bra ifrån sig men många fann det lustigt och delade ut små stickande kommentarer över att vår sport inte behöver ”riktiga” domare.
Jag försökte med att spelarna i vår sport är ett sportsligt släkte.
Fnysningarna orsakade svallvågor under bygget av den nya bron över Kalix älv.

Så småningom lade sig vågorna till rätta vid stranden på Stora Fisket, fred slöts mellan de stridande parterna och domarna klev åter in i lampornas sken.
Tack och lov.
Å andra sidan hade det varit en enkel sak att fixa fram rättskipare till matcherna.
Det finns massor av kunnigt folk på läktarna och drivorna.
Runt arenan i Kalix har vi ett par hundra i varje match.
Och jag kan kanske vara en av dem.

Vi lämnar det till handlingarna och funderar lite över den kommande säsongen.
En säsong med publik.
Hur många vet ingen nu, men fler än förra vinterns tomma lador och arenor.
Det var en overklig känsla att se vår läktare lika tom som ett leende aven gammal ärrad NHL-spelare.
Tomt och ihåligt med någon tand här och där.

Vad får vi då se?
Herrarnas Elitserie.
Utökad med två lag.
Ett ska vinna.
Vilka?
Villa/Lidköping är herreman på täppan.
AIK är hungriga.
VSK har värvat bra.
Edsbyn och Sandviken lurar men räcker nog inte till.
Tre ska bort.
Vilka?
Tre bort och två till helvetets kval.
Hur bra går nykomlingarna Örebro och Rättvik?
Spänningen ligger som en dimma över sumpmarkerna vid träsket.

Nykomlingarna var det.
Örebro SK.
Överlägsna segrare av förra säsongens allsvenska.
Blott en förlust på tjugotvå matcher.
Det stavas i-m-p-o-n-e-r-a-n-d-e.

Den andra nykomlingen kommer från Siljans strand, IFK Rättvik.
Efter en osannolik dramatik i kvalet mot Gripen drar masarna längsta stickan efter en kvittering på tilläggstid i den andra och avgörande matchen.
Fiolerna ljöd länge i dalanatten.

De lag som får lämna festvåningen skall dock icke låta haka, nacke och läpp hänga.
De är hjärtinnerligen välkomna till det riktiga partyt.
Bandyallsvenskan.
Det är här det svänger så det svartnar.
Hög klass och vansinnig dramatik.
“Welcome to the jungle,
we’ve got fun and games”.

Att ge sig in på nåt tips om utgången av denna serie är omöjligt, spåkulan spricker då jag försöker fråga om tips.
Kaffesumpen torkar och abborren vägrar ställa sina fenor till förfogande.
Och Saida sitter sedan många år tillbaka och spår framtiden för sina bekanta bakom Sankte Pers port.
Hon har ingen aning om världens bästa Allsvenska.
Alla, ja utom Saida då, pratar om Gripen/Trollhättan.
Kan bli så.
Eller nåt annat.
Eller kan det det?

Boltic vinner nog inte men de har en sprillans ny hall på Tingvalla vilket är en stor vinst i sig.
Och så har de ju värvat till sig Pålängesonen Elis Lindgren.
Jönköping har hoppat av tåget.
Det är synd.
Lag ska inte behöva hoppa av ett tåg.
Men är spargrisen tom så är valet det valet klokt.
Finns alldeles för många idrottsföreningar runt om i Sverige och världen som lever i skuggan under den sunda ekonomins grönska.
Mycket ruffel i den branschen.
Lämnar det spåret då illamåendet börjar ge sig till känna.

Vi tar nåt trevligare.
Betydligt trevligare.
Damerna.
Wow.
Finalen i våras.
Villa.
Västerås.
Pang på rödbetan.
Vilken propaganda för vår sport.

Om, med betoning på OM, det finns någon som tvivlat på damernas bandy så fick väl de stackarna nånting att tugga i sig.
Lika på tre en bit in i andra halvlek.
Med kvarten kvar räddar VSK:s målvaktsgigant Isabelle Larsson en straff av Villas Matilda Svenler.
Men på hörnan som följer gör samme Svenler mål.
VSK får jaga.
Under matchens sista fem-sex sista minuter gör så Villa två mål till och tar hem pokalen till Lidköping.

Utgången av årets upplaga är höljt i dunkel.
Men V-lagen är säkert med då allt ska avgöras.
Sandviken vill nog också vara med och utmana då de värvat fint material.
Lägg därtill den nye tränaren som fick sina grundläggande kunskaper i bandysport på Nyborgsvallen, en snedträff från sitt hem.
Jag önskar Niklas ”Nille” Gälman all lycka under sitt första år som tränare.

Och som planeter och virus ligger till just nu så lär damernas Allsvenska också rulla igång efter en säsong i viloläge.
Det är nånting att se fram emot.
Särskilt ett rödvitt lag från norr.

Herrarnas division 1 tar också nya tag.
Där följer jag med spänning laget från orten där min fabrik ligger, Karlsborg.
Denna säsong spelar många fjunmustascher från Kalix i gulsvart då det finns för få av den varan i Kalix.
Nyttigt, kul och utvecklande för de unga att få chansen till detta.
En mycket bra lösning för bägge föreningarna.
Förändringarnas vindar blåser.
Tack och lov.

För många år sedan hade jag kastat mössan i marken och högljutt gormat osande eder över ett sånt beslut.
KBK var inte mitt favoritlag då, jag hade hellre ätit en burk daggmask än att ge dem sympatier.
Idag vet jag bättre.
Daggmask lockar inte mina smaklökar.
Och jag har inga som helst problem med Karlsborg BK.
Tvärtom.
Oerhört viktigt att ha kvar dem.

***

Till sist.

Jag har under de år jag stått där vid bortalagets omklädningsrum och hälsat våra fiender välkomna aldrig träffat någon tränare som brunnit mer för ungdomarnas framfart i vår sport.
En tränare som pratade sig varm för sitt lags gallerförsedda unga tuppar.
En tränare som värdesatte sina yngres utveckling mer än en placering i serien.
Hade inte domaren blåst till avslag hade vi nog stått där i en vecka, eller två.
Många idéer om mycket.
Det blir tomt utan honom när Tillberga kommer upp till Kalix.
Vila i frid Thomas ”Pinno” Engström.

Stefan Wikström