Stefan Wikström: Bevare mig väl för sånt trams

KRÖNIKA. Månen är full, rund och glad.
Dess sken gör det kompakta mörkret över oss en aning mindre kompakt.
Långa skuggor kastas ut över snötäcket.
Nästan så jag vill gå ut och yla.
Bark at the moon.

Kylan biter tag i Norrbottens befolkning.
Borrar och skruvar sig in i varenda por i kroppen.
Bottenfrusen i kropp och själ.
Någon säger att det är så härligt när vintern känns.
Jaja, det får stå för denne någon.
Själv frös jag som en nakenhund när jag, i morse, gick min golgatavandring från fabrikens parkering upp till min plats i organisationen.
Termometern visade då tjugoen.
Under noll.

Idag skriver vi 7 december i kalendern och har nyss firat TV2:s fyrtioåttonde födelsedag, Elitserien har tagit en liten semester och återkommer när natten går tunga fjät runt gård och stuva.
Stuva?

Kommande helg ska det bli en turnering för landslag nere i Söderhamn.
Fyra landslag.
Vilka fyra får ni i hemläxa.
Kalix har en representant.
Tuomas Liukkonen drar den finska, blåvita, tröjan över huvudet och tänker sig göra allt för att stoppa de övriga lagens intentioner.
Ingen av bröderna Rintala är med.
Synd det.
Killar sprungna ur den rödvita skolan.

En annan produkt från norr.
Produkt…….låter som en bit stål, eller en träbit, eller varför inte en pappersbit från en fabrik.
Jag tar om den inledningen.
En annan kille från norr.
Emil Viklund.
Tog sina första vingliga skär på Nyborgsvallen, ett frislag från hemgården.
I NSK:s blåvita skrud till det var dags för P17 som drevs i Kalix regi.
SM-guld i P19 och senare i livet flytt till Vänerns södra strand.
Där rosor läggs på hans väg framåt.
Denna säsong har han inlett formidabelt.
Har fått nosa på landslaget då hans namn dykt upp i diverse bruttotrupper.
Bruttotrupper, jahaja.
När så nettotruppen tagits ut så har hans namn fattats.
Så även inför helgens kamper.

Samma namn som alltid.

Jag kan bli folkilsk och börja tala i tungor över det.
Sverige må vara världsmästare men i en turnering av digniteten ”träningsmatcher” ska nya namn få prova på hetluften.
Och där är Emil definitivt en av dem.
Definitivt!

Varför inte prova Björn Hellman?
Håller fenomenalt hög klass i match efter match.

Finns säkert många andra spännande namn att prova.

Såg ett mål av lite annorlunda kaliber.
VSK gör matchens första mål i måndagens kamp mot Broberg.
I en målbur som var ute på vift.
Hade lämnat sin plats.
Det har snackats, gormats och klagats på allt och alla över det målet.
I vanlig ordning är det domarna som får de största skoporna med ovett.
Det har blivit allt vanligare med dessa skopor.
Men i detta fall är det bara dra tillbaka dem.
Domaren gjorde, enligt regelboken, helt rätt.

Sen kan man ju tycka vad man vill om regeln.
Det såg onekligen knasigt ut.

Apropå domare.
Jag kan tycka de får onödigt mycket ovett sköljt över sig.
Visst, det finns tillfällen då jag haft tanke att, med uppochnervänt kors och vitlök, springa in på isen och driva iväg de, oftast, gulklädda farbröderna till ställen där det inte går att uppbringa is.
Och då är jag helt opartisk…….eeh, nästan i alla fall.
Men sett i det stora så tycker jag att de håller bra klass.
I alla fall de finska figurerna vi träffar på våra hemmamatcher.

Jag brukar ibland ligga vaken om nätterna och fundera över om det kan vara dags för fyra rättskipare på isen.
Det går fort där ute, så två ögon extra kanske skulle underlätta.
I den där sporten med lustiga raka klubbor och alldeles för hög sarg har man fyra.
Och en skara ljusskygga män som, med beväpnade vakter, sitter i ett skyddsrum någonstans i Sverige och bedömer varenda situation i tv-skärmar som visar varje liten detalj ur femtiosju olika vinklar.
Allt för att domaren ska kunna slå en signal och diskutera i en halv evighet.
Bevare mig väl för sånt trams.

Men, som sagt, fyra domare kanske är något att fundera över.

Synd om spelare som redan fått avsluta säsongen.
Martin Krigh i Tellus med avskuren hälsena.
Aaiijj.
Jimmy Berglund i Kalix med avslitet korsband.
Ooaaiijj.

Grattis Sarah Sjöström till SvD:s bragdmedalj.
Bene meritus.
Väl förtjänt.

Bandyallsvenskan är spännande.
Alla slår alla.
Alla slår Gustavsberg.
Mellan ettan, Lidköping AIK, och trettondeplacerade Åby/Tjureda skiljer ynka fem poäng.
I Åby spelar Andreas Lysell.

I den div1 jag följer haltar tabellen som en gammal krigsveteran men, mitt lag, Nyborgs SK ligger femma och tar emot Selånger och Söråker kommande helg.
Fjärran från fin fyrnationsturnering.
Kan, av hela mitt bandyhjärta, gilla att stå där på läktaren och se den nivån av bandy.

Följer också Skutskär i en annan div1.
Där spelar Abbe Bodin.
Han har för alltid en stjärna i min bok.

Gå ut på bandy gott folk.
Vi måste vara rädd om vår sport.

Det finns ju ingen bättre.
Inte i närheten.

Stefan Wikström