Nyberg: Varför stannar publiken hemma?

KRÖNIKA Några omgångar in elitserien. Villa går som tåget i toppen. Frillesås i botten.

Allt efter ritningarna än så länge.
Två resultat sticker ut efter lite drygt 30 spelade matcher; Vetlandas tvåpoängare i Söderhamn och Vänersborgs seger över SAIK.

Men publiksnittet så här långt är 1 207.
I fjol slutade det på 1 269.
Siffran sjunker år efter år.
Inte mycket, inget dramatiskt.
Men 50 personer färre i snitt varje år gör att om fyra år är det vanligare med matcher under 1 000 betalande än över.

Några lag går mot strömmen. Villa med Sveriges trevligaste arena har ett hemmasnitt runt 3 000 — imponerande. Fredagskvällar på Sävstaås i Bollnäs är det drag och minst 2 000 på plats.

Och att Edsbyn med lite över fyra tusen invånare samlar en fjärdedel av byn i sin hall är inte heller dåligt. Men annars är det sämre.
Mycket sämre.

Tellus, Falun och Sirius har riktigt dåliga siffor. SAIK med sitt världslag och sin pampiga arena har ett snitt på runt 900.

Varför stannar publiken hemma?
Är det för dyrt?
Vänersborg tar visst 180 kr vid vändkorset. Säsongskort – sittplats 2 700 kronor.
Är ni fyra i familjen som går på bandy blir det pengar.

Inomhus eller utomhus?
Ja, inte har bandyn fått en större publik sen hallarna kom.
Men det är sannolikt inte särskilt många som avstår från att gå på match för att den spelas inomhus.

Bandy på nätet? Klart att det ibland kan vara enklare men knappast roligare att se matchen på sin surfplatta.
Jag har ingen koll på hur många som tittar på sändningarna. Men om de var allt för få skulle det knappast vara lönsamt.

Samtidigt ger nätsändningarna en möjlighet att följa sin klubb i bortamatcherna på ett helt annat sätt än tidigare. Det är ganska få av oss bandyvänner som har möjlighet att ta oss 25 eller 50 mil en onsdagkväll och så hem igen…

Konkurrens från andra sporter?
Ja och nej. På vissa håll är det hård konkurrens. I Västerås och Stockholm finns mycket idrott att se.
I Falun och Uppsala drar innebandyn mycket folk. På andra orter är bandyn ganska ensam.

Men visst; här finns en av anledningarna: utbudet med fotboll eller hockey på betalkanalerna är enormt.

Tidsandan sedan — har vi blivit bekvämare? Kanske är det så?
Vi stannar hemma när kvicksilvret kryper neråt eller när det är snöblandat regn.
Jobbet tar sitt. Det är lätt att bli kvar i soffan på kvällen.
Familjen vill hellre åka till IKEA på söndagen.

Spelet då? Om jag får gissa så tror jag två saker drar folk till arenorna: profiler och spelet.
Det räcker uppenbarligen inte med att SAIK vinner, man måste göra det på ett sätt som uppskattas av publiken.

Den defensiva bandyn har helt klart gjort att många tröttnat. Ideliga vändningar och hellre säkert bakåt än offensivt framåt är inte publikvänligt.

De allra trognaste kommer ändå men de som går på tre-fyra matcher varje säsong har gett upp. Förbundet har vaknat och testar regeländringar.
Från Söderhamn kom ett förslag om att spela i tre perioder.
Fler idéer efterlyses, kanske någon tanke som kommer fram som är värd att genomföra.
Hörna endast i straffområdet är en från mig.

Profilerna då — ja, de är viktiga.
Det måste inte alltid vara en målkung. Backhjälten, som alltid ger allt, kan också bli älskad. Eller målvakten som gör gymnastiska volter.
Att våga ta plats både på planen och i media gör profilen.
Känslan är att profilerna är färre idag än tidigare.

Svante Nyberg