Nyberg: Slutspelstider — den bästa av tider

KRÖNIKA I begynnelsen fanns inte slutspelet. Den första SM-finalen i bandy spelades för 112 år sedan (!). Den 17 mars 1907 möttes IFK Uppsala och IFK Gävle. Uppsala kamraterna vann med 4-1 efter ledning i paus med 2-0. I det vinnande laget ingick den legendariska Sune Almqvist. Finalen spelades vid Boulognerskogen i Gävle.

Fram till 1931 fanns inget seriespel i svensk bandy. Finallagen utsågs kortfattat genom cupspel. Ett cupspel som år till år såg mycket olika ut.

När seriespelet infördes delades allsvenskan in efter klassisk modell: En norr- och söderserie. De två seriesegrarna gick därefter direkt till final. I den första finalen efter denna seriemodell vann AIK med 4-3 över Karlstad-Göta — inför nästan 10 000 åskådare.

1940 infördes fyra grupper i allsvenskan och därmed fanns fyra seriesegrare som gjorde upp i semifinaler med dubbelmöte om finalplatserna.

Tre år senare återgick man till norr-söder-modellen och semifinalerna försvann. Från 1957 och några år framöver spelades även en match om 3:e pris mellan de näst bästa lagen i respektive serie.

Men ordningen att de två seriesegrarna gjorde upp i final fortsatte ända till 1963 då semifinalerna åter togs upp. Men redan året därpå införde bandyförbundet slutspel för första gången i svenska bandy.

1964 hade allsvenskan delats upp i tre avdelningar. Förutom norr och söder fanns även den ”centrala” serien. Från dessa tre serier sållades 6 lag fram till ett slutspel. I slutspelet delades lagen upp i två grupper där alla mötte alla inom gruppen. De två bästa lagen möttes sedan i final.

Broberg vann den första efter ett slutspel. De gula från Söderhamn vann över Hammarby och Lesjöfors i gruppspelet och slog till slut Skutskär, efter omspel, i final.

Säsongen 1964/65 infördes dubbelmöten i grundserien, med 14 omgångar. Därefter spelades ett slutspel på samma sätt som tidigare år. Året därpå övergav man den 3-delade serieindelningen och återgick till enbart norr och söder. Nu spelades hela 18 omgångar där de fyra bästa lagen i respektive serie gick till slutspel. Slutspelet spelades i gruppform på samma sätt som tidigare, men nu med 4 lag i varje grupp, enkelmöten. Gruppsegraren till final.

Under 60-talet började slutspelsdramatiken att växa fram. Bandyn hade hittat ett format som lockade publik och som tilltalade media.

1969 togs gruppspelet i slutspelet bort och kvartfinaler infördes efter den modell vi känner igen idag. Någon lottning av slutspelet förekom ännu inte, utan ettan i norr mötte fyran i söder. Ettan i söder mötte fyran i norr och så vidare.

I mitten på 70-talet infördes lottning av slutspelet och därmed kunde till exempel tvåan i norr ställas mot tvåan i söder redan i kvarten. Lottningen var dock styrd så att norrlagen alltid skulle möta ett söderlag i kvartsfinalen.

I början av 80-talet utökades kvartfinalerna till att spelas i bäst av fem matcher. Vägen till en final kunde nu innebära hela åtta slutspelmatcher. När nu slutspelet började bli tidsmässigt längre började verkligen begreppet slutspelstider att sätta sig. Länge hade slutspelet genomförts under ungefär två veckor, nu i över en månad.

Indelningen med norr och söder serie fortsatte in på 2000-talet, men serien delades tids nog upp i en elitserie och en nedflyttningserie som haft många olika namn. I denna elitserie gick någon säsong sex av åtta lag till direkt till slutspel. Grundformen fanns dock kvar – åtta lag gjorde upp i slutspelet.

Fortfarande ingick lottning i slutspelet men seedning som styrde lottningen började nu införas.

Numera finns en rak elitserie och sedan några år är lottningen av slutspelet borta. Istället har ”val av motståndare” införts. En betydligt sportsligare modell än lotten, men möjligen ger modellen de bättre lagen lite väl stor fördel än tidigare. Slutspelsskrällarna och dramatiken försvinner möjligen lite när vi på förhand kan rita upp slutspelet.

När bandyslutspelet börjar är det som om vissa lag har en växel till att lägga i. Eller kanske är det spelarna som höjer sig ett steg. Rutin är hårdvaluta och spelare som tidigare under säsongen varit osynliga träder nu fram. Tempot höjs, farten ökar, närkamperna blir lite hårdare, det käftas och skriks både på planen och från läktaren.

Varje mål är viktigt i slutspelet. Publiksiffrorna ökargivetvis också. Det är stämning på läktarna. Det finns supportrar som tar semester i månadskiftet februari-mars för att kunna åka på bortamatcher. Vinner favoritlaget firar man segern duktigt. Förlorar klubben dränker man sorgen rikligt.

Årets slutspel har nyheten i åttondelsfinaler som avgörs i två matcher. Lite ”random” efter en lång serie, men kanske nödvändigt för att hinna med ett långt slutspel.

Gissar att denna nyhet kommer att få svårt att överleva, men jag hoppas förbundet låter åttondelarna få hänga kvar några år innan de utvärderas.

Välkommen sköna slutspelstid.

Appropå åttondelen; Motala tycks gilla formatet och knockade alltså Vetlanda i två raka. Känns som att IFK lyckats hitta formen samtidigt som smålänningarna tappat sin.

Gissar att Villa planerat spela sin kvart inomhus i Hydro Arena. Nu blir det till att åka norrut för att ta sig till utomhusmatch i Motala. Men gissar att Villa tar kvarten med 3-0.

Mer väntat då att Vänersborg slog ut Broberg. Hälsingarna har som bekant fått säsongen förstörd av skador och slutspel har inte heller varit Brobergs melodi under senare år.
Vänersborg kan om man når högsta nivå ge VSK rejält motstånd. Tips fem matcher, men grönvit seger.

Svante Nyberg