Nordén: Vi underhåller inte publiken längre

KRÖNIKA Vi bandyspelare tränar och förbereder oss i tre årstider för att sedan vid fjärde årstiden, vintern, prestera så nära max vi kan under några månader.
Detta gör bandyn till en oerhört komplex sport.

För att bli en bra bandyspelare så behöver du ha en hög syreupptagningsförmåga, vara explosiv och ha en uppbyggd muskelmassa som dels gör dig stark, dels gör att du kan ha en kroppskontroll som klarar smidighet.
Och då har jag bara nämnt de fysiologiska förutsättningarna.
Att sedan behärska skridskoåkning, passningsspel, individuell klubbskicklighet och spelförståelse gör bandyspelaren till en fantastisk idrottsmänniska.

Jag har tränat lag i elitserien, allsvenskan och i division ett och är idag tränare för Mölndal bandy.
Jag funderar väldigt mycket om bandyns framtid och om hur vi kan göra den bättre och attraktivare för alla.
Jag återkommer till förberedelserna för en bandyspelare som sträcker sig över tre årstider.

Här har vi stora problem som vi måste jobba med för att göra sporten attraktivare för nyrekrytering.
Vi måste ha en träningsmiljö fram till vintern där individen känner tillfredställelse. Vi har stora problem med att erbjuda detta under vår-, sommar- och höstmånaderna.

Jag vet. Jag har tittat på hur andra sporter jobbar under försäsongen för sina sporter.
De ställer högre krav på närvaro och har en seriös professionell plan för hela försäsongen.
Vi inom bandysporten är för rädda att ställa krav på individen och närvaro under dessa månader.

Vi ställer inga krav – vi är rädda för att tappa spelare.
 Och det är precis här som vi gör felet: individen väljer något annat för att det finns seriösare förhållanden någon annanstans.
Vi måste vara bättre förberedda inför träningsstarten och ha en tydlig klar plan för vår-, sommar- och höstträningen för alla träningsgrupper i din klubb.
Våga ta ut en professionell riktning och jag lovar att det kommer tas emot av individen på ett sätt som känns attraktivt.

Skapa gärna större träningstrupper mellan åldersgrupperna.
I och med det så får du en känsla av konkurrens mellan spelarna och sporrar till hårdare träning samt även en bra integrering för de yngre spelarna att ta klivet uppåt till A-laget.

Jag tog den riktningen med Mölndal i år (2016.reds.anm.). P-18 och A-laget tränade tillsammans under vår-, sommar- och höstträningen.
Vi är 30 spelare på varje träning som sliter stenhårt för varandra. Utvecklingen och integreringen har varit fantastisk att följa under vår- och sommarträningen så här långt.

Skapar du som klubb och tränare denna modell för din klubb så får du en känsla av professionalism i gruppen. Det behöver inte bara vara P-18 och med A-laget tillsammans; ni kan även göra detta i lägre åldrar både på herr- och damsidan.

Hur en bandyspelare ska träna har förändrats enormt sedan jag började träna på åttiotalet fram till hur vi tränar idag. Jag har följt denna utveckling från att träna enormt mycket uthållighet, löpning, lätt styrka, smidighet, boll och klubba under försäsongen fram till i dag.
I dag där vi tränar mindre och mindre uthållighet till att träna explosivitet, tuff styrka och lite boll och klubba under vår-, sommar- och höstmånaderna.
Skillnaderna har naturligtvis påverkats av inomhushallar då vi kan vara på is mycket tidigare.

Under 80- och 90 talet så sades det att bandyspelaren var den som var bäst tränad av alla lagsporter bland övriga idrottsverige.
Vår sport var den mest fartfyllda lagsporten i Sverige.
Idag är vi långt ifrån det för vi har tagit en riktning åt fel håll.
Vi gläder inte publiken längre, vi blir mindre bandyklubbar för varje år, vi lockar inte barn och ungdomar till bandyn längre.

Vi får inte glömma bort i utvecklingen vad som tillfredsställer och gläder publik samt spelaren. Vi utvecklar träningen och spelet i en riktning utan att veta vad riktningen är.
Vi har tappat vår identitet.

Tränaren och ledaren har den viktigaste positionen för bandyns utveckling. Skapa professionella förutsättningar och ett spel där spelaren och publiken trivs.
Bandyn är artisternas sport – det är bandyns identitet.

Stefan Nordén

* Denna krönika publicerades ursprungligen juni 2016