Martin Johansson i stor intervju om kärleken till Villa, drömmen om SM-guld och favoritskapet

SOMMARLÄSNING Elitseriens bäste försvarsspelare tre säsonger i rad. När lagkaptener och tränare får säga sitt. Villaliberon Martin Johansson står på toppen av karriären och stortrivs i Lidköpingsklubben som är favorit till SM-guldet i vinter.
— För mig är det bara Villa som gäller och kommer gälla, säger Villastjärnan till Bandyfeber.

Stora ord. Jo, det är det sannerligen.
Men faktum är att Villa- och landslagsstjärnan Martin Johansson växt ut till en gigant inom svensk bandy och utmärkelsen som bäste försvarare, som delas ut av magasinet Bandyportföljen, är inte konstigt på något sätt.

30-åringen är en absolut nyckelspelare i det framgångsrika Villa som gått från ”Rock’n’roll-bandy” och frejdigt spel till att ha blivit en guldaspirant år efter år numera med ett vägvinnande spel.
Det går helt enkelt inte att frånse att Martin Johansson har en stor del i de framgångar klubben haft sedan han anslöt till Villa inför säsongen 2008/09.

Innan dess lirade Villastjärnan i moderklubben Otterbäckens BK.
Där fostrades Martin Johansson och det blev totalt fem säsonger i Otterbäcken mellan 2003-2008.

— Vi var ett lag i botten av allsvenskan varje år och då fick jag som försvarare väldigt mycket att göra. Det såg jag som en utmaning inför varje match som jag även bär med mig idag, säger Martin Johansson.

Och visst blev det framgång med ”lilla” Otterbäckens BK. I juniorlaget (P19) fick Martin, då 18 år, vara med om ett SM-guld 2006.

— Det är jag väldigt stolt över. Det ska hela orten vara stolt över och inte minst Rolf Larsson som var tränare för oss. Han fick varje spelare att göra precis allt för att få göra det omöjliga.

Finalen spelades mot Västerås och det blev en riktigt rafflande final där Otterbäcken hämtade upp ett stort underläge.

— Ja, en helt galen match. Låg under stort i halvlek och var inte alls med i första halvleken. Kommer ihåg att vi pratade i halvlek att vi hade chansen men vi behövde första målet i andra och skapa energi på det sättet. Blev precis tvärt om och VSK gjorde mål direkt.

Men i sport kan allt hända och Otterbäcken satsade allt för att vända på steken.
Och…

… — Sen började upphämtningen som också slutade med att vi tillslut vann med 7–6 och lilla Otterbäckens BK blev svenska mästare, säger Martin Johansson.

Att flera klubbar hade koll på Martin Johanssons framfart vid den här tiden är glasklart.
Och två år senare, säsongen 2008/09, var det Villa som lyckades skriva kontrakt med jättetalangen när Sparbanken Lidköping arena var i antågande samma säsong.

— Började med att Henrik Larsson som då spelade i Villa pratade om att Villa var intresserade av mig och skulle höra av sig till mig. Det gjorde de också och då var det Olle Isaksson (dåvarande tränare) som jag pratade med först, säger Martin och fortsätter:

— Vi bestämde träff nere i Lidköping och jag fick redan då en förfrågan om att skriva på. Bestämde mig då om bara jag och min sambo skulle få ett jobb vardera sidan av bandyn så skulle jag skriva på, vilket också blev fallet.

Sparbanken Lidköping arena invigdes Annandagen 2009 och in klev Villa under tak.
Ett gynnsamt läge att komma till klubben, men det var inte anledningen menar Martin Johansson.

— Nej, det var det inte. Det hade pratats om hallen i många år som på många andra ställen runt om i landet men inget var spikat just då. Men nu så här efteråt, så är den en stor bidragande orsak att jag inte har testat något nytt i karriären. Hallen blev räddningen för klubben och jag är säker på att Villa som klubb inte hade varit så här långt fram i dagens bandy annars och inte jag heller.

Det går inte underskatta hallens betydelse för det sportsliga?

— Nä, det är klart att en hall gör väldigt mycket då framförallt man kan bedriva bra träningar under hela säsongen och på så sätt få en fördel mot lagen utan.

Med hallens ankomst började Villa ta ett rejält steg mot att försöka etablera sig bland topp-fyra i elitserien. En framgångsresa helt enkelt för Martin Johansson och den guldsuktande Lidköpingsklubben.

Kvartsfinaler har blivit till stående semifinaler år efter år och säsongen 2011/12 blev en efterlängtad framgång för Villa när man slog ut Bollnäs i semifinal efter 3–1 i matcher. Avgörandet i förlängningen på Sävstaås innebar att klubben spelade sin första SM-final på 29 (!) år.

— Det var väldigt nervöst från min sida då jag åkte på två utvisningar första 60 minuterna. Då tog Johan Sixtensson (Villatränaren) av mig ifall det skulle bli eventuellt en femte avgörande eller final. Det hade varit väldigt tungt och åkt på en tredje i det läget vi var då och missa nästa match, säger Martin Johansson.

— Sen är det straffräddningen och ”Davvas” (David Karlsson) avgörande som man minns mest ifrån matchen samt att vi hade ett chartrat plan som vi åkte till matchen i istället för sex timmars bussåkande.

Väl i final väntade starka SAIK med stjärnor som Johan Löfstedt (nyförvärv i årets Villatrupp), Daniel Berlin och Christoffer Edlund.
Villa låg under med 1–5 i halvtid och i den 67:e minuten stod det 2–6 innan Villa gjorde en rejäl kraftansträngning och faktiskt ”bara” föll med 5–6.
Martin Johansson var förstås rejält besviken och efteråt var förlusten svårsmält.

— Det var det säkert, men då kändes det som att vi mer hade gjort det bra att bara ta oss till en final och vi blev nog tagna av matchbilden samt allt runt om som en final innebär, säger han.

Nästa SM-final för Villa blev säsongen 2015/16. Men ett underpresterande Villa föll med 2–5 i mötet med VSK på Tele 2 arena.

— Finalen 2016 är väldigt tung även så här lång tid efter. Många saker man har tänkt på som gick så lite fel, men kostade oss ett guld. Vår insats just i finalen var väl inte en sådan matchbild vi ville ha och hade spelat så bra hela året. Då blev det mer tuta och kör-bandy som VSK är mycket bättre än oss på och tog guldet ifrån oss.

Om än inte ett SM-guld, så kom en milstolpe sju månader senare i Svenska cupen. Då säkrade klubben cupguldet i finalmötet med SAIK.
Villas första stora titel – efter 82 års väntan.

Hur mycket betydde segern för er i Villa?

— Klart det var väldigt roligt för oss att få vinna något även om det är en försäsongsturnering som spelas 2×30. Men vi i laget är ute efter något mycket större, dock roliga delmål att bocka av.

Säsongen 2016/17 åkte Villa ut i semifinal mot Bollnäs efter 0–3 i matcher.
Möjligen en mer mättsmält förlust som inte var i närheten av det som hände den gångna säsongen där Villa, efter ett starkt slutspel, först slog ut VSK i kvartsfinalen och såg ut att gå av bara farten till en ny SM-final.

Väl i semifinal körde Villa över Edsbyn i två raka matcher.
Men 8–2-triumfen i andra mötet fick en bitter eftersmak då Martin Johansson i 70:e minuten rusade på en hörna och fick Mattias Hammarströms skott på högertummen.
Träffen tog illa och slutspelet var därmed över för landslagsliberon.

— Det var den tyngsta perioden i min karriär. Försökte att få en öppning att någon läkare skulle kunna bara provisoriskt laga tummen så jag skulle kunna vara med i någon match i alla fall. Dock sa varenda läkare nej och förklarade att jag skulle få svåra men, säger Martin Johansson.

— Då var jag väldigt nedstämd när min säsong som spelare var över och jag blev opererad. Jag hade det tungt att orka pusha lagkamraterna att vinna två matcher till, men jag försökte och var nere redan när laget kom hem efter tredje semifinalen och skulle träna. Vi skulle göra det tillsammans.

Utan Martin Johansson tappade Villa naturligtvis mycket i bland annat defensiven och i hörnskyttet. Det ska också sägas att hälsingelaget verkligen steppade upp och var oerhört effektivt i skyttet.

— Ja, även detta år fick vi gå ifrån en säsong besvikna och inte klara av vårt mål med säsongen. Vad hände … Vi spelade väldigt bra de två första matcherna, sen så gjorde Edsbyn några taktiska förändringar som vi inte klarade av att lösa. De tre sista matcherna blev istället väldigt jämna och spännande, men vi lyckades inte stänga matchserien utan Edsbyn gick vidare som det starkare laget.

Om jag säger att Villas chanser till avancemang minskade rejält med dig borta – är jag rätt ute då?

— Det vill jag inte säga. Vi har en väldigt bra trupp och spelare som kan gå in och lösa uppgiften väldigt bra som också hela försvarslinjen gjorde med.

Lite plåster på såren var kanske utmärkelsen som elitseriens bäste försvarare för tredje året i rad. Priset delas ut av magasinet Bandyportföljen sedan 2013/14 där lagkaptenerna och tränarna i elitserien får lägga rösterna.
Villa släppte endast in 69 baklängesmål i elitserien i vintras — nytt rekord under elitseriens nuvarande form.
Utan Martin Johansson hade det knappast varit möjligt och utmärkelsen var kanske helt given…

— Det är väldigt roligt varje gång man har fått den utmärkelsen. Spelare och ledare man möter varje match tycker man är bra, då växer man som människa och spelare, säger Johansson.

Förutom ett tungt uttåg i semifinalen mot Bollnäs blev det också förlust för Martin Johansson — och lagkamraten Jesper Eriksson — i senaste bandy-VM, hans fjärde VM-turnering totalt.
Finalen i början av februari slutade med en 4–5-förlust i mötet med Ryssland inför 9 000 åskådare i Chabarovsk. Sedan tidigare har dock Martin ett VM-guld men ville förstås försvara titeln.

— Klart det var en tung förlust då vi kände oss så starka hela turneringen. Jag personligen gjorde inte min bästa match i min karriär och då blir det direkt mycket svårare att vinna i en stor final. Alla behöver ligga på sitt max hela finalen.

Finalen var också ikonen Andreas Wesths, en av Sveriges bästa libero-spelare genom tiderna, sista resa med landslaget.

Du är given i landslaget och är enligt många Andreas Wesths arvtagare. Hur ser du på det där snacket?

— Det har varit ett ständigt snack om att jag ska ta över efter Westh i många år nu. Westh har passat bättre än mig som libero i landslaget och det har jag köpt till hundra procent varje tillfälle vi har spelat tillsammans. Han har varit grym och är fortfarande en väldigt bra libero, dock väldigt sliten i kroppen.

Förstås med glimten i ögat…

Nu riktas blickarna mot nästa säsong.
Som bekant har Villa värvat storstjärnorna Johan Löfstedt och Joakim Andersson vilket gör Villa – på papperet – ett ännu bättre lag i vinter.

— Vi får två spelare som hade gått in i vilket lag som helst och varit stora stjärnor i lagen också. Sen är de helt underbara människor bredvid planen som gör dem kompletta att ha i ett lag. Villa kommer få mycket nytta av dem många år framöver. De kommer bli nya publikfavoriter, säger Villas nummer 24.

Det är ingen hemlighet att ni blir favoriter till SM-guldet i vinter. Känner ni av pressen?

— Vet inte om vi känner av någon större press än andra år. Vi har ju varit det några år tidigare då vi också har varit favoriter. Det är bara roligt för egen del att motståndarlagen känner sig efter rent truppmässigt.

Hur mycket skulle ett SM-guld säsongen 2018/19 betyda för Martin Johansson?

— Det klart största jag har varit med om som spelare. Sen att få äntligen dela glädjen med alla Villasupportar, alla inom föreningen samt ”Sparris” (Jonas Johansson, Villas klubbchef) som har slitit lika länge som mig att få ta det där första guldet. Det är det som driver mig; att alla jobbiga pass som man måste göra under många månaders tid ska leda till torget i Lidköping.

Oavsett om det blir guld eller inte kommande säsong kommer det bli fler chanser i Villadressen.
I mitten av februari förlängde Martin Johansson kontraktet – med hela fem år.
Med sambon Josefine, hus och barn kommer Lidköping bli Villaliberons hem en lång tid framöver.

— För mig är det bara Villa som gäller och kommer gälla. Kan inte se mig spela någon annanstans i Sverige i alla fall. Otterbäckens BK och Villa-Lidköping är mina lag i mitt hjärta, säger Johansson.

Mattias Bladh