Hedqvist laddar för ny säsong: ”Brinner för att utveckla föreningen”

Ungefär tre månader. Så länge var det tänkt att IFK-anfallaren Joakim Hedqvist skulle stanna i Vänersborg. Det blev mycket längre än så.
– Så man kan säga att det är harmoni här nere, säger Hedqvist till Bandyfeber.

Joakim Hedqvist må vara från Söderhamn och ha Broberg som moderklubb. Numera är Vänersborg hemma. 39-åringen med bandyvärldens förmodligen hårdaste skott trivs som fisken i vattnet hos IFK och för den delen på orten.

– Jag trivs otroligt bra i föreningen och staden Vänersborg med dess närhet till Göteborg, bland annat. Jag är också väldigt tillfreds med livet vid sidan om bandyn; min sambo Johanna samt vår dotter Ella fyra månader och min son Felix Hedqvist Persson. Han har flyttat ner till mig också och spelar hockey i Vänersborgs HC. Så man kan säga att det är harmoni här i Vänersborg, säger Joakim Hedqvist.

Säsongen 2017/18 blir IFK-anfallarens sjunde raka säsong i klubben. Ett scenario inte många trodde på, inklusive huvudpersonen själv, när han anslöt till IFK från Broberg i december 2011.
Då var livet och Joakim Hedqvist inte i harmoni med varandra.
Alkoholen var en stor bov i dramat och det blev en tuff start i nya omgivningen.

– Mitt problem var att jag mådde dåligt för andra saker i livet och då använde jag alkohol. Idag kan jag ta en öl och njuta utan att känna oro för det. Men man fick gå igenom saker och ting innan det var möjligt igen, säger Hedqvist.

Med facit i hand är det en solskenshistoria.
Att dra flyttlasset dryga 56 mil bort och byta ut Hälsingland mot Västergötland var precis vad han behövde vid rätt tidpunkt i livet. Under de säsonger Hedqvist varit i IFK har han varit en absolut nyckelspelare i anfallsspelet.
Men grunden, ja den lades i ”bandymekkat” Hälsingland.
Fyra SM-guld i Edsbyn. Lita på att minnena sitter fast förankrat hos Söderhamnssonen.

– Så fantastiska minnen med en stor klubb från en liten by som verkligen vågade tro på framgång. Så oerhört stolt och vart en del av föreningen Edsbyn som vann SM guld dessa år. I min framtida karriär så kommer jag som ledare ta med mig mycket av dessa år. Ola Johansson, Franco Bergman, Stefan Karlsson och Ulf Järvefeldt gjorde ett grymt jobb under denna tid samt alla andra omkring laget. Men dessa var huvudpersoner.

På papperet är Broberg moderklubben. Men hjärtat sitter alltså några mil bort.

– Jag har fortfarande väldigt starka känslor för Edsbyn. Edsbyn har gett mig så väldigt många minnen samt att de utvecklade mig till den bandyspelare jag är idag. Edsbyns supportrar är grymma, föreningen och grabbarna runt laget gav mig också väldigt mycket.

Förmodligen fick han nog också lite av det hårda knackskottet i modersmjölken. Joakims egen far, Pär Hedqvist, var en hårdskjutande Brobergsprofil som vann skytteligan 1978 samt 1985 med gulsvart. Vem sköt egentligen hårdast? Klart är att båda far och son gjort avtryck på den fronten.

– Min farsa har ju inte så många meriter som mig. Tror inte han var i närheten av att skjuta hårdare faktiskt, men det var stor skillnad på material också.

Har du ofta blivit jämförd med honom under uppväxten?

– Ja, så har det varit. Men jag har vart tydlig hela tiden att jag är jag. Går inte att jämföra.

39-åringen gör alltså sin sjunde säsong i vinter med Vänersborg. Totalt har det blivit tjugofem (!) säsonger i bandyns finrum. En respektingivande siffra och Hedqvist har inga planer på att sluta än.

– Ja, det har blivit några säsonger. Kroppen känns väldigt bra än så länge. På senare år har jag ju tränat många fler timmar också för att hålla i kroppen, samt att det är skonsammare när man går på is i augusti.

Klargör det där. Är det så att det krävs mer träning nu än i yngre dagar innan säsongen drar igång?

– Ja, det krävs mer träning ju äldre man blir. Men jag tycker också att jag borde tränat mer när jag var yngre. Idag tycker jag man har mycket större vetskap om träning. De unga talangerna som kommer fram idag har det mer förspänt.

Förra säsongen floppade enligt många IFK när laget åkte ut mot Villa i kvartsfinalen efter 0–3 i matcher. Spelet hackade betänkligt mot rivalen vid sämsta tänkbara tillfälle. Ryssvärvningarna i Sergej Lomanov Jr, Nikita Ivanov och Pavel Bulatov lyckades inte heller göra några större avtryck under sin korta sejour i klubben.

– En säsong med stora förhoppningar. Föreningen tog en chans att gå hela vägen med hjälp av ryska stjärnor. Det var häftigt att man vågade ta den chansen tycker jag, fast resultatet i slutändan inte vart vad vi förväntade oss.

Med facit i hand – var det fel med ryssvärvningarna?

– Nej, absolut inte. Helt rätt att ta chansen men tre samtidigt blev nog för mycket.

Vad har du för drivkrafter nu för tiden då du redan vunnit fyra SM-guld och åstadkommit mer än de flesta bandyspelare?

– Jag brinner för att vara med och utveckla föreningen och sedan att dela med mig av erfarenheter till de yngre spelarna. Jag analyserar otroligt mycket detaljer både på mig själv, laget samt motståndare – och jag vill vinna.

Hur ser du på dagens bandy – bättre än för fem år sedan?

– Bandyn utvecklas ju varje år och det går snabbare och snabbare, men viktigt att man har balans mellan snabbhet och ”smartness” i lagen. Det saknar jag i dagens bandy lite grann. Några klubbar har det.

Vilka klubbar har det?

– Saik, Villa och Edsbyn har det nu tycker jag.

Är de klubbarna favoriter till guldet?

– Just nu känns de som favoriter till guldet.

Var någonstans ligger Vänersborg då?

– Svårt att säga idag. Vi får försöka hitta ett bra spel till hösten där alla är med och bidrar. Sedan har man stora förhoppningar på att en sådan lirare som Robin Öhrlund skall kliva fram, även Viktor Hjelm.

Och en som garanterat kliver fram lär bli Joakim Hedqvist. IFK Vänersborg egna skarprättare i anfallsspelet.

Mattias Bladh
bandyfeber@gmail.com