Forsberg: Löfstedt är utan tvekan turneringens man

I Lidköping har det under flera år suttit och lagts ett pussel. Ett pussel för att vinna titlar. Det har dock saknats en bit varje gång och alla har slitit sitt hår av förtvivlan. ”Var är biten?”
Nu är den funnen.
Den hittades i de mörka skogarna i Småland.

Och i dag (läs: söndag) så lades den på plats när Villa besegrade Sandviken i World Cup-finalen med 4-1.
Pusselbiten har nummer 23 och efternamnet är Löfstedt.

Joakim Andersson får faktiskt ursäkta.
Hans målfabrikation är naturligtvis viktig också för Villa och det är en fantastiskt duktig bandyspelare.
Men att Villa lyckades få pennan i näven och skriften på papperet av Löfstedt är den där pricken över i:et som Villa behövde och behövt.

Det är bara att titta på hans betydelse under World Cup:s fyra dagar.
I gruppspelet så stod han för 6 poäng (4+2). I semifinalen mot Start så gjorde Johan 3+2.
Och slutligen i finalen så gör han det där viktiga och matchavgörande 2-0-målet på ett typiskt Löfstedt-sätt.

Sätter fart ifrån princip stillastående och sedan hoppar han över både andra, tredje och fjärde växeln och åker ifrån ett tröttkört SAIK och slänger upp bollen i krysset bakom Joel Othén som var SAIK:s bäste spelare i finalen.

Så gör en lirare. Så gör Johan Löfstedt. Att utse bäste spelare i turneringen måste varit lika lätt som det är att välja hallonsylt till pannkaka…
Jag lyfter på bandykepsen och bugar mig.

Villa var i World Cup final 2016 och föll då mot Västerås med 4-1. Nu vinner man med 4-1 och är nog det lag som har imponerat mest av de svenska lagen i turneringen, tätt följd av finalmotståndarna SAIK som bjöd på en fantastisk bandymatch i semifinalen mot ryska landslaget, eller Neftyanik med Erik Pettersson om ni så hellre vill.

Men den matchen blev nog också fallet för SAIK eftersom det verkade ha sugit musten ur benen på det för dagen vitsvarta SAIK-spelarna.
För Villa fick ju en betydligt angenämare resa fram till den här finalen då man nästan innan morgonkaffet hade bryggts färdigt, avfärdat överraskningslaget Start från Ryssland.

För Villa var nog den här finalen oerhört viktig att vinna. För om man skulle ha förlorat, en final till, kanske det där hjärnspöket ”Villa kan inte vinna”, som huserar i Lidköpings kommun, ha fortsatt att hemsöka föreningen och befolkningen.

Men när man nu har flera ”Exorcister” i laget, kanske det där spöket flyr för gott.

För tittar man i den laguppställning som Villa den här säsongen besitter så behöver man inte vara någon hjärnkirurg för att förstå att laget har kapacitet att gå hela vägen. ”Pusselbiten” Löfstedt har jag redan nämnt. Och Joakim Andersson gör mycket nytta förutom att sätta bollar i nätet hos motståndarna. Jobbar hårt för laget.
Esplund bjuder ju alltid på häftiga grejer och har väl hela ABC egentligen i bandyboken.

Tre stora stjärnor som har stort stöd av flera andra duktiga bandyspelare. Där finns Jesper Eriksson, Joel Broberg, Petter Björling, David Karlsson och ännu flera.
Villa har en kompetens och spets som få lag har den här säsongen.
Dessutom har man bredden att kunna gå runt på många spelare. Viktigt i cupspel som den här helgen med fyra långa dagar av bandy.

Att Villa var stora favoriter innan säsongen visste vi alla om. Oddsen har inte förändrats nämnvärt.
Möjligen sjunkit lite till.

Men säsongen är lång och även Villa kommer att hitta gropar i vägen och få punktering.
Så är det under en säsong.
Och det finns absolut andra lag som kan utmana. Men jag tror att Villa är minst känslig för formsvackor, skador och sjukdomar.

Man har alltid någon ny spelare att sätta in.
World Cup i Sandviken är nu över.
Fyra dagar med bandy. 31 matcher.
Det är precis som vanligt.
En tomhetskänsla som fyller kroppen. Trots att jag inte har åkt en sekund på isen är jag både fysiskt och mentalt slut.

Att uppleva World Cup på plats innebär litervis med kaffe och te och minimalt med sömn.
Kombinationen är inte att rekommendera.
Men det är jäkligt roligt.

Årets upplaga tycker jag både sportsligt och arrangörsmässigt varit den bästa sedan cupen landade i Sandviken för 9 år sedan. Det har varit flera bra bandymatcher. En del skrällar. Många mer väntade resultat.
Men framförallt mycket fin bandy som spelats. Det är ju häftigt när alla de bästa bandyspelarna i världen träffas så här.

Publikmässigt så har det också varit betydligt bättre än tidigare år. Det är känslan i alla fall och kanske är det så att det tar en viss tid att ”köra in” konceptet.
Jag hoppas verkligen att World Cup får fortsätta arrangeras i Sandviken.
Jag tror att det finns stora möjligheter till att utveckla ännu mer.

Tänkte försöka mig på en liten sammanfattning av de här dagarna.

Den såg ingen komma…
På cupens första dag och första match kom också första skrällen. Det var väl inte så där jättemånga som hade skrivit i en Siriusseger mot Edsbyn.
Men idrottens härliga ingrediens överraskning skedde och Sirius vann med 4-2.
Att man sedan inte vann någon mer match tror jag ändå man kan leva med.

Wildcardet från Uppsala sände ut en signal om att man inte kommer att tolerera att trampas på i vinter. Inte ens av regerande mästare.

På cupens näst sista dag kom kanske en ännu större skräll. Jenisej skulle enligt alla bara slå det ryska laget Start.
Efter 23 sekunder visade Start att man hade andra planer. (Snacka om smakSTART..)
Med näbbar och klor och ibland finess så slog man tillbaka jättarna från Krasnojarsk med 4-0.

Fick berättat för mig att de två lagen bodde på samma hotell och när bussen som skulle hämta semifinallaget på morgonen kom och Startspelarna satte sig på bussen så ställde chauffören frågan vilket lag man var. De log och svarade Start. Varpå chauffören sa att då var det fel buss för han skulle ju hämta semifinallaget Jenisej…

Så nog var detta tidernas skräll. Oklart vilken buss Jenisej fick ta i stället….

Poängen….
Låt vara att VSK redan var ur turneringen när man mötte det finska laget Veiterä på fredagsnatten. Det tar ändå inte ifrån Veiteräs bedrift att som första icke svensk-rysk lag ta poäng i World Cup sedan 2008 då Uleåborg och Tornio plockade en varsin poäng i gruppspelet.
Då spelades cupen i Ljusdal. Det här var första gången i Sandvikens cuphistoria. Självklart passar en sådan bedrift in på en lista av detta slag.

MVS…. (Mest Värdefulle Spelaren)
Har redan skrivit hans namn men gör det igen då.
Johan Löfstedt är utan tvekan turneringens man. Hans fyra dagar i Sandviken är briljanta och han gör både mål och läckra framspelningar.
Hans fart på skridskorna är fantastisk att skåda och han har tillfört en dimension till i Villas sätt att spela.
Räcker det som motivering?

MÖS… (Mest Överskattade Spelaren)
Här kanske det är som att svära i kyrkan. Ja kanske snudd på straffbart att skriva Sergej Lomanov. Men jag känner mig trygg i det och är beredd att stå till svars.
För att Jenisej inte kommer längre än till kvartsfinal är inte fullt så överraskande enligt mig.

För när man har så många duktiga bandyspelare i ett lag och använder nästan bara en i matchplanen, då är man inte ett lag.
Visst, Lomanov är en bandyguru och duktig på alla sätt och vis.

Men jag undrar om inte bäst-före-datum börjar närma sig där.
Tycker att han i det flesta av matcherna utstrålade mest frustration och att han lämnar Sandviken med 2 mål på kontot (mot Veiterä) är inget annat än underkänt.

Som sagt var. Jag är beredd att ta min plats på torget och få äpplen kastade på mig…

Målkungen…

Det blev till sist två. Christoffer Fagerström och Erik Pettersson gjorde båda två 9 mål var. Till saken hör att båda spelade mot finska Akilles och där kom en stor del av mål.
Men båda visade också prov på sitt stora register som bandyspelare.
Tekniskt skickliga nummer blandade med stenhårda skott som förmodligen hade orsakat handfrakturer på målvakterna om de försökt räddat.

Ur något ont kan något gott komma…
Våren i Vetlanda beskrivs nog i bandyvärlden som stormig och kall. Detta beroende då på alla spelarförluster som klubben drabbades av. Många tänkte nog att detta var slutet på toppambitionerna.
Men insatserna i Svenska Cupen och World Cup har sänt andra signaler.

I Sandviken tycker jag att laget visade att man har ett lag med ganska så bra kvalité, trots tappet av stjärnorna.
Nu gick man inte vidare men stod upp bra mot både Neftyanik och Hammarby, stundtals i alla fall.
Jag tror att om man bara får en bra start på serien så kan Vetlanda stångas med lagen kring slutspelsstrecket.

Hemläxa….
Varken Edsbyn eller Bollnäs tog sig vidare till slutspelet.
Okej, det har faktiskt hänt förr så det är väl ingen superskräll så.
Men jag tror att de båda hälsingelagen hade andra planer för den här helgen.
Edsbyns förlust mot Sirius i öppningsmatchen satte ju laget i en svår sits. Tog sig samman och slog tillbaka Vänersborg men lyckades sedan bara spela oavgjort mot Start och var då utslagen.

Förvisso var det väldigt tajt i den gruppen men jag tycker inte att man spelmässigt imponerade.
Och frågan är om draget att sätta Hans Andersson i en mittfältsposition i stället för på den mer drivande ytterhalven är ett smart drag?
Man spelade så under fem halvlekar och när det krävdes en rejäl upphämtning mot Start satte man ner Hasse där han på något vis hör hemma. Då hände det saker och upphämtningen kom.
Och med den förflyttningen så fick man även fart på det finska lokomotivet Määttä.

Nu är det tidigt på säsongen och den här positionsförändringen kan ju bära frukt längre fram. Det är mycket möjligt. Men helgen synliggjorde hur viktig Hans Andersson är för Edsbyns spel.

Bollnäs har också dem lite att fundera över. Svenne har fått lite att klura på när han nu sitter i bilen mellan hemmet i Söderhamn och träningarna i Bollnäs.
För spelet i Sandviken dom här dagarna nådde väl inga höga höjder. 1-1 mot SAIK var väl helt okej.
Men sedan blir man mer eller mindre överkörd av Broberg, 1-6, och avslutar med 3-3 mot Baykal.

Försvarsmässigt vet vi vad Bollnäs kan.
Det är framåt det inte stämmer.
Det känns lite för lättläst och uddlöst i nuläget.

Tar väl med Broberg i detta ”Hälsingeblock” också. Broberg gör en helt okej turnering. Speciellt segern mot Bollnäs satt nog fint och då spelade man riktigt bra.
Bra fart och spel.

Att man sedan inte räckte till mot varken SAIK eller Neftyanik säger jag inte så mycket om. Broberg har något bra på gång och kan bli en outsider i årets seriespel. Det sa jag förra säsongen också och då hamnade man ”outside” slutspel.

Räddningen…
Många räddningar naturligtvis när 31 matcher spelats. Svårt att välja ut en speciellt men jag känner ändå en som fastnade på näthinnan. En väldigt matchavgörande och annorlunda sådan.
Det var när Neftyanik hade fått häng på SAIK och knaprat in ett 0-3-underläge till 2-3 i semifinalen.

Då sker ett ihopslag utanför SAIK:s straffområde som gör att bollen går upp i luften och för en stund försvinner ur synfältet för Joel Othén i målet.
Men med en lagkamrats varnande röst gör att Joel i sista stund hinner upptäcka bollen och kan göra en snabb parad.
Bra för Joels reflexträning.
Mindre bra för hjärtat hos alla det svartvita fansen som var på plats…

Den viktigaste spelaren….
Här är det ingen enskild jag tänker på.
Den här spelaren har inga skridskor eller klubba.
Den här spelaren är många.
Jag tänker på alla de som på något sätt hjälpt till i arrangemanget av turneringen.
På alla de frivilliga som under fyra dagar underkastar sig att skippa sömnen och mattider för att ställa upp och hjälpa till för att få en turnering att rulla på.

Det finns så många uppgifter så jag kan inte räkna upp dom alla.
Jag kör ett stort kollektivt tack till er alla som gjorde det möjligt att genomföra World Cup 2018.
Utan den här spelaren blir det svårt att genomföra en turnering.
Bra jobbat alla!

Jag har inte räknat antalet timmar jag har sovit sedan jag la mig i sängen på torsdag natt och fram till i lördags natt.
Men jag både vet och känner att de var för få. Snudd på illamående av trötthet förklarar jag nu World Cup 2018 avslutat och tar sikte på nästa års.
Men först ska vi väl köra lite elitserie också.
Det är ju kul det med.

Thomas Forsberg