Del 5 – Bollnäs och Andreas Westh: ”Just nu känns det prima”

Han är en av de bästa försvarsspelarna genom alla tider. Vi talar om Bollnäs lagkapten Andreas Westh. Bandyfeber satte sig ned och pratade med en av sportens allra största profiler om sin långa och framgångsrika karriär på isen. Och hur det ska bli att spela med sonen Oskar i vinter.
– Han skulle varit med förra året också ibland men vissa regler gjorde att det inte blev så, säger Westh.

Det har blivit några år nu på bandyisen för ”Mr. Bollnäs”. Andreas Westh, 40, behöver egentligen ingen närmare presentation. Tänk libero och chansen är stor att just Andreas Westh gör sig påmind, antingen i landslaget eller i Bollnäs.

Det som en gång började på en en liten uppspolad is på skolgården i Kilafors ledde till en kärlek till bandyn. Vid nioårsåldern blev det spel i Bollnäs. Team 77, som laget kom att heta, var ett talangfullt lag.
Westh har inte glömt. Minnena har etsat sig fast.

– Jag minns att första matchen vi skulle spela var Milko cup i Bollnäs. Jag hittade inte tröja tio. Den var borta. Det blev fem istället. Oftast hade vi två lag i sjumanna. Vi möttes ofta i final där i början, säger han.

Varför valet föll på tröja nummer tio var enkelt: fotbollsidolerna Platini och Maradona hade redan inspirerat till numret vid fotbollsspelandet. Då fick det bli samma nummer när det lirades bandy.
Vid den här tiden var det inte tal om att vara försvarare.

– Jag var mittfältare och höll väl i rätt mycket. Både mål och assist.

När bestämde du dig för att satsa på att bli försvarare?

– Vi var utan libero ett tag där i elvamanna, men tränaren trodde att jag skulle vara minst lika bra på den positionen så jag testade lite grann mot min vilja och blev kvar.

Då ska din gamle tränare ha en stor eloge?

– Ja, det var Lars Heed. Vi pratar rätt ofta om det det. Så det är ju inget jag ångrar idag.

”Vi var riktigt bra i division 1”

Några år senare, 1993, tog Andreas Westh steget upp i Bollnäs A-lag vid 16-17-årsåldern.
Motiverad och fast besluten att lyckas.

– Ja, man krigade på och hade väl inte mycket andra tankar än att bli bra i Bollnäs. Sen ledde det ena till det andra. Vi var riktigt bra i division 1, nuvarande allsvenskan.

Bollnäs hade varit i division 1 i sex år när Andreas Westh kom in i bilden.
1987 åkte laget ur allsvenskan och det dröjde ända till 1997 innan det åter blev spel i bandyns högsta serie.

– Vi gick rent i en kvalgrupp mot Sirius och Kalix. De kom från högsta serien. Det var karnevalstämning i stan, säger Westh.

För Andreas Westh blev det fokus på Bollnäs fram till 2003. Med en klubb i ekonomisk trångmål som ledde till problem med löner till spelarna fick Westh nog och bröt sitt kontrakt. Nästa klubbadress blev i stället topplaget Sandviken som då hade en hel drös med landslagsspelare.

– Jag ville ta ett steg till. Saik hade sex-sju landslagsmän i startelvan och övriga var ju också landslagsmässiga. Fick träna att spela med de bästa. Jag fick utvecklas ännu mer. En härlig tid där jag fick med mig mycket.

En del har menat på att du gick dit för att ha chans på guldet. Hur var det egentligen med den saken?

– Nä, det var väl inte så i huvudsak. Men att få vara med att spela väldigt viktiga matcher mot bra lag var en bidragande orsak. Det blev ju en final, semifinaler, WC-final, Europacupfinal, Svenska cupen-vinst och så vidare.

Guldet uteblev i alla fall i Sandviken och Andreas Westh vände hemåt till Bollnäs efter tre säsonger i den S-märkta tröjan. Pendlandet och hemlängtan tog ut sin rätt och Bollnäs har sedan dess varit hans klubbadress.

Och med facit i hand var det ett sportsligt bra beslut. Både 2010 och 2011 blev det två raka finaler för Bollnäs, men också förlust i båda matcherna mot Hammarby respektive Sandviken.

”Hade egentligen samma lag nu som då”

– Det var ju fantastiskt. Vi hade året före blivit nia och missat slutspel. Vi fick in Hellmyrs (Per) och Törnberg (Pär) i laget och ny tränare i Hasse Åström. Vi växlade upp ett par hack och lite nya krav blev det. Vi pratade om final redan på försäsongen och vi lyckades gå dit två år i rad. Tror vi haft med oss den perioden även de här tre sista åren. Vi har ju egentligen samma lag nu som då, i stora delar i alla fall, säger Andreas Westh.

Men mörka moln skulle åter skölja över Bollnäs när Per Hellmyrs skrev på för Dynamo Moskva inför säsongen 2012/13 och sedermera fick laget stora ekonomiska problem. Lägg därtill missat slutspel säsongen 2013/14.
Den ekonomiska sitsen ledde sedan till att truppens spelarkontrakt sades upp i början av 2014.
Sandviken ville då återigen knyta till sig Westh – men landslagsliberon valde att nobba och skrev på ett treårskontrakt med Bollnäs.

– Ja, jag var i valet och kvalet att gå till Sandviken då. Det var väldigt nära. Men jag kände väl ändå någonstans att det kanske var bäst att vara kvar. Ja, det blev så. Varför har jag svårt att svara på. Men ett jobb i föreningen låg väl bakom det beslutet. Fast det blev inte riktigt som jag hade hoppats på i det fallet.

Vad hade du hoppats på?

– Nä, det var saker och ting som inte blev som sagt. Men det har jag lagt bakom mig nu.

Och nu blev det minst sagt från mörkt till superljust i Bollnäs då världsstjärnorna Daniel Berlin och Per Hellmyrs presenterades i slutet av maj.
Detta helt med hjälp av externa finansiärer.
Andreas Westh blev liksom många andra tagna på sängen av nyheten. Han hade inte en susning om det hela förrän det blev officiellt.

– Nä, det blev en rolig överraskning.

Men det måste känts lite konstigt att Berlin och Hellmyrs skrev på bara månader efter klubben var i kris?

– Lite glatt överraskad blev jag. Sen kan man väl tycka som man vill om det. De pengarna fanns ju inte innan så det blev ju andra förutsättningar.

Tanken var att Bollnäs skulle gå för guldet med Per Hellmyrs och Daniel Berlin i truppen. En realistisk dröm som höll på att slå in i mars, men det blev förlust med 1–3 mot Edsbyn i SM-finalen.

– Ibland tänker man på det. Men det hade ju varit bra om det hade blivit ett guld. Jag skrev så i matchprogrammet inför serien. Att det var 20 år sen vi klev upp att det vore fint och vinna ett guld och fira det jubileet. Var nog inte så många som hade koll på det just då.

Ett nytt försök på guldet lär möjligtvis bli svårare säsongen 2017/18. Förlusten av Daniel Berlin (Sandviken) är ett rejält avbräck för Bollnäs, något som Westh håller med om.

– Ja, visst är det. Berlin hade jag gärna haft kvar… Det stora med ”Bella” är att han har fruktansvärt hög lägstanivå. Han kan vara trött och halvskadad men ändå leverera i rätt lägen. Honom ska vi ta tillbaka senare, säger Westh.

Du ser fortfarande att han kommer komma tillbaka till Bollnäs i framtiden?

– Ja, det vill vi så klart.

Andreas Westh har tidigare varit inne på att Bollnäs står inför en generationsväxling. Man har också nu tagit upp flertalet talanger från division 1-laget Snoddas. Jens Lindgren och Jonathan Andersson lyfts åter upp i A-laget samt Philip Åström, Philip Flodstam och Oskar Westh från juniorsidan.

– Det finns kommande storspelare. Det kan man se.

Ge mig ett namn.

– Nä, den bjuder jag inte på. Vore kanske lite känsligt. Men vi har talanger som med rätt matchning kommer bli riktigt bra, så vi får hitta en balans någonstans. Spela in yngre killar vid rätt tillfällen samtidigt som vi fortfarande ska vara bra och försöka vinna matcher.

Din grabb Oskar har lyfts upp från juniorsidan. Hur ska det bli att lira med honom?

– Ja, han skulle varit med förra året också ibland men vissa regler gjorde att det inte blev så. Han var tydligen skriven för Snoddas BK och utlånad till Bollnäs P18. Då fick han inte spela med Bollnäs A-lag. En liten konstig regel kan man lugnt säga. Vi får som sagt se hur det blir. Vi tränar ihop. Jag gör ingen skillnad på honom mot någon annan

Vilka lag ser du som starkast på papperet just nu?

– Ja, det är ju Sandviken. Sen kanske VSK växlar upp igen.

Kan vi sticka in Bollnäs bland de lagen?

– Visst har vi kapacitet. Men sen har du ju Edsbyn såklart. De måste väl vara största favoriterna.

Du skrev relativt nyligen på för tre nya år. Blir det dina sista säsonger som bandyspelare på elitnivå?

– Ja, det tror jag nog. Men man vet ju aldrig. Måste vara riktigt noga med kroppen och hålla tummarna att jag håller först och främst. Just nu känns det prima. Sen får vi se längre fram.

Mattias Bladh
bandyfeber@gmail.com