Sommarläsning 2019-arkiv

”Denna resan ville jag vara med på”

Hem, Sommarläsning 2019

Befolkningsmängd: lite drygt 500 invånare. ”Lilla” orten Åby kan ändå stoltsera med att ha ett elitserielag i vinter efter Åby/Tjuredas fantastiska bedrift i allsvenskan förra säsongen.
Skyttekungen Filip Bringe, 23, har än idag svårt att smälta vad föreningen ställt till med.
— Det var inget man hade tänkt på ens att Åby skulle gå upp i elitserien, säger han till Bandyfeber.

Ingenting är omöjligt. Kanske är det så. Men Åby/Tjureda trodde nog inte i sin vildaste fantasi att laget skulle vinna allsvenskan i fjol och greja en historisk plats i landets högsta bandyserie.

För lagkaptenen tillika anfallaren Filip Bringe är det extra speciellt. Den 23-årige anfallaren är fostrad i Åby/Tjureda och lämnade Vetlanda efter säsongen 2016/17 för spel med moderklubben i superallsvenskan.
Det känns i hjärtat, helt enkelt, när ”lilla” Åby ska lira i elitserien denna säsong.

— Ja, det är extremt svårt att ta in fortfarande. Kommer väl mer in i det när vi väl spelar i elitserien. Nej, men det är overkligt. Inget man hade tänkt ens på så där att Åby skulle gå upp i elitserien. Det var stort att bara ta klivet från division 1 till allsvenskan, säger Bringe.

Foto: Åby/Tjureda IF. Guldhattarna på efter Åbys historiska avancemang till elitserien.

Filip Bringes betydelse för Åbys succésäsong i superallsvenskan förra säsongen går knappast att övervärdera.
Öste in poäng — totalt 54 mål och 14 assist på 22 matcher.
Siffror som gjorde att Bringe vann poängligan i allsvenskan med bred marginal.

23–åringen menar att lagkamraterna ska ha en stor eloge till att han gjorde en så pass bra säsong.

— Självklart gick det jättebra. Vi spelade extremt bra som lag och jag fick mycket från laget. Gick bra för alla kändes det som. Det var väl största anledningen: att det gick bra för hela laget, säger han.

Och kontinuitet. Hela vägen från division 1 till elitserien. Bringe understryker att truppen har varit nästintill intakt när Åby gjorde sin makalösa stegring i seriesystemen.

— Tappade egentligen inte någon. Samma lag i resan från division 1 och sen första året i allsvenskan. Kunde bygga vidare på spelet. Största anledningen tror jag att vi hade en bra lagsammanhållning. Vi trodde på det och alla gick åt samma håll.

Foto: Åby/Tjureda IF. Poängkungen i Åby. Filip Bringe gjorde en makalöst bra säsong i allsvenskan i fjol. Nu väntar tuffare utmaningar i elitserien för måltjuven.

Filip Bringe förlängde, inte oväntat, med klubben efter succésäsongen.
Ingen tvekan, menar lagkaptenen.

— Nej, det var det inte. Utan denna resan ville jag vara med på fullt ut. Inga konstigheter.

När nu Åby/Tjureda ska ta sig an de ”stora” lagen i elitserien lär laget många gånger få bekänna färg i seriespelet.
Men det är en utmaning som är tagen, menar Bringe.

— Det är klart att det ska bli jättekul. Mycket nytt för många, väldigt oprövat lag. Är väl Lysell (Andreas) och Törner (Viktor) egentligen som är rutinerade med spel i elitserien. Jag har väl någon match också, Jonathan Svensson, Arvid … Inte många som varit där och spelat. Nä, mycket nytt men väldigt kul.

Åby har som sagt en ung trupp och det kryllar inte av rutin från spel i högsta serien. Bringe är inte sen att medge det.

— Ja, jo det är klart. Vi har ett ungt lag. Nu fick vi in Evgeni Shadrin som är rutinerad så har ändå några men väldigt oprövat, ungt lag i elitserien. Får se hur alla reagerar på det. Sen är det så klart ett tapp med ”Uffe” (Ulf Einarsson), den rutinen är det inte jättemånga som har. Men jag tror att vi kommer in i det rätt fort så får vi se hur det tar sig därefter, säger Bringe.

Känns som att ni inte kommer åka runt och gömma er för att ni är nykomling?

— Nej, det vore inte bra. Vi måste våga tro på oss själva. Det är nog det viktigaste att vi vågar. Gäller att vi litar på varandra och tror på det vi gör. Ta med det till elitserien och inte bli rädda för att möta de stora lagen.

Åby/Tjureda har under årets Silly season förstärkt truppen med talangfulla spelare. Fyra har plockats från Vetlanda: Jonathan Svensson, Arvid Johannisson, Viktor Törner och Gabriel Hultgren. På pluskontot finns också Henrik Cervin (Rättvik) samt Vincent Trygg (uppflyttad från VBK:s juniorlag). Ska också nämnas ytterhalven Evgeni Shadrin, 38, som hämtades från Bajkal Energy i augusti efter att Johan Gunnarsson olyckligt blev allvarligt knäskadad under försäsongen.

Filip Bringe anser att nytillskotten kommer göra stor nytta.

— Känns bra. Rätt många som varit i Åby innan: Jonathan, Arvid, ”Gabbe” (Gabriel) och lite så där. Känns faktiskt bra. De har varit med hela tiden och sen efter sommaruppehållet är Evgeni Shadrin och Henrik Cervin också här nere och har inga problem att komma in i det.

För egen del — vad har du för krav på dig själv i vinter?

— Ja, men försöka bidra så mycket som möjligt. Hjälpa laget med vad jag kan och får väl bli en av dem som är lite mer rutinerad. Kanske inte jätterutinerad men i vårt lag så får vi försöka hjälpas åt. Vågar inte sätta så många konkreta mål mer än att vi i laget ska försöka få ihop det.

Mål kan vi i alla fall garantera att det blir från Bringes sida denna säsong.
Men Åbys skyttekung undviker dock att sätta upp någon målsättning om hur många baljor han minst vill göra i serien.

— Nej, det brukar jag inte göra. Får komma efterhand, brukar kunna få in någon boll i alla fall. Några specifika mål har jag inte så. Försöka utvecklas hela tiden och hjälpa laget.

Och vi kan förstås inte glömma att nämna bandyhallen som byggs för fullt på orten. En närapå lika stor grej som Åbys avancemang till elitserien.

Vad känner du när du tittar på bandyhallen som växer fram?

— Det är också riktigt sjukt. Tror jag kommer vara till stor nytta för oss. Blir ändå några träningar med skillnad i träningskvalitet. Nu kan vi träna på bra is hela tiden och det gör stor skillnad. Sen att de lyckats lösa det så fort. De är i full gång.

— Kommer bli häftigt. Lite konstigt också, är uppvuxen här och så kommer det stå en hall där nu, säger Bringe med ett skratt. Kan man inte fatta. Nä, kommer bli lite speciellt. I lilla Åby, säger Bringe.

Tror du Åby kan få stor nytta av hallen i att locka till sig talanger?

— Ja, det tror jag nog. Det är en fördel att ha hall, känns bara positivt, absolut. Känns nästan som att alla behöver hall nu. Kan komma ganska mycket efter annars, faktiskt.

Slutsnackat.
Åby/Tjureda räknar ner dagarna till elitseriepremiären då laget bortamöter Hammarby.

Filip Bringe skriver under på det.

— Jo, klart man längtar. Nu först och främst matcherna som drar igång snart och gå på stor is. Men det är klart man längtar mycket, blir historiskt för oss. Riktigt häftigt.

Mattias Bladh

31 augusti, 2019/av Redaktionen

”Jag tränar och spelar i en fantastisk miljö”

Hem, Sommarläsning 2019, Västerås

Joel Engström gör sin andra raka säsong i Västerås i vinter. En säsong som 22-åringen hoppas utvecklas än mer som bandyspelare.
— Jag är glad över att vara i VSK där möjligheterna finns för att ta nästa kliv, säger Engström till Bandyfeber.

Joel Engström värvades till VSK från Tillberga inför säsongen 2018/19 och skrev då på ett treårskontrakt (2+1).

Tränare Michael Carlsson skrädde inte orden i pressmeddelandet när Engström, som är uppvuxen och fostrad i Sandviken, nådde allmänhetens ljus:

”Han är en driven spelare och har hög spetskvalitet i sin skridskoåkning och blick för spelet. Han är orädd i sitt spel, något vi ser passar bra in i vårt spel och i vår grupp. Joel vill väldigt mycket med sitt bandyspelande och han är väldigt intresserad av att utveckla sig själv.”

Det finns fog för de orden. Joel Engström blixtrade till många gånger när han väl fick chansen under förra säsongen där han totalt gjorde femton matcher i grundserien och svarade för lika många mål. Tidvis lånades han emellertid ut till Tillberga i en ”mördande” konkurrens i fjolårets VSK-trupp.

Foto: Stefan Borg. Joel Engström med bollen i ett möte med Hammarby förra säsongen.

— Så här i efterhand, så är det väl ganska förståeligt. Vi hade en bra trupp, det var första året och jag kom från Tillberga. Utan jag fick fokusera på utveckling, jobba hårt för att ta mig tillbaka. När chansen väl kom att få spela igen runt nyår så var det såklart skönt med hur det utvecklades då. Jag är ändå nöjd med säsongen som var, säger Engström.

Visst, senare delen av säsongen imponerade Joel Engström. När så småningom slutspelet låg runt hörnet prickade han in formen och fick en hel del istid.

— Ja, men det tycker jag. Från nyår fick jag verkligen spela. Så nu är man bara taggad på att denna säsongen ska dra igång.

I kvartsfinalen mot Vänersborg blev det fyra mål på de fyra matcherna i serien.
I semin mot Hammarby blev det dock bara en match för Joel Engström och i SM-finalen mot Villa, där VSK förlorade, fick han stå över.

Foto: Patrik Karlsson. IFK-spelare på fall. Här skymtar Joel Engström i bakgrunden.

Men det är inte enbart i anfallet vi fått se Engström i VSK. Mestadels agerade han defensiv mittfältare även om han också tog plats i anfallsbesättningen med Robin Andersson och Martin Landström vid några tillfällen.

Trivs du bäst som anfallare eller defensiv mittfältare?

— Anfallare tror jag. Där får jag möjlighet att utnyttja det jag är bra på. Sen kommer jag alltid spela på positioner där jag behövs för laget. ”Micke” (Carlsson, VSK-tränaren) brukar sätta ner mig som defensiv mittfältare ibland när lag försvarar sig lågt så jag kan hota med fart från lägre ner i banan.

En säsong rikare av värdefull rutin är 22-åringen nu redo för ett andra år i VSK-tröjan.
Vi har i dagsläget kommit en hel del in i försäsongen och flera elitserielag har spelat träningsmatcher.

VSK är ett av de lagen. I lördags besegrades Falun med klara 6–0 i ABB Arena.
Joel Engström och lagkamraterna fick därmed en perfekt start på träningsmatchandet.

— Jag tycker vi påbörjade vår resa bra. Vi hade stundtals några riktigt fina anfall och släppte inte in några mål. Så det var verkligen en positiv start. Många nya in som jag tyckte gjorde det jättebra, säger Joel Engström.

Engström svarade också för 2–0-målet strax före halvtidsvilan.
Påpassligt efter en servering av Jesper Hermansson.

— Nja, det var en del i vårt spel. Vi byggde upp spelet fint där på kanten för att en anfallare ska få bollen i en yta framför försvaret och avsluta. Så det var skönt att trycka dit den.

Och som sagt var det en hel del nya ansikten i VSK. Mesta mästarna har inför säsongen värvat storstjärnan Jesper Jonsson (Hammarby), Daniel Johansson (Vetlanda), Benjamin Pizzoni Elfving (Sandviken) och Kasper Sandgren (Tillberga).

Engström tycker att nytillskotten acklimatiserat sig fort och gillade vad han såg i mötet med Falun.

— Väldigt roligt såklart. Grabbarna har kommit bra in i gruppen och passar bra in i vårt sätt att spela och sätt att vara. Så verkligen roligt att de fick göra en sådan bra debut.

Samtidigt ska vi också komma ihåg att VSK tappat flera tunga stjärnspelare. Simon Jansson (Edsbyn), Ted Bergström (Hammarby), Simon Folkesson (Hammarby), Filip Mörkdal (Hammarby), Jacob Bucht och Mikael Olsson (Falun) är tveklöst kännbart.

Joel Engström tror ändå stenhårt på årets trupp.

— Nä, men jag ser väl det mer som att vi fått in ny energi och spelare som passar bra in vårt spel. Så vi väljer att fokusera på dem istället och utveckla den grupp vi har nu liksom, säger han.

Med träningsmatchen mot Falun i backspegeln är det fullt fokus att spela ihop laget med de nya spelarna. Vi har i dagsläget kommit en bra bit in på försäsongen när träningsmatcherna rullar vidare innan Svenska cupen tar vid 27–29 september i Lidköping.

Hur har du upplevt försäsongen hittills?

— Jobbig… Haha, nä men alltid roligt att träffa grabbarna och köra hårt tillsammans liksom. Vi har tränat bra och börjar komma ihop som grupp.

Så försäsong är mer nödvändigt ont än kul?

— Nja, jag kan tycka det är kul också. Vi jobbar väldigt målmedvetet och då är det faser under året man måste gå igenom. Så med rätt ambition går det bra. Sen är det såklart stunder försäsong med hårda fyspass. Utan boll är det inte alltid kul, haha…

Du gör din andra raka säsong i VSK. Hur ser du på din utveckling?

— Jag tycker jag har utvecklats väldigt mycket sen jag kom hit. Jag tränar och spelar i en fantastisk miljö och är glad över att få vara i VSK där möjligheterna finns för att ta nästa kliv. Så jag hoppas att min och lagets utvecklingskurva pekar åt rätt håll.

Vad tycker du är dina främsta styrkor?

— Min skridskoåkning och skott. Sen försöker jag vara väldigt hängiven till laget också vilket jag tror uppskattas.

Jo, enligt säkra rapporter från VSK-spelare är Engström den allra snabbaste spelaren i laget…

Finns det några speciella bitar rent konkret som du vill förbättra som bandyspelare?

— Såklart vill man bli bättre på allt. Men jadu… Bandyn går ju allt snabbare och fler aktioner sker på mindre ytor. Så tekniskt sätt vill jag bli bättre på att vara i och få passningar i trånga situationer.

Engström tillägger:

— Sen jobbar jag mycket med det mentala, till exempel att maximera prestation. Där tror jag det finns mycket att utveckla och något som kan bidra till att laget blir bättre. Även mitt defensiva spel vill jag utveckla.

Med sina 22 år finns det gott om potential för Joel Engström, som givetvis längtar efter elitseriepremiären 1 november då VSK tar emot Sirius.
Precis som så många gånger förut ligger ribban högt för vad de egna supportrarna och laget har för krav på sig själva säsongen 2019/20.
Det är inte för intet som VSK är Mesta mästarna.

— Vi ska fortsätta bygga på vårt spel och utvecklas under säsongen. Vi har inställningen att vinna varje match vi spelar och jag tror stenhårt på vårt lag, säger Engström.

Om jag frågar dig. Är allt annat än minst semifinal ett misslyckande?

— I VSK går vi alltid för guld, det kommer alltid vara ambitionen. Sen handlar det om att få ihop alla bitar.

Vinnarkulturen, ja den sitter som bekant i väggarna hos grönvitt.

Mattias Bladh

30 augusti, 2019/av Redaktionen

”Klart man kommer sakna detta den dagen man slutar”

Hem, Sommarläsning 2019, Vänersborg

Svarta rubriker kring ekonomin har varit en följetång för IFK Vänersborg efter förra säsongen. Nu är läget betydligt ljusare och IFK-anfallaren Joakim Hedqvist, 41, är redo för sin sista säsong som spelare.
— Det är klart att man tänker på det ibland men nu när allt drar igång så glömmer man det, säger han till Bandyfeber.

En ackordsuppgörelse gick slutligen igenom. Följetången kring IFK Vänersborgs krisande ekonomi har pågått ända sedan laget i princip åkte ut ur kvartsfinalen förra säsongen.

Det var riktigt, riktigt illa och klubbens existens var ett tag i fara. Nu, i slutet av augusti, är det äntligen det sportsliga som hamnar i rampljuset.

Ingen kunde vara gladare än lagkapten Joakim Hedqvist, 41, vars hjärta pumpar stenhårt för föreningen.
Men han erkänner utan omsvep att när det var som värst så spann tankarna ordentligt i huvudet.

— Klart att livet var lite osäkert ett tag när det till och med pratades om konkurs. Man funderade på vart man skulle spela och så vidare under den tiden. Men nu är det löst och vi ser framåt, säger Hedqvist, som tidigare berättat att han trodde på en lösning i slutändan.

Och det blir samtidigt sista framträdandet som spelare för den meriterade IFK-anfallaren med bland annat fyra SM-guld och ett VM-guld på sitt digra CV. I alla fall på högsta nivå.

— Ja, detta blir min sista säsong. Det är klart att man tänker på det ibland men nu när allt drar igång så glömmer man det. Detta blir min 21:a elitseriesäsong så det är ganska länge, säger IFK-anfallaren med elitseriens hårdaste skott.

Och tillägger:

— Klart att man kommer sakna detta den dagen man slutar. Bandy är ju en livsstil.

IFK har, trots en tuff vår och sommar, lyckats behålla i stort sett fjolårets trupp — trots sänkta spelarlöner och kontrakt som förhandlats om.
På minuskontot finns emellertid Mikko Lukkarila (Gripen), Alexander Zitouni (slutar) samt Martin Larsson (klubb ej klar).

— Jag är nöjd med vår trupp. Kontinuitet är otroligt viktigt. IFK har tidigare bytt för mycket spelare varje säsong vilket gör att man får börja om med många saker. Nu tycker jag att vi har en stabilare grund och börja på.

IFK värvade emellertid en spelare under Silly season. Från Broberg anslöt Jesper Öhrlund.
Jo, det är som ni tror — brorsan till IFK:s stortalang Robin Öhrlund…

En värvning Hedqvist tror blir nyttig i vinter.

— Jesper kommer framförallt tillföra energi. En hårt jobbande spelare som kan få sin utveckling här när han trivs och får vara sig själv.

I skrivande stund har Vänersborg hunnit avverka en träningsmatch mot Gripen. Där blev det seger med 5–2.

— Första matchen är det alltid svårt att dra några större växlar på. Det mest positiva är att våra yngre spelare tog för sig varav en 04:a, Lukas Forsström imponerade mest. Totalt så gör vi en stabil match och siffrorna var väl i underkant, säger Hedqvist, som annars är nöjd med hur försäsongen löpt på.

Försäsong — kul eller nödvändigt ont?

— Försäsong är absolut nödvändigt. Barmarken är ju helt avgörande hur man kommer förberedd inför säsongen och den delen har konstigt nog blivit roligare ju äldre jag blivit. På isen är det ju chansen att testa nya saker samt att det är roligt med matcher.

I horisonten väntar nu Svenska cupen (27-29 september) och World cup (10-13 oktober) innan elitserien drar igång 1 november då IFK tar emot SAIK.

En sjundeplats och kvartsfinal förra säsongen. Vad talar för att ni kan bättra på det denna säsong?

— Att vi får en bra utveckling på våra unga spelare samt att vi har kontinuitet i laget.

Det är ju din sista säsong som sagt. Hur många baljor har du kvar i dig i din sista show på isen?

— Ja, hur många det blir beror på hur laget fungerar. Spelar laget bra så kommer målen. Funderar inte så mycket på det.

Räkna med mål. Än har inte Joakim Hedqvist sagt sista ordet.

Mattias Bladh

26 augusti, 2019/av Redaktionen

”Finns inget utrymme att slå sig till ro”

Hem, Sommarläsning 2019, Villa

Förbannelsen bröts och Villa tog sitt första SM-guld i klubbens historia förra säsongen när Lidköpingslaget finalbesegrade Västerås.
Det är således inte svårt för Villamålvakten Jesper Thimfors att plocka fram de minnesbilderna fem månader senare.
— Det är coolt att ha varit med om första guldet, säger han till Bandyfeber.

Den 23 mars 2019 kommer nog alltid vara en speciell dag för alla Villasupportrar. Dagen då första guldet bärgades på seniorsidan efter hela 8–4 mot Västerås på Studenternas IP.

— Sådan himla trevlig upplevelse. Inramningen innan matchen, själva matchen och firandet efter. Magiskt helt enkelt, säger Villamålvakten Jesper Thimfors när han tänker tillbaka på milstolpen.

Villa hade 5–2 i halvtid — aningen för stora siffror sett till spelet — och den ledningen blev helt avgörande.

— Vi visste att VSK skulle köra gasen i botten, speciellt i medvinden de hade. De hade det mesta första 20 men sen tog vi över. Andra halvlek kändes som vi hade total kontroll.

Foto: Team Fabbe/Sören. Villa firar första SM-guldet på Studenternas IP.

Visst, Villa hade full kontroll sista 45…

Klubben, som bildades 1934, hade dessförinnan fyra finalförluster (1975, 1983, 2012, 2016) innan förbannelsen bröts på femte försöket.
Att Lidköping längtat länge efter guld är ingen överdrift.
Inte minst märktes det efter slutsignalen och när torget i Lidköping fylldes till bredden av människor dagen därpå för att hylla Villa.

— Verkligen, det har ju funnits en längtan från staden under en lång tid, men det är coolt att ha varit med om första guldet, säger Thimfors.

En historisk bedrift men samtidigt ska vi komma ihåg att Villa hade blott en förlust i seriespelet. I slutspelet gick man helt obesegrat. Favoritskapet inför säsongen infriades helt och laget hade egentligen inga dippar någon gång.

Foto: Team Fabbe/Sören. Thimfors avvärjer ett Edsbyanfall i den avgörande semifinalfajten i fjol.

Jesper Thimfors menar att mentaliteten förra säsongen liksom nu ställer höga krav på spelarna.

— Vår grupp, varje träning är viktig att vinna. Alla vill bli bättre hela tiden. Finns inget utrymme att slå sig till ro.

Hur märker du av det på träningarna?

— Man håller lite koll. Vet ju att Martin Johansson inte vann någon träning förra veckan, han var rätt snabb idag (läs: måndag) att berätta att han leder den här veckan. Man vill aldrig förlora mot Martin Karlsson heller. Det gäller att ge allt varje träning helt enkelt

Thimfors är hittills nöjd med hur lagets försäsong varit i år.

— Det känns som vi har dragit igång med en jädra fart redan nu på träningarna. Vi kommer fortsätta köra fys blandat med is nu innan cuperna drar igång.

En numera klassisk fråga vid Bandyfebers sommarläsning: Försäsong — kul eller nödvändigt ont?

— Haha… Vissa pass kan vara roliga men annars är det mest nödvändigt ont. Men man inser väl hur viktigt det är nu när man är lite äldre.

Villamålvakten är knappast lastgammal med sina 31 år. I vinter påbörjar han sin femte säsong i Villa och har inga planer på att byta miljö.

— Vi trivs väldigt bra. Vi fick barn när vi bodde i Göteborg, det är lite enklare med logistiken när man har jobb, förskola och bandy på en mindre ort. Bilköerna här brukar vara fem minuter. Själva klubben är klockren, svårt att få bättre förutsättningar än här, säger Thimfors.

Hur ser du på din utveckling målvaktsmässigt i Villa?

— Det känns som det går framåt. Det svåraste är att man står overksam under långa stunder, men det är väl det som har blivit bättre; att kunna hålla fokus även när jag har lite att göra.

Skulle du säga att förra säsongen var din bästa ur ett individuellt perspektiv?

— Cuperna på försäsongen och början på serien kändes väldigt bra, sen dippade jag lite och hittade väl spelet efter jul igen. Just efter jul kändes som jag var väldigt jämn och det är ju skönt.

När försäsongsmatchandet nu kommit igång på allvar vet vi att elitserien kommer allt närmre. Förra säsongen är lagd åt sidan sedan länge. Villa är regerande mästare och i klubbens fall en om inte märklig så ovan sits. Nu är det blåvita gänget laget att slå i vinter.

Något som Jesper Thimfors kan hålla med om.

— Det kan ju inte vara fel eftersom vi faktiskt vann förra året, men det känns väl som det blir lite tätare i år, säger han.

En kort analys som verkar rimlig då flera lag förstärkt väl. Bland annat har Bollnäs värvat såväl Christoffer Fagerström och Daniel Mossberg.

— Det känns som att flera lag har förstärkt bra, men Edsbyn, Bollnäs och VSK har väl gjort bra ”Sillys”.

Villa har en närapå intakt spelartrupp sedan förra säsongen.
Men det går inte att bortse från att målkungen David Karlsson, som avslutade spelarkarriären efter SM-guldet, lämnar ett stort tomrum.

Foto: Team Fabbe/Sören Ingen David Karlsson i Villa denna säsong. Störste målskytten inom svensk bandy lade skridskorna på hyllan efter guldsäsongen.

— Jättetapp med David förstås, ingen kommer kunna ersätta rakt av men vi får sprida ut på fler spelare. Men det signalerades tidigt att det skulle bli lugnare i år, men med det sagt är vi ändå att räkna med i år också, säger Villamålvakten.

Stortalangen Joel Broberg får där en viktig roll i att försöka ”ersätta” Karlsson även om det förstås är orimliga förväntningar. Villa har endast plockat in en spelare utifrån under årets Silly Season: Albin Thomsen. En spelare som varit i SAIK de senaste säsongerna men har Lidköpingsklubben som moderklubb.

Med det sagt får Villa ändå ses som favorit denna säsong med tanke på det nästan intakta guldlaget.

Har ni bäst lag på papperet?

— Det får andra spekulera i men vi har ett bra lag.

Återstår att se då om Villa lyckas försvara SM-guldet. Första testerna över lagets kapacitet kommer under Svenska cupen och World cup. Lita i alla fall på att se en inspirerad Villamålvakt i vinter.

— Underbart med ny säsong igen, nästan mer laddad än tidigare, säger Jesper Thimfors.

Mattias Bladh

24 augusti, 2019/av Redaktionen

Florén tror på succéfylld säsong för Motala: ”Stor chans att få spela slutspelsmatcher igen”

Hem, Motala, Sommarläsning 2019

Hela vägen till kvartsfinal i fjol. Denna säsong kan IFK Motala nå minst samma höjder. Det menar lagets skyttekung Philip Florén.
— Jag ser inte någon anledning till att vi inte ska sikta på det, säger han till Bandyfeber.

IFK Motala var elitseriens stora överraskning i fjol.
Det var nog inte många som trodde att östgötarna skulle slå ut Vetlanda i åttondelsfinalen och kvittera ut en biljett till kvartsfinalen mot Villa.

Att det blev 0–3 i matcher mot Lidköpingslaget, som sedan blev svenska mästare för första gången, är inget att skämmas över.

— Nej, det var ändå över förväntan måste jag säga att vi lyckades ta oss ända till kvartsfinal, säger IFK-forwarden Philip Florén, som för övrigt har Villa som moderklubb,

— Det var nog inte många som hade räknat med oss innan säsongen. Men samtidigt hade vi en skön känsla i gruppen och spelet stämde bra, så nu inför kommande säsong vet vi ju att om vi bara kommer upp i nivå så har vi ju en stor chans att få spela slutspelsmatcher igen.

Philip Florén var lagets bäste målskytt förra säsongen. I grundserien pangade han in 23 mål och hade en stor del i Motalas framgångar. Förutom målen tillförde forwarden också mycket till laget.

23-åringen var med rätta nöjd för egen del när allt summerades.

Foto: Emil Särnehed – SarnehedPhoto. Philip Florén gjorde flest mål i IFK-tröjan säsongen 2018/19.

— Ja, det var jag. Var väl egentligen bara en period tidigt på säsongen som jag inte var så nöjd med där jag inte riktigt fick det att stämma. Men annars tycker jag att jag var med och bidrog mycket till laget resterande av säsongen.

Men nu riktas givetvis fokus på kapitel 2019/20. IFK Motala har lyckats behålla stommen av succélaget från förra säsongen.

Såväl Elias Gillgren och Viktor Spångberg förlängde med klubben vilket var ett skönt besked för IFK. Motala har också värvat Albin Bjerkegren (SAIK), Anders Persson (Tellus) samt stortalangen Viktor Hulthammar (Nässjö).

Foto: ifkmotalabandy.se. Viktor Hulthammar, senast i Nässjö, lirar i vinter i IFK Motala.

— Ja, det är tre bra nyförvärv som vi har lyckats knyta till oss och jag tror att de kommer kunna bidra med mycket bra saker i vinter. De har kommit in oerhört bra i gruppen också så det ser lovande ut, säger Florén och fortsätter:

— Sen känns det så klart skönt att vi har fått behålla i stort sett hela truppen från förra året. Det känns som att vi har något bra på gång i IFK så vi får bygga vidare på den fina säsongen som vi hade förra året.

Och bygger för fullt med att få ihop lagbygget under försäsongen, ja det gör laget i skrivande stund. IFK har slitit hårt tidigare och gick nyligen på is.

— Vi har ju haft ett lite annorlunda träningsupplägg i år på försäsongen om man jämför med tidigare år. Den här försäsongen har Agne Bergvall och hans team på High Performance Center lagt upp träningen åt oss så vi kommer från en ganska tuff träningsperiod där vi under våren och sommaren har tränat mellan fem-sex pass per vecka. Vi körde första ispasset på rink i måndags och har kört tre ispass sen dess.

Du får samma fråga som övriga spelare i Bandyfebers sommarläsning: Försäsong — kul eller nödvändigt ont?

— Jag tycker ändå att det funkar ganska bra att köra försäsong. Det är klart att det inte alltid är roligt att behöva åka ner till isstadion och springa intervaller eller köra styrka, men man vet ju om att det är nödvändigt, så det är bara att försöka köra på.

— Men det är såklart gött att vi har fått kliva ut på is nu, det har man längtat efter ett bra tag. Sen ser man så klart lite extra fram emot nästa helg då vi åker till Lidköping och gör vårt första pass på stor is, säger Florén.

En ny bandysäsong närmar sig sakta men säkert med andra ord.
En säsong där det återstår att se om Philip Florén och IFK Motala lyckas lika bra — eller bättre — som säsongen 2018/19.

Om någon säger att IFK Motala har chans att nå minst kvartsfinal. Vad säger du då?

— Det känns ändå som att vi har goda chanser till det. Vi har ju som sagt fått behålla i princip hela truppen och har fått in tre bra nyförvärv. Så jag ser inte någon anledning till att vi inte ska sikta på det med tanke på att vi tog oss dit förra året. Det är häftiga matcher att spela, så det tycker jag personligen att vi ska ha som målsättning.

Motalas skyttekung ser i vilket fall att östgötarna kan ge alla lag en match. Dock pekar han på att det finns utrymme till förbättringar mot lag som ”parkerar bussen”.

— Förra säsongen hade vi en del onödiga poängtapp i matcher där vi egentligen borde varit det laget som förde matcherna. Vi tappade ju ändå ganska många poäng mot lagen som hamnade på den nedre delen av tabellen, säger Florén.

Och tillägger:

— Vi hade det lite för svårt mot lag som backade hem mot oss. Så där har vi ju en utvecklingsmöjlighet till säsongen som kommer, försöka spela såna matcher med mer tålamod och vara det laget som styr tempot lite mer.

Det återstår att se om Philip Florén och IFK Motala lyckas med det.
När en stundande, härlig bandysäsong är på gång.

Mattias Bladh

20 augusti, 2019/av Redaktionen

”Den största pressen brukar komma från mig själv”

Hem, Sommarläsning 2019, Vetlanda

Tillbaka i Vetlanda, spelsugen och förhoppningsvis kvitt sina skadebekymmer. Mittfältaren Pontus Blomberg vet vad som förväntas av honom och tror samtidigt att VBK kan fajtas rejält i ett slutspel denna säsong.
— Rent individuellt bland spelarna i truppen finns det väldigt mycket kvalité, säger Blomberg till Bandyfeber.

Efter blott en säsong i Hammarby återvände mittfältaren Pontus Blomberg till moderklubben Vetlanda i början av maj.

När övergången var officiell var lyckan hos VBK-supportrarna stor.
Tränare Patrik Johansson skrädde inte orden i pressmeddelandet när 26-åringen presenterades:

”Det är vårt hjärta som kommer tillbaka. Han driver på gruppen med sin inställning. Han kan vårt spel och är väldigt duktig på att spela igång sina lagkompisar. Med Pontus i laget har vi flera starka mittfältare som ger oss bra alternativ.”

Foto: Moa Jonsson. Pontus Blomberg är tillbaka i VBK efter bara en säsong i Hammarby.

Det är inte svårt att förstå att Blombergs återkomst i VBK var efterlängtad. Innan han lämnade för Hammarby hade han en strålande säsong i VBK bakom sig och fick även debutera i landslaget.

Mer än tre månader har nu gått sedan han vände hemåt till moderklubben.
Och han ångrar inte en sekund att han valde att lämna Stockholmsklubben.

— Jag känner mig väldigt tillfreds med beslutet att spela i Vetlanda igen. Det är en förening som står för bra värderingar och man har det bra som bandyspelare här, säger Blomberg.

Tiden i Hammarby blev inte som han hade hoppats. Tidigare har han uppgett till Bandypuls att han till slut saknade förtroende och var besviken på klubbens representanter när förhandlingar fördes om en fortsättning.

Rent sportsligt var säsongen också tuff för Blomberg även om han glänste till i några matcher. Efter nyår märkte han av att något inte stämde i ryggtrakten vilket visade sig vara diskbråck.
Trots ett litet hopp om att hinna bli spelklar till slutspelet fick skadan sista ordet.

Foto: Stéfan Bertolotti. Pontus Blomberg hade totalt sett en tung säsong i Hammarby förra säsongen där han ådrog sig diskbråck efter nyår.

— Säsongen i Hammarby var tung men lärorik på många sätt också. Dels var jag inte nöjd med min prestation och tycker inte jag kom upp på den nivån jag kan prestera. Och efter att jag fick diskbråck finns det inte så mycket att utvärdera mer än att man lär sig en del av att vara skadad också. Främst hur mycket det tär på psyket.

Ångrar du, med facit i hand, att du skrev på för Hammarby?

— Nej, det gör jag inte. Det gav mig mer än bara bandy att få känna på Stockholm.

I skrivande stund är vi i andra halvan av augusti månad. Blomberg har enbart positivt att säga om hur allt rullat på hittills i VBK.

— Det har varit en härlig tid att få komma in i ett nytt gäng. Det är mycket nytt sen sist. Inte bara på spelarsidan utan även organisatoriskt. Det har kommit in nya kreativa människor som jag tror på sikt kommer göra Vetlanda bandyklubb ännu mer attraktivt för folk i stan. Samtidigt har det varit en trygghet att få bygga upp kroppen igen ihop med vår fystränare Kristian Thalin.

Om vi pratar spelartrupp så har VBK, som så ofta förut, tappat seniorspelare man ville behålla efter förra säsongen.
Viktor Törner, Adam Rudell, Daniel Johansson … listan kan göras längre.
Talangfabriken Vetlanda BK gör verkligen skäl för sitt namn men har svårt att få spelare som blommat ut — eller är på gränsen — att stanna längre i klubben.

Pontus Blomberg har svårt att sätta fingret på vad orsakerna kan vara att VBK år efter år sitter i samma sits.

— Det är svårt för mig att svara för någon annan som lämnat men går jag till mig själv berodde det på att jag kände att jag ville testa något annat här i livet. Främst för det civila och sociala, flytten till Stockholm innebar mer än bara bandy, säger han.

Även om en del spelare lämnat för andra klubbar tror Blomberg att laget har potential.

— Det är som det i regel alltid är inför en ny säsong; någon form av omsättning på spelare så även om det bara hade varit omsättning på en spelare så är det ändå en helt ny grupp och vi har inte ens åkt skridskor ihop än så svårt att svara på gruppens slagstyrka. Men rent individuellt bland spelarna i truppen finns det väldigt mycket kvalité. Sen är det upp till oss spelare ihop med ”Putte” (VBK-tränaren Patrik Johansson) och Andrej (Sannikov, assisterande tränare) att få ihop det.

På plussidan har Vetlanda fått in mittfältaren Patrik Johansson, som senast spelade i ryska Start men lirade i VBK innan Rysslandsäventyret. Christian Boman (Tranås) och Santtu Nurmi (Veiterä) har vidare plockats in utifrån.
Även viktiga kontraktsförlängningar på spelare som Tobias Nyberg, David Borvall, Pontus Vilén och Niklas Gälman.

— Nä, men alla dem du nämner är ju spelare som har mycket kvalité i sig och är ju några utav spelarna som ska gå i bräschen, säger Blomberg.

Som också ska vara en spelare i framkant denna säsong.

Lagets hjärta kommer tillbaka. Det sa din tränare Patrik Johansson när du offentliggjordes i maj. Hur känns det att höra sådant?

— Jo, men det är ju kul att få höra att man var välkommen tillbaka, så är det ju. Och jag vet vad ”Putte” förväntar sig av mig så det är något som triggar mig bara.

Du känner ingen press?

— Jo, det är klart man känner av press, men det är inget som stör mig utan den största pressen brukar komma från mig själv.

Och det där diskbråcket är förhoppningsvis något Pontus Blomberg kan lägga bakom sig. Fysiskt är det inga problem just nu, menar VBK-förvärvet.

— Kroppen känns bra. Vi går på is nu på tisdag så då blir det väl den stora prövningen igen men jag är hoppfull och tror det kommer gå bra. Sen kommer jag väl alltid få tänka till lite på vissa saker men jag tror inte det kommer vara något som sätter några käppar i hjulen i framtiden.

Du nämnde er fystränare Kristian Thalin förut. Kan du dra extra nytta av honom när det gäller rehabilitering och hur man förebygger att du får problem igen?

— Ja, honom kan jag dra nytta av. Han har jobbat med flertalet hockeyspelare som haft samma skada som mig, så han har skräddarsytt program åt mig och hela tiden varit med och kunnat köra behandlingar och övervaka. Så helt klart en trygghet när man känner av det ibland.

På tisdagen ska som sagt VBK gå på is vilket laget gör även dagarna därpå. Till helgen väntar ett läger med bland annat fys- och ispass varvat med teori.

Bandysäsongen närmar sig och Pontus Blomberg är spelsugen efter förra årets, i mångt och mycket, spolierade säsong. För VBK som lag har han ett recept han tror på i vinter.

— Att vi hittar något vi känner oss trygga med och att vi fullföljer det. Sen såklart alla de här bitarna med hur hårt vi ska slita för varandra.

Ut i åttondelen förra säsongen. Kan ni nå längre än så nu?

— Definitivt!

Du låter säker där?

— Ja, dels tycker jag vi har ett bra lag och mycket intressanta yngre spelare samtidigt som att om inte jag tror på det blir det svårt för många andra i föreningen att tro på det.

Landslaget då? Nej, några direkta tankar på att ta en plats i blågult igen är inget som Blomberg tänker på för tillfället.

— Nej, det är inget jag strävar efter eller tänker på utan fokus ligger på VBK och kommer det så kommer det.

Mattias Bladh

Fakta Pontus Blomberg

Position: Mittfältare
Född: 2/5 1993.
Längd: 179 cm. Vikt: 80 kg.
Landskamper: 2 A, 5 U23, 5 P19, 2 P17 och 4 P15.
Svensk mästare: J20 2011 med Vetlanda BK.
Matcher/mål i VBK: 190/18

18 augusti, 2019/av Redaktionen

”I mig får Sirius ytterligare en bollsäker spelare”

Hem, Sirius, Sommarläsning 2019

Rutin i mängder med spel på högsta nivå i Sandviken. Sirius nyförvärv Ted Haraldsson ger supportrarna hopp om ett slutspel i vinter.
— Det ska bli kul med höga förväntningar och det ser jag enbart som sporrande, säger Haraldsson till Bandyfeber.

Efter över 300 matcher i SAIK-tröjan med bland annat tre SM-guld i bagaget bestämde sig ytterhalven Ted Haraldsson för att söka lyckan på annat håll.
I senare delen av april kom beskedet att Tranåsfostrade 29-åringen skrivit på för två säsonger i Uppsalaklubben Sirius.

Onekligen en prestigevärvning och något av en jackpot för Sirius.
Tränare Esa Määttä fick en önskespelare och huvudpersonen själv är idag glad över att övergången blev möjlig.

— Jag kände väl att det var dags att pröva någonting nytt. Mina år i SAIK har varit helt fantastiska bandymässigt där jag fått vinna mycket och spela med många bra spelare. Men nu vill jag testa en ny utmaning och kunna vara med och hjälpa Sirius ta nästa kliv. Sedan lockade Uppsala som stad också, säger Ted Haraldsson.

Foto: Siriusbandy.se. Välkommen till Uppsala. Ted Haraldsson får ett handslag med klubbchefen Jimmy Helmersson under presskonferensen där Haraldsson presenterades.

Det ska sägas att inte bara Ted Haraldsson försvann från Sandviken efter förra säsongen. Tunga stjärnor som Christoffer Edlund gick till Jenisej och Daniel Mossberg skrev på för Bollnäs.

Inte oväntat att saker skulle ske med tanke på att SAIK haft ekonomisk turbulens under en längre tid med en åtstramad budget som följd.
Haraldsson medger att förra säsongen inte var optimal. Men flytten till Sirius berodde inte på den ekonomiska sitsen i SAIK.

Foto: Hanna Wanke. Ted Haraldsson gjorde över 300 matcher i SAIK-tröjan.

— Nja, mer ordet turbulens i så fall än just den ekonomiska biten. Den senaste säsongen var påfrestande med allt som skrevs om föreningen och hur det pratades på stan. Tyvärr tror jag också att det påverkade oss på bandyplanen.

Ytterhalven har sedan dess haft en bra tid i Sirius när vi är halvvägs in i augusti.

— Den har varit jättebra. Under hela våren pendlade jag ner till Uppsala en gång i veckan för gemensam träning och sen augusti bor jag i stan. Det är ett bra gäng med sköna grabbar som det är lätt att komma in i.

Du kände dig välkommen direkt?

— Ja, absolut!

Försäsongen har gått in i en andra fas när sommaren nu börjar lida mot sitt slut. Sirius är i allra högsta grad igång med försäsongsträningen efter lite ledighet under juli månad.

— Just nu varvar vi ispass på hockeyrink med gym, snabbhet och rörlighet. I slutet på augusti går vi på stor is i Relitahallen, säger Haraldsson.

På vilket sätt skiljer sig försäsongen mot den du är van vid tidigare i SAIK?

— Det är lite annat upplägg med lite mer eget ansvar och nya typer av övningar. Själva träningsdosen skiljer sig inte nämnvärt.

Om mindre än en månad kommer Sirius spela första träningsmatchen under försäsongen. Den 8:e september tar laget emot Broberg.

Ett första test för ett Sirius som var nära att knipa en slutspelsplats förra säsongen.
I slutändan blev det emellertid en elfte plats för Uppsalagänget.

Värvningen av Ted Haraldsson ger supportrarna hopp om en eventuell slutspelsplats i vinter. 29-åringen har fin blick för spelet, bra passningsklubba och ett vasst lyftspel vilket han visat de senaste åren. Rent taktiskt är ytterhalven högst begåvad och var en väldigt uppskattad lagkamrat i SAIK.

Därför är det inte svårt att dra slutsatsen att Tranåssonen har stora chanser att göra succé i Sirius.

— Det ska bli kul med höga förväntningar och det ser jag enbart som sporrande. Folk räknar förhoppningsvis inte med att jag är någon frälsare men jag ska försöka vara så bra som möjligt och framförallt försöka göra andra omkring mig bättre.

Vad ser du främst till vad du kan bidra med rent spelmässigt i Sirius, som kanske fattats innan?

— Jag tror att i mig får Sirius ytterligare en bollsäker spelare som kan hjälpa till i uppbyggnadsspelet. Sedan vill jag framförallt bidra med min passningsklubba på offensiv planhalva med passningar längs isen såväl som i luften.

Förutom Haraldsson har Sirius legat lågt under årets Silly season men har tidigare viktiga förlängningar på plats. Talangfulle Hannes Kanbjer, som lirat de fyra senaste säsongerna i Edsbyn, värvades dock ”hem” till Sirius där han till största del fostrats.

— Deras lugna Silly season får ses som ett tecken på att de är nöjda med den trupp de hade redan förra säsongen. De tog kliv under Esas första säsong och förhoppningsvis tar vi ännu fler under denna, säger Haraldsson.

Vad talar för att ni tar ytterligare kliv i vinter?

— Kontinuitet i truppen och på ledarsidan samt att många unga spelare kan ta kliv.

Pratar vi slutspel? Ja, om vi får tro Siriusförvärvet har laget vad som krävs för det.

— Vi har inte pratat målsättning än men jag tror och tycker att vi ska vara ett lag för åttondelsfinal. Väl där kan allt hända.

Säger Ted Haraldsson. Sirius klassvärvning.

Mattias Bladh

15 augusti, 2019/av Redaktionen

”Det gör inte mig någonting att vara lite underdog”

Hem, Sandviken, Sommarläsning 2019

Sommaren är inne på tilläggstid och bandysäsongen kryper allt närmre. SAIK har gått på is och lagets mittfältare David Brodén ser fram emot vinterns äventyr.
— Men vi har fortfarande många veckors hårt arbete kvar innan vi är där och det är där jag har mitt fokus just nu, säger han till Bandyfeber.

Ja, hårt arbete blev det redan på måndagen för David Brodén och SAIK.
Tränare Joakim Forslund hade planerat ett maxtest på 3 000 meter — innan den efterlängtade ispremiären i Jernvallens ishall.

— Det är ingenting man gör för att det är kul. Det är ju som sagt ett maxtest så man pressar ju kroppen och tar ut sig helt. Vi har kört två test tidigare under försäsongen och nu ett tredje och sista innan vi gick på is.

Foto: Hanna Wanke. Ispremiär. SAIK hade sin ispremiär i måndags i Jernvallens ishall.

Brodén tyckte efteråt att testet var helt i sin ordning.
Även om det, som sagt, inte var det roligaste.

— Det är för att kunna mäta att vi gör framsteg med konditionsträningen, vilket är bra både för varje individ och för Jocke som gör träningsupplägget.

Desto roligare var det när SAIK-spelarna äntrade isen för första gången under en hård försäsong.

— Det känns jättebra. Skönt och roligt att vara på is så klart. Sen är det ju ovant första veckan varje höst så just nu försöker man bara komma igång med allt. Men det roligaste är faktiskt att träffa alla grabbarna i laget igen och träna gemensamt. Vi är ett skönt gäng, säger Brodén.

Hur har försäsongen rullat på generellt tycker du?

— Försäsongen har rullat på bra. Det känns som att hela truppen har gjort framsteg fysiskt och att vi ligger i fas.

David Brodén är nu inne på sin andra raka säsong i SAIK efter att han värvades från Hammarby där han spenderade fem år.
Och han trivs alldeles utmärkt med bandylivet i Sandviken.
När SAIK hörde av sig i mitten av april förra året var det ingen tvekan om att Brodén, som har IFK Motala som moderklubb, var sugen på utmaningen.

— Till att börja med är det ju jätteroligt att en klubb man varit i tidigare hör av sig och vill ha en tillbaka. Det är ett kvitto på att man är omtyckt och har representerat klubben på ett bra sätt. Sen att det är en så stor och framgångsrik klubb som SAIK gör det ju bara bättre.

Visst, David Brodén har ett förflutet i SAIK. Han gick bandygymnasiet på orten och spelade totalt 34 matcher i herrlaget 2009-2012 innan det blev en återkomst i moderklubben IFK Motala.
Efter det bar det av till Hammarby innan SAIK åter blev den skridsko-och passningssäkre 27–åringens hemmabas på nytt.

— Jag trivdes jättebra i Sandviken när jag var här förra gången och känner många av spelarna, ledarna och alla runt om i klubben så det var jättekul att få komma tillbaka.

Förra säsongen blev inte riktigt som SAIK hade hoppats på sportsligt.
En tredjeplats i elitserien innebar sedermera kvartsfinal mot Hammarby där ”Stålmännen” åkte ut i en serie som gick till fem matcher.

Foto: Anna Wall. SAIK på fall. Sandviken åkte ut i kvartsfinalen mot Hammarby i vintras.

David Brodén blickar tillbaka på förra året som ett säsong där han inte riktigt var tillfreds med vad han fick ut på isen.

— Nej, nöjd kan jag väl inte säga att jag är. Ska man vara snäll mot sig själv så får man väl tänka att det alltid tar lite tid att komma in i ett nytt lag, men annars tycker jag att jag ska kunna bidra mer än vad jag gjorde förra året.

Foto: Isabelle Andersson. David Brodén i en match mot Sirius förra säsongen.

Så hur står sig då SAIK gentemot övriga förmodade topplag i elitserien inför säsongen?
En berättigad fråga för mycket har hänt sedan laget åkte ur slutspelet.

Ekonomin i föreningen har inte varit den bästa under en längre tid men den värsta stormen ser ut att vara avblåst. Nye klubbchefen Rafi Markarian har aviserat att fokus, bland annat, kommer att ligga på att klubben ska ha en ekonomi i balans och vara organisatoriskt starkt.

Men med en mindre spelarbudget och nya förutsättningar var det väntat att laget skulle tappa spelare.
Tunga pjäser som Daniel Mossberg (Bollnäs), Christoffer Edlund (Jenisej) och Ted Haraldsson (Sirius) har lämnat.

På pluskontot finns dock Linus Forslund (Broberg) samt Jesper Hvornum (Vetlanda).
Med allt det sagt så är kravbilden på SAIK inte lika hög som den var förra säsongen.

— Det är väl rimligt att förväntningarna sänkts efter att vi på pappret har en lite mindre spetsig och smalare trupp såklart. Sen har väl några av de andra förväntade topplagen förstärkt också. Men det gör inte mig någonting att vara lite underdog. Jag känner att vi har en bra grupp som kommer jobba hårt för varandra och ge allt vi har i vinter. Sen får vi se hur långt det räcker.

Är en plats i kvartsfinalen godkänt?

— Vi har inte satt upp några sådana mål. Det enda vi har pratat om i laget än så länge är att vi vill försöka spela en underhållande bandy där vi ger allt vi har och gasar på i varje match.

1 november borta mot IFK Vänersborg. Då får David Brodén och SAIK anledning att gasa på femmans växel i elitseriepremiären.
Ett tag till men Motalasonen kan inte låta bli att snegla på den kittlande uppgiften.

— Det är klart att man ser fram mycket emot den, det är det vi har tränat hårt för ända sedan i våras. Men vi har fortfarande många veckors hårt arbete kvar innan vi är där och det är där jag har mitt fokus just nu, säger Brodén.

Mattias Bladh

11 augusti, 2019/av Redaktionen

”Ska bli riktigt roligt att spöa dem”

Hammarby, Hem, Sommarläsning 2019

Det finns spelare som alltid verkar spela varje match som att det inte fanns en morgondag. De är sannerligen inte många. Men Hammarbyförsvararen Carl-Johan Rutqvist är en av dem.
— Om jag tvekade och inte är hundra, ja då kan jag lika gärna spela på korpennivå, säger 36-årige lagkaptenen till Bandyfeber.

Klubblojalitet, hjärta, vinnarskalle och alla de där egenskaperna som en tränare älskar hos spelare är inte givet inom idrotten.
Vissa individer har det helt enkelt inte i sig eller har det i högst varierande grad beroende på hur vindarna blåser.
Så är det i alla sporter och bandyn är inget undantag.

Hammarbys Carl-Johan ”Rutan” Rutqvist har de egenskaperna och passar in perfekt i mallen: vinnarskalle deluxe.
En norrlänning som växte upp i Boden och som i vinter påbörjar sin nionde säsong i Hammarbytröjan.
Lagkapten och en stor publikfavorit de senaste säsongerna på ”Zinken” för sitt uppoffrande slit från backpositionen där han avväpnat otaliga motståndare genom åren.

Varför han stannat i Hammarby i alla dessa år?

— Trivs fruktansvärt bra med staden och miljön. Vinnarmentaliteten och hammarbyfamiljen — jag blev kär direkt när jag kom. Det trodde jag inte skulle bli så. Går inte att beskriva. Jag har spelat sex-sju säsonger i Kalix och Broberg men just bandymässigt är det klasser högre här. Finns mycket annat fint i andra föreningar men bandymässigt älskar jag Hammarby, säger han.

Med hänsyn till ovanstående resonemang är det inte konstigt att Svartbjörnsbyns IF-fostrade 36-åringen förnyade kontraktet i maj.

— Det kommer något nytt vi får in i laget. Nytt och fräscht, en skön känsla inför försäsongen. Har haft lite motivationsbrist tidigare med försäsongsbiten och pussla ihop schema med familj och grejer. Nu har vi fått ihop ett slagkraftigt lag och känner att det var rätt att skriva på.

Men efter förra säsongen har laget tappat tongivande spelare som Jesper Jonsson (VSK), Pontus Blomberg (Vetlanda) Christoffer Fagerström (Bollnäs), Robert Rimgård (Broberg), Ilja Grachev (Uralskij Trubnik), Patrik Hedberg (Falun) och Mikael Svensson.

Kännbara spelarförluster i efterdyningarna av ett ekonomiskt krisande Hammarby.
Samtidigt har viktiga kuggar som Robin Sundin och David Pizzoni Elfving valt att stanna.

Att det skulle bli någon form av spelarflykt var inte oväntat med tanke på det minst sagt ansträngda ekonomiska läget.

— Ja, det är klart samtidigt har vi fått in fruktansvärt bra ersättare på varje positon som är jättehungriga och vill mycket. Självklart är det tråkigt att de lämnat som man hade en bra relation med. Men de som kommer in kommer göra det superbra känner jag. Det är bra spelare som kommer.

Efter nyår eskalerade svarta rubriker kring den ekonomiska biten och Rutqvist medger att det kan ha påverkat spelarna i olika hög grad.
Själv försökte han slå ifrån sig det och fokusera på det sportsliga.

— Jag är en spelare som utför mitt jobb, ja man kan se det nästan som ett företag som gör sitt jobb utifrån sina förutsättningar. Resten får styrelsen i Hammarby svara på. Vi gjorde det fruktansvärt bra förra året, en stor eloge. Självklart påverkade det oss men alla drog sitt strå till stacken. Vi ville ta ett guld men gick ju inte hela vägen om man säger så.

Nej, det blev inget tredje SM-tecken i historien för stockholmarna förra säsongen.
En sjätte plats blev facit efter grundserien var färdigspelad. I kvartsfinalen ställdes laget mot Sandviken. Tokjämna fajter där serien gick till fem matcher. Rond fem vann Hammarby imponerande med 5–3 och det på bortais i svårspelade Göransson Arena.

Foto: Stéfan Bertolotti. Jubel efter avancemanget mot SAIK i kvartsfinalen förra säsongen.

Men mot Västerås i semin tog det tvärstopp.
0–3 i matcher även om det var riktigt, riktigt nära i match nummer två på hemmais där Hammarby förlorade med uddamålet (3–4).

— Fruktansvärt surt. Vi hade chansen så alltid jättetråkigt att åka ut, säger Rutqvist.

Vad ser du som den främsta anledningen till att ni inte lyckades rubba VSK?

— Jag tror vi gick ganska hårt i kvartsfinalserien. Tömning varje match. Så jag tror det var en bidragande orsak samtidigt ska vi kunna leva vidare på det också med bra självförtroende och så. Sen är VSK väldigt tunga att möta. Två fysiska lag som möttes också. Nej, de var väl vassare.

Foto: Stéfan Bertolotti. Hammarby åkte ut mot VSK i semin.

Nöjd med din prestation sett över hela säsongen i fjol?

— Nä, det är jag inte. Tycker jag var ojämn i grundserien. Mycket sjuk, skadad hit och dit. Var inte nöjd med grundserien. I slutspelet, då vet jag att jag är bra. Tycker jag var vass. Gäller få in jämnheten, prestera i varje match.

Du låter lite självkritisk ändå?

— Det ska man vara annars kan man lika gärna lägga av. Var lite skavanker som störde ganska mycket. Ljumsken har jag haft problem med ganska länge, lite sjukdomar. Kanske kunde undvikit det på ett bättre sätt. Med småbarn blir man ju lätt sjuk. Ljumsken tycker jag var onödigt, kanske borde kört lite mer ljumskövningar men var väl kanske den mjuka isen i oktober–november.

När vi så smått gått in i augusti är det fortfarande mycket egenträning som gäller för spelarna i Hammarby. Då är tanken att problem med ljumskar och dylikt ska förebyggas inför vinterns elitserie för ett revanschsuget ”Bajen”.

Carl–Johan Rutqvist har likt övriga i spelartruppen just nu individuella och intensiva träningsprogram — för första gången. Via en app får sedan spelarna se hur effektiv träningen varit i olika moment. Allt sker i samarbete med företaget P3 Athletics.

— Vi har tränat flera månader hos dem. Vart kanonbra, faktiskt.

Försäsong — kul eller nödvändigt ont?

— Nödvändigt ont. Ja, det har det varit tidigare år men mycket roligare nu. Men det är mer nödvändigt ont även om man vet hur viktigt det är och något man måste göra. Jag hatar att springa konditionsmässigt. Men nu har jag ägnat nästan hela sommaren med enbart kondition och lite underhållsstyrka. Känns bra så får det svart på vitt vad man behöver och inte behöver. Sen behöver man ju mixa båda.

Under försäsongen har Carl-Johan Rutqvist fått stifta lite bekantskap med nyförvärven som anslutit. In har Ted Bergström (VSK), Max Bergström (Falun), Simon Folkesson (VSK), Jacob Bucht (VSK), Filip Mörkdal (VSK) samt David Jansson (Falun) tillkommit.

— Mörkdal och Max Bergström — blir jätteintressant vem som tar förstaspaden eller om de alternerar hit och dit. Jättekul att se. Sen Jansson från Falun ser ruggigt bra ut. Sen vet jag ju vad Ted går för, vi har spelat ihop i Broberg och mot varandra. Ser riktigt bra ut. Folkesson också, en stark, stor och fysisk spelare som orkar hur mycket som helst. Får in lite mer ”power” i ”Bajen” i år.

Har du redan nu några tankar kring hur slagkraftigt lag ni kommer att ha i vinter?

— Jättesvårt att säga. Mycket nytt som kommer in. Får spela in oss de första matcherna. Sen tror jag vi blir ganska fysiska och en uppstickare. Vi kommer jobba med hjärtat i alla fall. Det är känslan jag har fått under försäsongen.

Och jobba med hjärtat vet vi att Carl-Johan Rutqvist kommer göra i vinter.
Precis som under alla andra säsonger i ”Bajen”.

En jävla vilja och världens snällaste förutom när han är på planen. I sådana ordalag har flera beskrivit dig när jag hört mig för. Är det en bra beskrivning?

— Ja, den stämmer nog till hundra procent.

Vinnarskallen — var kommer den ifrån?

— Vet inte, men tror det är farsan lite. Han var gammal hockeymålis i IFK Luleå på juniorsidan. Haft kanske lite för mycket vinnarskalle, han vart portad från Modos Kempehallen. Men har väl fått lite från båda morsan och farsan. Är väl lite genetiskt.

Vad skulle du annars säga är dina främsta styrkor?

— Bra pådrivare, offrar mig. Jag har ett stort hjärta för min familj lagmässigt. Ja, det är svårt …

Nej, det är inte det lättaste att beskriva sina egna styrkor på rak arm.
Men en styrka som Rutqvist alltid verkar besitta är att han alltid ger allt på isen förutom att vara oerhört placeringssäker.
Oavsett om det är en ”betydelselös” match på förhand.

— Hundra procent. Om jag tvekade och inte är hundra, ja då kan jag lika gärna spela på korpennivå och vara som dem inställningsmässigt. Inställingen har jag levt på i nästan alla år, säger han.

1 november. Då spelas elitseriepremiären och det är en förhållandevis lång, tidvis besvärlig väntan för alla bandysupportrar.
Hammarby möter i premiäromgången nykomlingen Åby/Tjureda men det är mötena med en annan bekantskap i elitserien som vi inte kan bortse ifrån i vinter: AIK.
Solnalaget är tillbaka i högsta serien efter en lång tids frånvaro.
Och det är ett stjärnspäckat AIK med idel klassförvärv.

Carl-Johan Rutqvist ser rivalen som väldigt uppfriskande för sporten.
Inte minst för Hammarby.

— Bästa som hänt svensk bandy de senaste åren. Ska bli riktigt roligt att spöa dem också i en bandymatch. Kan inte bli så mycket bättre. Behövs lite skriverier från alla håll.

Hur ser du annars på AIK:s satsning, som har plockat in flertalet stjärnspelare?

— Tycker jag väl att… va fan, de kan satsa en stund. Snittåldern är väl inte den bästa i det laget och sen ska de få ihop det. Vet inte när ryssarna kom hit, men de ska få ihop det. Sen vet jag inte ens om de har en arena att spela på, så vi får väl se. Kommer bli grymma matcher. Två derbyn, minnen för livet. Så ser jag på det.

I slutändan hoppas Rutqvist att Hammarby ska kunna utmana rejält i ett slutspel.
Södergänget blir att räkna med menar lagkaptenen.

— Jaja, det är vi. Varje säsong ser jag det som att vi ska gå långt. Vi ska kunna gå långt med de spelare vi har men det gäller att vi jobbar stenhårt tillsammans. Det kanske inte blir samma Hammarby som ifjol, får väl vänta och se kapaciteten och hur vi löser allt spelmässigt.

Säger Carl-Johan Rutqvist.
Publikfavoriten på Zinkensdamms IP.
Som längtar efter att avverka en nionde säsong i Hammarbytröjan.
Sommaren till trots.

— Ja, klart man gör det. Längtar alltid att det ska dra igång på riktigt och spela tävlingsmatcher. Ska bli jätteroligt och sen se hur laget utvecklas. Nej, det ska bli jätte, jätteroligt, säger han.

Mattias Bladh

3 augusti, 2019/av Redaktionen

”Vi har en stark grupp”

Frillesås, Hem, Sommarläsning 2019

Med nöd och näppe förnyat elitseriekontrakt förra säsongen. I vinter ska Frillesås försöka undvika en sådan nervpärs på nytt. Det vill i alla fall Lukas Norrman — som dessutom får möjligheten att spela ihop med storebror Jesper kommande säsong.
— Att få träna med honom varje vecka tror jag kommer ge mig mycket för man kan ju inte vara sämre än brorsan, säger Lukas Norrman till Bandyfeber.

Frillesås dramatiska kval i vintras var onekligen inget för den med svaga nerver. I sista matchen mot Nässjö låg laget under i halvtid (0-1) samtidigt som Falun ledde klart mot AIK och därmed var Frillesås i det läget ur elitserien.

Men en stark andra halvlek gav seger med 3-2 och jublet visste inga gränser på Sjöaremossen när kontraktet var säkrat. Tårar blandades med lättnad när spelarna firade inför hemmapubliken.

— Ja, det var på håret i kvalet. Men sjukt skönt att vi grejade det. Det var en otrolig lättnad, säger Lukas Norrman när han tänker tillbaka på rysaren.

— Roligt att få spela några extra matcher på säsongen, trots att vi verkligen inte kom upp på rätt nivå i kvalet.

Lukas Norrman är dock inte sen att erkänna att tankarna flög fram och tillbaka i huvudet under kvalet.

— Sista matchen kommer jag ihåg att då var det lite nerver. Sen är det ju klart att man går runt och grubblar under kvalet. Speciellt när vi gick lite knackigt. Men jag kommer ihåg att jag försökte koppla bort de tankarna så gott som möjligt för det är ju lätt att det bara låser sig om man börjar hamna i de tankarna för mycket.

Som helhet hade Frillesås det kämpigt i sin historiska elitseriesäsong i vintras. I alla fall om man ser till poängskörden.
Efter grundserien var färdigspelad låg laget näst sist i tabellen med fyra segrar och ett kryss. Nio inspelade poäng alltså.

— Godkänt tycker jag ändå. Det är små marginaler, väldigt små. Många matcher där vi var med bra mot topplagen och visade att vi kan. Men det var det där lilla som saknades, de där små detaljerna. Det är de som avgör många matcher, säger Norrman och fortsätter:

— Sen självklart måste vi vinna mer matcher och speciellt hemmamatcher.

För egen del menar Lukas att det tog ett tag att komma in i elitserietempot och nya motståndare.

— Jag skulle nog säga godkänt andra halvan av säsongen i alla fall då jag blev lite mer bekväm och vågade lite mer. Men är långt ifrån nöjd. Så en otroligt spännande säsong som komma skall och nu känner jag mig mycket mer bekväm och är supertaggad till säsongen ska dra igång.

Foto: Gert Holmér. Lukas i FBK-tröjan.

Men likt de andra elitserielagen är det lite mer ledighet för spelarna under juli månad. I dagarna har det legat en rejäl värmebölja över landet och Lukas Norrman klagar inte på läget som råder.

— Just nu njuter man av semestern hemma på västkusten. Och vi är mitt inne i egentidsträningen då man försöker förbereda sig på allra bästa sätt inför en mycket spännande säsong, säger han.

Egenträningen — hur mycket blir det just nu?

— Ligger på minst 6-7 pass i veckan. Men nu när man har semester så har jag försökt klämt in några extra pass varje vecka.

Försäsong — kul eller nödvändigt ont?

— Jag som har så svårt och sitta still tycker bara det är kul. Har alltid tyckt om att röra på mig så det passar mig perfekt.

En försäsong där han har brorsan Jesper Norrman på nära håll. Jesper blev i början av juli klar för Frillesås efter att ha lämnat Tellus som åkte ur elitserien förra säsongen.

— Jäkligt roligt att brorsan kommer hem nu också. Det är en grej vi har pratat om sen vi var små; att få spela ihop igen. Men att det skulle komma så här tidigt i ett Frillesås i elitserien hemma på Sjöaremossen — det trodde jag verkligen inte. Kanonkul att få hem honom. Det är ju ändå storebror som man sett upp till sen man var liten. Att få träna med honom varje vecka tror jag kommer ge mig mycket för man kan ju inte förlora eller vara sämre än brorsan, säger Lukas och skrattar.

Förutom storebrorsan har Frillesås inför säsongen värvat Nicklas Gustafsson (Tillberga), Gustav Friman (SAIK), Marcus Hillukkala (Gripen), Elias Modin (Kungälv) och Adam Rudell (Vetlanda).

Det återstår att se om hallänningarna lyckas få ihop lagbygget än bättre kommande säsong.

Vad tror du om era chanser att undvika kval i vinter?

— Jag har en bra känsla inför säsongen. Vi har en stark grupp som jag tror kan leverera riktigt bra i vinter. Men självklart vet jag att det kommer bli tajt och tufft. Men kval är självklart inget vi vill spela igen och det tror jag vi fixar så vi slipper.

Och Lukas Norrman själv verkar vilja snabbspola sommaren. 21-åringen ser fram emot sin fjärde säsong i FBK-tröjan.

— Om jag längtar? Oja!

Mattias Bladh

28 juli, 2019/av Redaktionen

”Tar ofta lite annorlunda vägar och bryter mönstret”

Edsbyn, Hem, Sommarläsning 2019

En av Edsbyns riktigt stora talanger. Forwarden Ted Hedells unga karriär har hittills pekat spikrakt uppåt. I vinter hoppas 19-åringen ta ytterligare kliv i sin utveckling.
— Jag hoppas kunna bli mer mogen och likna en seniorspelare mer och mer, säger Hedell till Bandyfeber.

Det är inte konstigt att Edsbyn i början av maj valde att förlänga (tvåårskontrakt) med GT76-fostrade forwarden/mittfältaren Ted Hedell.
Säsongen 2018/19 tog han nämligen steget upp i A-laget och det med bravur.

Totalt blev det sjutton matcher i grundserien och speltid i slutspelet där han tog för sig. Lägg därtill landslagsspel på ungdomsnivå.

När säsongen var till ända efter att Edsbyn åkt ut i semifinalen mot Villa kammade så småningom Hedell hem priset som Årets junior i svensk bandy.

Spikrakt uppåt var ordet även om 19-åringen haft sin beskärda del av skadeproblematik.

— Det har varit både med- och motgångar. Jag hade en knäskada för ett par säsonger sedan som gjorde min första tid i Edsbyn motig. Men någonstans blev det också en kraft och energi för mig. En vilja att komma tillbaka ännu starkare fanns alltid, säger Hedell.

Foto: Hannah Gustavsson. En jublande Ted Hedell i vintras.

Ja, den unge och orädde forwarden med stor potential kom tillbaka från skadorna och den gångna säsongen blev på ett personligt plan en succé.
Det uppmärksammades när han prisades som Årets junior vars jury består av förbundskaptenerna för ungdomslandslagen.

— Det var inget pris jag förväntade mig att få. Men det var såklart jätteroligt. Ett kvitto på all hård träning och tid man lägger ner. Det höjde mitt självförtroende och min motivation enormt mycket.

Motiveringen löd: ”En modern forward som jobbar hårt för laget. Han sprider positiv energi på och utanför planen. Har under året varit en drivande spelare i P20 och vuxit in i rollen som seniorspelare.”

En motivering som Ted Hedell anser är rättvisande.

— Jo, men det tycker jag är en motivering som speglar rätt bra. Vill vara en energispelare. Sedan ser jag väl egentligen mig själv som mittfältare, men har framför allt den senaste säsongen spelat en del på forwardspositionen där jag också trivs väldigt bra.

Med priset lagt åt sidan är det nu fullt fokus på en ny elitseriesäsong för Ted Hedell och Edsbyn. Även om det är en bra bit till premiären.

Försäsong — kul eller nödvändigt ont?

— Det är bara roligt. Vi har kört hårt med laget under en längre period. Nu är vi snart inne i sista veckan av egenträningen innan vi går på is. Allt flyter på väldigt bra, det är mycket men som sagt kul. Jag har en del energi som jag måste bli av med vilket gör träningen lättare. Sedan ska det vara tungt och göra lite ont också. Det hör till och är en del av det roliga.

Försäsongsträningen är givetvis en viktig del inför säsongen. Edsbyn vill nå längre än till semifinal i vinter. Som bekant blev det 0–3 i matcher mot Villa, som sedermera vann SM-finalen mot Västerås.

Men även om 0–3 låter som en enkel match för Villa, så var det inte riktigt så i praktiken.
Framför allt inte när Lidköpingslaget ”bara” skulle slå in matchbollen i tredje semifinalmötet men var på vippen att förlora den matchen.

Foto: Bandyplay.se. Villa blev för svårt för Edsbyn i semin förra säsongen.

— Otroligt roliga matcher att spela. Bra fart och grymt tryck på läktarna. Tyvärr nådde vi inte till den önskade nivån spelmässigt, samtidigt som vi åkte på ett par tuffa skador och avstängningar. Men Villa var starka och spelade bra bandy.

Hedell menar att säsongen som helhet ändå får klart godkänt.

— I det stora hela var det en bra säsong tycker jag, även om vi inte gick hela vägen vilket var ambitionen. Det var mycket nytt i laget och utifrån det gjorde vi det ändå starkt. Det fanns en tydlig spelidé och struktur som vi trodde på. Att få en kontinuitet i den och att göra rätt saker i 90 + minuter var den stora utmaningen och det som saknades i vissa matcher. Men en lärorik säsong som vi redan nu börjat utveckla och bygga vidare på. Känslan i laget är bra.

Vad säger du om din egen prestation i den serien?

—Jag hade en intensiv period då med mycket matcher. Vi spelade även slutspel med P20 under den perioden. Jag bidrog med mina styrkor men ville mer än vad jag presterade. Är aldrig riktigt nöjd.

Vad ville du göra mer som du inte fick ut?

— Det var väl just energin. Sedan vill jag mycket och är ofta självkritisk.

Är du sällan nöjd med vad du presterar på isen, trots att du ofta hyllas?

— Det är lite så. Att man hakar upp sig på det negativa. Men det har blivit mycket bättre och att folk pratar positivt är alltid kul, något man gläds av och tar till sig. Man blir väldigt motiverad av sådana ord.

— Känner väl också att jag haft bra självförtroende under säsongen. Det har kommit med att man fått förtroende och känt utvecklingen. Det var en säsong jag är nöjd med och som var fantastiskt rolig. Men vill som sagt ännu mer och är tillsammans med laget väldigt laddad, säger Hedell.

Edsbyn har under försäsongen svarat för en mycket stark Silly Season. Ingen har missat att laget har lyckats värva ”hem” Simon Jansson efter fyra säsonger i VSK vilket är en riktig klassvärvning.

På pluskontot finns även Fredrik ”Tårtan” Åström som gör comeback.
Men efter gångna säsongen slutade rutinerade Daniel Välitalo och klubben släppte också Jonas Söder (Rättvik) samt Hannes Kanbjer (Sirius).

— Truppen är ganska lik den från förra säsongen. Vi har tappat ett par spelare, bland annat ”Väli” (Daniel Välitalo) som haft en betydelsefull roll. Sen har vi ju fått in Simon Jansson och det är ju en klassvärvning på alla sätt. Han kommer att driva upp tempot och bidra med väldigt mycket till laget. Även Fredrik Åström gör comeback och han sitter på väldigt mycket rutin. Truppen är bredare i år än vad den var förra säsongen, så är det, säger Ted Hedell.

Du var inne på Simon Jansson — är det bästa värvningen som något lag gjort under försäsongen?

— Absolut! Det är en spelare jag ser upp till och som jag kommer lära mig mycket av. Han har redan visat att han vill vara med och utveckla oss yngre. Det är en spelare som tillför så mycket mer än bara det han gör på isen.

Och att Ted Hedell kommer fortsätta utvecklas är ingen högoddsare om det rullar på som det gjort hittills. 19-åringen är fast besluten att inte stå still i utvecklingen. Än finns det saker som han vill förbättra som bandyspelare.

— Självklart kan allt utvecklas och bli bättre. Jag försöker ge mig själv rätt förutsättningar genom att träna bra. Jag hoppas att jag kommer bli mer mogen och likna en seniorspelare mer och mer. Att vara mer delaktig, sedan är skottet också en del jag vill förbättra.

Men Hedell har redan imponerat på Edsbysupportrarna och ledarstaben. Beskrivs inte sällan som en orädd spelare med fart under skridskorna. Inte minst tar han inte alltid den enkla vägen runt motståndarna utan kliver inte sällan på insidan där det ibland kan kännas…

— Håller med dig om beskrivningen. Tar ofta lite annorlunda vägar och bryter mönstret. Det har varit en spelstil jag haft sedan jag var liten. Att man gick en väg som försvararna inte räknar med på samma sätt, så fortsatte det. Man blir nog oförutsägbar samtidigt som det skapar bättre lägen om man lyckas med det. Spelstilen kan ha kommit med att jag spelat många olika sporter genom åren. Att man tagit med saker och utvecklat på bandyplan, säger Hedell och fortsätter:

— Sedan är man ju lite korkad om man försöker kliva insida på Svensk (Joakim) en träning. Då smäller det schysst och så ringer det bakåt istället. Så det är något man får värdera.

Hur går det då i vinter för Edsbyn? Ja, enligt många är just Edsbyn främste utmanaren till regerande mästaren Villa om SM-guldet.
Något som Ted Hedell kan köpa, men menar samtidigt att fler lag kan blanda sig in i leken.

— Jag håller med om att vi har ett bra lag. Men det är lite nytt och det gäller att få ihop det. Målsättningen är tydlig och vi spelar självklart för att vinna. Men det är många bra lag i elitserien som kommer att vara med och utmana Villa.

Ska Villa ha favoritskapet?

— Villa får ta på sig favoritskapet även i år. De är svenska mästare och har i stort sett alla spelare kvar. Men känslan säger att de inte kommer att vara lika överlägsna i år sett till andra lags Silly.

Räkna dock kallt med att Ted Hedells Edsbyn kommer vara en av kandidaterna till SM-guldet.

Mattias Bladh

21 juli, 2019/av Redaktionen

”Det är alldeles för mycket spelförstörelse”

Broberg, Hem, Sommarläsning 2019

Efter tolv säsonger i Hammarby blir det Söderhamn och Broberg för försvararen Robert Rimgård i vinter. 30-åringen från Skarpnäck ser fram emot nästa kapitlet i karriären.
— Det har varit jättekul och jag tycker att jag kommit in i laget bra, säger Rimgård till Bandyfeber.

Säg Robert Rimgård. Chansen är stor att du förknippar försvararen med Hammarby.
Det är trots allt Södergänget som han stolt representerat i över ett årtionde.
En spelare med stort klubbhjärta, lojal och — icke desto mindre — en väldigt begåvad bandyspelare.

I mitten av april skrev GT76-fostrade Robert Rimgård på ett ettårskontrakt med Broberg.
En så kallad ”Sillybomb” vi kan få uppleva varje försäsong.

Huvudpersonen själv?
Jodå, han kunde inte vara mer laddad att visa upp sig i den gula och svarta dressen.
Men just nu är vi halvvägs in i juli och således högsommar.
Då blir det faktiskt lite annat än enbart bandy i tankebanorna.

— Just nu har jag semester tillsammans med min flickvän. Vi är mycket uppe i Hälsingland men också lite i Stockholm. Vi hälsar på vänner och familj men har inget speciellt planerat. Vi ska till Luleå på Carl-Johan Rutqvists (före detta lagkamrat i Hammarby) bröllop vecka 29. Det ska bli kul, säger Robert Rimgård.

Träning och match har det ändå hunnit bli för försvararen med det vassa skottet i sin nya klubb.

— Jag har tränat på is med laget sen 10:e juni. Det har varit jättekul och jag tycker att jag kommit in i laget bra. Det är ett roligt och bra gäng. Det ska bli kul att dra igång igen den 5:e augusti.

Tolv säsonger i Hammarby går inte obemärkt förbi hur vi än vrider och vänder på det. En ”Sillybomb” var det som tidigare nämnt när Rimgård bestämde sig för att lämna Stockholmsklubben för Broberg.

När övergången var ett faktum så hymlade inte den rutinerade liberon att det var svårt att bege sig iväg från Hammarby. Det kändes i hjärtat, helt enkelt.

— Vet inte riktigt hur jag ska utveckla det, jag tror folk förstår vad man menar. Jag känner väldigt mycket för Hammarby. Det är där jag fostrats och blivit den spelare jag är idag. Det är där jag har fått vara med och både vunnit och förlorat. Jag har lärt mig och upplevt mycket. Alla personer runt laget från materialare till fans, lagkamrater och så vidare. Det är en stor del av mig helt enkelt. Det blev på riktigt på något sätt när man packade ihop och stängde igen dörren till omklädningsrummet.

Foto: Romus Ramström.

Nya minnen kommer nu skapas i Söderhamn och Broberg. Även om spelarna har egenträning just nu så har det tränats flitigt och kommer så göras ett bra tag framöver för Robert Rimgård och lagkamraterna.

Försäsong — kul eller nödvändigt ont?

— Kul! I alla fall när man får vara skadefri. Ännu roligare när man kan köra försäsongen både i gymmet och på stor bandybana. Inte bara löpning för konditionens skull utan att man kan få den på isen också.

Ja, det måste vara en stor kontrast i Broberg jämfört med hur du hade det i Hammarby?

— Ja, det blir det ju i och med hallen. Sen så tycker jag att det är bra och träna på rink också, man får mer närkamper. Det tvingas fram ett högre bolltempo och snabba beslut. En kombination av stort och litet tror jag är bra.

Var det främsta anledningen till att du bytte till Broberg — möjligheten med bandyhall?

— Det finns väl ingen precis anledning utan jag fick en bra kontakt med Broberg och kom fram till att jag ville testa. Hallen spelade så klart in också. Bandy ska spelas inomhus tycker jag. Det är ingen rolig sport när inte vädret är optimalt. Är inte vädret bra så handlar det bara om poäng. Jag tror inte det finns någon som tycker det är speciellt kul att spela i dåligt väder.

Robert Rimgård kommer till ett Broberg som under årets Silly Season sett om sitt hus likt de andra elitserielagen för att nå längre än till en åttondelsfinal i vinter. Förutom Rimgård har laget värvat Marcus Wikman (Ljusdal), Jonas Pettersson (Ljusdal), Rasmus Linder (Peace & Love City) samt Tatu Ässämäki (JPS). Notervärt är att Vadim Arkhipkin valde att stanna vilket är en rejäl boost för Söderhamnsgänget.

På minuskontot finns emellertid Ilari Moisala (OLS Uleåborg), Linus Forslund (SAIK), Joel Edling (lagt av), Jesper Öhrlund (IFK Vänersborg), Mattias Hallberg och klubbikonen Robert Dammbro, som lagt skridskorna på hyllan.

— Jag tycker att det finns mycket talang och potential i det här laget. Det är viktigt att vara bra under hela säsongen och vara med från start. Lyckas vi med det kommer vi förhoppningsvis vara i bra form i slutet av säsongen. Men nu är vi i en annan fas så tankar om slutet av säsongen kan vi ta sen. Nu bygger vi och jobbar med delar som är aktuella så här års.

Robert Rimgård tror att nyförvärven, även om de är obeprövade i elitserien, kommer stärka laget kommande säsong.

— Jag känner Wikman sen tidigare men inte de andra. Nu har jag tränat och spelat en match med alla utom Tatu. Jag tycker alla är bra spelare som kommer att tillföra mycket till vårt lag. Wikman och Linder är två bra passningsspelare och Jonas är en riktig måltjuv. Tatu har jag ingen koll på alls så det ska bli kul att se honom när vi drar igång.

Ja, Rimgård har faktiskt lirat en match med Broberg vilket inte någon lär ha missat. Detta i ett historiskt midsommarderby (!) mot Bollnäs i Helsingehus Arena.
2 448 åskådare bevittnade det hela den 19 juni. Att Broberg förlorade (3–4) spelade förstås ingen större roll.

Foto: Privat. Robert Rimgård intervjuas av Patrick Roselin i samband med midsommarderbyt.

— Det blev en riktig succé. Grymt initiativ av Broberg och en häftig uppslutning av publiken. Det var jättekul att spela och bra drag på läktaren. Jag hoppas att publiken kommer tillbaka under säsongen för det är de som skapar inramningen och ger oss i laget extra energi, säger Rimgård.

Foto: Ingemar Persson. Rimgård med bollen i sin debut i Brobergströjan i midsommarderbyt mot Bollnäs.

Men lite udda ändå med en bandymatch mitt i sommaren. Tror du att sådana här grejer kan lyfta sporten på sikt?

— Det är en rolig grej och kan kanske bli en tradition för Broberg. Ska sporten lyfta så måste man börja och fokusera på sporten. Alltså höja värdet på sporten och det intressanta.

Klart är att Robert Rimgård har en hel del att framföra när det gäller bandyn och vad som bör göras för att öka intresset för sporten.

— Som det är nu är det alldeles för mycket spelförstörelse och det finns ingen kamp. Det är alldeles för mycket avblåsningar vilket gör att tempot går ner. Spelförstörelse är en defensiv taktik i dagens bandy. ”Ta ett enkelt frislag” säger man i de flesta omklädningsrum på taktikgenomgångarna, säger han och fortsätter:

— Man behöver tydliga riktlinjer för slag mot klubbor. Till exempel att det är okej att slå mot bollen och träffa bladet, men slår man mot skaft och händer ska det vara utvisning vid upprepning. Man behöver också bestämma hur man ska få gå in i närkamper och om man ska tillåta kroppskontakt eller inte. Som det är nu blåser domaren lite hur han vill.

Rimgård menar att reglerna för hur spelare får gå in i närkamper och tacklingar bör ses över. Det kommer enligt Brobergförvärvet leda till ett mycket högre tempo och skapa energi och känslor i drabbningarna.

— Nu kan man åka med bollen utan att behöva vara beredd för att åka på en smäll. Det måste finnas ett ansvar hos bollförande när man ger sig in i ytor där det redan finns motståndare. Det räcker inte att skriva ”axel mot axel” eller vad det står i reglerna. Man ska bli bestraffad av att tackla med knän och armbågar men måste få använda hela sin kropp i en så snabb sport.

Vidare anser Rimgård att det ska vara fyra domare i matcherna där linjemännen enbart koncentrerar sig på offsidesituationer och två huvuddomare som tar hand om resten.
Fjärdedomaren ger han heller inte mycket för.

— Jag lovar att lagen klarar att byta själva…

30-åringen ser gärna också att det införs fem avbytare där ”de bästa” spelar.

— Klubbarna kommer ändå att satsa på yngre och egna spelare. Detta för att kunna byta mer, hålla ett högre tempo i matcherna och chansen att kunna satsa på fler spelare. Testa detta istället för att ta bort offside på målvaktsutkast.

Det känns som att du har tänkt en hel del på hur det kan lockas fler åskådare till arenorna?

— Jag tror att det som måste locka mest är sporten. Man pratar om att förbättra evenemangen runtomkring för att locka fler till matcherna. Det är bra. Men själva sporten i sig har det inte hänt någonting med sen hörnregeln ändrades vilket är en bra regel. När jag själv ser en match från sidan så reagerar jag på alla avblåsningar till höger och vänster.

— Det blir segt och inget tempo. Inget flyt. Därför tycker jag man måste se över regler och utveckla saker som gör att tempot blir så högt som möjligt där det tillåts kamp och känslor. I alla fall jag vill se ett spel med mycket fart, högt tempo och känslor. Inte en match där spelarna inte vet hur de ska förhålla sig till domaren och där tempot hela tiden dras ner av spelförstörelse och avblåsningar.

Om Robert Rimgård får gehör för sina förslag kring eventuella regeländringar vet vi inget om i nuläget. Men en sak är säker: 30-åringen själv lär bjuda på kamp och känslor i Brobergströjan.
Var så säkra på den saken.

Brobergs klassförvärv ser fram emot vinterns elitserie och visa sina färdigheter på isen.

— Ja, det ska bli kul. Men jag njuter också av semestern just nu.

I väntan på nummer 55 igen på isen i Helsingehus Arena.

Mattias Bladh

15 juli, 2019/av Redaktionen

”Det var snudd på änglavakt”

Bollnäs, Hem, Sommarläsning 2019

Talangfull inom fotboll. Men i slutändan blev det bandy för Bollnästalangen Oskar Westh. En våldsam bilkrasch på väg till skolan i vintras kunde emellertid ställt allt på ända.
— Kommer ihåg att räddningstjänsten sa till pappa att det var ett under att jag ens levde och inte var något skadad alls, säger Oskar till Bandyfeber.

Ja, visst klingar Westh och Bollnäs Bandy extra väl. Oskars pappa är, jodå, evighetsmaskinen tillika legendaren Andreas Westh som hunnit bli 42 år men som fortfarande spelar bandy i Bollnäs och håller hög elitserieklass.

Tillsammans har de nu varit lagkamrater sedan 2016. Numera är Oskar etablerad i laget och pappa Westh, ja han är en i truppen som alla andra. Även om det är en speciell situation.

— Det har inte varit några problem alls. Nu har vi tränat tre år ihop och det är inget man tänker på alls. Vi sköter oss själva men såklart så har det varit jättekul och jätteviktigt för både mig och laget att han fortfarande kan spela, säger Oskar Westh.

Men att det blev bandy för mittfältstalangen var inte självklart. Han var och är en lovande fotbollsspelare. Lirade division 2-fotboll i Bollnäs, var bland annat på elitläger i Halmstad och tränade ett tag med Gif Sundsvall.

— Stämmer bra det. Lirade med Bollnäs i tvåan när jag var 16-17 år. Det blev min sista säsong. Det var en enda stor berg- och dalbana vad man skulle välja för sport. Det var många som ville att jag skulle välja fotbollen, men det blev bandy till slut. Bestämde mig efter att jag fick börja träna med A-laget i bandy. Det blev naturligt på något sätt att välja bandy.

För pappa Andreas Westh var det inte heller lätt att rådgöra vad sonen skulle satsa på.

— Farsan tyckte faktiskt att jag skulle spela fotboll, haha. Och när jag var 15-16 så var jag också inne mer på fotboll.

Glad att du till slut valde bandyn?

— Ja, jo det är man såklart. Även om man kan sakna fotboll väldigt mycket ibland så är jag väldigt glad över att spela bandy. Det är ju det bästa som finns liksom.

Glada är nog alla Bollnässupportrar också över att Westh den yngre valde bandyn.

Backar vi bandet tre år tillbaka pockade en ung, talangfull Oskar Westh på dörren till Bollnäs A-lag.
Säsongen 2016/17 tränade han också hela året med seniortruppen och hade en plats i omklädningsrummet.

— Precis, det stämmer bra. Jag och Philip Flodstam började träna samtidigt med A-laget kontinuerligt i oktober någon gång. Och det var såklart jätteinspirerande och jättekul. Sedan kommer jag ihåg att dåvarande tränaren Jocke Forslund sa att jag skulle få vara med mot Broberg borta, säger Oskar.

Men två dagar senare plingade det till i telefonen där han fick veta att det inte skulle komma bli någon debut i Bollnäströjan på Hällåsen.
Anledningen var att han var skriven helt i farmarlaget Snoddas BK och därmed satte regelverket stopp.

— Det hade ju såklart varit en jättehäftig upplevelse med farsan och spelare som Berlin (Daniel) Hellmyrs (Per) och Nilsson (Patrik). Men jätteinspirerande att få vara med och träna som 16-åring med pappa och spelare som Berlin, Hellmyrs och Nilsson. Jätteroligt.

Första matchen i A-laget blev i DM mot Broberg i september 2017 — där han dessutom blev målskytt.

Inget en ung bandyspelare glömmer i första taget.

— Jag kommer ihåg den väldigt väl. Man gick runt i skolan på dagen och var nästan övertaggad. Det var väldigt stort att få göra debut även om det bara var en träningsmatch så var det grymt mäktigt att liksom sitta och förbereda sig i omklädningsrummet. Få spela samma match som farsan och de andra var ju skithäftigt, säger Oskar och fortsätter:

— Och sen att det gick så bra som det gjorde trodde man ju verkligen inte. Att få göra mål, och att man tyckte att man bidrog redan där var ju egentligen bara en bonus. Tycker nästan att jag spelade min bästa bandy den perioden under hela den säsongen. Så den debuten var häftig, det var den.

Behöll du matchbollen?

— Jag tror materialarna har den någonstans i alla fall, haha… Första målet i elitserien var ju också mot Broberg och den har jag hemma i alla fall.

Säsongen 2017/18 fick Oskar kontinuerligt med speltid under hela debutsäsongen i elitserien. I grundserien blev det fyra mål och två assist.

— Tyckte att den säsongen gick väldigt bra med tanke på att det var min första säsong. Jag fick spela väldigt mycket och till och med starta nästan hälften av matcherna i elitserien, så det var en bra säsong personligen, säger Oskar.

— Sedan kände man väl att man inte riktigt var där än fysiskt och så i vissa situationer men en väldigt nyttig säsong. Även om det var lite upp och ner för laget den säsongen.

Nej, det blev tunga 0–3 i matcher mot antagonisten Edsbyn i kvartsfinalen.
Ett resultat som smärtade hos Giffarna.

Förra säsongen blev också något av en besvikelse för Bollnäs som dock slutade femma i elitserien vilket var en högre placering än de flesta ”experter” trodde inför säsongen. Men i kvartsfinalen blev det återigen respass mot Edsbyn med 0–3 i matcher.

— Men senaste säsongen var en bra säsong av oss, ett bra seriespel men mot ”Byn” i kvarten blev det sämre. Första matchen var vi inte med i tempot, hade tränat på dålig is hela veckan på Sävstaås så första kvarten kom vi inte upp i nivå alls. Andra kvarten hemma ska vi bara vinna egentligen. Skapade tillräckligt många chanser för att vinna den matchen.

— Sista matchen är det jämnt väldigt länge, sedan trycker vi på och Edsbyn fick in några bollar. Edsbyn var för starka över tre matcher samtidigt som att vi dippade för mycket under vissa perioder i matcherna vilket blev lidande.

Oskar Westh fortsatte dock att få chansen och fick med sig en assistpoäng i kvarten.

Totalt sett menar mittfältstalangen att han blir bättre och bättre på isen.

— Rent spontant tycker jag att jag tar kliv hela tiden. Förra säsongen blev det mindre speltid än första säsongen i och med att vi fick in två till mittfältare. Samtidigt som jag kanske inte är helt nöjd med speltiden ifjol så tycker jag att jag tog kliv ändå genom hela säsongen.

En säsong som samtidigt kunde ha slutat med ett missat slutspel eller än värre för Oskar Westh. På väg till skolan med bilen i mitten av december på en ishal väg tog det hela en katastrofal vändning.

Några kilometer fram till Bollnäs i det snöiga vädret tog vägen över kommandot helt och kraschen var ett faktum. Det spelade ingen roll att han innan visste om att det var glashalt och körde försiktigt.

— Hade väl åkt typ tio minuter innan bilen fick rejäl sladd. Halkade över på den andra sidan vägen och ner i diket där när jag hade kanat typ tio meter i diket. Så kom en avfart där, så jag stuttade i den avfarten och flög väl typ femtio meter samtidigt som jag voltade, säger Oskar.

Bilen hamnade slutligen på sidan och han fick klättra upp genom passagerarsidan och ut från bilen.
Fysiskt klarade han sig, frånsett lite ont i ryggen.

— Två minuter efter kraschen så hade jag hunnit ut och stod på vägen, då kom en bil som jag liftade med till akuten, telefonen var borta så fick låna hans telefon och ringa mamma och pappa. Det blev nog en liten chock för oss alla.

Foto: Privat. Trots den våldsamma kraschen hade Oskar närapå inga fysiska skador efteråt.

Att det kunde gått mycket värre är det inte svårt att förstå.

— Kommer ihåg att räddningstjänsten sa till pappa att det var ett under att jag ens levde och inte var något skadad alls. När man satt på akuten och hörde vilken tur man haft och att det var snudd på änglavakt så kom väl chocken fram och man blev lite sentimental nästan. Man hade en jäkla tur.

Med den skräckfyllda upplevelsen lagd bakom sig så förbereder sig Oskar för sin tredje säsong i elitserien. Och 19-åringen känner att han utvecklas hela tiden, inte minst efter de tre ispassen inför det historiska midsommarderbyt mot Broberg i juni.

— Det är ändå min tredje säsong i elitserien. Sedan tror jag att både jag och hela laget framförallt kommer att få stor nytta av Mossberg (Daniel) och Fagerström (Christoffer) som kommit in. Man blir bättre själv av att spela med sådana spelare.

Två spelare i världsklass som gav eko i bandysverige när övergångarna var ett faktum. Oskar tror att Fagerström och Mossberg kommer lyfta laget i vinter.

— Två nyförvärv som kommer göra enorm nytta. De är båda två världsklasslirare så lyckas vi få ihop det och alla drar åt samma håll så kommer detta bli väldigt bra. Vi hade ett väldigt bra lag redan ifjol och med två tillskott som dessa blir vi ännu bättre och ännu tyngre.

Tränare Svenne Olsson har förhoppningar om att Oskar Westh tillsammans med Philip Flodstam (båda var med i P19-landslaget den gångna säsongen) ska ta nästa steg kommande säsong.

Foto: Privat. Bollnästränaren Svenne Olsson hoppas att Oskar ska ta rejäla kliv denna säsong.

Svenne har sagt till mig att din talang är ditt spelsinne och att du hela tiden vill ha boll och ta ett stort ansvar — trots din ringa ålder. Håller du med om den beskrivningen?

— Ja, det är en väldigt bra beskrivning skulle jag säga. Jag gillar att ha mycket boll och göra mina medspelare bra. Det spelar ingen roll vilka jag spelar med då jag alltid vill vara med och delta hela tiden. Det var nog det som gjorde att jag fick komma in direkt och spela mycket första säsongen; att jag inte åkte runt och gömde mig utan att jag velat vara med och lira hela tiden. Jag gillar att ta ansvar.

Har du någon personlig målsättning inför säsongen?

— Min personliga målsättning är att ta ännu större kliv och att vara tillräckligt bra för att få spela. Det är många mittfältare i laget och hård konkurrens men jag ska vara så bra jag kan hela tiden.

Siktar du på att ha en lika lång karriär som farsan din inom bandyn på elitnivå?

— Klart man siktar på att spela länge, sedan vet man ju inte hur det blir. Men vi är väldigt lika jag och farsan och jag tror att om jag är hel och håller mig frisk så kommer jag säkert spela när jag är 40. Men sådant är omöjligt att säga. Jag siktar bara på att bli så bra som möjligt och ha en lång och framgångsrik karriär.

Han har en lång väg kvar till att kunna mäta sig med farsan. Likväl gör han tredje säsongen i vinter med ett vasst Bollnäs som lär bli att räkna med.

— Det ska bli jätteroligt, vi har en spännande säsong framför oss, säger Oskar Westh

Mattias Bladh

7 juli, 2019/av Redaktionen

”Jag har nog försökt att inte titta i prisskåpet”

AIK, Hem, Sommarläsning 2019

En ständig strävan att försöka hitta nya utmaningar och aldrig titta för mycket bakåt. Lesjöforssonen Andreas Bergwall är ingen vanlig målvakt. Snarare en levande legendar som aldrig har haft någon motsvarighet inom svensk bandy.

Ibland är det svårt att skildra någon på ett rättmätigt sätt. Du kan peka på meriter, visst, men det är inte tillräckligt för att täcka Andreas Bergwalls karriär inom bandyn.

I vinter är den levande legendaren spelande tränare i elitserienykomlingen AIK. Det känns så självklart att han, trots sina 45 år, fortfarande är aktiv som spelare.
Och är en bandymålvakt som fortfarande håller världsklass.

Det finns målvakter, stjärnmålvakter och så finns det Andreas Bergwall.
Stor, rörlig, lugn, placeringssäker, vinnarskalle och en jäkel på att inte släppa några enkla returer.

Sedan i början av millenieskiftet har Lesjöforssonen varit något av en mardröm för motståndarlagen.
En gigant mellan stolparna när det gäller att mota bandybollar och en stor personlighet. Hans CV är något utöver det vanliga men så är inte Andreas Bergwall en vanlig målvakt.

Bland annat har han bidragit starkt till sju VM-guld och spelat nio SM-finaler. Fem av dem har slutat guldkantat.

— Ja, det måste väl ändå anses som godkänt, säger Bergwall när Bandyfeber möter målvaktsgiganten när landet är mitt i en värmebölja i slutet av juni.

Följdfrågan kommer naturligt. Vilket SM-tecken har smällt högst? Bergwall är inte sen att replikera.

— Första. Göra något för första gången är speciellt. Innan vet du inte känslan. Efter så vill du uppnå den känslan om och om igen.

Tidernas bästa bandymålvakt. Så menar de flesta som följt bandyn de två senaste decennierna och det är svårt att säga emot det om vi ser till vad Bergwall presterat och vunnit genom åren. Vad gör honom unik? Nej, där får vi kanske inte ett precist svar.

— Ingen aning, men tack. Jag har nog försökt att inte titta bakåt eller i prisskåpet. Jag har alltid velat göra någonting mer, inte alltid jaga guld utan göra något jag har tyckt verkat intressant. Jag har älskat att få hålla på med bandy, jag gillar utmaningar såsom träna med VSK Fotboll i division 1.

Allt har sin början och en gång i tiden var Andreas Bergwall en liten grabb bland andra grabbar med bandydrömmar i lilla brukssamhället Lesjöfors i Värmland. Notervärt är också att målvakten Mikael Forsell fostrats i LIF och som sedermera sågs som världens bästa på positionen under 1990-talet.

År 2018 hade Lesjöfors 791 invånare.
Här växte Andreas Bergwall upp. Och här fanns också Lesjöfors IF, även känt som ”Bandybaronerna”. Föreningen grundades av Gerard De Geer eller ”Baron”, som han sedermera skulle komma att kallas, på 1920-talet efter att ha förvärvat bruket på orten.

1950 tog laget steget upp i allsvenskan för första gången. Intresset växte sig större och större. Notervärt är att Andreas pappa, Sven Bergwall, själv är en legendar inom LIF. Bergwall den äldre gjorde debut i A-laget 1957 mot Slottsbron och hade många fina säsonger efter det.

Under 1960- och 70-talet var det en framgångsrik bandyförening. Största bedriften var en SM-semifinal mot Falu BS 1974 på Stålvallen, som blev hemmaplan på orten under samma årtionde. Ett årtionde som också skulle bli ett ödesmättat decennium.

Foto: Jesper Gjermandsen. Stålvallens klubbstuga i juni 2019.

När konstfruset kom på tal i kommunen var möjligen Stålvallen i Lesjöfors det självklara valet.
I stället blev det en konstfrusen isbana i Skogsryd i Filipstad.

Lesjöfors IF kämpade vidare på naturis men när laget åkte ur högsta serien 1983 har det aldrig blivit någon återkomst i finrummet.

Stålvallen i vintertid med isen lagd. För Lesjöfors blev det tyvärr inte något konstfruset på orten när frågan kom på tal under 1970-talet.

Tongivande spelare valde andra klubbar som kunde locka med spel i högsta divisionen och, om vi ska uttrycka det krasst, fler möjligheter i större, livligare orter och städer runt om i Värmland eller andra närliggande landskap för hungriga bandyspelare.

Totalt har ”Bandybaronerna” gjort 21 säsonger i svensk bandys högsta division.
Frågan är om det någonsin blir spel i elitserien igen.

Väl långsökt i nuläget då laget numera lirar i division 2 södra Norrland och är ihopslaget med Filipstads BK och således heter Lesjöfors IF/Filipstads BK.
Förra säsongen blev det emellertid serieseger och kommande säsong lirar ”Bandybaronerna” i division 1.

Men inget kan ta ifrån Lesjöfors sin bandyhistoria. Det var ju här som levande målvaktslegendaren Andreas Bergwall fostrades — tillsammans med storebrorsan Marcus som också skulle bli en synnerligen framgångsrik bandyspelare.

Andreas Bergwall minns tydligt att han som ung pojkspoling blev varse om att bandyn var nummet ett i Lesjöfors.

— Bandy var väl det enda man gjorde, typ. Fanns liksom inget annat. Fotboll i division 5. Innebandy fanns inte där ännu då. I princip alla i klassen och i andra klasser spelade.

Foto: Privat. Andreas Bergwall, till vänster, tillsammans med brorsan Marcus. Bandy var tidigt nummer ett för bröderna.

På näthinnan hos en ung Bergwall finns också en säsong när A-laget tog sig tillbaka till allsvenskan igen.

— Jag kommer ihåg när Lesjöfors gick upp till högsta serien. Minns glädjen. Sen kommer jag ihåg hur häftigt det var att gå från hemmet bort mot planen det året. Jag kommer inte ihåg något från matcherna, det är mera annat.

Var Lesjöfors ett bra ställe att bo på som barn?

— Tror inte stället spelar så stor roll egentligen. Däremot vilka värderingar man får av sina föräldrar. Det är därifrån allt kommer. Lesjöfors är ett litet ställe som är som många andra små bruksorter. Mina föräldrar har ett stort hjärta.

Pappa Sven har förstås varit oumbärlig under Andreas karriär inom bandyn.

Foto: Privat. Sven Bergwall i nedersta raden med benskydd och basker.

— Han har betytt oerhört mycket. Han har gett mig råd hur jag ska göra och hantera olika saker. Typ allt har han betytt.

För Andreas Bergwall skulle det också bli spel i ”Bandybaronerna”. Från ungdomslagen slog han sig in i A-laget i ung ålder där det blev ett par säsonger.

Foto: Privat. Andreas Bergwall syns i nedre raden med, givetvis, nummer 13 på tröjan.

Både Sven och mamma Anita Bergwall bor idag kvar i Lesjöfors. Det gör också två av Andreas systrar samt hans mormor.

Det blir några besök varje år?

— Det blir det. Absolut. Några per år.

1995 bar det emellertid iväg för Bergwall.
Nästa klubbadress: IFK Kungälv.

— Jag ville testa högsta serien helt enkelt. Hade noll koll på Kungälv innan. Visste nog bara att Olle Isaksson var tränare där. Fick jobb och lägenhet, säger Bergwall.

Hur var du som målvakt på den tiden?

— Ung, fladdrig, het.

Fladdrig säger du. Utveckla!

— Inte lika klar som målvakt. Mycket mera impulsiv. Inte samma lugna spelstil.

Och nu gick det snabbt. Andreas Bergwall hade bara spelat tolv matcher (!) matcher i Kungälv när blågult kallade 21-åringen till landslaget och
ett möte med Ryssland.

Skakiga ben till landslagssamlingen?

— Jodå. Åkte buss från Karlstad och när den stannade i Västerås och stjärnorna gick på så kände jag mig jäkligt liten.

Fullt förståeligt. Spelare som Pelle Fosshaug, Göran ”Rosa” Rosendahl och Stefan ”Lillis” Jonsson, för att nämna några, klev då på bussen.

Men några darriga ben gick till synes inte att se hos Andreas Bergwall under första landskampen den 10 januari 1996 på Zinkensdamm. Sverige vann dessutom med 6–5.

Har hört att du var rejält taggad under matchen och till och med bjöd på en rad svordomar mot ryssarna?

— Nä, inte då. Då var jag lugn. Däremot blev det en vanlig salva svordomar rätt i mikrofonen vid ett insläppt mål. Nervös dock.

Jodå, det hördes rakt ut i etern när Igor Gapanovitj satte ett straffslag i mål bakom Andreas Bergwall. ”Salvorna” plockades nämligen upp av en mikrofon på en tv-kamera bakom målet…

Första VM-guldet kom året därpå, 1997, — med storebrorsan Marcus i laget — när han agerade reserv bakom Mikael Forsell. Bergwall minns ett grymt landslag och…

— … Att det regnade. Det var i Västerås, läktarna var fullsmetade med folk. 10–5. Riktigt jäkla bra lag. Mycket större intresse runt landslaget på den tiden från alla håll.

En ung, talangfull Andreas Bergwall på avbytarbänken när Sverige vann VM-guld 1997.

Jo, uppemot 10 000 trotsade regnet, som hade öst ner hela dagen, och fick se Sverige vinna komfortabelt i finalen.

Kan man säga att du den säsongen stod för ett riktigt genombrott?

— När jag gjorde debut i landslaget visste väl ingen vem jag var när säsongen startade. Så det är klart att de två första åren i allsvenskan gick jäkligt bra. Genombrott kan man nog lätt kalla det, ja.

Att Andreas Bergwall var en sällan skådad talang gick inte obemärkt förbi. Efter två säsonger i IFK Kungälv bar det av till storlaget Västerås SK efter ett telefonsamtal som blev avgörande.

— Björn-Olle Forsberg (dåvarande manager) ringde mig. VSK var ju en av de största. Om jag skulle fortsätta min utveckling behövde jag träna med bra spelare. VSK var optimalt på alla sätt.

Pelle Fosshaug, Ola Fredricson, Samuli Niskanen, Micke Carlsson… Hur blev du omhändertagen i detta gäng?

— Det var inga problem att komma in där. Visade man att man var där för att tävla, som det handlade om hela tiden, så var allt lugnt.

Redan under sin första säsong i VSK, 1998/99, fick Bergwall uppleva sitt första SM-guld i karriären. Detta efter seger med 3–2 mot Falu BS — samtliga tre målen tillkom på hörnor.
Lesjöforssonen hade nått ett av sina drömmars mål.

— Grym glädje kände jag. Första guldet. Väldigt speciellt.

Har läst någonstans att du knöt skridskorna för hårt inför finalen vid nationalsången. Hur blev det så?

— Var nog lite nervös att inte skridskorna satt nog hårt, så då drog jag lite till. Det släppte lite senare.

Två år senare stod hans VSK återigen högst på prispallen. Detta efter en lysande säsong som kröntes med en finalseger över Hammarby.
Men det var tajt värre då segern stannade vid 4–3.

— Hammarby hade en massa avslut i första halvlek. Tror det var 18–2 och vi ledde med 2–1. Fick en kanonstart i och med frilägesräddningen av Jonas (Claesson). Brorsan (Marcus Bergwall) hade ett skott i ribban i andra halvlek. Har för mig att vi gjorde mål strax efter. Marginalerna var med oss. Östlings (Anders) mål ej att förglömma heller.

Andreas och Marcus Bergwall i ”brödrafinalen” 2001. På bilden syns även pappa Sven och mamma Anita.

Visste du att brorsan skulle bomma när han laddade för skottet?

— Japp… Han sköt från fel håll. Jag var dock inte alls beredd på att han skulle få till ett så pass bra och högt skott.

En sak som slagit mig — hur sjutton hanterade pappa Sven och Anita Bergwall dilemmat med två söner i respektive finallag?

— De hanterade det bra. De sa hela tiden att de höll på båda. Skulle bli glada för den som vann och vara ledsna med den som förlorade.

Foto: Privat. Bröderna Bergwall inför SM-finalen 2001 där de ställdes mot varandra.

Att uppleva en första finalförlust är inte roligt, men det fick Andreas Bergwall göra 2002 när VSK föll med 4–8 mot Sandviken.

— Kommer inte ihåg jättemycket. Kommer ihåg att Ted Andersson och Södergren (Patrik) krockade så Södergren fick bryta och Ted fick lårkaka. Ja och ”Murren” (Magnus Muhrén) gjorde några mål.

Efter säsongen 2003/04 skulle det komma att dröja innan Bergwall återkom till VSK. Säsongen 2004/05 blev det en avstickare i Vetlanda.

— Vetlanda blev det på grund av att jag var på väg till Ryssland. Innan allt var klart värvade VSK Kjörling (Daniel). Jag hade ett år kvar på mitt avtal så jag förstod att min speltid skulle bli mindre. Därför valde jag att gå till Vetlanda.

Efter en säsong i Småland blev det spel i Hammarby. En succéfylld säsong där ”Bajen” tog sig till SM-final men föll med 2–6 mot ett starkt Edsbyn. Notervärt är att Hammarby fick tre bortdömda mål i första halvlek.

— Vet bara att det var några tveksamma saker som hände i den finalen.

Chans till revansch fanns säsongen efter då Bergwalls Hammarby återigen tog sig till en ny SM-final. Motståndet var återigen Edsbyn och länge såg det ut att bli första guldet för Stockholmsgänget. Men 3–0-ledningen blev i slutändan 3–4 efter att Pär Törnberg avgjort i förlängningen.

En match som Andreas Bergwall snabbt bestämde sig för att glömma.
Idag minns han inte mycket av just den SM-finalen.

— Nä. Faktiskt inte. Har inte sett en enda bild från den finalen. Vet att vi var bra och att jag släppte en tveksam i sudden.

Efter det svidande nederlaget packade Andreas Bergwall resväskan för ett äventyr i Ryssland. Destinationen var storstaden Kazan och spel i Raketa (sedermera Dynamo-Kazan).

Bergwall minns tillbaka på en givande period där han tog med sig en hel del erfarenhet, förutom titlarna och utmärkelserna, när det var dags att lämna.

— Hur bandy spelas i Ryssland. Hur proffsigt det var i klubben. Hur annorlunda livet är där mot här.

Vad var mest annorlunda som du upplevde det jämfört med Sverige?

— Bandymässigt så var det att alla verkligen var noga med allt.

Ge några exempel.

— Förberedelser, uppvärmning, stretch före och efter. Energi, läkare, massörer etc.

Det här med att vara noga inför matcher är något som jag känner att du verkligen har prioriterat under karriären. Inget har lämnats åt slumpen?

— Jag vill vara förberedd. Så enkelt är det. Jag vill veta vad jag möter.

Jag vet att du alltid har varit noga med träning och material. Det sistnämnda, hur viktigt har det varit för dig att modifiera målvaktsprylar när du fått en ny leverans till dig?

— Det har varit oerhört viktigt. Alltid när jag fått något så kollar jag vad som kan tas bort, som är i vägen. Sen vill jag så klart göra till exempel benskydden mjukare. Det är några timmars jobb men mycket väl värt det. Jag gör allt själv också. Vågar ju inte lämna iväg det ifall det inte skulle bli perfekt.

Säsongen 2010/11 kritade Bergwall, kanske något oväntat, på för Tillberga. Men det blev enbart en säsong i Västeråsklubben.

— Ville vara på hemmaplan och då blev det så.

Året efter blev det ytterligare en sejour i Ryssland och Dynamo-Kazan där han trivdes sedan tidigare. Men det var sista äventyret i det stora landet i öst. Efter totalt fyra säsonger i Ryssland hade han lyckats, bland annat, vinna ryska cupen och även blivit utsedd till ligans bäste målvakt.

Och nu tog det verkligen fart på svensk mark igen när Bergwall skrev på för Hammarby, klubben han lämnade 2007.

”Bajen” gjorde en strålande säsong och huvudpersonen var en stor del i den framgången.
De grönvita tog sig hela vägen till SM-final mot SAIK 2013 — där ”Stålmännen” besegrades med hela 9–4 inför över 38 tusen (!) åskådare på läktarna i då nybyggda Friends arena.
Nytt publikrekord för en SM-final i bandy.

Foto: Privat. Andreas Bergwall efter SM-guldet med Hammarby. Notera halsduken som så klart fick vara med i rampljuset.

— Det var otroligt. En upplevelse att spela den finalen. Kul för oss spelare att få uppleva hur det är att lira inför så mycket folk och med det trycket som var.

Ja, hur var det att i första halvlek ha Hammarbyklacken i ryggen?

— Jag hade ont i huvudet i halvtid. Visst, det gick åt vätska — det var varmt. Men publiken gjorde ett fantastiskt jobb och skapade bra tryck.

Foto: Stefan Bertolotti. Guldfirande i Hammarby 2013.

För Hammarby var det andra SM-guldet i klubbens historia. För Andreas Bergwall var det tredje SM-tecknet i karriären.

Och sen bar det av, där karriären tog fart en gång i tiden, till VSK inför säsongen 2013/14. Ett lag som hade något riktigt bra på gång och med Andreas Bergwall i laget stärkte grönvitt aktierna rejält att gå långt i slutspelet. Det gjorde laget också då Mesta mästarna gick till SM-final mot SAIK. För Bergwall och VSK slutade det dock med en svidande 4–5-förlust i Friends arena.

Foto: Ida Lundberg/SAIK Bandy. VSK föll med uddamålet i SM-finalen 2014 mot SAIK.

Då tyckte Andreas Bergwall efteråt att VSK inte var värda att vinna den finalen. Något han står fast vid även idag.

— Ja, så var det. En säsong där inte mycket stämde spelmässigt. Tog inte poäng av något topplag innan slutspelet. Vi fick igång något som vi jobbade vidare på när vi klev in i slutspelet. Mot Vänersborg trodde nog rätt många att det skulle vi fixa men visste inte hur mycket det skulle krävas. 0–2 i matcher och 0–3 i tredje innan det blev ”Jahapp, det var det, nu kan vi ju bara köra….”

— Hammarby i semi var nyckeln första matchen plus att de sa att de siktade på 3–0 i matcher. Vi gjorde en riktigt, riktigt bra match i första på ”Zinken”. Sen var vi totalt sett för dåliga under säsongen för att förtjäna att vinna SM.

Men säsongen efter blev det revansch för ”maskinen” VSK, som det i folkmun började pratades om. Laget hade möjligen inte de enskilt största stjärnorna i elitserien i truppen, men var oerhört svåra att tas med. Det blev också SM-final i slutändan för VSK och SAIK slogs tillbaka med 6–4.

— Första på Tele2. Jo, den kommer jag ihåg en del av. SAIK satte fart direkt, men vi kändes stabila. Hade 3–1 i halvtid. Ryckte ifrån i andra men SAIK pressade oss ordentligt. 5–4 och några bra chanser innan vi gör 6–4 på tilläggstid.

Foto: Ida Lundberg/SAIK Bandy. VSK tog revansch på SAIK.

Succén upprepades säsongen därpå den 19 mars 2016 när lagmaskinen VSK tog sig till ännu en SM-final och besegrade Villa med 5–2.

— Vi var absolut bra. Vi hade ett lag som var bra, utan superstjärnor. Vi hade ett spel utan handbroms. Villa var också bra. Hade de gjort 3–2 så tror jag inte vi hade orkat vända….

— Innan finalen snackades det ju nästan bara om att Villa skulle vinna sitt första guld. Tog ju bort lite press från oss.

Foto: Privat. Andreas Bergwall efter SM-guldet mot Villa tillsammans med systersonen Johannes Gustafsson, som för övrigt vaktar målet i Boltic.

Ja, Villa hämtade upp 0–2 till 2–2 och Daniel Andersson och Jesper Eriksson var sedan på vippen att ge Villa ledningen — om inte Bergwall stått för två målvaktsräddningar som inte finns på kartan.

Men efter två raka SM-guld bröts VSK-sviten. 2017 och 2018 missade grönvitt finalen.

Vad tror du var anledningen till att ”maskinen” bröts? För ni var verkligen en ”maskin” de två åren innan?

— Lite mättnad samtidigt som kraften inte fanns där för spelet vi hade. Sen förnyade vi oss inte som vi borde utan körde på samma.

Icke att förglömma — 2017 blev ändå minnesvärt. I sin 195:e landskamp och allra sista framträdande i blågult bärgades ytterligare ett VM-guld för Lesjöfors store son när Ryssland besegrades på hemmaplan i Sandviken. Detta efter en riktig rysare (4–3).

— Det var precis så jag ville ha det. Spelat länge, vinna på hemmaplan och sluta. Guld och ännu en utmärkelse som bäste målvakt. Grymt slut.

Foto: Romus Ramström. Sista matchen i landslaget slutade med ett sjunde VM-guld i karriären för Andreas Bergwall.

Hans sjunde guld i landslagströjan.
Ett grymt slut, obestridligt, men när Bergwall får frågan om vilket guld i landslaget som smällt högst under alla dessa år får vi gå tillbaka i tiden.

— VM-guldet 2009 var speciellt. Sista guldet med brorsan.

Foto: Privat. Bröderna Bergwall efter VM-guldet 2009 där Sverige vann med 6–1 i finalen mot Ryssland. Det blev samtidigt sista framträdandet för Marcus i landslaget, som slutade efter hela 140 landskamper.

Och den 18 april 2018 blev det officiellt att Andreas Bergwall lämnar VSK efter totalt elva säsonger och 343 matcher för Sportklubben.

Nästa klubbadress för Bergwall kom något som en överraskning för många: allsvenska nykomlingen men hårdsatsande AIK med stora ekonomiska resurser i ryggen.

— Valen duggar ju inte direkt in när du är 44 år och vill spela något år till. Jag har varit AIK-supporter sedan liten grabb. Valet var inte svårt när det kom. Jag trodde aldrig att möjligheten att representera AIK skulle komma, i alla fall inte i någon av de högre divisionerna innan jag lagt av.

Solnaklubben tog sedan steget upp i elitserien i vintras och Andreas Bergwall hade en stor del i avancemanget.

— När jag träffade AIK första gången så var planen glasklar: AIK skulle upp. Fortfarande så är planen lagd flera år framåt i tiden. Jag är glad att jag nu är en del av den. Vilka ekonomiska muskler som finns kan jag inte uttala mig om. Vet att vi har bra samarbetspartners. AIK är en stor klubb, det syns så klart även hos oss i bandyn.

Att AIK är tillbaka i landets högsta bandysverige har emellertid splittrat bandysverige.

Foto: Privat. Andreas och pappa Sven Bergwall samt sonen Oscar när det stod klart att AIK var tillbaka i elitserien.

— AIK har gjort sig förtjänta av att spela i elitserien. Man har inte gjort som många andra lag. Man satsade ur i princip ingenting för att ta sig dit. Utan egen ungdomsbandy så har det ju stuckit i mångas ögon. Dock kan man konstatera att det är många AIK:are i laget. Det finns inget mellanting när det gäller AIK, antingen är man för eller totalt emot. Vi behövs ur ett medialt syfte. Det har redan märkts.

Visst, det har stormat kring AIK under våren. Inte minst efter Bandypuls granskning av AIK Bandy där Bandypuls i början av april hävdade att det förekommit ”ekonomiska oegentligheter” kring ett bolag kopplat till AIK Bandy där svarta pengar ska ha betalats ut.

Det resulterade så småningom till att förbundet startade en utredning kring AIK och i förlängningen om klubben skulle fråntas elitlicensen.
Men den 8 juni kom beskedet från Svenska bandyförbundet att AIK får behålla elitlicensen.

— Jag har följt en del, inte allt. Min känsla är att man gissar jävligt mycket och tycker en massa skit utan att veta någonting. Svenska bandyförbundets utredning gav inget. Det är jävligt lätt att tycka en massa och det är lika lätt att skriva det. Skillnaden är när du har belägg och inte går på vad du ”hört” eller vad ”någon” har sagt.

Var du orolig någon gång att ni kunde mista elitlicensen?

— Nä… Man hade gett AIK elitlicensen på fakta som var inlämnat. Och att man sedan skulle frånta AIK den så krävs det ju att något inte stått rätt till och uppenbarligen så fanns det inget konstigt. Tittar man sig omkring så kan man nog fundera om inte många andra klubbar borde oroa sig betydligt mera.

Du var inne på det tidigare att AIK kan gynna bandyn medialt. På så vis kanske alla negativa reaktioner på sociala medier kan bli positivt i slutändan i och med att det snackas bandy?

— Tycker redan att det svängt lite här och där efter att framförallt Ryazantsev (Pavel) blev klar. En stor stor profil. Medialt så skrivs det alltid mer om storstadslag, både positivt och negativt.

Alla värvningar ni gjort. Det är inga dåliga pjäser AIK ställer på isen i vinter?

— Vi har varit tvungna. Förra årets trupp var för att ta sig upp. Vi ansåg att den truppen inte skulle hålla i elitserien och med all negativ publicitet så tog det tid och många nej innan saker började hända.

Foto: AIK Bandy. Anfallaren Patrik Nilsson är en av stjärnvärvningarna.

Att värva flertalet stjärnspelare och spela ihop till ett fungerande lag är ingen enkel sak. Oavsett om det gäller bandy eller andra lagsporter. Klart är att Andreas Bergwall har funderat en hel del över hur AIK ska lira bandy kommande säsong.

— Jag har en idé hur vi ska spela. Jag kommer jobba med den från ispass ett. Vi kommer spela några träningsmatcher och säkert delta i någon cup. Vi kommer säkert svänga mycket i prestationerna men 1 november borta mot Bollnäs så ska vi vara redo.

Offensiv bandy? Har du någon grundfilosofi?

— Min grund är att du vinner inga matcher på egen planhalva när du har bollen. Sen gäller det att hitta ett försvarsspel som alla köper. Det kan vara 4-5 olika sätt med tanke på motstånd, även olika under match. Offensivt betyder det att jag vill ha upp bollen så snabbt som möjligt med minsta möjliga kraft.

Ni möter Villa borta i vinter. Parkera bussen är inte din grej även i ett sådant möte?

— Parkera bussen kan man ibland bli tvungen till på grund av att man blir nertryckta av motståndaren, vare sig man vill eller inte. Men min grundtanke är inte att spela så.

Vad har ni för målsättning säsongen 2019/20?

— Finns ingen ännu.

Men om du kan ge en hint — slutspel antar jag att ni vill ta er till?

— Såklart. Men ett mål kan vi inte ha innan truppen är klar och alla är på plats. Sen finns det olika typer av mål: vad du är nöjd med, vad som du strävar efter och sen ett mål som blir mer av en utopi.

Är det fler spelare på ingång eller säg så här: är det några delar som fattas i bygget?

— Vi tittar på några fler. Det är väl allt jag kan säga om det.

Om han tycker det ska bli kul att vakta AIK-målet vinter?

— Ja, det ska det garanterat bli! Det är det alltid tills dagen kommer och jag slutar. Det är därför jag spelar för att det är så jäkla kul.

Ett svar som indikerar att 45-åringen kanske har fler än en säsong kvar i kroppen.

— Tveksamt. Kroppen börjar säga ifrån allt mer. Jag påbörjar en tränarhistoria nu och med stor sannolikhet så är det som tränare jag finns runt bandyn nästa år.

Mattias Bladh

Andreas Bergwall

Ålder: 45 år.
Längd: 186 cm.
Vikt: 91 kg.
Klubb: AIK.
Tidigare klubbar: IFK Kungälv, Västerås SK, Vetlanda BK, Hammarby IF, Dynamo-Kazan, Tillberga.
Meriter: 195 A-landskamper, 18 VM-turneringar (över 100 VM-matcher), Stor grabb nr 216, 7 VM-guld, 5 SM-guld, 3 World Cup-guld, 1 Russia government guld, 1 Ryska cupen-guld, 1 Svenska Cupen-guld, 1 Europacup-guld, Årets idrottare i Filipstads kommun, Årets idrottare i Kungälvs kommun, Ende spelare som vunnit SM-guld på Tele2 Arena, Friends Arena och Studenternas IP.

30 juni, 2019/av Redaktionen