Sommarläsning 2018-arkiv

Nye Falu BS-målvakten vill lyfta i vinter: ”Kan ta nästa steg här”

Hem, Sommarläsning 2018

SOMMARLÄSNING Beredd att spika igen mellan stolparna i Falu BS i vinter. Möt nyförvärvet och målvakten Max Bergström som talar om beslutet att skriva på för dalaklubben — och suget efter att visa hemmapubliken vad han går för.
— Aldrig sett fram emot en säsong så här mycket, säger 25-åringen till Bandyfeber.

11 mars. Falu BS har förlorat med 2–4 borta mot Kalix i vad som var sista matchen i kvalet till elitserien.
Men eftersom BS hade råd att förlora mötet med fyra mål och ändå nå elitserien var det stort jubel när slutsignalen ljöd.

Och det med rätta: anrika Falu BS var därmed tillbaka i bandyns finrum efter att ha senast spelat i elitserien säsongen 2009/10 då laget så småningom trillade ur serien.

Foto: Svenskbandy.se. Falu BS-jubel när avancemanget till elitserien var ett faktum.

Men för att kunna etablera sig i elitserien kommande säsong och inte hamna i ett läge där man riskerar gå samma öde till mötes som senaste gången i elitserien har Falun stärkt truppen inför vinters drabbningar.
På värvningsfronten hittar vi Joakim Bergman (SAIK), Tobias Andersson (Sirius) och Erik Stoor (Peace & Love City).

Lägg därtill spännande målvaktsnamnet Max Bergström, närmast från Broberg, som blev klar för klubben i april.
25-årige Bergström kunde inte vara mer nöjd att idag tillhöra den klassiska dalaklubben.

— Jag är otroligt glad över att ha hamnat i Falu BS. Blivit grymt bra omhändertagen av alla och känner mig verkligen som en del av laget redan, säger Max Bergström.

Foto: Falu BS Bandy. Nyförvärvet Max Bergström ser fram emot att äntligen få visa vad han går för efter en tung tid i vintras i Broberg.

När Falun visade intresse efter den gångna säsongen var det ingen tvekan om att Bergström var beredd att åter dra flyttlasset till Dalarna (Bergström spelade för Borlänge 2014-2016).

— Jag och föreningen vill samma saker, bara utvecklas och växa. Blir ett intressant lag som jag vet kan överraska.

Max Bergströms övergång till nykomlingen Falu BS är till stor del beroende på bristen på speltid under de två senaste säsongerna i Broberg.
I vintras blev det inte många tillfällen i elitserien i konkurrensen med Henrik Rehnvall.

Tidigare har Bergström uttalat sig om att han inte fick något förtroende alls förra säsongen.
Den tunga perioden vill nu den Brobergsfostrade målvakten bara lägga bakom sig.

— Jag vill helst inte lämna några kommentarer angående det. Jag ser bara framåt, säger han.

Men totalt sett är du inte nöjd med förtroendet du fick i Broberg?

— Nej, det kan man ju inte säga att man är.

Nu riktas blickarna för Max Bergström och Falu BS att göra ett så slagkraftigt lag som möjligt inför vinterns drabbningar.
Första träningsmatchen mot VSK (ABB arena) är 1 september och innan dess är det just nu full rulle med försäsongsträningen.

— Vi tränar fyra gånger i veckan på is och kör fys runt träningarna. Försöker komma i bra matchform för att kunna prestera redan från början, säger Bergström.

Försäsong — kul eller nödvändigt ont?

— Riktigt kul. Gillar att träna och testa saker som jag tror kan ge mig några procent extra på isen också.

Vilka saker testar du?

— Funktionella övningar och har även fastnat för 3D-träning och andra explosiva träningsformer. Får med det mesta som behövs i det sistnämnda.

Vad känner du att du vill förbättra som målvakt?

— Att inte överarbeta vissa situationer. Är en målvakt som gillar att agera och arbeta i målet och det kommer jag att fortsätta att vara.

Med inte allt för långt kvar till lagets seriepremiär 26 oktober hemma mot Bollnäs är givetvis Max Bergström redo att vakta målet direkt.
Kontinuerlig speltid i elitserien är något han som sagt strävar efter.

— Det är så klart målet. Det gäller att jobba hårt varje dag för att nå det målet också, ingenting man får ta för givet på den här nivån.

Men du hade aldrig gått till Falu BS om du inte fått löften om mer speltid än i Broberg?

— Jag gick till Falun för att jag tror på laget och att jag kan ta nästa steg här, tillsammans med de andra killarna.

För tror på Falu BS, ja det gör Max Bergström som följde BS kvalrysare den gångna säsongen.

— Otroligt starkt. De visade upp ett bra spel och en grym inställning. Absolut följde jag det, jag försöker ha koll på alla bandymatcher.

Men det kommer förstås bli betydligt tuffare i elitserien för Falu BS, som blir den totalt 48:e säsongen i bandyns högsta serie.
Bergström är ändå optimistisk över dalalagets möjligheter att plocka poäng.

— Jag tror våra chanser är goda, vi kommer att ha ett bra spel att luta oss mot.

Vad är det för typ av bandy vi kommer få se?

— Det kommer vara ett lag med bollhållning, mycket passningar och tydlig struktur. Kommer nog bli roligt för Falu-publiken att se på då alla spelare är delaktiga i spelet.

Det låter inte som om att ni kommer parkera bussen i vinter?

— Det vet man aldrig, men vi kanske inte går upp och pressar mot topplagen, haha…

Har ni satt någon målsättning inför elitserien?

— Inget vi pratat om ännu.

Om ni grejar nytt kontrakt denna säsongen — är du då nöjd med prestationen?

— Vi får helt enkelt se vad vi sätter upp för mål, så får vi utvärdera därifrån sen om vi ska vara nöjda eller inte.

Elitserien förväntas bli jämn även denna säsong och Max Bergström tror att lagen kommer placera sig likartat som förra säsongen.
Men Falu BS-förvärvet är långt ifrån säker på den saken.

— Oj, alltid svårt att sia om. Men det kommer väl vara som de föregående säsongerna, säger Bergström.

Vilket lag är favorit till SM-guldet?

— Villa-Lidköping.

Att Max Bergström är sugen på att lira i elitserien med Falu BS i vinter kan ni nu vara säkra på. Som ett stort framtidsnamn på målvaktsposten är han redo att visa Falu BS-supportrarna vad han kan mellan stolparna.

— Otroligt roligt, aldrig sett fram emot en säsong så här mycket.

Mattias Bladh

21 augusti, 2018/av Redaktionen

Erik Ivarsson tror på lyckad säsong för IFK Motala: ”Allt ska förbättras”

Hem, Motala, Sommarläsning 2018

SOMMARLÄSNING Han har elitseriens skönaste segervrål i omklädningsrummet. IFK Motalas lagkapten, Erik Ivarsson, bjuder gärna på fler sådant i vinter. Samtidigt hoppas han att laget ska ta ytterligare kliv denna säsong.
— Truppen känns på det stora hela redo för nya utmaningar i vinter, säger Ivarsson till Bandyfeber.

Redan vid ankomsten till IFK Motala, i april 2016, dröjde det inte länge förrän skridskostarke mittfältaren Erik Ivarsson erbjöds kaptensbindeln.
Han var helt enkelt lagkaptensmaterial.
En person som snabbt blev populär i omklädningsrummet med sitt pådrivande och energi.

— Om jag var klippt och skuren för uppgiften är det upp till andra att bedöma, men jag tycker det har känts bra i rollen och försöker göra lagkaptensarbetsuppgifterna så gott det går, säger Erik Ivarsson.

Med två säsonger i IFK-tröjan och en tredje på gång i vinter leker bandylivet just nu för Erik Ivarsson.
Varför det blev just IFK Motala för Ivarsson får vi anledning att återkomma till. Men han har hittills i karriären uppnått en hel del inom bandyn innan Motala blev hemmabas.

Den nyss fyllda 27-åringen växte upp i lilla samhället Rottne, beläget utanför Växjö, där det varvades fotboll i Rottne IF med bandyn.
I bandyn var det Åby/Tjureda IF som gällde.

Foto: Privat. Erik Ivarsson, näst längst till höger på nedersta raden, i unga år i Åby/Tjureda IF. Notera också Jesper Jonsson med nummer 10 på övre raden, som numera är stjärna i Hammarby.

— Åby ligger väldigt varmt om hjärtat. Den föreningen har jag att tacka för så otroligt mycket. De ideella krafterna och engagemanget som finns där är mäktigt.

Bandykarriären tog sedan fart i Vetlanda BK där han spenderade totalt sju säsonger som mestadels back och ytterhalv men även andra positioner.
Tiden i VBK stannade på 152 matcher.
Här kan vi också säga att en barndomsdröm slog in då Ivarsson såg upp till flera spelare i klubben som liten grabb.

— Minns att vi gjorde om t-shirtar hemma och skrev dit namn och nummer för att sedan spela bandy i hallen. Det var när jag var en riktigt liten knatte och då var det Claesson (Jonas) och ”Palle” (Patrik) Sandell som fick sina namn tryckta på ryggen.

Tiden i Vetlanda var givande menar Erik Ivarsson.

— Främst var det en rolig tid både på och utanför planen med många härliga människor. Rent spelmässigt finns det många fina matcher som man kan blicka tillbaka på.

Foto: Matthias Lobsien. Erik Ivarsson spenderade flertalet säsonger i Vetlanda BK.

Bland annat blev det ett P20-guld med VBK 2011. Ett stort ögonblick som långt ifrån alla unga bandyspelare får uppleva.

— Där och då var det otroligt stort att få vinna med sina kompisar och det är det fortfarande. Att vi fick kliva upp på podiet på Studenternas hade varit en barndomsdröm.

Nästa klubbadress skulle alltså komma att bli klassiska IFK Motala. Detta efter att VBK inte gav någon signal om ett nytt kontrakt.
Han nappade i stället på möjligheten med spel hos östgötarna som då låg i södra allsvenskan.

— Jag hade fått ett intryck av IFK som en väldigt välskött förening med ambitioner. Det intrycket har idag bekräftats vilket klubben ska ha en eloge för. Sedan var jag sugen på att studera och den lösningen fanns i Motala i och med närheten till Linköpings universitet.

Och det blev succé direkt i IFK Motala som drog längsta strået i ett nervfyllt kvalspel där lagets 5—2-seger mot Gripen blev avgörande.
Därmed var IFK tillbaka i elitserien som man senast huserade i säsongen 2012/13.

— Tuff och tajt tillställning där vi vågade och vann. Gripen borta i den kvalserien gjorde ”Putte” (Patrik) Spångberg hattrick. Det är coolt och värt att nämna i sammanhanget.

Foto: IFK Motala bandy. Erik Ivarssons beryktade segervrål efter det stod klart att laget äntligen tog steget upp i elitserien på nytt.

Förra säsongen blev också lyckad i slutändan för IFK Motala som höll sig kvar i elitserien efter ett starkt kval.
Förklaringen?

— Att vi som grupp kom ihop och tillsammans arbetade för att våra resultat skulle bli så bra som möjligt. Hungern för att vilja utvecklas som lag och bli bättre är en faktor att peka på, säger Erik Ivarsson.

Foto: Patrik Karlsson. IFK Motala i en bortamatch mot IFK Vänersborg förra säsongen.

Nu är det inte så himla långt kvar till seriepremiären – även om det förstås känns så för inbitna bandysupportrar.
IFK Motala ska nu försöka stärka sin position i bandyns finrum.

Är ni i elitserien för att stanna?

— Definitivt. Utvecklingspotentialen är hög i laget och vi vill bli ännu bättre.

Något du känner ni måste förbättra i vinter?

— Alltihop ska förbättras för att vi ska gå framåt. I den processen blir man aldrig klar och kan bocka av saker och ting utan allt står under utveckling.

IFK Motala har inför säsongen bland annat gjort viktiga kontraktsförlängningar i Viktor Spångberg och Elias Gillgren. På nyförvärvsfronten hittar vi Jonas Enander (Tellus), Elias Lövstedt (VSK) och Kasper Hirvonen (Kamparitt).
Klubbikonen Patrik Spångberg pensionerade sig som bekant efter gångna säsongen.

— Bra Silly season-arbete från klubbens sida i att ha rekryterat de spelarna som vi gjort. Att vi fått behålla laget ser jag som stort plus också. Truppen känns på det stora hela redo för nya utmaningar i vinter, säger Ivarsson.

Är nytt kontrakt målet?

— Vi har inte pratat om målsättning ännu så den frågan kan ej besvaras mer än såhär.

Snart är bollen i rullning. Erik Ivarsson får också den givna frågan: Vilket lag är favorit till SM-guldet?
Svårbedömt menar IFK-kaptenen.

— Eftersom det inte har spelats några matcher än är det ju svårt att analysera och bedöma lagen men det som kan sägas är att Villa har ett spelarmaterial som känns ruskigt bra, säger Ivarsson.

— Det som är roligt är att det är andra lag som också har många otroligt bra bandyspelare i sina lag. Min gissning blir därför att publiken kommer bjudas på många fina, underhållande och roliga bandymatcher i vinter på de olika arenorna.

Och kommer Erik Ivarsson bjuda på samma skönsång denna säsong som i vintras där han drog igång ett exceptionellt segervrål efter varje triumf i omklädningsrummet?

— Vi får se hur långt jag går i den interna uttagningen. Kanske blir det någon annan denna säsongen eller rent av hela gänget som brister ut i segervrål, säger han.

Vi tror han vinner den uttagningen.

Mattias Bladh

16 augusti, 2018/av Redaktionen

Jakob Jenefeldt laddar för historisk säsong med Frillesås: ”Blir svåra att möta”

Frillesås, Hem, Sommarläsning 2018

SOMMARLÄSNING Frillesås BK:s första sejour i elitserien någonsin. Ja, det är vad som väntar i vinter. Nyförvärvet Jakob Jenefeldt är förväntansfull inför den historiska säsongen för hallänningarna.
— Tror väldigt mycket på laget, säger han till Bandyfeber.

Det är en fantastisk historia och fullkomligt sann.
I vinter gör alltså ”lilla” Frillesås BK sin första säsong i elitserien sedan klubben grundades 1960.

Ni vet förstås hur det gick till den gångna säsongen; inför 1 761 åskådare på Sjöaremossen segrade Frillesås över Tranås med 7–4 i en avgörande match.
Sedan bröt det stora jublet ut.

— Jag grät oavbrutet i tio minuter från att det var cirka tre minuter kvar av matchen. Det här betyder så oerhört mycket. Jag är otroligt stolt över inte bara laget, utan även klubben och organisationen som gjort den här satsningen möjlig. Att vi skulle nå så här långt var det nog ingen som trodde, sade Frillesås spelande tränare Mattias Johansson till svenskbandy.se när avancemanget stod klart.

Det var den 24 februari. Nu, i mitten av augusti, har det gått nästan sex månader sedan det historiska milstolpen för Frillesås.

Frillesås har lyckats behålla stommen i 2017/18 års succélag, tagit in en ny tränare i form av Joakim Björkman och kryddat laget med spelare som Robin Mohlén (IFK Vänersborg) och Jakob Jenefeldt, senast i Sirius. Den sistnämnde kritade på ett tvåårskontrakt i april och det beslutet är Jakob Jenefeldt idag väldigt belåten med.

— Det känns väldigt bra. Det är en unik förening på många sätt, många sköna profiler både på och utanför isen. Vi drog igång gemensamma träningen 2:a augusti, så vi har hunnit köra några träningar redan och jag antingen kände eller kände till många av spelarna. Men man slås ändå av att det är ett väldigt skönt gäng med god sammanhållning.

Foto: Frillesås bandy. Jakob Jenefeldt kritar på för två säsonger i Frillesåströjan.

30-åringen hade innan övergången till Frillesås två år kvar på kontraktet med Sirius, som han tillhört sedan säsongen 2014/15. Tiden i Uppsala har överlag varit en positiv tid för Frillesåsförvärvet.

— Generellt så har det varit fyra bra år där jag trivts väldigt bra både i staden och klubben. Rent sportsligt har det varit upp och ner, både personligen och för laget så där fanns det lite mer att önska.

— Men även i Uppsala har man fått träffa många härliga människor i och runt laget samt inte minst de som står på läktaren i bar överkropp och applåderar trots att man torskat med 1—12 en grå vardagskväll. Det är lite unikt, säger Jenefeldt.

Förklaringen till beslutet att lämna Sirius för Frillesås beror på flera faktorer. Men klart är att det infann sig en viss hemlängtan till västkusten för Jenefeldt som har IFK Kungälv som moderklubb.

— Man blev lite matt när man några veckor innan skrivit kontrakt och sedan kom det med ekonomin som ett brev på posten. Det är inte främst de där tusenlapparna som man går miste om utan snarare att det påverkar laget ganska mycket nästkommande år, säger Jenefeldt och forsätter:

— Jag förstod ganska snabbt att det skulle bli ganska stor omsättning på spelare och jag kände inte riktigt suget efter ännu en omstart. I samma veva började man givetvis fundera på hur det skulle vara att flytta hemåt. När de tankarna börjat snurra så blev det till slut svårt att tänka sig något annat.

Med Sirius lagt till handlingarna och en spännande säsong i Frillesås framför sig så är det med en förväntansfull Jakob Jenefeldt.
Försäsongen, ja den är naturligtvis igång sedan länge.

Försäsong – kul eller nödvändig ont?

— Det är klart; jag hade inte ägnat mig åt den här typen av träning om jag inte spelade bandy, men känslan efter ett hårt intervallpass är ju dock riktigt fin. Just nu får jag ändå säga att jag tycker det är skoj i och med att man kommit till ett nytt lag och det är en del nytt.

Foto: Frillesås Bandy. Försäsongsträning på rink för Frillesås BK.

Jakob Jenefeldt menar också att det är skönt att vara på plats och vara med på gemensamma träningar.

— Du går till jobbet och sen åker du och tränar utan att tänka efter, det går på automatik. Det krävs en helt annan disciplin och sköta träningen själv som jag gjorde i våras innan jag flyttade ner.

Skiljer sig försäsongen i Frillesås mot i Sirius?

— Jag har ju varit med om olika träningsupplägg i Sirius under de åren jag var där. Det brukar ju förändras i takt med att tränare byts ut. Man känner givetvis igen många av övningarna och upplägg sedan tidigare. Det som är lite annorlunda i Frillesås är väl att det är många som pendlar till träningarna. De flesta från Göteborg, men även söder ifrån så det blir väl något extra individuellt pass mot vad jag är van vid sedan tidigare.

Klart är att träningsdosen Jakob Jenefeldt och övriga spelare får i Frillesås kommer göra nytta i vinter.

— ”Matte” (Mattias Johansson) har hittills hållit i fysträningarna och han har väldigt mycket energi och är väldigt seriös i det han gör. Sen tar också alla spelare mycket personligt ansvar så det blir bra träningar och det har varit riktigt bra fart än så länge.

Är det något speciellt du vill slipa på personligen inför kommande säsong?

— Just nu försöker jag bara träna på så gott som möjligt så kroppen känns fräsch. Till hösten får vi se lite, vi har diskuterat lite om att jag ska testa att spela lite högre upp i banan. Så det blir att ställa om hjärnan lite efter att ha åkt runt på halven i massa år.

Och det är en utmaning som Jakob Jenefeldt gärna tar.

— Det ska bli riktigt kul att testa så får vi se var vi landar, förhoppningsvis tycker jag det är roligt och får en liten nytändning bara av det. Men det är klart, ska jag försöka spela högre upp i banan så får jag väl gå ner i källaren och leta upp ett skott först

Vilken position är mest aktuellt om du hamnar högre upp i banan?

— Det får vi se lite vart det lider och hur vi väljer att ställa upp, men det jag kan tro blir aktuellt är förmodligen mittfält eller ”vinge”.

Frillesås kommer med stor sannolikhet få slåss med näbbar och klor i vinter för att försöka greja nytt kontrakt.

Men exakt hur bra kommer Frillesås stå mot övriga elitserielag?
Jenefeldt hymlar inte om att det blir tufft, men är optimistisk över lagets chanser att hävda sig i bandyns finrum.

— Det jag kan säga är att jag tror väldigt mycket på laget. Det är ett lag med många duktiga spelare där många också har spelat i elitserien tidigare och det är en ganska unik sammanhållning i laget och föreningen. Med det sagt så är det givetvis väldigt ovisst var vi står då det är ett väldigt stort steg mellan serierna. Jag tycker även det är svårt att bedöma de lagen som vi tippas tampas mot då det har varit en del spelaromsättning. Dock så både tror och hoppas jag att vi håller oss kvar, någon exakt målsättning har vi inte satt ännu.

Du kommer förstås få axla ett stort ansvar. Känner du av pressen?

— Nej, jag ser det inte så. Vi är flera i laget som har varit med ett par år. Jag tror dessutom att vår styrka är att vi är ett relativt jämnt lag med bra spelare på många positioner. På så sätt blir vi svåra att möta.

Jakob Jenefeldt är utan tvekan laddad inför Frillesås första äventyr i elitserien.
En elitserie som han tror kommer bli likartat de senaste säsongerna när det gäller tabellplaceringar för lagen.

— Det blir väl lite som vanligt att några lag tampas med varandra i varsin ända av serien, blir nog inga stora förändringar där. Förhoppningsvis har de inte glömt att planera in åttondelarna i år. Det tror jag kan bli en extra krydda för några lag och serien i helhet.

Till sist; vilket lag ska ha favoritstämpeln till SM-guldet?

— Favoritstämpeln och det är ingen liten stämpel får givetvis Villa. De har ett riktigt fint lag. Sedan ska de få ihop det också, men det blir intressant att följa.

Mattias Bladh

12 augusti, 2018/av Redaktionen

Kaptensroll för Lundberg i vinter: ”Jättekul att få förtroendet”

Hem, Lag, Sirius, Sommarläsning 2018

SOMMARLÄSNING I vinter gör han sin sjätte säsong i Sirius. Liberon Victor Lundberg kommer samtidigt göra det med kaptensbindeln på armen.
— Det är så klart jättestort, säger 26-åringen till Bandyfeber.

Den 14 april som så beskedet: Siriusliberon Victor Lundberg stannar i klubben över nästa säsong.
Ett fint besked till de egna supportrarna.

26-åringen menar att det aldrig var riktigt aktuellt med att röra på sig i dagsläget.

— Nej, i slutändan var det egentligen inte mycket att tveka på. Jag ville bara se att klubben fortfarande ville framåt efter den säsongen som var med trasslig ekonomi, säger han.

Något som också spelade in var tränarfrågan och vem som skulle leda laget i vinter. När Esa Määttä presenterades som ny tränare i mitten av mars började pusselbitarna falla på plats.

— När allt det var löst var det inte mycket att tveka på. Det kändes inspirerande att få en ledande roll i ett lag som vill framåt, säger Lundberg.

Notervärt är att Victor Lundberg kommer dra på sig kaptensbindeln i vinter.
Efter ett samtal med tränaren Esa Määttä stod det klart att Siriusliberon får ta upp det hedervärda uppdraget efter Lars Fall.

— Det är så klart jättestort. Jättekul att få det förtroendet av Esa och av klubben. Men vi kommer vara fler i laget som kliver fram och leder, säger Lundberg.

Vad har du fått för intryck av Esa Määttä?

— Han är väldigt seriös och har väldigt bra koll på bandy och framförallt försäsongsträning som vi verkligen har ökat i år. Han är tuff och rak och säger det han vill ha sagt. Men är även lätt att prata med när det behövs. Så jag har fått ett bra intryck.

Och att han är väl värd kaptensbindeln är tydligt. Victor Lundberg kom till Sirius från Falun inför säsongen 2013/14 och har blivit en mycket populär spelare i klubben. Det innebär totalt fem säsonger i ett Sirius som haft tämligen stor cirkulation på spelare.

Lundberg är den spelare i nuvarande truppen som varit längst i föreningen.
En tid som Siriusliberon beskriver som relativt rörig, om än alltid harmoni i både laget och utanför isen.

— Den har väl varit ganska rörig då det har varit stor ruljans på spelare och rörig ekonomi. Jag tror jag är ensam kvar från de första två säsongerna jag var här, haha…

— Men det har ändå alltid varit bra stämning i laget varje år. Och det märks verkligen hur många det är som bryr sig om bandyn i Uppsala. Utan det hade det inte fungerat de här åren. Sedan trivs jag väldigt bra i stan också, säger Lundberg.

Foto: Anna Westin. Siriusförsvararen Victor Lundberg har fem säsonger bakom sig i Sirius. I vinter kommer han föräras rollen som lagkapten.

Victor Lundberg och hans Sirius kan blicka tillbaka på en säsong där laget till slut ordnade nytt elitseriekontrakt.

Detta utan ett nervfyllt kvalspel.
Victor Lundberg gladdes förstås över förnyad elitseriestatus, men hade hoppats på lite mer av laget.

— Var väl sådär. Jag tror vi är många som känner att vi skulle kunna fått ut mer av det laget som vi hade. Men samtidigt hade vi som mål att komma topp-tio vilket vi bara var målskillnad ifrån och undvek då också ett kval, säger Lundberg och fortsätter:

— Så det får ses som godkänt med tanke på att vi hade en del otur med skador och sjukdomar under säsongen. Men det finns mycket att utvärdera och en hel del som vi kan göra bättre till denna säsong.

Vad känner du kring din egen prestation?

— Den var helt okej. Jag spelade inte så många matcher på grund av att jag bröt tummen i mitten av november, så spelade bara fem-sex matcher på hela säsongen. Men det jag var med tycker jag gjorde det bra. Men jag är väldigt revanschsugen inför i år.

Jo, en fraktur i högerhanden i segermatchen mot Tillberga var ett hårt slag och är förhoppningsvis något som inte kommer upprepas i vinter.

Nu är kroppen i full trim och Victor Lundberg och Sirius har fullt sjå med att slipa på detaljerna inför kommande säsongen.

— Vi ska dra igång de gemensamma träningarna idag (läs: tisdag) igen efter egenträning sedan midsommar. Vi kommer att köra två rinkpass i veckan och två gemensamma barmarkspass nu under augusti tills isen ligger i Relitahallen. Utöver det ska vi köra två-fyra individuella styrkepass.

Vad tycker du personligen om att träna under försäsongen?

— Haha… jodå, men jag tycker det är kul faktiskt. Man vet hur viktigt det är för att man ska kunna prestera senare i vinter. Så jag brukar inte ha några problem att träna. Sedan är det såklart lite tyngre att träna när det är 30 grader varmt ute och stranden eller golfbanan lockar. Men överlag är jag väldigt nöjd med min träning denna sommar.

En försäsong utan tongivande spelare som Jakob Jenefeldt (Frillesås), Lars Fall (slutat) och Johan Jansson Hydling (slutat). Bland nyförvärven finns målvakten Erik Persson (Edsbyn), men i övrigt är det mindre namnkunniga spelare som tillkommit. Men det ska också tilläggas att klubben säkrat viktiga förlängningar, bland annat med Teemu Määttä och Markus Kumpuoja.

En Silly season som kunde ha varit bättre.
Men Victor Lundberg tror ändå stenhårt på lagets slagstyrka och framhåller vad han sett under sommaren.

— De spelarna som har kommit vill verkligen bli bättre och har tränat på riktigt bra i sommar. Och jag tror vi kommer få ihop gruppen bra. Sen är det så klart att det var tunga rutinerade spelare som lämnade men vi kommer få till det bra ändå.

Ja, ni tappar en del rutin inför kommande säsong. Hur skulle du säga årets upplaga står sig mot den tidigare?

— Svårt att säga så här innan vi har gått ut på stor is. Men jag har fått ett bra intryck av alla killar så jag tror vi står oss bra mot förra året. Trots att vi har tappat rutin så tror inte vi kommer spela sämre än förra året.

Så ni hänger kvar i elitserien?

— Ja, det gör vi. Något annat finns inte.

Ni som har följt Bandyfebers sommarserie vet att vi brukar avsluta med vad spelare har för tankar kring vilket lag som ska ha favoritstämpeln till SM-guldet.

Victor Lundberg får förstås frågan och han skickar favoritskapet på ett blått och vitt gäng från Lidköping.

— Jag skulle säga Villa, svårt att säga något annat efter de värvningarna de har gjort. Men det kommer bli tufft. Sandviken och Edsbyn kommer att utmana.

Mattias Bladh

8 augusti, 2018/av Redaktionen

Aksel Örn Ekblom tar sats mot ny säsong: ”Väldigt inspirerad”

Hem, Sommarläsning 2018, Tellus

SOMMMARLÄSNING Tellus gör sin tredje säsong i elitserien i vinter. Meriterade försvararen Aksel Örn Ekblom utlovar ett lag som fortsatt kommer vara en obekväm motståndare på isen.
— Vi är beredda att jobba så ofattbart hårt för varandra, säger han till Bandyfeber.

Två SM-guld, ett SM-silver, ett World cup-guld samt en titel i Svenska cupen.
Tellusförsvararen Aksel Örn Ekblom, 28, har hittills i bandykarriären fått vara med om mycket framgångar på isen.

I alla fall om vi med framgång menar just titlar och det är väl möjligen den yttersta måttstocken inom idrott.

28-åringens CV är, kort och gott, inte fy skam.

— Nä, verkligen inte. Och det är inte slut än. Brukar se mig som den sämsta bästa bandyspelaren i Sverige. Mäktig titel, säger Aksel Örn Ekblom, som i vinter gör sin totalt femte säsong i Tellus-tröjan.

Var började då karriären för ”Örnen”?
Resan startade i moderklubben Hammarby där han kom upp i A-laget säsongen 2008/09.

— Det var stort, absolut. Då insåg man att det gick och satsa vidare. Men tror också saker i den åldern kändes stora, man brydde sig liksom mer då, säger Örn Ekblom.

De två följande säsongerna blev det en utlåning till Gustavsberg för att få matcher i benen.
Sammantaget en nyttig period menar Aksel Örn Ekblom.

— Spelade matcher där och tränade med ”Bajen”. Samarbetsavtal är bra. Och det var absolut utvecklande för mig. Men i ärlighetens namn var vi rätt värdelösa i ”Gurra”, så andra året bröt jag mitt kontrakt med Hammarby.

Ja, Örn Ekblom var inte nöjd med situationen i Hammarby och slutade faktiskt med bandy i det läget.
I stället åkte han och dåvarande flickvännen till Uganda.
Men snart skulle telefonen ringa hos Aksel Örn Ekblom.

Tellus med sportchef Patrik Järmens i spetsen var i den andra änden och ville prata bandy…

— Japp, Järmens visade tidigt intresse när Tellus gick upp i Allsvenskan. Less som jag var, tvekade jag och sa ” jag får se”. Men efter jag kom hem från Afrika så kände jag sug efter att lira så jag hoppade på Tellus-tåget. Vilket var ett grymt beslut.

Den 12 augusti 2013 kom så beskedet: Mesta mästarna Västerås SK värvar Aksel Örn Ekblom.
VSK hade haft koll på Örn Ekblom en längre tid och såg stor potential i försvararen.
I VSK blev det segrar i massor för nyförvärvet från Tellus.

Som bekant vann VSK två SM-guld säsongerna 2014/15 samt 2015/16.
Ville Aksel Örn Ekblom vinna SM-guld så var VSK helt rätt klubb att vara i under den här perioden.

— Det florerade ett ord då; maskin. Tycker det ordet summerade oss rätt bra, vinnarmaskin. Det var så självklart att vi skulle vinna.

Foto: Tellusbandy.se. Aksel Örn Ekblom i VSK-tröjan.

Vilket guld i VSK smällde högst?

— Det är en svår grej att värdera. Jag spelade inte SM-finalerna 14/15, 15/16. Edberg (Stefan), Sjöström (Patrik), Bruun (Anders) var ruggiga under den perioden. Vi var som sagt fruktansvärt bra. Detta kanske låter konstigt och är egentligen inte ett svar på din fråga.

— Men mitt största bandyminne är första året i VSK när vi slog ut Hammarby i semi och gick till final. Det var så overkligt stort för mig att få visa de jävlarna liksom. När vi avgjorde på hemmaplan inför en smockad arena. Det var stort, säger Aksel Örn Ekblom.

Aksel Örn Ekblom menar att den slutspelstriumfen är en stor höjdpunkt i karriären.

— Vi som lag var uträknade redan i kvarten men lyckades bryta tillbaka och jag fick en sådan revansch. Det var otroligt stort. Var stoltare över mig själv och laget då än jag någonsin varit i sportsammanhang.

Sedan blev det Tellus igen och där är du kvar. Ni verkar trivas i laget?

— Ja, det gör vi sannerligen. Vi pratade tidigare om vinnarkultur. Jag kan inte sätta fingret på det, men vår kultur i Tellus är otroligt stark och genuin. Delvis kan man kalla det för krigarkultur, men vissa saker går inte att förklara eller ta på. Det bara är. Vi är beredda att jobba så ofattbart hårt för varandra. Det kanske är kärlek?

Aksel Örn Ekblom har varit en viktig försvarsspelare i Tellus och kommer vara lika viktig kommande säsong.

Börjar ni växa in i elitseriekostymen?

— Rutinen kommer med åren, så är det ju. Men det finns en fara i att prata på det viset. Som om det är något konstant. För blir vi lite nöjda eller tycker vi är lite bättre än vad vi är så är vi direkt ute på väldigt hal is. Vi har inte råd med det.

Inför vinterns elitserie har Tellus försökt bygga ett slagkraftigt lag. Senast anslöt U21-spelaren Filip Fröjd från Villa. Tidigare Jesper Norrman (Ljusdal), Johannes Camilton (ÖSK), Fredrik Rubin (Hammarby) och Pontus Nordensfors (SAIK).

Och förstås Aksel Örn Ekblom som i mitten av maj skrev på ett nytt kontrakt över tre nya säsonger.

Profiler i Tellus. Aksel Örn Ekblom och lagkamraten Martin Krigh hoppas på tryck på läktaren när Tellus lirar i elitserien i vinter.

Örn Ekblom ser positivt på lagets Silly season.

— Kanon! Vi har fått in några yngre och hungriga förmågor. Det är skoj. Så det ska bli intressant att se vilka som växer nu när vi går på is. För det kommer att hända.

Försäsongen är igång sedan länge. Vad står på schemat härnäst?

— Om en timme åker jag och Krigh (Martin) till Norge ett par dygn och vandrar. Sedan dundrar vi i gång på måndag med kombinerat is och fys. Det ska bli skoj.

Försäsong — kul eller nödvändigt ont?

— Kul och helt avgörande. Här är vi bäst i Sverige och ska så förbli.

Vad kan vi förvänta oss av Tellus i vinter?

— Fortsatt de snyggaste ställen i Sverige och äckligt hårt jobb.

Vilket lag ser du som favoriter till SM-guldet?

— Jag vill säga Villa. Jag skulle tycka det var najs och uppfriskande om de kunde ta det i år, äntligen. De gör bra grejer för sporten.

Hur roligt ska det bli med bandy för Aksel Örn Ekblom kommande säsong?

— Det vet man aldrig, kan alltid bli fel. Men det är kanske det jag älskar med sport, man vet inte. Man får kämpa, vara tacksam och se vart det tar en. Jag är oavsett väldigt inspirerad och tycker fortsatt åren behandlar mig väl. Så ser fram emot säsongen 2018/19.

Mattias Bladh

3 augusti, 2018/av Redaktionen

Philip Lindqvist hoppas på genombrott i elitserien: ”Tränar hårt”

Hem, Sommarläsning 2018, Vetlanda

SOMMARLÄSNING En riktigt stor talang. Så kan Vetlandas Philip Lindqvist, 20, beskrivas, som redan visat framfötterna i elitserien.
— Men tränar hårt för genombrottet i elitserien, säger VBK-anfallaren till Bandyfeber.

Ja, vitsorden kring anfallaren Philip Lindqvist har flödat fritt sedan förra säsongen och det med all rätt.
20-åringen tog kliv i Vetlandas A-lag och visade inga nerver i slutspelet. Dessutom spelade han huvudrollen i P20-finalen när Vetlanda besegrade Vänersborg.

Vi kan med fördel börja historien vid det sistnämnda.
Lagkapten Philip Lindqvist var nämligen lysande i finalen på Studenternas IP med bland annat tre mål.

— En jämn första halvlek när Vänersborg hade mer bollinnehav och några mer lägen än oss, säger Philip Lindqvist när han minns tillbaka på finalen.

Det stod 1—1 efter första 45, men efter en pangstart i andra halvlek — med en sylvass Lindqvist i bräschen — var finalen helt i Vetlandas händer.

— Vi fick en kanonstart när jag lyckades göra tre mål på fyra minuter. Efter det lyckades vi kontrollera matchen och till slut vinna med 7—2. Ett minne för livet.

Med Vetlandas A-lag och elitserien blev det som bekant ett tungt uttåg i kvartsfinalen mot Hammarby.
I den femte och helt avgörande kvartsfinalen lyckades inte VBK rubba Stockholmslaget, som vann tämligen komfortabelt.
Mötet slutade med en blytung 2—7-förlust och säsongen var därmed över.

Philip Lindqvist minns hur det sved när nederlaget var ett faktum.

— Det var förstås oerhört tungt att åka ut i femte avgörande kvartsfinalen. Men det var skönt att veta att J20-slutspelet var kvar. Så det var lite tröstande.

Spelmässigt fanns det en del i övrigt att önska hos VBK när allt ställdes mot sin spets. Philip Lindqvist riktar idag ganska frän kritik kring hur laget spelade i just femte och avgörande kvartsfinalmötet.

— Det var väldigt pinsamt rent ut sagt. Det var en del spelare som inte visade vilja och insåg inte att det var en semifinalplats på spel, säger han.

Varför tror du vissa spelare agerade på det viset?

— Det kan man lista ut själv.

Men Philip Lindqvist gjorde knappast bort sig i den matchen eller i slutspelet.
Tvärtom tog han plats när han väl fick istid.

Detta gick heller inte Anders Freijd, i klubbens sportkommitté, förbi i samband med kontraktsförlängningen i början av april som menade att Lindqvist ”stod upp i kvartsfinalerna på Zinkensdamm”.

— Jo, men det tycker jag. Som Freijd säger så tycker jag att kom upp på en jättebra nivå på Zinkensdamn. Jag vann många dueller och jobbade hårt för laget. Det är såna matcher man vill spela och triggar mig.

I grundserien svarade han för fyra mål och en assist. När han väl fick istid visade han alla att talangen finns där.

— En godkänd insats. Jag fick ganska begränsat med speltid förra året. Men gjorde allt för laget när jag fick istid och prioriterade defensiven. Och lyckades även göra något mål.

När säsongen var över var det inte bara besvikelse över slutspelsmissen som skulle kännas i klubben. När Silly season var till ända stod det klart att spelare som Patrik Johansson, Pontus Blomberg, Johan Löfstedt och Joakim Andersson lämnat klubben.

Blytunga spelartapp. Men själv förlängde Philip Lindqvist kontraktet med Vetlanda i början av april. I åtminstone två säsonger framåt kommer de egna supportrarna få se VBK-talangen i A-lagssammanhang.

— Det var ett sjävklart val för mig. Vetlanda BK är min moderklubb och Sveriges finaste förening. Jag har väldigt bra förutsättningar här och känner därför att det är bästa platsen för mig att utvecklas på. Jag trivs också otroligt bra i laget och i staden.

Philip Lindqvist och Vetlanda får istället rikta fokus på kommande säsong. Laget har nu kommit en bra bit in på försäsongen där Eetu Peuhkuri (Veiterä), Emil Fedorov (Veiterä), Viktor Lindqvist (Nässjö) och Axel Ekholm (Villa) är nya i laget.

Försäsong — kul eller nödvändigt ont?

— Tycker det är kul med försäsong. Vi har en bra fystränare (Kristian Thalin) som gör att det blir otroligt inspirerande att komma till träningen. Och så är vi ett härligt gäng som har kul tillsammans.

En försäsong utan Johan Löfstedt och Joakim Andersson i laget. Hur tungt är de tappen?

— Klart att det är två bra bandyspelare som Blomberg (Pontus, klar för Hammarby) och Patrik Johansson (klar för ryska Start) också är. Och det har varit kul att spela med dem. Men nästa år lär vi spela mer som ett kollektiv i både offensiven och defensiven.

Tycker du att ni saknade lite av det kollektiva spelet förra säsongen?

— Saknade vet jag inte. I vissa matcher blev vi lite straffade för att vi inte gjorde det tillsammans. Denna säsongen kommer krävas ännu mer att vi gör allt tillsammans. Elva spelare som anfaller och försvarar. Jag hoppas vi kan hitta en laganda likt svenska fotbollslandslaget.

Är Vetlanda ett lag för slutspel i vinter?

— Givetvis siktar vi på slutspel nästa år och är ett lag för slutspel, därför sänker vi inga målsättningar. Vi har kvar många spelare med erfarenhet och unga spelare som vill bidra mycket så tror det blir en bra kombination.

Vilket lag ser du som favorit till SM-guldet?

— Sandviken.

Och Philip Lindqvists egen karriär, ja den pekar spikrakt uppåt.
Huvudpersonen själv är nöjd med vad han åstadkommit hittills.

— Jag har haft en ganska framgångsrik karriär på ungdomssidan där jag har vunnit mycket titlar. Bland annat ett P18-guld, tre J20-guld och så har jag gjort en del mål också. Dessutom har jag varit med i alla ungdomslandslag. Sedan på seniornivå har jag gjort en del avtryck, men tränar hårt för genombrottet i elitserien.

Om jag satsar en slant på att genombrottet kommer säsongen 2018/19 — får jag tillbaka fin utdelning då?

— Självklart! Jag hoppas på samma uppgång som Bitcoin-aktien varit.

Säger Philip Lindqvist. Vetlandas stora framtidshopp.

Mattias Bladh

29 juli, 2018/av Redaktionen

Magnus Fryklund hoppas slippa skadeproblem i vinter: ”Gör ont inne i ljumsken”

Broberg, Sommarläsning 2018

SOMMARLÄSNING Sjutton (!) säsonger i Broberg. Magnus Fryklund, 34, har planer på att lägga till säsong nummer arton i vinter — om kroppen håller.
— Vi får se hur det känns när vi går på is, säger Fryklund till Bandyfeber.

Broberg och Magnus Fryklund är starkt förknippat med varandra.
Konstigt vore det annars då den hårdföre försvararen varit Söderhamnslaget troget sedan han debuterade i A-laget säsongen 2001/02.

Det blir alltså den artonde (!) säsongen i gulsvart i vinter. Hur man än vänder och vrider på det så är det något som kan sållas in i benämningen klubbkänsla.

— Ja, det har blivit några år nu. Nä, men det känns sjukt att det har gått så många år. Men när man trivs bra både med bandyn och privat så känns det onödigt att prova något annat, säger Magnus Fryklund, som varit lagkapten de senaste sex säsongerna.

I slutet av juli är det just nu varmt som sjutton. Värmen är påtaglig i landet och i Söderhamn sitter Magnus Fryklund och väntar på att den där solen ska bli mindre framträdande.

— Kom precis hem från jobbet så nu sitter jag på bryggan i stugan och slappar lite inför ett cykelpass ikväll när det är lite svalare.

Högsommar till trots — Magnus Fryklund håller igång för att förbereda sig på bästa sätt inför säsongen.
Även om det är lite mer stiltje nu.

— Just nu är vi lediga från gemensam träning, fram till 30 juli. Så nu har vi kört själva i fyra veckor. Tankarna på bandy finns alltid där i bakhuvudet, eftersom man tränar hela sommaren för att vara så bra förberedd som möjligt när väl vintern kommer och matcherna drar igång. Sen sitter man och funderar lite över förra säsongen och blickar framåt mot nästa.

Försäsong —kul eller nödvändigt ont?

— Det går i perioder det där, men jag gillar att träna så för det mesta är det kul. Men det finns ju helt klart dagar man inte är så jättesugen att dra på sig träningskläderna och dra iväg.

Magnus Fryklund och hans Broberg kan blicka tillbaka på en mindre lyckosam säsong i fjol där laget förvisso gladde sig över sin nya hemmaplan Helsingehus arena.

Men det spelmässiga lämnade en hel del i övrigt att önska då laget missade slutspel. En missräkning med tanke på nyförvärv som Linus Forslund, Joel Edling och Ilari Moisala.

— Underkänt. Vi hade en bra trupp men fick inte ihop det över längre perioder utan vi spelade bra någon match för att sen vara ”klappkass” i de andra matcherna, säger Fryklund och fortsätter:

— Men det hoppas vi att vi lärt oss av till den här säsongen. Det är hundra procent i alla matcher, annars förlorar man.

Broberg har i stort sett lyckats behålla det lag man hade förra säsongen med nitton kontrakterade spelare.
På minuskontot är Max Bergström (Falu BS), Joel Wigren (Bollnäs) samt Joakim Jonsson (varvar ned i Brobergs divison 1-lag).

— Vi har en bra trupp, lite tunnare än i fjol men har fått behålla nästan alla. Tre ut och en in.

Förutom nye tränaren Björn ”Böna” Eriksson, tidigare tränare och spelare i Ljusdal, har Katrineholmsfostrade Hampus Lindén tillkommit. I vintras spelade den 21-årige målvakten för Borlängeklubben Peace & Love City.

— Jag ska vara ärlig och säga att jag har dålig koll på honom, men det jag har hört ska han hålla en bra nivå. Så det ska bli intressant att se hans kvalitet när vi går på is, säger Fryklund.

Foto: Stefan Bertolotti. Magnus Fryklund i diskussion med en Hammarbyspelare förra säsongen.

Magnus Fryklunds vara eller icke vara i Broberg är är heller inte självskriven.
Detta i och med att han dragits med skadebekymmer de senaste tre åren.

— Det gör ont inne i ljumsken, men höften är grundproblemet. Opererade höften (slipade brosk) för två år sen. Men det är sämre nu efter operationen.

Blir det spel i vinter kommer det med stor säkerhet bli alltjämt obekvämt för motståndarna när Magnus Fryklund är på isen.

Foto: Johan Spanås. Magnus Fryklund, förste man från vänster, är beredd att rusa på en hörna i en match i förra årets World cup.

En hård och tuff försvarare som är älskad hos sina egna och inte helt önskad hos motståndarna. Det är något man inte sällan har sagt om dig. Vad tycker du om den beskrivningen?

— Ja, men det är väl en beskrivning jag har fått leva med hela karriären. Om jag inte minns fel så var premiären mot Sirius borta 2001/02 och redan efter den matchen började det skrivas om det.

Är det en beskrivning som du tycker är korrekt?

— Ja, men hård, tuff och ibland lite ful — det är väl det man har levt på. Men fulheten försvinner mer och mer.

Vad kan vi kräva då av Broberg i vinter?

— Vi ska vara med och kriga om slutspel. Sen får vi se hur långt det räcker.

Vilket lag är favorit till SM-guldet?

— Ja, det finns väl inget annat än att Villa vinner?

Hur det blir med den saken återstår att se.
Väldigt klart är att Magnus Fryklund är sugen på att dra på sig Brobergströjan i vinter.

— Klart man är sugen att dra igång, men just nu har man fullt upp att sköta träningen i den här värmen. Men vi börjar träna tillsammans på måndag, så då vet man att det börjar närma sig, säger han.

Mattias Bladh

26 juli, 2018/av Redaktionen

Kasper Milerud taggad inför kommande säsong: ”Vill bjuda på en fartfylld bandy”

Bollnäs, Sommarläsning 2018

SOMMARLÄSNING I vinter byter han ut grönt och vitt mot orange och blått. Bollnäs nyförvärv, Kasper Milerud, 22, är redo att ta nästa kliv i karriären.
— Jag vill bidra till laget med allt jag kan, säger Milerud till Bandyfeber.

”Det är jättepositivt att vi kan knyta till oss en sådan här spelare! Han har haft en bra utveckling i Hammarby och nu vill han fortsätta sin utveckling i Bollnäs”.

Bollnäs klubbchef, Robert Lindgrens, kommentarer till klubbens hemsida när vasse mittfältaren Kasper Milerud offentliggjordes den 14 april gick inte att ta miste på.
Det är helt enkelt en spelare som kan lyfta Bollnäs ytterligare en nivå i vinter.
Då är en klubbchef nöjd och lika nöjd är Kasper Milerud själv.

— Känns fantastiskt att få komma till Bollnäs och fortsätta min satsning här. Jag vill bjuda på en fartfylld bandy till Bollnäs-publiken, säger han till Bandyfeber.

Kasper Milerud har hunnit med ganska mycket på isen, trots sin unga ålder får Bollnäs en spelare med erfarenhet.
Moderklubben Hammarby, som han började lira i från åtta års ålder, har alltid legat honom varmt om hjärtat.
I unga dagar varvade han också bandyn med fotbollen tills han fyllde femton år.

I fotbollen var det Brommapojkarna som gällde när han satsade som mest. Men vid tretton års ålder var det dags för ett vägval: bandy eller fotboll?

— Då ville jag fortsätta med bandyn så då spelade jag mest för skojs tills jag slutade vid femton år. Jag kom ju upp tidigt i A-laget, kanske lite för tidigt men det har gjort mig stark mentalt och jag har varit med länge. Även fast jag bara är 22 år, säger Milerud.

Jo, Milerud är sannerligen inte lastgammal och egentligen har karriären först nu tagit fart på riktigt allvar.
Men rutin, ja det har han som sagt fått med råge för sin ålder.
Blickar vi tillbaka så blev det tidigt spel med Hammarbys A-lag då han 2010, blott femton år gammal, fick chansen i elitserien.
Detta som föreningens yngste spelare någonsin.

— Minns att allt var som en dröm. Att få spela med mina idoler var väldigt inspirerande. Jag fick spela väldigt mycket då laget fick många skador och sjukdomar. När jag fick göra mitt första mål på Tjustkulle, så lekte livet och jag minns hur stolt jag var när jag ringde min pappa direkt efter matchen.

Att pappa Kristian betytt mycket går inte att ta miste på.

— Absolut. Han har betytt väldigt mycket, framför allt när jag var yngre då han var tränare för mig både i U18 och U20. Han kan mycket bandy och vi brukar ha långa samtal om bandy mer än om just mig. Han brinner för ungdomsbandyn, säger Milerud och fortsätter:

— Sen är jag en av dem som är lyckligt lottad då jag har en familj som är väldigt stöttande. Jag hade cirka tio familjemedlemmar på varje match förra året och farmor och farfar har redan köpt säsongskort i Bollnäs.

Efter den sagolika debuten som femtonåring och målskytt mot Vetlanda på Tjustkulle lämnade Milerud Hammarby för spel med SAIK.

Men för den då 16-årige Milerud blev det endast en säsong i svartvitt där han inledningsvis spelade mer med A-laget för att sedan förpassas till U20-laget.

— Jag trivdes jättebra i SAIK men inte i Sandviken kan man väl säga. Jag hade det tufft i skolan och var nog så här i efterhand inte redo att flytta hemifrån och därför valde jag att flytta hem.

Foto: Stefan Bertolotti. Kasper Milerud i fokus efter återkomsten i Hammarbytröjan.

Vid hemkomsten till moderklubben Hammarby, som för övrigt var färska mästare efter finalvinsten mot just SAIK, hade Milerud utvecklats ännu mer som bandyspelare.
I samma veva kritade han också på ett kontrakt som löpte över två säsonger, resterande delen av juniortiden.

Väl i Hammarby lånades Milerud ut till Tellus emellanåt till och med säsongen 2015/16.

— Ja, det var ett perfekt alternativ för att jag skulle få matcher. Jag har mycket att tacka Tellus för. Det var i Tellus jag hittade tilbaka till glädjen att spela bandy. Det var två-tre roliga år som avslutades med ett elitseriekval.

Ja, Milerud spelade i Tellus i kvalet till elitserien säsongen 2015/16.
Där räckte laget inte till — men fick som bekant en förfrågan om spel i elitserien då IFK Kungälv nekades elitlicens för säsongen 2016/17.
Tellus historiska elitserieplats gladde förstås Kasper Milerud.

— Bara positiva känslor. Trodde såklart att de skulle få det väldigt tufft i elitserien, men de har överraskat alla och har utvecklats enormt som lag och förening sen de kom upp i eliten, säger han.

Kanske kittlade det lite extra i kroppen när han sedan i Hammarby mötte just Tellus i december 2016 i vad som då var första Stockholmsderbyt i elitserien sedan 1966.

— Det var ju speciellt. Åkte på två bentacklingar inom två minuter, sen var vi igång, haha… Stockholm behöver fler lag än Hammarby, så det är kul att Tellus fortsätter att etablera sig i elitserien.

Kasper Milerud själv etablerade sig mer och mer i Hammarby.
Inte minst i vintras där han stod för 20 mål och fem assist. I slutspelet blev det sju baljor och en assist.

— Jag fick en ganska fri roll och kunde utnyttja mitt skott ganska mycket och det resulterade i fler mål än passningar. Jag lyckades leverera mot topplagen och göra viktiga mål för laget. Att jag skulle få göra tre hattrick under säsongen (mot Villa, Edsbyn och SAIK) lyfte mitt självförtroende enormt, säger Milerud.

— Jag har alltid velat stå för att vara bäst när det gäller. Det är någonting jag tänker på inför varje match och ännu mer inför stora matcher och slutspelet.

Foto: Stefan Bertolotti. Kasper Milerud firar ett av sina mål i hemmamatchen mot Edsbyn i januari där han gjorde hattrick. Mötet slutade 4—0.

För Hammarby som lag blev det däremot respass mot SAIK i en knallhård semifinalserie där laget föll i femte och avgörande matchen i en nervkittlande förlängning i Göranssons arena.

— Vi gjorde det jäkligt bra och hade vi lyckats ta femte avgörande så hade vi kunnat göra en bra final, säger Milerud.

Foto: Stefan Bertolotti. Kasper Milerud i tredje semifinalmötet mot SAIK där det blev bortaseger med 7—3. 22-åringen gjorde hattrick i matchen.

Hammarby hade dessförinnan en bra chans att avgöra hemma på ”Zinken”, men lyckades inte knyta ihop säcken utan föll med 3—5 i ganska besvärliga väderförhållanden.

— Vi hade mer ork men de spelade smart.

Känner du själv att förra säsongen var något av ett genombrott för dig?

— Det där är svårt. I bandyn är man väl talang till man är 30. Svårt att säga, men absolut, det har aldrig varit så bra som förra året. Jättenöjd och var väldigt nära att vi gick hela vägen.

För Kasper Milerud blev det också sista säsongen i Hammarby — i alla fall på ett tag.
I mitten av april stod det klart att han skrivit ett tvåårskontrakt med Bollnäs med option att förlänga ytterligare ett år.

Vad jag har förstått lockar intresset och en större roll i Bollnäs?

— Exakt. Jag har spelat i Hammarby sedan jag var sju år, kom upp när jag var femton. Har haft bra och dåliga år. Förra året hade jag en kurva som gick rakt upp och kände att jag måste våga testa nya saker, bli så bra bandyspelare jag bara kan. Just nu är den typ av bandyspelare jag är något Bollnäs behövde.

Milerud ser optimistiskt på sina chanser att göra avtryck i sin nya klubb.

— Jag vill bidra till laget med allt jag kan, utvecklas tillsammans med de i laget. Svenne (Olsson, ny Bollnästränare) som tränare är också väldigt intressant. Man får så stor roll man tar, klart annorlunda men absolut en större roll som lockade.

Foto: Bollnäs Bandy. Kasper Milerud fotograferas i samband med presskonferensen.

Hur ser du på truppen?

— Tycker vi har ett jättebra lag. Lika stor chans som alla andra lag. Sen har andra lag rustat bra också, men vi har en bra blandning av äldre med rutin och yngre, hungrigt och folk i sin ”prime time”. Flesta i laget har varit med hela vägen fram. Finns en stor tro. Sen ett stort tillskott i Svenne som ledare.

— Vi har alla chanser i världen att smyga och komma fram när det är slutspel. Tror inte att något lag kommer tycka det är kul att åka till Sävstaås och försöka ta två poäng.

Är det ett lag som kan konkurrera om en semifinalplats – eller kanske mer?

— Ja, klart föreningen vill ju gå längre än förra året och då är det semi. Men vi får se hur säsongen utvecklar sig, kan ha otur med skador och hoppas vi inte har det i år. I bandy är det lite som i hockey eller fotboll; går en stjärna sönder i startelvan ja då blir det tufft men så är det för alla lag. Jag hoppas vi blir mer lyckosamma.

Vilket lag ser du som favorit till SM-guldet?

— Ja, men det är ju Villa-Lidköping. Vad är det de har, nio landslagsspelare? Fantastiskt bra lag. De som inte spelar i startelvan är väl precis under landslaget.

Kasper Milerud är inte ensam om att peka ut Villa som stora favoriter till SM-guldet. Han menar att Sparbanken Lidköping arena har haft en stor inverkan på Lidköpingslagets framgångar sedan hallen invigdes 2009.

— De har haft bra drag i hallen och allt kring det. Jag hoppas det ska hända i Bollnäs också. Intresset finns, bara när jag var där var det hundra pers på presskonferensen — jag trodde det skulle komma tio stycken. Så jag tror det kan bli samma ”boost” när hallen blir klar. Jag hoppas det.

Intresse lär det också bli kring Kasper Milerud i vinter.
Bollnäsförvärvet lär med största sannolikhet bli en sevärd spelare för de egna supportrarna.
Om huvudpersonen själv är laddad?

— Det börjar trappas upp. Jag känner mig jäkligt taggad, säger Milerud.

Försäsongen är, naturligtvis, i gång sedan länge. Milerud har, bland annat, under tio veckor fått nyttig träning med Niklas Westblad och P3Athletics.

— Jag har haft förmånen att få träna sida vid sida med NHL-proffs hela försäsongen och att få se hur hårt de tränar har sporrat mig varje dag att träna ännu hårdare för att ta mig ett steg närmare dit jag vill.

Kanske tar han steget i vinter. Bollnäs prestigevärvning.

Mattias Bladh

22 juli, 2018/av Redaktionen

Robin Öhrlund laddar för ny säsong: ”Aldrig tränat bättre än denna försäsong”

Hem, Sommarläsning 2018, Vänersborg

SOMMARLÄSNING En framtida storstjärna inom svensk bandy. Ja, så beskrivs inte sällan IFK Vänersborgs mittfältare Robin Öhrlund. De egna supportrarnas publikfavorit som gillar att göra den där lilla extra dragningen på isen.
— Jag vill underhålla de som går och tittar, säger den 21-årige supertalangen till Bandyfeber.

”Det här är en spelare vi kommer ha nytta av från dag ett, och på lång sikt kommer han att bli en viktig pusselbit för oss.”

Orden kom i samband med ett pressmeddelande när IFK Vänersborg lyckades knyta till sig den då 19-årige Robin Öhrlund inför säsongen 2016/17.
Ett kap.
Då som nu är ÖSK-fostrade Robin Öhrlund en av landets mest lovande spelare.

Men vi måste gå tillbaka i tiden. Backa bandet för att förstå varför IFK Vänersborg var så ihärdigt intresserade av Öhrlund.
Någonstans tar historien vid och den började verkligen ta fart i allsvenskan och Örebro SK.
Moderklubben där han som liten grabb visade på talang för bandy.

En ung Robin Öhrlund visade tidigt på isen att han hade farten, tekniken och blick för spelet.
Men att det blev bandy var inte självklart.

— Jag kombinerade bandyn med hockeyn och fotbollen fram tills jag var 14-15 år. Fick första knäskadan genom fotbollen och då var jag 13. Sen fick jag min andra knäskada när jag var 15. Så då la jag av med fotbollen och hockeyn precis innan vi skulle spela TV-pucken kommer jag ihåg, säger Öhrlund.

Därefter blev det bara bandy.

Örebro SK Bandy var en bra plats att starta bandykarriären som fostrat många bra bandyspelare.
Den anrika föreningen, grundad 1908, har spelat 63 säsonger i Sveriges högsta division och blev svenska mästare 1955, 1957, 1958, 1965 samt 1967.

Foto: Lennart Eriksson. Robin Öhrlund är fostrad i ÖSK Bandy. En klubb som fått fram många tongivande bandyspelare.

Elitseriesspelare som Jesper Eriksson, Erik Säfström och Robin Sundin är bara några av spelarna som fostrats i ÖSK.
Vi kan också lägga till Robin Öhrlund.
Stolt, naturligtvis, att också få skriva ÖSK som moderklubb.
Här blev det tre givande säsonger för Öhrlund där första säsongen i A-laget var säsongen 2012/13.

— Första året jag kom upp och spelade kontinuerligt var nog när jag var 16 år. Då spelade jag med Adam Wijk och Erik Wallman kom jag ihåg som för övrigt blev som en liten farsa för mig under tiden som jag slussades in i A-laget det året. Vi hade ganska bra lag då. Det var ju väldigt speciellt första året sådär och få kliva in i seniorsammanhang på rätt bra nivå som allsvenskan är, säger Robin Öhrlund.

Men det skulle inte dröja länge innan ÖSK fick problem med bland annat spelarflykt. Inför säsongen 2014/15 var det överhuvudtaget inte säkert att det gick att ställa ett allsvenskt lag på isen.

— Då var det rätt stökigt och Micke Bratt blev klar för ÖSK som tränare och han fick med sig en del unga spelare till Örebro. Det var väl egentligen ett hopplock av unga spelare runt om i Sverige som inte riktigt slog sig in i elitserieklubbarna. Örebro är ju ganska bra då det är en väldigt bra och attraktiv stad att bo i.

Robin Öhrlund valde att stanna och under hela tiden i ÖSK fortsatte han att utvecklas i positiv riktning. Under sin sista säsong i klubben, 2015/16, var han högst delaktig i att ÖSK till slut lyckades förnya sin allsvenska status, trots att Öhrlund drabbades av tunga skador.

— Vi mötte Derby, Åby/Tjureda och Mölndal. Det var oerhört tajt och vi lyckades krångla oss ur. Vi avslutade mot Derby hemma och då var det vinna eller försvinna som gällde. Det ser jag nog som min viktigaste match hittills faktiskt. Hade vi inte vunnit den så skulle det nog kunna vara så att bandyn inte skulle leva vidare i Örebro.

Illa kunde det ha blivit i alla fall. Öhrlund minns bland annat att det var tal om träningsrinkar för hockeyn i bandyhallen om laget skulle trilla ur allsvenskan.
Men det hela redde ut sig till slut.

— Så det kvalet och den matchen rankar jag oerhört högt faktiskt. Väldigt starkt av de unga gänget vi var. Det var en stor lättnad i omklädningsrummet efteråt från spelare och folk från föreningen. Någon ledare där som sa att det nog var den viktigaste matchen sedan ÖSK spelade senaste finalen, säger Öhrlund.

Robin Öhrlund menar att han fick ta stort ansvar under tiden i ÖSK. Något som gett honom de rätta verktygen för högre nivåer.

— Jag hade väldigt mycket ansvar att säga till om även fast jag var så pass ung. Just den biten är jag tacksam över idag att jag fick möjlighet att spela seniorbandy tidigt på en bra nivå och ta ansvar och pressen direkt i ung ålder.

Som stekhet junior var det givet att elitserieklubbarna hade koll på supertalangen.
IFK blev laget som drog vinstlotten.

Vilka andra klubbar var ute efter din signatur?

— Vill nog inte gå ut så specifikt vilka klubbar det var men kan säga att det var fem olika slutspelslag som jag förde dialog med.

Robin Öhrlund menar att den storsatsning IFK Vänersborg gjorde inför den aktuella säsongen, med ryska värvningar i form av Sergej Lomanov Jr, Nikita Ivanov samt Pavel Bulatov, hade en del i hans beslut att skriva på för IFK.

— Givetvis var ryssvärvningarna något som lockade. Att träna och spela med Lomanov såg jag som en otrolig möjlighet, men även Bulatov och Ivanov. Jag lärde mig saker av alla tre på olika sätt skulle jag säga och så fick jag en ny polare i Ivanov också, säger han.

Foto: Patrik Karlsson. Robin Öhrlund under sin första säsong i IFK.

Men det var också enligt Robin Öhrlund främst de utvecklingsmöjligheter i IFK som lockade.
Det var helt enkelt en förening i balans han kom till.

— Det var en välmående förening. Uppbackningen runt laget var väldigt bra med allt från material till sommarträningsmöjligheter. Det kändes direkt när jag hälsade på i Vänersborg att här har spelarna det bra och man behöver inte fundera på så mycket annat utan du fokuserar på din träning och det runt om fixar andra. De lade fram en väldigt bra lösning på allt.

Det ska också sägas att det blev en fin möjlighet för Öhrlund att få något av en nystart i bandykarriären.
Sista säsongen i ÖSK blev skadefylld och han kom inte tillbaka förrän i mitten av januari då det blev rehab. Anledningen var skador på både korsband och menisk vilket innebar att han bara spelade ungefär en månad i allsvenskan.

— Jag kände att det blev ett bra steg att ta för Vänersborg var inte någon toppklubb rent sportsligt men det runt om var väldigt bra. Det var viktigare för mig då att det runt om fungerade bra och möjligheten till rehab, att jag skulle få bra hjälp om mina knän började krångla, säger Öhrlund och fortsätter:

— Det viktigaste för mig då var att jag måste få speltid eftersom jag hade fått två säsonger förstörda på grund av skadorna, så där kände jag att i IFK där kan jag nog slå mig in ganska fort och få stort ansvar så småningom.

Robin Öhrlund visade direkt att han var beredd att göra sitt yttersta för laget. Första säsongen i IFK gjorde han knappast bort sig när han väl fick chansen i en hårdsatsande förening.

— Den får godkänt, glimtade till ibland men inget wow sådär men på slutet i sista matcherna i serien och kvartsfinalserien mot Villa (0–3 i matcher) tyckte jag att jag var bättre. Där hade jag mina bästa matcher den säsongen. Men det var väldigt lärorikt. IFK hade satsat hårt och pressen var ganska stor på laget och supportrarna ville ha mer än kvart.

Ja, väl i kvartsfinal mot antagonisten Villa blev det en riktig käftsmäll.
0–3 i matcher där IFK inte kunde rubba Lidköpingsgänget.
Utåt sett var det närmast kaos i klubben med i alla fall ett par missnöjda spelare.
Men Robin Öhrlund menar att turbulensen inom laget inte påverkade lagets prestation på ett större plan mot Villa.

— Alltså vi hade ju inte övertygat tidigare under serien heller och då var alla med och det var lite lugnare, så nej det tycker ja inte. Utfallet hade nog blivit detsamma. Villa var bättre helt enkelt.

För lugnt var det knappast efter nyår i IFK och redan då började oroligheterna. Stjärnförvärvet Nikita Ivanov, som värvades från Dynamo Moskva, fick stå åt sidan i januari i lagets 10–5-seger mot SAIK och även i nästkommande mötet med Tellus.

Dåvarande IFK-tränaren Magnus Nordin, som tog över laget tillsammans med Anders Uhlin före jul efter att Stefan Karlsson sparkats, gick sedan ut och förklarade att Nikita Ivanov både var ineffektiv och spelade mer för sig själv än laget.

Håller du med om den ganska fräna kritiken när du minns tillbaka?

— Ja, men så var det, det blev så ju längre säsongen gick och tillslut agerade tränarna. Men det finns ju alltid två sidor av sånt där. Jag är rätt säker på att Nikita tyckte att vi skulle spela på ett annat sätt som han kände fungerade bättre för honom medan Uhlin (Anders, IFK-tränaren) och Nordin valde att plocka bort honom istället.

— Men sen så är han en fantastisk spelare att titta på, väldigt sevärd. Allt som allt med den satsningen blev inte som tänkt och även så med Nikita och det ligger inte bara på ryssarna som kom eller bara på tränarna och resten av laget utan det har alla en del i, säger Öhrlund.

Foto: Patrik Karlsson. Nikita Ivanov hamnade i skottgluggen under sin tid i IFK Vänersborg. Men likväl en mycket sevärd spelare enligt Robin Öhrlund.

Lägg därtill Felix Pherson som enligt IFK ”spred oro i truppen” inför tredje kvartsfinalen. Att det sedan gick som det gick mot Villa i kvartsfinalen försvårades säkerligen av de omständigheterna samt problemen med att få ut det bästa av ryssförstärkningarna.
När säsongen var över försvann de tre ryska stjärnorna — inte helt oväntat.

Kvar var emellertid Robin Öhrlund, som inte hade några planer på en flytt.
Precis innan julafton i vintras förlängde han kontraktet (2+1) med IFK Vänersborg efter ett färskt guld med P21-landslaget.
21-åringen trivs ypperligt i staden och kusten på sommaren.
Med tanke på den ganska digra skadehistoriken vill Robin Öhrlund inte röra på sig i dagsläget.

— Jag har spelat till mig en plats i laget så jag är med och driver spelet och är en viktig spelare för föreningen och jag känner att jag kan utvecklas mer i IFK. Jag får väldigt bra förutsättningar och det var väldigt avgörande när jag till slut valde att förlänga avtalet.

Foto: Måns Johansson. Robin Öhrlund i ett elitseriemöte med Tillberga i vintras.

Den gångna säsongen gick Robin Öhrlund från klarhet till klarhet och tog ytterligare kliv.
IFK Vänersborg som lag tog sig till slutspel men där blev det respass mot SAIK efter 0–3 i matcher.

— Nöjda var vi inte men vi kände att vi hade gjort bra insatser och gett dom en rejäl fight. Sen spelade vi inte ut dem på något sätt men vi försvarade oss otroligt bra och lyckades förvalta de chanser vi skapade framåt, säger Öhrlund.

Nu ska det också sägas att IFK inte lade sig platt i kvartsfinalen.
Laget kämpade väl i första matchen — och i tredje matchen förlorade man på straffar efter en mållös förlängning.

— Det kändes som om de var lite trötta på oss. Men de skapade bra chanser den matchen och de hade någon boll på mållinjen i förlängningen kommer jag ihåg, så de var ju värda till slut att gå vidare med den spets de har.

Med en ny säsong i sikte får IFK klara sig utan veteranbacken Richard Wallin Kamperin, Mathias ”Pumpen” Johansson och Robin Mohlén.

Niclas Nyqvist, närmast från Boltic, är emellertid på pluskontot under årets Silly season.

— Wallin är väl den som jag rankar som det största tappet med tanke på hans IFK-hjärta och den rollen han hade i laget, säger Öhrlund, som ändå ser positivt på truppen.

— Väljer istället att framhäva vikten av att vi ändå behållit stora delar av truppen som ett stort plus, vilket inte IFK lyckats göra de tidigare två säsongerna. Så det tror jag blir plus för oss att det är samma gubbar i stort sett och kan fortsätta utveckla truppen.

Och att du är kvar är något som glädjer IFK-supportrar. Känner du av det när du lirar på isen?

— Det gör jag absolut. Det började väl egentligen den säsongen som var här nu. Det var första gången jag kände det. Väldigt kul så klart och det är en stor del till varför jag gillar att spela. Jag vill underhålla de som går och tittar. Jag vill att dem kommer ihåg ”den” dragningen jag gjorde eller ”den” passningen.

Det är inte alltid lag har den filosofin nuförtiden utan är defensivt inriktat och kanske ingen publikfriande bandy. Håller du med om det?

— Ja det gör jag. Jag vet ju inte riktigt hur det var förr, haha… Så gammal är jag inte, men man har ju hört lite hur det var förut och idag är det mycket mer disciplinerat. Nivån och jämnheten idag är väl bättre men underhållningsvärdet har väl sjunkit lite så.

Jocke Hedqvist har berättat för mig att han ser dig som en framtida storspelare. Vad säger du om de orden?

— Ja, nä men han fjäskar ju bara för att han ska få några extra passningar i vinter. Haha, nej men känns ju väldigt bra. Han kan ju sin bandy så det tar jag åt mig av. Väldigt smickrande.

Han nämnde också att du efter mycket tjat förstått att du måste träna hårt även under sommaren. Har du legat på latsidan tidigare?

— Haha, lat skulle jag inte säga. Har ju haft två svåra knäskador och var väldigt ung när det kom så jag har ju kört väldigt mycket rehab och det har varit det viktigaste att få i ordning på det. Jag spelade ju i Örebro då och inget negativt om ÖSK, men det finns andra resurser och mer uppbackning rörande fysträningen i Vänersborg. Jag har fått bra hjälp i Vänersborg med de bitarna.

Kanske har ändå Jocke Hedqvists ord fått effekt hos unge Robin Öhrlund…

— Det har växt fram hos mig att det är där jag behöver lägga extra krut och jag har insett att det krävs mer. Sen så är det inte jättekul alla gånger, men vill man vara bra på vintrarna får man kämpa sig igenom sommarträningen och verkligen ta vara på den tiden och jobba med kvalitet.

Vi är trots allt på väg mot en ny säsong. Trots att högsommaren är i full form så är förhandsspekulationerna igång om vilka lag som är starkast på papperet.

Robin Öhrlund menar, som många andra, att Villa ska ha favoritstämpeln till SM-guldet.

— Absolut! Inget snack, så är det. Den utmärkelsen ska de ha. Bra silly och är redan ett bra ihopspelat lag.

Det är ingen hemlighet att ni är bittra rivaler – svider det att grannen, åtminstone på papperet just nu, förfogar över ett så pass bra lag?

— Nej, bara för att man har ett bra lag på papperet betyder inte det att det kommer gå jättebra. Det fick vi erfara. Jag skulle påstå att vi var närmare att ta oss vidare detta året mot SAIK än året innan mot Villa. Man ska få ihop det också. Tycker snarare att det är bra för bandyn och det är kul att det satsas. Lidköping kanske får sitt guld nu.

Hur bra kommer Robin Öhrlund vara i vinter?

— Har kunnat träna på bra och har aldrig tränat bättre än denna försäsong, så det bådar gott så jag säger bättre än förra året.

Mattias Bladh

15 juli, 2018/av Redaktionen

Oscar Wikblad redo ta nästa kliv som senior: ”Kul med press”

Edsbyn, Hem, Sommarläsning 2018

SOMMARLÄSNING En bandykarriär som pekar spikrakt uppåt. Edsbyanfallaren Oscar Wikblad har redan åstadkommit mycket på isen — men vill sätta ännu mer avtryck kommande säsong.
— Jag känner hela tiden att jag vill bli bättre, säger 21-årige superlöftet till Bandyfeber.

Edsbyn är bandyn förkroppsligad. Hur vi än vrider och vänder på det är orten starkt förknippad med framgångsrik bandy, både förr som nu.
Totalt har det blivit elva SM-guld för den anrika hälsingeföreningen.
Med två färska guld i följd fortsätter ”Byn” leverera på högsta nivå i elitserien.

Kanske ligger lite av framgången i föreningens sätt att förädla egna produkter, få unga spelare att blomstra och — förhoppningsvis — ta steget upp i A-laget.
Här har det nog aldrig värvats för värvandets skull.
Edsbyn verkar inte vara en bandyförening som agerar på det sättet

Stora anfallslöftet Oscar Wikblad, 21, är en Edsbygrabb som gått hela vägen i klubbens bandyakademi.
Redan som liten grabb var det mycket bandy som upptog Wikblads tankar.
Även om det också spelades en del fotboll och innebandy.

— Bandy har alltid varit roligast, så det var självklart att jag skulle spela det i slutändan, säger Oscar Wikblad.

Vi kan också säga att bandyintresset knappast blev mindre av att han bevittnade Edsbyns SM-guld 2004 där det blev finalseger mot Hammarby.
Startskottet för en synnerligen stor Edsbyn-dominans under flertalet år inom svensk bandy.
För övrigt en riktig rysare där Edsbyn vände ett 2—5-underläge till seger med 7—6.
Året efter var unge Oscar Wikblad på plats på Studenternas IP i Uppsala och fick se favoritlaget ta andra raka SM-guldet via 6–4 mot SAIK.

— När man var liten var man väldigt intresserad och kollade varje match. Det var coolt att åka på finalerna när man var liten. Blev verkligen motiverad att ta sig dit själv någon gång, säger Wikblad.

Foto: Privat. Oscar Wikblad i unga år och naturligtvis i Edsbyns dress.

Åren gick och ett decennium senare var Oscar Wikblad framme som en glödhet junior i A–lagssammanhang.
Och då lagkamrat med flertalet spelare som var med och tog fem raka guld 2004-2008.
Med motivation går det bevisligen komma långt, även om Wikblad visade talang för bandy i tidig ålder.

— Det var väldigt roligt och inspirerande att vara med och spela med så bra spelare då. Man lärde sig mycket.

Nervöst?

— Ja, det var nervöst till en början, men det släppte snabbt och blev bara roligt.

Säsongen 2015/16 blev något av genombrottet för Oscar Wikblad i Edsbyn A-lag där han fick mer speltid än tidigare säsonger.
Efter grundserien var avslutad visade statistiken på 14 mål och tre assist.
Snacka om het junior i elitserien där han visade hela Edsbyn att det fanns en spelare på rejäl uppgång som kunde axla ansvaret för målproduktionen tillsammans med Jonas Edling och Mattias Hammarström.

— Jo, lite så var det. Jag fick väldigt mycket speltid och kände att jag var med på riktigt. Så det kändes som jag tog ett steg den säsongen, säger Wikblad.

Foto: Hannah Gustavsson. Oscar Wikblad, här under lyckade säsongen 2015/16, växlar ett par ord med VSK:s Simon Jansson.

I P19-VM blev det också guld efter en riktig rysare mot Ryssland i finalen där laget vände 0—4 till seger med 5—4.
Wikblad dominerade stort i turneringen och gjorde nio mål totalt — flest i turneringen.
Kronan på verket var att han också blev utsedd till MVP, turneringens mest värdefulle spelare (Most Valuable Player).

— Det var ett otroligt roligt VM där det gick bra för mig. Jag lyckades göra lite mål och vi som lag var väldigt bra. En sjukt stark vändning i finalen. Jag blev väldigt överraskad att bli utsedd till MVP även fast jag visste att det gått bra för mig, så det var väldigt kul att få det priset.

Edsbyns A-lag åkte samma säsong ut i kvartsfinalen mot Bollnäs (2—3 i matcher) — emellertid två mål av Wikblad i den serien — men i P20-laget blev det braksuccé för den lysande junioren.
Laget tog sig med möda till semifinal, men i finalen mot Vetlanda var det helt andra takter.
Detta trots att laget förlorade mot just Vetlanda i serien och var något av favorit till SM-guldet.
Men när slutsignalen ljöd stod det 5–2 på resultattavlan i Edsbyns favör och guldet, ja det tillhörde ett rött och blått gäng.

— Det betydde mycket. Var sista året med spelarna man gått gymnasiet med och vi hade förlorat några finaler innan, så var otroligt skönt och kul att vi lyckades vinna det året, säger Wikblad.

Foto: Martin Henriksson. Oscar Wikblad höjer pokalen efter guldet med P20-laget på Tele 2 arena.

Du hade också chansen att bli Årets junior, men Martin Landström vann utmärkelsen den säsongen. Var det bittert?

— Nej, verkligen inte. Martin var grym den säsongen och förtjänade att vinna det priset.

Ett år äldre och en fortsatt positiv utveckling gjorde att Oscar Wikblad tog ännu mer plats säsongen 2016/17. Det blev också mer fokus på A-laget även om Edsbyanfallaren hade åldern inne för att lira med P20-gänget.
En minnesvärd säsong där Edsbyn svarade för en supervändning i semifinalmötet mot SAIK för att sedan klå antagonisten och rivalen Bollnäs med 3–1 i finalen.

— Det var en säsong där vi blev bättre och bättre hela året och utvecklades mycket som lag. Vi var starka i serien och lyckades ta en andraplats vilket var väldigt starkt i elitserien det året, som innehöll otroligt mycket bra spelare. Sen avslutades ju den säsongen på absolut bästa sätt genom att vinna SM-guld på Tele 2 mot Bollnäs. Det var stort, säger Oscar Wikblad.

Foto: Maria G Nilsson. Oscar Wikblad med guldhjälmen på till vänster om Hans Andersson.

Nöjd med vad du bidrog med under säsongen?

— Jo, men det är jag väl. Det gick ganska bra för mig den säsongen.

Det skulle komma att fortsätta på den inslagna vägen; Oscar Wikblad var riktigt het i vintras med 28 mål och fyra assist när elitserien var färdigspelad.
Endast ett mål bakom kapten Jonas Edling.
Förklaringen till succén?

— Det är svårt att säga, men det gick väldigt bra för oss som lag och det underlättar. Sen hade jag en bra försäsong och fick vara skadefri, det betyder mycket och det gjorde nog att man lyckades utvecklas, säger Wikblad.

Som anfallare bedöms man ofta efter antal mål och det saknades, som sagt, inte den gångna säsongen

— Det är väl godkänt, det tycker jag. Sen vill man väl alltid göra bättre ifrån sig, men 28 mål är väl godkänt. Att det bara blev ett mindre än Jonas tänkte jag faktiskt inte något på.

Ni vet förstås hur det gick för laget Edsbyn; andra raka SM-guldet bärgades efter klara 4—0 i finalen mot SAIK på Studenternas IP i Uppsala.
Vi återkommer till det för det var sannerligen inte en lätt resa mot en ny SM-final.
I semifinalen mot Villa låg Edsbyn under med 0—2 i matcher och såg ut att åka ur slutspelet.
Men då kom den stora vändningen där Edsbyn fick Villa på fall med tre raka segrar.
En sanslös prestation.

— Ja, det var otroligt skönt. Väldigt häftigt att vinna femte avgörande på hemmaplan inför våra fans.

Det ska också sägas att Villa fick sin försvarsjätte Martin Johansson skadad i det tredje semifinalmötet när Edsbyn låg under med hela 0—7.
Anledningen var ett skott på högertummen (Mattias Hammarströms träff på hörna) som tog så illa att säsongen var över för landslagsstjärnan.
Oscar Wikblad menar att laget inte fick någon ”boost” av beskedet inför resten av semifinalserien.

— Ingenting skulle jag säga. Vi hade väldigt mycket annat att fundera på. Hur vi skulle lyckas vinna tre matcher i rad mot ett lag som slagit oss väldigt enkelt i match två, säger han.

Men det var förstås en viktig del av Villas spel som försvann med Martin Johansson. Inte minst defensivt som Edsbyn nu kunde överlista lite enklare än innan.
— Så kanske det var, men vi la all vår energi på vårt eget spel och göra det så bra som möjligt.

Oscar Wikblad menar att semifinaltriumfen gav laget en stor portion självförtroende inför SM-finalen.
Men med SAIK på andra sidan var det knappast en enkel uppgift.

— Vi visste att det skulle bli en tuff match, men vi kände oss starka efter vändningen mot Villa. Lite nervöst var det också, men väldigt roligt att få spela på Studenternas, säger Wikblad.

Första halvlek förblev mållös och relativt chansfattigt. I det skedet var underhållningen möjligen inte den bästa ur ett åskådarperspektiv.

Delar av publiken buade efter första halvlek på grund av spelet. Hur reagerade du på det?

— Jag tänkte inte på det under matchen, men det är väl aldrig roligt när det blir så på en match, särskilt inte i en final.

Foto: Christer Åsentorp. Oscar Wikblad i aktion i senaste SM-finalen mot SAIK som slutade på bästa sätt för Edsbyn.

I andra halvlek kom målen och de kom enbart i SAIK:s målbur.
1—0 i 49:e minuten genom Jonas Edling gav en betydlig mer underhållande tillställning där det bjöds på mer ytor.
Till slut hela 4–0 där Martin Frid, Mattias Larsson och Tuomas Määttä var övriga målskyttar för Edsbyn

Mitt i allt var Oscar Wikblad en mycket glad bandyspelare när andra raka guldet var säkrat.

— Det var stort. Det är alltid stort att vinna SM och att göra det för andra året i rad.

Hade du förväntat dig att ni skulle nolla SAIK i finalen på förhand?

— Nä, verkligen inte. SAIK brukar göra mycket mål i alla matcher de spelar, så att hålla nollan mot dem kändes nästan omöjligt.

Men det var det inte och en del i det har förstås målvaktsveteranen Anders Svensson. Den hållna nollan i en final är för övrigt inte något som hänt på 34 (!) år.

Foto: Maria G Nilsson. Även den gångna säsongen fick Edsbyns Oscar Wikblad dra på sig en guldhjälm efter finalsegern över SAIK.

Vi är snart i mitten av juli och för många elitserielag är det nu lite ledighet.
Men det gäller att hålla igång och Oscar Wikblad gör sitt bästa för att slipa på detaljerna inför vinterns elitserie.
En lång försäsong som inte alltid är rolig, men väl så nyttig.

— Klart isen är mycket roligare men jag tycker det går bra med försäsongen. Så fort man kliver på is får man mycket energi.

I Edsbyn har det varit lugnt på värvningsfronten. En relativt intakt trupp förutom att Daniel Liw, med hela sex SM-guld på meritlistan, lade skridskorna på hyllan efter säsongen. Lägg därtill att tränare Thomas Liw tackade för sig efter sex säsonger som huvudtränare. Ny tränare är Edsbyns bandyikon Magnus ”Kuben” Olsson.

— Jag tycker vi har lite tunnare trupp i år än förra säsongen, men vi har många duktiga juniorspelare med oss nu och vi är några 97:or som gör vår första säsong som seniorspelare. Så lite tunnare, men väldigt bra ändå, säger Wikblad.

Du har förstås stenkoll på de andra lagens värvningar. Vilka lag imponerar på papperet?

— Många lag som är bra, men Villa tycker jag sticker ut mest. De har verkligen ett bra lag.

Är Villa favorit till SM-guldet?

— Ja, det tycker jag.

Ja, ett redan starkt Villa har som bekant förstärkts med landslagsmännen Johan Löfstedt och Joakim Andersson.

Klart är att Edsbyn kommer att vara med i leken när det drar ihop sig.
Oscar Wikblad kommer också göra första säsongen som seniorspelare.

Känner du nu att du är en etablerad spelare i elitserien som inte har något att bevisa längre?

— Jag känner hela tiden att jag vill bli bättre och prestera varje säsong. Och gör man det ökar förväntningarna på en och ser man det så har man väl alltid något att bevisa. Det är alltid kul när det är lite press på en också.

Vad vill du utveckla i ditt spel kommande säsong?

— Oj, kanske tråkigt svar men allt vill jag väl utveckla; orka åka mer så man kan komma i bra lägen ofta.

Hur bra kommer Oscar Wikblad vara i vinter?

— Bra — bättre än förra säsongen.

Vi tror honom. Dröjer nog inte länge förrän benämningar som löfte och talang byts ut mot stjärna.

Mattias Bladh
mattias.bladh@gmail.com

9 juli, 2018/av Redaktionen

Martin Johansson i stor intervju om kärleken till Villa, drömmen om SM-guld och favoritskapet

Hem, Lag, Sommarläsning 2018, Villa

SOMMARLÄSNING Elitseriens bäste försvarsspelare tre säsonger i rad. När lagkaptener och tränare får säga sitt. Villaliberon Martin Johansson står på toppen av karriären och stortrivs i Lidköpingsklubben som är favorit till SM-guldet i vinter.
— För mig är det bara Villa som gäller och kommer gälla, säger Villastjärnan till Bandyfeber.

Stora ord. Jo, det är det sannerligen.
Men faktum är att Villa- och landslagsstjärnan Martin Johansson växt ut till en gigant inom svensk bandy och utmärkelsen som bäste försvarare, som delas ut av magasinet Bandyportföljen, är inte konstigt på något sätt.

30-åringen är en absolut nyckelspelare i det framgångsrika Villa som gått från ”Rock’n’roll-bandy” och frejdigt spel till att ha blivit en guldaspirant år efter år numera med ett vägvinnande spel.
Det går helt enkelt inte att frånse att Martin Johansson har en stor del i de framgångar klubben haft sedan han anslöt till Villa inför säsongen 2008/09.

Innan dess lirade Villastjärnan i moderklubben Otterbäckens BK.
Där fostrades Martin Johansson och det blev totalt fem säsonger i Otterbäcken mellan 2003-2008.

— Vi var ett lag i botten av allsvenskan varje år och då fick jag som försvarare väldigt mycket att göra. Det såg jag som en utmaning inför varje match som jag även bär med mig idag, säger Martin Johansson.

Och visst blev det framgång med ”lilla” Otterbäckens BK. I juniorlaget (P19) fick Martin, då 18 år, vara med om ett SM-guld 2006.

— Det är jag väldigt stolt över. Det ska hela orten vara stolt över och inte minst Rolf Larsson som var tränare för oss. Han fick varje spelare att göra precis allt för att få göra det omöjliga.

Finalen spelades mot Västerås och det blev en riktigt rafflande final där Otterbäcken hämtade upp ett stort underläge.

— Ja, en helt galen match. Låg under stort i halvlek och var inte alls med i första halvleken. Kommer ihåg att vi pratade i halvlek att vi hade chansen men vi behövde första målet i andra och skapa energi på det sättet. Blev precis tvärt om och VSK gjorde mål direkt.

Men i sport kan allt hända och Otterbäcken satsade allt för att vända på steken.
Och…

… — Sen började upphämtningen som också slutade med att vi tillslut vann med 7–6 och lilla Otterbäckens BK blev svenska mästare, säger Martin Johansson.

Foto: Privat. Svenska mästare. Martin Johansson, här synlig i ”pannhöjd” tredje man från vänster, firar guldet med juniorlaget 2006.

Att flera klubbar hade koll på Martin Johanssons framfart vid den här tiden är glasklart.
Och två år senare, säsongen 2008/09, var det Villa som lyckades skriva kontrakt med jättetalangen när Sparbanken Lidköping arena var i antågande samma säsong.

— Började med att Henrik Larsson som då spelade i Villa pratade om att Villa var intresserade av mig och skulle höra av sig till mig. Det gjorde de också och då var det Olle Isaksson (dåvarande tränare) som jag pratade med först, säger Martin och fortsätter:

— Vi bestämde träff nere i Lidköping och jag fick redan då en förfrågan om att skriva på. Bestämde mig då om bara jag och min sambo skulle få ett jobb vardera sidan av bandyn så skulle jag skriva på, vilket också blev fallet.

Sparbanken Lidköping arena invigdes Annandagen 2009 och in klev Villa under tak.
Ett gynnsamt läge att komma till klubben, men det var inte anledningen menar Martin Johansson.

— Nej, det var det inte. Det hade pratats om hallen i många år som på många andra ställen runt om i landet men inget var spikat just då. Men nu så här efteråt, så är den en stor bidragande orsak att jag inte har testat något nytt i karriären. Hallen blev räddningen för klubben och jag är säker på att Villa som klubb inte hade varit så här långt fram i dagens bandy annars och inte jag heller.

Det går inte underskatta hallens betydelse för det sportsliga?

— Nä, det är klart att en hall gör väldigt mycket då framförallt man kan bedriva bra träningar under hela säsongen och på så sätt få en fördel mot lagen utan.

Med hallens ankomst började Villa ta ett rejält steg mot att försöka etablera sig bland topp-fyra i elitserien. En framgångsresa helt enkelt för Martin Johansson och den guldsuktande Lidköpingsklubben.

Kvartsfinaler har blivit till stående semifinaler år efter år och säsongen 2011/12 blev en efterlängtad framgång för Villa när man slog ut Bollnäs i semifinal efter 3–1 i matcher. Avgörandet i förlängningen på Sävstaås innebar att klubben spelade sin första SM-final på 29 (!) år.

— Det var väldigt nervöst från min sida då jag åkte på två utvisningar första 60 minuterna. Då tog Johan Sixtensson (Villatränaren) av mig ifall det skulle bli eventuellt en femte avgörande eller final. Det hade varit väldigt tungt och åkt på en tredje i det läget vi var då och missa nästa match, säger Martin Johansson.

— Sen är det straffräddningen och ”Davvas” (David Karlsson) avgörande som man minns mest ifrån matchen samt att vi hade ett chartrat plan som vi åkte till matchen i istället för sex timmars bussåkande.

Väl i final väntade starka SAIK med stjärnor som Johan Löfstedt (nyförvärv i årets Villatrupp), Daniel Berlin och Christoffer Edlund.
Villa låg under med 1–5 i halvtid och i den 67:e minuten stod det 2–6 innan Villa gjorde en rejäl kraftansträngning och faktiskt ”bara” föll med 5–6.
Martin Johansson var förstås rejält besviken och efteråt var förlusten svårsmält.

— Det var det säkert, men då kändes det som att vi mer hade gjort det bra att bara ta oss till en final och vi blev nog tagna av matchbilden samt allt runt om som en final innebär, säger han.

Nästa SM-final för Villa blev säsongen 2015/16. Men ett underpresterande Villa föll med 2–5 i mötet med VSK på Tele 2 arena.

— Finalen 2016 är väldigt tung även så här lång tid efter. Många saker man har tänkt på som gick så lite fel, men kostade oss ett guld. Vår insats just i finalen var väl inte en sådan matchbild vi ville ha och hade spelat så bra hela året. Då blev det mer tuta och kör-bandy som VSK är mycket bättre än oss på och tog guldet ifrån oss.

Om än inte ett SM-guld, så kom en milstolpe sju månader senare i Svenska cupen. Då säkrade klubben cupguldet i finalmötet med SAIK.
Villas första stora titel – efter 82 års väntan.

Foto: Team Fabbe/Sören. Martin Johansson firar vinsten i Svenska cupen.

Hur mycket betydde segern för er i Villa?

— Klart det var väldigt roligt för oss att få vinna något även om det är en försäsongsturnering som spelas 2×30. Men vi i laget är ute efter något mycket större, dock roliga delmål att bocka av.

Säsongen 2016/17 åkte Villa ut i semifinal mot Bollnäs efter 0–3 i matcher.
Möjligen en mer mättsmält förlust som inte var i närheten av det som hände den gångna säsongen där Villa, efter ett starkt slutspel, först slog ut VSK i kvartsfinalen och såg ut att gå av bara farten till en ny SM-final.

Foto: Team Fabbe/Sören. Martin Johansson firar avancemanget i kvartsfinalen i mötet med VSK den gångna säsongen. Men det skulle komma att ta stopp i semifinalen.

Väl i semifinal körde Villa över Edsbyn i två raka matcher.
Men 8–2-triumfen i andra mötet fick en bitter eftersmak då Martin Johansson i 70:e minuten rusade på en hörna och fick Mattias Hammarströms skott på högertummen.
Träffen tog illa och slutspelet var därmed över för landslagsliberon.

— Det var den tyngsta perioden i min karriär. Försökte att få en öppning att någon läkare skulle kunna bara provisoriskt laga tummen så jag skulle kunna vara med i någon match i alla fall. Dock sa varenda läkare nej och förklarade att jag skulle få svåra men, säger Martin Johansson.

— Då var jag väldigt nedstämd när min säsong som spelare var över och jag blev opererad. Jag hade det tungt att orka pusha lagkamraterna att vinna två matcher till, men jag försökte och var nere redan när laget kom hem efter tredje semifinalen och skulle träna. Vi skulle göra det tillsammans.

Utan Martin Johansson tappade Villa naturligtvis mycket i bland annat defensiven och i hörnskyttet. Det ska också sägas att hälsingelaget verkligen steppade upp och var oerhört effektivt i skyttet.

— Ja, även detta år fick vi gå ifrån en säsong besvikna och inte klara av vårt mål med säsongen. Vad hände … Vi spelade väldigt bra de två första matcherna, sen så gjorde Edsbyn några taktiska förändringar som vi inte klarade av att lösa. De tre sista matcherna blev istället väldigt jämna och spännande, men vi lyckades inte stänga matchserien utan Edsbyn gick vidare som det starkare laget.

Foto: Team Fabbe/Sören. Martin Johanssons skada bidrog till att Edsbyn kunde vända och vinna i semifinalen.

Om jag säger att Villas chanser till avancemang minskade rejält med dig borta – är jag rätt ute då?

— Det vill jag inte säga. Vi har en väldigt bra trupp och spelare som kan gå in och lösa uppgiften väldigt bra som också hela försvarslinjen gjorde med.

Lite plåster på såren var kanske utmärkelsen som elitseriens bäste försvarare för tredje året i rad. Priset delas ut av magasinet Bandyportföljen sedan 2013/14 där lagkaptenerna och tränarna i elitserien får lägga rösterna.
Villa släppte endast in 69 baklängesmål i elitserien i vintras — nytt rekord under elitseriens nuvarande form.
Utan Martin Johansson hade det knappast varit möjligt och utmärkelsen var kanske helt given…

— Det är väldigt roligt varje gång man har fått den utmärkelsen. Spelare och ledare man möter varje match tycker man är bra, då växer man som människa och spelare, säger Johansson.

Förutom ett tungt uttåg i semifinalen mot Bollnäs blev det också förlust för Martin Johansson — och lagkamraten Jesper Eriksson — i senaste bandy-VM, hans fjärde VM-turnering totalt.
Finalen i början av februari slutade med en 4–5-förlust i mötet med Ryssland inför 9 000 åskådare i Chabarovsk. Sedan tidigare har dock Martin ett VM-guld men ville förstås försvara titeln.

— Klart det var en tung förlust då vi kände oss så starka hela turneringen. Jag personligen gjorde inte min bästa match i min karriär och då blir det direkt mycket svårare att vinna i en stor final. Alla behöver ligga på sitt max hela finalen.

Foto: vlbk.se. Martin Johansson i landslagströjan. Mycket talar för att Villastjärnan lägger beslag på liberoplatsen när ikonen Andreas Westh slutat i blågult.

Finalen var också ikonen Andreas Wesths, en av Sveriges bästa libero-spelare genom tiderna, sista resa med landslaget.

Du är given i landslaget och är enligt många Andreas Wesths arvtagare. Hur ser du på det där snacket?

— Det har varit ett ständigt snack om att jag ska ta över efter Westh i många år nu. Westh har passat bättre än mig som libero i landslaget och det har jag köpt till hundra procent varje tillfälle vi har spelat tillsammans. Han har varit grym och är fortfarande en väldigt bra libero, dock väldigt sliten i kroppen.

Förstås med glimten i ögat…

Nu riktas blickarna mot nästa säsong.
Som bekant har Villa värvat storstjärnorna Johan Löfstedt och Joakim Andersson vilket gör Villa – på papperet – ett ännu bättre lag i vinter.

— Vi får två spelare som hade gått in i vilket lag som helst och varit stora stjärnor i lagen också. Sen är de helt underbara människor bredvid planen som gör dem kompletta att ha i ett lag. Villa kommer få mycket nytta av dem många år framöver. De kommer bli nya publikfavoriter, säger Villas nummer 24.

Foto: vlbk.se. Martin Johansson hyllar värvningarna av stjärnorna Johan Löfstedt och Joakim Andersson. Båda anslöt från Vetlanda BK.

Det är ingen hemlighet att ni blir favoriter till SM-guldet i vinter. Känner ni av pressen?

— Vet inte om vi känner av någon större press än andra år. Vi har ju varit det några år tidigare då vi också har varit favoriter. Det är bara roligt för egen del att motståndarlagen känner sig efter rent truppmässigt.

Hur mycket skulle ett SM-guld säsongen 2018/19 betyda för Martin Johansson?

— Det klart största jag har varit med om som spelare. Sen att få äntligen dela glädjen med alla Villasupportar, alla inom föreningen samt ”Sparris” (Jonas Johansson, Villas klubbchef) som har slitit lika länge som mig att få ta det där första guldet. Det är det som driver mig; att alla jobbiga pass som man måste göra under många månaders tid ska leda till torget i Lidköping.

Oavsett om det blir guld eller inte kommande säsong kommer det bli fler chanser i Villadressen.
I mitten av februari förlängde Martin Johansson kontraktet – med hela fem år.
Med sambon Josefine, hus och barn kommer Lidköping bli Villaliberons hem en lång tid framöver.

— För mig är det bara Villa som gäller och kommer gälla. Kan inte se mig spela någon annanstans i Sverige i alla fall. Otterbäckens BK och Villa-Lidköping är mina lag i mitt hjärta, säger Johansson.

Mattias Bladh

30 juni, 2018/av Redaktionen

Daniel Mossberg i stor intervju om karriären, titlarna och SAIK-hjärtat

Hem, Sandviken, Sommarläsning 2018, Välj lag

SOMMARLÄSNING Sandvikensonen Daniel Mossberg, 37, har en beundransvärd karriär att luta sig tillbaka på. SAIK-profilen har vunnit allt som går att vinna inom bandyn — men suget efter mer titlar är fortfarande lika stort.
— Jag spelar för att vinna, säger Mossberg till Bandyfeber.

Säg Daniel Mossberg. Chansen är stor att du tänker direkt på SAIK.
Sandvikens AIK BK.
Det är inte många spelare som är så förknippad med SAIK som just Daniel Mossberg.
Eller bandy överhuvudtaget för den delen.

För det har blivit några år nu för Sandvikensonen som har blivit moderklubben trogen när han spelat i Sverige.
Närmare bestämt femton säsonger med SAIK i bandyns högsta serie.
Och merparten av de åren som en av de allra största stjärnorna.
En karriär att vara stolt över.

— Jag har ju haft äran att alltid ha spelat i bra lag. Sen fick man ju lära sig att vinna när man var ung. Har och kommer alltid att ha så länge jag spelar, hungern och viljan att vinna och bli bättre. Är nöjd med vad jag har under min karriär, säger Mossberg.

— Har vunnit guld i allt som går att vinna i bandy. Fått spela många stora matcher. Med och mot de bästa. Varit proffs i det jag älskar mest förutom min familj.

Ja, SM-guld, VM-guld och utmärkelser som årets herrspelare 2017 finns på meritlistan.
Listan kan göras lång.
Det är långt ifrån alla bandyspelare som får uppleva det under karriären.
Men allting har sin början och för Mossberg – som enbart representerat SAIK i Sverige — slog igenom i A-laget säsongen 1998/99.

Kanonlag. SAIK hade vid den här ett svårslaget och framgångsrikt lag. En ung Daniel Mossberg, nedre raden tredje från vänster, lyckades slå sig in i truppen.

— Om jag inte minns helt fel så vann vi Europacupen mot Vodnik det året. Sen var man ung och mycket laddad att få vara med SAIK:s A-lag. Det var ju en dröm man hade haft, säger Mossberg.

Redan år 2000 kom första SM-guldet för en ung Daniel Mossberg.
Med stjärnor som Magnus Muhrén, Patrik ”Lappen” Södergren, Henrik Hagberg, Niklas Spångberg, Stefan ”Pumpen” Andersson med flera gick laget hela vägen efter 8–5 i finalen mot Hammarby.
Notervärt är att finalvinsten innebar 29 (!) raka matcher utan förlust.

— Det jag minns från finalen var att jag var sjukt nervös och att det var en dröm att få vara med om en SM-final. Sen att jag inte spelade så mycket sket jag nog i då när vi vann. Man var ju ganska ung då.

”Mossan”, då junior, minns hur han imponerades över hur bra SAIK spelade den säsongen.

— Ja, vi gjorde en sjukt bra säsong då. Många bra spelare i laget. Vi hade en sån hög vinnarkultur i laget. En häftig känsla när man tänker tillbaka på det. Det var lika tufft på träningarna med. Man fick verkligen lära sig att vinna och att det ligger ett hårt jobb i att bli en vinnare. Sen hade vi ju också många bra spelare.

2002 och 2003 gick ni också hela vägen. Vilket guld minns du bäst av dem?

— Måste bli 2002. Fick mycket speltid då och var delaktig i att vi vann.

Visst, tongivande och målskytt i finalvinsten mot VSK. Där och då visade Mossberg att han var en blivande storspelare.

Ni hade som sagt ett fantastiskt bra lag under den här perioden. Vad gjorde SAIK så svårslaget?

— Vi hade ett spel som alla köpte. Från stjärnor till vattenbärare. Men det viktigaste vara att alla ställde höga krav på varandra, både på träning och match.

Kunde det hetta till på träningarna?

— Ja, det hände mycket ofta. Det var det som gjorde oss så bra. Kan sakna det idag. Känns mer lugnt nu. Är ju bara gå tillbaka och se hur mycket tuffare och fulare spel det var då. Nu känns det som att alla ska vara kompisar med alla. Blir det lite fult spel idag, då blir det granskning. Tror att vi spelare och publik vill få tillbaka lite mera känslor. Men då måste förbundet och domarna vara med på det.

Varför tror du det är mer ”kompis”-attityd mellan spelare nu för tiden?

— Bra fråga. Känns som de karaktärsspelarna har försvunnit. Sen vet jag inte om landslagsspelarna vill bli osams, säger Mossberg och skrattar.

Klart är att ”Mossan” alltid har förespråkat heta känslor på isen vilket han också menar SAIK alltid haft under sin tid i klubben.

— Vi i SAIK vill i alla fall ha känslor och gillar det, och jag tror att vår bandypublik vill ha det mer. En blandning av snygga mål och lite tjafs är aldrig fel.

Karriären rullade vidare för Daniel Mossberg. Efter lyckosamma säsonger på svensk mark testade Daniel Mossberg lyckan i Ryssland 2006.
Klubbadress: Zorkij där han spenderade tre säsonger även om det också blev en vända en mindre period i Kazan under samma tidsrymd.

Vad jag förstår hade du familjen med dig därborta. Måste varit skönt?

– Jag och min sambo bestämde att vi skulle flytta dit med hela familjen. Lucas var då ett år och tre hundar var med dit. Har ju alltid varit en dröm att få bli proffs i det man håller på med. Sen att min familj kunde följa med var såklart skönt när man flyttar till ett nytt land.

— Vi trivdes kanon där. Sista året gick mitt knä sönder på försäsongen. De tyckte att det tog för lång tid för mig att komma tillbaka, så jag fick sparken till jul. Märklig julklapp, säger Mossberg.

Var det, åtminstone då, att ryska klubbar föredrog att sparka spelare istället för tränare när det gick lite dåligt?

— Nä, det vet jag inte. De kände väl att de kunde spara lite pengar när de sparkade mig. Vi var ju ganska många svenskar där då och att det var lite problem med pengar då. Bandyn är en liten sport och vi spelare har ju inga agenter så klubbarna kan ju sparka oss utan att vi kan kräva ut nån ersättning.

Väl hemma i Sverige igen och SAIK blev det sedan succé när laget bärgade guldet 2011 i mötet med Bollnäs i SM-finalen.
Detta efter förlängning där Daniel ”Zeke” Eriksson fick avgöra i förlängningen i sin sista match.

— Alltid stort att få vinna guld. Sen blir det lite speciellt att ”Zeke” får avgöra i sin sista match i karriären. Jag och ”Misha” (Mikhail Sveshnikov) hade redan bestämt att vi skulle spela i Dynamo säsongen efter. Så att få vinna sista matchen innan flytten dit kändes hur bra som helst. Vi hade ju ett kanonlag det året och vi var ju favoriter hos alla. Så det var starkt att klara av det, säger Mossberg.

Ja, Daniel Mossberg körde ännu en vända i Ryssland efter SM-guldet.
Då kom också ett guld 2013 med ryska superlaget Dynamo Moskva efter finalseger mot Zorkij.
En tid som Mossberg minns med värme.

— Att få komma till Dynamo var stort för mig. Nästan hela ryska landslaget spelade där och jag var där själv då. Familjen var kvar i Sverige då. Lucas hade börjat skolan och Rasmus gick på dagis. Det var tufft att vara ifrån dem så mycket. Tur att jag hade ”Misha” där, vi umgicks mycket och är än idag mycket bra kompisar. Året efter kom ”Myran” (Per Hellmyrs) och ”Bella” (Daniel Berlin).

Daniel Mossberg spelade under några säsonger i ryska Dynamo Moskva där han fick sitt guld i det stora landet i öst.

Totalt blev det tre säsonger i Dynamo Moskva innan Mossberg packade väskan och flyttade hem till Sandviken.

— Längtan efter min familj blev för stark. Sambo och tre barn ville få en pappa på hemmaplan, men tre fantastiska år i Ryssland och Dynamo.

Lika fantastiskt var Mossbergs drömavslut i landslaget 2017 där han sa tack och adjö till blågult med ett VM-guld på hemmaplan.
37-åringen stannade därmed på 94:a A-landskamper.
Facit: Fyra VM-guld.

Foto: Patrik Karlsson. Daniel Mossberg i finalmötet med Ryssland i VM 2013.

Trots samtal från förbundskapten Svenne Olsson efter guldet är landslaget alltjämt ett avslutat kapitel.

— Ja, det är det. Fick förfrågan förra året. Men jag känner att jag fick ett sådant bra slut på min landslagskarriär med ett VM-guld på hemmaplan. Sen är det ju såklart en ära att få spela i landslaget och att få spela och möta de bästa, säger Mossberg.

Du har nu gjort fyra säsonger när du kom hem till SAIK igen. Har det blivit som du tänkt dig?

— Nä vi har inte vunnit något SM-guld. Det vill man alltid göra. Två finalförluster och två semifinalförluster. Jag spelar för att vinna. Guldet förra säsongen i World cup (4—3 mot Jenisej) på hemmaplan var stort.

Foto: Sandra Anderstedt. Daniel Mossberg efter World cup-vinsten mot Jenisej 2017. Här ses han med dottern Ruth.

Närmast på näthinnan är finalförlusten mot Edsbyn i mars. Där kändes ni oerhört bleka – hur upplevde du det?

— Känns jobbigt att tänka tillbaka på den. Känns tungt att göra en så dålig final. Vi hade inget tryck och ingen klar målchans. Vet inte varför det blev så.

Foto: Hanna Wanke. Daniel Mossberg innan avslag i fjol i finalen mot Edsbyn där det blev förlust efter en blek insats.

Chans till revansch i vinter. Hur ser du på SAIK-truppen på papperet?

— Så är det. Vi vill alltid vinna. Tycker att vi har en bra trupp. Blandning av gammalt och ungt. Tunn är den, men man hoppas ju att de yngre spelarna ska ta ett till steg.

Du har varit med länge — vilka lag tycker du har spänt bågen mest under silly season?

— Villa.

Är Villa favorit till SM-guldet kommande säsong?

– Ja, det tycker jag att de är.

Foto: Måns Johansson. David Karlssons Villa är enligt Daniel Mossberg favorit till guldet kommande säsong.

Vi gissar på att Daniel Mossberg och SAIK ändå kommer vara med i leken när det hela ska avgöras.
För trots att ”Mossan” börjar se slutet på karriären är suget efter nya titlar lika stort som alltid.

— Ja, så är det. Jag spelar för att vinna. Försöker alltid vara så bra tränad för att klara av en säsong och försöker alltid att utveckla mig själv och vill bli bättre hela tiden. Fast jag börjar bli till åren. Det är det som driver mig och bra resultat med laget.

Säger Daniel Mossberg. En alldeles särskild profil inom svensk bandy.

Mattias Bladh
mattias.bladh@gmail.com

24 juni, 2018/av Redaktionen

”Glad och stolt att tillhöra VSK”

Hem, Sommarläsning 2018, Västerås

SOMMARLÄSNING Han kom, han sågs och gjorde succé. VSK-anfallaren Martin Landström hade en fin debutsäsong hos Mesta mästarna. Men uttåget i kvartsfinalen svider ännu.
– Man mådde inte alls bra efter att vi åkte ut, säger 21-årige supertalangen till Bandyfeber.

Det blev till slut en övergång för Martin Landström till Västerås inför säsongen 2017/18. Länge var det osäkert om det skulle bli en övergång överhuvudtaget då 21-åringen inte kom överens med Vetlanda gällande synen på en klausul i kontraktet.

Ärendet fick avgöras i skiljenämnden och de gick på Martin Landströms linje.
Därmed kunde Landström göra debut i elitseriepremiären mot Bollnäs.
I dag minns talangen hur jobbigt han kände när det hela drog ut på tiden.

– Ja, vad ska man säga om den karusellen? Jag vet inte om det var särskilt frustrerande. Det var snarare bara jobbigt och ledsamt. Vi kunde helt enkelt inte komma överens, jag och VBK. Och det är klart att det var en obekväm situation att behöva vänta ut ett beslut från en tredje part för att kunna veta vilket lag jag egentligen tillhörde.

Landström menar i dag att den segdragna övergången inneburit en nyttig erfarenhet.

– Med facit i hand så har jag lärt mig saker från det och ser det mer som en lärdom än något frustrerande misstag. Jag är glad och stolt att idag tillhöra VSK.

Förra säsongen blev Martin Landström främste poängplockare i VSK med 28 mål och tio assist.
Onekligen en imponerande individuell insats som fick fart på VSK:s offensiv.

– Ja, vad ska jag säga om det. Någonstans så är det fler poäng än vad jag gjorde säsongen innan, så på så sätt får jag vara nöjd. Men samtidigt tycker jag inte att poäng är något slags sätt att betygsätta eller ranka insatser. Självklart är det roligt att jag gjorde fler poäng än året innan, men jag tycker inte heller att poäng är något mättal för att mäta min insats förra säsongen.

Hur vill du mäta?

– Det där är svårt. Men för mig så räcker det med att mitt lag, min tränare och min förening är nöjda med vad jag presterar.

För VSK som lag blev det respass för andra året i rad i kvartsfinal.
Denna gång var det Villa som blev en för tuff uppgift.

– Självklart var det en stor besvikelse, vi ville såklart spela både semifinal och final. Man mådde inte alls bra efter att vi åkte ut, man var väldigt besviken på att vi både som lag och som individer presterade lite för dåligt när det gällde som mest, säger Landström.

– Någonstans så är varje sådan motgång också en lärdom, vi vill inte må lika dåligt nästa säsong utan vi kommer göra allt för att spela längre in på säsongen.

Nöjd med din egen insats i slutspelet?

– Absolut inte.

Chans till revansch får VSK kommande säsong. Just nu har VSK, likt de andra elitserielagen, mer eller mindre full rulle på försäsongen för att förbättra sina positioner inför vinterns elitserie.

Vi är i juni månad. Hur mycket bandy upptar dina tankar just nu?

– Det är klart man tänker en del på bandyn, framförallt kring träning och hur man ska vara så förberedd som möjligt inför kommande säsong. Träningen pågår ju året om så på det sättet släpper man ju aldrig bandyn och förberedelserna för kommande matcher, säsonger och så vidare. Det pågår ju ständigt.

– Samtidigt försöker man göra annat också, umgås med vänner och spendera lite tid hemma i Tranås och sånt där som man har svårt att hinna med under säsong, säger Landström.

Vad står på schemat idag?

– Idag (läs: 5 juni) jobbar jag mellan 06-12.20 och efter det åker jag hem och käkar lite lunch, gör något ärende eller vilar lite innan vi spelar innebandy med laget klockan 17.

Hur är du som innebandyspelare?

– Ja, haha, vad ska man säga? Man sliter och kämpar och gör så gott man kan. Nej, men helt okej tycker jag ändå att jag är.

Träningen som helhet i VSK menar Martin Landström skiljer sig ganska markant mot hur det var i Vetlanda.

– Ja, det skiljer sig ganska mycket. I Vetlanda körde vi fem gemensamma pass i veckan och här i VSK har vi två gemensamma och resten individuellt. Det finns för och nackdelar med båda, men jag trivs bra med vår träning här i Västerås då vi har mer individsspecifik träning där alla spelare mer kan fila på sina egna ”svagheter”. Samtidigt är det ju roligare att träna i grupp, men allt som oftast är vi flera som tränar tillsammans i vilket fall.

Vad filar du extra på?

– Jag har i grunden och kanske genetiskt en väldigt god syreupptagningsförmåga, så jag tränar mindre kondition än andra och mer styrka. Vilket jag också behöver.

Finns ju något som heter bandylungor — det har du alltså?

– Jo, men det skulle jag väl säga, haha… Bandylår däremot, där har jag lite att jobba på.

Blickar vi framåt och mot vinters elitserie får Landström och hans VSK klara sig utan Patrik Sjöström och Anders Bruun.
Två märkbart tunga tapp, inte minst defensivt.

– Det är klart att det är två avbräck för oss. Två fantastiska personer och riktigt, riktigt bra bandyspelare. Samtidigt har vi fått in bra nyförvärv så jag tror definitivt att vi kommer kunna fylla deras luckor. Däremot kommer vi självklart sakna både Patrik och Anders.

Vilka defensiva spelare tror du kan ta klivet och fylla tomrummet efter dem?

– Jag tror att Rasmus Sjöström och Måns Engström kommer fylla deras tomrum, och jag är helt säker på att det kommer bli riktigt bra.

Vilka andra lag tycker du på papperet ser starka ut?

– Jag tycker att många lag ser starka ut. Tror kanske att det kommer vara samma lag som hugger i toppen i år som förra året. Dock tycker jag att Villa ändå får bära någon sorts favoritskap med tanke på deras trupp och vad de har värvat.

Så du räknar med att ni kommer slåss i toppen?

– Jag tror att vi kommer vara med och spela om att vinna i varje match vi ställer upp i, men jag skulle inte säga att vi är favoriter till att vinna SM-guld i år. Den pressen tycker jag definitivt att Villa får leva med.

Det återstår att se hur det blir med den saken.
En sak vi redan kan slå fast är att Martin Landström också är uttagen i landslagets observationstrupp.
Men supertalangen tror inte att han har stora chanser att slå sig in i slutliga VM-truppen.

– De tror jag är mycket, mycket små. Det är första gången jag är med i en landslagstrupp och det finns så himla många spelare av dessa 33 som är bättre än mig. Jag är självklart glad över att vara uttagen, men jag tror inte jag kommer göra några landskamper i år. Det skulle vara en jättebonus för mig och är ingenting jag förväntar mig.

Mattias Bladh

11 juni, 2018/av Redaktionen

”Tyckte jag såg ut som en trädgårdsslang”

Hammarby, Hem, Lag, Sommarläsning 2018, Välj lag

SOMMARLÄSNING Allt började i Falun. Men sedan länge är Stockholm och Hammarby hemmaplan för Patrik Hedberg. I vinter gör 30-åringen sin tionde säsong i ”Bajen”.
– Jag trivs jättebra, säger Hedberg.

Framgångssagan Patrik Hedberg började i anrika Falu BS.
Där lades grunden till den fenomenala målvakt ”Slangen” har varit under en lång tid i elitserien och Hammarby.
Hedberg har inte glömt åren i Falu BS.
Han är trots allt en stolt dalmas.

De födda 1988, Patrik Hedbergs årgång, hade ett synnerligen talangfullt lag som gjorde avtryck på bandyplanen.

– Det hade vi verkligen. Vi hade ett bra lag tills vi var 15 eller 16 år. Sen var det många som slutade och satsade på exempelvis fotboll och innebandy. Minns att vi mötte Örebro i något slutspel i den åldern och vi vann borta, men torskade hemma och åkte ur. ”Säva” (Erik Säfström) spelade i ÖSK och var lika äckligt bra då som nu. Det har man fått höra av han några gånger hur de slog ut oss. Finns många bra 88:or i elitserien nu, säger Hedberg.

Att det blev en satsning på bandyn från första början kan vi delvis tacka ett antal unga grabbar som i tid och otid spelade landbandy i Hedbergs bostadsområde i Falun.

– Vi hade en landbandyliga i bostadsområdet i Falun där jag växte upp. Alla gator hade ett eget lag och grabbarna som var där var 4-6 år äldre än mig, men där fick jag stå i mål. Jag var kanske 10-11 år. Tyckte alltid det var mäktigt att vara målvakt och kunna vara med och påverka, bli hjälte eller syndabock. Man är väl halvt dum i huvudet som utsätter sig för det. Men samtidigt tycker jag det är lite vinnarskalle att våga stå där och inte få göra ett misstag för det syns så väl.

Hur kommer det sig att du blev målvakt?

— Det är nog en kombination av många saker, spelade ute och varvade med målvakt tills jag var 11-12 år. Sen blev det målvakt bara. Men OS i Lillehammer (guldet i ishockey 1994) med Salos räddning under straffarna gjorde sitt till.

Foto: Privat. Patrik Hedberg i unga dar i Falu BS.

Pappa Rolf Edberg ska också ha en eloge till att sonen har bandyn med modersmjölken. Den äldre gjorde hela 503 matcher i Falu BS-tröjan och tog ett SM-guld 1971.

– Det är klart att han har betytt mycket under min uppväxt och för att det skulle bli bandy eftersom han själv spelat. Han körde mig till träningar och matcher. Sen har han alltid tjatat om att han har ett SM-guld, så då ville jag såklart inte vara sämre än honom.

Det ena ledde till det andra och Patrik Hedbergs bandykarriär verkade utstakad.
Säsongen 2005/06 tog han klivet upp i seniorsammanhang i Falu BS.
Ett stort ögonblick för en ung och lovande målvakt.

– Jag vill minnas att första gången man fick en plats i omklädningsrummet så kändes det stort. Man var ju bara 17-18 år och fick byta om och spela tillsammans med många riktigt bra spelare, säger Hedberg.

Bandyprofilen Dan Hjelm var en av dem som såg till att Hedberg kom in väl i seniorsammanhang.

– Så han var till en stor hjälp för mig och gjorde att det kändes som att man var en i gänget direkt. Det gick ganska bra för mig också på träningar och det fick man självförtroende av och växte och tog för sig mer och mer.

I början av 2010 var det dags att testa lyckan i Hammarby.
En övergång som tog fart kring årsskiftet säsongen 2009/10.

– Det var lite speciellt. Falun hade det tufft både spelmässigt och ekonomiskt och Nordgaard (Patrik) som stod i ”Bajen” blev skadad runt jul/nyår. Stefan Karlsson (sportchef och assisterande i Hammarby) som jag kände sedan tidigare genom hans söner, ringde mig och frågade om jag var intresserad av att komma till ”Bajen” och jag trodde först att han drev med mig, säger Hedberg.

– Men sen förstod jag att det var allvar och då bad jag Hammarby prata med Falun först innan vi gick längre. Sedan kom Hammarby och Falun överens om en utlåning resten av säsongen och jag flyttade till Stockholm veckan senare.

Att det var skillnad mot Falu BS-träningarna fick han snabbt bli varse om.

– Minns att första träningarna var tuffa med högre tempo och bra skyttar. Det var några nivåer till mot vad jag var van med. Men det släppte rätt snabbt och killarna i laget var bra att ha och göra med så det kändes bra. Spelade min första match mot Vetlanda hemma på ”Zinken” bara 3-4 dagar efter att jag flyttade till Stockholm, så allt gick oerhört snabbt.

Och det blev direkt SM-guld i Hammarby.
Något som upprepades 2013 även om det inte blev mycket spel för Hedberg i de avgörande matcherna då han fick agera reservmålvakt båda guldsäsongerna.
Men likväl hade han passerat far sin i antal SM-guld…

– Första året, 2010, så kom jag till Hammarby efter jul och nyår och spelade en hel del matcher under slutet av serien och stod någon match i slutspelet. Sen valde tränarna en målvakt och det var rätt val att jag inte skulle stå. Jag fick se och lära och det var nyttigt såklart även om man alltid vill spela så var det rätt. Man lär sig rätt mycket på sidan också, säger Hedberg.

Guldet tre år senare minns Hedberg som oerhört lärorikt för sin utveckling.

– Jag tränade med Bergwall (Andreas) och Asplin (Björn) varje dag och på träningarna fick jag tävla mot Bergwall. Det var mina matcher den säsongen för jag spelade bara två matcher i serien det året. Men jag lärde mig oerhört mycket. Jag hade bråttom att bli bra och trodde jag var bättre än jag var. Så det är nyttigt att se och lära ett tag också av dem som är bättre, säger Hedberg och fortsätter:

– Jag vet att jag inte tänkte så då, men i efterhand är jag oerhört tacksam för att jag har fått träna och spela med många av dem bästa spelarna i Sverige, så man verkligen ser vad som krävs och vilken tid man behöver lägga på träning och så vidare för att bli bäst.

Och där har du blivit kvar. Du trivs i Stockholm?

– Ja, det har blivit så. Jag trivs jättebra i Stockholm och i laget. Det säger väl sig själv kanske, annars hade jag inte varit kvar. Det är få förunnat att få spela i ”Bajen” och på ”Zinken”. Det är alltid bra tryck på läktaren, våra supportrar är fantastiska. Det är ett gäng av dem som reser med på i princip alla bortamatcherna vilket är helt fantastiskt. Oerhört imponerande att de är så engagerade i oss och Hammarby.

Bland supportrarna är du känd som ”Slangen”. Var kommer det där smeknamnet ifrån?

– Det kom ganska direkt när jag flyttade till Stockholm. Jag vill minnas att det var Robin Sundin och Jesper Eriksson som började med det. De var ju stora och starka grabbar, så kom jag lång och smal från Falun. De tyckte jag såg ut som en trädgårdsslang.

I vintras blev det uttåg i semifinalen mot SAIK. En knallhård serie där ”Stålmännen” avgjorde i förlängningen i den avgörande femte matchen.

Patrik Hedberg minns, så klart, det smärtsamma uttåget och grämer sig när han blickar tillbaka.

– Ja, det är klart det gör. Mest kanske för att det kändes som vi var bättre än SAIK sett till den serien. Men man vet ju om att SAIK är ett riktigt bra lag. Men det var tufft, absolut. Men det är inget jag tänker på längre, fokus ligger på att bli så bra som möjligt nästa år och skapa sig förutsättningar för det genom en bra försäsongsträning.

En försäsongsträning som är påbörjad sedan länge.

Foto: Stefán Bertolotti. Patrik Hedberg efter en elitseriematch i vintras.

Vad tycker du om försäsongsträning – kul eller nödvändigt ont?

– Det är klart att det är kul att träffa grabbarna i laget. Men jag skulle ljuga om jag sa att det var roligt jämt. Men det finns lättare och tyngre perioder under försäsongen. Men utan den träningen tror jag inte man skulle klara sig så långt under vintern med skador och så vidare. Så man krigar på och gör det som krävs för att man som individ och lag ska komma så bra förberedda för vintern som möjligt.

Handlar det mesta om konditionsträning?

– Nej, det gör det inte, det är mycket styrka också för att bygga upp kroppen. Snabbhet och smidighet tränar vi också.

När vi genomför den här intervjun är det ganska lång tid tills elitserien drar igång igen.

Men redan nu har Hammarbymålvakten en klar syn på vilket lag som imponerar på papperet.

– Det är omöjligt att inte säga Villa. De har ett fantastiskt bra lag på pappret. Saik har ett bra lag, vi är bra, Bollnäs ser ut att bli bättre. ”Byn” kommer vara bra. Sen tycker jag Falun har värvat bra för att vara nykomling.

Jämfört med i vintras, hur slagkraftigt lag har ni?

– Lika bra om inte bättre kan jag tycka. Det kommer och går alltid några varje år. Men de flesta är kvar och tycker vi har fått in en riktigt bra spelare med Blomberg (Pontus, från Vetlanda) till exempel. Så har vi spelat ett år med ett nytt spel som vi nu kan utveckla ännu mer till vintern och jag tror och hoppas att vi kommer vara bättre nästa säsong. Det är känslan. Så vi ska absolut ha som mål att vara med där uppe i toppen.

Och icke att förglömma har Patrik Hedberg ett annat mål i sikte: etablera sig rejält i landslaget och försöka ta hand om förstaspaden i målet.

– Det är klart att det är ett mål kommande säsong. Det är nåt man alltid strävar efter, att vara bäst. Men det är svårt när toppen i Sverige är så stark. Men absolut så siktar jag på att vara etta där. Men viktigast är att leverera i Hammarby så att vi som lag går bra, då kommer landslaget och allt det på köpet. Men visst känner jag att jag har en bra chans att bli etta där och är ett mål jag har såklart.

Mattias Bladh

2 juni, 2018/av Redaktionen