Arkiv för kategorier: Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Att utropa äntligen när Elitseriepremiären står för dörren känns spontant och naturligt. Det har vi alltid gjort den här tiden på året. Alla vi bandyälskare har en lång väntetid varje år där all sommarträning, värvningar, träningsmatcher och cuper blir en enda lång uppladdning för den riktiga bandysäsongen.

Men hur riktig blir den här säsongen?
Den är planerad och klar och vi spekulerar som alltid om vinnare, förlorare, vilka blir mästare, vilka skall överraska och vilket lag som ska ramla ur.

Men de cumulusmoln som solen i somras enkelt lyste igenom och gav oss hopp om att coronatiden snart var över visade sig snabbt förändras till mörka orosmoln. Och när elitseriebandyn står inför premiären har Sverige den mest oroväckande utvecklingen av virusspridning sedan den började.

Nu verkar många inte bry sig längre, vilket gör att smittan sprids i alla delar av landet och drabbar alla åldersgrupper. Det lär bli vaccinet som blir räddningen.
Men ett vaccin lär gemene man i Sverige inte få tillgång till förrän en bra bit efter bandyfinalen.

Det är detta faktum som gör att vi inte alls vet hur bandysäsongen utvecklar sig. Det vi vet idag, att Elitserien har premiär på fredag, det är nästan det enda.
Redan i premiäromgången är mötet Västerås SK-Vetlanda BK uppskjutet då halva laget i VBK är smittat.

Hur många uppskjutna matcher klarar ligan?
Vilka lag kommer att kunna ta in 300 sittande åskådare?
Hur blir förutsättningarna för finalen i mars?

Det är tråkigt att inte kunna skriva en krönika inför seriestarten och bara spekulera i vinnare, slutspelslag och finalister. Men även om den här krönikan var tvungen att inledas med funderingar kring coronakrisens påverkan på säsongen så vänder jag på kuttingen och tittar på Elitserien OM den skulle spelas enligt plan. Det är betydligt roligare.

Så här ser premiäromgången ut: Fredag 19.00 Edsbyn-Villa, Sirius-Sandviken, AIK-Hammarby och Bollnäs-Tellus. Lördag 15.00 Motala-Vänersborg och 17.15 Frillesås-Broberg/Söderhamn.

VILLA LIDKÖPING BK BLIR SVENSKA MÄSTARE!
Jag drar till med det tipset direkt. Flera lag gör anspråk på titeln. Segervana Edsbyn har en titel att försvara, AIK har värvat ett stjärnlag som kommer att nå sitt mål att ta guld, men kanske inte nu och till och med Sandvikens AIK har stuckit ut hakan och sagt att man kan slå alla lag. Men mot bakgrund av all bandy jag sett, supporterhejat, bevakat, refererat och analyserat så finns inte nån annan känsla i min kropp än att Villa tar guld.

Där tog alla bergsäkra och känslomässigt tunga tips slut för min del. Det är det enda jag tror jag kan tippa just nu, utan att direkt darra på den manschett som försvann ur garderoben för bra länge sen. Men jag ska försöka att plocka bland övriga lag också, annars blir det inte mycket till krönika inför premiären.

Jag drog till med Villa, AIK, Edsbyn och SAIK till semifinalerna i Svenska Cupen. Det visade sig ju vara begåvat tippat. Stärkt av den framgången tror jag den kvartetten tar dom fyra första platserna i Elitserien också, och dessutom i nämnd ordning. Det kommer att ta litet tid för AIK att få ihop alla högpresterande stjärnor till ett LAG.
Men får dom det så är laget det starkaste hotet.

Edsbyn har tappat Tuomas Määttä till Ryssland och är försvagat, men bra nyförvärv tillsammans med vinnarinstinkten ger en topplats och nosande på final igen. Sandvikens AIK imponerade i Svenska Cupen. Klubben har en särdeles förmåga att växa, oavsett vilka stjärnor som lämnar. Tränaren Jocke Forslund har fått till ett böljande och omväxlande spel som har imponerat, även om målskyttet måste förbättras.

Jag tror också att VSK och Hammarby tar de två övriga direktplatserna till kvartsfinalerna. Med Micke Carlsson som tränare kan vilket lag som helst bli en vinnare.
Och den här säsongen lär han ju kunna ha fullt fokus på VSK när landslagstillfällena blir lätträknade. Detta även om alla hoppas att VM i Syktyvkar kan spelas enligt planerna. Men den turneringen ligger en bit efter SM-finalen. VSK lånar ut Martin Landström till ryska Baikal Energy och tappar Janne Rintala till Kalix. Men i övrigt i stort sett samma trupp som i fjol.

Hammarby blir intressant. Klubben har förlorat bland andra Adam Giljam (Jenisej) och Ted Bergström (Sirius). Men i gengäld fått Daniel Mossberg och Christoffer Fagerström från Bollnäs så vi kan säkert få se ett anfallsglatt Hammarby även den här säsongen. Men försäsongen för både VSK och Hammarby har varit omväxlande.

Jag skrev inför förra elitseriestarten att serien skulle bli ruskigt jämn och nästan allt skulle kunna hända. I samma situation nu så ska jag nog inte formulera mig riktigt så. Jag tror mycket att de sex nämnda lagen håller sig på övre halvan genom serien. Lag 7-10 skall tampas i åttondelsfinaler innan de kvalificerat sig för kvartsfinalerna. Jag tror det blir Vetlanda, Broberg, Bollnäs och Vänersborg. Mest osäker är jag nog om något av lagen hamnar på fallrepet i tabellstriden med Sirius. Det blir spännande att se.

Vetlanda är i klass med Sandviken när det gäller att trolla fram nya talanger och ligga kvar i nivå när andra klubbar ”stjäl” deras stjärnor. Men både Vetlanda och Sandviken har en världsspelare i laget som betyder oerhört mycket för klubbkänslan och att driva på de yngre. Joakim Andersson valde att komma till Vetlanda från Villa och SAIK:s Daniel Berlin är outstanding som ledarprofil och härförare i bandylandet.

Broberg och Bollnäs hamnar också i den här kvartetten. Båda har tappat spelare, men ersatt dessa ganska bra. Vänersborg har tappat Robin Öhrlund till Edsbyn, men alltså fått Markus Kumpuoja från Sirius och Ilja Gratchev från Ryssland.
Vänersborg har en ganska stor omsättning av spelarförluster och värvningar i truppen.

Sirius blir spännande att se. Tappat exempelvis Viktor Lundberg (numera Berling) till SAIK och Markus Kumpuoja till Vänersborg. Men ändå värvat Ted Bergström från Hammarby. Som sagt; Sirius kan utmana om åttondelsplatserna.

Bottenskiktet då?
Motala har haft en motig försäsong och truppen ser aningen tunn ut. Som vanligt kämpiga yttre förutsättningar även om laget i fjol gjorde en bra säsong och var ytterst nära att gå till slutspel efter en tajt åttondel mot Vetlanda. Den bandyhall som skymtas i horisonten är nog en överlevnadsfråga. Med en hall är bandykulturen så stark i Motala att klubben kan växa i Elitserien.

Lika givna lag till de två bottenplatserna som segertipset för Villa är Frillesås och Tellus. Båda med de svagaste trupperna och Tellus går in i serien med såväl sjukdomar och skador som avstängningar. Men jag avstår att tippa vilket lag som tar sig till kvalspel tillsammans med Motala. Detta är alltför svårtippat.

Säsongen 1930/31 var den allra första säsongen i högsta serien. Värst i maratontabellen är Sandvikens AIK med 80 säsonger spelade och vunna 1939 poäng med Västerås SK med 87 säsonger och 1903 poäng som tvåa. På de nio efterföljande platserna i maratonligan (XX/XX säsonger och poäng) ligger Edsbyn (75/1692), Villa (53/1391), Broberg (68/1243), Bollnäs (68/1148), Hammarby (52/1132), Vetlanda (44/1081) och Sirius (60/1028). På plats 14 ligger Vänersborg (36/812), på plats 16 Motala (34/776), på plats 29 AIK (23/169), på plats 48 Tellus (3/29) och på plats 56 Frillesås (2/20).

Och nu startar den 91:a säsongen i vår högsta serie.
Det kan bli den konstigaste någonsin, men att den äntligen är igång, det älskar vi.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Svenska bandyförbundet har tagit till sig av kritiken att man tidigare varit för feg att införa förändringar i de högsta serierna. Det har gjorts ett antal prov av olika nya regler i turneringar innan seriestart, men det har varit si och så med beslutspotensen.
Många är det som tyckt att regler borde införts när försöken varit lyckade.

Nåväl, nu torgför förbundet sina regelnyheter och den som gör det är domarlegendaren Håkan Sjösten som är ordförande i förbundets regel- och domarkommitté. Håkan är en man med klokskap och även nytänkande.

Alla förändringar som uppmuntrar en offensiv bandy är bra. Publiken vill se fart, fläkt och mycket mål, men samtidigt njuta av imponerande försvarsprestationer och målvaktsräddningar. Men offensiv bandy gillas av alla, inte minst dom som betalar för underhållningen.

Därmed har jag redan nästan sagt vad jag tycker om förändringarna.
Men vi tar dom en och en så det blir tydligare.

LÄNGRE KLUBBOR TILLÅTS

Maxlängden på bandyklubban blir nu 130 cm, en förlängning med 3 cm. Det är väl himla bra och en rättvisefråga att både korta och långa spelare kan använda klubbor som passar dom själva.

OFFENSIVA SPELARBYTEN VID HÖRNOR

Många tycker att hörnorna har för stor betydelse i bandyn och många lag har blivit specialister på att spela till sig hörnor. Nu uppmuntras de skyttestarka lagen ytterligare när det lag som tilldelas hörna också får göra spelarbyten i samband med hörnor.

Kan det bli longörer av bytena?
Här får domarna vara rappa och se till att det blir fart på eventuella byten. Det kan ju också det försvarande laget bidra till genom att snabbt ställa upp i målet.
Vi får se om det också betyder fler hörnmål.

ALLA MATCHER SKALL AVGÖRAS

Här tar bandyn efter ishockeyn. Förlängning vid oavgjort och 7 utespelare och 1 målvakt i lagen under förlängningen på 10 minuter. Skiljs inte lagen åt då väntar 5 straffar.
Det är bra, strunta i att hockeyn var före. Förändringen blir inte sämre för det.
En klar uppmuntran av offensivt spel.

Dels blir sista delen av andra halvlek offensiv om det är oavgjort, dels hägrar extrapoängen som det lag får som avgör i sudden.

Kan matcherna bli för långa för publiken på exempelvis fredagskvällar när man vill hinna med annat än bandy också?
Nja, här får domarna se till att det inte blir någon onödig paus.

Det var ändå bara en bråkdel av matcherna i vintras som slutade oavgjort i Elitserien.
11 % av matcherna blev oavgjorda, 51 % slutade med hemmaseger och 38 % av matcherna vanns av bortalaget. Men en klar uppmuntran av offensivt spel är förändringen onekligen.

INGA MÅLVAKTSUTKAST INOM STRAFFOMRÅDET

Målvakten måste kasta bollen till medspelare utanför straffområdet. Det här uppmuntrar snabba uppspel av målvakterna och samtidigt en offensiv ”forechecking” från motståndarlaget. Bra!
Det skall bli kul att se hur de här förändringarna faller ut i herrarnas- och damernas elitserie och i herrarnas bandyallsvenska i vinter.

Men hur det överhuvudtaget kommer att bli med vinterns seriespel och om det kommer att finnas några åskådare, ja dom frågorna lär nog inte bli besvarade förrän senare.
Det är nog bara virusspridningen som kan styra det.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Det har sannerligen varit ett par dagar av konvulsion för bandysporten. Bandy-VM flyttas, SM-semifinaler och final avgörs utan publik och kvalet till elitserien är inne i ett spännande avgörande. Det är inte någon vanlig avslutning på bandysäsongen och hur Bandyförbundet och Uppsala Kommun tänker kring SM-finalen har vi ingen aning om just nu.

Ska vi ta semifinalerna först.
Såklart trista förutsättningar utan publik. Edsbyn klart för final!
Vi måste rikta ett stort grattis till Byn som tagit sig igenom den här säsongen på ett imponerande sätt och visat att man är landets bästa lag sett över hela elitserien.

Det hackade ändå litet på slutet, inte minst i den här sista matchen där laget var riktigt illa ute med ett 0–3-underläge hemma mot Sandviken.
Men matchavgörande blir matchstraffet mot Linus Pettersson i SAIK.
Man kan möta Edsbyn med fullt lag, men att spela en man kort en hel halvlek är för mycket.

Här hade domarna en avgörande roll både i bedömningen av utvisningssituationen och även när man inte blåste frislag för Sandviken strax innan. Det såg ut som en rejäl miss som blir tråkigt i en så viktig match.

Men Edsbyn har ändå gjort sig mycket förtjänt av finalplatsen samtidigt som Sandviken skall ha all heder av årets prestation. Massor av bandylag i Sverige kan bara drömma om att spela semifinal, men Sandviken uppnår semifinalen i stort sett varje år och i år är det mer imponerande än på väldigt länge.

Skall bli väldigt intressant att följa laget nästa säsong när alla unga spelare får ett års tillväxt och sen hoppas alla supportrar att de etablerade med Berlin, Säfström m.fl. blir kvar i laget.

Semifinalen mellan Villa Lidköping och Bollnäs går in i fjärde matchen efter kvällens Villaseger med 5–2. Villa tog fram en del av storspelet från förra säsongen och sätter nu press på Bollnäs som får samla all kraft till hemmamötet på Sävstaås på lördag.

Här är det ändå inte alls finalklart, även om det är fördel Villa.
Bollnäs har varit väldigt svårslaget på hemmaplan, inte minst för Villa.
Mycket talar för att Bollnäs kan utnyttja den fördelen även på lördag.
Å sen blir det, i så fall, ett avgörande i Lidköping på måndag.
Och då är det nog helt öppet.
Kul att matcherna i den här semifinalserien har gått så här långt.

I elitseriekvalet har någon regisserat ett drama av speciella mått. Frillesås är klart för en ny säsong i elitserien och toppar tabellen med 8 poäng. Sen står Sirius på 5 poäng och +1 i målskillnad före Falun med 5 poäng och -2. Sist ligger bortspelade Lidköpings AIK med 2 poäng.

Hur kommer det här att sluta?
Jag tror att Sirius slår Lidköping hemma i sista matchen och slutar på 7 poäng. I den andra matchen handlar mycket om hur allvarligt Frillesås tar på hemmamatchen mot Falun.
Det bör bli en stenhård match och Frillesås har en tydlig hemmafördel. Men Falun är ett väldigt bra lag, så det blir ruskigt spännande.

***

Bandy-VM flyttas till oktober eftersom spridningen av coronaviruset skapat en osäkerhet och oro världen över. Det internationella bandyförbundet FIB tog ett tidigt beslut att flytta VM-turneringen för de bästa lagen. Ett väldigt bra beslut, tycker jag. Då får vi ett VM i höst med alla de bästa lagen och turneringen avgörs på bästa sätt i den nybyggda arenan i Irkutsk. En chansning att genomföra VM hade riskerat att skapa konstiga förutsättningar. Klokt var ordet!

Flera beslut togs av FIB de här dagarna. P15-VM flyttas också fram beroende på all osäkerhet orsakat av corona i världen. Lika klokt det. Frågan om World Cup för klubblag har hängt i luften. Nu vet vi att turneringen kommer att växla med värdskap i Ryssland och Sverige vartannat år.

Svårt att tycka något om det. Ambitionen är att skapa större publikt intresse, återstår att se om man lyckas med det. Klart är nog att färre svenska lag kommer att finnas med.

***

En fråga som hänger alldeles för länge i luften är hur Bandyfinalen skall spelas nästa lördag. Det är ett enkelt beslut. Bandyfinalen måste spelas på utsatt tid som avslutning på den här säsongen. Och den ska spelas i Uppsala.

Den måste avgöras utan publik efter de övergripande besluten från Regeringen. Eftersom ingen publik kommer att finnas så kan den avgöras på Studenternas om vädret är gynnsamt eller i Uppsalas Relitahallen för att säkra de sportsliga förutsättningarna.
Det är tyvärr en gåta att frågan drar ut på tiden. Besluta bara!

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Vilken pangstart och dramatik det blev på semifinalspelet när Edsbyn och Sandviken drabbade samman igår kväll. Edsbyn är naturligtvis skyhöga favoriter, inte bara till semifinalsegern utan även till SM-guldet.
Det är inte alls konstigt efter den överlägsna säsong hälsingelaget har presterat.

Edsbyn valde Sandviken på sin halva i slutspelet eftersom det har varit ett lätt motstånd i grundserien med enkla segrar såväl borta som hemma.
Men semifinalstarten igår visade att det mycket väl kan bli en rejäl fajt om det här.

Edsbyn startade som laget brukar och satte fart direkt. Det gav en 2–0-ledning i första halvlek. Sandviken såg stillastående ut och provade med sitt ibland vanliga spel att behålla bollen inom laget. Problemet var att det inte alls blev någon fart i anfallsspelet och alltför få spelare följde med upp i anfallet. En enkel match för Edsbyn alltså.

Men efter paus kom bortalaget ut som ett helt nytt lag och satte fart på anfallen och många deltog.
Plötsligt var det Edsbyn som blev litet stirrigt och taget på sängen.
Å vips var Sandviken i 3–2-överläge. Resten var avancerad dramatik som regisserat av en mästare.

Ända in i mål var det mycket ovisst och Edsbyn fick chansen två gånger om med två straffar på övertid.
Men prickskyttet var som bortblåst, men Edsbyn hade domarens klocka med sig och kunde andas ut med 4–3. Men det kan bli en rejäl match av det här. Spännande i Sandviken på måndag.

Det andra semifinalmötet känns ännu mera osäkert och spännande på förhand. Bollnäs är det lag som passar Villa sämst av alla lag i Elitserien.

Bli inte förvånade om de orangeklädda ställer till det på samma sätt för Villa som man gjorde för Västerås.
Men mästarlaget är fortfarande favoriter, kom ihåg det.

Kvalet till Elitserien utvecklar sig också till ett drama.
Det är kul, men väldigt oväntat. Förmodligen trodde flera med mig att Sirius skulle vara kvalets starkaste lag.

Men som uppsalalaget har svikit sina fans. Nu ligger Sirius riktigt illa till och Frillesås och Falun har greppet om kvalserien.

Till de blåsvarta fansens tröst är ändå att Sirius har det hela i egna händer om man tar full pott i resten av kvalet.
Men mäktar man med det, det är den stora frågan?
Annars blir det Frillesås och Falun som blir nya i högsta serien.

Själv har jag tillbringat den senaste veckan i flödande sol och ett fåtal minusgrader i Sibirien och den inledande VM-turneringen i Irkutsk, nämligen B-gruppen med litet mera blåbärslag än i slutet av mars när de stora elefanterna skall dansa i det sprillans nya ispalatset i Baikal i den sibiriska ”huvudstaden”.

Väldigt intressant att se de engagerade och ambitiösa lagen den här veckan. De spelade samtliga matcher ute på fyra arenor, varav tre var på naturis.
Men det är inga problem i Irkutsk där den Sibiriska vintern ofta biter i.
Det var helt perfekta förutsättningar.
Finalen sågs dessutom av en stor publik på mer än 2 500 personer.

Nu jobbar dessutom det internationella bandyförbundet, FIB, för att de här lagen skall få utvecklas ytterligare framöver. Hur den satsningen ser ut kanske klarnar när bandyvärlden samlas i Irkutsk i månadsskiftet mars-april.

Ungern tog hem segern i B-VM genom ett bra spel turneringen igenom och i finalen slog man Ukraina med 4–1.
I flera av lagen fanns svenska spelare. I det segrande ungerska laget spelade hammarbymålvakten Filip Berglönn och hans bror André från Djurgården tillsammans med Dennis Pacsay från Finspång, Ludvig von Polgar i IFK Uppsala och även Linus Schellin från KMH.

Med flera rinkar runt om i Europa och nya stora banor på gång så kan nog bandyn med rätt åtgärder höja kvaliteten på lagen under de bästa. Måste avsluta den här krönikan med en kuriosagrej som blev en riktig snackis i Irkutsk.

Många spelare i bandyvärlden har i sin karriär besökt straffbänken, fått både tidsbegränsade utvisningar och matchstraff. Men frågan är om inte Kristián Lukšo, försvarare i Slovakien, i söndags skrev in sig i de delar av historiska böcker som man kanske inte direkt skryter med.
Han lyckades få rött kort… två gånger, dessutom på samma dag!

De flesta spelare får aldrig den ”chansen” eftersom man sällan spelar två matcher på samma dag. Men den här söndagen gjorde Kristián det.

I söndagsmorgonens match mot Lettland fick han ett rött kort för en frilägesfällning på en motståndare. På kvällen spelade Slovakien mot Mongoliet och då fick han 10 minuter för grovt spel mot en mongolisk spelare.
När han lämnade planen drog han klubban i utvisningsbåset.
Rött kort igen!

Världsrekordet kommer att bli svårt att slå och vi rekommenderar ingen att försöka slå det.
För att ta reda på om det är ett världsrekord, konsulterade vi turneringens huvudsupervisor och ordföranden för FIB:s regel- och domarkommitté, Olle Modin.

Olle skakade på huvudet några gånger när han hörde vad som hänt ”vi har aldrig upplevt det någonsin”…
Ingen spelare skadades så du kanske läser detta med ett leende i ansiktet. Det är förståeligt.

Men vi kan hoppas att Kristián har lärt sig en läxa, eller kanske två, ändå. Han fick dessutom spela vidare i Irkutsk då båda röda korten inte ansågs som grova.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Många, även jag själv, hade räknat med ett riktigt drama i stockholmsderbyts returmöte. Men AIK tog initiativet väldigt tidigt och visade att den där kvartsfinalen ska laget bara ha.

Jag satt och tänkte på att första halvleken liknade mycket den utspelning som vi såg i World Cup mellan de här lagen i höstas. Men Hammarby samlade ihop sig och gjorde match av det här i andra halvlek, även om laget aldrig kom riktigt nära. Alltför mycket rutin finns i AIK för att släppa ett så stort målöverläge. Men AIK var på väg att göra ett klassiskt misstag och för tidigt tänka i försvar.

Men, som sagt, mycket rutin gjorde att AIK åter igen började spela framåt och då hade Hammarby svårt att komma ikapp.
Storleken på besvikelsen i Hammarbys läger är nog inte mätbar.
Att missa slutspelet hör verkligen inte till vanligheterna.
Tittar man tillbaka, bara de senaste tio åren, så har Hammarby haft stora framgångar.

Laget har varvat kvarts- och semifinaler om vartannat och dessutom tagit två SM-guld.
Men för första gången på väldigt länge tar säsongen slut efter två åttondelsfinaler och dessutom mot ärkefienden AIK.
Det kunde inte komma i ett sämre läge för Bajen.

Ett slutspel ger fina ekonomiska intäkter, inte minst med fyllda läktare på Zinken. Hammarby hade förstås behövt slutspelsintäkterna, kanske mest av alla föreningar.

AIK har hela säsongen uttryckt att ”Vi måste gå till slutspel”. Klubben har lagt ut väldigt mycket pengar på stjärnspelare och att man absolut ville till slutspel har nog varit lika mycket ekonomiskt betingat som sportsligt.

AIK har tre svenska mästerskapstitlar sedan tidigare. Då menar jag väldigt mycket tidigare. 1909, 1914 och 1931 tog AIK sina guld och klubben har spelat ytterligare tre finaler, men även dom så tidigt som 1913, 1915 och 1917.
Så det här slutspelet är förstås enormt efterlängtat.

Varken Motala eller Vetlanda har varit speciellt framgångsrikt det senaste decenniet. Vetlanda har spelat några kvartsfinaler, den senaste säsongen 2017/2018. Förra säsongen blev det respass i åttondelen och dessutom mot just Motala.

Motala har under många år trampat vatten i mitten eller de nedre regionerna i serien och dessutom varit nere en sväng i Allsvenskan.
Det har också varit mycket upp och ner. Senast Motala var i slutspel, innan fjolåret vill säga, var säsongen 2007/2008.
Men i slutet på 90-talet var man i semifinal två gånger.

Det såg länge ut i åttondelsreturen i Motala som om hemmalaget skulle dra sig segrande ur striden om kvartsfinalplatsen.
Länge var ledningen 3-1 och totalt 6-6. Det hade gett Motala avancemanget på fler gjorda bortamål.

Patrik Johansson i Vetlanda satte stopp för det genom att bli matchhjälte med sitt reduceringsmål för Vetlanda till underläge 3-2 med kvarten kvar.

Vad kan vi tro om de nya kvartsfinallagens möjligheter och chanser då?

EDSBYN–VETLANDA

Allt annat än att Edsbyn avgör i tre raka vore en stor överraskning. Skillnaden i kraft i förhållande till Vetlanda är enorm. Det den trevliga gula bandyklacken i Vetlanda i bästa fall kan tro på är att Vetlanda överraskar med en hemmaskräll i andra kvartsfinalen, men dom är ensamma i bandysverige om den tron.
Ingen annan ser något annat än tre raka.

VILLA–AIK

Det här kan bli en väldigt intressant kvartsfinal. Fördelen för Villa är nog mest att laget har tre hemmamatcher, för bortamatcherna i Solna kommer säkert att bli riktiga rysare.
Något som kan ställa till det för Villa är också förväntningarna från både lidköpingsborna och från laget självt, något som inte över huvud taget kan finnas i motståndarlaget.

Nu har AIK gjort det man hoppades på. Allt annat är en stor bonus.
Det finns inga förväntningar vare sig från fansen eller spelarna.
Och den situationen är farlig för ett favoritlag.
Jag blev faktiskt överraskad att herr Sixtensson valde som han gjorde i slutspelsvalet.
Ett sunt tips är att Villa ändå tar sig vidare till semifinal, men det kan krävas fyra eller fem matcher.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Det finns all tänkbar anledning för väldigt många bandysupportrar att vara på plats på söndag eftermiddag klockan 15.00! Självklart på rätt arena eller i sämsta fall framför datorn eller teven. Det är då Elitserien skall avgöras.

Antalet lag som har ett avgörande i den sista dallrande omgången har förvisso minskat, men för dom som har kvar sina avgöranden är det desto mera sofistikerat.

Om det inte blir 2000-3000 personer på Studenternas på söndag så blir jag mäkta förvånad. En helt avgörande match för om det skall bli Sirius eller Vänersborg som får kvala eller klara sig kvar i Elitserien utan kval. Båda lagen står på 20 poäng. Vinnaren klarar sig kvar. Om det blir oavgjort så blir det Sirius som slipper kval.

Men från fredagskvällens till vissa delar gastkramande omgång så måste jag lyfta ett par lag som har svarat för en imponerande avslutning av serien. Motala slog Bollnäs borta senast och pulvriserade kometen AIK ikväll (läs: fredag) med 9-2!
Tror att flera än jag har missbedömt Motala i slutet. Men laget har bevisat det tidigare att man kan lyfta sig i de svåraste lägen.
Nu är Motala klart för åttondelen. Väldigt starkt!

Det andra laget är självklart Vänersborg som först slår Sandviken borta och på fredagen tog en knapp uddamålsseger mot Vetlanda, som gör att man helt plötsligt har allt i egna händer. Tänk så fullständigt hopplöst det såg ut för Vänersborg för ett par omgångar sedan.

Bollnäs och Västerås klarade att vinna den här fredagskvällen, även om det länge satt långt inne mot Sirius respektive Broberg. Fjärdeplatsen i serien är väldigt attraktiv då den ger en extra hemmamatch i kvartsfinalen.

Det står mellan klassikerlagen VSK och Bollnäs som står på samma poäng inför avgörandet på söndag, även om VSK har ett rejält målplus. Men det ger spänning i matcherna AIK-VSK och Frillesås-Bollnäs. Eftersom AIK fortfarande har chansen till att ta sig in bland de sex kvartsfinallagen så blir matchen AIK-VSK extra spännande, liksom förstås Broberg-Hammarby, eftersom söderhamnslaget slåss med just AIK om sjätteplatsen.

Ja, herrejävlar, vilken slutomgång det blir. Skönt ändå för Edsbyn som seriesegrare, Villa som serietvåa och Sandviken som trea att få spela av söndagsomgången i lugn och ro med klart sikte på slutspelsstarten nästa lördag.

Men de anspänningar som kommer att finnas i Uppsala, Solna och Söderhamn blir utmaningar för nervsvaga supportrar. Ja, även i Sandviken kan det bli spännande eftersom det avgörs för Motala vilka man får möta i åttondelen.
Om jag inte vågat tippa tidigare så vore det väl sjutton om jag inte skulle göra det nu.

Broberg slår Hammarby och blir sexa. AIK blir sjua och får möta Hammarby i åttondelen. Huvva! Motala och Vetlanda möts i den andra åttondelen. Sirius-Vänersborg spelar om att slippa kval, vem kan tippa den matchen?
Inte jag i alla fall.

Med två åttondelsfajter på Bergshamra och Zinken mellan AIK och Hammarby så skapas förmodligen helt nya bandyklassiker till historieböckerna!
Men har jag fel så blir allt förmodligen helt annorlunda, men vem vill missa söndagens omgång?

Hur kvartsfinalerna sen kommer att se ut återstår att se, även om jag har mina aningar. Det vill säga hur Edsbyn och Villa kommer att välja, men det är ändå en fråga efter slutsignalerna.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Tänk att en halvannan vecka kan vara olika lång. Tycker de var kortare förut, men nu när vi väntar intensivt på att få det där avgörandet i Elitserien så har en och en halv vecka känts extremt lång.

Det som skulle förgylla uppehållet, 3-nationsturneringen i Finland, blev ju bara kattskit i svenska ögon om man ser till resultaten. Det bidrog nog till att vår väntan kändes ännu längre.
Om vi stannar till litet vid landslagsturneringen så är säkert många rätt besvikna. Men å andra sidan så verkar nu VM-turneringen bli mera intressant än på länge när de finska lejonen tagit rejäla kliv framåt.

Inte nog med att det blåvita gänget slagit Sverige fler gånger än lovligt. De klarade dessutom av att hålla jämna steg med Ryssland och till och med vinna turneringen på straffar.
Tror vi kan få se härliga bataljer i Irkutsk och det känns mer svårtippat än på väldigt länge. Och några riktigt stora spelare saknades ju i det svenska laget i helgen också.

Jag är dessutom säker på att Sveriges mindre lyckade resultat höjer tempen ytterligare på omstarten i Elitserien. Jag är övertygad om att det kommer 16 blågula vargar, hungriga på revansch, hem från Finland. Nu kommer de att visa mer hjärta än vanligt för sitt klubblag.

Men tänk att all vår väntan ändå tog slut. Onsdagskvällen står för dörren med sex matcher i den 21:a omgången.
Nu är det bara sex nervkittlande omgångar kvar och tänk så mycket som är ovisst.
Det vore nästan ett självpåtaget harakiriuppdrag att försöka räkna ut vilka som slår vilka och vilket lag som besätter den och den tabellplatsen.

Vi har ändå några tydliga förutsättningar om man ser tabellen litet från ovan.
Tre lag har sedan ganska länge ryckt ifrån. Inte minst Edsbyn som verkar helt outstanding denna säsong. Seriesegern hamnar i Byn, något annat vore dumt att tro. Egentligen bara två ovissa matcher kvar, VSK och Vetlanda borta.
I övrigt tar Edsbyn allt.

Villa och Sandviken kommer att slåss om andraplatsen. Villa har tre kluriga bortamatcher kvar, Broberg, Hammarby och Vetlanda. Sandviken har fyra hemmamatcher kvar. Det är dubbelmötena med Hammarby som är de mest ovissa.
Kan bli så att det blir en direkt avgörande fajt om andraplatsen i Lidköping i näst sista omgången mellan Villa och SAIK.

Antalet lag som har en rimlig chans att nå de sex direktplatserna till kvartsfinalerna har blivit något färre den senaste tiden. Just nu har åtta lag bäst möjligheter. Utöver de tre topplagen så står det främst mellan Bollnäs 24 poäng, Vetlanda 23, Västerås 22, Broberg 21 och Sirius 20. Men AIK och Motala är hack i häl på 18. Mitt undvikande av harakiritippandet bygger främst på att de här lagen möter varandra kors och tvärs.

Bollnäs har nog bästa utgångsläget för att försvara den attraktiva fjärdeplatsen med sitt kvarvarande spelschema. Bollnäs och AIK är också de enda två lag som har spelat färdigt mot de tre topplagen.

Vänersborg ligger i nuläget på kvalplatsen och är en stor besvikelse. Men eftersom laget möter flera av de andra som konkurrerar om platserna i åttondelsmatcherna kan mycket hända. Hammarbyfansen har kanske anledning att vara litet skakis. Laget ligger en poäng före Vänersborg, men har två svängar mot Sandviken och en match mot Villa kvar och dessutom en rysaravslutning i Söderhamn.

Men av alla lag så har stackars Åby/Tjureda det svåraste matchprogrammet. Laget skall spela två gånger mot Edsbyn, hemma och borta, och har sen också Sandviken borta och Villa hemma. Det enda som inte är ett tippningsmässigt vågspel är såklart att Åby/Tjureda ramlar ur efter den här första säsongen i Elitserien.

Men jag tror inte klubben är så särskilt bekymrad över det. Man har skaffat sig erfarenhet och en sprillans ny inomhusarena och har bandysveriges bästa ekonomi.
Snart ser vi Åbytjurarna i eliten igen.
Det vågar jag tippa, utan att ta en ohälsosam risk.

Sen hoppas jag innerligt att politiker och företag med resurser i Nora, Köping och Fagersta tar sitt förnuft till fånga och ger de tre klassiska svenska bandyklubbarna Nitro/Nora BS, Köpings IS och Västanfors IF rimliga förutsättningar att bedriva sin sport och samtidigt ge barn och ungdomar i kommunerna förutsättningar för idrottande och utveckling. Den sociala insats våra bandyklubbar står för är långt viktigare än enstaka sportsliga framgångar.

Just nu är det tyvärr långt mellan likartade förutsättningar när vissa kommuner har inomhusarenor och andra inte ens råd med konstfruset.
Framsynta beslutsfattare som investerar, exempelvis i en konstfrusen bandybana, tar normalt samtidigt beslut att avsätta pengar till förbättringar och framtida uppgraderingar för att inte kasta investeringen i sjön. En sådan självklar budgetrutin verkar tyvärr inte vara gängse överallt.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Så återstår då sju matcher av grundserien i vår högsta bandyserie. Fortfarande helt omöjligt att peka ut de sex lag som direktkvalificerar sig till slutspelet.

Utvecklingen av resultaten gör ändå att den trio som för några omgångar sedan ryckte åt sig ett initiativ i toppen med största säkerhet kan börja trycka kvartsfinalbiljetterna och fila på annonserna till de tre hemmamatcherna i kvarten.
De andra jagar nog i onödan.

Nu slår lagen varandra, precis som vi förutspått en längre tid. Det gör också att man ofta får utropa ”hoppsan” när man ser resultaten.

Vetlanda som etablerat sig högt upp i serien blev rejält utskåpat på Studenternas mot ett Sirius som forsade fram i ren eufori i första halvlek.
6-0 i paus!

Nu har jag inte tillgång till Vetlandas elitseriehistorik. Men den som lagt den i något dammigt skåp upptäcker nog att en sådan utskåpning i första halvlek inte har hänt på länge, om ens någonsin.

Samtidigt som Sirius är ett exempel på oförutsägbarheten i den här serien. Med två poäng ikväll har laget plötsligt häng på övre halvan.

Ett tips måste jag klämma in till AIK, Frillesås, Edsbyn, Vetlanda, Sirius och Broberg. Det är de lag som har VSK kvar att möta i serien. Om ni ligger under med några mål i slutet — ge inte upp, ge järnet istället!

Historien från VSK-genomklappningen mot Bollnäs häromsistens, där laget tappade en tremålsledning de sista 3 minuterna, upprepade sig i stort sett mot Vänersborg borta.

VSK hade en tvåmålsledning efter minut 84.
Men ett starkt kämpande Vänersborg tog ena poängen efter en rejäl upphämtning och gjorde 5-5 på övertid.

Jag tror att det hörnprickande Vänersborg med Jocke Hedqvist i laget har blivit ett kämpande och krigande lag nu. Samma omvandling som Sandviken genomgått efter att ha förlorat skyttekungen Christoffer Edlund så formades ett lag som krigar för varandra.

Ja, frånsett bortamötet med Edsbyn i tisdags då laget blev utspelat å det gruvligaste.

Edsbyn är så här långt seriens bästa lag. Kanske både Villa och Sandviken gillar det. Att slippa favoritskap är alltid av godo.
Hur långt räcker Edsbyns dominans? Omöjligt att säga i den här serien.
Men helt klart är alla fall att Edsbyn kommer att gå långt i slutspelet.

Men det känns som det har hänt förut och många gånger dessutom. Byns förmåga att forma kanonlag, oavsett förutsättningar, har imponerat bandyälskarna och gjort sina egna supportrar till de gladaste i flera decennier.

AIK såg ut att rinna iväg tidigt mot Frillesås, men gästerna vek inte ner sig i förtid. Stred in i det sista och matchen slutade med endast en tvåmålsmarginal. Något säger mig att Frillesås, om laget klarar kvalet som sannolikt väntar efter serieslutet, kan jobba upp sig till ett mera etablerat elitserielag om något år.

Bollnäs är starkt hemma. Det vet vi. Matchen mot Hammarby var jämn och spännande en bit in i andra halvlek. Men en resultatgivande timeout vid 3-3 gav hemmalaget den boost det behövde. Sedan rann det bara på.
Bra värdemätare för nyblivna fjärdelaget i serien.

En annan sån kommer på fredagen då Sandviken gästar Sävstaås, förmodligen med en revanschlusta av oanade mått efter utskåpningen i Edsbyn.

Villa vann till slut i Motala, trots att laget inte lyckades avgöra i rimlig tid. Men bortamatcher i Motala är inte likt nåt annat, det har många lag fått erfara. Utespel, inte direkt glänsande is och ett krigande blått lag är svårspelat.

Det såg ut som Villa tog chansen direkt efter paus när isen var spelbar. Två snabba mål avgjorde, även om Motala var ytterst nära en pinne i slutet.

Nu har vi en omgång kvar innan serien gör ett uppehåll för 3-nationslandskamper i Finland mellan Ryssland, Sverige och Finland. Supportrar, krönikörer och spelare som inte är landslagsupptagna ser nog fram emot att få ladda batterierna med annat en dryg vecka. Det behöver vi!

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Som krönikör vill man ibland titta vid sidan om spelet och matcherna. I mitt fall så har jag grävt mig ner lite i publiksiffrorna. Jag tyckte det var spännande att kolla på hur utvecklingen har sett ut den här säsongen i förhållande till förra efter 17 omgångar.

En del har pratat om publiktapp och andra om publikökning.
Hur har det då sett ut?

Jag nöjde mig i mitt statistiksvep med att jämföra publiktillströmningen förra säsongen och hur det har sett ut hittills fram till samma omgång.
Och det jag hittade var intressant och i vissa fall mycket intressant.

Nu gjorde jag publikanalysen innan matcherna på fredagskvällen. Siffrorna är bara avsedda att vara en ögonblicksbild vid samma tid på säsongen i fjol och i år. Jag har inte gjort några detaljerade anpassningar för t.ex. Annandagsderbyn.
Dessa har såklart en påverkan på publiksnitten från en säsong till en annan.

Samma sak med vilka lag respektive klubb mött fram till nu och vilka motståndare man har kvar.
Ta det bara som en intressant fingervisning.

Tydligt är att lagens prestationer på isen har gett ett direkt genomslag på publiksiffrorna. Jag har studerat publiken ur två perspektiv, dels hur det totala publiksnittet ser ut just nu i förhållande till samma tid förra säsongen och dels har jag plockat fram publiksiffrorna för ett antal lag i serien som exempel.

Allt bygger på hur publiken ser ut efter sjuttonde omgången i januari i år i förhållande till i fjol. Om man först tittar på totalen så har elitseriepubliken ökat med 4 %, från drygt 159 000 åskådare i fjol till drygt 165 000 i år.

Sammantaget för elitseriebandyn är det förstås en glädjande ökning.
Om det är ett trendbrott har jag inte hunnit analysera, men en positiv ökning är det i vart fall.

Sen har jag till en viss del gått in och tittat på några av elitserielagen och hur förändringarna i publik ser ut. Det man ser är att en del av lagens framgångar på isen direkt fått genomslag på hur stora skaror som sökt sig till arenorna. Jag har tagit fram siffrorna för fem av lagen på övre halvan i tabellen.

VÄSTERÅS SK

Har minskat publiksnittet från 1715 personer efter förra säsongens hemmamatcher så här långt till ett snitt på 1124 personer. Ett tapp på hela 34%, förmodligen kopplat till VSK:s varierande resultat den här säsongen hittills.

BOLLNÄS GIF

Hade i fjol ett snitt på 2185 personer, men har tappat till ett snitt denna säsong på 1785 personer. Ett tapp på 18 %. Här har förra säsongens stora derbypublik på Annandagen i Bollnäs påverkat fjolårssnittet rejält, det kan man tänka på.

VILLA LIDKÖPING

Har serien största publiksnitt, inte direkt någon överraskning. Snittet ligger i år på 3014 personer mot i fjol 3184. Ett tapp på ungefär 5 %. Även här är det väl ganska enkelt att koppla publiken till lagets förvånansvärt varierade, speciellt på hemmaplan.

EDSBYNS IF

I skrivande stund serietvåa även om lördagens derby mot Broberg kan ändra på det. Förra året hade Edsbyn ett publiksnitt på hemmamatcherna på 1352 personer och i år är snittet 1617 personer. En ökning på i stora drag 19 %. Helt kopplat till lagets framgång, förmodar jag, i år när man parkerat i toppen i ett tidigt skede.

SANDVIKENS AIK

Här är elitserietoppens stora publiklyft! En ökning av publiken i hemmaborgen Göransson Arena med hela 55 %! I fjol vid samma tid hade Sandviken ett publiksnitt på 995 personer. Det spel och det segertåg laget visat på den här säsongen har gett ett publiksnitt på 1545 personer!

Inte i publiknivå med Villa förstås, men Sandvikspubliken är samtidigt väldigt svårflörtad och kräsen efter många guld. Men en utveckling i en väldigt positiv riktning för den ekonomiskt tyngda klubben är det förstås.

***

Det var lite om publiksiffror.
Spelades också fajter i elitserien på fredagen.

Sandviken hade svårt att skapa ett offensivt spel och målchanser. Men å andra sidan är Sirius ett erkänt duktigt försvarslag som kan vara svårt att tränga igenom. Men allt eftersom matchen gick så skapade hemmalaget till slut avgörande lägen.

Matchens segerorganisatör blev Erik Säfström, som alltid är en njutning att se, främst i sina offensiva framryckningar. Denna kväll avgjorde han matchen med två eleganta mål, 2–1 och slutresultatet 3–1. Å plötsligt är Sandviken i serieledning, vem hade trott det? Men vi får väl se hur länge…

I det högintressanta mötet mellan Vetlanda och AIK gick hemmalaget ifrån flera gånger, men ”Gnaget” gav sig inte, utan kämpade till sig poängmöjligheter i slutet. Men Vetlandas 7–4-ledning med knappt 10 minuter kvar lyckades inte AIK riktigt hämta upp, utan slutsiffrorna stannade vid 7–6.

En spännande match och väldigt värdefulla poäng för Vetlanda som tar litet rygg på topptrion.

I dag spelas ytterst ovissa möten. Vad sägs om hälsingederbyt Broberg-Edsbyn, prestigederbyt Villa-Vänersborg, bottenkampen Frillesås-Åby/Tjureda och den ovissa drabbningen Hammarby-Motala.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Anders Jakobsson, expertkommentatorn i TV-sändningen från Sandviken, slog huvet på spiken i sin slutkommentar: ”Ryktet om bandyns död är betydligt överdrivet”. Om jag var lyrisk över annandagens omgång i elitseriebandyn så vet jag inte vilka superlativer man ska ta till i fortsättningen om matcherna fortsätter så här.

Fredagskvällens elitseriebandy gav de dryga 14 000 personerna, som såg de sex matcherna, underhållning på högsta nivå. På de flesta arenor i alla fall.

Den match de flesta blickarna riktades emot, om publiken i Lidköping och Sandviken ursäktar, får ändå sägas vara stockholmsderbyt mellan Hammarby och AIK på Zinken.

Det började redan innan matchen med en del tjafs mellan supporterskarorna. Matchen fick en senare start, också beroende på publiktillströmningen. 5 849 personer är naturligtvis något som kassören i Hammarby måste gjort kullerbyttor för.
En allvarlig varning måste jag rikta till AIK:s kommande motståndare: Vad ni än gör, ge inte AIK några hörnor!
Då är slaget förlorat.

Mot Hammarby var AIK femtioprocentiga på hörnor (!). Gjorde mål på 5 av 10. AIK behöver i och för sig det nog varnas för. I det här derbyt var laget hetare, bättre, skarpare och tyngre än Hammarby.
Att AIK kommer mer och mer desto längre serien går har jag skrivit tidigare.
I nästa match kommer Sandviken med 13 matcher utan förlust till Bergshamra.
Då får det sannerligen bekännas färg.

Jag gillar när det blir många olika målskyttar. Det vittnar om att bandyn är underhållande för då produceras målen också på många olika sätt.
Den här fredagskvällen gjordes 55 mål och det var 43 olika målskyttar. Fantastiskt!

”Seriefinalen” mellan Villa och Edsbyn blev också den stor underhållning.
Men här var det Edsbyn som med sin effektivitet lite klädde av Villa och visade hur man skall agera mot mästarlaget.

Efter att Villa tog en ganska snabb ledning i början av matchen med 2–0 så blev det bara Edsbyn för hela slanten i målprotokollet. Efter 2–1 i paus gjorde ”Byn” fyra raka mål i andra halvlek och som nu skickade upp laget i serieledning med en poäng.
Den här toppstriden blir stenhård hela vägen.

Ett riktigt klassikermöte var Sandviken-Västerås. Hemmalaget tog initiativet direkt och hade 3–0 efter ungefär 25 minuter. I andra halvleken gjorde VSK matchen jämnare, men Sandvikens effektivitet avgjorde och det svartvita laget ståtar nu med 13 matcher utan förlust.
Det är väldigt imponerande.

Broberg-Sirius blev fredagskvällens mest svängiga match ändå. 0–3 redan efter 11 minuter blev 2–4 innan pausvilan. I andra halvlek gick Broberg upp till 4–4 på tio minuter och ryckte ifrån till 6–4, men Sirius gav sig inte. Men det blev ändå hemmaseger med 7–6. Sådana här matcher borde locka publiken i fortsättningen.

De två sista matcherna blev mera förväntade. Motala-Vänersborg blev så jämn som vi trodde och oavgjort var väldigt logiskt.

Ett lag vi väntat skulle kvickna till är Bollnäs. Poängutdelningen under december var otroligt skral. Nu blev det storseger borta mot Åby/Tjureda, men det är ju inte någon värdemätare direkt.
Men jag noterar att Daniel Mossberg fick igång måskyttet med 3 pytsar.
Nåt supportrarna väntat på alldeles för länge.

Det här gör att de tre topplagen nu drar ifrån ytterligare och det är hela åtta poäng ner till fjärde laget som nu blivit Bollnäs.

Tabellen liknar nåt jag inte minns att jag upplevt tidigare. Om topptrion drar ifrån så är det ett otroligt jämnt skikt i större delen av tabellen.
Nio lag inom fyra poäng och alla dessa har chans på slutspelsplats.
Bara Frillesås och Åby/Tjureda är avsågade i botten.
Hur ska detta sluta?

Nu avslutas den sextonde omgången med Frillesås-Vetlanda denna lördag och redan på Trettondagen avgörs den sjuttonde omgången med sju matcher.
Två av dessa som vi ser fram emot med speciellt stor nyfikenhet är Bollnäs-Villa och AIK-Sandviken. Huvva!

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Under min uppväxt hade jag alltid två julaftnar varje år som jag längtade till lika mycket. När en del kompisar hade fått julklapparna och sett Kalle Anka. Då var julen över.
Men vi som levde med bandylaget hade ju en julafton igen.
Annandagen gick man och laddade för minst lika mycket som inför julafton.

Jag säger inte att allt var bättre förr. Men minnena är starka och värmer i hjärtat fortfarande. Mamma Ingeborg lagade söndagsmiddagarna tidigare än vanligt. Ja, på den tiden sa vi middag och inte lunch mitt på dan. Eftersom det nästan alltid var solsken och några minusgrader på Annandagarna på den tiden så blev det standardutrustningen som åkte på.

Varma skor, långkalsingar, tröja, täckjacka åsså den svartvita sjalen och vinterluvan. Även om man som krönikör ser bandylivet ur opartiska ögon så finns det ju en källa nånstans där allt började.

Det har vi bandyälskare med oss allihopa, laget i hjärtat har gett var och en av oss en kärlek som inget resultat eller motgång kan ändra på. Med tiden så breddar man blicken och kan se kvaliteter i alla lag och typer av spelare.

I mitt fall har nog den långa yrkeskarriären i Sveriges Radio gjort mig ”yrkesskadad” vad gäller opartiskhet, det blir på nåt ett sätt att leva — att alltid vidga blicken.
Nåväl, annandagsbandyn i tonåren gav mig ingen opartiskhet, där var det kärlek till laget hela vägen.

Efter att ha blivit fullt utrustad så begav jag mig iväg för att vara på plats en halvtimme innan så att alla intryck hanns inandas innan avslag. För min del var det bara en promenad på 75 meter.

Jag har alltid uppskattat min far för hans placeringsförmåga av hemmet.
Norra IP var mitt hem under vinterhalvåret.
All ledig tillbringade man där, morsan var inte ens orolig när kvällarna blev sena när vi lirade matcher tills ingen såg bollen.
Hon hade den bästa barnpiga man kunde ha.

Det bästa med annandagsmatcherna var att jag redan på förstukvisten hörde rösterna och när jag avverkat halva sträckan med det härliga knarret under fötterna så började glöggdoften kännas i näsan. Mötte kompisarna utanför entrén och sen blev allt en enda lång njutning.

Spelet, snacket, jublet, korven å glöggen i paus och sen görandet i andra halvlek. Annandagen var inte som andra dagar.

Gick matchen borta på Annandagen, ja, det hände såklart lika ofta som dom spelade hemma. Då fixade morsan lussekatter å kaffe innan man satte på transistorn prick 14.00 så att man efter nyheterna fick njuta av radiosportens fantastiska signatur.

Har aldrig funnits en bättre signatur, varken förr eller senare. Alla matcherna gick samtidigt på den klassiska tiden 13.15 och radiosportens bandysportextra började när det var paus i alla matcher.

Att få vara med på alla arenor i ett händelserikt tempo var alltid en upplevelse. För att inte tala om de skräckfyllda minuterna under 15-Ekot när matcherna var inne i slutfasen och man riskerade att missa nåt.

Annandagsmatcherna var på nåt sätt alltid derbymatcher och började alltid 13.15. På den tiden skulle inget ha kunnat ändra på det. Det var heligt. Bempa, Dallas, Knatten, Dala, Boive… ja till och med Snoddas hann jag se i väldigt unga år.

Går vi tillbaka i annandagshistorien så spelade Rödtomtarna och Blåtomtarna ett antal klassiska annandagsderbyn redan på 30-talet. Rödtomtarna var Karlstad-Göta och Blåtomtarna var Slottsbron.
6 687 åskådare som bäst!

Annandag Jul användes annars länge som genrepsdag för lagen i högsta serien. Sen var det seriepremiär först på Nyårsdagen eller Trettondagen.
Svenska Kyrkan såg inte med blida ögon att man ägnade sig åt något så syndigt som bandy på Annandag Jul och var emot spektaklet.

Från 1957 blev dock Annandag Jul premiärdag för den allsvenska bandyn, samtidigt som serien utökades till tio lag i båda grupperna, norra och södra. Men från 1963 så gjordes spelprogrammet om att börja i december, men redan från 1966 premiärspelade man redan i november.

Annandagsbandyn har alltid dragit stora publikskaror. Annandagsbandyn och SM-finalerna är klassiker som övriga idrottssverige sett på med avundsjuka.
De allra flesta omgångar på Annandagen har lockat mellan 25 000 och 30 000 åskådare. Som mest var det julen 2001 då hela 30 800 tittade på de 8 matcherna, ett snitt på 3 850 per match!

Största enskilda publiksiffra uppnåddes redan 1957 då 9 519 personer såg Västerås SK-Örebro SK.

Vad ska vi då tro om årets Annandagsbandy? Nu spelas matcherna tyvärr på olika tider utspridda över dagen. Det är trist. Inte undra på att Radiosporten bara speglar tre matcher som ligger på bästa sändningstid: SAIK-Broberg, Edsbyn-Bollnäs och Motala-VSK, sen dominerar hockeyn etern, förstås.

En idé till nästa år kunde vara att lägga alla matcherna samtidigt, naturligtvis klockan 13.15 och ta ett snack med Radiosporten för en nysatsning med Bandysportextra.
Chefen där är Siriussupporter, så det borde inte vara omöjligt.

Årets omgång då?
13.15 Åby/Tjureda-Vetlanda — här blir det en klar bortaseger. Inget annat att vänta.
14.00 Frillesås-Vänersborg — det lär inte bli annat än tvåa här heller, men en liten varning.
14.00 Sandvikens AIK-Broberg — annandagsklassiker! Hemmafavör, men passopp!
15.00 Edsbyn-Bollnäs — Annandagsderbynas annandagsderby! Hemmatips, men…
15.00 IFK Motala-Västerås SK — helt öppet!
15.00 Hammarby-Sirius — hemmatips, men Sirius sexa och Hammarby tia i tabellen.
19.00 Villa Lidköping-AIK — kan inte bli annat än etta.

Och skulle du inte ha möjlighet att uppleva ett elitseriederby så finns det en hel omgång i Bandyallsvenskan att välja på också.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Martin Söderberg och Daniel Berlin — fredagskvällens stora lirare! Martin med osannolika 5 (!) mål i segermatchen mot Bollnäs och Daniel med ett hattrick som sånär gav Sandviken två inte direkt tippade poäng mot mästarna Villa.

Frågan är om inte denna fredagskväll, trots endast två matcher på Elitserieprogrammet, är säsongens allra mest spännande hittills.

Två matcher som svängde som vi alla som älskar dramatik verkligen njuter av. Och för spänningen i serien så var det särskilt kul att de två lag som nog inte var segertippade som bjöd på den allra bästa bandyn.

Broberg svarade för en helt sanslös vändning i hemmahallen. Från underläge med 0–3 och en total målmässig dominans av Bollnäs efter 40 minuter så hinner Broberg kvittera innan paus.

Och med Martin Söderbergs glänsande andra halvlek så gick Broberg ifrån till en stor seger med 8–4 mot ett Bollnäs som kroknade fullständigt.

Avsaknaden av skadade Per Hellmyrs märktes naturligtvis, men lite mera hade vi hoppats av bollnäslaget.
Men vi lyfter på vinterluvan för Broberg.

Å nu får Broberg ta stafettpinnen efter Sandviken att utmana Villa i nästa match på onsdag.

Matchen i Göransson Arena började på ett känt manér. Sandviken tog hand om spelet direkt och stod upp mycket bra mot Villa, men effektiviteten stod mästarlaget för. 2–0-ledning för Villa som tycktes stå sig inför pausvilan innan hemmakapten Berlin klippte in matchens första hörnmål.

I andra halvlek dominerade Sandviken spelmässigt och Villa stod inte alls att känna igen, dels för att hemmalaget spelade väldigt bra men också på grund av att Villa inte alls kom upp i förväntad nivå.

Daniel Berlins tre mål var sånär att avgöra matchen, men Villas effektivitet framför mål gav en poäng, den poäng som Villa ikväll får vara väldigt tacksamt för.

Innan matchen hade nog spelarna i Sandviken varit nöjda med en poäng mot serieledarna, men efter matchen var det nog Villaspelarna som var mest tacksamma för poängen.

Det som är speciellt kul med fredagskvällens matcher är såklart att serien lever och många svängiga matcher är att vänta.
Och när inte ens Villa är oslagbart blir serien ännu mera intressant.

Det kanske inte lidköpingsborna gillar att läsa, men för Elitseriens dragkraft så är det nog så som många känner efter nästan elva omgångar.

Sandviken och Broberg får vara exempel på det den här kvällen. Broberg slår hälsingekollegan Bollnäs och Sandviken gör sig obesegrat i åtta raka matcher.

Elitserien i vinter blir den mest intressanta på flera år, det har jag skrivit tidigare i vinter, och för en luttrad krönikör känns det kul att det bekräftas.

Det spelades ju matcher redan i början av veckan. Många resultat som kändes säkra på förhand. Noterar gör jag ändå att Västerås SK piggnade till, dessutom borta mot Bollnäs.
Det var nog en tung suck av lättnad för de grönvita fansen och kanske kan lyftet från bottenträsket påbörjas nu.

Men fredagen gav ändå mycket smolk i bägaren när Johan Löfstedt tydligt i TV-sändningen berättade att det inte blir något landslagsspel i vinter.
Han prioriterar andra delar av livet, respekt för det.

Kanske blir det forever, men åtminstone definitivt för den här säsongen.
VM-turneringen i ryska Irkutsk i vår blir en stor lirare fattigare. Synd!

Å efter en fredag fylld av dramatik så riktar vi blickarna mot stockholmsderbyt AIK-Hammarby på Östermalms IP.

Å här har ju Hammarby revansch att utkräva efter 6–0-utskåpningen som AIK stod för i World Cup-derbyt. Bandyupplevelsen lever vidare!

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Den här fredagskvällen hade båda starka insatser av lag som inte visat så mycket styrka hittills i Elitserien och samtidigt förväntade insatser av lag som tillhör seriens toppskikt.

Broberg gör en imponerande insats mot det lag som varit seriens största glädjeämne hittills, nämligen Vetlanda. I den här matchen i hemmaborgen i Söderhamn ger Broberg egentligen inte Vetlanda någon möjlighet till att fortsätta imponera.

Broberg tar initiativet direkt och har 2-0 paus och i andra halvlek kan hälsingarna fortsätta dominera och ta en betryggande seger med 5-2. Kul när det svänger fram och tillbaka från omgång till omgång, som den här matchen också blir ett exempel på.

Fredagskvällens andra utropstecken måste vi sätta för Frillesås på Sävstaås i Bollnäs. Jag är övertygad att Frillesås kommer att oroa flera lag i vinter. Bollnässegern satt verkligen väldigt långt inne. Frillesås chockade i första halvlek och hade 2-0 innan Bollnäs målproduktion kom igång. 2-2 i paus och i andra halvlek var det ytterst nära att det här hade slutat med säsongens största skräll hittills.

Men Christoffer Fagerström frälste de orangeblå fansen en kvart in i andra halvlek med det som skulle visa sig bli segermålet. Mycket bra jobbat av nederlagstippade Frillesås!

Att Motala är ett starkt hemmalag visste vi och det fick Hammarby också uppleva. 2-0 tidigt i första halvlek blev 3-3 i paus. Kasperi Hirvonen blev Motalas räddare den här kvällen när han kvitterade i slutminuterna till 4-4 efter att Jonas Söder tidigare i andra halvlek gett Hammarby ledningen.

Jag är helt övertygad att flera lag kommer att gå på pumpen i Motala. Sandviken som nollades tidigare vet det redan och Hammarby vet nu också att man inte bara hämtar hem poäng hur lätt som helst i Motala.

Serieledarna Edsbyn gav inte AIK skuggan av en chans på Bergshamra i Stockholm. En del trodde det var skrälläge när edsbymotorn Hans Andersson var skadad, men icke. Det var så långt ifrån skräll man kan komma. Edsbyn är ett mycket bra lag och det kan bli en riktig kamp om guldet i vår. Men det är långt dit och mycket kan hända. Men Byn imponerar så här långt.

I Västerås dukades det upp för ett riktigt klassikermöte. Två av landets historiskt bästa klubbar ställdes mot varandra. Och det blev en ganska konstig match. Sandviken dominerade spelmässigt stora delar av matchen, men Västerås var i ledningen både med 1-0 och 2-1 trots att laget slarvade bort mängder av passningar. Men Sandviken har förtvivlat svårt att göra hörnmål.

Här skaffade man sig 10 hörnor, men icke. Denna kväll blev det inte ens mål på straff. Den vanligen idiotsäkre Jesper Hvornum slog en svag straff i magen på Henrik Kjellsson som inte ens behövde anstränga sig för att rädda. 2-2 får nog båda lagen vara nöjd med, men kanske Sandviken känner sig mest nöjd med en pinne på bortaplan.

Till sist måste jag uppmärksamma efterspelet till tidtagarskandalen i Västerås för en vecka sen (se tidigare krönika). Ansvariga i Bandyförbundet har vridit sig i en veckas lidande utan att komma på något rimligt beslut. Klart är ju ändå att ett grovt fel gjordes, det är alla överens om.

Men det verkar inte bli någon bestraffning eller få direkt allvarliga konsekvenser. Finns inga signaler på det i alla fall. Nu kan vi bara hoppas på att klavertrampet i Västerås leder till kloka slutsatser för fortsättningen hos alla ansvariga.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Onsdagskvällen fortsatte ge oss älskare av skrällar och segrar för nederlagstippade lag nya glädjeämnen.
Åby/Tjureda tar sin första elitseriepoäng någonsin.

Efter en heroisk kämpainsats i nya hemmaarenan så tar laget in ett tvåmålsunderläge i de sista skälvande minuterna i mötet med IFK Motala.

Underläge 2–4 då Andreas Lysell gör 3–4 i 90:e minuten och sen måltjuven Filip Bringe 4–4 i 94:e.
Grattis Åby/Tjureda till första poängen, men förhoppningsvis inte sista!

Vetlanda knep båda poängen mot Mesta mästarna på hemmaplan.
VSK har inte visat en riktig styrka hittills och har nog en del kvar innan man når sin ordinarie högre nivå.
Men Vetlanda gör en mycket stark match och leder i stort sett hela tiden.
Hade till och med 4–0 innan VSK kom in i matchen.

Hammarby-Edsbyn 1-1 efter drygt 20 minuter och sen blev matchen en lång tillställning av målmissar och inte direkt en uppvisning i pigg anfallsbandy utan istället en match hammarby- och edsbyfansen vill glömma.

Vänersborg är starka på hemmais. Denna kväll hade inte Sirius något att hämta. Det kan mycket väl bli så att Vänersborg med hemmaborgen i ryggen kommer att knäppa flera av lagen och ta sig upp på slutspelsplats istället för att, som i vintras, få spela slutspelskval.

Broberg hade inga problem med AIK. Solnalaget hade förtvivlat svårt att få till spelet.

Det verkar som att Andreas Bergwall har en del jobb kvar innan han lyckas samordna de olika bandykulturerna i sitt lag. Det är sannerligen en högkvalitativ uppgift att få svenska, ryska och finska toppspelare att fungera som en väloljad gemensam styrka.

Men lyckas han med det så kan AIK säkert plocka tillräckliga poäng för fortsatt elitseriespel framåt våren.

Jag valde att skriva om det roliga till sist. Ja, inte för de blåvita fansen förstås.
Men ni vet redan vad jag tycker om när det nederlagstippade laget fäller ett stort byte.

Å Bollnäs gjorde det igen.
Det är tydligen Bollnäs som har nycklarna till Villalåset!

Förra säsongen var det endast Bollnäs som lyckades besegra mästarna. Men då var det hemma på Sävstaås. Inte många trodde att Bollnäs skulle lyckas igen, dessutom i mästarlagets hemmahall. Väldigt starkt att nu vinna där också.

Ett välorganiserat försvarsspel och att lyckas på åtminstone två av målchanserna gav Bollnäs Villa det första nederlaget i vinter. Och har man dessutom en lysande sista utpost i Pertti Virtanen så är allt igenbommat bakåt.

Villa hade förtvivlat svårt att få till ett vägvinnande anfallsspel. Massor av missade passningar som gav Bollnäs kontringslägen ett flertal gånger.
Johan Esplund saknades i hemmalaget, men det ska inte påverka spelet så här mycket.
Villa måste ha råd att ha någon stjärna borta.

Den här säsongen tror jag dock inte att Bollnäs blir enda laget som knäpper Villa Lidköping.
Bara en känsla jag har. Den här onsdagskvällen gör att, åtminstone jag, tror att fler lag än Bollnäs kan tvinga mästarna till nederlag.

En man måste dock lyftas i hemmalaget.
Sällan har väl juryn som utser bästa spelare i Villas hemmahall gjort ett så gott arbete som denna kväll.
Hemmamålvakten Jesper Thimfors och bollnäskeepern Pertti Virtanen fick pris som matchens lirare.

Jag måste också passa på att lyfta ett varnande finger till alla elitserieförsvar inför fortsättningen av serien: Christian Mickelsson! Han slog en bedrövlig straff i magen på Thimfors men blev trots det matchhjälte.
Spelar han inte VM i vår blir jag oerhört besviken.

Kjell Anderstedt 

KRÖNIKA Nu är vi bandynördar spända på den stora bandybegivenheten — elitseriestarten!
En del spännande saker har hänt under försäsongens cuptävlande. Men nu lämnar vi det snabba spelet bakom oss. Det som gör att du genom att fokusera på några få matcher, spelade under kortare speltid och med utrymme för att enstaka skrällar som får betydelse.

Nu väntar Elitseriens 26 omgångar med efterföljande slutspel med full speltid, 2×45 minuter, innan lagen kvalificerat sig för slutspel, elitseriekval och nedflyttning.

Vi har fått en del signaler från Svenska cupen och World Cup som vi tar med oss när vi nu värderar lagens möjligheter. Och en del överraskande besked. Villa har visat sig vara i alla fall stundom mänskligt. Nådde inte final i någon av cuperna, även om straffavgörandet mot Bollnäs i World Cup naturligtvis var hårfint.

Edsbyn vann välförtjänt Svenska cupen, men föll pladask i World Cup och blev utskåpat av hälsingekollegan Bollnäs. Västerås gjorde egentligen bättre ifrån sig i World cup än slutresultatet visade och det hängde bara på ett plusmål.

Nu har lagen haft säsongsupptakt i Uppsala för att beskriva sina chanser och tippa vilka lag man tror på i vinter. Allt fler lag får inomhushall, vilket såklart jämnar ut förutsättningarna. De som inte har hall kommer efter i starten på säsongen, men har också ett starkt minus under en lång säsong med skiftande väderförutsättningar.

I tippandet höjer naturligtvis alla Villa till skyarna. 13 av 14 tränare tror på Villa i SM-final. I de flesta fall därför att man tror det. I några fall är det ren taktik för att slippa favoritskapet själv.
Det är alltid bekvämt att inte vara favorit.

Jag tror att Elitserien kan bli jämnare och mer spännande än på länge. Det jag grundar det på är att det känns väldigt ovisst, trots att några favoritlag skiljer ut sig. Det är många lag som kommer slåss om slutspelsplatserna och det är väldigt få lag som redan från början kan räknas bort som bottenlag.

Det gör att massor av matcher i vinter kommer att vara spännande och lagen kommer att slå varandra hej vilt, tror jag. Som jag ser det har vi tre givna topplag. Villa som favorit, men också Edsbyn och Bollnäs ingår i den givna topptrion med starka nyförvärv. Så Bollnäs och Edsbyn kan inte värja sig mot favoritskap.
Jag har skrivit det tidigare, men gör det igen; hälsingebandyn blir särskilt sevärd i vinter.

Många övriga lag har fått vissa nyförvärv, men har också tappat tunga spelare. Därför tror jag att fajten om övriga fem slutspelsplatser blir stenhård. Tidigare givna lag som VSK, Hammarby och Sandviken är försvagade med mindre spelartrupper.

De har släppt dominerande spelare, men inte haft råd att värva nytt i någon större utsträckning. Möjligen kan Västerås skilja ut sig och ansluta till de tre topplagen som tippat slutspelslag. Men försök att tippa fyra slutspelslag bland övriga den som kan. Hammarby, Sandviken, Vänersborg, Vetlanda, Motala, Broberg, AIK och Sirius?
Många spännande drabbningar är att vänta.

Nu blir det ändå två lag som på förhand får det tuffast, tror jag,. Frillesås och Åby/Tjureda. För nykomlingen AIK har genom att gå till kvartsfinal i World Cup och final i ExTe-cupen i Ljusdal visat att med nya stjärnor kommer man att kunna skrälla mot vilket lag som helst.

Att ha en stabil verksamhet med en ekonomi i balans är en överlevnadsfråga, långt viktigare än en enstaka framgång. Flera storklubbar genomgår nu en uppfriskande reningsprocess bort från den ekonomiska doping som hållit dom på topp länge.

Men det som nu oroar i bandysverige är alla rykten om AIK:s ekonomiska förehavanden.
Vad är sant och inte?
Snart nog lär vi få svaren.

Kjell Anderstedt 

KRÖNIKA En storfavorit som höll och ett par andra som, om inte föll, så ändå gjorde ett blekt intryck när World cup startade på onsdagen.

Favoritlaget som höll var förstås Neftyanik som inte hade några problem att vinna öppningsmatchen mot hemmalaget Sandviken. Efter 3-0 i första halvlek så trodde vi nog att det skulle rulla iväg ordentligt i andra.

Neftyanik spelade en underhållande bandy med hög hastighet i skridskoåkningen och skicklighet i det snabba passningsspelet. SAIK försökte ideligen bygga upp anfall med stort deltagande som man brukar mot svenska lag. Det funkade inte alls mot en röd mur väldigt högt upp i banan.

I andra halvlek hittade Sandviken en del nycklar där man kunde dyrka upp Neftyaniks försvar. Melodin var snabba omställningar och kontringar på 2-3 passningar. Då visade även Neftyanik upp en del svaghet. Tremålsledningen från paus stod sig matchen ut eftersom slutresultatet skrevs till 6-3.

Stark insats av Neftyanik, men Sandvikenspelarna får vara nöjda med att marginalen bara blev 3 mål. Det kan ha betydelse i sluttabellen att hålla siffrorna nere. Slaget om andraplatsen i denna grupp D står mellan Sandviken och Motala. Vem som drar det längsta strået avgörs sent fredag kväll då de möts.

Broberg visade ingen respekt för Hammarby och var snabbt och aggressivt i anfallsspelet. Hammarby verkade lojt och litet segt. Gruppen verkar bli ett riktigt getingbo. Broberg bröt ner Hammarby och AIK störde den tippade gruppettan Dynamo Moskva, så nu blir gruppen superjämn och oviss.

Om Broberg visar lika lite respekt för Dynamo som AIK gjorde kan Broberg spela hem minst andraplatsen. AIK stod upp bra mot Dynamo in i det sista. Segern för Dynamo med matchens enda mål blev ändå snöpligt för Solnas stolthet eftersom målet kom i slutet av matchen.

Matcherna dag 2 blir väldigt spännande. Broberg-AIK och Hammarby-Dynamo Moskva i grupp B. Tippa utgången där den som kan.

Premiärkvällens sista match var helrysk med Vodnik och Baikal Energy i grupp A. Baikal Energy vann kvartsfinalen lagen emellan i ryska slutspelet i våras. Efter stora segrar för båda lagen i de inledande två matcherna så vann Baikal Energy en mycket jämn tredje match med 4-3 hemma i den blivande VM-staden Irkutsk.

Ett VM som förresten avgörs i månadsskiftet mars-april 2020. Men nu utkrävdes revansch direkt. Vodnik gick segrande ur striden med rättvisa 3-1, till stor glädje för de tillresta och röststarka fansen från Arkhangelsk.

Vad har vi för höjdpunkter under torsdagen då? Västerås-Vänersborg blir intressant vid lunchtid, de redan nämnda matcherna i grupp B förstås och Villa får mäta sig mot ryskt motstånd i sin första gruppmatch när mästarlaget möter Baikal Energy.

Men torsdagens verkliga höjdpunkt nås kl. 19.00 då den stora hälsingebataljen mellan Edsbyn och Bollnäs spelas upp i grupp E. Hälsingemöten är sällan lättippade och de här lagen har redan slagit varandra i höst. Det blir nog torsdagens stora match även om jämnheten i grupp B gör den gruppen intressant i fortsättningen.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Den gångna våren har inneburit ett intensivt släckningsarbete på ett antal platser i landet. Hur skulle katastrofala ekonomier räddas? Vilka skulle klara det? Vilka skulle gå i konkurs?

Oroshärdarna i ett flertal etablerade och legendariska bandyklubbar var många. Skulle Västerås, Sandviken, Hammarby och Vänersborg överleva? Skulle Elitserien överleva? Skulle vi få ett lag till från Stockholm eller skulle det ekonomiska repet dras för AIK och erbjudandet gå till Falun?

Om de tre största av dessa klubbar, Västerås, Sandviken och Hammarby skulle försvinna från Elitserien — skulle vi ha någon elitserie värt namnet då?

Ja, frågorna var många när säsongen avslutades med SM-finalen i mars. Hela bandysveriges blickar riktades nu istället mot ekonomiska nyheter och rapporter från årsmötena.
I skrivande stund har de flesta elitserieklubbar haft sina årsmöten. Kvarstår gör AIK, Bollnäs, Broberg, Frillesås och Edsbyn, dessa väntas ha årsmöten efter sommaren.

Hur har det gått då? Jo, alla överlevde. Alla lag erövrade Elitlicensen för den kommande säsongen. Det finns kvarstående osäkerhet kring IFK Vänersborg. Allt avgörs i Tingsrätten där klubbens ackordsuppgörelse skall godkännas eller avslås — avgörandet står den 8 juli!

Inför den så har IFK Vänersborg ett minus i resultatet på 4,6 miljoner för det gångna året och ett underskott i eget kapital på 4,5 miljoner.

Tittar vi på de tre stora så är det litet svårt att jämföra klubbarna då deras resultat på årsmötena presenterades på olika sätt. VSK redovisade en förlust med 1,9 miljoner och Hammarby en förlust på 651 000 kronor. SAIK redovisade en vinst på 2,3 miljoner för det gångna året, men då är ”livräddningens” miljoner med i det resultatet.

När det gäller eget kapital har VSK ett minus på 1,4 miljoner medan Hammarby och SAIK har positiva egna kapital på 144 000 kronor respektive 106 000 kronor efter räddningspengarna.

SM-vinnaren Villa-Lidköping har ett resultat för den gångna säsongen på 474 000 kronor och ett eget kapital på drygt 2 miljoner. Åby/Tjureda har ändå de unikt bästa finanserna av alla svenska elitlag. Trots en liten förlust på 200 000 kronor har klubben ett eget kapital på hela 5,9 miljoner (!).

MEN…MEN…MEN…
Det är nu jobbet börjar. Bränderna är släckta, men nu skall det byggas på nytt, med helt nya ekonomiska villkor. Skall det lyckas så är det mycket som skall klaras av. Framför allt tror jag att glädjekalkylerna måste bort och likaså att kasta pengar på snabba framgångar. Det kommer inte att funka framöver.

Trovärdighet, ansvarstagande och klokskap måste styra. Många klubbar har rejält vikande publiksiffror. Styrelserna måste börja förvärva sin ansvarsfrihet på riktigt, inte genom slentrianbeslut på årsmötet.

Det är lätt att budgetera med en publikökning, men den fråga man tyvärr ofta missar att svara på är HUR? Det är en sak att sätta mål, men det är hur:et som är det avgörande. Publiksiffror och sponsorsintäkter måste öka, det säger alla. För att komma fram till hur så måste man tillåta sig att tänka nytt och gärna utanför den traditionella boxen.

För publiken är en bandymatch på högsta nivå en helhetsupplevelse där allt måste vara tilltalande. Man måste känna sig välkommen från det att man kliver av bussen, ur tunnelbanan eller ur bilen på parkeringen. Det är viktigt att de som nu gnuggar sina geniknölar kan se ur publikperspektivet och se på bandyupplevelsen utifrån besökaren.

Allt har betydelse för den. Parkeringen, biljett- och entréhanteringen, kiosker och restauranger, prisnivåer, speakerns tilltal, hur vi tar hand om våra medlemmar och säsongsgäster, en musik i arenan som motsvarar medelbesökarens smak och så vidare och så vidare.

Och självklart behöver en snabb och offensiv bandy också finnas där.
Nya idéer till samarbeten med sponsorer och finansiärer kanske måste till. Att utveckla utbytet till att vara mera än en reklamtext på matchtröjan eller skylt i hallen är jätteviktigt.

Det finns mycket höga kompetenser i klubbarna nu. Ett flertal klubbar har projekt för ungdomsutveckling, demokrati- och mångfald, lagbygge och ledarskap. Att erbjuda sponsorerna att få ta del av det klubbens egna kompetenser på dessa områden genom t.ex. föreläsningar på företaget kan vara en bättre betalning för en sponsor än bara en reklamskylt.

Det viktigaste av allt tror jag är att våga tänka nytt och att hitta möten för klubbarna att dela med sig mellan varandra av goda idéer, lyckosamma projekt och bra erfarenheter.
Den kommande säsongen blir därför intressant och spännande både på och utanför isen.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Dörren till Silly Season-rummet inom svensk elitbandy börjar stängas så smått. Den är inte låst och reglad ännu, det finns fortfarande tid till övergångar. Men de spektakulära värvningarna är nu genomförda.

Och vilken avslutning det blev när de två forwardsstjärnorna Christoffer Fagerströms och Patrik Nilssons nya klubbadresser blev klara. Dom bytte städer med varandra. Christoffer bytte Stockholm mot Bollnäs och Patrik gjorde precis tvärt om.

Samtidigt som målkungen David Karlsson lägger klubban på hyllan.
Här förlorar svensk bandy en stor artist.

Jag konstaterar att Elitserien får nya styrkeförhållanden. Under den gångna säsongen var det Villas stjärnvärvningar och lagbygge som genomsyrade allt.

Men att med den pressen på sig vinna World Cup, Elitserien och SM-guldet imponerade stort.

Men inför den nya säsongen så är det inte alls lika givet att Villa kommer att gå hela vägen. Nu är det flera lag som mycket väl kan slåss om det. Detta trots att Villa fortfarande måste sägas ha den mest helgjutna lagmaskinen. Därom tvistar inga lärde.

Och att redan nu kasta fram tips på hur serien kommer att utkristallisera sig är kanske en harakirihandling av en bandykrönikör. Samtidigt är det kul när s.k. experter sticker ut hakan och sätter sig själv i pant.

Man lovar ibland att äta hattar, gå långpromenader mellan bandyorter eller förnedra sig på annat sätt om man skulle råka ha fel i sina antaganden.
Jag tänker inte bjuda på den typen av löften, men jag kan inte låta bli att göra graderingar av lagens styrkeförhållanden efter nu genomförda lagbyggen.

Favoritskapet från i vintras blir Lidköpingslaget inte av med. Till det har man ett alldeles för bra lag med landslagsmässiga spelare i alla lagdelar. Pressen blir stor även kommande säsong. Det måste bevisas att klubben inte var en fluga som dansade en vinter (inte så många flugor dansar på vintrarna förstås – men ni fattar).

Nu ska det bevisas att klubben har startat en ny era av framgångar. Men med uppstickande lag som stärkt trupperna betydligt så går inte ens Villa säkert.

Edsbyns värvning av Simon Jansson från Västerås och Bollnäs som lyckats plocka hem både Daniel Mossberg och Christoffer Fagerström gör att derbyna i bandykyrkan och på Sävstaås kommer att dra horder av publik. Kul!

Båda lagen höjer sig till en nivå precis under Villa, det är jag helt säker på.
Jag tror det i första hand blir dom som utmanar.

Sandviken, Västerås och Hammarby kommer slåss om en semifinalplats.
Alla tre går ur Silly Season med väldigt bra lag. Klubbarna har lyckats med två trolleritrick under våren, att genomföra de ekonomiska stålbaden och att behålla en stark trupp med ett flertal landslagsspelare.

Ja, det har visserligen omsatts spelare, men resultaten är fullgoda för alla tre, tycker jag.
Där har vi vinterns sex stora lag.

De åtta övriga är litet mera svårbedömda. Jag tror Motala tar ytterligare ett steg sedan i vintras. Laget imponerade i slutspelet. Ett annat lag jag tror tar nya steg framåt är Sirius. Utöver dessa två tror jag även Broberg, Vänersborg och Vetlanda kommer att slåss om att få kvala sig till kvartsfinal.

Med ovanstående förutsättning bör också World Cup i Sandviken 10-13 oktober bli mera publikdragande än på många år.

Kvar är Åby/Tjureda, Frillesås och AIK. Svårtippade lag, men något av dessa får lämna Elitserien.
AIK ja, vi väntar nu med stor spänning på resultatet av den utredning Svenska Bandyförbundet genomför kring AIK.

Det skulle onekligen vara en tråkig bandynyhet om AIK degraderas innan Elitserien ens börjat.

Men varken Stig Bertilsson, förbundsordföranden eller AIK:s nye klubbchef Daniel Johansson har tydligt kunnat säga att AIK blir ett elitserielag i vinter.

Här har Bandyförbundet säkert en hel del huvudbry. Det ska å ena sidan mycket till för att man skall lyfta bort AIK från den plats klubben spelat till sig.

Men å andra sidan kan inte förbundet skapa ett prejudikat och se mellan de ekonomiska fingrarna i ett läge där man sagt sig ställa ännu högre krav på elitklubbarnas ekonomiska ansvar.
Knivigt — det är nog bara förnamnet.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Micke Carlsson tar över taktpinnen för det svenska bandylandslaget efter att Svenne Olsson sedan tidigare valt att sluta.
Svenne har gjort ett gott arbete med landslaget.

Att skapa lag av individuella spelare är en av hans stora utförsgåvor och det har betalat sig bra.
Landslagsspelarna har gillat hans ledarskap.

Men det har inte direkt visat sig i resultaten. I bandyvärldens topp är det bara guld som räknas, åtminstone för Ryssland och Sverige som oftast prenumererar på de ädlaste medaljerna.

Där har Svenne inte nått de höjder som publiken, spelarna och han själv förväntat sig. Under hans två år som assisterande förbundskapten och fyra år som förbundskapten har Sverige tagit ett guld (2017), fyra silver (2014, 2015, 2018, 2019) och ett brons (2016).

Det är en allt för skral utdelning. Det är de resultaten förbundsledningen nu vill ändra.

Nu blir det alltså en ledarstab med fyra personer som skall jobba med det svenska herrlandslaget. VSK-tränaren Micke Carlsson blir förbundskapten och SAIK:s nye tränare Jocke Forslund assisterande förbundskapten.

Dessa två blir huvudansvariga för landslaget under kommande landskamper och VM-turneringar. Ytterligare två assisterande funktioner ingår i den ledarkvartett som kommer att arbeta deltid.

Det är P19-landslagets Mattias Rehnholm och P15-landslagets Pär Gustafsson som skall jobba med att scouta spelare och ta fram analyser under hela elitseriesäsongen.
En stark kvartett som säkert ger landslaget nya framgångar. Jag tycker att förbundet har gjort ett mycket bra val av ledarstab. Jag tror Micke Carlsson kan bli en framgångsrik förbundskapten.

Även om Sverige bara tagit ett guld under Svennes sex år så har det i varje turnering varit stenhårt och oftast har ett av finallagen vunnit med uddamålet eller i sudden.
Micke Carlsson förespråkar en offensiv och snabb anfallsbandy.
Det tror jag kommer att öka slagkraften.

Det som är den nästan svåraste uppgiften för alla ledare är att hitta mixen mellan etablerade spelare och ett inflöde av nya unga.
Här krävs det också mod.

Det är en sak jag vet diskuteras i alla landslagsledningar i bandyvärlden. Där står både Micke Carlsson och den ryske huvudtränaren Mikhail Yuryev inför samma kluriga uppgift. Den som bäst klarar mixen erfarenhet/förnyelse blir nog en vinnare.

Och finalresultaten de senaste åren med superjämna finalmatcher kommer också kräva ett taktiskt skarpt sinne och en förmåga att få ut max av spelarna ända in i kaklet.

Där misslyckades Sverige kapitalt i Vänersborg. Vid tre tillfällen under finalen hade Sverige tvåmålsöverläge. Laget hade 3-1 i paus, 4-2 i mitten på andra halvlek och 5-3 med kvarten kvar, men man lyckades inte hålla undan och föll sen med 6-5 efter sudden.

En jättebesvikelse, samtidigt som ryssarna visade sina vinnarskallar.

Federation of International Bandy, FIB, har nu skapat en helt ny säsongsplanering och VM senareläggs. Medialt kan allt fokus ligga på VM efter de nationella slutspelen.
Ett mycket bra beslut.

Kommande säsongs VM spelas inte förrän i månadsskiftet mars-april, alltså två månader senare än Vänersborgs-VM. Turneringen spelas i den inomhusarena som just nu byggs i Irkutsk.

En av de största städerna i Sibirien, drygt 500 mil och 5 tidszoner öster om Moskva. 2021 spelas VM i Syktyvkar som bara ligger drygt 130 mil nordost om Moskva och i samma tidszon.

Den här nya säsongsplanen ger också möjlighet till två landslagsturneringar före VM. Tidigare har det ju spelats en 4-nationsturnering före jul, men nu blir det alltså två 4-nationsturneringar under vintern.

Den första går i Ryssland i december och den andra i Finland i januari. Jag tror att bandyn tjänar mycket på förändringarna. Det blir fler landskamper för publiken, fler tillfällen för lagen att svetsa sig samman och en VM-turnering där spelarna kan ge allt och inte komma tröttkörda till ett efterföljande slutspel.

Så de kommande två VM-turneringarna kommer att bli särskilt intressanta inför en massiv rysk publik som bara kräver guld.
Vi kommer att gå en mycket spännande bandysäsong till mötes, det är jag helt övertygad om.
Och för Micke Carlsson och hans mannar blir det verkligen upp till bevis.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Det finns många situationer och prestationer bland spelare och domare som diskuterats den gångna säsongen. Men juryn som utsett Årets Spelare har tagit kloka beslut, som nog ingen i bandy-Sverige ifrågasätter.

Valen hade inte vält några tidningskiosker i nyhetsväg på den tiden dessa fanns. Jag vill nog inte påstå att årets jury haft ett direkt ansträngande jobb.

JOHAN ESPLUND i guldlaget Villa får ta emot utmärkelsen för andra gången. Förra gången var 2015. Juryns formulering:
”Ett offensivt geni som har förmågan att överraska vem som helst, när som helst. Han hotar motståndarna med allt från sensationella dribblingar till briljanta passningar och var en starkt bidragande anledning till att Villa Lidköping BK i år blev svenska mästare för första gången”.

Ett klockrent val av juryn. Och alla bandyälskare lär väl för lång tid minnas Esplunds osannolika avgörande i förlängningen mot Edsbyn när han briljerade fram Villa till final.

Ett lika klokt val gjorde juryn på damsidan. MALIN PERSSON i förstagångsmästarna Västerås SK tog också hon titeln för andra gången. Den första 2017. Här formulerar juryn sig så här:
”En snudd på komplett bandyspelare med en enorm klubbteknik och passningsklubba. Balansen och bredden i kunnandet har den här säsongen bland annat bidragit till att lagkaptenen fört Västerås SK till ett historiskt första SM-guld på damsidan”

Som alltid är det lockande för en krönikör att gå tillbaka i historien för att hitta tidigare legendarer som tagit hem priset. Många har varit givna på förhand. Det är lätt att se att svensk bandy haft massor av underbara spelare, målskyttar, lirare och målvakter genom tiderna.

Den förste på herrsidan är också en av de absolut bästa genom tiderna. Bernt ”Bempa” Eriksson i Falu BS! Han blev redan 1964 ”Årets Man” som ju priset hette tills för bara ett par år sedan. Han fick utmärkelsen hela fem gånger under 11 år. Med det är han förstås värst av alla. Tätt följd av Magnus Muhrén, Sandvikens AIK, som fått utmärkelsen 4 gånger, dessutom alla i rad mellan 2002 och 2005.

Jag kan inte låta bli att med stolthet nämna några andra legendariska spelare. Men jag har ingen ambition att vara heltäckande. Torbjörn Ek, Ljusdal, Uffe Fredin, Sirius, ”Pinnen” Ramström, Boltic, Ola Johansson, Boltic och VSK, Anders Bridholm, Boltic, Daniel Berlin, SAIK, Micke Arvidsson, Motala, Jonas Claesson, Vetlanda och Hammarby, Pelle Fosshaug, VSK, Hans Åström, SAIK och många fler. Utmärkelsen i år är den 55:e i ordningen.

Birgitta Söderström i IK Göta blev först bland tjejerna 1974. Även här finns många tjejer genom åren som på ett fantastiskt sätt bidragit till att utveckla dambandyn till vad den är idag. Även här plockar jag litet bland guldkornen som fått utmärkelsen bland de 46 som nu delats ut. Emma Kronberg, Västerstrand och Kareby tre gånger, lika många som Johanna Pettersson, Sandvikens AIK och Åsa Fredin, Västerstrand. Camilla Johansson, Kareby två gånger. Det har också Anna Lundin och Linda Odén i AIK.

Kjell Anderstedt
”Årets PR-profil 1997” – så det så ?…

Att se på lördagens fest på Studenternas i ett historiskt perspektiv är synnerligen intressant. Så många fantastiska finaler som spelats, sådana legendarer som deltagit och sådana känslor som släppts lösa under 120 herrfinaler och 46 damfinaler.

DET BLIR TROLIGTVIS MÅLRIKT

Under herrfinalerna sedan 1907 har det i snitt gjorts 6 mål. Men 2000-talet har varit mera målrikt än tidigare decennier. Snittet de senaste tio åren är 10 mål per final. Mycket talar även av andra anledningar för en målrik final mellan Villa och Västerås.

I damfinalerna har snittet tvärt emot sjunkit från 8 mål i snitt till drygt 5 mål per final de senaste tio åren. Hur kommer det sig? Det beror förstås på lagens kvalitet. Lagen nu är betydligt bättre. Tidigare var det många ojämna damfinaler, men nu är det ovisst och jämnt.

Det finns några finaler som sticker ut när det gäller målfabrikationen. 17 mål är det mesta som gjorts i en final, både för herrar och damer. Edsbyn slog Sandviken med 11-6 i finalen 2008 och Boltic slog Stångebro 1987 med 14-3!

Finalhjältar finns det förstås en hel drös av. De största måltjyvarna är Bertil Bohlin 1917 när han gjorde 5 mål för IFK Uppsala. Samma sak gjorde klubbkompisen Roland Carlberg när klubben blev mästare 1933.

I mera modern tid är Ljusdals Stefan Johansson meste finalskytten med 5 mål mot Villa 1975. Men den mest besvikne målsprutan måste ändå vara Hans Johansson i VSK som 1997 gjorde lagets alla mål när man förlorade mot Sandviken med 4-5.

På damsidan hittar vi dock den största målmaskinen i Boltics Lena Larsson som gjorde hela 7 mål i segermatchen mot Stångebro 1987.

Guld-kungen över alla är ändå Ola Johansson som har 10 SM-guld i olika klubbar!

DET FINNS PUBLIKREKORD ATT SLÅ

Det lär bli mycket folk på lördag och det finns naturligtvis publikrekord utomhus som behöver slås. Jag tror ändå att det blir svårt att radera ut herrfinalernas rekord från 1959 när Skutskär mötte Västerås inför 28 848 personer på Stockholms Stadion. Men damrekordet från i fjol kan mycket väl ryka. Då drog Skutskär och AIK 5 198 personer när Skutskärs damer tog sitt allra första SM-guld.

Men eftersom VSK-fansen lär vara på plats tidigt på lördag så kan damrekordet ryka. Den allra största publiksiffran är dock finalen i Friends Arena 2013 då Hammarby tog guld i finalen mot Sandviken. 38 474 personer bör bli svårslaget, oavsett var finalerna placeras framöver.

STUDENTERNAS ÄR FÖR MÅNGA DEN RÄTTA FINALARENAN

50 finaler har spelats på Stockholms Stadion, denna klassiska OS-arena från 1912. Studenternas var också tidigt finalarena, redan 1911 faktiskt. 27 finaler har spelats på Studenternas och 23 på Söderstadion. Men 8 finaler har också spelats på sjöis.

Den allra första finalen 1907 spelades på Gavleån i Gävle när IFK Uppsala slog IFK Gävle med 4-1. Den sista sjöfinalen spelades 1949 mellan Nässjö och Edsbyn. Nässjö tog guldet efter betryggande 7-1 på Perstorpsgölen i Eksjö. Hela 14 809 betalade entré och det sägs att flera tusen utöver dessa inte gjorde det.

BRYTS FÖRBANNELSEN ELLER BLIR DET GULD NR 21?

Att Västerås SK vunnit 20 SM-guld i svensk bandy är ett fantastiskt rekord. Villa har ju försökt nå guldet vid fyra tillfällen hittills, men aldrig har väl laget varit så nära som nu, enligt alla experter. De största guldklubbarna efter VSK är IFK Uppsala med 12 guld, Edsbyn med 11, Sandviken med 9 och Boltic med 8 guld.

På damsidan är AIK mest framgångsrikt hittills med 15 guld, närmast följer Göta med 8 och Västerstrand och Boltic med 6 guld vardera.

FRAM TILL 1956 HADE FINALDOMAREN EXTRA STOR PRESS

Alla herrfinaler fram till 1956 dömdes av en ensam domare med endast två flaggviftande måldomare till hjälp. Spelsinne och skridskoskicklighet krävdes nog då, inte minst för att ha koll på offsiden. Året efter blev Bengt Andrén och Bertil Andersson historiska när de för första gången dömde en SM-final i par.

Efter det fick vi uppleva några legendariska domarpar under finalerna, som exempelvis Yngve Berglund/Erik Andersson, Ambjörn Larsson/Åke Bennemo, Einar ”Bola” Boström/Gert Hedlund, Stig Nilsson/Arne Axelsson och inte minst Bosse Nilsson/Axel ”Hixa” Pettersson. 1982 infördes 3-domarsystemet med en huvuddomare och två assisterande.

I rullorna hittar man legendariska namn som exempelvis Sune Modig, Gunnar Thunman, Olle Modin, Leif Johansson, Sven Lind, Kent Lisell, Håkan Sjösten, Peter Öhrlund, Ulrik Bergman m.fl.

Damfinalen 2018 dömdes för första gången helt av tre tjejer. Lisa Elg, Ida Salomonsson och Hanna Hansson blev därmed historiska.

På lördag får vi se Ida Salomonsson som huvuddomare med assist av Amanda Bäverhag och Hanna Hansson. Herrfinalen har Christoffer Aidesjö som huvuddomare och Christoffer Eriksson och Andreas Lindvall Viktorsson som assisterande.

GER HISTORIEN NÅGON HINT OM FINALERNA PÅ LÖRDAG?

Ja, att herrfinalen blir målrik och damfinalen sannolikt målsnålare, men det är nog det enda. Sen vete sjutton. Hur som helst så blir denna lördag historisk – på något sätt.
– VSK kan för första gången ta 2 seniorguld samma dag.
– Villa kan ta sitt hett efterlängtade första guld.
– Skutskär kan försvara sitt guld för första gången.
– VSK kan ta sitt första damguld.

Och tipset då? Jo, jag tycker nog man kan kräva ett tips av en som skrivit krönikor hela slutspelet. Mitt tips blir: Villa bryter förbannelsen och Västerås blir mästarinnor. Men som alla bandyälskare så håller även jag mer på vissa lag än andra, men vilka, det håller jag för mig själv den här gången.

Hur det än går på lördag så får i alla fall inte Villa och VSK dela guldet, som 1912 när IFK Uppsala och Djurgården spelade 1-1 och tog guldet båda två när det inte fanns is till en omspelsmatch. Så det så!

Kjell Anderstedt