Bladh: Slitigt — men roligt

KRÖNIKA Jag tror att det har blivit över närmare 500 publicerade texter på Bandyfeber.com sedan starten.
Minst.

Mitt lilla skötebarn, som växt sig till något helt annat idag, hade inledningsvis mycket blygsamma besökarantal.

Idag är det tusentals på åter tusentals varje vecka.

Glad och stolt?
Det kan man säga och det är jag som ska tacka er läsare.

Har jag orken att köra vidare?
Det är tveksamt (även om bandyjävulen i mig säger annat).

Det stora problemet gäller mig själv.
Eftersom jag bara har mig själv att gå till när saker ska bli gjorda, så blir arbetsbelastningen väldigt marig.

För er som kanske inte vet så har jag kört lite reklam emellanåt, men det täcker inte mina utgifter.

Jag är nämligen frilansare och det är inte fett (många lyckas också, men kanske lika många lever ”Paycheck to Paycheck”.

Missförstå mig rätt; jag hade aldrig kört vidare med Bandyfeber, månad efter månad, år efter år, om det inte vore förbaskat roligt — och viktigt rent medialt för bandyn som sport, vilket var anledningen till att jag drog igång allt — att göra den här resan.

Tack, alla, för er stöttning.
Jag vet inte hur många jag frågat runt på chans om folk ”möjligtvis kan tänka sig skicka en slant denna månad”.

Har du fått ett sånt meddelande från mig?
Chansen finns.
Det är alltid jobbigt att göra den där utsträckta handen och ställa frågan men jag har heller inte känt att jag haft några alternativ.

Jag hade önskat att det fanns fler företagare inom den svenska sfären som ville köra lite reklam eller liknande på sajten.

Men efter väldigt lång tids sökande så konstaterar jag att det inte är lönt.
För många nej tack, helt enkelt, för att jag ska tro på det längre.

Kanske har jag fel? Mejla eller kontakta mig på Facebook i så fall…

Så, vad vill jag ha sagt?

Jag vill fortsätta leverera grejer på Bandyfeber då jag inte vet hur många lovord jag fått under åren.
Jag har alltid tyckt om att skriva och skriva om just bandy är det bästa i min bok.

Sådant värmer.
Sådan får en att orka lite till. Och lite till.

I januari har undertecknad tänkt i nya banor och några kurser (kan bli en hel del) planerar att genomföras på högskola.
Vart det leder låter jag vara osagt i nuläget.

Men detta frilansande är svårt, för mig i vart fall, och jobben ger långt ifrån någon solsemester i Maldiverna (bästa jag kunde komma på, Maldiverna är inte min grej men ni fattar) när räkningarna har betalats.

Det går runt. Knappt. Nu är det faktiskt värre än någonsin och därför har jag sökt de där kurserna som kan rikta om livets bana till ett, på sikt, mer stabilt ekonomiskt flöde varje månad.
Om det blir verklighet.

Däremot har jag svårt att lämna Bandyfeber i sticket. Det är ju trots allt mitt skötebarn på ett sätt.

Elitserien är i full gång och jag kommer vara där i tid och tid. Slita som ett djur och inte låta ett enda kommatecken komma fel i texten.
Ungefär så.

***

Vill du muntra upp min frilansande vardag?
Skänk gärna ett bidrag (se nedan)
Kan du inte, så ska jag ge mitt yttersta för att du ska få läsa gratis ändå.

Tillsammans.

Mattias Bladh