Anderstedt: Vilken sanslös målskytt han är

KRÖNIKA Det var länge sedan man kunde sammanfatta en avgörande match på ett så enkelt sätt. Något mer behöver nästan inte sägas om finalen i Lidköping. Om Alan Dzhusoev var fältherre i AIK tidigare i turneringen, så visade Christoffer Edlund utan pardon vem som ägde finalen.

4 klockrena mål imponerar och det visar att klubbfärgen inte har någon betydelse för en av världens vassaste målskyttar. Vi har i många år njutit av hans målskytte, men det har varit i SAIK-tröjan. Det här var första gången i en betydelsefull match, i den blåvita dressen, som han visade vilken sanslös målskytt han är.

En annan storskytt, som i sina bästa stunder kanske är snäppet ännu vassare än Edlund är Erik Pettersson. Två mål fixade ”EP” i finalen.
Bli inte förvånade om dom här två slutar i skyttetopp i Elitserien i vår.

Det här var Villa Lidköpings andra titel i Svenska Cupen. Den första tog klubben 2016, men den här viktorian blir inte den sista.
Det är ett som är säkert!

Det var på ett sätt kul att det var Villa och AIK som möttes i finalen. Två lag som värvat storstjärnor till den här säsongen. Nu fick dom tampas i säsongens första riktiga värdemätare. Och det blev så jämnt man kunde tro…ja, om vi räknar bort Christoffer Edlund förstås.

Semifinalerna då? Ja, den enda som blev spännande var Edsbyn-Villa. 1–1 efter att bara några få sekunder återstod av matchen. Edsbyn fick först en jättechans när Simon Jansson hade att raka in en hörnretur, men missade. På nästa anfall får Villa en vänsterhörna.
Returen ut till Felix Pherson som efter 59:33 enkelt sätter segermålet.

Den andra semifinalen blev inte alls lika spännande. Alan Dzhusoev punkterade nästan matchen med ett hörnmål och turneringens snyggaste skott som från långt håll gav 2–0 innan pausvilan. Sandviken orkade sedan inte ta sig ikapp i andra.

För att titta på insatserna från gruppspelet så var Sandvikens AIK det lag som imponerade mest med tre raka segrar mot Hammarby (5–4), Vetlanda (5–2) och i gruppfinalen mot Villa Lidköping (4–2). Enda laget med full pott från fredagen och lördagen.

Klubben har något bra på gång, trots kämpig ekonomi. Det skall bli intressant att se hur alla unga talanger utvecklas under säsongen. Men bärande är förstås de stora lirarna där Daniel Berlin är den store resen. Men i helgen fick vi se två väldigt bra målvaktsinsatser i Sandviken då både Joel Othén och Jesper Sundving matchades.

Villa Lidköping var stabilt rakt igenom turneringen, förutom i den aningen betydelselösa gruppfinalen.

B-gruppen blev väldigt spännande då det avgjordes först i sista matcherna hur tabellen skulle se ut. Även om AIK tog sig ända till final så hade det kunnat sluta i gruppspelet då Motala i sista matchen stretade emot bra och hade oavgjort ända in i mitten av andra halvlek.
Men dramatiken slutade inte där.

AIK var tvunget att vinna med 3 mål för att inte riskera att VSK och Edsbyn skulle spela oavgjort i sista matchen. AIK hade då riskerat att bli utslaget på målskillnad. Men sett till resten av turneringen så var det rättvist att Gnaget gjorde Byn sällskap till semifinal.

Att Västerås SK, Hammarby, Vetlanda och Motala skulle lämna turneringen efter gruppspelet var inte någon direkt överraskning för mig. Men med litet mera flyt hade i alla fall Hammarby och VSK kunnat ta sig vidare. Hammarby torskade bara med uddamålet mot Sandviken och VSK hade med litet mera medgång fått till en målskillnadsaffär med AIK och Edsbyn.

Att Vetlanda och Motala skulle kamma noll hade många räknat med. Men Vetlanda gjorde två bra matcher mot Sandviken (2–5) och Hammarby (3–2). Motala spelade ganska jämnt i alla tre gruppmatcherna mot VSK (2–4), Edsbyn (3–5) och AIK (3–6).

Festen kring en sådan här turnering med hemmalaget i final hade naturligtvis sett helt annorlunda ut med publik på läktarna. Men i fortsättningen av säsongen får ju i alla fall 300 personer chansen att se bandy på plats.

Att vinna fighten mot coronaviruset är såklart viktigare än välfyllda läktare just nu.
Men det kommer ju en dag när vi kan fira att bandy blir en publikupplevelse igen.
Den dagen längtar vi alla till, även om den inte kanske kommer den här säsongen.

Kjell Anderstedt