Anderstedt: När briserar den stora bomben?

KRÖNIKA Att följa ”Silly Season” är både intressant och fascinerande. Just nu är vi mitt uppe i den. Vissa spelarkontrakt är påskrivna och nya ramlar in i stort sett varje dag.
Men när briserar den stora bomben?

Det är många rykten som florerar och som placerar spelare i mer eller mindre troliga klubbar.

Den här krönikan är inte heltäckande, men ger kanske några nya perspektiv på det som sker.

Det som överraskar mest är tystnaden från nykomlingarna. Både Åby/Tjureda och AIK behöver absolut förstärka. Åby/Tjureda har visserligen fått Arvid Johannisson och Jonathan Svensson från Vetlanda, men det tror jag inte räcker.

AIK har tydligen helt andra saker att reda ut. Nyhetsrubrikerna skriker om kriminalitet, firmor, personhot och skatteskulder. Därför är tystnaden kring de nödvändiga förstärkningarna en aning oroande.

Ryska Bandyfederationen diskuterar än en gång införandet av begränsningar för utländska spelare. Det var på gång redan förra säsongen och frågan är nu uppe till ny diskussion. Den begränsning vissa förespråkar är att lagen endast ska få ha EN utländsk spelare.

De flesta lag är dock helryska nuförtiden. Den gångna säsongen fanns bara tre svenska spelare i Super League, som högsta divisionen heter. Erik Pettersson i mästarlaget Neftyanik, Patrik Sjöström i Jenisej och Patrik Johansson i Start. Jenisej försvann förvånansvärt tidigt i slutspelet. Laget slogs ut i kvarten av Ural Trubnik i två raka matcher. Patrik Johansson är den ende som nu vänder hem till Sverige.

Han hade planer på en fortsättning, men klubben fick problem, tvingades skära i kostnaderna och då har Patrik valt att flytta hem. Nu har den återstående svenskduon dock blivit en trio när Christoffer Edlund blir klubbkompis med Patrik Sjöström.

Den sista finalmatchen mellan Dynamo Moskva och SKA Neftyanik lockade endast 2 743 åskådare. Det har gjort att diskussionen kommit upp igen om man skall ha en enda final som i Sverige, eller bäst av fem som ryssarna har nu.

Intressant på hemmaplan är förstås att se hur det går för de klubbar som balanserat på slak ekonomisk lina och med nödrop klarat elitlicensen. Där är Sandvikens AIK hittills den enda klubb som tydligt signalerar pånyttföddhet och presenterar spelarnyheter på löpande band. På samma sätt som Hammarby så sades alla spelarkontrakt upp vid säsongsslutet.

Men nu är SAIK på väg att bygga ett starkt lag, trots sina nya ekonomisk förutsättningar. De spelare som stannar gör det med ett stort hjärta och talar alla om en nystart. Det är imponerande. Klubben har exempelvis lyckats behålla alla sina landslagsspelare, utom en, trots nya lägre ersättningar. Men jag tror ändå det behövs en komplettering på anfallssidan i det svartvita laget efter Edlunds sorti.

Hammarby arbetar i tystnad och inget kommer ut, frånsett att tränaren Misja Pasjkin flyttar hem och tar över Jenisej. Men rykten går. Christoffer Fagerström är sugen på Ryssland. Kanske intressant för Neftyanik som tappar Pavel Ryazantsev som forward.

Men mästarlaget har ändå kvar Erik Pettersson och Artem Bondarenko som tillsammans gjorde 140 mål (68 respektive 72) den gångna säsongen. De toppade den ryska skytteligan tillsammans med just Ryazantsev som gjorde 62.

Dessa tre Neftyanikspelare gjorde alltså 202 mål i ryska skyttetoppen, helt fantastiskt! Blir väldigt spännande att se Neftyanik i World Cup i höst. SKA Neftyanik är just nu det överlägset bästa ryska klubblaget.

Vänersborg har tydligen en bit kvar innan ekonomin är löst och är därför sista lag under ekonomisk lupp. Några spektakulära värvningar är nog inte aktuella där.

Största utropstecknet bland värvningar hittills är Daniel Mossberg till Bollnäs, även om det inte är en direkt skräll. Han kan ge hälsingelaget ny spelintelligens, det kan göra skillnaden mellan kvartsfinal och semifinal.

Mästarlaget Villa-Lidköping då? Firas det ännu, månntro? Lugnet verkar i alla fall ligga över Lidköpingsbygden. Frågetecken dock för David Karlsson och Petter Björling har jag förstått. Men mästarlaget blir starkt ändå.

I övriga lag då? Än så länge inga direkta skrällar, men samtidigt spännande.

Kjell Anderstedt