Anderstedt: Lämna sandlådan, ni är vuxna nu!

KRÖNIKA När man följer den hysteriska och kaosartade utvecklingen just nu i svensk bandys inre katakomber kastas jag direkt tillbaka till mina barnaår hemma i Sandviken. Leken i sandlådan gick för det allra mesta lugnt till, alla hade sina spadar, favoritbilar, traktorer och lastbilar som man oftast lekte med.

Ibland bytte man med varandra för att få litet omväxling i grävandet och transporterandet av grus.
Men ibland tog slitningar och skrik och tandagnisslan över leken.
Någon i gråtande skrik och spadar kastades så långt man kunde.
Men då var jag 4 år gammal.

Men hu så snabbt minnet gav sig till känna när jag läser om samma låga kaos i Svenska Bandyförbundet. Det är ju två personfrågor som vuxit sig rejält stora. Dels huruvida sittande ordföranden Per-Anders ”Nöne” Gustafsson skall få förnyat förtroende på lördag eller om han skall röstas bort och valberedningens utmanare Jesper Kärrbrink ta över klubban. Dels det kaosartade årsmötet i bandyns distrikt Mellan som röstmässigt är det största bandydistriktet.

Efterdyningarna till det årsmötet tar ordet kaos till nya höjder.
Genom fullmakter från flera vilande bandyklubbar, det sägs att de inte haft någon bandyverksamhet på flera decennier, avsattes distriktets ordförande Bo Häggqvist.
Istället valdes Bo Ribers.
Därefter lades distriktets röster för sittande Per-Anders Gustafsson till Svenska Bandyförbundets årsmöte på lördag.

Men nu menar flera klubbar att hela mötet skall ogiltigförklaras då det skulle strida mot demokratiska principer.
Å nu slits det hår på förbundskansliet kan jag tänka.

Juristen Henrik Nilsson har fått i uppdrag att lösa knuten tills på lördag. Men hur det skall lösas verkar ingen veta. När dessutom förbundsjuristen samtidigt anklagas för jäv då han skall ha villkorat sitt fortsatta arbete med att nuvarande ordförande får sitta kvar, då blir allt ännu rörigare och svårare och tiden är minst sagt knapp.

Här skulle behövas en klok medlare som lyfter de inblandades perspektiv till en något högre nivå.

Nåväl. Det som behövs i svensk bandy är inte sådana här hårresande sandlådefasoner.
Jag kan inte personstriderna i detalj så jag avstår från någon värdering av kandidater.

Men det jag kan göra är att enkelt se att bandyn just nu inte vare sig är betjänt av en sån här strid eller har råd med den mitt i all coronaproblematik där mycket av säsongen fortfarande har stora frågetecken. Om dessutom lördagens ordförandeval leder till ytterligare aggressiva bildningar av nya läger så är man illa ute.

Utan att förenkla personfrågornas betydelse så kan jag konstatera att det suttit mången god ordförande för svensk bandy genom åren. Om lägren väljer att lägga ner sina största stridsyxor och besinna sig innan årsmötet så kommer förbundets och bandysveriges arbete fortsättningsvis att gynnas. Det handlar om val av två personer. En sprungen ur bandymyllan och en med bandybakgrund men som mestadels jobbat kommersiellt utanför bandyn.

Bandyn har två olika kandidater. Tror medlemmarna mest på att det vore bra att jobba vidare och lösa problem med nuvarande roder så väljer man ”Nöne” och tror man att konkurrenten kommer in med nya insikter så väljer man motkandidaten.

Jag är övertygad om att bandyn kan gå vidare oavsett vem som blir ordförande. Men det bandyn absolut inte har råd med är ett aggressivt krig på årsmötet som söndrar mer än enar.

Nu behöver bandyn samla krafterna framåt. Lämna sandlådan och ta ansvar för framtiden! Bandyn är för viktig för idrottssverige för att bli marginaliserad och söndrad av ett inbördeskrig.

Kjell Anderstedt