Anderstedt: Här fångade säkert bandyn många nya tittare

KRÖNIKA Stämningen och folkfesten uteblev ju den här finallördagen på Studenternas, men beslutet hade ett gott hälsosyfte. Men på isen blev det samma underhållning som vi blivit bortskämda med många gånger förut när det handlar om SM-final i bandy.

Jag tror faktiskt bandyn vunnit en hel del i både popularitet och uppskattning för beslutet att genomföra finalmatcherna. Tack vare att vi inom bandyn också avgör finalen i en enda match så kunde bandyn sticka ut mot många andra lagsporter som fick ställa in allt finalspel, bland annat ishockeyn. Hade bandyn också spelat en lång finalserie hade det nog blivit inställt även här.

Det hoppas jag aldrig blir aktuellt i denna ädla sport. Vi behöver den här festen som säsongsavslutning! Nytänkande är i det här sammanhanget inte av godo, här hoppas jag att traditionens makt är större!

Jag är också övertygad om att många TV-tittare satte sig framför teven för att äntligen få se sport igen efter alla inställda evenemang. Här fångade säkert bandyn många nya tittare som blev nyfikna på sporten.

Det har vi finallagen Edsbyn, Villa Lidköping, Skutskär och Västerås att tacka för.
Ni bjöd TV-tittarna på fart, fläkt, dramatik, nerver, läckra mål och stora individuella prestationer i absolut världsklass.

Vi tar det mest dramatiska först. Jag måste erkänna att utvecklingen av damfinalen under matchens sista 10 minuter var nog bland de märkligaste jag upplevt.
Vem skulle kunnat tippa på SM-guld för VSK när Skutskär hade en 3–1-ledning med mindre än fem ordinarie minuter kvar av matchen?

Men genom en sanslöst optimal utdelning för VSK sista minuterna och bjudningar och slarv från Skutskär så kunde VSK både kvittera och sätta segermålet till 4–3 innan domarens pipa ljöd för full tid efter 6 övertidsminuter.

Det är det här som är idrottens både härliga njutning och stora förtvivlan. Samtidigt som jag imponerades av VSK:s vilja att aldrig ge sig så tyckte jag samtidigt väldigt synd om Skutskärstjejerna som var så väldigt nära revansch för förlusten i straffavgörandet i fjolårets final.

Herrfinalen blev spelmässigt väldigt jämnt och lagen skapade massor av hörnor.
Men ineffektiviteten i hörnskyttet var slående i Villa.
Bara ett mål på arton försök är i skralaste laget. Edsbyn satte åtminstone en av sex.
Även i den övriga effektiviteten i anfallsspelet var det lika ojämnt. Edsbyn ångade på precis som laget gjort under hela serien.

Edsbyn blev helt överlägset i elitbandyn den här säsongen och det är såklart helt rätt att laget fick kröna en fantastisk säsong med deras SM-guld nr 12. Det var under en kortare period med cuper i höstas som Edsbyn var blekt.

Det första guldet tog klubben redan 1952 när man slog IK Göta med matchens enda mål inför 24 815 åskådare på Stockholms Stadion. Den publikfesten som sannolikt omgärdade SM-finalen då får vi innerligt hoppas att vi får uppleva igen under finalen 2021.

Vi håller tummarna för att årets extrema coronaläge försvinner om några månader. Idrotten i allmänhet och bandyn i synnerhet behöver de här publikfesterna och alla supportrar är värda att åtminstone någon gång i livet få uppleva en final med sitt lag och ännu hellre ett SM-guld nån gång. Edsbyns supportrar har fått uppleva många härliga SM-titlar och årets uppsättning av guldmedaljer är synnerligen välförtjänta.

Kjell Anderstedt