Anderstedt: För matchserien det bästa som kunde hända
KRÖNIKA Att använda ordet skrällar när man ska beskriva slutresultaten i de första semifinalmatcherna är litet för mycket. När seriens fyra bästa lag gör upp om finalplatserna går det inte att använda ordet skräll i någon match.
Men jag sträcker mig i alla fall så långt att konstatera att resultaten inte blev det man hade väntat sig. Tror oddsen för en Sandviken- och en Edsbyseger hade inbringat en hyfsad slant hos spelbolagen.
Speciellt när seriesegraren Villa Lidköping och serietvåan AIK inledde på hemmaplan.
Men för matchserien var det naturligtvis det absolut bästa som kunde hända att SAIK och Edsbyn slog favoriterna.
***
VILLA LIDKÖPING-SANDVIKEN 4–5
Första kvarten såg vi exakt samma Villa som dominerat den här säsongen. Ett oerhört stabilt försvar och livsfarliga spelvändningar och kontringar. Upptakten med 2-0 efter en halvtimme var helt i sin ordning och det verkade ganska tydligt att Villa bestämt sig för vad laget skulle uträtta.
Samtidigt blev Sandviken vilset och tveksamt på grund av Villas offensiva försvarsspel. Men Sandviken arbetade sig in i halvleken och kunde också gå till halvtidsvila med 2-2 efter ett turmål och en knallhård hörna.
I andra halvleken rann Sandviken ifrån till ett 3-målsöverläge innan Villa förtvivlat försökte komma ikapp. Men Villa gjorde en alldeles för skral insats sett över hela matchen.
Laget saknade Felix Person (sjuk) och Christoffer Edlund (ljumskskadad) men av ett guldaspirerande lag måste man kunna förvänta sig en bättre insats. Nu har Villa satt sig i ett aningen besvärligare läge i semifinalserien.
Beroende av Edlund
Det avslöjades väldigt tydligt att Villa är väldigt beroende av Christoffer Edlund, faktiskt allt för beroende. En farlig sits att inte ha andra offensiva alternativ. Sandviken gör en stark insats, kanske inte spelmässigt över hela matchen.
Utropstecken för Hannes Edlund, 3 mål borta mot Villa imponerar. Men det var krigarhjärtan som slet åt sig segern och det imponerar också.
Resten av matcherna då? Villa skall normalt vinna 3 av återstående 4 matcher mot vilket lag som helst. Men Sandviken har slagit Villa i 3 av 4 matcher i vinter och kan ha hittat koden för att sänka Villa.
AIK-EDSBYN 4–5
På samma sätt som Villa visade AIK upp ett krampaktigt spel som inte alls fungerade i den första halvleken. Edsbyn hade den fart och fläkt som vi lärt oss att känna igen, inte minst sedan guldsäsongen 2019-2020.
Men en sak har vi lärt oss av AIK.
Räkna aldrig ut laget för tidigt.
Saknaden av avstängde Alan Dzhusoev märktes inte alls lika mycket som Villasaknaden av Edlund.
Andra halvleken fick en helt annan matchbild. Dramatiken tätnade. AIK gick inte bara ikapp utan dessutom upp i ledning. Då talade allt för AIK och laget lyftes fram av storstjärnan Erik Pettersson.
Nu började jag känna igen AIK från de matcher i vinter när laget gjort starka insatser.
Edsbyn imponerar
Sen blev forceringen ursinnig efter att Edsbyn vänt tillbaka till ledning med endast fyra minuter kvar av ordinarie speltid. Starkt såklart av Edsbyn att ta hem första semifinalen. Man kan inte låta bli att imponeras av det här laget som alltid växer när det är slutspel.
Hur slutar den här semifinalserien då? Fråga någon annan, jag har ingen aning alls!
RÄTTVIK-GRIPEN 3–3
Det var 70 år sedan Rättvik spelade i den högsta bandyserien. Vi kan inte annat än att hälsa den här kamratklubben välkommen tillbaka till eliten. Att förlora en elitserieplats med samma målskillnad, men med bara ett mål mindre gjort på bortaplan kan tyckas alltför tufft, men nu skulle förstås Gripen ha tagit en seger på hemmaplan redan i förra matchen.
När laget inte lyckades med det öppnades möjligheterna för Rättvik. Men dramatiken i den här matchen fick en Hitchcock-liknande regi. Jag kan inte minnas när jag såg en sista del av en bandymatch som blir så brutalt och osannolikt spännande så det nästan inte finns.
Gripen tog matchen till 2-2 efter bara fyra minuter in i andra halvlek.
Men från det som händer från matchminut 88 till slutet efter 94 minuter och 36 sekunder är helt osannolikt.
Med bara 1:33 kvar av ordinarie tid sätter Mikko Lukkarila 2-3 och glädjen är euforisk i Gripenlaget och i ledarstaben. När man tappade segern hemma skulle laget nu vända ändå, trodde alla som såg matchen.
Plan satte punkt
Men efter 2:28 in i övertiden så sätter hemmalagets Rasmus Plan punkt för matchen genom att slå in 3-3 på frislag. De sista två minuterna blir en hisnande upplevelse med ett desperat jagande Gripen. Och när slutsignalen går får man som betraktare än en gång bevittna det som gör att idrotten på ett helt annat sätt än nåt annat kan förlösa så starka känslor av glädje och besvikelse i samma stund på samma plats.
Gripenspelarna var djupt förkrossade och kunde inte tro det var sant och hallen i Rättvik i övrigt var ett jublande hav, om det nu kan skapas ett såntmed 8 hemmafans. Grattis IFK Rättvik!
AIK-ledningen på fel väg
Slutligen måste jag ifrågasätta den maktfullkomlighet som AIK-ledningen nu visat prov på. Innan slutfajten i kvarten mellan AIK och Västerås bestämde sig klubbledningen för att inskränka den fria journalistiken.
AIK påtog sig rätten att styra bevakningen. AIK var inte nöjt med hur matcherna har speglats och samarbetet mellan de aktuella medierna.
Då förbjöd klubben en av två reportrar från Västmanlands Läns Tidning och bandysajten Bandypuls att få tillträde till arenan.
Den fria journalistiken är en viktig grundsten i vår demokrati. AIK-ledningen ska inte hålla på med såna dumheter. En fri press, en granskande och speglande journalistik är grundbultari samhället. Det borde AIK–ledningen också ta till sig.
Kjell Anderstedt