Anderstedt: Att njuta i horisontellt skitväder är sann kärlek

KRÖNIKA Hur kan man ägna en fredagskväll åt att se 22 man kriga om en liten boll i horisontellt snöoväder?
Jo, för att vi älskar den här sporten.
Och vi betalar till och med för det.

Andra halvlek av snömatchen på Zinken. Hammarby har genom ett totalt byte av matchplan i pausen börjat knappa in på underläget. Jag kom på mig med att tappa fokus.

Tankarna flög iväg från snöskottandet på planen till alla matcher man upplevt genom decennierna med allt från snömatcher, pinande iskyla och varma vårar till springbandy i en sörja av jord och is.

Det är precis det här som gjort att man älskat bandy i hela sitt liv. Helt plötsligt förändras förhållandena och spelarna måste ställa om till något man inte alls har tänkt sig i förväg. Detta är bandyromantik om något.

När jag såg matchen mellan Hammarby och Västerås så insåg jag hur sterilt och perfekt det är när bandy spelas inomhus. Jag förstår dom som fortfarande har åsikten att ”bandy ska spelas ute” med förstärkt glögg i portfölj.

Men samtidigt måste spelet utvecklas för att locka ny publik. Bandyn har tack vare de nya arenorna blivit så mycket snabbare och så mycket mera teknisk. Det är klart det är rätt utveckling om sporten ska kunna ge åskådarnas en större upplevelse.

För det är upplevelse klubbarna och förbunden måste fokusera på att skapa. Det är känslan av upplevelse som lockar folk att betala, tror jag.

Det här blev ju också en otroligt märklig match. Jag tror jag inte sett ett lag på länge som så kapitalt valt fel taktik som Hammarbys plan i första halvlek.

Jag ångrar att jag inte bestämde mig för att räkna Patrik Hedbergs målvaktsutkast. Men hade jag börjat räkna utkasten över nästan hela planen så inser jag att jag skulle tappat räkningen efter 15-20 minuter.

Att välja bort att försöka spela bandy på isen, så länge isen var spelbar, var helt misslyckat. Västerås som insåg att det, trots allt, skulle vara åkbart och spelbart åtminstone halva halvleken lyckades mycket bättre.

Å inte bara det, VSK skaffade en 3-0-ledning som skulle vara helt ointaglig trodde man efter Hammarbys första halvlek. Hur många, frånsett kanske ett antal inbitna Hammarbyfans, skulle satt en enda krona på att Bajen skulle vända på kuttingen i andra halvlek?
Jag är säker på att inte enda person skulle gjort det.

Men tänk så fel vi hade. Hammarby visade att det gick att helt byta taktik i paus, till och med genomföra den. Samtidigt som VSK-spelarna blev stillastående och nästan villrådiga. Skulle de fortsätta gå framåt och spela eller måste de börja försvara ledningen? Det verkade som en del i VSK tänkte så.

Så härligt det var att se Hammarby börja kriga. Rovdjuret får vittring på blod, Hammarby fick samma vittring efter att man lyckats skotta in det psykologiska 1-3-målet. Det räckte inte till seger, men det var härligt att se.

Avslutningsvis så måste blicken lyftas och vi ska titta framåt över hela matchserien. Vad händer nu? Efter att ha besökt Rocklunda fyllt av 3000 västmanlänningar ett stort antal gånger så vet jag hur otroligt starka mesta mästarna blir i hemmaborgen.

Apropå vittring, det har VSK fått nu också. Vittring på ännu en SM-final. Laget har tre matchbollar nu på Hammarby. Jag tror dom slår in den första på måndag.

Kjell Anderstedt