Anderstedt: Annandagsbandyn — en bandyklassiker

KRÖNIKA Säg ordet ANNANDAGSBANDY till en bandynörd av det något mognare slaget så får du vara med om en känslomässig reaktion som om personen ifråga just har blivit påmind om intensiteten i den första tonårsförälskelsen eller sitt första barns födelse eller när laget i hjärtat tog SM-guld första gången. Han eller hon himlar med blicken och ser plötsligt ut som när det blev vågor över TV-bilden när dom gamla filmerna skulle illustrera att man skulle tas tillbaka flera år i berättelsen. Att den mogna bandynörden blir varm i kroppen och nästan ser febrig ut vid blotta förnimmelsen av ordet Annandagsbandy är en underdrift.

Jag minns det såväl själv. I tonåren bodde min familj femtio meter från stadens klassiska bandyplan. Att se alla hemmamatcher och att dessutom åka på majoriteten av bortamatcherna var liksom självklart. Men inget var som Annandagsomgången. Å i år när Annandagen inte blir som alla andra Annandagar så är det lätt att drömma sig tillbaka. När Annandagsmatcherna var på riktigt då spelades alla matcher utomhus.

Jag vill absolut inte vara en bakåtsträvare. Bandyn har gått framåt och med frånvaron av riktiga vintrar så skulle det inte bli mycket till elitbandy över huvud taget om inte inomhusarenorna skapats.
Men när det begav sig på riktigt var hela förmiddagen på just Annandagen en oerhört irriterande väntetid. Kvart över tolv blev ett i bandybarndomen hårt inristat klockslag.

Ja, matcherna började inte då, men det var då man fick gå dom där ynka metrarna och det knarrade mysigt under fötterna och när man hade tillryggalagt halva sträckan så sniffade man en helt underbar och speciell doftmix som bara hör bandyn till. Doften av varm glögg och kokkorv i ett spad av lagerblad och pepparkorn. Det gick någon form av rus genom näsan som spred sig runt i kroppen.

Man träffade kompisarna utanför entrén och surrade och spekulerade en stund innan det var dags att gå in och ställa sig på samma invanda plats man aldrig skulle avvika ifrån för att vara på plats precis kvart över ett. På läktarn till höger om klockan och anslagstavlan och precis bredvid spelarnas vandring från omklädningsrummet till planen och tillbaka i paus eller efter matchen. Där fick man ju alltid dom häftigaste kommentarerna eller glåporden som lika ofta kunde hagla mot motståndarna. Ofta var det stjärnorna i bortalaget som fick spott och spe.

Men det var ett ogillande blandat med stjärndyrkan när man kom nära dom största och nästan kunde ta på dom. En ångestladdad tjusning. Och vi tonåringar tog ju efter alla stjärnor som man både hatade och dyrkade. Jag kommer ihåg när jag tvingade morsan att sy på en gigantisk tofs på min mössa under hjälmen. Men tofsen skulle vara ovanpå hjälmen och mössan under. Så hade ju Bempa! Liknelsen mellan denne bandylegend och undertecknad tog också slut där, men tofs skulle det vara.

Nu spelade såklart laget i ens hjärta inte alltid hemma på Annandagarna, det gör dom ju inte nu heller. Men dessa Annandagsbortamatcher hade också sina nästan religiösa riter. Mamma bakade färska kanelbullar och när Radiosportens klassiska signatur Mucho Gusto ljöd i transistorradion tystnade hela huset. Nu var det en högtidsstund där man förflyttades från Kopparvallen till Faxevallen till Tingvalla till Västanfors IP och Backavallen eller Eyravallen och IP i Ljusdal.
Annandagsbandyn har etsat sig fast som bandyklassikernas bandyklassiker vid sidan av bandyfinalen.

I år blir det inte ens en publikfest. Kommer Radiosporten ens att sända? Det kommer att bli så annorlunda. Hur kommer det att kännas och slutligen hur kommer det att gå?
Jag måste ju involvera en bedömning av herrarnas elitseriematcher i den här krönikan. Skam vore det väl annars.

AIK–TELLUS
Stockholmsderby! Men kanske inte av det hetare slaget. Vill man förverkliga nån nyårsförhoppning om att bli rik, då sätter man en hundring på Tellus. Men det lär nog vara årets mest bortkastade surt förvärvade hundring. SOLKLAR ETTA!

BOLLNÄS–EDSBYN
Den här matchen skulle förmodligen dragit 5-6000 hälsingar i normalläget. Trist men sant. Hur går det då? Båda lagen har 9 poäng så här långt, men då har Bollnäs spelat två matcher mer än coronadrabbade mästarlaget. Ni som läst mig förut vet att jag älskar skrällar, men här blir det nog bortaseger men den kanske skulle garderas, åtminstone med ett kryss. KNAPP TVÅA.

SIRIUS–HAMMARBY
Här önskar vi att Sirius blir så svårt att möta borta som dom visar i sina bästa stunder. Hammarby på fjärde plats med 10 poäng blir ända favorit mot ett Sirius som är tolva på 5 poäng. TVÅA.

VÄSTERÅS–VILLA LIDKÖPING
Om VSK lyckas få till ytterligare en pangstart som mot AIK senast då man ledde med 3-0 efter dryga kvarten så kan laget hota Villa, men då måste man betydligt bättre klara av att hålla en hög kvalitet mycket längre. Det är en aning knäckande att få stryk med fem bollar om man får en sån smakstart. Villa är nog alltför starkt, så serieledare man är. TVÅA.

VÄNERSBORG–FRILLESÅS
Inte lika solkar etta som i AIK-mötet med Tellus, men nog går Holopainens manskap ganska bekvämt segrande ur den här striden. ETTA.

VETLANDA–MOTALA
Nian mot tian i tabellen så här långt. En spännande drabbning kan det bli. Jag sätter nog tipset ändå på hemmalaget som gjort flera bra matcher i hemmahallen i år. Bäst var nog när man klippte dit mästarlaget Edsbyn med uddamålet. ETTA.

BROBERG SÖDERHAMN–SANDVIKENS AIK
Normalt hemmastarka Broberg har bara tagit en seger hittills i den egna hallen. Den kom mot hälsingekollegan Bollnäs. Nu står seriens kanske mest imponerande lag på andra sidan. Mest imponerande utifrån utgångstipsen före serien. Sandviken har slagit AIK borta och spelat oavgjort med Edsbyn borta. Den här matchen ska dom svartvita ta hem. TVÅA.

Ha nu en God Jul, en trevlig annandagsupplevelse framför teven eller datorn och sen håller vi alla tummarna för att säsongen 2021/2022 bjuder på mera vanliga bandyupplevelser igen. Men redan den här säsongen kan ju bli rysligt spännande, om än väldigt annorlunda. Vi vet inte ens var alla nya coronamutationer tar vägen med oss. Håll i, håll ut!

Kjell Anderstedt