Anderstedt: AIK-kraschen är bra för elitbandyn

KRÖNIKA Vi är kanske några stycken som nu gärna bröstar oss av stolthet över vår bandyanalytiska förmåga när det vi tyckte om AIK:s hysteriska mångmiljonsatsning för två och ett halvt år sedan visade sig helt rätt.

Men med litet tur hade det ändå kunnat bli en kortsiktig bandysaga. En seger i första SM-finalen så hade satsningen lyckats och den svartgula glädjen varit total.
För det var ju ett guld som skulle köpas.

Men på längre sikt var det ett omöjligt projekt. Efter att de första stora pengapåsarna använts skulle verksamheten stå på egna ekonomiska ben. Det traditionella bandysverige och de nyfödda superoptimisterna i Stockholm med gränslös målbild hade helt olika kunskap om vad som krävs för en hållbar verksamhet. Chansningen i AIK blev än mer huvudlös när man betänker i vilken tid besluten togs.

Våren 2020 såg ingen de ekonomiska effekterna av coronapandemin, en förmodad efterföljande finanskris eller ens förutsättningarna för bandy den säsong som skulle följa.

 

Men hur kan AIK:s krasch vara bra för bandyn?

Jag tror att AIK kommer att fungera i många sammanhang som ett varnande exempel för hur illa det kan gå när dröm, sponsormiljoner och verklighet inte samverkar utan blir en oseriös aningslöshet formad av ledare som tror sig kunna bli hjältar, tyvärr med taskig självbild.

Det är klart att vi alla i stunden skulle jubla om det kom in en stor sponsor och vräkte miljoner över laget i vårt hjärta så att vi med storvärvningar får uppleva euforisk glädje på Studan.

Därför är det tur att det i stort sett i alla bandyföreningar runt om i landet sitter ordföranden, klubbchefer och kassörer som har precis det som krävs. Begåvningen att väga pengar, drömmar och verklighet till något realistiskt och genomförbart och att verksamhetens styrka är helheten. Från ungdomslagen till seniorerna.

Kraschen nyttig för klubbledare

AIK och dess orealistiskt hoppfulla styrande blir varnande exempel för lång tid framåt. AIK blir nyttigt för klubbledare under många år att minnas och ta till sig hur bandysatsningar kan fungera och inte fungera. Därför är kraschen bra för bandyn i det längre perspektivet, även om det ruckar på förutsättningarna den här säsongen för Elitserien och Bandyförbundet och inte minst drabbar AIK-spelarna på ett tufft sätt.

Men det verkar som de flesta nu hittar nya roller i nya lag. Kanske kan kraschen bli en viktig insikt även för spelare att inse att ett jobb i grunden kompletterat med bandyspel är det som är möjligt i Sverige. De ekonomiska förutsättningarna för bandyspelare, hockeyspelare och fotbollsspelare är nästan omöjliga att jämföra.

Rysslandsekonomiska bandyverklighet skiljer dock ut sig. Men den arbetsmarknaden är ju osäker av helt andra skäl.

Sandvikens AIK är enda klubben som drabbas i årets elitserie eftersom tvåpoängaren från premiären mot AIK raderas. Det tror jag klubbchefen Rafi Markarian och co kan leva med. Och ett starkt nyförvärv fick man ju ändå på köpet. Det kan nog vara långt mer värt än ett par förlorade premiärpoäng.

Viktigt att dambandyn överlever

Den största ilskan i hela det som hänt är ilskan över att konkursbeslutet i AIK blev fullständigt ojämlikt. Herrverksamheten orsakade kraschen och damernas i jämförelse nästan ideella bandyspelande skulle kastas ner i samma svarta hål.

Det måste ändå sägas att det var klokt av nuvarande styrelse i AIK att snabbt inse detta så att beslutet om en konkurs för hela AIK Bandy ändrades. Nu verkar damlaget kunna spela vidare i Elitserien den här säsongen. Det är inte bara viktigt just nu. Det kan också stärka dambandyn, skicka signaler om att dambandyn kan leva ett eget liv, ha en egen attraktion och utvecklingspotential. Det har många klubbar som gjort den prioriteringen de senaste åren visat.

Vi får hoppas att publiken så småningom upptäcker det också. Där är ju landets fotbollstjejer förebilder för hur ett stort publikintresse kan skapas.

Kjell Anderstedt