Nyberg: Kan aldrig byta ut laget i ditt hjärta

, ,

KRÖNIKA Du kan ”byta” fru, växla bilmärke, ändra bank eller försäkringsbolag – men du kan aldrig byta laget i ditt hjärta.
Fråga en normal idrottsintresserad svensk om vilket favoritlag han eller hon har i den engelska ligan, och du får ett snabbt svar. Ställ samma fråga om något lag i tyska ligan eller franska och du får en huvudskakning. Nästan alla har en relation till något fotbollslag i England.

Att just Premier League eller engelska ligan har fått en sådan särställning i Sverige har flera orsaker – 25 år av Tipsextra på lördag eftermiddag i en tid då det bara fanns två kanaler är en anledning.

Vad är det som avgör vilket lag man tar till sig?
Just nu är det Chelsea, Manchester City eller kanske Arsenal som får många unga supportrar. Var tid har sina topplag som drar till sig unga fans.

När min pappa växte upp var Aston Villa och Arsenal två av de främsta lagen.
Min farbror valde Arsenal och min pappa Aston Villa.
Någon gång på 70-talet spelade Aston Villa i just Tipsextra på TV. Min pappa berättade för mig om sitt lag och jag ”ärvde” hans lag.
Så blev Birminghamlaget, Aston Villa, även mitt lag.
Det kan vara en spelarprofil som Gary Lineker i Leicester, ett häftigt klubbmärke eller ett besök på Anfield road i Liverpool som gör att man faller för ett lag.

Inom bandyn är det nog ofta geografin som avgör. Är jag från Västerås håller jag på VSK, och är jag från Söderhamn, ja då är det ”Gul-färg, Bro-berg”, som gäller.
Råkar jag bo i en del av Sverige där bandyn inte är så stor, ja då är det kanske på samma sätt som med lagen från England. Man hittar sitt lag, ofta som ung, genom någon spelarprofil, eller någon avgörande idrottshändelse som till exempel en SM-final.

Jag är uppväxt i Falun och därmed blev det Falu BS för mig.
Falun var fram till 70-talet ett bandylag utan större framgångar.
Jag var för ung och fick aldrig uppleva den första storhetstiden för mitt lag med två SM-guld. Ironiskt nog ramlade mitt lag ur den högsta serien 1978. Det första året jag hade ett riktigt bandyintresse.

Därefter följde nästan 20 år av ökenvandring med ständiga degraderingar och smärtsamma kval.
Som anhängare till ett lag blir man ofta härdad.
Man vänjer sig vid motgångar och besvikelser.
Det är bara ett lag som når hela vägen fram till guldet.

En stor majoriteten av alla supportrar får uppleva hur deras lag åker ur, inte går till slutspel, förlorar i kvarten och så vidare. Hur många tänker inte att ”nästa år kanske det går bättre”?.
Och hur många gånger har jag själv inte tänkt att ”tänk om SAIK eller VSK varit mitt lag. Tänk alla finaler, alla SM-guld alla stjärnspelare deras anhängare fått uppleva”…

Men det lag man en gång har tagit till sig, det går inte att överge.
En fanatisk supporter av Manchester City berättade om hur svårt det är för City-supportrarna att hantera dagens framgångar.
Detta efter att City i decennier varit ett lag utan framgångar. City-supportrarna var helt enkelt inte vana att vara vinnare och fick något av en identitetskris när laget plötsligt vann högsta ligan.

Så lär sig även varje trogen bandysupporter att hantera motgångar. Det är lika bra att ha utgångpunkten att ”vi” förlorar och att ”vi nog åker ur” i år igen. Då blir inte besvikelsen lika smärtsam om de mörka spådomarna skulle infrias.

Som Falu BS-supporter hade jag en förhoppning om att en gång få se mitt lag i SM-final.
Och plötsligt hände det.
Säsongen 98/99 gick Falun till final! Givetvis var jag där, på Studenternas i Uppsala, men av finalen minns jag bara skärvor.
Inte för att jag var berusad, nej det var nästan för overkligt för att vara sant.
Mitt lag i en final.
De var som en dröm.
Jag kunde inte ta in det.

I slutet av mars 2013 upplevde jag en personlig kris. Mitt lag – Falu BS gick i konkurs. Efter flera år med en usel ekonomi gick det inte längre.
En gnidig kommun vände ryggen åt att den anrika föreningen satt Falun på kartan under så många år.
Plötsligt fanns inte längre mitt lag.
Du kan ”byta” fru, växla bilmärke, ändra bank eller försäkringbolag – men du kan aldrig byta ut laget i ditt hjärta.

Jag minns att jag dagarna efter konkursen grubblade över vilket bandylag jag nu skulle hålla på? Sandviken ligger geografiskt närmast Falun, men att hålla på det lag som under alla år varit ärkefienden – nej det var en omöjlighet.
Sirius hade jag under studieår i Uppsala följt på nära håll, och de var ett alternativ, men kanske kändes ändå ”Byn” med sin bandykultur och ett spel som jag genom åren upplevt som positivt mest lockande.

Men jag blev aldrig någon Edsbynsupporter – efter några veckor återuppstod tack och lov mitt lag och jag kunde pusta ut.
Men tomheten och den vilsna känsla under de där dagarna glömmer jag aldrig.

Vad kännetecknar en äkta bandysupporter? Ja, en trogen supporter följer givetvis sitt lag både i med- och motgång. Visst gläds man åt att läktarna fylls av ”medgångssupportrarna” när laget man håller på plötsligt och oväntat leder serien. Men de är ju inga ”riktiga” supportrar.

Heder åt de som alltid står där på läktaren oavsett, väder. Som trotsar bitande kyla, blåst och regn. Som följer sitt lag både nedåt och uppåt i divisionerna. De som sjunger på den eviga visan om att det var bättre förr – men som samtidigt alltid hoppas på en ljus framtid.

I Kungälv står ”Skarpa Gubbar” troget på läktaren. Ja, de följer även sitt lag på bortaplan. Skarpa Gubbar, det är äkta bandysupportar som stöttar sitt lag i alla lägen men som även kan höja sig till att med glimten i ögat vet att deras lag inte alltid är det bästa och därför också kan krydda sitt stöd med humor.

Som när Pelle Fosshaug, då tränare för Tillberga BK, varit ute i media och snackat ner Skarpe Nord, Kungälvs hemmaplan. Fosshaug hävdade att läget för planen snett under bron var så dåligt att det bokstavligen regnade navkapslar från E6:an under match. Ett uttalande som fick Skarpa Gubbar att surna till.

För att ge Fosshaug svar på tal vände man sig till vaktmästaren på Skarpe Nord och såg till att nycklarna till bortalagets omklädningsrum fästes på navkapslar.

Svante Nyberg

* Denna krönika publicerades ursprungligen 2016.

Nyberg: Kan aldrig byta ut laget i ditt hjärta

, ,

KRÖNIKA Du kan ”byta” fru, växla bilmärke, ändra bank eller försäkringsbolag – men du kan aldrig byta laget i ditt hjärta.
Fråga en normal idrottsintresserad svensk om vilket favoritlag han eller hon har i den engelska ligan, och du får ett snabbt svar. Ställ samma fråga om något lag i tyska ligan eller franska och du får en huvudskakning. Nästan alla har en relation till något fotbollslag i England.

Att just Premier League eller engelska ligan har fått en sådan särställning i Sverige har flera orsaker – 25 år av Tipsextra på lördag eftermiddag i en tid då det bara fanns två kanaler är en anledning.

Vad är det som avgör vilket lag man tar till sig?
Just nu är det Chelsea, Manchester City eller kanske Arsenal som får många unga supportrar. Var tid har sina topplag som drar till sig unga fans.

När min pappa växte upp var Aston Villa och Arsenal två av de främsta lagen.
Min farbror valde Arsenal och min pappa Aston Villa.
Någon gång på 70-talet spelade Aston Villa i just Tipsextra på TV. Min pappa berättade för mig om sitt lag och jag ”ärvde” hans lag.
Så blev Birminghamlaget, Aston Villa, även mitt lag.
Det kan vara en spelarprofil som Gary Lineker i Leicester, ett häftigt klubbmärke eller ett besök på Anfield road i Liverpool som gör att man faller för ett lag.

Inom bandyn är det nog ofta geografin som avgör. Är jag från Västerås håller jag på VSK, och är jag från Söderhamn, ja då är det ”Gul-färg, Bro-berg”, som gäller.
Råkar jag bo i en del av Sverige där bandyn inte är så stor, ja då är det kanske på samma sätt som med lagen från England. Man hittar sitt lag, ofta som ung, genom någon spelarprofil, eller någon avgörande idrottshändelse som till exempel en SM-final.

Jag är uppväxt i Falun och därmed blev det Falu BS för mig.
Falun var fram till 70-talet ett bandylag utan större framgångar.
Jag var för ung och fick aldrig uppleva den första storhetstiden för mitt lag med två SM-guld. Ironiskt nog ramlade mitt lag ur den högsta serien 1978. Det första året jag hade ett riktigt bandyintresse.

Därefter följde nästan 20 år av ökenvandring med ständiga degraderingar och smärtsamma kval.
Som anhängare till ett lag blir man ofta härdad.
Man vänjer sig vid motgångar och besvikelser.
Det är bara ett lag som når hela vägen fram till guldet.

En stor majoriteten av alla supportrar får uppleva hur deras lag åker ur, inte går till slutspel, förlorar i kvarten och så vidare. Hur många tänker inte att ”nästa år kanske det går bättre”?.
Och hur många gånger har jag själv inte tänkt att ”tänk om SAIK eller VSK varit mitt lag. Tänk alla finaler, alla SM-guld alla stjärnspelare deras anhängare fått uppleva”…

Men det lag man en gång har tagit till sig, det går inte att överge.
En fanatisk supporter av Manchester City berättade om hur svårt det är för City-supportrarna att hantera dagens framgångar.
Detta efter att City i decennier varit ett lag utan framgångar. City-supportrarna var helt enkelt inte vana att vara vinnare och fick något av en identitetskris när laget plötsligt vann högsta ligan.

Så lär sig även varje trogen bandysupporter att hantera motgångar. Det är lika bra att ha utgångpunkten att ”vi” förlorar och att ”vi nog åker ur” i år igen. Då blir inte besvikelsen lika smärtsam om de mörka spådomarna skulle infrias.

Som Falu BS-supporter hade jag en förhoppning om att en gång få se mitt lag i SM-final.
Och plötsligt hände det.
Säsongen 98/99 gick Falun till final! Givetvis var jag där, på Studenternas i Uppsala, men av finalen minns jag bara skärvor.
Inte för att jag var berusad, nej det var nästan för overkligt för att vara sant.
Mitt lag i en final.
De var som en dröm.
Jag kunde inte ta in det.

I slutet av mars 2013 upplevde jag en personlig kris. Mitt lag – Falu BS gick i konkurs. Efter flera år med en usel ekonomi gick det inte längre.
En gnidig kommun vände ryggen åt att den anrika föreningen satt Falun på kartan under så många år.
Plötsligt fanns inte längre mitt lag.
Du kan ”byta” fru, växla bilmärke, ändra bank eller försäkringbolag – men du kan aldrig byta ut laget i ditt hjärta.

Jag minns att jag dagarna efter konkursen grubblade över vilket bandylag jag nu skulle hålla på? Sandviken ligger geografiskt närmast Falun, men att hålla på det lag som under alla år varit ärkefienden – nej det var en omöjlighet.
Sirius hade jag under studieår i Uppsala följt på nära håll, och de var ett alternativ, men kanske kändes ändå ”Byn” med sin bandykultur och ett spel som jag genom åren upplevt som positivt mest lockande.

Men jag blev aldrig någon Edsbynsupporter – efter några veckor återuppstod tack och lov mitt lag och jag kunde pusta ut.
Men tomheten och den vilsna känsla under de där dagarna glömmer jag aldrig.

Vad kännetecknar en äkta bandysupporter? Ja, en trogen supporter följer givetvis sitt lag både i med- och motgång. Visst gläds man åt att läktarna fylls av ”medgångssupportrarna” när laget man håller på plötsligt och oväntat leder serien. Men de är ju inga ”riktiga” supportrar.

Heder åt de som alltid står där på läktaren oavsett, väder. Som trotsar bitande kyla, blåst och regn. Som följer sitt lag både nedåt och uppåt i divisionerna. De som sjunger på den eviga visan om att det var bättre förr – men som samtidigt alltid hoppas på en ljus framtid.

I Kungälv står ”Skarpa Gubbar” troget på läktaren. Ja, de följer även sitt lag på bortaplan. Skarpa Gubbar, det är äkta bandysupportar som stöttar sitt lag i alla lägen men som även kan höja sig till att med glimten i ögat vet att deras lag inte alltid är det bästa och därför också kan krydda sitt stöd med humor.

Som när Pelle Fosshaug, då tränare för Tillberga BK, varit ute i media och snackat ner Skarpe Nord, Kungälvs hemmaplan. Fosshaug hävdade att läget för planen snett under bron var så dåligt att det bokstavligen regnade navkapslar från E6:an under match. Ett uttalande som fick Skarpa Gubbar att surna till.

För att ge Fosshaug svar på tal vände man sig till vaktmästaren på Skarpe Nord och såg till att nycklarna till bortalagets omklädningsrum fästes på navkapslar.

Svante Nyberg

* Denna krönika publicerades ursprungligen 2016.

Stefan Wikström: Vi bandyvänner börjar så sakteliga vakna till liv

, ,

“Hey baby won’t you take a chance
Say that you’ll let me have this dance
Well let’s dance”.

På med paltorna.
Det är åter dags för dans.
Bandydans.

Efter den tysta säsongen 20/21 tar vi nu steget upp på läktare och snödriva.
Vi får åter samlas över en kokt korv och en stunds expertsnack.
Om vi längtat?

Efter den bandypropaganda vi fick se i vårens bägge finaler har en lång varm sommar med rinnande glass på hakan och rinnande svett på ryggen nu dragit sig undan och alltefter mörkret tar befälet över dygnet så börjar det åter röra på sig på bandyisar runt om i landet.
Och vi bandyvänner börjar så sakteliga vakna till liv.
Spekulationerna vid fikaborden tar fart.
Vilka lag går till final?
Vilket lag vinner?
Vilka få lämna?
Vem, vad, hur och varför?
Frågorna hopar sig i takt med en vänsterhalvs skridskoskär.

Och säsongen inleds i vanlig ordning med outhärdligt tröttande trams.
Det VM som skulle spelats i våras och flyttades till nu flyttas till hösten 21/22.
Följdfrågan är given: Varför?
I skrivande stund vet ingen om F17-VM ska gå av stapeln.
Ett ställs in, ett vet ingen nåt om.
Kan tyckas märkligt.

Kaos, förvirring och brist på kommunikation mellan de styrande och domarskrået fick rättskiparna att lägga visselpipan åt sidan och gå ut i strejk.
F.d spelare fick hoppa in med kortleken i bröstfickan och visselpipan redo.
Gjorde bra ifrån sig men många fann det lustigt och delade ut små stickande kommentarer över att vår sport inte behöver ”riktiga” domare.
Jag försökte med att spelarna i vår sport är ett sportsligt släkte.
Fnysningarna orsakade svallvågor under bygget av den nya bron över Kalix älv.

Så småningom lade sig vågorna till rätta vid stranden på Stora Fisket, fred slöts mellan de stridande parterna och domarna klev åter in i lampornas sken.
Tack och lov.
Å andra sidan hade det varit en enkel sak att fixa fram rättskipare till matcherna.
Det finns massor av kunnigt folk på läktarna och drivorna.
Runt arenan i Kalix har vi ett par hundra i varje match.
Och jag kan kanske vara en av dem.

Vi lämnar det till handlingarna och funderar lite över den kommande säsongen.
En säsong med publik.
Hur många vet ingen nu, men fler än förra vinterns tomma lador och arenor.
Det var en overklig känsla att se vår läktare lika tom som ett leende aven gammal ärrad NHL-spelare.
Tomt och ihåligt med någon tand här och där.

Vad får vi då se?
Herrarnas Elitserie.
Utökad med två lag.
Ett ska vinna.
Vilka?
Villa/Lidköping är herreman på täppan.
AIK är hungriga.
VSK har värvat bra.
Edsbyn och Sandviken lurar men räcker nog inte till.
Tre ska bort.
Vilka?
Tre bort och två till helvetets kval.
Hur bra går nykomlingarna Örebro och Rättvik?
Spänningen ligger som en dimma över sumpmarkerna vid träsket.

Nykomlingarna var det.
Örebro SK.
Överlägsna segrare av förra säsongens allsvenska.
Blott en förlust på tjugotvå matcher.
Det stavas i-m-p-o-n-e-r-a-n-d-e.

Den andra nykomlingen kommer från Siljans strand, IFK Rättvik.
Efter en osannolik dramatik i kvalet mot Gripen drar masarna längsta stickan efter en kvittering på tilläggstid i den andra och avgörande matchen.
Fiolerna ljöd länge i dalanatten.

De lag som får lämna festvåningen skall dock icke låta haka, nacke och läpp hänga.
De är hjärtinnerligen välkomna till det riktiga partyt.
Bandyallsvenskan.
Det är här det svänger så det svartnar.
Hög klass och vansinnig dramatik.
“Welcome to the jungle,
we’ve got fun and games”.

Att ge sig in på nåt tips om utgången av denna serie är omöjligt, spåkulan spricker då jag försöker fråga om tips.
Kaffesumpen torkar och abborren vägrar ställa sina fenor till förfogande.
Och Saida sitter sedan många år tillbaka och spår framtiden för sina bekanta bakom Sankte Pers port.
Hon har ingen aning om världens bästa Allsvenska.
Alla, ja utom Saida då, pratar om Gripen/Trollhättan.
Kan bli så.
Eller nåt annat.
Eller kan det det?

Boltic vinner nog inte men de har en sprillans ny hall på Tingvalla vilket är en stor vinst i sig.
Och så har de ju värvat till sig Pålängesonen Elis Lindgren.
Jönköping har hoppat av tåget.
Det är synd.
Lag ska inte behöva hoppa av ett tåg.
Men är spargrisen tom så är valet det valet klokt.
Finns alldeles för många idrottsföreningar runt om i Sverige och världen som lever i skuggan under den sunda ekonomins grönska.
Mycket ruffel i den branschen.
Lämnar det spåret då illamåendet börjar ge sig till känna.

Vi tar nåt trevligare.
Betydligt trevligare.
Damerna.
Wow.
Finalen i våras.
Villa.
Västerås.
Pang på rödbetan.
Vilken propaganda för vår sport.

Om, med betoning på OM, det finns någon som tvivlat på damernas bandy så fick väl de stackarna nånting att tugga i sig.
Lika på tre en bit in i andra halvlek.
Med kvarten kvar räddar VSK:s målvaktsgigant Isabelle Larsson en straff av Villas Matilda Svenler.
Men på hörnan som följer gör samme Svenler mål.
VSK får jaga.
Under matchens sista fem-sex sista minuter gör så Villa två mål till och tar hem pokalen till Lidköping.

Utgången av årets upplaga är höljt i dunkel.
Men V-lagen är säkert med då allt ska avgöras.
Sandviken vill nog också vara med och utmana då de värvat fint material.
Lägg därtill den nye tränaren som fick sina grundläggande kunskaper i bandysport på Nyborgsvallen, en snedträff från sitt hem.
Jag önskar Niklas ”Nille” Gälman all lycka under sitt första år som tränare.

Och som planeter och virus ligger till just nu så lär damernas Allsvenska också rulla igång efter en säsong i viloläge.
Det är nånting att se fram emot.
Särskilt ett rödvitt lag från norr.

Herrarnas division 1 tar också nya tag.
Där följer jag med spänning laget från orten där min fabrik ligger, Karlsborg.
Denna säsong spelar många fjunmustascher från Kalix i gulsvart då det finns för få av den varan i Kalix.
Nyttigt, kul och utvecklande för de unga att få chansen till detta.
En mycket bra lösning för bägge föreningarna.
Förändringarnas vindar blåser.
Tack och lov.

För många år sedan hade jag kastat mössan i marken och högljutt gormat osande eder över ett sånt beslut.
KBK var inte mitt favoritlag då, jag hade hellre ätit en burk daggmask än att ge dem sympatier.
Idag vet jag bättre.
Daggmask lockar inte mina smaklökar.
Och jag har inga som helst problem med Karlsborg BK.
Tvärtom.
Oerhört viktigt att ha kvar dem.

***

Till sist.

Jag har under de år jag stått där vid bortalagets omklädningsrum och hälsat våra fiender välkomna aldrig träffat någon tränare som brunnit mer för ungdomarnas framfart i vår sport.
En tränare som pratade sig varm för sitt lags gallerförsedda unga tuppar.
En tränare som värdesatte sina yngres utveckling mer än en placering i serien.
Hade inte domaren blåst till avslag hade vi nog stått där i en vecka, eller två.
Många idéer om mycket.
Det blir tomt utan honom när Tillberga kommer upp till Kalix.
Vila i frid Thomas ”Pinno” Engström.

Stefan Wikström

Anderstedt: Grattis till finalplatsen, Villa

, , ,

KRÖNIKA Grattis, Villa! Det blev som många trodde redan i höstas, inte minst jag själv, att Villa skulle ta sig till final till slut. Att AIK står för motståndet är heller inte någon överraskning. Men båda lagen fick en hård strid på kniven med fem matcher i semi för AIK mot Edsbyn och Villa som fick en tuff och konstig semifinal mot Sandvikens AIK.

KakserviceANNONS

En stor eloge även till Edsbyn och Sandviken för synnerligen bra prestationer. Det var landets fyra bästa lag som spelade i semifinalerna.

Den här semifinalserien mellan Villa och Sandviken fick en utveckling som ingen kunde ana i förväg. Lagens spelare fick resa sig från coronasjukdom utan en återhämtning värd namnet och prestera under sin rehabilitering.
Det var den konstigaste semifinalen någonsin. Må något liknande aldrig hända igen.

Diskussioner kring semifinalen

Mycket diskussioner under avbrottet om semifinalserien skulle kunna fortsätta, hur matcherna skulle kunna spelas, om det kloka i att spela många matcher på kort tid och om semifinalen skulle avgjorts i en tredje och direkt avgörande match. Viljorna i de båda lagen pekade i olika riktningar. Ett tag kändes det som att bandyn och fajten om en finalplats var ganska ointressant i sammanhanget när det handlade om spelarnas hälsa.

Att spelarna klarade av att göra det till en bra semifinal till slut är berömvärt för alla i SAIK och Villa.
Litet extra surt för Sandviken att coronaviruset gav laget en motgång till efter att spelarna klarat sig ur sjukdomen. Det blev ju ingen hemmaplansfördel i fjärde matchen eftersom den fick flytta till Söderhamn. Massvaccineringen som skall genomföras i Göransson Arena mot Covid-19 satte stopp för spel där.
Beslutet om arenabyte blev ändå något bra för folkhälsan.

För Villa var det såklart viktigt att vinna och slippa en femte avgörande match. Nu får laget två dagar extra för vila och uppladdning inför finalen på lördag. Jag tror faktiskt det kommer att gynna Villa ganska mycket inför mötet med AIK. Om den extra långa vilan för AIK blir till fördel eller nackdel på lördag vet vi inget om förrän vi är där.

Vilodagar gör Villa gott

Är Villa friskt och fräscht nu efter den här konstiga semifinalen?
Jag tror dom här extra vilo- och återhämtningsdagarna kommer att göra de blå laget väldigt gott.

Ett frågetecken finns ändå för målkungen Christoffer Edlund som inte bara drabbades av corona utan hans ljumskproblem har helt klart satt ner hans kapacitet. Han har varit ovanligt anonym de senaste två matcherna.

En Christoffer Edlund på hundra procent krävs i finalen om Villa skall kunna sumpa AIK:s stora guldförväntningar. Christoffers målskytte har en extremt stor betydelse för Villas slagstyrka. AIK-spelarna å andra sidan lär komma både taggade och fullt friska på lördag.

Blir avgörande i finalen

Vad blir avgörande i finalen?
Att Villa kan hålla ihop defensiven som var den grund avancemanget byggde på, att ha fart i omställningarna och en Christoffer Edlund i full kraft.
Det är nödvändigt.

AIK:s superlinje från Andreas Bergwall i målet, Alan Dzhusoev som härförare och världens bäste Erik Pettersson som tung och obeveklig avslutare kommer att bli Gnagets viktigaste segervapen. Hursomhelst, en fantastisk final som kan bli klassisk och ge oss ett minne för livet.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Ett sportsligt bra beslut

, ,

KRÖNIKA En synnerligen konstig bandysäsong i en annorlunda tid, i ett annorlunda Sverige och i en värld vi inte riktigt känner igen. En tid vi vill lämna så fort vi bara kan, men det krävs tålamod ett tag till.

När bandysäsongen inleddes visste vi att plötsliga saker kunde hända. Att vi skulle få detta avslut kunde vi nog inte vår vildaste fantasi förutse.
Men nu ska det ändå spelas om det.

Nu är vi bara glada att vi får ett avgörande på isen i såväl den kvarvarande semifinalen som i finalen…peppar peppar.

Det blir en fortsatt semifinalserie mellan Villa Lidköping och Sandvikens AIK på sportsliga grunder.

Heder åt Villa

Ställningen är 1-1 och WO-resultatet är återkallat.
Något annat beslut hade varit märkligt då båda lagen insjuknade i corona samtidigt. Heder ändå åt Villa att ifrågasätta WO-segern.

Att det blir en semifinalserie i bäst av fem matcher är väldigt bra, men det blir extremt tajt. Dels i matchandet mellan Villa och SAIK, dels i tidsmarginalen till finalen.

Jag föreslog i en tidigare krönika att finalen borde spelas på Annandag påsk. Det hade gett ytterligare två dagar till återhämtning, men det fanns många faktorer att ta ställning till och förmodligen skäl för att välja Påskafton.

Bandyförbundet som haft huvudansvaret för problemlösningen skall därför ha en stor eloge för hur den tuffa uppgiften hanterats. Klokt agerat också av övriga inblandade. Förbundet översköljs normalt inte av positiva omdömen, speciellt inte i sociala medier.

Sportsligt avgörande

Men det här har man skött med den äran, på ett proffsigt sätt och med ett sportsligt avgörande i sikte.
Nu kan vi bara hoppas att de inblandade spelarna tillfrisknar så att det också i praktiken blir sportsligt och rättvist.

Det återstår att se vilka spelare Villa och Sandviken kan ställa på benen på söndag och med vilken kraft de kan agera. Söndag i Lidköping, tisdag i Sandviken och eventuellt en femte avgörande i Lidköping på torsdag i nästa vecka.

I skrivande stund är det dock oklart om match 4 kommer att kunna spelas i Sandviken. Göransson Arena skall omvandlas till vaccinationscenter de närmsta veckorna, beslut kommer endera dan. Alternativet är Söderhamn.

Oklart tippa utgången

Det går såklart inte att tippa utgången av semifinalen i det här läget. Många jag pratat med har också uttryckt att utgången i både semifinal och final inte har samma betydelse efter det som hänt.

Kommer AIK att tjäna på den här förskjutningen?
Nja, jag är inte så säker på det.
Laget väntar 12 dagar på finalen efter sista matchen mot Edsbyn.
Är den vilan till fördel eller är det en fördel för motståndaren att vara igång i en tajt semifinalserie?
Det känns omöjligt att ens spekulera i.

Jag kan ändå tänka mig att det kan finnas en viss nervositet i AIK för att den omfattande smittspridningen skall nästla sig in i den truppen.
Men nu hoppas vi på det bästa så att resterande matcher kan spelas.

Damerna utan problem

Damerna har ändå klarat sig ifrån herrarnas problem och de båda finalisterna Villa Lidköping och Västerås SK har kunnat förbereda sig på de sätt man planerat. Att den finalen inte flyttas framåt var också ett klokt beslut. Att båda finalerna, trots ändringen, direktsänds i SVT är förstås väldigt bra för alla fans.

En gång om året ger SVT bandyn dess välförtjänta uppmärksamhet. Men att inte ge bandyn en rättmätig värdering under hela säsongen är märkligt.
Där är SVT och SR lika dåliga kålsupare.

Villa mot VSK blir en höjdare i damfinalen på lördag. Sveriges två bästa lag möts i en final med bästa förutsättningar inomhus. Lagen har gjort en mycket bra säsong och förtjänar verkligen sina finalplatser. Villa vann samtliga matcher mot Västerås i seriespelet.

Båda lagen slog ut motståndet i semifinalerna med 2-0 i matcher. Villa var det klart bättre laget i sin semifinal mot Skutskär och VSK slog ut AIK, även om det var mera strid på kniven i den uppgörelsen med två uddamålsvinster.

Villa Lidköping favorit

Damfinalen går i alla fall att tippa. Villa Lidköping är såklart favoriter och jag tror det laget kniper guldet. Men Västerås har massor av finalrutin och har flera gånger varit bäst när det gäller. Tipset går ändå till Villatjejerna.

Det kan bli en klang och jubelfest för Lidköping med två mästarlag på en vecka. Men det finns tre klubbar som kommer att göra allt för att sätta stopp för det; Västerås SK, Sandvikens AIK och AIK Solna.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Flytta fram SM-finalerna — till annandag påsk

, ,

KRÖNIKA ”Det kommer att ta litet tid för AIK att få ihop alla högpresterande stjärnor till ett LAG. Men får dom det så är laget det starkaste hotet.”

Så formulerade jag mig den 11 november när elitseriepremiären stod för dörren. Idag, den 18 mars, kan jag konstatera att det tog litet tid för laget att spela sig samman. Men just på torsdagskvällen med överkörningen av Edsbyn är AIK framme vid den tidpunkten där man agerar som ett lag.

Men inte vilket lag som helst. Laget är fyllt av erfarenhet, världsspelare och vinnarskallar.
Ta till exempel Alan Dzhusoev. Han har varit på mångas läppar den senaste tiden. Mest på ett negativt sätt för sina utvisningar, avstängningar och eventuella spottloskor.

KakserviceANNONS

Den här kvällen var han matchens store spelare och visade upp en kraft och ett spelsinne som bara tillhör en världsspelare.

Men det är många andra som ska ha beröm, men istället för att räkna upp större delen av laguppställningen så nöjer jag mig med Dzhusoev som får vara ett exempel.

Edsbyn chanslöst

Som AIK spelade speciellt i första halvleken så besegrar man vilket lag som helst.
Edsbyn var helt chanslöst och såg mest förvirrat och initiativlöst ut.
Spelar AIK som ikväll i den fortsatta matchserien mot Edsbyn så är laget kanske inte bara ett hot mot tippade guldlaget Villa. AIK kan mycket väl snuva Villa på guldet.

Villa är också i nuläget en bit ifrån finalen och hur semifinalen mot Sandvikens AIK slutar är ju synnerligen oklart. Det kan bli den längsta semifinalen.

Bandyförbundet tog i vinter beslut om att det är okej att flytta seriematcher av coronaskäl, men i slutspelet skulle ett coronadrabbat lag lämna WO. Beslutsfattarna kunde i sina vildaste fantasier inte ana att den situation som nu uppstått skulle inträffa.

Någon konsekvensanalys kan inte ha gjorts, för i eftertankens kranka blekhet så inser förbundet nog att man skulle lagt litet tid på en sån.
Med beslutet bet förbundet sig i svansen.

Oerhört tajt spelprogram

För i samma veva så skapades ett oerhört tajt spelprogram för slutspelet. Alltför tajt har det visat sig nu eftersom coronarestriktionerna dessutom kräver karantän av smittade spelare. Idag kom chocken — att inte ett lag utan två i samma semifinal drabbats av coronasmitta på många spelare. Dessutom på samma dag. Himmel å pannkaka!

SAIK informerade förbundet i förmiddags att halva laget hade symtom, vilket också bekräftades i de positiva testerna. WO-beslutet kom direkt. Villa insåg då att hela det egna laget måste testas. Ve och fasa, lika många Villaspelare var smittade.

Hur gör man nu?
Bandyförbundet behöver ta ett beslut som skapar förtroende, blir sportsligt riktigt och möjligt att genomföra. Jag tog ett antal timmar och så gott som möjligt satte mig in i förbundets situation för att se på möjligheterna till problemlösning.

Dra tillbaka WO-beslutet

Det första som måste göras är att dra tillbaka WO-beslutet. Sandviken kan inte tvingas lämna WO bara för att man var först med att anmäla coronasmittan i laget. Men kan Villa acceptera att WO-beslutet elimineras?

Javisst, jag vet att det är kloka människor i båda klubbledningarna. De vill vinna på isen och inget annat. De vill bandyns bästa så jag är inte alls orolig för hur Villa ställer sig.

De smittade spelarna i lagen sitter nu i karantän i en vecka och de måste vara feberfria i två dygn innan de får går ut. Därför kan inte heller fjärde matchen på lördag eller den femte matchen på måndag spelas. Jo, om klubbarna tvingas ställa upp med juniorlag. Men det vore att förflytta bandyn till en löjeväckande lekplats.
Bandyförbundets styrande är klokare än så.

Låt semin spelas klart

Låt den här semifinalen spelas färdigt. Lägg in match 3 nästa söndag den 28 mars. Då hinner man dessutom spela match 4 och 5 den efterföljande veckan. Då får Villa Lidköping den fördel av femte matchen hemma som laget förtjänat. Båda klubbarna får dessutom en rimlig chans att få en huvuddel av spelarna tillfrisknade. Det är trots allt halvannan vecka till nästa söndag. Det vore den naturliga speldagen.

Denna sportsliga lösning förutsätter att finalen flyttas fram.
Kan man göra det? Såklart. Bandyförbundet släpper nog i det här läget på beslutsprestigen och Uppsala kommun vill bara få arrangera finalen.

Ingen publik tillåts. SVT skall sända både dam- och herrfinalen. Ett mediaföretag som SVT är van att laborera med programtablån när tävlingar ställs in eller flyttas.
Klarar SVT inte det så kan ju Sportbladet Play ta över sändningarna.
Aftonbladet skulle säkert få en himla massa good will om man dessutom bjuder svenska folket på finalen.

Spela SM-finalerna annandag påsk

Jag är dessutom helt övertygad att finalmotståndarna i AIK/Edsbyn och damfinallagen Villa samt VSK ställer sig positiva till det sportsligt rätta beslutet. Finalerna kommer då att spelas under påskhelgen.
Bandyn är ju van vid häftiga annandagsmatcher. Varför inte spela finalerna på annandag påsk den 5 april?

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Kan bli två nagelbitare till semifinaler

, ,

KRÖNIKA Är detta på väg att bli bandyhistoriens jämnaste SM-semifinaler på herrsidan? Ja, klart är i vart fall att det kommer bli en nagelbitare.

SANDVIKEN–VILLA 3–4

Efter att ha sett båda dom första semifinalerna de här båda lagen emellan så blir det här en väldigt jämn historia hela vägen. Tror inte nåt av lagen rinner ifrån och det andra viker ner sig.
Två uddamålsvinster nu och det svänger rejält under matcherna.

Villa satte första bollen i rond två redan efter tre minuter. Sandviken gjorde två mål och tog tillbaka initiativet efter en kvart, men Villa vände tillbaka strax före paus och hade en 3–2-ledning i halvtidsvilan.
Jag tror dom två snabba Villa-målen blev ganska avgörande för hur även andra halvleken gestaltade sig.

I andra halvleken visade Villa också varför laget har varit svårslaget hela säsongen. Försvarsspelet gav Sandviken väldigt få tillfällen att ta sig igenom och skapa målchanser. Det blev dock spänning när Sandviken gjorde 3–3 med en kvart kvar.
Men när Villa återigen tog ledningen med tio minuter kvar så stängde seriesegrarna matchen helt.

Det verkar inte som hemmaplanen har någon direkt fördel. Med publik i arenorna blir såklart hemmaplansfördelen mycket tydligare.
Men båda lagen har fina inomhusarenor, känner varandra väldigt väl så jag tror det här blir en strid på kniven.

Edlund inte sig lik

Men det är ett par helt andra frågor som vibrerar i luften. Hur är det med Christoffer Edlunds ljumske? Han var inte alls sig lik i Göransson Arena. Var det för riskabelt att låta honom spela? Blir skadan påfrestad av att han spelar eller är det bra för återhämtningen?
Frågar jag, med bristande medicinska kunskaper, så kanske jag inte ens skall spekulera i det.

Felix Persson och Jesper Eriksson var sjuka med misstänkt corona. Vad får det för konsekvenser? Klarar sig övriga laget från smitta? Inga semifinaler skjuts upp av coronaskäl utan då får det lag som inte kan spela lämna Walk Over.
Det skulle vara en situation som ingen önskar, inte ens motståndarlaget såklart.
Är lagen i semifinal så vill man vinna sig till final på egen kraft.

Men jag tror det blir spännande drabbningar hela vägen ut och mycket ovisst.

EDSBYN–AIK 5–6

Det här blev den minst spännande matchen av dom fyra spelade semifinalerna, trots att alla matcherna har blivit uddamålssegrar. Trots siffrorna så var det tydligt att AIK dominerade, men man höll på att ställa till det i slutet.

Gnaget chockstartade dom första matchminuterna och fick ledningen med 2–0 genom Daniel Andersson och Alan Dzhusoev, den sistnämnde väldigt spelsugen efter avstängningsvilan och bra i matchen.

Här grundlade AIK segern redan i första halvleken och hade sen ledningen genom hela matchen, mycket tack vare Erik Pettersons prickskytte på straff och hörna. Konstigt nog kvicknade Edsbyn till först när läget verkade förlorat. Under sista delen av andra halvleken backade AIK hem för att försvara segern och det höll på att straffa sig.

Edsbyn blev överraskade

Edsbyn verkade bli överraskade och initiativlösa i första halvlek men blev bättre i andra, men det räckte inte. En stor bidragande orsak till att AIK kan hålla 3–1 i paus och även hålla matchen ut heter Andreas Bergwall.

Några helt fantastiska räddningar från den som jag fortfarande ser som världsmålvakten nummer 1 och still going strong i AIK-målet.

Anders Svensson, Edsbymålvakten, byttes ut i paus på grund av skada. Det oroade förstås, men ersättaren Henrik Karlström gjorde bra ifrån sig i målet.

Osäker situation

Men frågan är hur situationen blir om Svensson blir borta även i torsdagsmatchen.
Om det vet vi ingenting just nu.

Fortsättningen då? AIK växer sig in i den här semifinalen och ju närmare avgörandet vi kommer så är det vanskligt att tippa.
Men det känns som storstjärnorna Andreas Bergwall, Alan Dzhusoev och Erik Pettersson har fått finalvittring.
Ska jag sätta nåt tips så lägger jag det på AIK.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: För matchserien det bästa som kunde hända

, ,

KRÖNIKA Att använda ordet skrällar när man ska beskriva slutresultaten i de första semifinalmatcherna är litet för mycket. När seriens fyra bästa lag gör upp om finalplatserna går det inte att använda ordet skräll i någon match.

Men jag sträcker mig i alla fall så långt att konstatera att resultaten inte blev det man hade väntat sig. Tror oddsen för en Sandviken- och en Edsbyseger hade inbringat en hyfsad slant hos spelbolagen.
Speciellt när seriesegraren Villa Lidköping och serietvåan AIK inledde hemmaplan.
Men för matchserien var det naturligtvis det absolut bästa som kunde hända att SAIK och Edsbyn slog favoriterna.

***

VILLA LIDKÖPING-SANDVIKEN 4–5

Första kvarten såg vi exakt samma Villa som dominerat den här säsongen. Ett oerhört stabilt försvar och livsfarliga spelvändningar och kontringar. Upptakten med 2-0 efter en halvtimme var helt i sin ordning och det verkade ganska tydligt att Villa bestämt sig för vad laget skulle uträtta.

Samtidigt blev Sandviken vilset och tveksamt på grund av Villas offensiva försvarsspel. Men Sandviken arbetade sig in i halvleken och kunde också gå till halvtidsvila med 2-2 efter ett turmål och en knallhård hörna.

I andra halvleken rann Sandviken ifrån till ett 3-målsöverläge innan Villa förtvivlat försökte komma ikapp. Men Villa gjorde en alldeles för skral insats sett över hela matchen.

Laget saknade Felix Person (sjuk) och Christoffer Edlund (ljumskskadad) men av ett guldaspirerande lag måste man kunna förvänta sig en bättre insats. Nu har Villa satt sig i ett aningen besvärligare läge i semifinalserien.

Beroende av Edlund

Det avslöjades väldigt tydligt att Villa är väldigt beroende av Christoffer Edlund, faktiskt allt för beroende. En farlig sits att inte ha andra offensiva alternativ. Sandviken gör en stark insats, kanske inte spelmässigt över hela matchen.

Utropstecken för Hannes Edlund, 3 mål borta mot Villa imponerar. Men det var krigarhjärtan som slet åt sig segern och det imponerar också.

Resten av matcherna då? Villa skall normalt vinna 3 av återstående 4 matcher mot vilket lag som helst. Men Sandviken har slagit Villa i 3 av 4 matcher i vinter och kan ha hittat koden för att sänka Villa.

AIK-EDSBYN 4–5

På samma sätt som Villa visade AIK upp ett krampaktigt spel som inte alls fungerade i den första halvleken. Edsbyn hade den fart och fläkt som vi lärt oss att känna
igen, inte minst sedan guldsäsongen 2019-2020.

Men en sak har vi lärt oss av AIK.
Räkna aldrig ut laget för tidigt.
Saknaden av avstängde Alan
Dzhusoev märktes inte alls lika mycket som Villasaknaden av Edlund.

Andra halvleken fick en helt annan matchbild. Dramatiken tätnade. AIK gick inte bara ikapp utan dessutom upp i ledning. Då talade allt för AIK och laget lyftes fram av storstjärnan Erik Pettersson.
Nu började jag känna igen AIK från de matcher i vinter när laget gjort starka insatser.

Edsbyn imponerar

Sen blev forceringen ursinnig efter att Edsbyn vänt tillbaka till ledning med endast fyra minuter kvar av ordinarie speltid. Starkt såklart av Edsbyn att ta hem första semifinalen. Man kan inte låta bli att imponeras av det här laget som alltid växer när det är slutspel.

Hur slutar den här semifinalserien då? Fråga någon annan, jag har ingen aning alls!

RÄTTVIK-GRIPEN 3–3

Det var 70 år sedan Rättvik spelade i den högsta bandyserien. Vi kan inte annat än att hälsa
den här kamratklubben välkommen tillbaka till eliten. Att förlora en elitserieplats med samma målskillnad, men med bara ett mål mindre gjort på bortaplan kan tyckas alltför tufft, men nu skulle förstås Gripen ha tagit en seger på hemmaplan redan i förra matchen.

När laget inte lyckades med det öppnades möjligheterna för Rättvik. Men dramatiken i den här matchen fick en Hitchcock-liknande regi. Jag kan inte minnas när jag såg en sista del av en bandymatch som blir så brutalt och osannolikt spännande så det nästan inte finns.

Gripen tog matchen till 2-2 efter bara fyra minuter in i andra halvlek.
Men från det som händer från matchminut 88 till slutet efter 94 minuter och 36 sekunder är helt osannolikt.

Med bara 1:33 kvar av ordinarie tid sätter Mikko Lukkarila 2-3 och glädjen är euforisk i Gripenlaget och i ledarstaben. När man tappade segern hemma skulle laget nu vända ändå, trodde alla som såg matchen.

Plan satte punkt

Men efter 2:28 in i övertiden så sätter hemmalagets Rasmus Plan punkt för matchen genom att slå in 3-3 på frislag. De sista två minuterna blir en hisnande upplevelse med ett desperat jagande Gripen. Och när slutsignalen går får man som betraktare än en gång bevittna det som gör att idrotten på ett helt annat sätt än nåt annat kan förlösa så starka känslor av glädje och besvikelse i samma stund på samma plats.

Gripenspelarna var djupt förkrossade och kunde inte tro det var sant och hallen i Rättvik i övrigt var ett jublande hav, om det nu kan skapas ett såntmed 8 hemmafans. Grattis IFK Rättvik!

AIK-ledningen på fel väg

Slutligen måste jag ifrågasätta den maktfullkomlighet som AIK-ledningen nu visat prov på. Innan slutfajten i kvarten mellan AIK och Västerås bestämde sig klubbledningen för att inskränka den fria journalistiken.

AIK tog sig rätten att styra bevakningen. AIK var inte nöjt med hur matcherna har speglats och samarbetet mellan de aktuella medierna.
Då förbjöd
klubben en av två reportrar från Västmanlands Läns Tidning och bandysajten Bandypuls att få tillträde till arenan.

Den fria journalistiken är en viktig grundsten i vår demokrati. AIK-ledningen ska inte hålla på med såna dumheter. En fri press, en granskande och speglande journalistik är grundbultari samhället. Det borde AIKledningen också ta till sig.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Vilket kvartsfinaldrama…

, ,

KRÖNIKA Sicken tisdagskväll det blev framför teven. Dessutom var man ju tvungen att växelkolla matcherna i Vänersborg och Västerås.

Mest dramatik i Västerås där hemmalaget hade 6-2 efter 12 minuter i andra halvlek. Men ett lag fullt av vinnarskallar i AIK gör såklart att dom aldrig kan räknas bort. Erik Pettersson med 2 mål och benäget bistånd av enmålsskyttarna Johan Willes och Johan Esplund gav 6-6 och förlängning.

Om EP var en stark faktor till att laget gick ikapp så blev han litet av olycksgubbe när han i förlängningen drar på sin en 10-minutersutvisning när allt skulle avgöras.
Istället frälste Jesper Jonsson VSK-fansen i TV-sofforna med segermålet.

Femte och avgörande i båda de här kvartsfinalerna. Om nåt lag skall ta in ett matchunderläge på 0-2 så är det Edsbyn har jag skrivit förut.
Nu är de på väg att lyckas igen.

Edsbyn visar slutspelskunnande

Laget samlade all sin erfarenhet och slutspelskunnande den här kvällen. Men Edsbyn var också illa ute i andra halvlek, men fick ihop det på ett sätt man lyckats med förr.
Nu återstår den femte och avgörande matchen i Edsbyn på torsdag. Plötsligt talar det mesta för Edsbyn, mest med hjälp av hemmaplan. Men den här vintern har vi flera gånger haft anledning att varna för Vänersborg.

Rättvisa skapas ändå inför semifinalen eftersom alla fyra lagen får spela fem tuffa matcher i kvartsfinalen innan det är dags för semifinalstarten. Det kan bli hemmaplanerna som blir tungan på vågen på torsdag.

Bandyn får mer publicitet

Bandyn får allt mera publicitet i många olika sammanhang, på sociala medier, vissa traditionella medier som har särskilda bandysajter, Bandyfeber har vuxit fram, Aftonbladet sänder alla matcher live som några exempel. Sedan ligger flera av gammelmedia som SR och SVT mera i bakvattnet och behandlar bandyn styvmoderligt och inte som den världens näst störst vinteridrott den är, sett till antalet utövare.

Ishockeyn är allra störst med 1,5 miljon utövare i världen, bandyn har 35 050 utövare och den samlade skidåkningen med längd, alpint, skidskytte och backhoppning hamnar på tredje plats med tillsammans strax över 25 000 utövare.

Inte konstigt att många tycker att SVT:s vintersatsning borde heta Skidstudion istället för Vinterstudion.

Åsikter flyger på digitala medier

Men att bandyn får publicitet på många digitala medier gör också att åsikter flyger kors och tvärs i alla möjliga frågor. Som krönikör är det självklart att följa allt så gott det går och i vissa fall delta.

Ibland blir det också väldigt känslomässiga diskussioner och åsikter. Just nu diskuteras domare, disciplinnämnd, matchstraff och utvisningar extremt mycket på många håll.

För oss som betraktare framför TV-apparaterna är det heller inte alltid enkelt att förstå samband mellan bedömningar och det är lätt att tycka att domslut om utvisningar, matchstraff och avstängningar är väldigt nyckfulla.

Jag har pratat med flera väldigt bandykunniga och erfarna personer de senaste dagarna och jag möter många frågetecken kring bedömningar och bestraffningar.

Hektiskt för Disciplinnämnden

Litet grundfakta först.
Alla beslut om avstängningar efter matchstraff tas av Bandyförbundets Disciplinnämnd. De som sitter i den har det hektiskt just nu vill jag lova. Vi kallar den fortsättningsvis DN.

För några år sedan var huvudskador vanliga och hett omdebatterade. Det ledde till att det tillsattes en rådgivande funktion till DN, den så kallade Videogranskningsgruppen (vi kallar den VG). Där finns även spelar-, ledar- och domarkompetens.

Den gruppen är rådgivande i endast matchsituationer som blivit anmälda i efterhand av matchens domare eller ledare i något av lagen. Matchdomaren slutar formellt sitt uppdrag först kl. 12.00 dagen efter matchdagen. Detta för att han/hon i efterhand ska kunna titta på om situationer under matchen ska anmälas till DN eller inte.

Videogranskningarna sker i högupplösta original i HD (high definition) där högkvalitativ slow motion kan användas. En helt annan kvalitet än den vi andra har i TV-sändningarna. Men besluten tas alltid av DN. Situationer i efterhand skall bedömas utifrån endast två perspektiv: Om den felande spelaren a) äventyrar den andres säkerhet eller b) om agerandet innebär en betydande skaderisk. Inget annat.

Tre händelser debatteras

De händelser som debatteras mycket just nu är framför allt tre. Den 5 februari fick AIK-spelaren Willam Arvidsson en klubba i huvudet av Villas Jesper Eriksson. Domaren Daniel Labe bedömde det som oavsiktligt och händelsen anmäldes inte heller i efterhand av ledarna i AIK.

De andra två inträffade den gångna helgen.
I damsemifinalen AIK-VSK hamnade VSK:s Linda Lohiniva och AIK:s Karina Lipanova i en närkamp. Lohiniva drog motståndaren i tröjan och Lipanova svarade med ett slag med klubban i huvudet på Lohiniva.

Domaren Victoria Bergström gav Lohiniva 10 min för fasthållning och Lipanova 10 min för våldsamt slag, men inget matchstraff. Men när Victoria Bergström studerade matchbilderna efteråt så anmälde hon Lipanovas slag till DN. Vi kunde alla se att slaget inte var oavsiktligt.

Beslut från DN lär komma i god tid innan returmatchen på lördag. Mitt tips är att Lipanova får vila en match. Det brukar inte bli normala två matcher om man blivit provocerad.

Dzhusoev blev avstängd

I tredje herrkvarten AIK-Västerås SK i söndags utdelade AIK:s Alan Dzhusoev ett klubbslag i ansiktet på VSK:s Tobias Holmberg i en närkamp. Domaren Ulrik Bergman gav inga utvisningar från den händelsen. När han dock studerade allt i efterhand så anmälde han Dzhusoevs slag till DN och AIK-spelaren fick tre matchers avstängning.

Den springande punkten i alla de här tre bedömningarna handlar om avsikten. Finns det en avsikt eller är det en olyckshändelse. När man tittar på situationerna i fullkvalitet är det enkelt med en hel del erfarenhet att se att Lipanovas och Dzhusoevs slag är avsiktliga, men Jesper Erikssons slag är en ren olyckshändelse.

Tre händelser som får rätt bedömningar till slut, men det är också lätt att tycka olika som åskådare. Det faktum att domarna arbetar till kl. 12.00 dagen efter match gör att de kan analysera händelserna och få chansen att ta beslut om konsekvenser av regelbrott i efterhand. Då stävjas också sånt man missat eller felbedömt i hastigheten under matchen.

Ett organ bör besluta

Vad är viktigt då enligt mitt huvud för att det skall bli ännu bättre?

  • ETT organ som tar alla bestraffningsbeslut. Jag förstår varför VG är rådgivande till DN. Men det är otydligt utåt i bandysverige hur arbetet bedrivs, hur ansvarsfördelningen ser ut och hur bedömningarna görs. Spelar-, ledar- och domarkompetensen i VG är dessutom imponerande stor. Ett enda organ skulle ha en samlad kompetens och besluten kanske också kan tas snabbare.
  • Lagen måste ta ett större eget ansvar att anmäla händelser i efterhand om det är befogat. AIK-ledarna på plats mot Villa gjorde samma bedömning som domare Labe, nämligen att Jesper Erikssons slag var oavsiktligt och AIK-ledarna anmälde heller inte händelsen.
  • Därför blir det för mig obegripligt att AIK:s sportchef Galotta en månad senare i media skyller hela bedömningen av situationen på domaren när de egna ledarna stod på domarens sida efter matchen. Litet mera torrt på fötterna vore klädsamt när man skall ut och mullra om felaktigheter. Ja, inte bara klädsamt, det skulle kanske till och med öka synpunkternas trovärdighet och därmed leda till en mera seriös diskussion.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Hela Hälsinglands ära på spel

, ,

KRÖNIKA Kvartsfinalerna i bandyslutspelet har inte riktigt runnit iväg smärtfritt för alla favoritlag. Två semifinallag blev dock klara ikväll när Villa Lidköping och Sandvikens AIK programenligt spelade bort Sirius respektive Vetlanda. Jag tror inte det funnits någon enda person i Bandysverige som egentligen trodde på att Sirius ens i någon match skulle hota Villa.

Sandviken har också visat sig så starkt att 3-0 i matcher mot Vetlanda aldrig heller var något att snacka om. Även om SAIK stundtals verkade litet nonchalant i kvällens match. Villas rekordskytt Christoffer Edlund utgick efter en halvtimme ikväll. Han fick känningar i en ljumske, men jag tror det var en säkerhetsåtgärd eftersom det stundar viktigare matcher för Villa.

De två övriga kvartarna AIK-Västerås SK och Edsbyn-Vänersborg lever vidare. AIK rullade ifrån Västerås till 6–3 ikväll i en match där VSK spelade jämnt med hemmalaget under 70 minuter innan Erik Pettersson och Alan Dzhusoev avgjorde med två mål.

AIK misslyckas inte

Men det här är två kvartsfinaler som har helt olika förutsättningar inför de fjärde matcherna. AIK har en bortamatch och en hemmamatch på sig att ta en seger till.
Det tror jag aldrig ”Gnaget” misslyckas med, men här kan det mycket väl gå till en femte och avgörande match.

Svenska mästarna Edsbyn däremot är riktigt illa ute efter att Vänersborg tog två klara segrar i de inledande matcherna. Ikväll blev det en 2-0-seger på hemmaplan för mästarna, men det satt hårt åt eftersom det avgörande målet gjordes först i 87:e minuten.

Det är sällan som ett lag brukar vända ett 0-2-underläge i ett bandyslutspel.
Det har hänt en del gånger, men vanligt är det sannerligen inte.

Edsbyn kan lyckas

Men skall något lag lyckas med det så är det Edsbyn. Vem minns inte den fantastiska vändningen som Byn bjöd på i semifinalen mot Villa 2018?
Efter två klara segrar för Villa så vände Edsbyn med tre raka segrar och avgjorde till slut i femte matchen.

Men därmed inte sagt att de lyckas med den bedriften nu.
Det är snarare mycket som talar för att Vänersborg viker ner Edsbyn den här gången.

Laget kan avgöra på tisdag i Vänersborg.
Skulle Ari Holopainens manskap lyckas med den bedriften så är det första gången sedan 2003 som Vänersborg tar sig till semifinal. Då åkte laget ut mot Hammarby i tre raka matcher i semifinalen. Laget bestod av flera legendariska spelare såsom Ari Holopainen, Sami Laakonen och Valeri Gratchev. Nu har Ari chansen att upprepa avancemanget som tränare.

Det hänger mycket ansvar på edsbyspelarnas axlar på tisdag. Inte bara den egna klubbens stolthet står på spel. Nej, hela bandyhälsinglands ära den här säsongen.

Svaga insatser av hälsingeklubbarna

Insatserna från Bollnäs och Broberg har varit direkt svaga. Skulle Edsbyn slås ut av Vänersborg så blir det Hälsinglands sämsta insats i bandyns högsta serie på två decennier. Så länge sedan är det nämligen som ett av lagen åkte ut i kvarten och de övriga två inte ens gick till slutspel. Bollnäs insats var, trots ett namnkunnigt lag, direkt svag den här säsongen och Broberg vek ner sig när det blev som viktigast i åttondelen.

Bollnäs har ändå något som hägrar. Nu ska ju äntligen staden föräras med en inomhushall, peppar, peppar….
Jag tror det är en överlevnadsfråga för bandyn i ett av Sveriges mest klassiska bandynästen. Men Broberg har redan en hall.
Något annat måste nog hända där för att de gulsvarta skall vända skutan åt rätt håll igen.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Villa Lidköping får fira dubbla SM-guld

, ,

KRÖNIKA Äntligen Mars! Alltid samma förväntan när bandyn är framme vid slutdramatiken. SM-slutspelet för herrar drar naturligtvis till sig det allra största intresset. För de bästa lagen är seriespelet en lång transportsträcka.

Det var inte så himla svårt att tippa topp- och bottenlagen. Jag lade förhandstipsen på Villa, AIK, Sandviken, Edsbyn och Västerås på de fem översta platserna.

Men om jag i övrigt tittar på hur mina tips föll i förhållande till utfallet så är det några lag som sticker ut. Jag tippade Hammarby bland de sex första och Bollnäs till åttondel.
Dessa båda lag blev besvikelser.

Bollnäs slapp pärsen

Bollnäs ska till och med tacka för att serien stängdes, i annat fall hade laget fått kvala mot aggressiva allsvenska lag.
Nu klarade sig hälsingelaget från den pärsen.

Hammarby gjorde ingen av sina bättre säsonger men hade oflyt i slutet när man missade åttondelen på målskillnad. Motala var 7 mål bättre.

Vilka sticker ut positivt då? Med fem vinster och en oavgjord tog Frillesås stora kliv framåt i sin utveckling, men gjorde flera bra matcher även i övrigt. Det blir intressant att se Frillesås nästa säsong när serien också fylls på med två nya lag.

I övrigt tycker jag vi fått positiva intryck från främst Sirius och Vänersborg. Sirius brukar för det mesta hamna i avgörande matcher den här årstiden. Men då har det oftast inneburit kval för att klamra sig kvar.

Sirius i kvartsfinal

Nu är Sirius i kvartsfinal efter dubbelsegrar mot Broberg. Ett Broberg som tyvärr visade sig sämst när det gällde. Tränarbytet i Sirius fick laget att lyfta rejält. Bara synd nu att publiken uteblir.

På Studenternas ser vi normalt de mest dedikerade fansen. Vänersborg spelade jämnt med flera bra lag, hade flest oavgjorda matcher av alla, hela 7 stycken och slutspelsplatsen var välförtjänt.

I damernas elitserie blev det så ointressant som vi enkelt kunde förutse. Det finns inte åtta bra elitserielag, det finns fyra. Men jag vet att det finns framtidsambitioner hos flera av klubbarna som hamnade på nedre halvan. Det är väldigt viktigt att vi får en bredare topp bland damerna.

Dubbla Villa-guld

Jag tror fortfarande, som jag trott hela vintern, att Villa Lidköping får fira dubbla SM-guld i Uppsala. Damerna vann serien komfortabelt. VSK är främsta utmanaren. Villa och VSK gick direkt till semifinal efter grundserien. AIK, Skutskär, Sandviken och Mölndal avverkar kvartsfinaler innan semifinalerna.

Skutskär tog sig ganska bekvämt till semifinal mot Villa genom dubbelsegrar mot Mölndal. VSK väntar på sin motståndare från kvartsfinalen mellan Sandviken och AIK. De möts tisdag och torsdag den här veckan. Det bör bli VSK-AIK i semifinal.

Herrallsvenskan avslutas med två riktigt brutala kvalmatcher mellan Gripen och IFK Rättvik. Örebro SK är ju redan klart för Elitserien. Gripen är vi bekant med i Elitserien sedan tidigare.

Rättvik har chansen

IFK Rättvik har nu chansen att återvända till högsta serien för första gången sedan 1951. Rättvik har spelat 17 säsonger i dåvarande Allsvenskan och var faktiskt en av klubbarna som fanns med redan när Allsvenskan instiftades 1931. En SM-final har klubben också. Slottsbron blev dock mästare 1938 med 5-2 i den finalen.

Tips då? Nej, här fegar jag ur. Gripen har ett psykologiskt övertag från seriemötet som vanns med 9-3, men hemmaplan för Rättvik i returmötet kan bli avgörande. Första matchen i Trollhättan på lördag och retur i Rättvik nästkommande lördag.

Herrarnas slutspel startar denna onsdag. Villa-Sirius och Sandviken-Vetlanda på den ena halvan och AIK-Västerås samt Edsbyn-Vänersborg på den andra.

***

Villa Lidköping BK-IK Sirius

Sirius har gjort sitt nu. Kan inte tänka mig att Villa släpper en enda match. Tips 3-0.

Sandvikens AIK-Vetlanda BK

Vetlanda kan ta en seger hemma, men i fem matcher har jag svårt att se att Sandviken inte tar sig till semifinal. Tips 3-1.

AIK-Västerås SK

I grönvitt finns hur mycket gemensam slutspelserfarenhet som helst. AIK-spelarna har inte någon större slutspelserfarenhet tillsammans, mer än fjolårets kvartsfinalförlust mot Villa. Det självpåtagna favorittrycket på AIK är hiskeligt stort. Det har bara pratats om final och guld hela säsongen. AIK har slagit VSK två gånger redan, men har svajat betydligt i andra matcher. Tipset blir ändå gulsvart, 3-1.

Edsbyns IF-IFK Vänersborg

Här tror jag hemmaplansfördelen blir avgörande. Båda lagen är starka hemma. Tre hemmamatcher blir Edsbyns lycka. Tips 3-2.

Mars månad är ren njutning för oss som älskar den vackraste av lagsporter. Å håller du på rätt lag blir upplevelsen dessutom ett minne för livet. Å nästa år får vi med stor säkerhet njuta på plats också.
Det längtar vi efter.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Bollnäs spelade i praktiken bort chanserna

, ,

Den stora frågan inför onsdagskvällens elitserieomgång var vad som skulle klarna vad gäller tabellplaceringarna och vad som skulle spetsa till sig.
Jag måste ändå börja med en eloge till kvällens nya styrkebesked; Sirius och Frillesås.

Omgången på onsdagskvällen blev inte på något sätt dramatisk, bara tippade segrar utom en. Sirius imponerar och gör en bra bortamatch mot VSK och vinner med klara 6–3. Låt vara att hemmalaget inte hade något att spela för, men att komma till slutspel med självförtroende borde kunna vara en rimlig morot ändå.

Frillesås har klivit flera steg den här säsongen. Här gav laget Vetlanda en kamp in i målsnöret och 7–6-målet för VBK kom på övertid. När Elitserien ökar antalet lag till nästa säsong skall det bli ännu mera intressant att se om Frillesås kan utvecklas ytterligare.

Då lär antalet jämspelta lag på nedre halvan också bli flera.

Villa tar seriesegern

Det skall mycket till om Villa Lidköping lämnar något åt slumpen i dom två sista matcherna mot Motala borta och Frillesås hemma. Det blir serieseger och det var ju vad de flesta också trott. Lika säker tvåa är AIK och den placeringen var det ingen som tvivlade på heller.

Därmed är de två lagen också försäkrade om tre hemmamatcher i både kvarts- och semifinal om det visar sig behövas. Lika säkra är Sandvikens AIK och Edsbyn på plats tre och fyra där de säkrat tre hemmamatcher i kvartsfinalerna. Frågan som kvarstår är vem som blir trea och vem som blir fyra.

Det har ingen som helst betydelse, men äran och självförtroendet inför slutspelet är inte att förringa.

VSK kvartsfinalklart

Klara för slutspel är också Västerås SK på femte plats och förmodligen behåller Vänersborg sjätte platsen (teoretiskt kan Vänersborg tappa denna placering i slutomgångarna). VSK med två poängs försprång i kampen om femteplatsen.
Men där har Vänersborg betydligt knepigare matcher kvar i Bollnäs borta och AIK hemma. Så jag tror nog att tabellplatserna mellan de lagen består.

Kamperna om platserna i åttondelarna tätnar och blir nog intensiva fajter in i det sista. På plats 7-10 ligger nu Sirius, 22 poäng, Vetlanda, 22 poäng, Motala 21 poäng och Hammarby 21 poäng.

Bollnäs bommar slutspelet

Lyckan kanske log särskilt åt Vetlanda där kvällens övertidsmål mot Frillesås kan bli värdefullt. Broberg ramlade ner under åttondelsstrecket på 20 poäng och Bollnäs spelade i praktiken bort chanserna att gå till slutspel och det på väldigt länge.

Laget kan mycket väl ta sig upp på 21 poäng genom två segrar mot Vänersborg hemma och Tellus borta men -28 i målskillnad gör sannolikheten utopisk.

Brobergs chans är att slå Motala hemma i sista omgången eftersom dessa båda lag får stryk i den näst sista omgången på fredag mot AIK respektive Villa.

Broberg har chansen

Trots en ganska skral säsong kan Broberg mycket väl ta en plats i åttondelarna tack vare denna sista hemmamatch. Så det är fajten mellan fem lag om fyra åttondelsplatser som återstår, resten är klart.

En fråga det pratas mycket om så här i slutet av Elitserien är hur det blir med serien nästa säsong. Att det då blir 16 lag i serien är helt klart, men hur många kommer att ramla ner till Allsvenskan efter serien då?

Det kan bli tre lag och den här vintern har det ju skapats trygghet för bottenlagen, men nästa säsong lär det bli desto mera nervdarr. Inget beslut är taget, men mycket talar för att det skapas en sällsynt dramatik nästa vinter. Detta för att sakta men säkert få ner antalet lag i Elitserien till 14 igen. Men på den positiva sidan med 16 lag nästa säsong är ändå att nedre halvan på serien lär bli en rysare.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Ska Lidköping äntligen få ta sitt dubbelguld?

, ,

KRÖNIKA Fredagskvällens omgång blev ett lysande exempel på det som är extra kul med vinterns elitserie. Fyra uddamålssegrar och två tvåmålssegrar.

Det som kryddar resultaten är att de båda bottenlagen Frillesås och Tellus har tagit tydliga kliv framåt den här säsongen. Båda lagen stretar emot bra även när dom möter topplagen.

Frillesås har nu två väldigt starka matcher bakom sig och dessutom bortamatcher mot normalt hemmastarka Edsbyn (4-6) och Sandviken (3-4). Tellus fick bara stryk med 5-4 i svåra bortamatchen i Vänersborg.

Några andra iakttagelser från fredagskvällen är att Västerås och Bollnäs fortsätter raden av matcher som visar att det gäller att kämpa ända in i kaklet. Det blir ofta spektakulära matchslut och matchen på fredagen var inget undantag.

Tvåmålsledning med 5–3 så långt som till 77:e minuten för Bollnäs i Rocklunda. Men kapten Joneby i VSK tog sitt kaptensansvar och vände matchen i slutet med två mål till 6-5.

Samma matchbild i Söderhamn där Broberg hade tvåmålsledning ännu senare än Bollnäs. 5-3 efter 82 minuter, men Bajen vände och vann med 6-5.

Ett flertal storskyttar visade upp sig i den här omgången. Christoffer Edlund sin vana trogen gjorde tre mål i giganternas kamp mot AIK.
Nu har Villa knäppt AIK i båda matcherna i grundserien och skaffat sig ett rejält psykologiskt övertag inför slutspelet.

Men mycket talar för att dom inte möts förrän i final och då är kanske det övertaget värdelöst. Då är det dagsform och vinnarskallar som avgör, i alla fall av min erfarenhet att döma.

Bästa målskytten denna omgång blev Emil Viklund i Vänersborg som satte hela 4 pytsar mot Tellus. Tremålsskytt blev också Patrik Nilsson i Bollnäs och Oskar Wikblad i Edsbyn.

Ska vi titta litet framåt och spekulera kanske. Flera stormatcher kvarstår. Exempelvis Edsbyn-AIK redan på söndag, SAIK-Villa på onsdag och AIK-Edsbyn igen nästa fredag.

Det är ju litet ojämnt spelat så AIK har så mycket som sju matcher kvar medan VSK har bara fyra för att nämna dom lag som skiljer sig mest åt i antal matcher.

Inför serien tippade jag Villa, Edsbyn, AIK och Sandviken som toppkvartetten och turordningen just nu är Villa, Edsbyn, Sandviken och AIK. Det tipset ser verkligen ut att gå i lås. Västerås jagar på femte plats, men jag tror det skiljer för många poäng upp till fjärdeplatsen.

De fyra första platserna är ju så viktiga för hemmafördelen i kvartsfinalspelet. VSK och Vänersborg verkar hamna på plats fem och sex.

Fajten om de fyra åttondelsplatserna blir stenhård. Det ska bli otroligt spännande att se hur kamperna mellan dom sex lagen utvecklar sig. Vetlanda 19, Sirius, Broberg och Hammarby på 18, Motala och Bollnäs på 17 poäng.
Där vore ett harakiriuppdrag att ta på sig ett tips där.

Men en positiv sak är ju att Elitserien är stängd denna konstiga säsong. Det ger både Frillesås och Tellus möjligheten att spela fritt utan press och därmed spela offensivt och störa storlagen utan snålspel för att klara kontraktet.

Jag tror det blir en väldigt nyttig säsong för båda dom lagen, vilket också kan göra att dom närmar sig övriga lag till nästa säsong.

Jag flaggade inför seriestarten för att damernas elitserie skulle bli ganska ointressant med fyra tydliga topplag och fyra lag på nedre halvan.
Serien har utvecklat sig helt i den riktningen, föga förvånande.

Villa i särsklass med 13 segrar på 13 matcher. Väldigt imponerande. I övrigt är det mästarna från Västerås, AIK och Skutskär på de fyra första platserna. Sen skiljer det hela 9 poäng ner till Sandviken som femma och ännu längre till Mölndal, Skirö och KS Bandy.

Om vi ser till båda elitserierna blir den stora frågan i Uppsala i mars — ska Lidköping äntligen få ta sitt dubbelguld?
Det blir nog låga odds på ett sånt tips!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Annandagsbandyn — en bandyklassiker

, ,

KRÖNIKA Säg ordet ANNANDAGSBANDY till en bandynörd av det något mognare slaget så får du vara med om en känslomässig reaktion som om personen ifråga just har blivit påmind om intensiteten i den första tonårsförälskelsen eller sitt första barns födelse eller när laget i hjärtat tog SM-guld första gången. Han eller hon himlar med blicken och ser plötsligt ut som när det blev vågor över TV-bilden när dom gamla filmerna skulle illustrera att man skulle tas tillbaka flera år i berättelsen. Att den mogna bandynörden blir varm i kroppen och nästan ser febrig ut vid blotta förnimmelsen av ordet Annandagsbandy är en underdrift.

Jag minns det såväl själv. I tonåren bodde min familj femtio meter från stadens klassiska bandyplan. Att se alla hemmamatcher och att dessutom åka på majoriteten av bortamatcherna var liksom självklart. Men inget var som Annandagsomgången. Å i år när Annandagen inte blir som alla andra Annandagar så är det lätt att drömma sig tillbaka. När Annandagsmatcherna var på riktigt då spelades alla matcher utomhus.

Jag vill absolut inte vara en bakåtsträvare. Bandyn har gått framåt och med frånvaron av riktiga vintrar så skulle det inte bli mycket till elitbandy över huvud taget om inte inomhusarenorna skapats.
Men när det begav sig på riktigt var hela förmiddagen på just Annandagen en oerhört irriterande väntetid. Kvart över tolv blev ett i bandybarndomen hårt inristat klockslag.

Ja, matcherna började inte då, men det var då man fick gå dom där ynka metrarna och det knarrade mysigt under fötterna och när man hade tillryggalagt halva sträckan så sniffade man en helt underbar och speciell doftmix som bara hör bandyn till. Doften av varm glögg och kokkorv i ett spad av lagerblad och pepparkorn. Det gick någon form av rus genom näsan som spred sig runt i kroppen.

Man träffade kompisarna utanför entrén och surrade och spekulerade en stund innan det var dags att gå in och ställa sig på samma invanda plats man aldrig skulle avvika ifrån för att vara på plats precis kvart över ett. På läktarn till höger om klockan och anslagstavlan och precis bredvid spelarnas vandring från omklädningsrummet till planen och tillbaka i paus eller efter matchen. Där fick man ju alltid dom häftigaste kommentarerna eller glåporden som lika ofta kunde hagla mot motståndarna. Ofta var det stjärnorna i bortalaget som fick spott och spe.

Men det var ett ogillande blandat med stjärndyrkan när man kom nära dom största och nästan kunde ta på dom. En ångestladdad tjusning. Och vi tonåringar tog ju efter alla stjärnor som man både hatade och dyrkade. Jag kommer ihåg när jag tvingade morsan att sy på en gigantisk tofs på min mössa under hjälmen. Men tofsen skulle vara ovanpå hjälmen och mössan under. Så hade ju Bempa! Liknelsen mellan denne bandylegend och undertecknad tog också slut där, men tofs skulle det vara.

Nu spelade såklart laget i ens hjärta inte alltid hemma på Annandagarna, det gör dom ju inte nu heller. Men dessa Annandagsbortamatcher hade också sina nästan religiösa riter. Mamma bakade färska kanelbullar och när Radiosportens klassiska signatur Mucho Gusto ljöd i transistorradion tystnade hela huset. Nu var det en högtidsstund där man förflyttades från Kopparvallen till Faxevallen till Tingvalla till Västanfors IP och Backavallen eller Eyravallen och IP i Ljusdal.
Annandagsbandyn har etsat sig fast som bandyklassikernas bandyklassiker vid sidan av bandyfinalen.

I år blir det inte ens en publikfest. Kommer Radiosporten ens att sända? Det kommer att bli så annorlunda. Hur kommer det att kännas och slutligen hur kommer det att gå?
Jag måste ju involvera en bedömning av herrarnas elitseriematcher i den här krönikan. Skam vore det väl annars.

AIK–TELLUS
Stockholmsderby! Men kanske inte av det hetare slaget. Vill man förverkliga nån nyårsförhoppning om att bli rik, då sätter man en hundring på Tellus. Men det lär nog vara årets mest bortkastade surt förvärvade hundring. SOLKLAR ETTA!

BOLLNÄS–EDSBYN
Den här matchen skulle förmodligen dragit 5-6000 hälsingar i normalläget. Trist men sant. Hur går det då? Båda lagen har 9 poäng så här långt, men då har Bollnäs spelat två matcher mer än coronadrabbade mästarlaget. Ni som läst mig förut vet att jag älskar skrällar, men här blir det nog bortaseger men den kanske skulle garderas, åtminstone med ett kryss. KNAPP TVÅA.

SIRIUS–HAMMARBY
Här önskar vi att Sirius blir så svårt att möta borta som dom visar i sina bästa stunder. Hammarby på fjärde plats med 10 poäng blir ända favorit mot ett Sirius som är tolva på 5 poäng. TVÅA.

VÄSTERÅS–VILLA LIDKÖPING
Om VSK lyckas få till ytterligare en pangstart som mot AIK senast då man ledde med 3-0 efter dryga kvarten så kan laget hota Villa, men då måste man betydligt bättre klara av att hålla en hög kvalitet mycket längre. Det är en aning knäckande att få stryk med fem bollar om man får en sån smakstart. Villa är nog alltför starkt, så serieledare man är. TVÅA.

VÄNERSBORG–FRILLESÅS
Inte lika solkar etta som i AIK-mötet med Tellus, men nog går Holopainens manskap ganska bekvämt segrande ur den här striden. ETTA.

VETLANDA–MOTALA
Nian mot tian i tabellen så här långt. En spännande drabbning kan det bli. Jag sätter nog tipset ändå på hemmalaget som gjort flera bra matcher i hemmahallen i år. Bäst var nog när man klippte dit mästarlaget Edsbyn med uddamålet. ETTA.

BROBERG SÖDERHAMN–SANDVIKENS AIK
Normalt hemmastarka Broberg har bara tagit en seger hittills i den egna hallen. Den kom mot hälsingekollegan Bollnäs. Nu står seriens kanske mest imponerande lag på andra sidan. Mest imponerande utifrån utgångstipsen före serien. Sandviken har slagit AIK borta och spelat oavgjort med Edsbyn borta. Den här matchen ska dom svartvita ta hem. TVÅA.

Ha nu en God Jul, en trevlig annandagsupplevelse framför teven eller datorn och sen håller vi alla tummarna för att säsongen 2021/2022 bjuder på mera vanliga bandyupplevelser igen. Men redan den här säsongen kan ju bli rysligt spännande, om än väldigt annorlunda. Vi vet inte ens var alla nya coronamutationer tar vägen med oss. Håll i, håll ut!

Kjell Anderstedt

Wikström: Svensk idrotts heliga graal

, ,

KRÖNIKA Annandagen 2020.
2020 drar sig sakta bakåt.
Bara småskvättar kvar.
Små pölar av ett ruttet år.

Vi ska dock fira jul först.
Vi ska fira jul som vi aldrig firat förr.
På ett lite annorlunda sätt måhända men visst ska vi fira.
Vi måste ta tillvara på de ljusglimtar som blinkar till i den mörka vardagen som håller oss tillbaka.
Visst tusan känns det tråkigt att inte kunna träffa tjocka släkten, smala Sussi eller Farbror Frej men det finns telefoner och alla möjliga bildskärmar.
Det får bli som blir bara det blir.

Det som också blir av, som traditionen sig bör, är annandagsbandyn.
Svensk idrotts heliga graal.
Blir inte mer svensk idrott än detta.
Ska väl vara Bandyfinalen som kan konkurrera men den är ju inte förrän i mars så vi säger nu att annandagen är större.

Vi, åtminstone jag, kan luta mig tillbaka och fånigt leende tänka tillbaka på tider som var i svartvitt och bandyspelarna hade sotade ögon och läderremmade klubbor.
Annandagsbandy på Nyborgsvallen med full läktare och Irene hade världens godaste kokta med bröd till försäljning i luckan på den röda längan.
Svunna tider.

Dagens tider.
Borta är det svartvita (förutom Sandviken AIK då).
Borta är sotade ögon och läderremmar.
Borta är den boll som var röd.
Borta är såväl läktaren som den röda längan på Nyborgsvallen där ingen bandy längre spelas.
Dagens tid är orolig och bandybollen är cerise.

I denna tid ska det alltså spelas annandagsbandy.
Inför tomma läktare.
Arenor förvandlade till spökstäder.
Men vi ser ändå.
Vi ser och skänker en tanke till den som uppfann det här med datamaskiner.
Obegripliga tingestar som möjliggör vår sport att synas.
Om någon sagt till mig i snödrivan på Ugglegränd att vi i framtiden inte spelar bandy under gatlampans sken, att vi kommer kunna se bandy i våra telefoner.
Jag hade skrattat, gått in och tittat på den gråa telefonen på telefonbordet i hallen och skrattat än mer.
Se bandy på den… jaja.

Men nu är vi där.
Vi kan se.
På telefonen.
På datorn.
Via datorn på tv:n.
Men inte på tv ”som vanligt”.
Där får vi kanske se ett kort inslag i Sportspegeln och en skylt med resultaten.
Det kan jag tycka är uselt.
Bandyn förtjänar plats i den ”riktiga” tv:n.

Jag tänkte ge mig ut på en resa genom högtidsdagen och försöker mig på att sia utgången av matcherna som spelas.
Mina inkomster på tippande genom åren har inte varit av kalibern ”säga upp mig från jobbet” så ni behöver inte satsa er luspanka för att följa mina tips.
Det kan bli en lite torftig jul då.

Då börjar jag.
Jag tar Elitserien först.

AIK–IK Tellus.
I en ny hall i de södra delarna av Stockholm.
Av de bägge hemmalagen får AIK för gälla som stora favoriter även om ”Jordens lag” ibland kan fälla stora byten.
Tips: 8–2.

Bollnäs–Edsbyn
Blir inte mer annandag än detta.
Hälsingland glöder.
Min bror har varit där en gång, för det är jag avundsjuk.
Edsbyn vinner.
Tips: 3–6.

Sirius–Hammarby
Öppet som ett fönster på torpet en sommardag.
Skador oroar söderbröderna.
Kan bli kryss.
Tips: 4–5.

Vänersborg–Frillesås
Emil Viklund, grabben från kvarteret bredvid får tipset.
Tips: 6–2.

Vetlanda–Motala
Nära gränsen för det omöjliga att sia om.
Hemmaplan avgör.
Tips: 6–4.

Västerås–Villa
Tungviktsmöte.
En av två matcher föreningarna emellan denna dag.
Ett lag på V vinner.
Tips: 3–6.

Broberg–Sandviken
Matchen går i färg.
Vinnaren går i svartvitt.
Tips: 4–6.

Vi tar trappan ner till våningen där Bandyallsvenskan håller sin annandagsfest.
Lite mera rock´n´roll.
Allt kan hända här.
Vänd dem aldrig ryggen.

Katrineholm–TB Västerås
TB överraskar alla hittills i år.
TB vinner här.
Tips: 4–5.

Jönköping–Nässjö
Smålänningar i kamp vid Vätterns södra strand.
Nässjö vinner kampen.
Tips: 4–7.

Ljusdal–Västanfors
LBK hakar på de främsta vagnarna i serietåget.
Vinner här.
Tips: 8–3.

Rättvik–Falu BS
The battle of the valleys.
IFK jagar revansch från ifjol då matchen gällde kvalplats.
IFK föll då.
Annandagens svåraste tips: 4–4.

Gripen–Kungälv
Trollhättingarna vill koppla grepp i toppskiktet.
Det gör de här och nu.
Tips: 6–2.

Örebro–Boltic
ÖSK ter sig svårstoppade.
ÖSK är obesegrade i nio matcher. Nio.
ÖSK leder serien.
ÖSK vinner.
Tips: 7–3.

Åby/Tjureda–Lidköping
Tung uppförsbacke för smålänningarna i inledningen.
Laik blandar.
Svårt att se i kaffesumpen vem som drar längsta strået.
Tips: 3–5.

Och på min lilla plats på denna jord firar vi annandagen en annan dag.
Det sägs att imorgon är en annan dag.
I Kalix är den dagen som är en annan tre dagar senare.
De styrande i de bägge föreningarna, Kalix och Unik, satte sig ner och resonerade genom en sån där datamaskin.
En kopp kaffe och en bakelse senare hade man ett beslut.
Ett beslut som borde premieras med ordensband och en fanfar.
Det beslut man tagit var att istället för att spela i Kalix på annandagen (26/12) och i Uppsala tre dagar senare (29/12) så spelar man bägge matcherna i Kalix dagarna efter varandra.
Kalix hemmamatch den 29:e och Unik:s den 30:e.
Kostnader och andra småsaker delas upp mellan de bägge.
Genialt.

Ger inget tips där då hjärtat kan fördriva hjärnan men utlovas full garanti att det blir två gastkramande tillställningar.

Tänk att jag bara får en mil i min bil till Unik:s hemmamatch.
Världen blir allt mindre.

Närmar mig slutstationen på denna annandagsresa.
Och denna slutstation är damernas Elitserie.
Det kommer gå på följande vis.

Sandviken–Skutskär.
Svårtippat är ett litet ord.
En svårknäckt nöt.
Senaste mötet (15/12) vann de gröngula med 6-2.
Men jag drar till med förbundna ögon.
Tips: 5–5.

Vi åker västerut.

KS Bandy–Mölndal
Två lag i behov av poäng.
Kan KS ta sina första?
Har de stuvat undan bilderna från senaste matchen då de föll stort, rejält stort, mot Villa.
Får Mölndal till sin målproduktion?
Sju mål på fem matcher får inte högsta betyget.
Tips: 2–4

Tillbaka österut.
Till huvudstaden.

AIK–Skirö
Tips: 10–2

Vi svänger ut på E18 och stannar till efter elva mil.
I Västerås.

Västerås SK-Villa/Lidköping
Det här kan vara den hetaste matchen denna dag.
Det är inte glödhett.
Det brinner med öppna lågor.
På ena planhalvan: Västerås SK, regerande mästare, obesegrade i vinter, 56-9 i målskillnad.
På den andra halvan: Villa/Lidköping, första utmanare, obesegrade , 60-10 i målskillnad.

Målskyttar av klass i bägge lagen.
Charlotte Selbekk: VSK, avgjorde SM-finalen i våras, har gjort tjugo mål på sju matcher.
Tilda Ström: Villa, prisad ifjol som ”Årets komet”, har gjort nitton på sex matcher.
Håll i hatten alla, det här blir häftigt.

Att tippa detta känns lika trevligt som att ta ett bad med utsvultna pirayor.
Men okej.
Tips: 5–3.

Det var min lilla resa genom annandagens läckerheter.
Så nu återstår det bara för alla bandyvänner att söka upp favoritplatsen i soffan, duka upp med kaffe och en julklappspralin och se vad laget i sitt hjärta kan uträtta för storverk.

Var rädda om varandra.
Inte för varandra.

GOD JUL!

Stefan ”Sargvakten” Wikström

Anderstedt: Upphämtningarnas omgång

, ,

KRÖNIKA Onsdagskvällens omgång i herrarnas elitserie får nog utan överdrift benämnas som upphämtningarnas omgång. De två matcher som inte hade en tillstymmelse till upphämtning var de på förhand lättippade där både AIK och Villa Lidköping spelade hemma och mötte Motala respektive Tellus. Här blev det tvåsiffrigt i båda matcherna och det var fjärde gången den här säsongen för Villa och tredje för AIK.

Det imponerar såklart även om det återstår mycket och dessutom många farligare lag att möta. I AIK noterades Erik Pettersson för tre mål som bäste målskytt.

Upphämtningarnas omgång, ja. Övriga tre matcher innehöll just starka upphämtningar. Sirius startade väldigt offensivt och gjorde 3-0 innan paus på Sävstaås och Bollnässpelarna såg ut som stora frågetecken.
I den andra samlade de orangeklädda ihop sig rejält och svarade för en väldigt stark upphämtning.

Patrik Nilsson visade att krutet fortfarande är torrt genom tre mål. Precis vad alla lag som har en notorisk målskytt vill skall hända.
Noterbart är förstås att ”gamle” Andreas Westh var tillbaka
i laget. Längre än så blev alltså inte hans karriärslut till många supportrars stora glädje.

Mötet Broberg-Vänersborg började precis som man kunde tänka sig eftersom Vänersborg börjat säsongen väldigt offensivt och spelglatt med tre segrar medan Broberg fortfarande letar efter vinstformeln. Vänersborg hade rättvisa 3-1 i paus, men i andra var Broberg betydligt effektivare och gick upp till oavgjorda 3-3.

Men andra halvleken blev väldigt sönderryckt av utvisningar. Tre tiominutare i första halvlek, men hela åtta i andra. Det är ju nåt som inget lag kan fortsätta med, om man vill vinna matcher såklart.

Vetlanda tog emot Hammarby som senast gjorde en väldigt bra segermatch mot Sandviken. Men här såg det mörkt ut för Bajen långt in i första halvleken. 3-1 till ett starkt spelande Vetlanda. Men i andra genomgick matchen en total scenförändring när Hammarby gjorde fem raka mål. På slutet blev det spännande, men Hammarby kunde avgöra och vinna med uddamålet.

Hammarby bandy, Hammarby, bandy, elitserien

Foto: Romus Ramström. Hammarby vann borta mot Vetlanda med uddamålet.

Edsbyn-Sandviken blev uppskjuten den här veckan på grund av coronautbrott i Byn. Det är väl coronaoron som de flesta tänker på just nu. Hur skall den här säsongen sluta när Sverige har så stor smitta på grund av att folk inte följer riktlinjerna som dom borde.

Det gör såklart att idrotten blir drabbat. Bandysverige oroas och inte minst hockeyns SHL där massor av matcher har skjutits upp. Hur skall allt hinnas med när bara halva säsongen återstår?
Man kan nog inte göra nåt annat än hålla tummarna och inte nog vädja till folks sunda förnuft.

Till sist måste jag ändå kommentera det matchstraff och efterföljande ganska långa avstängning som Motalas Anders Persson ådrog sig efter den våldsamma tacklingen på Bollnäs Oskar Westh.

Det har florerat massor av synpunkter och diskussioner om det rätta i att ge Persson fem matchers avstämning.
Vissa hade önskat en avstängning för resten av säsongen medan andra tycker fem matcher var alldeles för mycket. Motala har också överklagat avstängningen till RF.

Men att önska sig ett kortare straff är aningen magstarkt. Ska bandyn komma bort från den här typen av brutalt spel måste det stämmas i bäcken. Det är inget uppträdande bandyn behöver med ett så här överdrivet hårt spel där bollen inte alls är i fokus. Jag måste ställa mig bakom dom som tycker att straffet är skäligt och det skulle förvåna mycket om RF ändrar något.

Damernas elitserie hade ikväll ett riktigt toppmöte. Både Västerås SK och AIK är bland de segertippade i serien. Här gick VSK segrande ur mötet i ABB arena. De grönvita tjejerna kan absolut försvara guldet i vår. Har vunnit alla inledande sex matcherna och ståtar i serietopp på 12 poäng. Starkt och imponerande!

Kjell Anderstedt 

”Skulle vara oerhört tacksam för din insats”

,

KRÖNIKA Kära bandyvänner, trogna följare och läsare. Ni som ständigt kommer tillbaka till Bandyfebers webbplats och fyller på med kommentarer på Bandyfebers Facebooksida.

Ni ger mig energi, ni ger mig hopp och en framtidstro på att Bandyfeber behövs.
Jag kan inte tolka det på något annat sätt.
Oerhört tacksam över att Bandyfeber har haft ett värde för så många av er under en längre tid. Något jag aldrig kommer ta för givet.

Det finns mycket Bandyfeber kan göra bättre. Mer dambandy än enbart lite krönikeinslag och resultat från elitserien. Det är i vart fall något jag vill utveckla. Om inte denna säsong, så nästa.

Men att vara själv med allt — förutom en stående, vass krönikor som jag är oerhört tacksam för — tär.
Tär? Ja, det tär en aning även om det går.
En given lösning skulle vara att sluta helt.
Lägga ned allt och bara titta på bandy.
Slänga pennan, anteckningsblocket och släppa tangenterna.

Men det vill jag inte. Det må tära emellanåt men nog fasiken ska jag klara av det. Har jag gjort förut. Det behövs olika medier som skriver om bandyn.
Bandypuls, exempelvis. De är ledande på många sätt och gör ett stort jobb.
Den mängden jobb skulle dock vara omöjligt för mig att ta mig av många skäl.
Om jag inte klonade …

… Nä, skämt å sido så är det som det är.

Inför december månad blir det garanterat intensivt.
Som alltid produceras alltid grejer på Bandyfeber med målet att det ska stå sig mycket väl i mediebruset.

Då är min fråga till er: Vill DU som privatperson, eller ditt företag, stötta Bandyfeber ekonomiskt inför december månad?

* Tycker du om jobbet som görs på Bandyfeber och att allt är utan betalväggar, så skulle jag vara oerhört tacksam för din/er insats.
I så fall finns swishuppgifter längst ned i denna text.

Jag noterar alla (du får givetvis även stötta anonymt) som bidrar och i den mån jag hittar er på sociala medier etc. så kommer ni samtliga få ett stort tack av mig personligen.

Länge leve vår svenska bandy. Den är jag väldigt rädd om. Det vill jag gärna fortsätta berätta och skriva om, nutid som dåtid, för er.

Mattias Bladh

Bandyfeber

Swish: 070 480 74 52 (märk gärna med ditt/ert namn/företag)

Anderstedt: En levande legend

, ,

KRÖNIKA Så har då alla lag kommit igång i Elitserien. De sista två att genomföra premiären var Tellus och Västerås SK som möttes i Gubbängshallen. Det känns väldigt skönt att alla lag nu är igång.

Vi vet inte alls hur splittrad den här serien kommer att bli eftersom pandemin verkar ha ett nytt och kraftigare grepp om det svenska samhället. Vi kan nog bara hålla tummarna för att spelare och domare får hålla sig friska så det blir en Elitserie att tala om.
Och då talar jag förstås både om herrarnas och damernas serier.

Idrotten blir rumphuggen nog som det redan är när serier ställs in eller kortas ner.
Eftersom tabellen på herrsidan är haltande då flera matcher i premiäromgången ställdes in så blir den här krönikan inte direkt fylld av genomtänkt analys. Det blir mera en ögonblicksbild av läget just nu när åtta lag har spelat två matcher och sex lag bara har spelat en match.
Men några iakttagelser hittills kan nog ändå göras.

AIK och Sandviken är de enda två lag med full pott efter två matcher. AIK har 25-6 i målskillnad!
Det imponerar såklart. Frillesåsanfallaren Fredrik Brandin lyfte på hjälmen efter utskåpningen med 14-3 och utropade ”Sjukt bra!”.

Nu var kanske inte just Frillesås den värdemätare som gör att vi andra imponeras på samma överväldigande sätt. Att AIK blir ett starkt lag som kommer att slåss om guldet, det råder det inget tvivel om.

Jag har tidigare skrivit att det kanske tar ett tag innan Magnus Muhrén får ihop ett komplett lag.
Att få ihop elva man till ett sammanhållet kollektiv är ingen enkel sak. Ännu svårare att få högavlönade världsspelare att foga sig. Dessutom är dom sprungna ur helt olika nationella kulturer.

Jag tror en viktig förutsättning för att AIK ska lyckas är Magnus Muhrén själv. En mindre erfaren person som coach kanske inte skulle hysa den respekt som Magnus gör.
Han är en levande legend som står i särklass i jämförelse med alla spelarna i AIK.
Det kan vara vad som behövs för att han skall kunna bygga just ett lag.
Men vi får nog avvakta med betygsättningen tills Gnaget mött mera högkvalitativt motstånd.

Sandviken, det andra laget med full pott, har spelat två bortamatcher. Uddamålsseger mot Sirius i premiären och en stark uppvisning mot Vänersborg i fredags. Här blir det spännande, av helt andra anledningar än i AIK, att se hur ett pånyttfött lag med många unga hungriga spelare kan överleva stjärnförlusterna.

Inga överraskningar hittills? Jodå! Broberg Söderhamn-Sirius 3-6 och Vetlanda-Edsbyn 5-4 får nog hamna i kategorin överraskningar, men samtidigt gav resultaten två styrkebesked.

Sirius gjorde en bra premiär i uddamålsförlusten mot SAIK och nu klipper man dit Broberg borta.
Sirius har nånting i görningen.

Lika strongt jobbade Vetlanda hemma mot Edsbyn. 5-4 efter underläge 1-2 i paus och matchavgörande 5-4 i slutminuten. Ytterligare ett kraftprov får Vetlanda på onsdag då Sandviken tar emot i Göransson Arena.

En pikant sak från Hammarby-Bollnäs var att alla Hammarbymål gjordes av före detta bollnässpelare. Kasper Milerud 2, Christoffer Fagerström och Daniel Mossberg varsitt.
Kul för Hammarby att resa sig efter debaclet mot AIK i premiären. Samtidigt starkt av Bollnäs att ta poäng i lagets bortapremiär.

Villa-Motala med programenlig och komfortabel hemmaseger 6-3. På samma sätt för VSK i Gubbängen mot Tellus 10-2. Smolk i glädjebägaren dock för VSK att Niklas Gifting drog på sig ett grovt matchstraff när bara sekunder återstod. Upprinnelsen var en fasthållning från Martin Krigh i Tellus. Den gav 10 minuter.

Men leder man med 10-2 och klockan tickar upp mot slutsignal kanske vi kan kräva bättre självbehärskning av Gifting än ett våldsamt slag som svar på fasthållningen. Ett kvartssamtal med tränar-Carlsson kan jag tänka mig blir en konsekvens.

Damernas elitserie verkar tyvärr bli ganska ojämn den här säsongen. Mycket stora matchsegrar bådar inte gott för tabellen och spänningen i ligan. AIK, Västerås SK och Villa Lidköping är tippade topplag och de ståtar med full pott efter två matcher.

Jag räknade in Skutskär i toppkvartetten innan seriestarten och jag står nog fast vid det tipset, även om de inledande tre matcherna bara gett en seger.
Jag tror nog tyvärr att de fyra övriga lagen med Sandvikens AIK, Mölndals BK, Skirö AIK och KS Bandy snart blir frånåkta poängmässigt.

Helgens resultat pekar också på det. SAIK-VSK 0-7, Mölndal-Skutskär 1-5, Villa-Skirö 8-2, AIK-KS Bandy 10-1 och VSK-KS Bandy 11-2.

Det är litet synd.
Vi behöver en jämnare damliga där inte bara fyra lag slåss om topplaceringarna. I damernas elitserie går 6 lag till slutspel. Ettan och tvåan går direkt till semifinalerna medan lag 3-6 får spela kvartsfinaler om de två övriga semifinalplatserna. Bandyförbundet har ju också sedan tidigare beslutat stänga herrarnas och damernas elitserier och Bandyallsvenskan så att inga lag ramlar ur i vår.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Rätt att stänga serierna

, ,

KRÖNIKA Premiäromgången i Elitserien blev ganska väntad, men ändå inte. Resultatmässigt inga överraskningar. Men att omgången blev rejält rumphuggen på grund av coronasmitta oroar verkligen inför fortsättningen. Fyra matcher av sju kunde genomföras. Det går inte att låta bli att fundera på hur den här säsongen kommer att gestalta sig. Fortsätter coronasmittan att ta sig in i omklädningsrum och spelarbussar så blir den här elitserievintern inte som vi är vana med.

Nu har också förbundet valt att stänga serierna efter säsongen så att inget lag ramlar ur. Men däremot kan lag flyttas upp ett snäpp. Då kommer Elitserien och kanske Allsvenskan att utökas med några lag till nästa säsong.

Är det ett bra beslut? Ja, det tycker jag absolut! Eftersom vi ganska säkert vet att smittan kommer att gäcka lagen i vinter så är det inte mer än rätt att stänga serierna från nedflyttning. Då behöver klubbarna inte stressas i ett läge när ett flertal matcher kommer att skjutas upp. Det känns inte ens säkert att alla matcher hinner genomföras denna säsong, som ju redan komprimerats.

Om vi då tittar på premiäromgången i de båda Elitserierna, herrarnas och damernas, så bjöd flera matcher på både imponerande och spännande bandy.

AIK spelade ut Hammarby i Stockholmsderbyt. Det var kanske inte överraskande att AIK skulle vinna, men inte med 11-3!? Det är inte okej för Hammarby att så fullständigt klappa igenom även om AIK var på ett riktigt premiärhumör.

AIK imponerade helt klart. Det blir intressant att se om ”Gnaget” visar sig ha fått ihop alla stjärnor direkt eller om det, som många med mig tror, kommer att ta litet tid. Men en imponerande premiär. Hammarby kommer att resa sig, men det här var nesligt.

Toppmötet Edsbyn-Villa slutade oavgjort 4-4. Absolut väntat med delad poäng mellan mästarna och segertippade Villa. Men det var ytterst nära hemmaseger med Edsbyledning med 4-2 bara drygt 4 minuter kvar av ordinarie tid. Men Villa hann kvittera.

Sirius mot Sandvikens AIK blev jämnt. Det trodde vi inte efter Sandvikens imponerande start på matchen med ett böljande offensivt spel som gav rejäla problem för hemmalaget. Men Sirius bjöd på en spännande match. Hannes Edlund satte säkert sin andra straff för kvällen tio minuter kvar och gav SAIK segern. Sirius visade att laget blir knepigt att tampas med på Studenternas och Sandvikens offensiva spel imponerar, men med uppenbara blottor bakåt.

Vänersborg gjorde också en mycket bra premiär borta idag mot Motala. Vänersborg visade upp ett väldigt bra försvarsspel där forwards och mittfält hela tiden jobbade bakåt och assisterade i försvarsspelet. Alltid svårspelat i Motala och Vänersborgsspelarna är säkert nöjda att ha den här matchen avklarad redan nu. Det var dock mycket jämnt och Motala kommer säkert knipa en hel del poäng hemma. Men idag avgjorde främst skyttet, som ju är ett Vänersborgskt gammalt signum.

Tre uppskjutna matcher. Värst drabbat är Vetlanda som hahela åtta spelare coronasmittade, men även Tellus har fått smitta i truppen. Nu håller vi tummarna för att Bollnäs, Tellus, Västerås, Vetlanda, Broberg och Frillesås får premiärspela till veckan. Men det känns inte alls säkert.

Damerna premiärspelade i sin Elitserie idag med tre matcher. Fyra lag kan väl sägas vara topptippade. Villa Lidköping, Västerås SK, AIK och Skutskär. Skutskär och Villa möttes redan i dagens premiär. Men det blev ingen match alls för Villa. Lidköpingslaget var imponerande bra och avgjorde med 4-0 redan i första halvlek. Kan det bli dubbla SM-guld för Lisch i vinter? Ja, omöjligt är det inte.

I premiäromgången spelade också de kanske inte direkt tippade topplagen Sandvikens AIK, Skirö, Mölndal och KS Bandy. Sandviken och Mölndal premiärvann med två starka bortasegrar. Damernas elitserie blir säkert sevärd i vinter. Dambandyn tar nya utvecklingskliv varje år och det är väldigt spännande att se hur den fortsätter. Sverige är ju sedan länge ledande damnation i bandyvärlden.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: ÄNTLIGEN…eller?

, ,

KRÖNIKA Att utropa äntligen när Elitseriepremiären står för dörren känns spontant och naturligt. Det har vi alltid gjort den här tiden på året. Alla vi bandyälskare har en lång väntetid varje år där all sommarträning, värvningar, träningsmatcher och cuper blir en enda lång uppladdning för den riktiga bandysäsongen.

Men hur riktig blir den här säsongen?
Den är planerad och klar och vi spekulerar som alltid om vinnare, förlorare, vilka blir mästare, vilka skall överraska och vilket lag som ska ramla ur.

Men de cumulusmoln som solen i somras enkelt lyste igenom och gav oss hopp om att coronatiden snart var över visade sig snabbt förändras till mörka orosmoln. Och när elitseriebandyn står inför premiären har Sverige den mest oroväckande utvecklingen av virusspridning sedan den började.

Nu verkar många inte bry sig längre, vilket gör att smittan sprids i alla delar av landet och drabbar alla åldersgrupper. Det lär bli vaccinet som blir räddningen.
Men ett vaccin lär gemene man i Sverige inte få tillgång till förrän en bra bit efter bandyfinalen.

Det är detta faktum som gör att vi inte alls vet hur bandysäsongen utvecklar sig. Det vi vet idag, att Elitserien har premiär på fredag, det är nästan det enda.
Redan i premiäromgången är mötet Västerås SK-Vetlanda BK uppskjutet då halva laget i VBK är smittat.

Hur många uppskjutna matcher klarar ligan?
Vilka lag kommer att kunna ta in 300 sittande åskådare?
Hur blir förutsättningarna för finalen i mars?

Det är tråkigt att inte kunna skriva en krönika inför seriestarten och bara spekulera i vinnare, slutspelslag och finalister. Men även om den här krönikan var tvungen att inledas med funderingar kring coronakrisens påverkan på säsongen så vänder jag på kuttingen och tittar på Elitserien OM den skulle spelas enligt plan. Det är betydligt roligare.

Så här ser premiäromgången ut: Fredag 19.00 Edsbyn-Villa, Sirius-Sandviken, AIK-Hammarby och Bollnäs-Tellus. Lördag 15.00 Motala-Vänersborg och 17.15 Frillesås-Broberg/Söderhamn.

VILLA LIDKÖPING BK BLIR SVENSKA MÄSTARE!
Jag drar till med det tipset direkt. Flera lag gör anspråk på titeln. Segervana Edsbyn har en titel att försvara, AIK har värvat ett stjärnlag som kommer att nå sitt mål att ta guld, men kanske inte nu och till och med Sandvikens AIK har stuckit ut hakan och sagt att man kan slå alla lag. Men mot bakgrund av all bandy jag sett, supporterhejat, bevakat, refererat och analyserat så finns inte nån annan känsla i min kropp än att Villa tar guld.

Där tog alla bergsäkra och känslomässigt tunga tips slut för min del. Det är det enda jag tror jag kan tippa just nu, utan att direkt darra på den manschett som försvann ur garderoben för bra länge sen. Men jag ska försöka att plocka bland övriga lag också, annars blir det inte mycket till krönika inför premiären.

Jag drog till med Villa, AIK, Edsbyn och SAIK till semifinalerna i Svenska Cupen. Det visade sig ju vara begåvat tippat. Stärkt av den framgången tror jag den kvartetten tar dom fyra första platserna i Elitserien också, och dessutom i nämnd ordning. Det kommer att ta litet tid för AIK att få ihop alla högpresterande stjärnor till ett LAG.
Men får dom det så är laget det starkaste hotet.

Edsbyn har tappat Tuomas Määttä till Ryssland och är försvagat, men bra nyförvärv tillsammans med vinnarinstinkten ger en topplats och nosande på final igen. Sandvikens AIK imponerade i Svenska Cupen. Klubben har en särdeles förmåga att växa, oavsett vilka stjärnor som lämnar. Tränaren Jocke Forslund har fått till ett böljande och omväxlande spel som har imponerat, även om målskyttet måste förbättras.

Jag tror också att VSK och Hammarby tar de två övriga direktplatserna till kvartsfinalerna. Med Micke Carlsson som tränare kan vilket lag som helst bli en vinnare.
Och den här säsongen lär han ju kunna ha fullt fokus på VSK när landslagstillfällena blir lätträknade. Detta även om alla hoppas att VM i Syktyvkar kan spelas enligt planerna. Men den turneringen ligger en bit efter SM-finalen. VSK lånar ut Martin Landström till ryska Baikal Energy och tappar Janne Rintala till Kalix. Men i övrigt i stort sett samma trupp som i fjol.

Hammarby blir intressant. Klubben har förlorat bland andra Adam Giljam (Jenisej) och Ted Bergström (Sirius). Men i gengäld fått Daniel Mossberg och Christoffer Fagerström från Bollnäs så vi kan säkert få se ett anfallsglatt Hammarby även den här säsongen. Men försäsongen för både VSK och Hammarby har varit omväxlande.

Jag skrev inför förra elitseriestarten att serien skulle bli ruskigt jämn och nästan allt skulle kunna hända. I samma situation nu så ska jag nog inte formulera mig riktigt så. Jag tror mycket att de sex nämnda lagen håller sig på övre halvan genom serien. Lag 7-10 skall tampas i åttondelsfinaler innan de kvalificerat sig för kvartsfinalerna. Jag tror det blir Vetlanda, Broberg, Bollnäs och Vänersborg. Mest osäker är jag nog om något av lagen hamnar på fallrepet i tabellstriden med Sirius. Det blir spännande att se.

Vetlanda är i klass med Sandviken när det gäller att trolla fram nya talanger och ligga kvar i nivå när andra klubbar ”stjäl” deras stjärnor. Men både Vetlanda och Sandviken har en världsspelare i laget som betyder oerhört mycket för klubbkänslan och att driva på de yngre. Joakim Andersson valde att komma till Vetlanda från Villa och SAIK:s Daniel Berlin är outstanding som ledarprofil och härförare i bandylandet.

Broberg och Bollnäs hamnar också i den här kvartetten. Båda har tappat spelare, men ersatt dessa ganska bra. Vänersborg har tappat Robin Öhrlund till Edsbyn, men alltså fått Markus Kumpuoja från Sirius och Ilja Gratchev från Ryssland.
Vänersborg har en ganska stor omsättning av spelarförluster och värvningar i truppen.

Sirius blir spännande att se. Tappat exempelvis Viktor Lundberg (numera Berling) till SAIK och Markus Kumpuoja till Vänersborg. Men ändå värvat Ted Bergström från Hammarby. Som sagt; Sirius kan utmana om åttondelsplatserna.

Bottenskiktet då?
Motala har haft en motig försäsong och truppen ser aningen tunn ut. Som vanligt kämpiga yttre förutsättningar även om laget i fjol gjorde en bra säsong och var ytterst nära att gå till slutspel efter en tajt åttondel mot Vetlanda. Den bandyhall som skymtas i horisonten är nog en överlevnadsfråga. Med en hall är bandykulturen så stark i Motala att klubben kan växa i Elitserien.

Lika givna lag till de två bottenplatserna som segertipset för Villa är Frillesås och Tellus. Båda med de svagaste trupperna och Tellus går in i serien med såväl sjukdomar och skador som avstängningar. Men jag avstår att tippa vilket lag som tar sig till kvalspel tillsammans med Motala. Detta är alltför svårtippat.

Säsongen 1930/31 var den allra första säsongen i högsta serien. Värst i maratontabellen är Sandvikens AIK med 80 säsonger spelade och vunna 1939 poäng med Västerås SK med 87 säsonger och 1903 poäng som tvåa. På de nio efterföljande platserna i maratonligan (XX/XX säsonger och poäng) ligger Edsbyn (75/1692), Villa (53/1391), Broberg (68/1243), Bollnäs (68/1148), Hammarby (52/1132), Vetlanda (44/1081) och Sirius (60/1028). På plats 14 ligger Vänersborg (36/812), på plats 16 Motala (34/776), på plats 29 AIK (23/169), på plats 48 Tellus (3/29) och på plats 56 Frillesås (2/20).

Och nu startar den 91:a säsongen i vår högsta serie.
Det kan bli den konstigaste någonsin, men att den äntligen är igång, det älskar vi.

Kjell Anderstedt

Wikström: Vore kul med något otippat

, ,

KRÖNIKA. Paraskavedekatriafobi.
Vi får innerligen hoppas att ingen av spelarna i årets Elitserie har denna åkomma.
Speciellt om han tillhör något av lagen som, redan nästa fredag, inleder färden mot podiet på Studenternas läktare när mars månad satts i drift.
Kan bli jobbigt för den stackarn.

Vad betyder då det där Paraskavedekatriafobi?
Fobi för fredagen den trettonde.

Och i det gamla bondesamhället betraktades fredagen som en olämplig dag att arbeta på och om man gjorde det fick det inte vara bullersamt.
Det var också olämpligt att starta en resa, särskilt en längre lite äventyrligare resa.

Olämpligt eller ej, Paraskavedekatriafobi eller ej.
På fredagen den trettonde november startar åtta av manskapen i säsongens upplaga av Elitserien sin bullersamma och äventyrliga resa mot guld och framgång.
De övriga hakar på tåget under helgen.
Vi bandyvänner följer den dramatiska resan från avgång till mål.
På avstånd.
Idag handlar allt om avstånd.

Och tänk ändå hur lätt det är det där med avstånd, men lika fullt har vi så svårt att ta in det.
Ibland blir jag alldeles matt över människans dumhet.
Det finns utrymme för förbättring.

En annan sak som gör mig lite kluven är det här fruktansvärda viruset som inte bryr sig om det är fredag och vilodag eller inte.
Det får mig ibland att fundera.

Är det viktigt med sportsliga framgångar i en värld som svajar?
Ibland tänker jag på vad tusan vi sysslar med.
Ibland tänker jag på att något ljus måste vi få ha i detta kompakta mörker.

Nåväl, det är beslutat om avgång av alla serier så då är det ju bara hänga på.
Idrottsvärldens längsta försäsong har i år varit än längre.
Från den dagen i mars då domaren blåste full tid på Studenternas och Edsbyn fick pokal och hjälmar av guld inför tomma läktare.
Till nu.
När vi hunnit halva vägen av svinnovember.
Visserligen har lagen matchat i hallar och en svensk cup har avverkats.
Men, ni må ursäkta, träningsmatcher och cuper är inte så upphetsande.
Man följer dem med ett halvt öga, lite snett över axeln.
Ja, förutom om det är ens eget lag som matchar, då blir det genast intressant.

På min plats på jorden har hösten varit galen.
Först grå i veckor.

Sedan ett snöfall som fick akutavdelningen på Kalix sjukhus att digna under frustande gubbar med ryggskott.
Ryggskott av snöskottning.
Snön försvann, plusgraderna ökade och stormar tog fart.
Var tog den normala hösten vägen?
Ismakare runt om i landet gråter och kämpar ute på marker som vägrar frysa till.

Dessa ismakare är
höstens riddare.
Grundbultar i svensk bandy.
De står där med slangar och ljummet kaffe under dygnets alla timmar.
Och gör allt i sin makt för att spelarna i deras förening ska få fina förhållanden för sin sport.
Bandymössan av för er.

Hur slutar då det stora alltet?
Vem vinner?
Vem försvinner?

Vinner.
Alla experter nämner tre kandidater.
AIK, Edsbyn och Villa.

Jag är definitivt ingen expert men jag ställer mig enig till de som är det.

Villa.
Vann den där cupen på hemmaplan som kallas ”Svenska Cupen”.

Har tappat Johan Esplund och Joakim Andersson.
Inga dussinspelare det.
Men har två blytunga värvningar i Christoffer Edlund och Erik Säfström.
Edlund har visat att han håller ordning på var målburarna är placerade i svensk bandy efter något år bland målburar i Ryssland och Säfström är en lysande stjärna på sin kant.
Väschötarna blir svårstoppade.
Mycket svårstoppade var ordet.
Final?

Ja, om inget obehagligt inträffar så borde de kunna boka bussbiljetten till Uppsala redan nu.

Edsbyn.
Regerande mästare.
En tung lagmaskin.

Förvisso tappat geniet Tuomas Määttä som, i mina ögon, var ohotad som Elitseriens bäste spelare förra vintern.

Går inte ersätta men Robin Öhrlund från Vänersborg blir spännande att följa.
Final?

Njaää, når nog inte dit men om de gör det så kommer jag inte trilla av stolen i förvåning.

AIK.
Den truppen de förfogar över.

På pappret är det nog den bästa trupp ett svenskt lag förfogat över sen bondesamhällets dagar.
Vimlar av kunskap.
Och rutin.

Målman Bergwall var med och byggde upp nämnda bondesamhälle i den tid han började med bollfångandet.
Han var bäst då.
Han är bäst nu.
Och bakom honom finns Victor Birgersson.

En glimrande målvaktstalang inköpt från Åby/Tjureda som visat under hösten att han på allvar vill utmana om förstaplatsen.
Och mitt bland alla ryssar, finnar, lesjöforsare, smålänningar och annat folk i den uppställningen hittar vi en kalixbo.
Christian Frohm.
Tack vare det namnet får solnaiterna nog finna sig i att bära väskan med det stora favoritskapet.

AIK, Edsbyn, Villa
Förutsägbart och lite tråkigt.
Tänk hur kul det vore med nåt helt otippat.
En vitaminkick.
Tyvärr har jag svårt att se var den kicken skulle komma ifrån.
Upp till bevis ni övriga!

I botten då?
Här är jag bestämd på en sak.
Stäng.
Stäng falluckan ur serien.

I rådande tider kan allt möjligt hända och det vore fruktansvärt för en förening att falla ner på grund av blossande sjukdom.

Tänk om ett lag får in smitta i omklädningsrummet och blir lidande i en till två veckor.
Finns knappt tid till ordinarie matcher än mindre till några uppskjutna.
Hur löser man det?
Nä, stäng luckan nedåt i vinter.
Skola komma ljusare tider och då får man ställa allt till rätta igen.

Då är det väl bara starta igång resan.

I aftonbönen be för att allt går bra och att vi kanske kan ses vid någon is denna vinter.

Håll ut, håll avstånd, håll tummar (endast era egna) och håll om en kär i er närhet.

Älska bandy.

Stefan Wikström

P.s. Måste bara skriva det en gång till; Paraskavedekatriafobi. D.s.

Anderstedt: Vilken sanslös målskytt han är

, , ,

KRÖNIKA Det var länge sedan man kunde sammanfatta en avgörande match på ett så enkelt sätt. Något mer behöver nästan inte sägas om finalen i Lidköping. Om Alan Dzhusoev var fältherre i AIK tidigare i turneringen, så visade Christoffer Edlund utan pardon vem som ägde finalen.

4 klockrena mål imponerar och det visar att klubbfärgen inte har någon betydelse för en av världens vassaste målskyttar. Vi har i många år njutit av hans målskytte, men det har varit i SAIK-tröjan. Det här var första gången i en betydelsefull match, i den blåvita dressen, som han visade vilken sanslös målskytt han är.

En annan storskytt, som i sina bästa stunder kanske är snäppet ännu vassare än Edlund är Erik Pettersson. Två mål fixade ”EP” i finalen.
Bli inte förvånade om dom här två slutar i skyttetopp i Elitserien i vår.

Det här var Villa Lidköpings andra titel i Svenska Cupen. Den första tog klubben 2016, men den här viktorian blir inte den sista.
Det är ett som är säkert!

Det var på ett sätt kul att det var Villa och AIK som möttes i finalen. Två lag som värvat storstjärnor till den här säsongen. Nu fick dom tampas i säsongens första riktiga värdemätare. Och det blev så jämnt man kunde tro…ja, om vi räknar bort Christoffer Edlund förstås.

Semifinalerna då? Ja, den enda som blev spännande var Edsbyn-Villa. 1–1 efter att bara några få sekunder återstod av matchen. Edsbyn fick först en jättechans när Simon Jansson hade att raka in en hörnretur, men missade. På nästa anfall får Villa en vänsterhörna.
Returen ut till Felix Pherson som efter 59:33 enkelt sätter segermålet.

Den andra semifinalen blev inte alls lika spännande. Alan Dzhusoev punkterade nästan matchen med ett hörnmål och turneringens snyggaste skott som från långt håll gav 2–0 innan pausvilan. Sandviken orkade sedan inte ta sig ikapp i andra.

För att titta på insatserna från gruppspelet så var Sandvikens AIK det lag som imponerade mest med tre raka segrar mot Hammarby (5–4), Vetlanda (5–2) och i gruppfinalen mot Villa Lidköping (4–2). Enda laget med full pott från fredagen och lördagen.

Klubben har något bra på gång, trots kämpig ekonomi. Det skall bli intressant att se hur alla unga talanger utvecklas under säsongen. Men bärande är förstås de stora lirarna där Daniel Berlin är den store resen. Men i helgen fick vi se två väldigt bra målvaktsinsatser i Sandviken då både Joel Othén och Jesper Sundving matchades.

Villa Lidköping var stabilt rakt igenom turneringen, förutom i den aningen betydelselösa gruppfinalen.

B-gruppen blev väldigt spännande då det avgjordes först i sista matcherna hur tabellen skulle se ut. Även om AIK tog sig ända till final så hade det kunnat sluta i gruppspelet då Motala i sista matchen stretade emot bra och hade oavgjort ända in i mitten av andra halvlek.
Men dramatiken slutade inte där.

AIK var tvunget att vinna med 3 mål för att inte riskera att VSK och Edsbyn skulle spela oavgjort i sista matchen. AIK hade då riskerat att bli utslaget på målskillnad. Men sett till resten av turneringen så var det rättvist att Gnaget gjorde Byn sällskap till semifinal.

Att Västerås SK, Hammarby, Vetlanda och Motala skulle lämna turneringen efter gruppspelet var inte någon direkt överraskning för mig. Men med litet mera flyt hade i alla fall Hammarby och VSK kunnat ta sig vidare. Hammarby torskade bara med uddamålet mot Sandviken och VSK hade med litet mera medgång fått till en målskillnadsaffär med AIK och Edsbyn.

Att Vetlanda och Motala skulle kamma noll hade många räknat med. Men Vetlanda gjorde två bra matcher mot Sandviken (2–5) och Hammarby (3–2). Motala spelade ganska jämnt i alla tre gruppmatcherna mot VSK (2–4), Edsbyn (3–5) och AIK (3–6).

Festen kring en sådan här turnering med hemmalaget i final hade naturligtvis sett helt annorlunda ut med publik på läktarna. Men i fortsättningen av säsongen får ju i alla fall 300 personer chansen att se bandy på plats.

Att vinna fighten mot coronaviruset är såklart viktigare än välfyllda läktare just nu.
Men det kommer ju en dag när vi kan fira att bandy blir en publikupplevelse igen.
Den dagen längtar vi alla till, även om den inte kanske kommer den här säsongen.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Upplevelserik första dag i Svenska cupen — men skärpning, Bandypuls

, ,

KRÖNIKA En upplevelserik första dag på Svenska cupen fick vi som var klistrade framför teven, datorn eller surfplattan. Resten av helgen lär bjuda på än mer dramatik.

Grupp 1
Villa Lidköping–Vetlanda 5–0
Segertippade Villa tog för sig direkt och lät inte Vetlanda få något grepp alls om händelseutvecklingen. Felix Phersson och Christoffer Edlund tvåmålsskyttar.

Villa fick precis den start på turneringen som laget också behövde för att få ett rejält självförtroende. Vetlanda räckte inte till att stå emot.

Sandviken–Hammarby 5–4
Den första riktigt spännande matchen i turneringen. Hammarby stod verkligen upp mot Sandviken. Bajen hade också ledningen så långt in i matchen som 8 minuter in på andra halvlek. Sandviken gick ikapp och ryckte åt sig en tvåmålsledning med 9 minuter kvar av matchen. Sista reduceringen till 5–4 kom för sent när tiden rann ifrån Bajen.

Hammarby–Villa Lidköping 1–6
Hammarby gjorde en mycket bra första halvlek, men råkade ut för ett väldigt psykologiskt baklängesmål när Christoffer Edlund gjorde 2–0 till Villa precis innan halvtidssignalen.
I andra halvlek var det bara ett lag på banan och Villa rann ifrån ganska enkelt. Hammarby resignerade långt innan slutsignalen.

Vetlanda–Sandviken 2–5
Vetlanda stod upp bra mot Sandviken i första halvleken. När Jocke Andersson sen blev skadad föll Vetlanda ihop och Sandviken tog över matchen helt. Fem olika målskyttar i det svartvita laget visar att många tar ansvar framåt i brist på fixstjärnor. Tror ändå att SAIK måste vara bra en hel match istället för att bara göra bra ifrån sig i andra halvleken för att lyckas i slutspelet på söndag.

Grupp 2
Västerås–Motala 4–2
Motala tog ledningen tidigt i första halvleken och höll faktiskt ställningarna till pausvilan.
Sen tog Västerås över, men det var spännande ända tills bara drygt 4 minuter var kvar.
Då punkterade VSK matchen med sitt 4-2-mål.

Edsbyn–AIK 3–3
Premiärkvällens mest spännande match. Ett möte som svängde fram och tillbaka. 3–0 till Edsbyn så långt in i matchen som 10 minuter in på andra halvlek.

Men AIK reste sig och Alan Dzhusoev, AIK:s bäste spelare, kvitterade på övertid. Sen knep AIK också den efterföljande straffläggningen.
Den blir avgörande om Edsbyn och AIK hamnar på samma poäng i sluttabellen om inte målskillnaden eller mest gjorda mål skulle avgöra.

Det är tidigt på säsongen. Det märktes på flera håll och kanter. Domarna var inte alltid i synk med varandra när det gäller att ta gemensamma beslut istället för att peka åt olika håll. Men det lär väl bli bättre redan under fortsatta helgen kan man hoppas.

Vi är alla i dagens läktartomma situation beroende av de streamade sändningarna av turneringen som webbsiten Bandypuls ansvarar för.

Här är ett par tips efter första dagen så kan ni som är kommentatorer genom ett uns av förberedelse bidra till en rejäl kvalitetshöjning för tittarnas skull.
Det är viktigt att ta tittarna på allvar när man kommenterar.
De är värda att du som kommentator är påläst och förberedd. Det är inte okej att inte ha koll på varför vissa spelare inte spelar när dom faktiskt är avstängda.

Att kunna reglerna är också ett ganska lågt krav vi ställer, annars blir vi vilseledda. Vid oavgjord match mellan två lag i Svenska Cupen är det inte alls de efterföljande straffarna som i första hand skiljer lagen åt om de landar på samma poäng i sluttabellen. I första hand är det målskillnad och därefter flest gjorda mål, innan det är straffarna i ett eventuellt oavgjort inbördes möte som avgör.

Nu är det två dagar kvar av turneringen så det får bli skärpning i TV-hytten så vi tittare får den behållning vi kräver.
Vi betalar ju ändå för sändningarna.

Villa Lidköping och Sandviken går till semifinal från grupp 1.
Men semifinalplatserna i den andra gruppen är helt öppna. VSK har 2 poäng och AIK och Edsbyn har 1 vardera. Det räcker förstås för VSK att vinna en av matcherna mot AIK och Edsbyn för att gå till semifinal.
Men förlorar grönvitt båda matcherna, ja då blir det Gnaget och Byn som går till semifinal.

Sandviken och Villa Lidköping skall också göra upp om första- och andraplatsen i grupp 1 i morgon. Det blir en spännande lördag och säkert också söndag. Jättekul!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Svenska cupen blir högintressant

, ,

KRÖNIKA Trots den annorlunda försäsongen utan World cup som en given ingrediens så står nu elitserielagen på herrsidan inför utmaningen Svenska cupen. Träningsmatcher har spelats, även om lagen haft väldigt olika förutsättningar. Vissa lag har matchats flitigt och till och med turneringslirat i Vänersborg, andra har haft det tunnsått med matcher.

Svenska cupen i Lidköping blir därför högintressant och den första riktiga värdemätaren. Cupen har spelats på olika platser sedan 2005 då Edsbyn blev cupmästare i sin hemmaborg. Nu är det dags för 16:e turneringen. Svenska cupen har utöver Edsbyn också spelats i Västerås och Vänersborg, men sedan 2011 är spelplatsen Lidköping.

Mest framgångsrikt är Sandvikens AIK som blivit cupmästare hela 6 gånger. Edsbyn och Hammarby har 3 titlar, Västerås SK 2 och Villa Lidköping 1.
Kanske dags att hemmaklubben kniper sin andra cuptitel i år. Det är mycket som talar för det, även om cup alltid är cup. Och som sådan väldigt oförutsägbar.

Jag tänkte ändå ta mig friheten att ranka lagen efter mitt eget huvud och utifrån förutsättningar och prestationer hittills under hösten.

1. VILLA LIDKÖPING
Villa har presterat bra i nästan alla träningsmatcher och känns som det mest kompletta laget så här långt. De värvade stjärnorna Christoffer Edlund från Jenisej och Erik Säfström från Sandviken har haft en ganska enkel anpassning till den nya miljön. Jag skulle bli mycket förvånad om inte Villa Lidköping åtminstone tar en finalplats.

2. AIK
Här är den nya mixen av alla stjärnspelare inte lika lätt att få ihop till ett komplett lag på samma enkla sätt. Här ska också nationella kulturer flätas ihop. Det kommer ta litet tid. Det har också resultaten hittills visat. Men AIK kommer att växa för varje match och det råder inga tvivel om att det här stjärnbygget blir vinterns mest intressanta lag. Jag håller AIK som tvåa inför Svenska cupen eftersom jag tror ”Murren” och Co. får ihop det ett snäpp ytterligare sedan turneringen i Vänersborg.

3. EDSBYN
Klubben har fött vinnarskallar i decennier! Ska vi gå efter försäsongen, och det ska vi, så har laget inte övertygat. Många insläppta mål och varierade resultat. Som ett exempel kan vi nämna dubbelmötena med Sandviken där mästarna blev utspelade med 7–0 en halvlek borta, men reste sig hemma och vann komfortabelt. Notabelt ändå förlustmatch mot AIK. Men känner jag ”Byn” rätt så är träningsmatch hisnande långt ifrån cupfighter.

4. SANDVIKENS AIK
Likt en av legenderna om Fågel Fenix så reser sig alltid den här klubben. En av legenderna berättar att Fenix bränner sig själv på bål för att ur dess aska uppstå i föryngrad gestalt. Precis så är det i Sandviken. Många trodde inte att laget skulle bli att räkna med alls förra säsongen. Men det blev semifinal mot Edsbyn. I år har laget förlorat ytterligare viktiga kuggar. Ersatt klokt och likt Fenix återuppstå i föryngrad form. Precis som Edsbyn så har Sandviken haft en extrem förmåga att hela tiden slussa in nya unga spelare som snabbt tar plats. Försäsongen har varit varierad, men segrarna mot Edsbyn och utspelningen av Västerås SK senast (5–1) imponerar.

5. VÄSTERÅS SK
De grönvitas enda förlust i höst är ovan nämnda bortamöte med SAIK. Västerås har ett lag där det inte hänt så mycket sedan förra säsongen. Martin Landström har förvisso gått till Baikal Energy. I övrigt har Micke Carlsson kunnat bygga vidare från fjolåret. VSK är alltid att räkna med och det blir intressant att se om laget kan snuva Edsbyn eller AIK på en semifinalplats i helgen.

6. HAMMARBY IF
Eftersom jag bygger den här rankingen på hösten hittills så hamnar ”Bajen” på sjätteplatsen. Inte så mycket utifrån lagets prestationer, utan mera utifrån frånvaron av prestationer. Laget har inte spelat särskilt många träningsmatcher och vi vet att det är mycket nytt som skall samordnas. Hammarby är ju också en av de ekonomiskt tyngda klubbarna som inte heller kunnat värva speciellt stort. Christoffer Fagerström blir såklart anfallsesset i vinter, men nu är han avstängd fyra matcher in i Svenska cupen efter försyndelsen mot Johan Esplund i senaste slutspelet.

7. VETLANDA BK
VBK fick bara stryk med uddamålet mot Villa Lidköping i en träningsmatch. I övrigt inte i direkt något direkt krävande motstånd. Delvis nybygge även här och det känns också spännande. Inte minst med Jocke Anderssons återkomst i laget. Jag tror inte laget rår på Villa, SAIK och Hammarby i gruppspelet, men säker är jag inte.

8. IFK MOTALA
Motala har haft en motig försäsong. Inte bara beroende på sina miserabla träningsförutsättningar. Laget har också endast spelat två träningsmatcher. Haft otur med sjukdomar som ställde in en match och issmältning i Stockholm som ställde in en annan. Jag känner inte att jag kan sätta Motala högre i den här rankingen. Men skrällar hör alltid till bandyns riktiga höjdpunkter.
Du som läser gör säkert din egen ranking. Det är alltid kul inför sådana här turneringar även om felmarginalen nästan alltid är stor. Det erkänner jag direkt.

Hur går det sen då? Lagen är indelade i två grupper. I A-gruppen spelar Villa Lidköping, Sandviken, Vetlanda och Hammarby. B-gruppen innehåller Edsbyn, AIK, Västerås och Motala.
Mina semifinaltips blir nog att Villa och Sandviken tar sig vidare från A-gruppen och Edsbyn och AIK från B-gruppen. Slutsegrare är alltid nyckfullt att tippa, men jag sätter en hundring på Villa Lidköping.
Men jag räknar inte med någon stor förtjänst på det spelet.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: 10 minuter hade varit befogat — inget mer

, , , ,

KRÖNIKA Äntligen har försäsongen gått in i litet mera av tävlingsmatcher. Men vi bandyälskare har bara att hoppas på att så många matcher som möjligt streamas på nätet. För det lär nog dröja innan vi kan besöka arenorna och få njuta av den där riktiga känslan. Publikrestriktionen om maximalt 50 åskådare på idrottsevenemang ser ut att gälla bra länge än.

Många hoppades ju att en ökning till 500 åskådare skulle få börja gälla snart.
Men det ser mörkt ut.

Möjligheten att kunna ha 500 åskådare skulle betyda oändligt mycket för många idrotter, inte minst för bandyn. Ingen stor publiksiffra för de normalt publikstarka lagen.
Men för många klubbar kämpar med ekonomin och en lättnad på detta hade inneburit mycket.

Samtidigt får man ha förståelse för att Folkhälsomyndigheten inte vill ta några risker, trots allt så ser ju coronaläget inte så bra ut just nu.
Men för bandyn tror jag att en publik på 500 personer skulle betyda enormt mycket.

Coronapandemin ger inte bara problem vad gäller publikintäkterna. Flera stora turneringar ställs in. VM i Irkutsk har redan ställts in och det är inte mycket som talar för att World Cup kan spelas med tanke på att reserestriktionerna till länder utanför EU lär ligga fast ett bra tag till. Ett antal internationella turneringar för yngre lag är osäkra. Beslut från internationella bandyförbundet, FIB, skall komma 1 november.

Men vi kan glädjas åt att tävlingsmatcherna kommit igång. Den här helgen avgörs turneringen med det litet udda namnet Vänersborgsklubban cup.
Fyra lag möts i enkelmatcher. Deltagande lag är Villa Lidköping, IFK Vänersborg, AIK och Frillesås.

Villa ser ut att rinna igenom turneringen obesegrade. I denna stund, lördag kväll, har laget två raka segrar. Igår seger mot AIK med 52 och idag Frillesås med 71.
Mest fokus har väl hittills varit när Villas Martin Johansson tacklade AIK:s Daniel Andersson igår fredag.
AIK har anmält Martin Johansson och menar att tacklingen var brutal, men domaren Anders Berg valde att helt fria och Johansson klarade sig även från utvisning.
När jag granskat situationen ett antal gånger så får Daniel Andersson en tackling av Martin Johansson. Samtidigt är Andersson inte riktigt i balans när han tar emot passningen och det gör tacklingen tuffare.

10 minuter hade varit befogat — inget mera.
Men anmäld blev han och därmed avstängd tills beslut tas.

Men vilken härlig avslutning av turneringen när IFK Vänersborg skrällde rejält på lördagskvällen mot AIK. Seger med 3–2.
Så nu är det klart för ett derbyladdat avgörande mellan Vänersborg och Villa.
Undrar hur mycket publik den matchen skulle lockat i ett normalt läge

***
Damerna spelar play off i Svenska cupen. Idag avgjordes semifinalerna.
AIK-Västerås SK möttes i den ena och mästarinnorna knep den ena finalplatsen med en 53-seger. Men matchen var länge jämn och AIK blir att räkna med i vinter.
Det lär bli fler lag som lägger sig i den övre delen på damernas elitserie den här säsongen.

Skutskär, som spelat flera finaler, slogs ut i den andra semifinalen med buller och bång av Villa Lidköping.
81 imponerar verkligen och inte minst att målskyttet spreds ut på många spelare. Damernas elitserie kan bli bättre och jämnare än på mycket länge.
Finalen i Svenska cupen på söndagen mellan VSK och Villa är inte lättippad.

***

Träningsmatchandet för herrarnas elitlag rullar i övrigt vidare. Vetlanda slog ganska lätt Motala hemma på lördagen med 62 och Hammarby slog Broberg med 84.
Mästarlaget Edsbyn är också igång såklart. Har mött Sandvikens AIK i två raka matcher. Lagen tog en enkel seger vardera på respektive hemmaplan.
Kanske elitserien blir jämn ändå i vinter. Det hoppas vi på.

Närmaste höjdpunkten vad gäller turneringar är Svenska cupen för herrar 23-25 oktober. Deltagande lag är Villa Lidköping, Sandvikens AIK, Vetlanda och Hammarby i ena gruppen och Edsbyn, Västerås, AIK och Motala i andra gruppen.
Svårtippat och spännande i arenan i Lidköping.

Kjell Anderstedt

Bandyfeber väljer en annan väg — vill du stötta?

,

Det är enkelt. Bandyfeber är ”plusfritt” och innebär att inget är låst bakom betalväggar. Så har det alltid varit och så vill jag att det ska förbli.

För mig känns det jätteviktigt att vi alla ska kunna ta del av kvalitetsjournalistik kring elitbandyn. Jag är bara en liten, liten pusselbit i ett stort medielandskap där alltmer material är just bakom betalväggar. Men jag vill påstå att Bandyfeber ligger i framkant på mycket.

Det bästa med att inte vara bakbunden av en koncern och kanske nitiska redaktionschefer har sina fördelar. Det finns ingen som lägger sig i, tystar eller på annat sätt hindrar arbetet. Vill jag göra något, så gör jag det.

Med tanke på den pågående pandemin så är det dock mycket som är osäkert. Liksom många andra så har jag det tufft ekonomiskt. Ditt stöd är mer viktigt än någonsin.
Varje krona är guld värt och möjliggör att jag kan satsa på daglig bevakning av Bandyfeber. Nämligen att fortsätta skriva om bandyns historia, nyheter och annat kring världens bästa sport.
Oavsett vad så kommer jag göra allt för att värna ditt bandyintresse, nu och i framtiden.

Mattias Bladh

Anderstedt: Lämna sandlådan, ni är vuxna nu!

, ,

KRÖNIKA När man följer den hysteriska och kaosartade utvecklingen just nu i svensk bandys inre katakomber kastas jag direkt tillbaka till mina barnaår hemma i Sandviken. Leken i sandlådan gick för det allra mesta lugnt till, alla hade sina spadar, favoritbilar, traktorer och lastbilar som man oftast lekte med.

Ibland bytte man med varandra för att få litet omväxling i grävandet och transporterandet av grus.
Men ibland tog slitningar och skrik och tandagnisslan över leken.
Någon i gråtande skrik och spadar kastades så långt man kunde.
Men då var jag 4 år gammal.

Men hu så snabbt minnet gav sig till känna när jag läser om samma låga kaos i Svenska Bandyförbundet. Det är ju två personfrågor som vuxit sig rejält stora. Dels huruvida sittande ordföranden Per-Anders ”Nöne” Gustafsson skall få förnyat förtroende på lördag eller om han skall röstas bort och valberedningens utmanare Jesper Kärrbrink ta över klubban. Dels det kaosartade årsmötet i bandyns distrikt Mellan som röstmässigt är det största bandydistriktet.

Efterdyningarna till det årsmötet tar ordet kaos till nya höjder.
Genom fullmakter från flera vilande bandyklubbar, det sägs att de inte haft någon bandyverksamhet på flera decennier, avsattes distriktets ordförande Bo Häggqvist.
Istället valdes Bo Ribers.
Därefter lades distriktets röster för sittande Per-Anders Gustafsson till Svenska Bandyförbundets årsmöte på lördag.

Men nu menar flera klubbar att hela mötet skall ogiltigförklaras då det skulle strida mot demokratiska principer.
Å nu slits det hår på förbundskansliet kan jag tänka.

Juristen Henrik Nilsson har fått i uppdrag att lösa knuten tills på lördag. Men hur det skall lösas verkar ingen veta. När dessutom förbundsjuristen samtidigt anklagas för jäv då han skall ha villkorat sitt fortsatta arbete med att nuvarande ordförande får sitta kvar, då blir allt ännu rörigare och svårare och tiden är minst sagt knapp.

Här skulle behövas en klok medlare som lyfter de inblandades perspektiv till en något högre nivå.

Nåväl. Det som behövs i svensk bandy är inte sådana här hårresande sandlådefasoner.
Jag kan inte personstriderna i detalj så jag avstår från någon värdering av kandidater.

Men det jag kan göra är att enkelt se att bandyn just nu inte vare sig är betjänt av en sån här strid eller har råd med den mitt i all coronaproblematik där mycket av säsongen fortfarande har stora frågetecken. Om dessutom lördagens ordförandeval leder till ytterligare aggressiva bildningar av nya läger så är man illa ute.

Utan att förenkla personfrågornas betydelse så kan jag konstatera att det suttit mången god ordförande för svensk bandy genom åren. Om lägren väljer att lägga ner sina största stridsyxor och besinna sig innan årsmötet så kommer förbundets och bandysveriges arbete fortsättningsvis att gynnas. Det handlar om val av två personer. En sprungen ur bandymyllan och en med bandybakgrund men som mestadels jobbat kommersiellt utanför bandyn.

Bandyn har två olika kandidater. Tror medlemmarna mest på att det vore bra att jobba vidare och lösa problem med nuvarande roder så väljer man ”Nöne” och tror man att konkurrenten kommer in med nya insikter så väljer man motkandidaten.

Jag är övertygad om att bandyn kan gå vidare oavsett vem som blir ordförande. Men det bandyn absolut inte har råd med är ett aggressivt krig på årsmötet som söndrar mer än enar.

Nu behöver bandyn samla krafterna framåt. Lämna sandlådan och ta ansvar för framtiden! Bandyn är för viktig för idrottssverige för att bli marginaliserad och söndrad av ett inbördeskrig.

Kjell Anderstedt

Wikström: Den vackraste sporten av alla börjar ta fart

, ,

Jag flyger över ett land.

Ett land som går mot höst.
När väckarklockan jagat upp mig ur skön säng vid pass 05:15 har solen inte orkat upp över taket hos grannen på andra sidan vägen.
Den tidiga morgonen känns ännu tidigare.
Solen gör tecken på höstens ankomst.

Ett land där dofter från tusentals öppnade surströmmingsburkar ligger som ett dis över altaner, terrasser och allehanda uteplatser runt om i landet.

Ett land där den vackraste sporten av alla börjar ta fart.
”Vi är alla glada bandybarn,
Bollfest, bollfest hela da´n.
Slå på stort det har vi alltid gjort,
så det är bollfest, bollfest hela da´n”

De flesta lag gnuggar på små isar med alldeles för hög sarg.
Nya skridskor ska formas med skavsår och svullna fötter som följd.
Träningsmatcher i ståtliga byggnader medan andra lag kanske tappar sina isytor på sin ort.
Kommuner ska spara en peng.
Stänger de konstfrusna isarna.
Sparar på de små.
Orättvisan slår hårt mot de små.
Bandyn som en gång var är inte längre.
De små orterna har inte en chans längre.
Jag känner sorg för det.

Jag ser ett elakt virus sätta sin prägel på samtiden.
Alla frågar sig, hur ska det bli?
Hur ska framtiden te sig?
Vem vet, inte du.
Vem vet, inte jag.
Vi vet ingenting nu.
Vi vet inget idag.

Föreningslivet vill veta.
Bandysport utan publik?
Med begränsad publik?
Femtio?
Sjuttiotvå?
Hundra?

Och just nu diskuteras bara arenor med sittplats.
Hallå!
Vi äro många med enbart ståplats.
Än så länge i alla fall.

Beslut är taget.
Vi kör!
Bandy ska spelas även denna vinter.
Med eller utan eller några få åskådare.
Ingen vet.
Vi kör!

I min värld ett klokt beslut.
Känner att vår lilla sport riskerar försvinna totalt i bruset om serier tystnar.
Men jag känner också all sympati för de klubbar som tappar stora påsar med sedlar i uteblivna publikintäkter.

Frågorna ställer sig i kö inför denna ovissa framtid.
Förutom pengar och publik kommer frågorna om det sportsliga i skymundan.
Får ta till armbågarna för att ta sig fram.

Vilka vinner guld?
För damer.
För herrar.

AIK.
Flipp?
Flopp?

Hur bra är regerande mästarna Edsbyn utan Tuomas Määttä?
Fullständigt överlägsna senaste vintern.
Nu?

Hur ska det gå för Tanja Illarionova i Skutskär?
Målskytt av högsta kaliber i Kalix i Allsvenskan.
Nu steppar hon upp.
Jag är fullständigt övertygad om framgång.
Fullständigt var ordet.

Vem vinner herrarnas Allsvenska?
Hur går det för Kalix?
Orkar jag en helvetesvandring genom vintern ännu en säsong?

Fråga Lund.
Fråga en uggla.
Ingen vet.

Jag ser, tyvärr, att det stormar på toppen.
På den topp där de som bestämmer över vår sport huserar.
Paj kastas.
Personligen har jag lika lite insikt som en kolgruvearbetare har utsikt.
Noll.
Ger mig därför inte in på vem som har rätt eller vem som har fel.
Jag kan bara tycka allt känns så onödigt.
Vår sport behöver inte all denna negativa reklam.
Inte nu.
Inte sen.
Aldrig.
Sånt här skär djupa sår.
Släpp prestige och lägg alla kort i leken på bordet.
Från bägge parter.
Ärlighet.
Sen går vi vidare.
Och vänder blad.
Innan det totala kaoset infinner sig.

Och förresten har jag åkt i samma hiss som nuvarande ordförande.
På Hotell Malmen i Stockholm.
Han var bra på att åka hiss.

Apropå Stockholm.
Bandyhall minsann.
På tiden kan jag tycka.
Måndagen 24 augusti, dagen då Bartolomeus har namnsdag och jultomten bara har fyra månader kvar på sin semester.
Den dagen blir för evigt inpräntad i stockholmarnas bandyhistoria.
En ståtlig pjäs som snickrats på under två år stod färdig för invigning.
I Gubbängen.

Denna Gubbäng som Stockholms stad år 1908 köpte av lantbrukaren Albin Arvidsson, men det dröjde fram till 1940-talet innan man kom igång med stadsplanering och byggande.
Och nu långt senare stoltserar man med huvudstadens första hall för skridsko- och bandysport.
Men det lär bli trångt där.
Många vill in.
AIK, Tellus, Hammarby, GT76 och säkert några till.
Vuxna, ungdomar och små pysar.
Alla vill in.
Jag tror inte jag vill vara den som ska planera tider för alla spekulanter.
Jag håller mig till min lilla fabrik.

Från min plats där ovan ser jag en bomb brisera.
Legendaren Mikhail Sveshnikov, som en gång kastade sin klubba i en soptunna på arenan i Kalix och några år senare gör sitt sista mål i karriären på samma arena, lämnade Ljusdal i våras och flyttade 662 mil österut.
Långt, långt bort i Chabarovsk skulle träna den lilla kvartersklubben Neftyanik.
Och i detta nu meddelas att han vänder hem igen.
River sitt kontrakt, tar sin trunk och drar hem till Hälsingland igen.
Fortsättning lär följa.

Han är snart äldre än Grekland, men jag är övertygad om att han kan roa (eller föralldel oroa) oss med andra färger än gulgrönt på hjärtat.
Jag tumlar väl inte baklänges av förvåning om jag ser en tröja #66 åka omkring på Fomab Arena i Kalix lördagen den sjunde november.
Kanske kastar han sin klubba i frustration.
Kanske gör han ännu ett mål trots att han gjort sitt sista.

Jag flyger över att land.
Ett land som står redo.
Redo för världens, i särklass, vackraste sport..
….BANDY!

Håll ut så ses vi snart runt isen.

Stefan ”Sargis” Wikström

Anderstedt: Rätt av förbundet med de nya regelförändringarna

, ,

KRÖNIKA Svenska bandyförbundet har tagit till sig av kritiken att man tidigare varit för feg att införa förändringar i de högsta serierna. Det har gjorts ett antal prov av olika nya regler i turneringar innan seriestart, men det har varit si och så med beslutspotensen.
Många är det som tyckt att regler borde införts när försöken varit lyckade.

Nåväl, nu torgför förbundet sina regelnyheter och den som gör det är domarlegendaren Håkan Sjösten som är ordförande i förbundets regel- och domarkommitté. Håkan är en man med klokskap och även nytänkande.

Alla förändringar som uppmuntrar en offensiv bandy är bra. Publiken vill se fart, fläkt och mycket mål, men samtidigt njuta av imponerande försvarsprestationer och målvaktsräddningar. Men offensiv bandy gillas av alla, inte minst dom som betalar för underhållningen.

Därmed har jag redan nästan sagt vad jag tycker om förändringarna.
Men vi tar dom en och en så det blir tydligare.

LÄNGRE KLUBBOR TILLÅTS

Maxlängden på bandyklubban blir nu 130 cm, en förlängning med 3 cm. Det är väl himla bra och en rättvisefråga att både korta och långa spelare kan använda klubbor som passar dom själva.

OFFENSIVA SPELARBYTEN VID HÖRNOR

Många tycker att hörnorna har för stor betydelse i bandyn och många lag har blivit specialister på att spela till sig hörnor. Nu uppmuntras de skyttestarka lagen ytterligare när det lag som tilldelas hörna också får göra spelarbyten i samband med hörnor.

Kan det bli longörer av bytena?
Här får domarna vara rappa och se till att det blir fart på eventuella byten. Det kan ju också det försvarande laget bidra till genom att snabbt ställa upp i målet.
Vi får se om det också betyder fler hörnmål.

ALLA MATCHER SKALL AVGÖRAS

Här tar bandyn efter ishockeyn. Förlängning vid oavgjort och 7 utespelare och 1 målvakt i lagen under förlängningen på 10 minuter. Skiljs inte lagen åt då väntar 5 straffar.
Det är bra, strunta i att hockeyn var före. Förändringen blir inte sämre för det.
En klar uppmuntran av offensivt spel.

Dels blir sista delen av andra halvlek offensiv om det är oavgjort, dels hägrar extrapoängen som det lag får som avgör i sudden.

Kan matcherna bli för långa för publiken på exempelvis fredagskvällar när man vill hinna med annat än bandy också?
Nja, här får domarna se till att det inte blir någon onödig paus.

Det var ändå bara en bråkdel av matcherna i vintras som slutade oavgjort i Elitserien.
11 % av matcherna blev oavgjorda, 51 % slutade med hemmaseger och 38 % av matcherna vanns av bortalaget. Men en klar uppmuntran av offensivt spel är förändringen onekligen.

INGA MÅLVAKTSUTKAST INOM STRAFFOMRÅDET

Målvakten måste kasta bollen till medspelare utanför straffområdet. Det här uppmuntrar snabba uppspel av målvakterna och samtidigt en offensiv ”forechecking” från motståndarlaget. Bra!
Det skall bli kul att se hur de här förändringarna faller ut i herrarnas- och damernas elitserie och i herrarnas bandyallsvenska i vinter.

Men hur det överhuvudtaget kommer att bli med vinterns seriespel och om det kommer att finnas några åskådare, ja dom frågorna lär nog inte bli besvarade förrän senare.
Det är nog bara virusspridningen som kan styra det.

Kjell Anderstedt

Bladh: Ni kommer älska årets sommarläsning

,

KRÖNIKA Kanske får jag äta upp den där rubriken. Men jag är glad och stolt över att ni trogna läsare stöttar upp min satsning på årets sommarläsning — som hittills varit en stor succé.

Nu står juli månad inför dörren — och du kommer inte bli besviken om du swishar en slant även nu. För ekonomiskt blöder jag mer än lovligt. Delvis säkerligen på grund av den miserabla pandemin vi befinner oss i. Det är i princip omöjligt att få företag att sponsra mig eller inleda något ekonomiskt gynnsamt på längre sikt.

Men hittills har det alltså blivit tre delar i artikelserien om bandyns historia i Sverige.
Tre delar där jag slitit mitt hår för att få allt rätt.
Faktamässigt och stilistiskt på mitt alldeles egna vis.
Jag är petig — knappast perfekt — på gott och ont men ska jag göra någonting så gör jag det fullt ut.
Det krävs en hel del för att jag ska trycka på publicera-knappen.

Det blir alltså rätt mycket jobb på obekväma tider mitt i allt med trilskande barn (emellanåt).
Men om man älskar bandy, så är det svårt att stå emot.

Målsättningen är ändå att köra ända in i kaklet och påbörja del fyra.
Och jag vill inte stanna förrän vi når år 2020.
Det ska — ursäkta språket — bli jävlarimig bra.

Ni är många ”bandynördar” därute och förutom att förhoppningsvis ge er tillbaka något bra, så ser jag texterna (och bilderna) även som en potentiell källa till att informera och möjligen inspirera personer utan något nuvarande superintresse för bandyn.

För bandy är ju världens bästa och vackraste sport.
Det finns mängder av historier att berätta.
Och jag är beredd med pennan.

Mattias Bladh

Vill du bidra? (Se nedan för Swish-nummer). Alla som donerat i april, maj och nu i slutet av juni kommer få sitt namn/företag uppskrivet i ett separat inlägg.

Swish: 070 480 74 52

Sommarläsningens intåg — vi behöver ditt bandyhjärta

,

När jag var mer än rädd för att stänga igen Bandyfeber inför maj månad dök följande hjältar upp på några dagar i slutet av april.

Titta nedan. Personer som jag personligen skulle vilja ge en kram. Vi börjar med att titta på namnen:

Mikael Westerberg
Jon Erik Botås
Daniel Andersson
Mats Anderstedt
Sylve Andersson
Daniel Jäderberg
Victoria Bergwall
Stefan Widegren
Ann-L Claesson
Kåre Jonsson
Stefan Hallgren
Anders Hedlund
Johannes Gustavsson
Lind Skogsberg
Ulf Alexsson
Erik Stål
Fredrik Hansson
Peter Ericsson
Joakim Larsson
Svante Fält
Johan Karlsson
Anders Nylén
Åsa Staaf Blic
Peter Johansson
Mona Gjermandssen
Björn Olsson
Håkan Löfblad
Mattias Wallin
Dan Eriksson
Lars Olsson
Henrik Johansson
Hans Östlund
Kenneth Behrendt
Jörgen Persson
Morgan Åkesson
André Onelius
Marcus Olsson
Väinö Kaarto
Linus Palmborg
Roger Embretssen
Anders Karlsson
Ulf Bogren
Stig Dammbro
Lucas Dalin
Carolina Tengström
Joakim Elfving
Roger Eriksson
Robert Ekwall
Mats Larsson
Sören Gustavsson
Peter Jansson
Jan Lundborg
Jan Hylander
Johan Andersson

Är något felaktigt — hör av dig så korrigerar vi på en gång.

Alla har ni bidragit stort när jag körde ut en ”desperat” krönika i slutet av april. Fantastiskt!
Och vips, så var problemen lösta och maj månad var mer än välkommet.
Kan inte tacka er nog.

Jag är ÖVERTYGAD om att ni kommer sluta upp ånyo.
Juni står inför dörren och det finns så fantastiskt mycket att berätta i vår bandyhistoria. Få ditt namn uppskrivet. Visa idrottssverige att bandyn ska få den uppmärksamhet den förtjänar.

Kort sagt: jag — för jag är dessvärre ensam om att skriva artiklar eller reportage — kommer kavla upp armarna, jobba hårt och servera läsning i världsklass. Ni vet vad ni får.

För vad vore väl bättre än att just du som läser detta kan läsa skön, fördjupande bandyläsning på sommaraltanen, stranden, hammocken eller var du nu befinner dig i vårt avlånga land?
Det blir då i så fall tredje året i rad med sommarläsning (!).

För det är speciella tider och det är, utan att hymla, stentufft.
Vill ni så kör vi. Tillsammans.
Älska bandy.
Stort tack för ditt stöd!

Mattias Bladh

Anderstedt: En idé till säsongsupplägg — om publiken måste stanna hemma

, ,

KRÖNIKA Pandemin har lagt sin mörka skugga över världen, skapat alla begränsningar, ansatt sjukvården väldigt hårt, attackerat mångas hälsa och allas våra framtidsplaner. Att då samtidigt fantisera om den kommande bandysäsongen blir en kullerbytta som lätt kan likna den mest skruvade Lars Nohrén-pjäs. Silly season, spekulationer, värvningar, spelares och tränares tankar huruvida de skall visa klubbhjärta eller gå vidare och följa pengarna har inte riktigt det största intresset just nu.

Men likväl, vi har spelat bandy sen urminnes tider. Vi som älskar sporten har kastats mellan njutning och förfäran, uthärdat krig, isande kyla, hällregn, springmatcher i issörja, sportslig besvikelse och euforisk glädje. Allt det som vi bara älskar med den mest fantastiska av sporter.

Det finns såklart minst två grundläggande scenarier för vad som händer med pandemin fram på senhösten. Endera så har vi samma läge som nu som skapar stora konsekvenser för exempelvis Elitserien. Eller så har smittan klingat av och vi kan genomföra den kommande säsongen med stor publik och fantastisk underhållning.

Det kommer trots allt en ny säsong, oavsett allt annat. Men om Folkhälsomyndigheten skulle besluta, som Riksidrottsförbundet flaggade för så sent som häromdagen, att publiken får stanna hemma åtminstone fram till nyår, hur gör vi då? Bandyklubbarna har, i de allra flesta fall, inte bottenlösa kassakistor att ösa ur. Hur ska man få underskotten att bli så små som möjligt den här kommande säsongen? Kommer staten att stötta för publikbortfallen? Ja, det är möjligt, men som vanligt inte med heltäckning.

De ekonomiska problemen som nu tynger sporten kommer, om publiken uteblir, att fortsätta urholka verksamheterna. Men bandyn kunde trots allt, till skillnad mot exempelvis ishockeyn, genomföra hela slutspelet och finalen i våras. Detta med litet tur då säsongen tidsmässigt låg där den låg, men också genom kloka beslut från förbund och klubbar. På samma sätt tog det internationella förbundet ett tidigt klokt beslut om att skjuta upp A-VM till hösten. Just nu pågår beslutsarbetet för om A-VM skall genomföras i höst eller först till våren. Svar kommer inom kort.

I hela samhället är A och O att kostnader och intäkter hålls i balans. I det kommersiella livet finns det naturligtvis även ett vinstkrav som styr. Men inom bandyn är det såklart livsviktigt att plus och minus är i så god samklang som det någonsin är möjligt.

Just nu pågår en intensiv diskussion i sociala medier, på bandysajter och i traditionell media. Hur ska bandyn göra om den kommande säsongen tvingas spelas utan publik? Jag har läst ett stort antal förslag på åtgärder, väljer att nämna några även om jag kanske inte gör vågen:

– Ligga lågt och hoppas att staten kompenserar för publikbortfallet hyfsat bra.
– Ta ett sabbatsår och ställ in säsongen tills dess publiken är tillbaka.
– Spela poolspel och bara i inomhushallar etc.

Oavsett vilka åtgärder som vidtas så tror jag det är viktigt att Bandyförbundet skissar på både en plan B och C i förhållande till en helt vanlig säsong med publik. Detta för att inte hamna i tidsnöd om beslut från Folkhälsomyndigheten/RF kommer nära in på säsongstart.

Det finns tre saker som måste styra ett beslut för en säsong utan publikintäkter, tycker jag:

  • Minska kostnaderna så mycket som någonsin går! En hel del kostnader är fasta, men många är också rörliga och kopplade till planhyror, resor, övernattningar, mat, förlorad arbetsförtjänst, domare etc.
  • Rymlig försäsong för Svenska Cupen och rimligt uppehåll för 4-nationsturnering strax före jul.
  • Hitta ett sätt att genomföra elitserien så att spänningen och bandyn lever även om det blir annorlunda säsongen 2020-2021!

Det vore väl också sjutton om jag som krönikör inte skulle våga bistå med en idé till säsongsupplägg i förslagslådan OM publiken måste stanna hemma och kostnaderna minimeras. Mina utgångspunkter är att genomföra en elitserie med grundserie, åttondelar och slutspel likt en vanlig säsong, men korta ner den för att ge lagen som spelar utomhus bra spelförutsättningar hela vägen. Men allra viktigast: Halvera kostnaderna för resor, övernattningar, planhyror, mat, ersättningar för förlorad arbetsförtjänst, domare och mycket annat. Allt för att alla klubbar skall överleva den kommande säsongen.

Jag spånar utanför boxen, jag vet. Men fullt genomförbart:

Spela en enkelserie med 13 omgångar istället för 26. Premiäromgång söndag 22 november och sen spel en vardag och en helg varje vecka och elitserien kan avslutas 17 januari. Därefter åttondelar 22 och 24 januari. Kvartsfinaler i bäst av tre matcher 29 januari, 31 januari och 3 februari. Semifinaler också bäst av tre matcher 7, 9 och 12 februari. SM-final lördag 20 februari. Sen laddar landslagsspelarna upp för ett VM en månad senare, typ.

Det vore kul och intressant att få synpunkter och gärna flera idéer på hur Elitserien kan klara en säsong med begränsad ekonomi och tomma läktare. Gör det gärna på Bandyfebers Facebooksida!

Kjell Anderstedt

Bladh: Det är riktigt illa ställt med Bandyfeber

,

KRÖNIKA Det är bistra tider. Folk blir uppsagda, korttidspermitterade och andra grepp i denna konstiga pandemi-tid vi lever i just nu.
Jag är ingen expert på det ekonomiska området men klart är att det påverkar mig rejält.
Om det beror på Corona låter jag vara osagt.
Är väl kanske inte långsökt att dra slutsatsen att sponsorer och andra aktörer drar öronen åt sig nu.
Skit är det.

Kommer ni ihåg kampanjen som startades av mig i slutet av mars?
Det kom in närmare 5 000 pix tror jag. Inte exakta siffror i huvudet. Jag återkommer kring det.
Men det värmer i hjärtat.
Stort, stort tack för det.
Jag kommer uppmärksamma detta och även kommande, eventuella bidrag inom kort.

Okej, nu kör vi utan filter: Jag är arbetslös. Frilansmöjligheterna ser dystra ut (om det har med Corona att göra låter jag vara osagt).
Det är mycket nej tack, just nu.
Allt känns — ursäkta språket — piss.

Reklamannonser, sponsrade artiklar — de lyser med sin frånvaro, frånsett en reklambanner häromdagen som gav netto 1 500 spänn,
Det var tufft innan men nu är det stentufft.
Känns som dödsstöten för Bandyfeber.com.

Innehållet håller toppklass. Störst på Facebook och helt fantastisk besökarstatistik.
Jag har på många vis gjort att Bandyfeber är ledande när det gäller engagemang och prat på sociala medier kring bandyn.
I alla fall på just Facebook.
Där det är så viktigt att nå då folk gärna klickar på nyheter och annat via bildlänkar på sociala medier.

Publicerat material får alltid stort genomslag och jag har jobbat häcken av mig i april.
”Det ska vända. Det ska vända. Det ska vända…”

Mantrat har upprepat sig i mitt huvud om att jag vill visa upp ett bra jobb. Jag vill skriva mer fördjupande tillbakablickar likt händelsen i Kazan, hyllningsreportage om Andreas Westh…

Jag tycker bandybevakningen på riksnivå, frånsett Bandypuls, lider stort bland större medier om vi pratar journalistik .
Annars pratar vi regional nivå och bevakning av det lokala laget/lagen.
Då blir det smalare och så kommer jag aldrig ha det.

Tellus kommer vara lika viktigt att skriva om som AIK. Och så vidare, och så vidare.
Det är hela syftet med Bandyfeber: skriva om alla elitserielagen.

Jag vet inte om jag använt ordet ”tär” innan — hög sannolikhet — men då gör jag det igen.
Det tär som sjutton att vara ensam, frånsett en underbar krönikör i Kjell Anderstedt som kompletterar.

Men att det tär är inte några problem. Jag tar på mig handskarna och skriver dag som natt.
Som jag alltid gjort — men då måste jag komma med en uppmaning:
Vill ni, har möjlighet och gillar Bandyfeber så har nog ett eventuellt bidrag från just dig aldrig kommit så väl till pass som nu.

Mattias Bladh 

Anderstedt: AIK:s förslag kring regelförändringar är ett friskt initiativ

, , ,

KRÖNIKA AIK har kommit in som en frisk fläkt i elitbandyn. Avsikten med den extrema stjärnsatsningen är såklart att köpa sig ett guld så snart som möjligt, men också röra om i den ganska konservativa bandygrytan.

Min senaste krönika handlade, som ni vet, om mina dubier kring att stjärnlag köps upp för att vinna kortsiktiga segrar. De flesta bandyklubbarna i Sverige tar ett stort socialt och samhälleligt ansvar, rekryterar och utbildar unga talanger för framtiden och jobbar med exempelvis integrationen i samhället.

Jag har sett klubbar köpa upp stjärnlag tidigare och skapat segrar, men jag kan inte påstå att det i någon större omfattning utvecklat bandyn i stort.
Nåväl. Man får gilla läget och trots allt se fram emot en ny och förhoppningsvis spännande Elitserie.

Nu har AIK-fläkten också attackerat helig mark i bandylandet.
Det är Bandypuls som uppmärksammat att klubben i en proposition till Svenska bandyförbundet föreslår 9 (nio!) regeländringar i svensk bandy för att, som man hoppas, utveckla bandyn.
Det här är ett friskt initiativ.

Bandyn behöver nya idéer för att utvecklas. Det har provats nya regler i vissa turneringar, men sen har nytänkandet oftast stannat där.
I vissa fall har dom testats igen, men vägen till offensiva beslut känns onödigt lång.

Det är stor variation på de här nya förslagen och deras kvalitet.
Med tanke på beslutsgången i förbundet så finns nog ingen risk för att alla förverkligas.
Men jag hoppas innerligt att de leder till något nytt.

Självklart skall förslag beredas, konsekvenser analyseras och arbetsgrupper tillsättas, men det kan ändå arbetas skyndsamt.

Jag tycker att en del av idéerna förtjänar att kommenteras.

3 POÄNG VID VINST OCH AVGÖRANDE VID OAVGJORT

Det positiva är att det uppmuntrar offensivt spel och det gillar publiken. Jag var inblandad i förarbetet till senaste World Cup i Sandviken där 3 poäng testades. Innan det beslutades gjorde jag en analys av vad det skulle få för konsekvenser för gruppspelet. Det som skapades var mera utdragna tabeller, alltså längre avstånd mellan övre halvan och nedre halvan.

Den effekten skulle Elitserien få och det vore inte bra. Den gångna elitseriesäsongen var den mest spännande och jämnaste på många år, det vill vi ha även framöver.

FYRA DOMARE

Bra förslag! Det finns ju redan nu en fjärdedomare vid sidan av isen. Sätt på honom/henne skridskor! Åtta ögon ser bättre än sex.

FLERA SENIORER SOM AVBYTARE PÅ BÄNKEN

Här kan man ju ana att AIK behöver ha snurr på sin stora trupp efter värvningarna av alla nya stjärnor. Att prioritera in unga talangfulla spelare som får chansen att utvecklas känns som en viktigare ambition för bandyn.

NY KARENSTID FÖR UTLÅNING AV SPELARE

Idag är karensen fyra dagar för en elitseriespelare att utlånas till exempelvis en allsvensk klubb. Här vill AIK ha en dag och snabbare snurr för inte minst målvaktsavbytare som ofta får väldigt litet matchning. Klarar man de formaliteter som kanske krävs för utlåningen så borde förslaget funka.

DISCIPLINNÄMNDEN

Förslaget handlar om tillsättningen av nämnden. Jag har tidigare skrivit att man borde ha en enda nämnd som tar löpande beslut. Inte en disciplinnämnd och en videogranskningsgrupp. Att domarna efter matcherna gjort anmälningar har varit alldeles för godtyckligt. Domarna ska ta beslut på isen och inte efteranmäla sina egna misstag! Sätt kloka, snabbfotade och beslutsföra personer i en enda Disciplinnämnd som löpande och snabbt tar upp ärenden på eget initiativ eller på anmälningar från klubbarna.

FLER SPELOMGÅNGAR I GRUNDSERIEN

I förslaget ligger 38 omgångar i herrarnas Elitserie istället för 26 och 20 omgångar för damerna istället för nuvarande 14.
”Spelarna får spela mer och det blir fler derbymatcher, vilket ger god ekonomi för klubbarna. Kostnaderna för spelarna består, men intäkterna blir fler”.
Det är AIK:s tankar med förslaget.
Nja. Ett väldigt genomgripande förslag som kräver rejäl konsekvensanalys och värdering. Serierna är trånga redan nu, det skall skapas plats för såväl World Cup som Svenska Cupen och VM. Och publiken skall ha råd att betala.

MEN AVSLUTNINGSVIS. Dessa och fler friska initiativ är bara nyttiga. Bandyn har en traditionsrik grund som har ett stort värde. Men för att möta nya utmaningar behöver förbund och klubbar gemensamt hitta bra sätt att uppmuntra och flyhänt hantera goda idéer som utvecklar sporten. Bandyn behöver vare sig titta på fotbollen eller hockeyn, utan istället forma sina ambitioner utifrån de egna förutsättningarna.
Bra initiativ Gnaget!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: AIK:s stjärnvärvningar — till vilken nytta för sporten?

, ,

KRÖNIKA Idag briserade bomben! AIK köper en gång till upp ett halvt nytt stjärnlag för att vinna SM-guld.

AIK hade ett enda väldigt tydligt mål med sin elitsatsning den gångna säsongen och det var att gå till slutspel.
Stjärnor köptes in i parti och minut. Några av dom slängs väl nu på sophögen för att bereda plats för ännu större.

Nu ska AIK inte bara ta SM-guld utan dessutom pulvrisera elitserien! Hittills har ordföranden Marco Engborgs miljonföretag förmodligen varit det som plöjt in pengar, men nu går miljardären Torbjörn Törnqvist enligt uppgift in med en påse ur sitt 25-miljardersbolag från oljebranschen och tar bandysponsringen till en helt ny och hisnande nivå.

Bandysverige är ikväll mest att likna vid ett svampmoln som efter en rejäl kärnvapensprängning!

Kraften i AIK-ledningens beslut att köpa till sig ett svartgult bandyguld har vi inte upplevt i den svenska bandyhistorien.
Och så oändligt feltajmat det är i förhållande till den ekonomiska verklighet som många övriga klubbar lever med just nu.
Och så chansartat det känns i en tid när vi inte alls sett de ekonomiska coronaeffekterna och den förmodade finanskrisen.
Vi har inte heller sett med vilka realiteter bandyn i övrigt går in i hösten och den nya säsongen.

Visst, vi är vana att lag satsar på att skaffa sig de bästa nyförvärven. Men hittills har klubbarna ändå spelat i någorlunda samma ekonomiska liga.
Det har liksom varit förutsättningen för att Elitserien skulle kunna vara den spännande serie av hög kvalitet som vi haft.

Den gångna säsongen har serien dessutom varit jämnare och mer spännande än på länge. Tror nog att många bespetsat sig på kanske en ännu bättre, jämnare och roligare serie kommande vinter.
Det har ju alltid skiftat vilka lag som ska stå på Studenternas i mars och kanske få lyfta den åtråvärda SM-bucklan.

Det närmaste den här ekonomiska dopingen kommer i jämförelse är väl när Boltic köpte upp ett stjärnlag i slutet på 70-talet och tog 9 SM-guld.
Men det har vi tack och lov varit förskonade ifrån på väldans många år. Sånt blir ofta endast tillfällig njutning för klubben själv.
Om satsningen inte kraschar förstås.

Det är en enda fråga jag har kring stjärnköpen idag — till vilken nytta? Ja, skyhöga inkomster för spelarna förstås.
Men om man har en företagare med alldeles för mycket pengar att disponera, då kan man faktiskt köpa upp en SM-titel i vilken sport som helst. Det är busenkelt.

Men till vilken nytta?
Till en kortvarig glädje för en liten klick kring det uppköpta stjärnlaget och ett antal supportrar, visst.
Men till vilken nytta för sporten?

Och att dessutom dopa en sport som bandy som om något har verkat i den idrottsliga svenska myllan och byggt på engagemang och klubbkänsla, plus några värvade stjärnor ibland.
Men det har inte varit det som byggt föreningarna, lojaliteten och gjort bandyn till vad den är och gett sporten förutsättningarna på längre sikt.

Jag tycker att paraden vi upplevde idag i Stockholm förändrar förutsättningarna för elitserien.
Tack och lov kommer vi inte att uppleva det igen.

Av två skäl. Ambitionen finns inte i bandyns mera normala klubbverksamhet att med obegränsad ekonomi köpa upp ett lag av stjärnor. Det andra skälet är förstås att förutsättningarna och pengarna inte finns och det känns ganska bra faktiskt.

Klubbarna runt om i Sverige har lokala och lojala sponsorer som stöttar verksamheten för att få synas i ett positivt sammanhang, företagen ser att klubbarna gör en stor insats för bygden eftersom man, vid sidan av elitsatsningen, tar ett stort socialt ansvar. Bygger ungdomsverksamhet från grunden för att fostra för framtiden, tar ansvar för integrationen av nya invånare i samhället och ger de yngsta möjlighet att leka sig till ett intresse.

Det är ju dessutom den typen av verksamhetskrav som satts upp för att bevilja elitlicensen till exempel.

Många sociala medier har under dagen svämmat över av känslor, oerhört starka och blandade av chock, ilska och uppgivenhet och sen förstås en euforisk lycka i de svartgula supporterleden över att klubben nu köpt sig ett kanonlag som dessutom skall spela inomhus.

Är jag kritisk mot spelarna som nu skrivit de här kontrakten?
Nej, absolut inte.
I flera fall är det spelare som länge gjort en enorm arbetsinsats för sin klubb eller velat satsa på bandyn som levebröd och nu får chansen till det. Spelarna önskar jag bara lycka till i sin nya och något annorlunda men säkert spännande miljö.

Jag har också pratat med flera klubbledare runt om i landet idag, man har ju tid med sånt i karantäntider.
Är de avundsjuka? Nej, det är inte känslan som dominerar. Men det är inte heller några som uttrycker entusiasm, de flesta är inte ens imponerade — utan mest fundersamma över vad det gör med bandyn.

Kjell Anderstedt

Det här är en opinionstext publicerad på Bandyfeber. Åsikterna som uttrycks i texten står skribenten för.

Bladh: Vad vill ni läsa om?

,

KRÖNIKA Det är konstiga tider. Det hamstras i affärer, människor undviker varandra. Vi läser något nytt om coronaviruset varje minut.
Tvättar händerna igen.
Vi vill inte smittas av farsoten.
Tro fan det.

Pandemin är inget att leka med. Människors hälsa går först och så ska det alltid vara.
Vi måste tänka på varandra.
För vi är alla beroende av mig och dig.
På ett eller annat sätt.

Jag är ingen expert på samhällsekonomi men denna ”lockdown” riskerar att bli en katastrof för företagare.
Ingen sitter säkert.
Hur många konkurser vi kommer få se framöver vågar jag inte tänka på.

Klubbarna blöder.
Jag blöder.
Du blöder säkert också.

Kommer jag klara hålla igång Bandyfeber nu och framåt tills säsongsstarten?
Först och främst.
Eftersom det var svårt innan så har jag nu ohyggligt svårt att se det framför mig.

Men det finns tusen historier att berätta. Tusen historier som är värda att föra fram i rampljuset.
Om jag bara såg något ljus framför mig.
Ska jag vara ärlig så är jag optimistisk om att det ska gå att lösa.

Det har faktiskt gått runt hårfint ekonomiskt med Bandyfeber denna säsong. Dels på grund av ert stöd, dels av reklam.
Är jag tacksam för det?
Jag kan inte nog säga tack för det.
Det är för futtigt.

Jag snittar bra över 1 000 unika besökare varje dag. Oavsett vad som händer en given dag på sajten.
Det är en framgångssaga.

Facebook-sidan växer lavinartat. På ett sätt väldigt viktigt för att ha en samlande punkt för allmänt snack kring bandyn. Det är bara kolla engagemanget där.
Otroligt.

Bandyvänner … Jag kan inte med gott samvete bara stänga ned Bandyfeber.
Men jag vill inte att den går i stå.
Inte efter, som det känns, lagt ned min själ och skrivit sjuhundrafemtiotusen artiklar säsongen 2019/20.

Silly season, historier — finns hur mycket som helst.
I dessa tider ska vi vara extra rädda om bandyn. Det är mycket som konkurrerar.

Om Bandyfeber försvinner har vi en aktör kvar: Bandypuls.
En sajt som skriver regelbundet och gör det fantastiskt bra.
Men med resurser som jag aldrig kan få.
Bara drömma om.

Ta hand om er. Vi ser vart det barkar. Finns det intresse nog att stötta så kommer jag ge mitt yttersta.
Vad vill ni läsa om?

Mattias Bladh

Anderstedt: Här fångade säkert bandyn många nya tittare

, , , ,

KRÖNIKA Stämningen och folkfesten uteblev ju den här finallördagen på Studenternas, men beslutet hade ett gott hälsosyfte. Men på isen blev det samma underhållning som vi blivit bortskämda med många gånger förut när det handlar om SM-final i bandy.

Jag tror faktiskt bandyn vunnit en hel del i både popularitet och uppskattning för beslutet att genomföra finalmatcherna. Tack vare att vi inom bandyn också avgör finalen i en enda match så kunde bandyn sticka ut mot många andra lagsporter som fick ställa in allt finalspel, bland annat ishockeyn. Hade bandyn också spelat en lång finalserie hade det nog blivit inställt även här.

Det hoppas jag aldrig blir aktuellt i denna ädla sport. Vi behöver den här festen som säsongsavslutning! Nytänkande är i det här sammanhanget inte av godo, här hoppas jag att traditionens makt är större!

Jag är också övertygad om att många TV-tittare satte sig framför teven för att äntligen få se sport igen efter alla inställda evenemang. Här fångade säkert bandyn många nya tittare som blev nyfikna på sporten.

Det har vi finallagen Edsbyn, Villa Lidköping, Skutskär och Västerås att tacka för.
Ni bjöd TV-tittarna på fart, fläkt, dramatik, nerver, läckra mål och stora individuella prestationer i absolut världsklass.

Vi tar det mest dramatiska först. Jag måste erkänna att utvecklingen av damfinalen under matchens sista 10 minuter var nog bland de märkligaste jag upplevt.
Vem skulle kunnat tippa på SM-guld för VSK när Skutskär hade en 3–1-ledning med mindre än fem ordinarie minuter kvar av matchen?

Men genom en sanslöst optimal utdelning för VSK sista minuterna och bjudningar och slarv från Skutskär så kunde VSK både kvittera och sätta segermålet till 4–3 innan domarens pipa ljöd för full tid efter 6 övertidsminuter.

Det är det här som är idrottens både härliga njutning och stora förtvivlan. Samtidigt som jag imponerades av VSK:s vilja att aldrig ge sig så tyckte jag samtidigt väldigt synd om Skutskärstjejerna som var så väldigt nära revansch för förlusten i straffavgörandet i fjolårets final.

Herrfinalen blev spelmässigt väldigt jämnt och lagen skapade massor av hörnor.
Men ineffektiviteten i hörnskyttet var slående i Villa.
Bara ett mål på arton försök är i skralaste laget. Edsbyn satte åtminstone en av sex.
Även i den övriga effektiviteten i anfallsspelet var det lika ojämnt. Edsbyn ångade på precis som laget gjort under hela serien.

Edsbyn blev helt överlägset i elitbandyn den här säsongen och det är såklart helt rätt att laget fick kröna en fantastisk säsong med deras SM-guld nr 12. Det var under en kortare period med cuper i höstas som Edsbyn var blekt.

Det första guldet tog klubben redan 1952 när man slog IK Göta med matchens enda mål inför 24 815 åskådare på Stockholms Stadion. Den publikfesten som sannolikt omgärdade SM-finalen då får vi innerligt hoppas att vi får uppleva igen under finalen 2021.

Vi håller tummarna för att årets extrema coronaläge försvinner om några månader. Idrotten i allmänhet och bandyn i synnerhet behöver de här publikfesterna och alla supportrar är värda att åtminstone någon gång i livet få uppleva en final med sitt lag och ännu hellre ett SM-guld nån gång. Edsbyns supportrar har fått uppleva många härliga SM-titlar och årets uppsättning av guldmedaljer är synnerligen välförtjänta.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Ett mycket konstigt läge i bandyvärlden just nu

, ,

KRÖNIKA Så blev det ändå den final vi alla förutsett på Studenternas — men ändå inte. Det är ett mycket konstigt läge i bandyvärlden just nu. Men att det blev Edsbyn och Villa Lidköping som skall mötas i finalen var precis det som allt talat för under hela säsongen.

Sandviken och Bollnäs gjorde det de kunde i semifinalerna och de gjorde det mycket bra. Sandviken tvingade Edsbyn till tre mycket jämna matcher, varav en gick till sudden death och Bollnäs stred sig till fyra matcher mot Villa, även där sista matchen till förlängning. Det visade att de fyra semifinallagen var mycket jämna och säsongens bästa lag i Elitserien.

Men Edsbyn och Villa drog längsta strået och är mycket värdiga finalister. Som vanligt blir det extremt svårt att tippa finalen.
Det känns inte ens nödvändigt eller meningsfullt.
Nu låter vi säsongens bästa lag göra upp om det. Må bästa lag vinna!

Men det blir den konstigaste final i mannaminne. Helt utan fest och publik är ju inte riktigt en SM-final i bandy. Det som gör en stor bandyfinal är självklart festen, stämningen och publiken.
Nu blir det en torr bandymatch.

Men om jag känner Edsbyns Red Farmers och Villas supportergäng rätt så lär det ändå bli en stor fest när det vinnande laget kommer hem sent på söndagskvällen.
Tror supportrarna tar igen allt det missat under dagen då istället!

Jag trodde att sista omgången i elitseriekvalet skulle bli en riktig rysare. Men ganska snabbt avtog spänningen när Falun inte riktigt lyckades hålla jämna mål på Sjöaremossen mot Frillsesås.
Alltså jämna mål med Sirius på Studenternas.

Sirius rann ifrån ganska enkelt mot Lidköpings AIK hemma i Relitahallen i Uppsala och klarade kvalet, trots en klen start i kvalspelet. Frillesås och Sirius försvarar alltså sina platser i Elitserien.

Man kan inte tycka så mycket om det, även om det alltid är spännande när det blir litet omväxling bland elitserielagen.
Men vi får vänta på det och Falun och Lidköpings AIK får kämpa en säsong till i Bandyallsvenskan.

Det känns som att bandyn på grund av coronavirusets utbredning över världen skapat de konstigaste av situationer. Bandy-VM för de bästa lagen blev flyttat till oktober, men kommer att spelas som planerat i Irkutsk i Sibirien. VM för P15-lagen blir också flyttat framåt i tiden. Även mot avslutningarna för de nationella serierna har rädslan för spridningen av viruset slagit hårt.

Igår spelades den finska finalen mellan Akilles och Veiterä i Borgå. Den spelades utan publik och Akilles blev nya finska mästare genom en storseger med 6-1. Finalerna i Norge, både för de manliga och kvinnliga lagen har ställts in. I herrfinalen skulle Ready och Stabaek mötts och i damfinalen Stabaek mot Hövik, men det blir inget av med det.

I Ryssland åkte seriesegrande Jenisej ut i semifinalen mot Dynamo Moskva. Den ena matchen mellan lagen blev rena utspelningen med 9-1 till Dynamo.
Överraskande var det sannerligen.

Nu håller vi tummarna för att bandysporten till hösten får genomföras utan sådana här nyckfulla och störande inslag. Och jag gissar att SVT kommer att ha en större publik än någonsin på bandyfinalen när alla på festen måste sitta framför TV-apparaterna.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Ett stort grattis till Byn

, ,

KRÖNIKA Det har sannerligen varit ett par dagar av konvulsion för bandysporten. Bandy-VM flyttas, SM-semifinaler och final avgörs utan publik och kvalet till elitserien är inne i ett spännande avgörande. Det är inte någon vanlig avslutning på bandysäsongen och hur Bandyförbundet och Uppsala Kommun tänker kring SM-finalen har vi ingen aning om just nu.

Ska vi ta semifinalerna först.
Såklart trista förutsättningar utan publik. Edsbyn klart för final!
Vi måste rikta ett stort grattis till Byn som tagit sig igenom den här säsongen på ett imponerande sätt och visat att man är landets bästa lag sett över hela elitserien.

Det hackade ändå litet på slutet, inte minst i den här sista matchen där laget var riktigt illa ute med ett 0–3-underläge hemma mot Sandviken.
Men matchavgörande blir matchstraffet mot Linus Pettersson i SAIK.
Man kan möta Edsbyn med fullt lag, men att spela en man kort en hel halvlek är för mycket.

Här hade domarna en avgörande roll både i bedömningen av utvisningssituationen och även när man inte blåste frislag för Sandviken strax innan. Det såg ut som en rejäl miss som blir tråkigt i en så viktig match.

Men Edsbyn har ändå gjort sig mycket förtjänt av finalplatsen samtidigt som Sandviken skall ha all heder av årets prestation. Massor av bandylag i Sverige kan bara drömma om att spela semifinal, men Sandviken uppnår semifinalen i stort sett varje år och i år är det mer imponerande än på väldigt länge.

Skall bli väldigt intressant att följa laget nästa säsong när alla unga spelare får ett års tillväxt och sen hoppas alla supportrar att de etablerade med Berlin, Säfström m.fl. blir kvar i laget.

Semifinalen mellan Villa Lidköping och Bollnäs går in i fjärde matchen efter kvällens Villaseger med 5–2. Villa tog fram en del av storspelet från förra säsongen och sätter nu press på Bollnäs som får samla all kraft till hemmamötet på Sävstaås på lördag.

Här är det ändå inte alls finalklart, även om det är fördel Villa.
Bollnäs har varit väldigt svårslaget på hemmaplan, inte minst för Villa.
Mycket talar för att Bollnäs kan utnyttja den fördelen även på lördag.
Å sen blir det, i så fall, ett avgörande i Lidköping på måndag.
Och då är det nog helt öppet.
Kul att matcherna i den här semifinalserien har gått så här långt.

I elitseriekvalet har någon regisserat ett drama av speciella mått. Frillesås är klart för en ny säsong i elitserien och toppar tabellen med 8 poäng. Sen står Sirius på 5 poäng och +1 i målskillnad före Falun med 5 poäng och -2. Sist ligger bortspelade Lidköpings AIK med 2 poäng.

Hur kommer det här att sluta?
Jag tror att Sirius slår Lidköping hemma i sista matchen och slutar på 7 poäng. I den andra matchen handlar mycket om hur allvarligt Frillesås tar på hemmamatchen mot Falun.
Det bör bli en stenhård match och Frillesås har en tydlig hemmafördel. Men Falun är ett väldigt bra lag, så det blir ruskigt spännande.

***

Bandy-VM flyttas till oktober eftersom spridningen av coronaviruset skapat en osäkerhet och oro världen över. Det internationella bandyförbundet FIB tog ett tidigt beslut att flytta VM-turneringen för de bästa lagen. Ett väldigt bra beslut, tycker jag. Då får vi ett VM i höst med alla de bästa lagen och turneringen avgörs på bästa sätt i den nybyggda arenan i Irkutsk. En chansning att genomföra VM hade riskerat att skapa konstiga förutsättningar. Klokt var ordet!

Flera beslut togs av FIB de här dagarna. P15-VM flyttas också fram beroende på all osäkerhet orsakat av corona i världen. Lika klokt det. Frågan om World Cup för klubblag har hängt i luften. Nu vet vi att turneringen kommer att växla med värdskap i Ryssland och Sverige vartannat år.

Svårt att tycka något om det. Ambitionen är att skapa större publikt intresse, återstår att se om man lyckas med det. Klart är nog att färre svenska lag kommer att finnas med.

***

En fråga som hänger alldeles för länge i luften är hur Bandyfinalen skall spelas nästa lördag. Det är ett enkelt beslut. Bandyfinalen måste spelas på utsatt tid som avslutning på den här säsongen. Och den ska spelas i Uppsala.

Den måste avgöras utan publik efter de övergripande besluten från Regeringen. Eftersom ingen publik kommer att finnas så kan den avgöras på Studenternas om vädret är gynnsamt eller i Uppsalas Relitahallen för att säkra de sportsliga förutsättningarna.
Det är tyvärr en gåta att frågan drar ut på tiden. Besluta bara!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Bollnäs fortsätter vara ett spöke för Villa

, ,

KRÖNIKA Bollnäs fortsätter att vara ett spöke för Villa Lidköping. Trots en synnerligen jämn returmatch på Sävstaås i Bollnäs, där matchen stod och vägde nästan in i det sista, så kunde måltjuven Christian Mickelsson skjuta Bollnäs till kvittering i matchserien på tisdagskvällen.
Först 3–2 på en högerhörna och sen 4–2 på straff.

Alla fyra semifinallagen har sannerligen bjudit till i de två matchomgångarna som spelats.
Lagen bjuder på offensiv bandy, kämpaglöd och stor dramatik.
Tre av fyra matcher har ju också slutat med uddamålsvinster och favoriterna Edsbyn och Villa har inte fått något gratis så här långt mot starkt kämpande Sandviken och Bollnäs.

Bollnäs tog den chans på tisdagskvällen som Sandviken missade i måndags, nämligen att ta en hemmaseger i andra matchen och kvittera till 1–1.
Istället har Edsbyn nu ett 2–0-övertag på Sandviken medan Bollnäs-Villa står 1–1.

Det som visat sig tydligt hittills är att det lag som vågar satsa på fart i anfallsspelet och de spelare som vågar gå offensivt i jämna lägen är de som vinner dom här supertäta fighterna.

Nu är det också ett lag som bara kan satsa framåt i den tredje matchen och det är Sandviken uppe i Edsbyn.
Det svartvita laget har inget att förlora, dessutom är det inte många som tror att laget skall kunna vända ett 0–2-underläge mot Edsbyn, även om Sandviken klarat den bedriften förut.

Men när nu SAIK-truppen är tunnare än någonsin och skadorna har grinat litet illa för laget så är det nog betydligt svårare än tidigare att vända på semifinalen.
Allt talar för Edsbyn.

Men jag kan tänka mig att Sandviken kommer att sälja sig väldigt dyrt i tredje matchen, om inte annat så för att kunna få en hemmamatch ytterligare.

Inte minst ekonomiskt skulle det naturligtvis vara välkommet i en hårt ansträngd klubbkassa. Ser man till de två matcherna som spelats hittills i slutspelet mellan Edsbyn och Sandviken så kan tillfälligheter bli avgörande även på torsdag kväll, så utgången är allt annat än given.

I den första semifinalen så talar ändå allt för att Edsbyn skall vinna någon av de tre återstående matcherna.

Men hur kommer den andra semifinalen att sluta?
Att Villa Lidköping har så förbenat svårt att tas med just Bollnäs kan bli mästarnas olycka i det här slutspelet. Men det är klart att det faktum att Villa har två hemmamatcher kvar är en väldigt tung fördel, även om Bollnäs har visat sig vara farligt oavsett var lagen möts.

Edsbyn och Bollnäs drömmer säkert om ytterligare ett hälsingederby på Studenternas. Det är en klar fördel Edsbyn i den ena semifinalen och knapp fördel Villa Lidköping i den andra, men endast tack vare hemmamatcherna som återstår för svenska mästarna.

Det är så kul att den här fantastiska elitseriesäsongen, med en tabell som varit jämnare än jag tror någonsin tidigare, också följs av ett slutspel fyllt av dramatik in i det sista.

Och till och med kvalet till elitserien kan bli en riktig rysare de sista två omgångarna. Ryktet om bandyns död är extremt överdrivet.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Kan bli en rejäl fajt om det här

, ,

KRÖNIKA Vilken pangstart och dramatik det blev på semifinalspelet när Edsbyn och Sandviken drabbade samman igår kväll. Edsbyn är naturligtvis skyhöga favoriter, inte bara till semifinalsegern utan även till SM-guldet.
Det är inte alls konstigt efter den överlägsna säsong hälsingelaget har presterat.

Edsbyn valde Sandviken på sin halva i slutspelet eftersom det har varit ett lätt motstånd i grundserien med enkla segrar såväl borta som hemma.
Men semifinalstarten igår visade att det mycket väl kan bli en rejäl fajt om det här.

Edsbyn startade som laget brukar och satte fart direkt. Det gav en 2–0-ledning i första halvlek. Sandviken såg stillastående ut och provade med sitt ibland vanliga spel att behålla bollen inom laget. Problemet var att det inte alls blev någon fart i anfallsspelet och alltför få spelare följde med upp i anfallet. En enkel match för Edsbyn alltså.

Men efter paus kom bortalaget ut som ett helt nytt lag och satte fart på anfallen och många deltog.
Plötsligt var det Edsbyn som blev litet stirrigt och taget på sängen.
Å vips var Sandviken i 3–2-överläge. Resten var avancerad dramatik som regisserat av en mästare.

Ända in i mål var det mycket ovisst och Edsbyn fick chansen två gånger om med två straffar på övertid.
Men prickskyttet var som bortblåst, men Edsbyn hade domarens klocka med sig och kunde andas ut med 4–3. Men det kan bli en rejäl match av det här. Spännande i Sandviken på måndag.

Det andra semifinalmötet känns ännu mera osäkert och spännande på förhand. Bollnäs är det lag som passar Villa sämst av alla lag i Elitserien.

Bli inte förvånade om de orangeklädda ställer till det på samma sätt för Villa som man gjorde för Västerås.
Men mästarlaget är fortfarande favoriter, kom ihåg det.

Kvalet till Elitserien utvecklar sig också till ett drama.
Det är kul, men väldigt oväntat. Förmodligen trodde flera med mig att Sirius skulle vara kvalets starkaste lag.

Men som uppsalalaget har svikit sina fans. Nu ligger Sirius riktigt illa till och Frillesås och Falun har greppet om kvalserien.

Till de blåsvarta fansens tröst är ändå att Sirius har det hela i egna händer om man tar full pott i resten av kvalet.
Men mäktar man med det, det är den stora frågan?
Annars blir det Frillesås och Falun som blir nya i högsta serien.

Själv har jag tillbringat den senaste veckan i flödande sol och ett fåtal minusgrader i Sibirien och den inledande VM-turneringen i Irkutsk, nämligen B-gruppen med litet mera blåbärslag än i slutet av mars när de stora elefanterna skall dansa i det sprillans nya ispalatset i Baikal i den sibiriska ”huvudstaden”.

Väldigt intressant att se de engagerade och ambitiösa lagen den här veckan. De spelade samtliga matcher ute på fyra arenor, varav tre var på naturis.
Men det är inga problem i Irkutsk där den Sibiriska vintern ofta biter i.
Det var helt perfekta förutsättningar.
Finalen sågs dessutom av en stor publik på mer än 2 500 personer.

Nu jobbar dessutom det internationella bandyförbundet, FIB, för att de här lagen skall få utvecklas ytterligare framöver. Hur den satsningen ser ut kanske klarnar när bandyvärlden samlas i Irkutsk i månadsskiftet mars-april.

Ungern tog hem segern i B-VM genom ett bra spel turneringen igenom och i finalen slog man Ukraina med 4–1.
I flera av lagen fanns svenska spelare. I det segrande ungerska laget spelade hammarbymålvakten Filip Berglönn och hans bror André från Djurgården tillsammans med Dennis Pacsay från Finspång, Ludvig von Polgar i IFK Uppsala och även Linus Schellin från KMH.

Med flera rinkar runt om i Europa och nya stora banor på gång så kan nog bandyn med rätt åtgärder höja kvaliteten på lagen under de bästa. Måste avsluta den här krönikan med en kuriosagrej som blev en riktig snackis i Irkutsk.

Många spelare i bandyvärlden har i sin karriär besökt straffbänken, fått både tidsbegränsade utvisningar och matchstraff. Men frågan är om inte Kristián Lukšo, försvarare i Slovakien, i söndags skrev in sig i de delar av historiska böcker som man kanske inte direkt skryter med.
Han lyckades få rött kort… två gånger, dessutom på samma dag!

De flesta spelare får aldrig den ”chansen” eftersom man sällan spelar två matcher på samma dag. Men den här söndagen gjorde Kristián det.

I söndagsmorgonens match mot Lettland fick han ett rött kort för en frilägesfällning på en motståndare. På kvällen spelade Slovakien mot Mongoliet och då fick han 10 minuter för grovt spel mot en mongolisk spelare.
När han lämnade planen drog han klubban i utvisningsbåset.
Rött kort igen!

Världsrekordet kommer att bli svårt att slå och vi rekommenderar ingen att försöka slå det.
För att ta reda på om det är ett världsrekord, konsulterade vi turneringens huvudsupervisor och ordföranden för FIB:s regel- och domarkommitté, Olle Modin.

Olle skakade på huvudet några gånger när han hörde vad som hänt ”vi har aldrig upplevt det någonsin”…
Ingen spelare skadades så du kanske läser detta med ett leende i ansiktet. Det är förståeligt.

Men vi kan hoppas att Kristián har lärt sig en läxa, eller kanske två, ändå. Han fick dessutom spela vidare i Irkutsk då båda röda korten inte ansågs som grova.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: En intressant kvartsfinalkväll

, ,

KRÖNIKA Det blev en intressant kvartsfinalkväll. Men den slutade med att samtliga lag som vann den första matchen också gjorde 2–0 i matcher.
Vi kan ta matcherna i tur och ordning.

AIK– VILLA 2–3

Det här var den allra mest spännande matchen ikväll. AIK stod upp och gav mästarna en riktig fajt om segern. Men Johan Esplund var den som avgjorde det hela till Villas fördel och det avgörande 3–2-målet på Bergshamra.

En eloge måste jag ändå ge till AIK som står upp mot mästarna och hade med lite tur tagit hem segern och gjort den här kvartsfinalfajten till något riktigt spännande.
Men Villa är Villa i avgörande lägen.

BOLLNÄS–VÄSTERÅS 4–3

Också en spännande match där VSK hade chansen att utjämna läget till 1–1 efter två matcher. Men Bollnäs är mycket svårslaget hemma på Sävstaås och krigade in i det sista och gjorde 2–0 i den här kvartsfinalserien.
Pånyttfödde Daniel Mossberg och måltjuven Christian Mickelsson blev på något sätt tungorna på vågen.

BROBERG–SANDVIKEN 2–9

Broberg blekare än på väldigt länge. Var det för mycket press på laget efter bortaförlusten i lördags?
De mötte ett Sandviken som var stabilt, passningssäkert och målskyttet var otroligt imponerande även om målvaktinsatsen i hemmalaget ibland var av svajig natur.

Oturligt nog blev också Henrik Rehnvall i hemmamålet skadad och fick bäras ut på bår efter att ett svartvitt skott träffat olyckligt. Men Sandviken var alltför stabilt och kompakt för att Broberg skulle kunna hota.

VETLANDA–EDSBYN 1–7

Vetlanda stod upp väldigt länge och gjorde en imponerande insats mot de mäktiga seriesegrarna från Hälsingland, åtminstone i första halvlek.
Krigade och gjorde mycket rätt både i försvarandet och i sitt anfallsspel.

Men som så alltid förr så är Edsbyn en imponerande lagmaskin som blir väldigt svår att knäcka för någon motståndare i det här slutspelet.

Hur slutar då de här kvartsfinalerna?
Ja, med 2–0 i alla kvartsfinaler så är det ju ett enkelt tips att samtliga ledarlag avgör i tredje matchen.
Jag trevar och försöker i min fantasi att hitta ett läge där utgången blir annorlunda i tredje matcherna på onsdag.

Ja, det finns ett par möjligheter.
VSK kan absolut vinna nästa match i hemmaborgen mot Bollnäs och tvinga till sig en fjärde match.
Broberg kan också mycket väl resa sig och skrälla mot Sandviken när det svartvita laget tvingas till ny utematch man inte är van med.

Men varken AIK eller Vetlanda kan knäcka Villa eller Edsbyn på bortaplan. Finns det någon som tror det?
Inte jag, tyvärr.

Jag tror egentligen heller inte att Broberg och VSK kan vända och ta tre raka nu mot Sandviken respektive Bollnäs. Så det blir nog kvällens segrarlag som tar sig till semifinalen ändå och det är ganska troligt att det för första gången på väldigt länge blir 3–0 i samtliga kvartsfinaler.
Sen är de väntande semifinalerna förstås en helt annan historia!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: AIK visade att den där kvartsfinalen skulle man ha

, ,

KRÖNIKA Många, även jag själv, hade räknat med ett riktigt drama i stockholmsderbyts returmöte. Men AIK tog initiativet väldigt tidigt och visade att den där kvartsfinalen ska laget bara ha.

Jag satt och tänkte på att första halvleken liknade mycket den utspelning som vi såg i World Cup mellan de här lagen i höstas. Men Hammarby samlade ihop sig och gjorde match av det här i andra halvlek, även om laget aldrig kom riktigt nära. Alltför mycket rutin finns i AIK för att släppa ett så stort målöverläge. Men AIK var på väg att göra ett klassiskt misstag och för tidigt tänka i försvar.

Men, som sagt, mycket rutin gjorde att AIK åter igen började spela framåt och då hade Hammarby svårt att komma ikapp.
Storleken på besvikelsen i Hammarbys läger är nog inte mätbar.
Att missa slutspelet hör verkligen inte till vanligheterna.
Tittar man tillbaka, bara de senaste tio åren, så har Hammarby haft stora framgångar.

Laget har varvat kvarts- och semifinaler om vartannat och dessutom tagit två SM-guld.
Men för första gången på väldigt länge tar säsongen slut efter två åttondelsfinaler och dessutom mot ärkefienden AIK.
Det kunde inte komma i ett sämre läge för Bajen.

Ett slutspel ger fina ekonomiska intäkter, inte minst med fyllda läktare på Zinken. Hammarby hade förstås behövt slutspelsintäkterna, kanske mest av alla föreningar.

AIK har hela säsongen uttryckt att ”Vi måste gå till slutspel”. Klubben har lagt ut väldigt mycket pengar på stjärnspelare och att man absolut ville till slutspel har nog varit lika mycket ekonomiskt betingat som sportsligt.

AIK har tre svenska mästerskapstitlar sedan tidigare. Då menar jag väldigt mycket tidigare. 1909, 1914 och 1931 tog AIK sina guld och klubben har spelat ytterligare tre finaler, men även dom så tidigt som 1913, 1915 och 1917.
Så det här slutspelet är förstås enormt efterlängtat.

Varken Motala eller Vetlanda har varit speciellt framgångsrikt det senaste decenniet. Vetlanda har spelat några kvartsfinaler, den senaste säsongen 2017/2018. Förra säsongen blev det respass i åttondelen och dessutom mot just Motala.

Motala har under många år trampat vatten i mitten eller de nedre regionerna i serien och dessutom varit nere en sväng i Allsvenskan.
Det har också varit mycket upp och ner. Senast Motala var i slutspel, innan fjolåret vill säga, var säsongen 2007/2008.
Men i slutet på 90-talet var man i semifinal två gånger.

Det såg länge ut i åttondelsreturen i Motala som om hemmalaget skulle dra sig segrande ur striden om kvartsfinalplatsen.
Länge var ledningen 3-1 och totalt 6-6. Det hade gett Motala avancemanget på fler gjorda bortamål.

Patrik Johansson i Vetlanda satte stopp för det genom att bli matchhjälte med sitt reduceringsmål för Vetlanda till underläge 3-2 med kvarten kvar.

Vad kan vi tro om de nya kvartsfinallagens möjligheter och chanser då?

EDSBYN–VETLANDA

Allt annat än att Edsbyn avgör i tre raka vore en stor överraskning. Skillnaden i kraft i förhållande till Vetlanda är enorm. Det den trevliga gula bandyklacken i Vetlanda i bästa fall kan tro på är att Vetlanda överraskar med en hemmaskräll i andra kvartsfinalen, men dom är ensamma i bandysverige om den tron.
Ingen annan ser något annat än tre raka.

VILLA–AIK

Det här kan bli en väldigt intressant kvartsfinal. Fördelen för Villa är nog mest att laget har tre hemmamatcher, för bortamatcherna i Solna kommer säkert att bli riktiga rysare.
Något som kan ställa till det för Villa är också förväntningarna från både lidköpingsborna och från laget självt, något som inte över huvud taget kan finnas i motståndarlaget.

Nu har AIK gjort det man hoppades på. Allt annat är en stor bonus.
Det finns inga förväntningar vare sig från fansen eller spelarna.
Och den situationen är farlig för ett favoritlag.
Jag blev faktiskt överraskad att herr Sixtensson valde som han gjorde i slutspelsvalet.
Ett sunt tips är att Villa ändå tar sig vidare till semifinal, men det kan krävas fyra eller fem matcher.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Kan bli kvartsfinalspelets riktiga batalj

, ,

KRÖNIKA Det blev en till vissa delar söndertrasad sista omgång i elitserien. Vädret ställde till det ordentligt på utearenorna i Frillesås, Uppsala och Solna. Vaktmästarna på Studenternas lyckades att hålla spelbar is och där avgjordes den viktiga matchen mellan Sirius och Vänersborg.

På Bergshamra blev det spel i 3×30 minuter, men värst var det på Sjöaremossen i Frillesås där isen helt enkelt inte var spelbar.
Stormvindar, regn och alltför många plusgrader är förstås de allra sämsta förutsättningarna för bandy.

Den gastkramande spänningen i slutomgången inskränkte sig snabbt till endast kampen om fjärdeplatsen mellan Västerås och Bollnäs eftersom flera matcher blev avgjorda ganska snabbt. Broberg tog grepp om matchen mot Hammarby redan i första halvlek och detsamma med Vänersborg på Studenternas.

VSK-triumfen borta mot AIK avgjorde kampen om fjärdeplatsen innan den uppskjutna matchen i Frillesås knappt hunnit igång.

Vänersborg är ett lag som imponerat i slutdelen av serien. Från ett länge litet hopplöst läge så tar laget tre raka segrar mot Sandviken, Vetlanda och Sirius och är klart för nästa års elitseriespel. Sirius gjorde en väldigt fin startperiod i serien, men har inte lyckats behålla den kvaliteten serien ut och får kvala tillsammans med Frillesås. Just nu är kvalmotståndet Lidköpings AIK och Falu BS, men då återstår några matcher i den serien.

Sent omsider kunde valen till slutspelet då göras nu ikväll.
Det blev en lång väntan för spelare, tränare och alla oss andra.
Men till slut fick Edsbyn ta till orda och stipulera förutsättningarna som seriesegrare. Många har nog spekulerat ganska friskt under eftermiddagen hur kvartsfinalerna skulle att se ut.

***

EDSBYN–MOTALA/VETLANDA

Här valde tränare Magnus ”Kuben” Olsson enbart utifrån lagets bästa chanser att ta sig till semi, trots att det fanns två ekonomiskt hägrande hälsingederbyn att välja mellan. Edsbyn är för närvarande det allra bästa laget i Sverige.
Inget kan stoppa Byn i kvartsfinalen, oavsett vilket motståndet blir.
Mitt tips: Edsbyn vinner med 3-0 i matcher.

SANDVIKEN–BROBERG

Jocke Forslund, tränaren, fick två hälsingelag att välja mellan. För Sandviken är ekonomin i kvartsfinalerna väldigt lyckad. Derbyliknande möten är lockande och sen har nog det sportsliga påverkat att det blev Broberg istället för Bollnäs. Dessutom får Sandviken bortamatcher inomhus när man nu valde Broberg.

Kan vara klokt eftersom Sandviken kommer att spela sina matcher utomhus på Jernvallen, VM-arenan från 1958. Viss fördel Sandviken men Broberg har alltid varit ett cuplag, tänk på det!
Mitt tips: Sandviken vinner med 3-1 eller 3-2.

VILLA–AIK/HAMMARBY

Det här blir nog spektakulära kvartsfinaler oavsett motstånd. Men det gäller att regerande mästarna är på tårna och får ihop spelet.
Men att Villa inte valde Bollnäs är förståeligt då man haft svårt för det laget. Jag tror chansen att få till stora publikmatcher avgjorde Villas val. Men varken AIK eller Hammarby är någon lättvunnen kvartsfinal, även om mästarna såklart är favoriter.
Mitt tips: Villa vinner med 3-1 i matcher.

VÄSTERÅS–BOLLNÄS

Det här kan bli kvartsfinalspelets riktiga batalj. Hade VSK fått välja motstånd hade nog valet fallit annorlunda. Den här kvartsfinalen går nästan inte att tippa.
Det kan bli fem brutalt spännande publikmatcher. Hemmaplan kan avgöra för VSK.

På Sävstaås kommer den här kvartsfinalen att locka storpublik. Förhoppningsvis får det också grönvita fans i stora skaror att lockas till hemmaarenan. Så brukar det vara med gamla mästarlag som VSK, Sandviken m.fl. De har skämt bort sina supportrar med många guld, så det är först till slutspelet publiken strömmar till.
Mitt tips: Västerås vinner med 3-2 i matcher.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Vilken slutomgång det blir

, ,

KRÖNIKA Det finns all tänkbar anledning för väldigt många bandysupportrar att vara på plats på söndag eftermiddag klockan 15.00! Självklart på rätt arena eller i sämsta fall framför datorn eller teven. Det är då Elitserien skall avgöras.

Antalet lag som har ett avgörande i den sista dallrande omgången har förvisso minskat, men för dom som har kvar sina avgöranden är det desto mera sofistikerat.

Om det inte blir 2000-3000 personer på Studenternas på söndag så blir jag mäkta förvånad. En helt avgörande match för om det skall bli Sirius eller Vänersborg som får kvala eller klara sig kvar i Elitserien utan kval. Båda lagen står på 20 poäng. Vinnaren klarar sig kvar. Om det blir oavgjort så blir det Sirius som slipper kval.

Men från fredagskvällens till vissa delar gastkramande omgång så måste jag lyfta ett par lag som har svarat för en imponerande avslutning av serien. Motala slog Bollnäs borta senast och pulvriserade kometen AIK ikväll (läs: fredag) med 9-2!
Tror att flera än jag har missbedömt Motala i slutet. Men laget har bevisat det tidigare att man kan lyfta sig i de svåraste lägen.
Nu är Motala klart för åttondelen. Väldigt starkt!

Det andra laget är självklart Vänersborg som först slår Sandviken borta och på fredagen tog en knapp uddamålsseger mot Vetlanda, som gör att man helt plötsligt har allt i egna händer. Tänk så fullständigt hopplöst det såg ut för Vänersborg för ett par omgångar sedan.

Bollnäs och Västerås klarade att vinna den här fredagskvällen, även om det länge satt långt inne mot Sirius respektive Broberg. Fjärdeplatsen i serien är väldigt attraktiv då den ger en extra hemmamatch i kvartsfinalen.

Det står mellan klassikerlagen VSK och Bollnäs som står på samma poäng inför avgörandet på söndag, även om VSK har ett rejält målplus. Men det ger spänning i matcherna AIK-VSK och Frillesås-Bollnäs. Eftersom AIK fortfarande har chansen till att ta sig in bland de sex kvartsfinallagen så blir matchen AIK-VSK extra spännande, liksom förstås Broberg-Hammarby, eftersom söderhamnslaget slåss med just AIK om sjätteplatsen.

Ja, herrejävlar, vilken slutomgång det blir. Skönt ändå för Edsbyn som seriesegrare, Villa som serietvåa och Sandviken som trea att få spela av söndagsomgången i lugn och ro med klart sikte på slutspelsstarten nästa lördag.

Men de anspänningar som kommer att finnas i Uppsala, Solna och Söderhamn blir utmaningar för nervsvaga supportrar. Ja, även i Sandviken kan det bli spännande eftersom det avgörs för Motala vilka man får möta i åttondelen.
Om jag inte vågat tippa tidigare så vore det väl sjutton om jag inte skulle göra det nu.

Broberg slår Hammarby och blir sexa. AIK blir sjua och får möta Hammarby i åttondelen. Huvva! Motala och Vetlanda möts i den andra åttondelen. Sirius-Vänersborg spelar om att slippa kval, vem kan tippa den matchen?
Inte jag i alla fall.

Med två åttondelsfajter på Bergshamra och Zinken mellan AIK och Hammarby så skapas förmodligen helt nya bandyklassiker till historieböckerna!
Men har jag fel så blir allt förmodligen helt annorlunda, men vem vill missa söndagens omgång?

Hur kvartsfinalerna sen kommer att se ut återstår att se, även om jag har mina aningar. Det vill säga hur Edsbyn och Villa kommer att välja, men det är ändå en fråga efter slutsignalerna.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Går inte med säkerhet tippa hur det här slutar

, ,

KRÖNIKA Nu börjar det verkligen dra ihop sig i elitseriens slutfas. Flera lag tog vara på chansen att få vara med i dramatiken in i slutomgången.

Broberg, AIK och Vänersborg tog chansen att komma på rätt sida om sina respektive streck genom imponerande insatser. Broberg slog Motala hemma. Ingen skräll, men Motala har visat att laget kan slå de flesta.

AIK är på stark frammarsch och har hela säsongen siktat på slutspel, nästan som ett måste-mantra har det uttrycks.
Att skåpa ut Bollnäs på fredagskvällen är starkt, även hemma.

Vänersborg var i ett desperat läge inför bortamatchen mot Sandviken.
Hade laget fått stryk igen hade chansen att undvika kvalspel nog varit borta. Mycket starkt att gå på vilja i en så svår bortamatch.

Nu blev det inte så svårt för vare sig AIK eller Vänersborg.
Lagen de mötte var bedrövligt dåliga. Mer måste man kunna kräva av två lag som slåss i tabelltoppen.

Det verkade nästan som Bollnäs och Sandviken inte hade något mer att spela för. Men SAIK hade chansen att skapa ett gastkramande bortamöte med Villa om andraplatsen och Bollnäs hade kunnat spela sig klart för fjärdeplatsen, med häng på tredje.
Men båda lagen gjorde väldigt bleka intryck, nästan så fansen bör känna sig litet oroliga inför slutspelet.

Sandviken spelade bort chansen till andraplatsen, så nu blir laget trea om inte Bollnäs kommer ikapp med hjälp av ett ganska lätt slutprogram. SAIK måste nog vinna sista hemmamatchen mot Motala för att säkra tredjeplatsen, men nu spelar det ju i alla fall ingen som helst roll att bli trea eller fyra.

Det är Edsbyn som genom sin storslagna serieseger kommer att stipulera alla förutsättningar inför slutspelet. Edsbyn och Villa hamnar ju på varsin slutspelshalva. Det handlar bara om vilket lag av trean och fyran som Edsbyn vill ha på sin sida och få möta i en eventuell semifinal.

Och mot eventuellt Sandviken eller Bollnäs i semi så tar sig Edsbyn till final oavsett hur man väljer.

Med kvällens resultat har det skapats två grupperingar i tabellen. Den ena gruppen kommer att slåss för att ta de sista tre direktplatserna till kvartsfinalerna. Fyra lag inom 2 poäng slåss om 3 platser efter Edsbyn, Villa och Sandviken. Bollnäs på 28 poäng, Broberg på 27, Västerås och AIK på 26.

Bollnäs reder ut det här med tre matcher kvar och ett inte alltför svårt motstånd med Motala hemma, Sirius hemma och Frillesås borta. Men bland de övriga tre lagen blir det ruskigt spännande.

VSK-Broberg i näst sista omgången, Broberg-Hammarby i sista och AIK-VSK i sista.
Hur slutar det?

Den andra gruppen består av fyra lag som både slåss för nytt kontrakt och att slippa ett väldigt nervpirrande kvalspel, men också för chansen att ta sig till åttondelsfinal med sikte på kvartsfinal. Tre lag har 20 poäng. Hammarby med -6 i målskillnad, Motala -7 och Sirius -13 och sen ett sprattlande Vänersborg på 18 poäng.

Två av dessa fyra lag ska till åttondel, ett lag ska ha klarat kontraktet och ett lag ska kvala. Motala har ett stentufft slutprogram med Bollnäs borta, AIK hemma och Sandviken borta. Sirius har det också väldigt tufft med VSK hemma och Bollnäs borta innan slutavgörandet med Vänersborg hemma.

Tror spekulationer är en intensiv syssla nu bland fans, spelare, ledare och media.
Men det går helt enkelt inte att med någon form av säkerhet tippa hur det här slutar.

Men jag kan bidra till spekulationerna.
Hammarby tar sig till åttondel tack vare Frillesås hemma. Bajen hamnar på 22 poäng inför sista matchen mot Broberg borta. Motala kammar nog noll på de matcher som är kvar och slutar på 20 poäng.

Om Vänersborg kan lyfta sig en gång till mot Vetlanda i näst sista omgången står även Vänersborg på 20 inför sista, lika som Sirius som innan sista omgången kammar noll mot VSK och Bollnäs.
Det vore nog ändå en skräll om Vänersborg som trampat vatten så länge skulle ta sig till åttondel genom tre segrar i de sista tre matcherna, inklusive Sandviken ikväll alltså.

Om ett sådant här rysarläge skapas med tre lag på 20 poäng inför sista matchen så kommer förloraren i slutmötet Sirius-Vänersborg att få kvala. Vinnaren går till åttondel tillsammans med Hammarby och Motala klarar sig kvar om de inte spelar bort sin hyfsade målskillnad. Men mot tre bra lag i slutet så kan en hyfsad målskillnad snabbt vara borta och då kan det bli kval för Motala.

Det enda som känns lugnt att tippa är finallagen. Något annat än Edsbyn-Villa kan jag inte se någonstans.
Och om de två behåller den form de har nu så hamnar guldet i Hälsingland.

Det enda lag nu som lugnt kan förbereda sig för åttondelsspel är Vetlanda. Laget ligger mitt emellan de olika grupperingarna på en trygg åttonde plats på 24 poäng. De kan nog inte hota uppåt när laget har Edsbyn i sista matchen och nedåt är det hur lugnt som helst. Bara börja ladda för åttondel!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Sex nervkittlande omgångar kvar

, ,

KRÖNIKA Tänk att en halvannan vecka kan vara olika lång. Tycker de var kortare förut, men nu när vi väntar intensivt på att få det där avgörandet i Elitserien så har en och en halv vecka känts extremt lång.

Det som skulle förgylla uppehållet, 3-nationsturneringen i Finland, blev ju bara kattskit i svenska ögon om man ser till resultaten. Det bidrog nog till att vår väntan kändes ännu längre.
Om vi stannar till litet vid landslagsturneringen så är säkert många rätt besvikna. Men å andra sidan så verkar nu VM-turneringen bli mera intressant än på länge när de finska lejonen tagit rejäla kliv framåt.

Inte nog med att det blåvita gänget slagit Sverige fler gånger än lovligt. De klarade dessutom av att hålla jämna steg med Ryssland och till och med vinna turneringen på straffar.
Tror vi kan få se härliga bataljer i Irkutsk och det känns mer svårtippat än på väldigt länge. Och några riktigt stora spelare saknades ju i det svenska laget i helgen också.

Jag är dessutom säker på att Sveriges mindre lyckade resultat höjer tempen ytterligare på omstarten i Elitserien. Jag är övertygad om att det kommer 16 blågula vargar, hungriga på revansch, hem från Finland. Nu kommer de att visa mer hjärta än vanligt för sitt klubblag.

Men tänk att all vår väntan ändå tog slut. Onsdagskvällen står för dörren med sex matcher i den 21:a omgången.
Nu är det bara sex nervkittlande omgångar kvar och tänk så mycket som är ovisst.
Det vore nästan ett självpåtaget harakiriuppdrag att försöka räkna ut vilka som slår vilka och vilket lag som besätter den och den tabellplatsen.

Vi har ändå några tydliga förutsättningar om man ser tabellen litet från ovan.
Tre lag har sedan ganska länge ryckt ifrån. Inte minst Edsbyn som verkar helt outstanding denna säsong. Seriesegern hamnar i Byn, något annat vore dumt att tro. Egentligen bara två ovissa matcher kvar, VSK och Vetlanda borta.
I övrigt tar Edsbyn allt.

Villa och Sandviken kommer att slåss om andraplatsen. Villa har tre kluriga bortamatcher kvar, Broberg, Hammarby och Vetlanda. Sandviken har fyra hemmamatcher kvar. Det är dubbelmötena med Hammarby som är de mest ovissa.
Kan bli så att det blir en direkt avgörande fajt om andraplatsen i Lidköping i näst sista omgången mellan Villa och SAIK.

Antalet lag som har en rimlig chans att nå de sex direktplatserna till kvartsfinalerna har blivit något färre den senaste tiden. Just nu har åtta lag bäst möjligheter. Utöver de tre topplagen så står det främst mellan Bollnäs 24 poäng, Vetlanda 23, Västerås 22, Broberg 21 och Sirius 20. Men AIK och Motala är hack i häl på 18. Mitt undvikande av harakiritippandet bygger främst på att de här lagen möter varandra kors och tvärs.

Bollnäs har nog bästa utgångsläget för att försvara den attraktiva fjärdeplatsen med sitt kvarvarande spelschema. Bollnäs och AIK är också de enda två lag som har spelat färdigt mot de tre topplagen.

Vänersborg ligger i nuläget på kvalplatsen och är en stor besvikelse. Men eftersom laget möter flera av de andra som konkurrerar om platserna i åttondelsmatcherna kan mycket hända. Hammarbyfansen har kanske anledning att vara litet skakis. Laget ligger en poäng före Vänersborg, men har två svängar mot Sandviken och en match mot Villa kvar och dessutom en rysaravslutning i Söderhamn.

Men av alla lag så har stackars Åby/Tjureda det svåraste matchprogrammet. Laget skall spela två gånger mot Edsbyn, hemma och borta, och har sen också Sandviken borta och Villa hemma. Det enda som inte är ett tippningsmässigt vågspel är såklart att Åby/Tjureda ramlar ur efter den här första säsongen i Elitserien.

Men jag tror inte klubben är så särskilt bekymrad över det. Man har skaffat sig erfarenhet och en sprillans ny inomhusarena och har bandysveriges bästa ekonomi.
Snart ser vi Åbytjurarna i eliten igen.
Det vågar jag tippa, utan att ta en ohälsosam risk.

Sen hoppas jag innerligt att politiker och företag med resurser i Nora, Köping och Fagersta tar sitt förnuft till fånga och ger de tre klassiska svenska bandyklubbarna Nitro/Nora BS, Köpings IS och Västanfors IF rimliga förutsättningar att bedriva sin sport och samtidigt ge barn och ungdomar i kommunerna förutsättningar för idrottande och utveckling. Den sociala insats våra bandyklubbar står för är långt viktigare än enstaka sportsliga framgångar.

Just nu är det tyvärr långt mellan likartade förutsättningar när vissa kommuner har inomhusarenor och andra inte ens råd med konstfruset.
Framsynta beslutsfattare som investerar, exempelvis i en konstfrusen bandybana, tar normalt samtidigt beslut att avsätta pengar till förbättringar och framtida uppgraderingar för att inte kasta investeringen i sjön. En sådan självklar budgetrutin verkar tyvärr inte vara gängse överallt.

Kjell Anderstedt

Bladh: Skäms, Nora, Fagersta och Köpings kommun

,

KRÖNIKA Ingen konstfrusen is på Krillans bandyplan i Köping nästa år. I Nora och Danfo arena verkar hoppet snart släckt. Lägg därtill Västanfors IP. En djupt sorgesam utveckling utspelar sig framför våra ögon.

Bandyn blöder i Köpings IS Bandy. Vi kan väl börja där. Nästa vinter har alltså, om beslutet från kommunen står fast att de inte tänker satsa på ett nytt fryssystem, spelarna ingen hemmaplan.
Ett dråpslag, milt uttryckt.

I ett högst kritiskt läge befinner sig även Nitro/Nora. Klubben har inte råd att stå för alla kostnader längre.
Kylanläggningen ska nu stängas av.
Det är för dyrt — elräkningen är ett återkommande problem.

Borde inte Nora kommun gå in direkt och säga till konkursförvaltaren att ”nej, nu steppar vi in och tar över anläggningen. Elräkningen tar vi hand om i fortsättningen”.
Icke. Det gör man inte. Politikerna beklagar sig också utåt. Det är så ”sorgligt”, ”beklagligt” och andra tomma adjektiv när Nitro/Nora vädjar till kommunens politiker.

Fler föreningar är i gungning. Sedan 1997 har Västanfors IF varit hyresgäst på Västanfors IP. Det behövs ett nytt kylsystem. Fagersta kommun har här, enligt uppgift, agerat nonchalant och inte var lyhörda för ”Fläktens” oro över situationen.
I värsta fall kan bandyn vara förlorad på orten inom en snar framtid.

Fler konstfrusna bandyplaner runt om i landet lär vara i fara om inte nu så framöver.
Och i nästan alla fall är det kommunen i fråga som ansvarar för anläggningarna och klubbarna är hyresgäster.

Förutom att fostra kommande bandyspelare tjänar dessa konstfrusna bandyplaner ett betydligt större värde: barn och ungdomar får röra på sig, oavsett om de ämnar lira bandy eller inte.
Det handlar om hälsa och i en tid där många barn och ungdomar sitter mer än gärna framför en skärm i stället för att just röra på sig.

Jag minns själv när jag var liten hur roligt det var att skrinna ut på en jättestor isyta under uppväxten.
Gott om plats för alla och kul som attans (och glöm inte den varma chokladen). Och slippa den där ishallen där det, helt enkelt, var för trångt och inte lika skojigt.

Lyft blicken, politiker i berörda kommuner. Ser ni hur många barn som har kul på isen när det är allmänhetens åkning och så vidare?
Vill Nora, Fagersta och Köpings kommuns styrande politiker vara de som satte stopp för det?
Ni är på god väg att göra väldigt många barn ledsna om vintrarna framöver.
Det ligger på ert samvete.

Och jag vet att det inte kan vara lätt att vara politiker i vissa kommuner där viljorna drar åt olika håll.
Men här tycker jag att dessa kommuner måste tänka till mer än en gång.

Låt ytterligare barn få uppleva det jag en gång fick när jag tog mina första stapplande skär på en konstfrusen bandyplan.

Mattias Bladh

Anderstedt: Hur ska det här elitseriedramat sluta?

, ,

KRÖNIKA När jag satte mig för att fånga in dagens tre elitseriematcher som underlag för en krönika så måste jag erkänna en sak. Jag hade bespetsat mig på ett par rejäla överkörningar när de två topplagen, Edsbyn och Villa, skulle möta seriens klara bottenlag, Frillesås respektive Åby/Tjureda.

Men jag blev glatt överraskad av bottenlagens frejdiga spel och stundligen även respektlösa inställning till motståndarna. Visst vann både Edsbyn och Villa till slut, men det var inte alls att bara ställa in skridskorna. Speciellt Villa var illa ute i slutet av matchen när Åby/Tjureda radade upp målchanser.

De här två matcherna tror jag gav Frillesås och Åby/Tjureda rejält med råg i ryggen inför fortsättningen. Nu har lagen sett att det går att stå upp och nästan ta poäng även mot storlagen.

Edsbyn skåpade ut Sandviken häromsistens medan Frillesås visade betydligt bättre motstånd i bandykyrkan. Konstigt nog skedde det när matchen verkade vara avgjord. Vid paus var ställningen hela 5–0. Men i andra halvlek satte gästerna rejäl fart och hade laget bara satt alla sina chanser och hörnlägen så hade siffrorna blivit betydligt jämnare än de 5–1 det nu blev.

Det var sann glädje att se både Frillesås och Åby/Tjureda bestämma sig för att bjuda motstånd och göra det på sitt eget sätt. Jättekul!

Motala är omvittnat svårt att tas med på hemmaplan. Nu stod Sirius och Motala på samma poäng innan den här lördagsfajten. I årets rekordjämna serie är ju ett sånt möte av det viktigare slaget. När det dessutom är sista matchen inför ett speluppehåll ger en seger också en psykologisk kick. Jimi Heinonen var i stor målform i Sirius och avgjorde målmässigt den här matchen med sitt äkta hattrick genom två straffmål och ett spelmål.

Nu har vi sex omgångar kvar när landslagsspelarna är tillbaka från 3-nationslandskamperna i finska Porvoo och Lappeenranta. Och vilka sex omgångar det blir! Samtidigt som det blir skönt för oss alla med litet andrum så kittlar fortsättningen redan.

Hur skall det här elitseriedramat sluta?
Topptrion är nog väldigt ohotad. Poängförsprånget är alltför stort för att något lag skall komma ikapp. Även om det är teoretiskt möjligt så kommer lagen också att slå varandra och det gör nog att inget lag kommer ikapp.

Edsbyn är så starkt att laget bör vinna serien. Fajten om andraplatsen står mellan Villa och Sandviken. Helt avgörande kan det bli när lagen möts i Lidköping i näst sista omgången 14 februari.

Fjärdeplatsen är inte säker för något lag i nuläget. Men Bollnäs har börjat hitta formen och jag skulle inte bli förvånad om laget tar fjärdeplatsen. Västerås, som också har börjat visa vanlig styrka, aspirerar också på fjärdeplatsen, liksom Vetlanda som tog en viktig seger mot Hammarby igår.

Längre ner i tabellen så börjar nog Hammarby och Vänersborg känna kniven mot strupen. De två lagen kommer att kämpa förtvivlat för att undgå att få kvala tillsammans med Frillesås.
Hur det går törs jag inte tippa.

Många lag kommer säkert att använda speluppehållet till nödvändig träning och kanske också litet vila för att ladda alla batterier inför avgörandet av bandyhistoriens mest spännande elitserie.

Ett lag som nog särskilt ser fram emot ett uppehåll på halvannan vecka tror jag är Sandviken som efter 15 matcher utan förlust åkte på två hälsingeproppar den här veckan. Tror förresten inget lag mår dåligt av det kommande uppehållet efter en synnerligen intensiv spelperiod.

Det är också upp till bevis för Svenska landslaget i den där finlandsturneringen. Efter att ha varit alltför blekt i julas när laget fick stryk av både ryssar och finnar så får nog Micke Carlssons landslag visa bättre tåg nu. Det stundar ju en VM-turnering i Sibirien och nu behöver lagen sätta sig i respekt inför fajten om guld och silver.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Då återstår sju matcher av grundserien i vår högsta bandyserie

, ,

KRÖNIKA Så återstår då sju matcher av grundserien i vår högsta bandyserie. Fortfarande helt omöjligt att peka ut de sex lag som direktkvalificerar sig till slutspelet.

Utvecklingen av resultaten gör ändå att den trio som för några omgångar sedan ryckte åt sig ett initiativ i toppen med största säkerhet kan börja trycka kvartsfinalbiljetterna och fila på annonserna till de tre hemmamatcherna i kvarten.
De andra jagar nog i onödan.

Nu slår lagen varandra, precis som vi förutspått en längre tid. Det gör också att man ofta får utropa ”hoppsan” när man ser resultaten.

Vetlanda som etablerat sig högt upp i serien blev rejält utskåpat på Studenternas mot ett Sirius som forsade fram i ren eufori i första halvlek.
6-0 i paus!

Nu har jag inte tillgång till Vetlandas elitseriehistorik. Men den som lagt den i något dammigt skåp upptäcker nog att en sådan utskåpning i första halvlek inte har hänt på länge, om ens någonsin.

Samtidigt som Sirius är ett exempel på oförutsägbarheten i den här serien. Med två poäng ikväll har laget plötsligt häng på övre halvan.

Ett tips måste jag klämma in till AIK, Frillesås, Edsbyn, Vetlanda, Sirius och Broberg. Det är de lag som har VSK kvar att möta i serien. Om ni ligger under med några mål i slutet — ge inte upp, ge järnet istället!

Historien från VSK-genomklappningen mot Bollnäs häromsistens, där laget tappade en tremålsledning de sista 3 minuterna, upprepade sig i stort sett mot Vänersborg borta.

VSK hade en tvåmålsledning efter minut 84.
Men ett starkt kämpande Vänersborg tog ena poängen efter en rejäl upphämtning och gjorde 5-5 på övertid.

Jag tror att det hörnprickande Vänersborg med Jocke Hedqvist i laget har blivit ett kämpande och krigande lag nu. Samma omvandling som Sandviken genomgått efter att ha förlorat skyttekungen Christoffer Edlund så formades ett lag som krigar för varandra.

Ja, frånsett bortamötet med Edsbyn i tisdags då laget blev utspelat å det gruvligaste.

Edsbyn är så här långt seriens bästa lag. Kanske både Villa och Sandviken gillar det. Att slippa favoritskap är alltid av godo.
Hur långt räcker Edsbyns dominans? Omöjligt att säga i den här serien.
Men helt klart är alla fall att Edsbyn kommer att gå långt i slutspelet.

Men det känns som det har hänt förut och många gånger dessutom. Byns förmåga att forma kanonlag, oavsett förutsättningar, har imponerat bandyälskarna och gjort sina egna supportrar till de gladaste i flera decennier.

AIK såg ut att rinna iväg tidigt mot Frillesås, men gästerna vek inte ner sig i förtid. Stred in i det sista och matchen slutade med endast en tvåmålsmarginal. Något säger mig att Frillesås, om laget klarar kvalet som sannolikt väntar efter serieslutet, kan jobba upp sig till ett mera etablerat elitserielag om något år.

Bollnäs är starkt hemma. Det vet vi. Matchen mot Hammarby var jämn och spännande en bit in i andra halvlek. Men en resultatgivande timeout vid 3-3 gav hemmalaget den boost det behövde. Sedan rann det bara på.
Bra värdemätare för nyblivna fjärdelaget i serien.

En annan sån kommer på fredagen då Sandviken gästar Sävstaås, förmodligen med en revanschlusta av oanade mått efter utskåpningen i Edsbyn.

Villa vann till slut i Motala, trots att laget inte lyckades avgöra i rimlig tid. Men bortamatcher i Motala är inte likt nåt annat, det har många lag fått erfara. Utespel, inte direkt glänsande is och ett krigande blått lag är svårspelat.

Det såg ut som Villa tog chansen direkt efter paus när isen var spelbar. Två snabba mål avgjorde, även om Motala var ytterst nära en pinne i slutet.

Nu har vi en omgång kvar innan serien gör ett uppehåll för 3-nationslandskamper i Finland mellan Ryssland, Sverige och Finland. Supportrar, krönikörer och spelare som inte är landslagsupptagna ser nog fram emot att få ladda batterierna med annat en dryg vecka. Det behöver vi!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: En förfinad och mer rättvisande publikanalys

, ,

KRÖNIKA Efter att vi publicerat en första publikanalys i förra veckan visade många läsare synpunkter på ett stort engagemang. Många förslag på hur publikvolymen kan öka.

Exempel på synpunkter jag fick:
Öka antalet lag i Elitserien.
Sänd inte matcherna på nätet.
Sänk biljettpriserna.
Minska antalet spelare till 9 istället för 11
osv.

Verkligen roligt med allt engagemang. Därför fortsatte jag arbetet och gjorde publikanalysen mera komplett och beräkningsunderlaget mera rättvisande.

Publiken på exempelvis Annandagsmatcherna påverkar publiksnitten mycket. Det är jättebra av flera skäl, men de största publikmatcherna blir alltför påverkande på snittet. Därför har den här uppdaterade analysen några ”läsanvisningar”:

  1. Den match som för varje lag respektive säsong dragit störst publik har tagits bort i beräkningen. Detta för att göra övriga matchers publiksiffror mera representativa. Däremot finns inget behov att ta bort lagens lägsta publiksiffra.
  2. Antalet hemmamatcher är 8 när matchen med störst publik tagits bort. Det finns två undantag, Sirius och Vetlanda. Dessa lag har bara spelat 8 hemmamatcher hittills, så deras underlag är 7 matcher.
  3. Publikanalysen bygger på de 12 lag som spelat i Elitserien båda säsongerna. Falun och Tellus åkte ju ur och finns inte med, inte heller AIK och Åby/Tjureda som gick upp.
  4. Det finns variationer i klubbarnas sätt att redovisa publiksiffror. Vissa räknar endast personer som fanns i arenan, medan andra redovisar alla som var på plats + antalet sålda säsongsbiljetter, oavsett om de personerna varit på plats eller inte. Därför bör du inte jämföra klubbarnas publikstorlek med varandra. Jämför istället förändringen i klubbarnas eget publiksnitt mellan säsongerna eftersom deras eget sätt att redovisa sin publik är detsamma från den ena säsongen till den andra.

Jag presenterar inte den totala elitseriepubliken nu. Det är såklart inte meningsfullt eftersom de största publikmatcherna inte är medräknade. Det gör vi när serien är slutspelad. Vilket också skall bli intressant.

I flera fall så är det tydligt att lagens prestationer den här säsongen visar sig i publikmängden. Tydligaste exemplen på det är Västerås och Sandviken. Sjätteplacerade VSK:s publiksnitt har minskat med nästan 27 % medan SAIK:s har ökat med hela 48 %!

Spekulationen om varför en klubbs snittsiffra svänger överlåter jag till dig som läsare. Men visst finns det en del tydliga exempel på koppling mellan lagets prestation och förändring i publiksstorlek. Jag redovisar, för skojs skull, också respektive lags största publiksiffra den här säsongen.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Har grävt ned mig lite i publiksiffrorna…

, ,

KRÖNIKA Som krönikör vill man ibland titta vid sidan om spelet och matcherna. I mitt fall så har jag grävt mig ner lite i publiksiffrorna. Jag tyckte det var spännande att kolla på hur utvecklingen har sett ut den här säsongen i förhållande till förra efter 17 omgångar.

En del har pratat om publiktapp och andra om publikökning.
Hur har det då sett ut?

Jag nöjde mig i mitt statistiksvep med att jämföra publiktillströmningen förra säsongen och hur det har sett ut hittills fram till samma omgång.
Och det jag hittade var intressant och i vissa fall mycket intressant.

Nu gjorde jag publikanalysen innan matcherna på fredagskvällen. Siffrorna är bara avsedda att vara en ögonblicksbild vid samma tid på säsongen i fjol och i år. Jag har inte gjort några detaljerade anpassningar för t.ex. Annandagsderbyn.
Dessa har såklart en påverkan på publiksnitten från en säsong till en annan.

Samma sak med vilka lag respektive klubb mött fram till nu och vilka motståndare man har kvar.
Ta det bara som en intressant fingervisning.

Tydligt är att lagens prestationer på isen har gett ett direkt genomslag på publiksiffrorna. Jag har studerat publiken ur två perspektiv, dels hur det totala publiksnittet ser ut just nu i förhållande till samma tid förra säsongen och dels har jag plockat fram publiksiffrorna för ett antal lag i serien som exempel.

Allt bygger på hur publiken ser ut efter sjuttonde omgången i januari i år i förhållande till i fjol. Om man först tittar på totalen så har elitseriepubliken ökat med 4 %, från drygt 159 000 åskådare i fjol till drygt 165 000 i år.

Sammantaget för elitseriebandyn är det förstås en glädjande ökning.
Om det är ett trendbrott har jag inte hunnit analysera, men en positiv ökning är det i vart fall.

Sen har jag till en viss del gått in och tittat på några av elitserielagen och hur förändringarna i publik ser ut. Det man ser är att en del av lagens framgångar på isen direkt fått genomslag på hur stora skaror som sökt sig till arenorna. Jag har tagit fram siffrorna för fem av lagen på övre halvan i tabellen.

VÄSTERÅS SK

Har minskat publiksnittet från 1715 personer efter förra säsongens hemmamatcher så här långt till ett snitt på 1124 personer. Ett tapp på hela 34%, förmodligen kopplat till VSK:s varierande resultat den här säsongen hittills.

BOLLNÄS GIF

Hade i fjol ett snitt på 2185 personer, men har tappat till ett snitt denna säsong på 1785 personer. Ett tapp på 18 %. Här har förra säsongens stora derbypublik på Annandagen i Bollnäs påverkat fjolårssnittet rejält, det kan man tänka på.

VILLA LIDKÖPING

Har serien största publiksnitt, inte direkt någon överraskning. Snittet ligger i år på 3014 personer mot i fjol 3184. Ett tapp på ungefär 5 %. Även här är det väl ganska enkelt att koppla publiken till lagets förvånansvärt varierade, speciellt på hemmaplan.

EDSBYNS IF

I skrivande stund serietvåa även om lördagens derby mot Broberg kan ändra på det. Förra året hade Edsbyn ett publiksnitt på hemmamatcherna på 1352 personer och i år är snittet 1617 personer. En ökning på i stora drag 19 %. Helt kopplat till lagets framgång, förmodar jag, i år när man parkerat i toppen i ett tidigt skede.

SANDVIKENS AIK

Här är elitserietoppens stora publiklyft! En ökning av publiken i hemmaborgen Göransson Arena med hela 55 %! I fjol vid samma tid hade Sandviken ett publiksnitt på 995 personer. Det spel och det segertåg laget visat på den här säsongen har gett ett publiksnitt på 1545 personer!

Inte i publiknivå med Villa förstås, men Sandvikspubliken är samtidigt väldigt svårflörtad och kräsen efter många guld. Men en utveckling i en väldigt positiv riktning för den ekonomiskt tyngda klubben är det förstås.

***

Det var lite om publiksiffror.
Spelades också fajter i elitserien på fredagen.

Sandviken hade svårt att skapa ett offensivt spel och målchanser. Men å andra sidan är Sirius ett erkänt duktigt försvarslag som kan vara svårt att tränga igenom. Men allt eftersom matchen gick så skapade hemmalaget till slut avgörande lägen.

Matchens segerorganisatör blev Erik Säfström, som alltid är en njutning att se, främst i sina offensiva framryckningar. Denna kväll avgjorde han matchen med två eleganta mål, 2–1 och slutresultatet 3–1. Å plötsligt är Sandviken i serieledning, vem hade trott det? Men vi får väl se hur länge…

I det högintressanta mötet mellan Vetlanda och AIK gick hemmalaget ifrån flera gånger, men ”Gnaget” gav sig inte, utan kämpade till sig poängmöjligheter i slutet. Men Vetlandas 7–4-ledning med knappt 10 minuter kvar lyckades inte AIK riktigt hämta upp, utan slutsiffrorna stannade vid 7–6.

En spännande match och väldigt värdefulla poäng för Vetlanda som tar litet rygg på topptrion.

I dag spelas ytterst ovissa möten. Vad sägs om hälsingederbyt Broberg-Edsbyn, prestigederbyt Villa-Vänersborg, bottenkampen Frillesås-Åby/Tjureda och den ovissa drabbningen Hammarby-Motala.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Historien upprepade sig mellan Bollnäs och Villa

, ,

KRÖNIKA Historien upprepade sig mellan Bollnäs och Villa. Bollnäs hade sitt erkänt benhårda försvar och dessutom en vägg i målet. Pertti Virtanen var en av matchens allra bästa. När Villa inte ens kan knäppa in en enda av sina 16 hörnor är det svårt att vinna, inte minst på Sävstaås.

Bollnäs har efter sina två senaste segrar nu kanske fått en välbehövlig boost i självförtroendet.
Villa har problem just nu och söker på något sätt efter det vägvinnande spel som laget skämt bort oss med tidigare. Det lär väl komma, nåt annat är inte att vänta.

Sandviken fick bekänna färg när laget idag skulle ta sig an AIK på Bergshamra.
Ett lag på stark uppgång.
Men Sandviken gjorde sin 14:e match i rad utan förlust.

Med kraften i den tåga och laganda som finns i det laget skulle man kunna värma upp ett mindre samhälle.

Just nu är serien spännande och jämn i sina två delar. Toppen med de tre lag som gått ifrån även om differensen minskade från nya trean Villa ner till Bollnäs på fjärde plats, men sex poäng är ett hyfsat gap ändå.

I övrigt blev det givna segrar för Sirius mot Frillesås, VSK mot Åby/Tjureda, Edsbyn mot Motala och ett Vänersborg i chock fick stryk av Hammarby.
Vetlanda-Broberg blev spännande och uddamålsvinst för smålänningarna.

Under de tre flyende topplagen är det ett getingbo. Tre poäng mellan fyran Bollnäs och elvan Motala.
Varje match är viktig.

Vi som tittar på njuter, även om supportrarna kastas mellan hopp och förtvivlan. Denna vinter krävs det järnpsyke att vara elitseriesupporter.

Bandysverige chockades av beskedet igår om att Jocke Hedqvist med omedelbar verkan bryter sitt kontrakt och lämnar IFK Vänersborg. Övergångar mitt under brinnande elitserie förekommer inte i bandyn.
Därtill är klubbarnas lojalitet med varandra för stor.
Det är bra, fan ta den som ändrar på det.

Nu vill alla veta; varför?
Vilken blir ny klubb?
Inte många tror kanske att Jocke lägger av med bandyn, men det kan vara så det blir om lusten tagit slut.
För vilken klubb är beredd att köpa loss en spelare som bara har ett par månader kvar av sin karriär?

IFK Vänersborg är i chock och verkar inte förstå någonting. De blåvita fansen känner sig med rätta svikna nu när Vänersborgs tabelläge är av det riktigt prekära slaget.

Den ikonstatus som Jocke Hedqvist skulle fått när han efter säsongen avslutat sin långa och framgångsrika karriär i IFK Vänersborg är nog nu bortblåst.

Oavsett anledning så är det tråkigt för bandyn och Elitserien. Kanske får vi endera dan svar på frågan om det blir någon ny klubbadress för Hedqvist.
Det har ryktats om AIK, men jag tror inte heller AIK tar ett så för bandytraditionen dåligt grepp som att värva mitt i säsongen.

Någonting helt annat som vuxit fram som ett problem och som diskuteras friskt är hur bestraffningar och avstängningar hanteras.
Dels har domarna möjlighet att efter matcherna anmäla ojustheter, dels har lagen möjlighet att anmäla sånt som de anser vara allvarliga förseelser eller beteenden.

Bandyförbundet har också två olika forum i beslutsprocessen. Dels en videogranskningsgrupp, dels en disciplinnämnd.
Alltför godtyckligt och för många olika bedömningar anser kritikerna att domarna gör besluten i.

Bandyförbundet imponerar inte heller. Flera beslut om avstängningar som tagits har ansetts alldeles för nyckfulla.
Nånting måste till för att skapa enhetliga bedömningar och bestraffningar.

Problemet är att alldeles för många olika personer är inblandade, enligt min mening. Domarna är individer och gör olika bedömningar av vad som skall anmälas och när det finns både en videogranskningsgrupp och en disciplinnämnd så blir det många kockar.
Det kan inte bli annat än rörigt och nyckfullt.

Se till att det finns EN instans som gör alla bedömningar och tar beslut! Placera begåvade och såklart regelkunniga personer i den gruppen. Färre personer som är inblandade ger bättre beslut.

Gör gruppen beslutsmässig och ge den också rätten att på eget initiativ ta upp ärenden. Låt domarna sköta matcherna och låt andra bedöma konsekvenser efteråt.
Det sägs att det för detta krävs ändringar i tävlingsbestämmelserna. Ändra då!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Fredagskvällens elitseriebandy gav de dryga 14 000 personerna underhållning på högsta nivå

, ,

KRÖNIKA Anders Jakobsson, expertkommentatorn i TV-sändningen från Sandviken, slog huvet på spiken i sin slutkommentar: ”Ryktet om bandyns död är betydligt överdrivet”. Om jag var lyrisk över annandagens omgång i elitseriebandyn så vet jag inte vilka superlativer man ska ta till i fortsättningen om matcherna fortsätter så här.

Fredagskvällens elitseriebandy gav de dryga 14 000 personerna, som såg de sex matcherna, underhållning på högsta nivå. På de flesta arenor i alla fall.

Den match de flesta blickarna riktades emot, om publiken i Lidköping och Sandviken ursäktar, får ändå sägas vara stockholmsderbyt mellan Hammarby och AIK på Zinken.

Det började redan innan matchen med en del tjafs mellan supporterskarorna. Matchen fick en senare start, också beroende på publiktillströmningen. 5 849 personer är naturligtvis något som kassören i Hammarby måste gjort kullerbyttor för.
En allvarlig varning måste jag rikta till AIK:s kommande motståndare: Vad ni än gör, ge inte AIK några hörnor!
Då är slaget förlorat.

Mot Hammarby var AIK femtioprocentiga på hörnor (!). Gjorde mål på 5 av 10. AIK behöver i och för sig det nog varnas för. I det här derbyt var laget hetare, bättre, skarpare och tyngre än Hammarby.
Att AIK kommer mer och mer desto längre serien går har jag skrivit tidigare.
I nästa match kommer Sandviken med 13 matcher utan förlust till Bergshamra.
Då får det sannerligen bekännas färg.

Jag gillar när det blir många olika målskyttar. Det vittnar om att bandyn är underhållande för då produceras målen också på många olika sätt.
Den här fredagskvällen gjordes 55 mål och det var 43 olika målskyttar. Fantastiskt!

”Seriefinalen” mellan Villa och Edsbyn blev också den stor underhållning.
Men här var det Edsbyn som med sin effektivitet lite klädde av Villa och visade hur man skall agera mot mästarlaget.

Efter att Villa tog en ganska snabb ledning i början av matchen med 2–0 så blev det bara Edsbyn för hela slanten i målprotokollet. Efter 2–1 i paus gjorde ”Byn” fyra raka mål i andra halvlek och som nu skickade upp laget i serieledning med en poäng.
Den här toppstriden blir stenhård hela vägen.

Ett riktigt klassikermöte var Sandviken-Västerås. Hemmalaget tog initiativet direkt och hade 3–0 efter ungefär 25 minuter. I andra halvleken gjorde VSK matchen jämnare, men Sandvikens effektivitet avgjorde och det svartvita laget ståtar nu med 13 matcher utan förlust.
Det är väldigt imponerande.

Broberg-Sirius blev fredagskvällens mest svängiga match ändå. 0–3 redan efter 11 minuter blev 2–4 innan pausvilan. I andra halvlek gick Broberg upp till 4–4 på tio minuter och ryckte ifrån till 6–4, men Sirius gav sig inte. Men det blev ändå hemmaseger med 7–6. Sådana här matcher borde locka publiken i fortsättningen.

De två sista matcherna blev mera förväntade. Motala-Vänersborg blev så jämn som vi trodde och oavgjort var väldigt logiskt.

Ett lag vi väntat skulle kvickna till är Bollnäs. Poängutdelningen under december var otroligt skral. Nu blev det storseger borta mot Åby/Tjureda, men det är ju inte någon värdemätare direkt.
Men jag noterar att Daniel Mossberg fick igång måskyttet med 3 pytsar.
Nåt supportrarna väntat på alldeles för länge.

Det här gör att de tre topplagen nu drar ifrån ytterligare och det är hela åtta poäng ner till fjärde laget som nu blivit Bollnäs.

Tabellen liknar nåt jag inte minns att jag upplevt tidigare. Om topptrion drar ifrån så är det ett otroligt jämnt skikt i större delen av tabellen.
Nio lag inom fyra poäng och alla dessa har chans på slutspelsplats.
Bara Frillesås och Åby/Tjureda är avsågade i botten.
Hur ska detta sluta?

Nu avslutas den sextonde omgången med Frillesås-Vetlanda denna lördag och redan på Trettondagen avgörs den sjuttonde omgången med sju matcher.
Två av dessa som vi ser fram emot med speciellt stor nyfikenhet är Bollnäs-Villa och AIK-Sandviken. Huvva!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Sicken annandag det blev

, ,

KRÖNIKA Detta får vi uppleva när bandy är som mest publikfriande och har alla möjliga ingredienser. Sicken Annandag det blev!
Dramatik, ett par skrällar, massor av mål, publikfester och de 48 målen spreds på hela 45 olika målskyttar.

Bandyn har nuförtiden svårt att locka de stora åskådarmassorna till arenorna, men om en hyfsad andel av annandagspubliken kommer tillbaka så får publiksnittet sig ett rejält lyft.

Jag som korstittade på flertalet av matcherna på TV tycker det vore konstigt om inte många i publiken blev frälsta av det de såg. Den här omgången hade allt man kan önska sig.
Men vi kan ta matcherna i tur och ordning.

Åby/Tjureda-Vetlanda 1–3

Matchstarten försenades för att supporterbussarna från Vetlanda var aningen sena. Snyggt gjort och ett positivt problem att det var många supportrar som ville se matchen.

Vetlanda tog en förväntad och stabil seger men Åby/Tjureda stretade emot ordentligt ända in i mitten av andra halvlek. Publik 2 000 och fullsatt.

Frillesås-IFK Vänersborg 5–4

Omgångens rejäla skräll. Båda lagen ligger på kvalplats men alla väntar på att Vänersborg ska börja röra sig uppåt i tabellen. Men laget har förtvivlat svårt att vinna. Vänersborg har nu dessutom fått stryk av Frillesås två gånger, både hemma och borta. Men Frillesås spelade en pigg bandy och var välförtjänta av vinsten. Publik: 1 705.

Sandviken-Broberg 7–5

Målrikt och så spännande som det ofta är mellan de här lagen. Matchutvecklingen liknade i mångt och mycket förra mötet uppe i Söderhamn som slutade 6–6. Sandviken dominerade matchbilden men i sista ordinarie matchminuten gick Broberg upp till 6–5 innan hemmalaget kunde slå in spiken med 7–5 i fjärde övertidsminuten.
Tio olika målskyttar var extra trevligt.

En publiken på 2 559 som verkligen borde komma tillbaka när svartvitt nu har elva matcher utan förlust..

Edsbyn-Bollnäs 5–4

Ett häsingederby som var helt i den stora publikens smak. Lagen gick till ledning målmässigt två gånger vardera innan alla trodde att Edsbyn slog spiken i kistan med 5–3 och bara sex minuter kvar.

Men Bollnäs gav sig inte och stred till sista minuten och gjorde också 5–4 på övertid men hemmalaget höll undan. Sådana här matcher unnar man alla att få uppleva litet då och då, rena propagandan för den läckraste vintersporten. Publik: 4 109.

IFK Motala-Västerås 2–4

Motala är svårspelat hemma och var också i ledningen två gånger innan VSK kunde gå ifrån innan paus. Efter en målrik första halvlek så blev vi mäkta förvånade över att andra halvleken blev mållös. VSK har precis som de flesta trott nu börjat röra sig upp mot lagets mera normala tabellplaceringar, det vill säga upp mot slutspelsplatserna. Publik: 2 134.

Hammarby-Sirius 5–3

Äntligen kom publiken till ”Zinken”. Det har varit skralt med publikstödet för Hammarby hittills, med tiondeplatsen i tabellen lockar man inga horder av stockholmare.
Det krävdes annandagsbandy för att de skulle lockas.
Jätteroligt!

För även bortalagen älskar ju att spela på Södermalm när det är liv i luckan. Hammarby släckte matchen redan efter 22 minuter när man hade 4–0 mot ett stabbigt Sirius. Trodde alla. Men Sirius är ett lag som aldrig ger sig.

Fick 4–1 innan paus och hade riktig medvind i andra och gick upp till 4–3 innan Bajen slog in spiken i sista ordinarie spelminuten.
Publik: 6 498 (!)

Det här var kanske den marknadsföring som Hammarby behövde för att publiksiffrorna skall bli litet mera normala i fortsättningen.

Villa-AIK 3–3

AIK gör en synnerligen stark insats och tar poäng av mästarna. En första halvlek där Villa inte riktigt stod att känna igen som det stabila hemmalag vi vant oss vid. AIK spelar frejdigt utan respekt. Men sammantaget var det en ganska dålig match med hafsigt spel åt båda håll. Inte ens Villa fick någon riktig ordning på sitt spel och det är synnerligen ovanligt i hemmahallen. Publik: 4 271.

Tre lag har nu gått loss i toppen, Villa, Edsbyn och Sandviken. Det skiljer sex poäng från tredjeplacerade Sandviken till fjärdeplacerade Motala. Men mittenskiktet i tabellen är desto jämnare. Det skiljer bara två poäng mellan Motala på fjärde platsen och Broberg på tionde. Det blir nog strid på kniven under resterande seriespel.

Tabellen kommer, precis som tippat innan, att bli kanonhård och förutsättningslös.

Tror förresten att man nästan kan sluta använda begreppet skrällar. Den här elitserievintern kommer lagen att slå varandra om vartannat, oavsett om de är favoritlag eller förlusttippade.
23 276 personer bevistade de sju matcherna, ett snitt på 3 325 personer.

Tänk om det kunde fortsätta så.
Redan på lördag är det ny full omgång med ett flertal spännande matcher och med ett nytt hälsingederby, Bollnäs-Broberg den här gången.

Kjell Anderstedt

Wikström: Annandagsbandyn — denna svensk bandys heliga graal

, ,

KRÖNIKA Julen kryper inpå.
Snart står den för dörren och vi tar oss inte ut.
Eller in.
Julklappar ska köpas.
Skinkan ska griljeras.
Julgranen barrar.
Ögon som tindrar.
Räven raskar över isen.
Och bandy ska spelas på isar runt om i landet.

Annandagsbandyn.
Denna svensk bandys heliga graal.
Vår högtidsdag på året.
Det hör till julen lika väl som tomte, gran och Janssons frestelse.
Och visst tusan är det häftigt med fulla läktare och heta matcher mot de onda från grannbyn.

Man kan förlora vilken match som helst under säsongen men INTE denna.
Inte under några omständigheter.
Blir tungt att möta en granne med vinnande färg på halsduken nästa gång du besöker närmsta köpcentra.

Jag som kalixsupporter är inte så van med annandagsderbyn.
Å andra sidan tycker jag det inte spelar någon större teater vilka man möter denna dag.
Huvudsaken är att jag får se bandy.
En annandag utan bandy är ingen riktig annandag.
Bara en helt vanlig annandag.
En annan dag.

Jag har sett annandagsderbyn mot såväl Sirius, Villa, Hammarby som Vetlanda.
Vetlanda.
131 mil bort.
131 mil hem.
Var går gränsen för vad man kallar lokalderby?
I år kommer IK Tellus upp till min plats.
Ett fint lag med skägg.
Från Stockholm.
Närmare än Vetlanda.

När inlandsisen höll oss i stadigt grepp mötte vi Karlsborg.
Ofta gick jag hem i moll.
Och dagen efter gick jag bakom maskinerna i pappersbruket.
Bakom PM2 hör ingen dig skrika.

Vad bjuder då denna bandyns högtidsdag på i övrigt?
Vad får vi julmatsfyllda bandyvänner ta del av för läckerheter?
Det fanns en gång en man i min bygd som blev tidningarnas favorit inför sommar och vinter då han spådde framtidens väder i abborrens fenor och inälvor.

Nu har jag inte tillgång till någon fisk och sätta mig ute på ”Svartsjön” i vår skärgård och pimpla är inte min grej så jag siar om annandagen lite på chans.
Skjuter från höften.
Med bindel för ögonen.

I Haparanda.
Division 1 Öfvre Norrland.
Serieledande Haparanda SKT tar emot Karlsborg BK.
I klassiska HSKT-färgerna gult och blått står hemmalaget som favoriter.
Vi minns HSKT på gamla griskalla Gränsvallen.
Alltid kallare än i din värsta mardröm.
Även på sommaren.
Nu står där sedan länge, länge hyreshus.
Jag brukar undra om hyresgästerna där fryser.
Resultatet blir 5–3.

I paradvåningen.
Elitserien.
Bubbel och snittar.
Frack och långklänning.

I Småland.
I en ny och fin hall med träsarg runt isen.
Åby/Tjureda tar emot Vetlanda.
Ett Åby som har det tungt.
Motvind, motsol och punktering på bakdäcket.
Framdäcket sviker även det en smula.

Vetlandas målvakt, David Borvall, har låtit måla en bild på ”Snoddas” på sin mask och därför får hans lag gälla som favoriter.
2–7.

I skogen i Halland.
Sjöaremossen.
Låt det smälta på tungan.
Sjöaremossen.
I tävlingen ”Snyggaste namn på arenan” vinner Frillesås överlägset.
Det doftar bandyromantik runt det namnet.

Dit kommer IFK Vänersborg i sin buss.
Ett IFK som grenslat port efter port i Elitseriens krokiga pist denna vinter.
Tolfte plats efter halva serien hade nog ingen riktigt trott.
Kan de hängande läpparna åka en bit uppåt?
Kan de tappade hakorna återfinnas?
Jag tror det.
Men det kan bli en obehagligt svår nöt att knäcka.
Siffror?
4–6.

I Sandviken.
Tungt möte där.
Många säger att hemmalaget Saik har gått bättre än väntat.
Jag vet inte jag.
Förvisso utan målskytt Edlund och motor Mossberg.

Men det finns ju för bövelen en viss kunskap hos de övriga också.
Målrikt och kryss senast.
Svårtippat.
Får klia mitt gråa en stund.
En jämn match som slutar 5–4.

I Lidköping.
Många var de i Liköping med omnejd som höjde sina ögonbryn då serieschemat lades fram.
Den givna motståndaren är förstås Väners … nähä, inte det.
Det bidde AIK.

Nykomlingen AIK får resa ner till Lisch och ta sig an laget med mästarbältet.
Vår vän från Kalix, Christian Frohm, och hans gulsvarta kamrater får där en knepig uppgift.
Även om de har spottat i nävarna, kavlat upp ärmarna på arbetarskjortan i de senaste matcherna så blir nog detta dem övermäktigt.
Tipset får bli 7–3.

Nere vid Zinkensdamm.
Dock inte en junikväll.
En kväll i jul.
Förväntad folkfest.
Hög stämning, sång och fest.
Bland höghusen på Söder.
Hemmahjältarna Hammarby gästas av IK Sirius.

Ett Sirius som ligger sexa.
Ett Hammarby som ligger tia.
Men poängskillnaden är två.
Nu blir det svårt att sia.
Tänk om jag haft en abborre.
Men ett tips måste fram så…
3–4.

Vid Göta Kanal.
Motala.
Nere vid kaj ligger ”Kung Sverker”.
Uppe på bandyplanen spelar stadens IFK mot Västerås SK.
Vinterns överraskning blåvita IFK Motala.

Jag vill minnas nån som tippade IFK på kvalplats framåt vårkanten.
*Hostar förläget*
Laget ligger just nu på fjärde plats och får, utan tvekan, priset som vinterns glada överraskning.
Hatten av.

Alltid lika kul när ”de lite mindre” klubbarna lyckas.
Denna dag blir det ett kryss.
5–5.

Hett i Hälsingland.
Någongång i början på 2000-talet.
Runt Sävstaås stod dryga åtta tusen (!) hälsingar med olika färger på hjärtan och halsdukar.
Men åtta tusen!
Svårt att ta in.
Där hade jag gärna stått.

I år går den hetaste matchen av dem alla i Edsbyn och eftersom där är väggar och tak som begränsar publiktillströmningen så blir det inte några åtta tusen.
Men dramatiken och det häftiga i detta ligger kvar som en dimma över de tre milen mellan orterna.

På nåt sätt kan jag tycka det här är en av grundpelarna i annandagens skimmer.
Glödhett derby i Hälsingland.
Hoppas att Bollnäs drivrem Per Hellmyrs är fri från sin skakande hjärna och kan delta.
I år vinner Edsbyn.
I proppfull bandykyrka.
6–3.

En våning nedanför.
Allsvenskan.
Arbetarserien.
På en is i Kalix.
Kanske inte lika proppfullt på Fomab Arena i Kalix som i Edsbyns hemmahall.
Publikrekordet på fyratusen femhundra lär stå kvar.

Kan bara hoppas att folket lämnar julbordet för att ta en två timmars rast för att andas frisk luft och betitta fin bandy.
Ska vårt rödvita, skadeskjutna lag ta poäng av ett gulklätt lag från Stockholm som börjar få igång sitt maskineri efter en inledning där inte alla cylindrar varit med?
Svår uppgift.
Men alls icke omöjlig.
Jag tror alltid.
5–4.

Och jag slår ihop mina händer varje kväll fram till dagen är annan och mumlar: må alla rödvita skavanker vara över till dess.

Och utanför mitt fönster har snön äntligen lagt sig.
Det var svårt denna genomvåta höst.
Men nu har vi någon centimeter.
Snö på gran och fur.
Tomten på Båtön tar på vinterskorna.
Tassar tyst omkring i julenatten.

GOD JUL till er alla!
Ta hand om er och era nära och kära.
Och masa er ut på annandagen och titta på en bandymatch.
Det är världens vackraste sport.
Utan tvekan.
Punkt.

Stefan Wikström

Anderstedt: Annandagen gick man och laddade för minst lika mycket som inför julafton

, ,

KRÖNIKA Under min uppväxt hade jag alltid två julaftnar varje år som jag längtade till lika mycket. När en del kompisar hade fått julklapparna och sett Kalle Anka. Då var julen över.
Men vi som levde med bandylaget hade ju en julafton igen.
Annandagen gick man och laddade för minst lika mycket som inför julafton.

Jag säger inte att allt var bättre förr. Men minnena är starka och värmer i hjärtat fortfarande. Mamma Ingeborg lagade söndagsmiddagarna tidigare än vanligt. Ja, på den tiden sa vi middag och inte lunch mitt på dan. Eftersom det nästan alltid var solsken och några minusgrader på Annandagarna på den tiden så blev det standardutrustningen som åkte på.

Varma skor, långkalsingar, tröja, täckjacka åsså den svartvita sjalen och vinterluvan. Även om man som krönikör ser bandylivet ur opartiska ögon så finns det ju en källa nånstans där allt började.

Det har vi bandyälskare med oss allihopa, laget i hjärtat har gett var och en av oss en kärlek som inget resultat eller motgång kan ändra på. Med tiden så breddar man blicken och kan se kvaliteter i alla lag och typer av spelare.

I mitt fall har nog den långa yrkeskarriären i Sveriges Radio gjort mig ”yrkesskadad” vad gäller opartiskhet, det blir på nåt ett sätt att leva — att alltid vidga blicken.
Nåväl, annandagsbandyn i tonåren gav mig ingen opartiskhet, där var det kärlek till laget hela vägen.

Efter att ha blivit fullt utrustad så begav jag mig iväg för att vara på plats en halvtimme innan så att alla intryck hanns inandas innan avslag. För min del var det bara en promenad på 75 meter.

Jag har alltid uppskattat min far för hans placeringsförmåga av hemmet.
Norra IP var mitt hem under vinterhalvåret.
All ledig tillbringade man där, morsan var inte ens orolig när kvällarna blev sena när vi lirade matcher tills ingen såg bollen.
Hon hade den bästa barnpiga man kunde ha.

Det bästa med annandagsmatcherna var att jag redan på förstukvisten hörde rösterna och när jag avverkat halva sträckan med det härliga knarret under fötterna så började glöggdoften kännas i näsan. Mötte kompisarna utanför entrén och sen blev allt en enda lång njutning.

Spelet, snacket, jublet, korven å glöggen i paus och sen görandet i andra halvlek. Annandagen var inte som andra dagar.

Gick matchen borta på Annandagen, ja, det hände såklart lika ofta som dom spelade hemma. Då fixade morsan lussekatter å kaffe innan man satte på transistorn prick 14.00 så att man efter nyheterna fick njuta av radiosportens fantastiska signatur.

Har aldrig funnits en bättre signatur, varken förr eller senare. Alla matcherna gick samtidigt på den klassiska tiden 13.15 och radiosportens bandysportextra började när det var paus i alla matcher.

Att få vara med på alla arenor i ett händelserikt tempo var alltid en upplevelse. För att inte tala om de skräckfyllda minuterna under 15-Ekot när matcherna var inne i slutfasen och man riskerade att missa nåt.

Annandagsmatcherna var på nåt sätt alltid derbymatcher och började alltid 13.15. På den tiden skulle inget ha kunnat ändra på det. Det var heligt. Bempa, Dallas, Knatten, Dala, Boive… ja till och med Snoddas hann jag se i väldigt unga år.

Går vi tillbaka i annandagshistorien så spelade Rödtomtarna och Blåtomtarna ett antal klassiska annandagsderbyn redan på 30-talet. Rödtomtarna var Karlstad-Göta och Blåtomtarna var Slottsbron.
6 687 åskådare som bäst!

Annandag Jul användes annars länge som genrepsdag för lagen i högsta serien. Sen var det seriepremiär först på Nyårsdagen eller Trettondagen.
Svenska Kyrkan såg inte med blida ögon att man ägnade sig åt något så syndigt som bandy på Annandag Jul och var emot spektaklet.

Från 1957 blev dock Annandag Jul premiärdag för den allsvenska bandyn, samtidigt som serien utökades till tio lag i båda grupperna, norra och södra. Men från 1963 så gjordes spelprogrammet om att börja i december, men redan från 1966 premiärspelade man redan i november.

Annandagsbandyn har alltid dragit stora publikskaror. Annandagsbandyn och SM-finalerna är klassiker som övriga idrottssverige sett på med avundsjuka.
De allra flesta omgångar på Annandagen har lockat mellan 25 000 och 30 000 åskådare. Som mest var det julen 2001 då hela 30 800 tittade på de 8 matcherna, ett snitt på 3 850 per match!

Största enskilda publiksiffra uppnåddes redan 1957 då 9 519 personer såg Västerås SK-Örebro SK.

Vad ska vi då tro om årets Annandagsbandy? Nu spelas matcherna tyvärr på olika tider utspridda över dagen. Det är trist. Inte undra på att Radiosporten bara speglar tre matcher som ligger på bästa sändningstid: SAIK-Broberg, Edsbyn-Bollnäs och Motala-VSK, sen dominerar hockeyn etern, förstås.

En idé till nästa år kunde vara att lägga alla matcherna samtidigt, naturligtvis klockan 13.15 och ta ett snack med Radiosporten för en nysatsning med Bandysportextra.
Chefen där är Siriussupporter, så det borde inte vara omöjligt.

Årets omgång då?
13.15 Åby/Tjureda-Vetlanda — här blir det en klar bortaseger. Inget annat att vänta.
14.00 Frillesås-Vänersborg — det lär inte bli annat än tvåa här heller, men en liten varning.
14.00 Sandvikens AIK-Broberg — annandagsklassiker! Hemmafavör, men passopp!
15.00 Edsbyn-Bollnäs — Annandagsderbynas annandagsderby! Hemmatips, men…
15.00 IFK Motala-Västerås SK — helt öppet!
15.00 Hammarby-Sirius — hemmatips, men Sirius sexa och Hammarby tia i tabellen.
19.00 Villa Lidköping-AIK — kan inte bli annat än etta.

Och skulle du inte ha möjlighet att uppleva ett elitseriederby så finns det en hel omgång i Bandyallsvenskan att välja på också.

Kjell Anderstedt

Bladh: Magnus Muhrén blir en injektion för AIK

, ,

KRÖNIKA Det slog ned som en bomb i bandy-Sverige på tisdagen.
I alla fall för mig.
Ingen mindre än Magnus Muhrén, en av tidernas bästa bandyspelare, är klar som assisterande tränare i AIK Bandy.
Det är bara gratulera klubben — han kan ta stockholmsklubben till nya höjder.

Det är inte per automatik som före detta storspelare — oavsett sport — gör succé i en tränarstab.
Verkligen inte.
Men här finns det förutsättningar för det.

AIK får in ytterligare en vinnarskalle förutom spelande tränaren Andreas Bergwall.
Få har en aura bara med sin närvaro inom bandyn som just Magnus Muhrén.
Han kommer bli en injektion för elitserienykomlingen.

SAIK-legendaren har redan visat att han har goda ledaregenskaper även utanför isen. Inför säsongen 2015/16 blev han players manager i Villa och var kvar i två år.

Tillsammans med Johan Sixtensson, som alltjämt är kvar som tränare i Villa, kom en riktig vinnare in i en guldsuktande förening där han även hoppade in som spelare (!) när laget hade skadebekymmer.
De båda hade ett fint samarbete och spelarna höjde sig.
Det arbete han utförde i Villa lever kvar och har utvecklats ytterligare.

I Muhrén fick Villaspelarna en stor röst utifrån som vet hur man vinner.
Hur Villa skulle ta det där sista steget.

Till slut kom också första SM-guldet för Villa i fjol och en del av den äran ska tillfalla Muhrén.
Inget snack om saken.

Jag har inte hört ett enda negativt ord om Muhrén efter hans tid i Villa.
Och varför skulle det vara något sådant?
Det vore bara befängt.
Alla de Villasupportrar jag varit i kontakt med i dagarna hade velat ha honom kvar.

Efter sejouren i Villa tog han Sandviken hela vägen till SM-finalen i mars 2018.
Där blev det förlust och sedan dess blev han dessvärre ”Murren” sjukskriven för utbrändhet och depression.

Men nu är han äntligen tillbaka i offentlighetens ljus inom bandyn.
Där han hör hemma.
Och det blir i AIK.

Ska bli oerhört intressant att se vad spelande tränaren Andreas Bergwall, Anders Östling och Muhrén kan ”koka ihop” på sikt med klubben.
Det har varit upp och ner för AIK i elitserien denna säsong där det blivit fler förluster än vinster.
Efter halva serien ligger laget på elfte plats.
Spelat har stundtals hackat betänkligt.

Det var kanske inte oväntat då man värvat ihop i stort sett ett helt lag med flertalet stjärnryssar, finnar och svenskar för att etablera sig i elitserien.

Spelare med fina individuella kvaliteter men där spelet inte stämt till hundra procent hittills.
Taktiskt sett finns det att jobba på.
Men det tar tid att få ihop ett vinnande koncept på isen med konkreta riktlinjer.

Blir ”Murren” kvar i 2-3 år så tror jag AIK kan lyfta rejält.
Jag hoppas han blir det och att hans kropp och själ får ro nu.
För vi vill se Magnus Muhrén i offentlighetens ljus inom bandyn.
En stor profil som också kan ge rubriker och det är något bandyn behöver mer än någonsin.

Mattias Bladh

Anderstedt: Kan jag dra några slutsatser av nuvarande elitserietabell? Ja, ett är säkert…

, ,

KRÖNIKA Halvtidsvila i Elitserien. Tänk ändå vad fort det gått. 13 av 26 omgångar avverkade. Ikväll kan jag tänka mig att det är lite festläge bland elitseriespelarna.

Förmodligen den enda helgen som de kan unna sig nöje tillsammans efter att ha tagit sig igenom första halvan av grundserien och samtidigt ha två hela veckor till nästa match.

Slutomgången innan julvilan var skrällfri och bjöd inte på annat än ganska förväntade eller åtminstone logiska resultat, bortsett då från Edsbyns fullständiga utskåpning av Vänersborg men lika mycket Vänersborgs totala genomklappning.

Därför tänkte jag lyfta blicken en aning. Vad har överraskat oss så här långt och hur ser läget ut om man jämför hur elitserien utvecklade sig under förra säsongen och vad vi kan dra för slutsatser av det.

Under förra säsongen hände inte mycket alls från jultabellen till sluttabellen i mars. Lagen bytte bara lite platser inom ungefär samma del av tabellen.

De sex lag som intog direktplatserna till slutspelet var 1 Västerås, 2 Villa, 3 Sandviken, 4 Bollnäs, 5 Edsbyn och 6 Hammarby.

Det enda som hände under andra halvan av serien var bara att Västerås och Villa bytte plats i toppen och Edsbyn och Bollnäs skiftade plats 4 och 5.
På samma sätt var det i mellanskiktet på platserna som fick kvala till kvartsfinalerna. Vänersborg sjua, Broberg åtta, Motala nia och Vetlanda tia efter 14 omgångar som var spelade till jul.

I sluttabellen bytte sen bara Vetlanda och Broberg plats. I bottenskiktet var lagen placerade vid juluppehållet exakt på samma sätt som när elitserien avslutades; 11 Sirius, 12 Falun, 13 Frillesås och 14 Tellus.

Kan jag dra några slutsatser av det när man ser nuvarande elitserietabell inför julvilan?
Ja, ett är då säkert.
Elitserien kommer inte att vara lika oförändrad. Det är jag extremt övertygad om.

Ett eller kanske två av de sex lag som just nu abonnerar på direktplatserna till slutspelet kommer att falla bort. Västerås och Hammarby har haft en ganska skral första halva av serien, men åtminstone VSK kommer att peta ner något lag i den ledande sextetten.

Sirius är nog det mest hotade laget av dessa sex, om Bollnäs får mer ordning på grejerna än vad fallet är just nu annars hänger dom löst också.
Annars är Motala och Sirius de två lag som förbättrat tabellpositionerna mest sedan i fjol.

Sirius slutade elva och ligger nu på sjätte plats och Motala som slutade nia är nu fyra i tabellen. Sirius, Motala, Vetlanda och Sandviken är de fyra lag som imponerat mest utifrån förväntningarna i höstas.

Sirius och Motala är starkast på de egna utearenorna. Vetlanda har åderlåtits på storspelare de senaste säsongerna, men får alltid till lagskapandet ändå. Patrik Johansson har en fingertoppskänslig förmåga att forma lag, oavsett spelarförändringar.

Sandviken släppte storspelarna Mossberg och Edlund som en besparingsåtgärd i den ekonomiska saneringen och hela bygden oroades. Men när Berlin och Säfström visade ansvar och lojalitet och stannade i klubben så vändes oro till nytt hopp. Och nu går man till julfirande med 10 raka matcher utan förlust!

Villa motsvarar förväntningarna vad gäller tabellplaceringen. Men ett flertal lag har haft mästarna i gungning. Mästarna behöver ordinarie lag för att ha ordning på grejerna.

Drabbas laget av nya skador framöver så kan oron växa, ja inte för att missa den givna slutspelsplatsen förstås, men kanske oron för att missa seriesegern.
Men med ordinarie lag kan det aldrig bli något annat än serieseger. Förmodligen med Edsbyn som förste utmanare.

I botten då? Förra säsongen låg bottenlagen alltså kvar på samma platser i sluttabellen som de hade under juluppehållet. Det bör vara en varning till AIK, Vänersborg, Frillesås och Åby/Tjureda som i nuläget utgör detta hotfulla bottenskikt.

Brobergs Martin Söderberg ligger i skyttetoppen med 21 mål och han följs av Christian Mickelsson, Bollnäs, på 19 och Oscar Wikblad, Edsbyn, med 18.
Relativt nya namn som ersatt de senaste årens skyttekungar.

Apropå skyttekungar så är det intressant att snegla lite på ryska Superleague nu efter Micke Carlssons landslagsuttagning. I ryska ligan har man hunnit med 11 omgångar och toppen är stenhård mellan SKA Neftyanik och Jenisej. Båda lagen har 31 poäng, vilket är sex mer än Dynamo Moskva.

I skytteligan har Erik Pettersson och Christoffer Edlund satt sig i rejäl respekt hos ryssarna inför VM i Irkutsk. Erik i Neftyanik toppar skytteligan på 28 mål före Christoffer på 25 i Jenisej.
Ha nu en riktigt God Jul så ser vi fram emot vår klassiker, Annandagsbandyn!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Två matcher som svängde som vi alla som älskar dramatik verkligen njuter av

, ,

KRÖNIKA Martin Söderberg och Daniel Berlin — fredagskvällens stora lirare! Martin med osannolika 5 (!) mål i segermatchen mot Bollnäs och Daniel med ett hattrick som sånär gav Sandviken två inte direkt tippade poäng mot mästarna Villa.

Frågan är om inte denna fredagskväll, trots endast två matcher på Elitserieprogrammet, är säsongens allra mest spännande hittills.

Två matcher som svängde som vi alla som älskar dramatik verkligen njuter av. Och för spänningen i serien så var det särskilt kul att de två lag som nog inte var segertippade som bjöd på den allra bästa bandyn.

Broberg svarade för en helt sanslös vändning i hemmahallen. Från underläge med 0–3 och en total målmässig dominans av Bollnäs efter 40 minuter så hinner Broberg kvittera innan paus.

Och med Martin Söderbergs glänsande andra halvlek så gick Broberg ifrån till en stor seger med 8–4 mot ett Bollnäs som kroknade fullständigt.

Avsaknaden av skadade Per Hellmyrs märktes naturligtvis, men lite mera hade vi hoppats av bollnäslaget.
Men vi lyfter på vinterluvan för Broberg.

Å nu får Broberg ta stafettpinnen efter Sandviken att utmana Villa i nästa match på onsdag.

Matchen i Göransson Arena började på ett känt manér. Sandviken tog hand om spelet direkt och stod upp mycket bra mot Villa, men effektiviteten stod mästarlaget för. 2–0-ledning för Villa som tycktes stå sig inför pausvilan innan hemmakapten Berlin klippte in matchens första hörnmål.

I andra halvlek dominerade Sandviken spelmässigt och Villa stod inte alls att känna igen, dels för att hemmalaget spelade väldigt bra men också på grund av att Villa inte alls kom upp i förväntad nivå.

Daniel Berlins tre mål var sånär att avgöra matchen, men Villas effektivitet framför mål gav en poäng, den poäng som Villa ikväll får vara väldigt tacksamt för.

Innan matchen hade nog spelarna i Sandviken varit nöjda med en poäng mot serieledarna, men efter matchen var det nog Villaspelarna som var mest tacksamma för poängen.

Det som är speciellt kul med fredagskvällens matcher är såklart att serien lever och många svängiga matcher är att vänta.
Och när inte ens Villa är oslagbart blir serien ännu mera intressant.

Det kanske inte lidköpingsborna gillar att läsa, men för Elitseriens dragkraft så är det nog så som många känner efter nästan elva omgångar.

Sandviken och Broberg får vara exempel på det den här kvällen. Broberg slår hälsingekollegan Bollnäs och Sandviken gör sig obesegrat i åtta raka matcher.

Elitserien i vinter blir den mest intressanta på flera år, det har jag skrivit tidigare i vinter, och för en luttrad krönikör känns det kul att det bekräftas.

Det spelades ju matcher redan i början av veckan. Många resultat som kändes säkra på förhand. Noterar gör jag ändå att Västerås SK piggnade till, dessutom borta mot Bollnäs.
Det var nog en tung suck av lättnad för de grönvita fansen och kanske kan lyftet från bottenträsket påbörjas nu.

Men fredagen gav ändå mycket smolk i bägaren när Johan Löfstedt tydligt i TV-sändningen berättade att det inte blir något landslagsspel i vinter.
Han prioriterar andra delar av livet, respekt för det.

Kanske blir det forever, men åtminstone definitivt för den här säsongen.
VM-turneringen i ryska Irkutsk i vår blir en stor lirare fattigare. Synd!

Å efter en fredag fylld av dramatik så riktar vi blickarna mot stockholmsderbyt AIK-Hammarby på Östermalms IP.

Å här har ju Hammarby revansch att utkräva efter 6–0-utskåpningen som AIK stod för i World Cup-derbyt. Bandyupplevelsen lever vidare!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Nu svänger det rejält om elitserien

, ,

KRÖNIKA En rejäl skräll, en ordentlig skalp på ett topplag, en duktig upphämtning, ett par givna segrar och ett orosmoln. Det är några underrubriker för fredagskrönikan. Nu svänger det rejält om Elitserien. När man tittar på tabellen så är det bäst att kolla noga.

Vi bevittnar en ögonblicksbild. Den här tabellen kommer att ändra sig en massa gånger i vinter. Det är ju så himla kul att både imponeras av de stora och segertippade lagens spelkvaliteter, men också roas när dom ibland blir knäppta på näsan.

Vinterluvan lyfter jag ikväll förstås för skrällen i Vänersborg! Inte för att Frillesås vann i första hand. Utan för att de gör det mot ett synnerligen hemmastarkt lag hemma i deras egen bandyborg. Otroligt starkt. Det är insatser som dessa som gör att man inser att inget lag går säkert igenom serien. Och det är just sådana här matcher som gör att Elitserien kanske går mot sin roligaste säsong på mycket länge.

Den andra skalpen ikväll stod Bollnäs för. Vi visste att hälsingederbyt skulle bli kvällens hetaste match. Edsbyn har gått som tåget och var förstås favoriter. Men favoritskap är inget man har så mycket användning av inför ett klassiskt hälsingederby. Det har historien visat många gånger.

Tidigt i höstas skrev jag att jag trodde hälsingederbyna nu blir hetare än på väldigt länge. Jag har ännu inte haft anledning att ångra det tipset. Dessutom återstår ett antal derbyn i hälsingeskogarna mellan Bollnäs, Broberg och Edsbyn. Kapten Andreas Westh, åldermannen i Bollnäs, pigg som vanligt, visade vägen genom att sätta både den viktiga kvitteringen till 1-1 och även 2-1 för Bollnäs. På assist från en annan legendar båda gångerna, Per Hellmyrs.

Jag är övertygad om att de 2 255 på läktarna kommer tillbaka. Nästa bandyafton att njuta av i Hälsingland är redan på fredag med Broberg-Bollnäs för att inte tala om annandagsderbyt Edsbyn-Bollnäs.

Apropå Broberg. Laget såg under stora delar av matchen mot Sandviken ut som segrare. I
2-målsledning fyra gånger i matchen, 2-0, 3-1, 5-3 och 6-4. Den sista tvåmålsledningen med bara tiotalet minuter kvar av matchen. Men Sandviken gav sig inte. Lika imponerad som jag var av Brobergs optimistiska anfallsspel och målproduktion så imponerades jag av SAIK:s ständiga upphämtningar av dessa underlägen.

Laget gav aldrig upp och mycket välförtjänt fick Mäster Berlin sätta 6-6-målet i 90:e minuten. I avsaknad av Christoffer Edlund och Daniel Mossberg har något annat vuxit fram i laget. En kämpaglöd som kan bära ganska långt även i vinter.

Jag har varnat för Sirius hemma på Studenternas tidigare. Nu fick Hammarby uppleva det krigande uppsalalaget på dess hemmaarena. Den arena som så många lag vill till åtminstone en gång den här säsongen, finalhelgen i mars. Men innan dess så tror jag Sirius kommer att plocka poäng här och där av storlagen på Studan.

Hammarby var i ledning två gånger och såg i slutet ut att kunna plocka båda poängen. Men unge Samuel Heeger tog sista chansen i matchen när han klippte in en hörna endast 40 sekunder före slutsignalen.

Det är klart att jag också måste berömma de två lag som gjorde precis vad som förväntades. Villa tog en storseger borta mot AIK, helt enligt planerna förstås. Men det var kanske bra för Villa att ha AIK borta så här tidigt på säsongen. Segermarginalen blir nog inte lika stor på Bergshamra för de lag som möter AIK där senare i vinter.

Jag tror solnalaget kommer att spela ihop sig med tiden, för det är mycket som skall hamna i synk för tränare Bergwall. Äldre och yngre spelare, ryssar, svenskar och finnar i en salig men spännande blandning. Och med två spjutspetsar längst fram, när Patrik Nilsson förhoppningsvis är tillbaka, då blir AIK ganska vasst.

Vetlanda är också starkt i vinter. Åby/Tjureda hade inget att hämta i kvällens match. 7-0 kanske man får räkna med i baken, även om det aldrig är roligt att bli mållöst. Vetlanda är också synnerligen starkt hemma. Ikväll hade hemmalagets Pontus Nordström det torraste krutet och gjorde tre av de sju målen.

I veckans tidigare matcher fanns inga stora skrällar. Men en match som skilde sig var Motalas skalp på bortaplan mot Västerås SK. Motala är starkt hemma, men kan också överraska borta. Jag är säker på att det spridit sig ett orosmoln över många grönvita fans nu. Det är inte som vanligt med VSK.

Att se mesta mästarna i bottenskiktet är vi verkligen inte vana med. Men det är också det jag menar med att vi i år ska se tabellen som en ögonblicksbild. Jag är inte ett dugg orolig. Med så många kompetenta vinnarskallar och en lysande tränare i Micke Carlsson så handlar det bara om när man får ordning på grejerna, inte om.

Ta gärna en skärmdump på tabellen, det är nog enda gången som vi ser VSK i en tabell som fansen bara vill vända upp och ner på. Lugn, bara lugn säger jag. Jag litar på att grönvitt kommer att befinna sig en bra bit från bottenskiktet efter jul.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Fredagskvällen hade både starka och förväntade insatser

, ,

KRÖNIKA Den här fredagskvällen hade båda starka insatser av lag som inte visat så mycket styrka hittills i Elitserien och samtidigt förväntade insatser av lag som tillhör seriens toppskikt.

Broberg gör en imponerande insats mot det lag som varit seriens största glädjeämne hittills, nämligen Vetlanda. I den här matchen i hemmaborgen i Söderhamn ger Broberg egentligen inte Vetlanda någon möjlighet till att fortsätta imponera.

Broberg tar initiativet direkt och har 2-0 paus och i andra halvlek kan hälsingarna fortsätta dominera och ta en betryggande seger med 5-2. Kul när det svänger fram och tillbaka från omgång till omgång, som den här matchen också blir ett exempel på.

Fredagskvällens andra utropstecken måste vi sätta för Frillesås på Sävstaås i Bollnäs. Jag är övertygad att Frillesås kommer att oroa flera lag i vinter. Bollnässegern satt verkligen väldigt långt inne. Frillesås chockade i första halvlek och hade 2-0 innan Bollnäs målproduktion kom igång. 2-2 i paus och i andra halvlek var det ytterst nära att det här hade slutat med säsongens största skräll hittills.

Men Christoffer Fagerström frälste de orangeblå fansen en kvart in i andra halvlek med det som skulle visa sig bli segermålet. Mycket bra jobbat av nederlagstippade Frillesås!

Att Motala är ett starkt hemmalag visste vi och det fick Hammarby också uppleva. 2-0 tidigt i första halvlek blev 3-3 i paus. Kasperi Hirvonen blev Motalas räddare den här kvällen när han kvitterade i slutminuterna till 4-4 efter att Jonas Söder tidigare i andra halvlek gett Hammarby ledningen.

Jag är helt övertygad att flera lag kommer att gå på pumpen i Motala. Sandviken som nollades tidigare vet det redan och Hammarby vet nu också att man inte bara hämtar hem poäng hur lätt som helst i Motala.

Serieledarna Edsbyn gav inte AIK skuggan av en chans på Bergshamra i Stockholm. En del trodde det var skrälläge när edsbymotorn Hans Andersson var skadad, men icke. Det var så långt ifrån skräll man kan komma. Edsbyn är ett mycket bra lag och det kan bli en riktig kamp om guldet i vår. Men det är långt dit och mycket kan hända. Men Byn imponerar så här långt.

I Västerås dukades det upp för ett riktigt klassikermöte. Två av landets historiskt bästa klubbar ställdes mot varandra. Och det blev en ganska konstig match. Sandviken dominerade spelmässigt stora delar av matchen, men Västerås var i ledningen både med 1-0 och 2-1 trots att laget slarvade bort mängder av passningar. Men Sandviken har förtvivlat svårt att göra hörnmål.

Här skaffade man sig 10 hörnor, men icke. Denna kväll blev det inte ens mål på straff. Den vanligen idiotsäkre Jesper Hvornum slog en svag straff i magen på Henrik Kjellsson som inte ens behövde anstränga sig för att rädda. 2-2 får nog båda lagen vara nöjd med, men kanske Sandviken känner sig mest nöjd med en pinne på bortaplan.

Till sist måste jag uppmärksamma efterspelet till tidtagarskandalen i Västerås för en vecka sen (se tidigare krönika). Ansvariga i Bandyförbundet har vridit sig i en veckas lidande utan att komma på något rimligt beslut. Klart är ju ändå att ett grovt fel gjordes, det är alla överens om.

Men det verkar inte bli någon bestraffning eller få direkt allvarliga konsekvenser. Finns inga signaler på det i alla fall. Nu kan vi bara hoppas på att klavertrampet i Västerås leder till kloka slutsatser för fortsättningen hos alla ansvariga.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Regler måste följas ─ vart är vi annars på väg?

, ,

KRÖNIKA Fredagskvällens och lördagseftermiddagens elitseriebandy bjöd på några riktiga ytterligheter för oss som älskar den här sporten. Vattenbandy i Motala, sekretariatskandal i Västerås och bandynjutning av Vetlanda BK.

Jag tar det positiva först. Vetlanda är Elitseriens utropstecken så här långt. Förlust i premiären borta mot Villa med 6-2. Sen idel segrar: Motala hemma 3-2, AIK borta 3-2, Västerås hemma 6-5 och nu alltså vinst mot Bollnäs borta med 3-2. Och som man segrar på Sävstaås i Bollnäs!

En frejdig, snabb och offensiv bandy som jag tror en hel del i hälsingepubliken också njöt av. Jag gjorde det i alla fall till fullo och imponerades av det gula smålandslaget. Först 0-1 och 0-2 inom 4 minuter i första halvlek av ynglingarna Emil och Pontus Nordström och sen Emil Fedorov med 0-3 innan bollnäspubliken ens doftat på halvtidsglöggen. Man blir verkligen glad när man ser sån bandy.

De två negativa händelserna då. Ja, den ena är inget att göra någonting åt alls. Ösregn över isstadion i Motala på lördagen och ett rent lotteri om hemmalaget skulle kunna skrälla mot en av seriefavoriterna eller om hälsingarna skulle plaska bäst.

Och gästerna gjorde det bäst, men i övrigt kan vi lämna den här vattenkampen och hoppas att det var den enda för säsongen. Hyllas bör ändå de 497 entusiasterna som betalade entré.

Skandalen skedde i mötet mellan VSK och Hammarby. Matchsekretariatet släppte in utvisade hemmaspelaren Joel Engström flera minuter för tidigt när han skulle suttit utvisad 10 minuter. Och dessutom reagerade ingen som borde ha reagerat på detta uppenbara. Inte fjärdedomaren, inte domarna på isen och tyvärr inte heller TV-kommentatorerna.

Till råga på allt fick VSK göra mål och gå upp i 3–0-ledning när Hammarby skulle varit två man mer. Nu är det lätt att fnysa lite och säga ”jaja, men det blev ju ändå 6–0 till VSK, vad tjafsar ni om?”.

Men regler måste följas, vart är vi annars på väg? Nu är det dock så fint ordnat i denna TV-ålder att allt är kontrollerbart i efterhand. Lika mycket som tävlingsjuryer tar TV-bilderna till hjälp när det skall bedömas avstängningar (senast i World Cup), så blir alla fel enkla att kolla när elitseriematcherna TV-sänds och arkiveras. Hammarby har lämnat in protest och kräver att matchen skall spelas om.

Efter att själv ha tittat på bilderna, matchklockan och sekretariatets protokoll idag så kan jag bara konstatera att ett grovt fel gjordes. 3-0-målet gjordes när Hammarby skulle varit två man mer.

Vad ska beslutet efter protesten bli då? När jag funderar på vad ett beslut kan bli, så ser jag inte att Bandyförbundet kan besluta något annat än att matchens spelas om. Hur ska man annars göra? Hoppas nu att resten av vintern blir fri från ledsamheter av det här slaget.

I övrigt då? Som tippat så fick Frillesås sota för att Bollnäs klappade dit Villa i förra matchen. Villa vann nu enkelt borta.
AIK kämpade till sig en poäng hemma mot Vänersborg under sista halvtimmen.
Starkt.

Och Sandviken tog två viktiga bortapoäng mot Sirius idag med en klar seger.
Starkt även det mot Sirius som är mycket bra just hemma på Studenternas.

Kjell Anderstedt

* EN SÖNDAGSKOMPLETTERING TILL LÖRDAGSKRÖNIKAN

Sedan igår, då min ovanstående krönika skrevs, har ett par saker framkommit. Dels har Christer Persson i Bandyförbundets tävlingskommitté uttalat sig i media att det inte är troligt att man beslutar om omspel i matchen Västerås-Hammarby och dels har jag själv klockat när saker och ting hände i matchen i fredags, utan att lita till den ofta osäkra tiden på matchklockan i arenan eller TV-sändningens matchtid, som dessutom startades först efter en hel minuts spel i andra halvlek!

Vad var det egentligen som hände och när?
Joel Engström fick 10 minuters utvisning i slutet av första halvlek och han satt av de första 40 sekunderna innan pausvilan. VSK ledde med 1-0. Han skulle således vara åter i spel i andra halvlek efter 54.20.

En minut in på andra halvlek gör VSK 2-0 när Engström sitter utvisad. Han släpps sedan in på isen igen redan efter 51.48, alltså 2 minuter och 32 sekunder för tidigt. Detta sker samtidigt som lagkamraten Stefan Edberg får en 10 minuters utvisning.

Efter 53.58 gör VSK 3-0 efter att laget under 2 minuter och 10 sekunder varit en man för mycket på isen eftersom Engström felaktigt var med i spelet. Målet bokförs av sekretariatet 54.45 eftersom alla händelser bekräftas först när spelet blåses igång igen.  

Varför påkallar inte matchsekretariatet domarnas uppmärksamhet när de släppt in Engström mer än två och en halv minut för tidigt? Det finns ju till exempel en fjärdedomare vid sidan av isen att kontakta för sådant. Hade det gjorts hade allt kunna rättats till direkt.

Det ska också sägas att det här fallet är unikt. De som jobbar i sekretariaten är ofta väldigt rutinerade och kunniga och har ett bra samarbete med domarna. Därför rättas misstag som begås oftast till så fort som möjligt och framför allt under pågående match. Men här gick det väldigt fel.

Till sist, vad kan beslutet protesten bli?
Det finns alltså inte stöd för omspel i tävlingsbestämmelserna. Domarens beslut i fakta som rör matchen är enligt spelreglerna slutgiltiga. Fel som begås av matchsekreterare ses som ett sådant fakta som rör matchen och kan därför inte leda till omspel.

Om matchsekretariatet gör ett fel så förutsätter alltså spelreglerna att det rättas till av domarna så fort felet upptäcks under matchen. Här har felet inte alls rättats till och då blir ju konsekvenserna värre, när till och med ett felaktigt mål får göras.

Under måndagen beräknar Bandyförbundet att ta ställning till Hammarbys protest.

Oavsett vilket beslut det blir så är det nog en del som har anledning att ta lärdom av det som hände i Västerås i fredags.

Anderstedt: Bollnäs har Villanycklarna och Åby/Tjureda har en poäng

, ,

KRÖNIKA Onsdagskvällen fortsatte ge oss älskare av skrällar och segrar för nederlagstippade lag nya glädjeämnen.
Åby/Tjureda tar sin första elitseriepoäng någonsin.

Efter en heroisk kämpainsats i nya hemmaarenan så tar laget in ett tvåmålsunderläge i de sista skälvande minuterna i mötet med IFK Motala.

Underläge 2–4 då Andreas Lysell gör 3–4 i 90:e minuten och sen måltjuven Filip Bringe 4–4 i 94:e.
Grattis Åby/Tjureda till första poängen, men förhoppningsvis inte sista!

Vetlanda knep båda poängen mot Mesta mästarna på hemmaplan.
VSK har inte visat en riktig styrka hittills och har nog en del kvar innan man når sin ordinarie högre nivå.
Men Vetlanda gör en mycket stark match och leder i stort sett hela tiden.
Hade till och med 4–0 innan VSK kom in i matchen.

Hammarby-Edsbyn 1-1 efter drygt 20 minuter och sen blev matchen en lång tillställning av målmissar och inte direkt en uppvisning i pigg anfallsbandy utan istället en match hammarby- och edsbyfansen vill glömma.

Vänersborg är starka på hemmais. Denna kväll hade inte Sirius något att hämta. Det kan mycket väl bli så att Vänersborg med hemmaborgen i ryggen kommer att knäppa flera av lagen och ta sig upp på slutspelsplats istället för att, som i vintras, få spela slutspelskval.

Broberg hade inga problem med AIK. Solnalaget hade förtvivlat svårt att få till spelet.

Det verkar som att Andreas Bergwall har en del jobb kvar innan han lyckas samordna de olika bandykulturerna i sitt lag. Det är sannerligen en högkvalitativ uppgift att få svenska, ryska och finska toppspelare att fungera som en väloljad gemensam styrka.

Men lyckas han med det så kan AIK säkert plocka tillräckliga poäng för fortsatt elitseriespel framåt våren.

Jag valde att skriva om det roliga till sist. Ja, inte för de blåvita fansen förstås.
Men ni vet redan vad jag tycker om när det nederlagstippade laget fäller ett stort byte.

Å Bollnäs gjorde det igen.
Det är tydligen Bollnäs som har nycklarna till Villalåset!

Förra säsongen var det endast Bollnäs som lyckades besegra mästarna. Men då var det hemma på Sävstaås. Inte många trodde att Bollnäs skulle lyckas igen, dessutom i mästarlagets hemmahall. Väldigt starkt att nu vinna där också.

Ett välorganiserat försvarsspel och att lyckas på åtminstone två av målchanserna gav Bollnäs Villa det första nederlaget i vinter. Och har man dessutom en lysande sista utpost i Pertti Virtanen så är allt igenbommat bakåt.

Villa hade förtvivlat svårt att få till ett vägvinnande anfallsspel. Massor av missade passningar som gav Bollnäs kontringslägen ett flertal gånger.
Johan Esplund saknades i hemmalaget, men det ska inte påverka spelet så här mycket.
Villa måste ha råd att ha någon stjärna borta.

Den här säsongen tror jag dock inte att Bollnäs blir enda laget som knäpper Villa Lidköping.
Bara en känsla jag har. Den här onsdagskvällen gör att, åtminstone jag, tror att fler lag än Bollnäs kan tvinga mästarna till nederlag.

En man måste dock lyftas i hemmalaget.
Sällan har väl juryn som utser bästa spelare i Villas hemmahall gjort ett så gott arbete som denna kväll.
Hemmamålvakten Jesper Thimfors och bollnäskeepern Pertti Virtanen fick pris som matchens lirare.

Jag måste också passa på att lyfta ett varnande finger till alla elitserieförsvar inför fortsättningen av serien: Christian Mickelsson! Han slog en bedrövlig straff i magen på Thimfors men blev trots det matchhjälte.
Spelar han inte VM i vår blir jag oerhört besviken.

Kjell Anderstedt 

Anderstedt: Sicken bandykväll det blev

, ,

KRÖNIKA Jag har ingen insyn i min lägenhet. Det är jag oerhört glad för ikväll, ni anar inte. Hade jag insyn hade förmodligen någon av mina portugisiska grannar kontaktat de sociala myndigheterna för att ta hand om en galen svensk psykopat.

Ja, herreminje…Sicken bandykväll det blev. Självklart är alltid den bästa behållningen att på plats få uppleva bandy, höra skären, njuta av passningarna och uppleva stämningen. MEN det är absolut inte fy skam att som ikväll använda alla upptänkliga digitala verktyg för att kunna följa alla matcher.

De här fyra matcherna fick jag följa i en modern mix mellan teve, dator, padda och mobiltelefon och den gav ju allt som man kan tänka sig. Toppmötet i Edsbyn i en match som hade allt av njutbar bandy i hög fart och två enormt kompetenta lag.

På Studenternas verkade matchen avgjord efter att Sirius gjort 4-0 efter 20 minuter, men icke. Åby/Tjureda var väl seriens hittills mest utdömda lag att åka genom halva Sverige för bortamatch mot Bollnäs. Men så som laget stred och gav hälsingarna en riktig fajt. Vetlanda imponerade när man stod upp mot AIK på Bergshamra. Men vi tar det i tur och ordning.

I bandykyrkan i Edsbyn laddades det för den här säsongens första stormöte. De självklart tippade finallagen Edsbyn och Villa. Om vi gladdes mycket åt publiksiffrorna i premiäromgången så var väl publiktillströmningen i Edsbyn den enda besvikelsen ikväll. 1 443 personer är lite för svagt för en sån fajt. Och matchen var värd betydligt flera åskådare.

Den hade allt, precis allt. Det var fart och fläkt, spänning ganska länge, grinigt och känslor i alla fall i första halvlek och briljanta individuella prestationer. Tipset att de här två lagen kommer att gå kanske längst i mars känns bara starkare. Men sett till hela matchen var det en rättvis seger för mästarna. Laget tog hand om spelet stora delar av andra halvlek och visade varför man är mästare.

Matchen på Studenternas blev helt makalös. Sirius körde över Broberg de första 20 minuterna och klämde in 4-0 innan söderhamnarna hade fattat att matchen ens börjat. I den andra halvleken förändrades matchbilden fullständigt. Det var i stort sett ett lag på banan. Broberg pressade och det vete sjutton om de inte nu har svenskt rekord i missade målchanser.

Inget lyckades, vare sig frilägen, hörnor eller skott i öppna lägen. Men till sist fick Broberg hål på Sirius och sen knaprade man in på underläget. För oss som gillade dramatiken tyckte det var synd att 4-3-målet kom när det bara var en minut kvar av tilläggstiden. Var det en rättvis siriusseger? Ja, det vete sjutton. Men starkt var det av hemmalaget ändå och jag har varnat för uppsalalaget tidigare och gör det igen.

Vetlanda utmanade AIK direkt i bortamötet i Stockholm. Niklas Gälman gjorde 0-1 redan efter 5 minuter. Men sen blev det inte spelet och målen som kom att dominera den här tillställningen. Första halvleken hade fem 10-minutersutvisningar och andra halvleken 8. Hela 130 utvisningsminuter på 90 minuters bandy (!)…

Det är klart att det då blir tillfälligheter som avgör. Helt klart var det hemmalaget AIK som förlorade mest eftersom gnaget hade 8 av de 13 tiominutersutvisningarna. Det håller inte om man skall plocka poäng i elitserien. I 80 av matchens 90 minuter satt någon svartgul på botbänken. Här får nog Bergwall ta ett rejält snack med laget om man ska stå upp mot lagen i högsta serien.

Vem hade tippat att Åby/Tjureda skulle skaka Bollnäs? Ingentror jag. Jag trodde det skulle bli en kross. I snökaoset på Sävstaås avgjordes matchen i 3 halvlekar om 30 minuter. Åby/Tjureda hade som bäst ett 4-3-underläge efter drygt två tredjedelar. Men att Bollnäs nu vann var långt ifrån den viktigaste segern för bollnäsbandyn den här veckan.

Den absolut största segern på väldigt länge uttalas istället BRO 4:4. Jag säger bara Bro 4:4. Det är detaljplanen för det gamla SJ-området i Bollnäs. Den har blivit överklagad, men häromdagen så kom domen att överklagan avslogs. Detaljplanen som överlevde denna överklagan innebär nu att det är grönt ljus för en bandyhall i Bollnäs.

Samhällsbyggnadsbolaget får nu köpa fastigheten av Bollnäs kommun och bygga den hall som det pratats om sen Snoddas dagar. Om Åby/Tjuredas hallbygge är bandyhistoriens snabbaste så är Bollnäs bandyhall ett resultat av världshistoriens längsta hallprocess. Äntligen! Grattis Bollnäs GIF! Å tack Åby/Tjureda för en riktig kämpainsats!

Kjell Anderstedt 

Resultat, fredagens elitseriematcher

AIK-Vetlanda 2-3 (1-1)

Mål, AIK: Jimmy Jansson, Patrik Nilsson.
VBK: Niklas Gälman, Axel Ekholm, Patrik Johansson.

Bollnäs-Åby/Tjureda 5-3 (3-1)

Mål, Bollnäs: Christian Mickelsson 3, Christoffer Fagerström, Per Hellmyrs.
Åby: Andreas Lysell 2, Viktor Johansson.

Edsbyn-Villa 3-5 (1-1)

Mål, Edsbyn: Mattias Hammarström, Jonas Edling, Matteus Liw.
Villa: Martin Karlsson, Tim Persson, Martin Andreasson, William Arvidsson, Jesper Eriksson.

Sirius-Broberg 4-3 (4-0)

Mål, Sirius: Teemu Määttä, Simon Karlsson, Nils Bergström, Kalle Mårtensson.
Broberg: Martin Söderberg, Erik Jonsson, Vadim Arkhipkin.

Anderstedt: Vad hände i Bollnäs omklädningsrum under pausvilan?

, , , , , ,

KRÖNIKA Fortsätter Elitserien på det här sättet så blir det en underhållande vinter. Det inte bara svänger från match till match, utan också från den ena stunden till den andra under matcherna. När ett lag ser ut att ha kontroll på grejerna så svänger det över till motståndarlaget.

För oss som gillar när det oväntade och överraskande sker så är det precis så här vi vill ha högsta serien.

Det är ju det förväntade och statiska med givna segrar och förluster som gläder endast det vinnande lagets fans.
Men vi andra får vårt lystmäte när det oväntade inträffar och det på förväg förväntade stryklaget skräller.

Samtidigt lider man lite med en tränare som Svenne Olsson i Bollnäs som ser laget lira efter ritningarna i första halvlek denna tisdagskväll och precis alla spelare tappar koncepterna helt efter paus.
Svenne fick nog ett tjog nya gråa hårstrån under andra halvlek.

Vad hände i Bollnäs omklädningsrum under pausvilan?
Laget föll ihop som ett korthus i Vänersborg. Man har 1-0 i paus och har bjudit publiken på ett underhållande anfallsspel under de första 45 minuterna.

Sen får vi uppleva en total scenförändring i andra när Vänersborg plötsligt hittar det spel man letade efter redan när Sandviken tog en enkel seger i premiären i Vänersborg. Samtidigt som Bollnäs helt tappar sitt.

Tur att Bollnäs åtminstone hade samma dräkter efter paus, annars hade man trott det var något division 2-lag som förirrat sig in i Arena Vänersborg.

Nej, jag är inte orolig för Bollnäs, men höjde lite på ögonbrynen. Kapaciteten finns där och det finns risk att Åby/Tjureda får sota för det här på Sävstaås på fredag.

Svängigt värre var det också i arenan i Söderhamn där Broberg visade upp ett frejdigt offensivt spel mot Västerås och hade 2-0 redan efter dryga halvtimmen. Här funderade åtminstone jag om VSK skulle krokna precis som i premiären mot Sirius.

Men VSK är VSK. Vinnarskallarnas hemvist på jorden. Trots att Broberg, efter att VSK gått upp till 2-2, på nytt tar ledningen med 3-2 så ger sig inte grönvitt.

Innan slutsignalen går så har västeråsarna gjort 3-5 i slutminuterna.
Robin Andersson hade en riktig kanonkväll när han satte tre mål i andra halvlek.

Såg en undersökning häromdagen att Elitserien i bandy är den sjunde mest populära ligan i landet.
Många jublade över den placeringen.
Jag tyckte det var en överraskande låg placering.

Att bandyn skall vara populärare än elitserien i speedway och ligorna i innebandy och korgboll är ju självklart.
Här finns det placeringar att knipa om vår högsta serie fortsätter så här underhållande i vinter.

Jag skrev redan innan serien att jag tror att elitserien nu blir jämnare än på länge. Det är ganska lätt att utse ett par topplag i Villa och Edsbyn, men sen blir det strid på kniven och här kommer många av lagen att slå varandra.

Och jag som vill få underhållning och spänning är verkligen nöjd så här långt.
Det är förstås en rumphuggen tabell så här långt, men att se Sirius i topp efter två matcher är kul.
Det kommer säkert ännu mer blåsvarta fans till Studenternas nu.

Jag utnämnde i en tidigare krönika Siriusklacken till Sveriges bästa.
Vet att en och annan höjde på ögonbrynen då. Det finns ju andra arenor som har betydligt större publik, hur kan man då skriva så om Siriusklacken?

Jag har varit på de flesta arenor i Sverige.
Å alla vet vi ju att storleken inte har någon betydelse, känslan och inlevelsen är såklart viktigare, även i bandy.
Sirius supporterskara har en unik kärlek till sitt lag.

Det som skiljer uppsalafansen från nästan alla övriga är att de stöttar laget när det är som viktigast. När laget ligger under!
På många arenor hör man fansen så länge laget leder och spelar bra, där gör Siriusklacken skillnad.

Jag minns en gång för ett par säsonger sedan när jag TV-refererade Sirius-Sandviken. Sandviken spelade ut Sirius och gjorde tvåsiffrigt.
Vad gjorde hemmaklacken i det prekära läget? Dom sjöng i högan sky om sitt lag! I love it!

Får vi bandyälskare andas ut något till helgen då?
Nej nej, inte när onsdagskvällen innehåller underhållning som Villa-Hammarby, SAIK-Edsbyn, AIK-Sirius, Åby/Tjureda-Frillesås och Vetlanda-Motala.
Halleluja!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Tre styrkebesked och två rejäla premiärfloppar

, ,

KRÖNIKA Så är vi då äntligen igång efter månader av förberedelser, från barmarkslufsande till cuper där lagen fått mäta sina försäsongskrafter. Nu ligger en hel elitseriesäsong framför oss och tänka sig, det här kan bli väldigt roligt. Mycket känns spännande och oförutsägbart i vinter.

Redan premiärkvällen på fredagen blev det precis så. Tre positiva utropstecken från lag som imponerade och två rejäla floppar av lag vi hade förväntat oss betydligt mera av.

Två matcher motsvarade helt mina förväntningar. Att Bollnäs skulle dra sig segrande ur premiären hemma mot AIK och att Hammarby skulle klara av Åby/Tjureda på Zinken var såklart också helt i sin ordning. I de matcherna var skrällarna långt borta.

Tre lag som gav rejäla styrkebesked i premiären var Sirius, Edsbyn och Sandviken. Skrällen stod Sirius för som manövrerade ut Västerås i den grönvita hemmahallen. Sirius visade en kul och imponerande respektlöshet som gav en överraskande bortaseger.

Sirius kan bli riktigt kul att se i vinter. Inte minst hemma där publikstödet är bandysveriges otvivelaktigt bästa. Att dessutom göra 7 mål borta på VSK var särskilt imponerande.

Edsbyn är lika bra som större delen av försäsongen talat om, även om även Byn blandat starka insatser med litet blekare. Den imponerande lagmaskinen gjorde dock processen kort med Broberg, även om motståndet på fredagskvällen var mer än lovligt tamt.

Sandviken som med sitt till vissa delar nya lag inte direkt är topptippade visade upp ett starkt, snabbt och väloljat passningsspel borta mot Vänersborg, kombinerat med tätt försvarsspel. Laget dominerade under den större delen av matchen och Vänersborg hade mycket svårt att få till ett ordnat anfallsspel.

Jag måste ändå utpeka två riktiga floppar denna fredagspremiär, Västerås och Broberg. Västerås hade alla väntat sig mer av i hemmapremiären och att släppa in hela sju mål var blekare än lovligt mot Sirius. Att Edsbyn slår Broberg hemma hade alla väntat sig, men att Broberg dessutom klappar igenom totalt och släpper in tvåsiffrigt. Det får inte hända, inte ens mot Edsbyn.

En sensationell målskytteanalys förtjänar också sin plats. Denna fredagskväll gjordes de 41 målen av 32 olika spelare (!)… Målskyttet var alltså enormt utspritt. Edsbyn hade 7 olika målskyttar vid de 10 målen mot Broberg. Hammarby hade 6 olika målskyttar i 7-0-segern mot Åby/Tjureda och Sandvikens målskytte kommer tydligen bara att få en förändrad profil i vinter mot tidigare.

5 mål mot Vänersborg och 5 olika målskyttar! Även i målexplosionen i Rocklunda med 13 mål så hade Sirius fem målskyttar vid sina 7 mål och VSK spred 6-målskyttet på fyra spelare. Detta är något riktigt roligt för Elitserien! Måtte det fortsätta så, då blir matcherna väldigt sevärda när många spelare kliver fram som målskyttar.

Nu fortsätter den något rumphuggna första elitseriehelgen med Villa-Vetlanda sent lördag kväll och på söndag Sirius-Åby/Tjureda. Allt annat än hemmasegrar där är förstås fullständigt otänkbart.

Kjell Anderstedt

Tillman: Äntligen dags för den vackraste vintersporten vi har i Sverige

,

KRÖNIKA Äntligen, härligt, underbart — jag skulle kunna fortsätta leta ord på hur jag känner inför det som komma skall. Man skulle kunna dra paralleller med ett litet barn som sitter framför julgranen tittande på en massa julklappar dagen innan julafton för hur jag känner mig inför elitseriepremiären.

Efter x antal timmars barmarksträning, träningsmatcher och olika typer av cuper, så är det äntligen dags för de fjorton lagen i årets upplaga av elitserien i bandy att påbörja resan mot en final och ett eventuellt firande av ett SM-Guld på Studenternas i mars månad.

Men jag tänker faktiskt redan nu sticka ut hakan och säga att jag tror det kommer stå mellan fyra lag: Villa-Lidköping, Västerås, Edsbyn och Bollnäs.
Förutsatt att alla av dessa lag klarar sig från skador. 

Detta grundar jag helt enkelt på att dessa lag har en bra trupp samt det där lilla extra som krävs för att vinna ett SM-guld. Men som jag har nämnt vid några andra tillfällen så är det ju faktiskt inte på papperet som matcherna avgörs utan på spelplanen. Självklart finns det fler lag som vill vara med och kriga om guldet, men de lagen ser jag mer som underdogs till att vinna. 

Dock tycker jag inte att vi ska gå händelserna så långt i förväg redan nu utan istället fokusera på vad som sker under fredag och lördag kväll.
När det äntligen är dags för säsongsstart för den vackraste vintersporten vi har i Sverige.

Jag kommer sia lite kring hur matcherna slutar i helgen.

***

Motala-Frillesås

De här lagen drabbades samman under World Cup i Sandviken för drygt tre veckor sedan och då blev det halländsk seger. Så här har Motala möjlighet att få till en snabb revansch men då krävs det att de blåvita grabbarna hittar tillbaka till fjolårets prestationer. Motala kommer säkerligen att bjuda upp till dans men jag tror tyvärr inte att det kommer räcka denna gången heller. Jag tippar att Frillesås vinner matchen med 4-2.

Hammarby-Åby/Tjureda

Som alltid när det gäller Bajen, så har de ju väldigt svårt att få träna på Zinken då det saknas is, vilket har lett till att laget fått flytta runt en hel del på försäsongen för att hitta träningstider på någon form av is, hockeyhall eller bandyplan.
Men förhoppningsvis finns det is på Zinken på fredagen när det är dags att ta emot elitserienykomlingen ÅbyTjureda.

Även om Bajen inte har övertygat på försäsongen så tror jag att stockholmarna vinner den här matchen ganska enkelt.
Om det nu finns någon is att spela på…
Jag tippar att Hammarby vinner med 7-2 där nyförvärvet Ted Bergström stänker in flertalet mål.

Edsbyn-Broberg 

Här har vi nog stora snackisen. Ett hälsingederby redan i första omgången.
Vilken tillställning detta kan bli, både på planen och på läktarna.
Om vi ser till hur dessa lag har presterat på försäsongen så tycker jag att Edsbyn började väldigt bra där man bland annat tog hem Svenska Cupen för att sedan övergå till att inte alls prestera i World Cup.

Därför ska det nu bli intressant att se vart Edsbyn står i dagsläget, framförallt när jag nu har sagt att Edsbyn mycket väl kan vara ett av lagen som vinner SM-guld längre fram. Tittar vi på Broberg så tycker jag ändå att de har gjort en helt okej försäsong resultatmässigt utifrån deras trupp och vilka motståndare man har stött på.

Broberg kan mycket väl skrälla i den här matchen men jag tror ändå att det blir Edsbyn som går segrande ur detta derby. Edsbyn vinner med 5-3.

Vänersborg-Sandviken 

På förhand känns den här fajten väldigt oviss då jag tycker att Saik inte har lyckats fylla luckorna efter sina tongivande spelare som man tappade inför den här säsongen. Samt att Vänersborg alltid brukar vara bra mot Saik på hemmaplan. Dessutom kommer Vänersborg från en väldigt imponerande insats i World Cup där laget precis missade slutspelet. Med detta sagt så tror jag att matchen slutar 4-4.

Västerås-Sirius

Intressant möte! Fjolårsfinalisten VSK kommer till den här matchen med ett ”silver” i Svenska Cupen och ett bra genrep i World Cup där man missade slutspelet med ett hårsmån. Vad gäller Sirius så ska det bli väldigt intressant att följa detta gäng i vinter då jag tror att de har hittat en nytändning i klubben och det finns en tydligare rollfördelning i truppen.

Trots detta så kommer Västerås att bli en svår nöt att knäcka för Uppsalalaget. Men jag blir inte förvånad om det blåsvarta gänget ger VSK en match in i det sista. Mitt tips blir 6-4.

Bollnäs-AIK 

Det här kan bli en bra tillställning. Ett Bollnäs som för tillfället är bäst i världen och ett AIK som gör sitt första framförande i den högsta serien. Att Bollnäs lyckades vinna World Cup är ett riktigt styrkebesked av hälsingelaget och jag tror att detta är någonting som de kan ha med sig som motivation in i flera matcher framöver.

Vad gäller AIK så har man verkligen inte legat på latsidan under Silly Season då man har lyckats få in en hel del världsspelare i truppen. Sen hur det har gått till tänker jag inte skriva någonting om, så har jag ingenting sagt.
Oavsett vad så finns det både spelare i Bollnäs och AIK som kan avgöra en match på egen hand och det skall bli mycket intressant att följa den här matchen på fredag.
Mitt tips blir 4-2 till Bollnäs.

Villa-Lidköping-Vetlanda 

Detta är den enda match som kommer att avgöras under lördagskvällen, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Under World Cup drabbades Villa av några skador på sina nyckelspelare (Johan Löfstedt, Martin Johansson och Petter Björling).
Självklart är detta någonting som kommer att påverka laget inledningsvis av säsongen även om Björling ser ut att vara tillbaka.

Men när Villa väl får tillbaka Johansson och Löfstedt så kommer man precis som förra säsongen bli väldigt svårstoppat. Samtidigt tror jag inte att skadorna kommer vara avgörande i den här matchen då man trots allt har ett bättre lag än vad Vetlanda har. Därför tror jag att Villa vinner med 6-3.

Avslutningsvis vill jag bara säga: let’s get ready to rumble!

Joakim Tillman

Wikström: Så blir mitt slutgiltiga tips

, ,

Elitserien.

All väntan är över.
Elitserien i en vacker sport knackar på.
Och vi släpper in den i vår gemensamma värme.

Frågorna är många.
Svaren har ingen.
Spekulationer och tips.
Rykten och sanningar.
Upp till bevis.

Vilka vinner?
Många säger att guldet stannar i Lidköping vid Vänern.
Det är mycket möjligt att så blir fallet men många äro dess utmanare.
Utmanare som med vässade tänder och hungriga ögon står på lur.

I en by i Hälsingland känner man, sedan många år tillbaka, igen doften av guld på långt avstånd.
Nu kommer den doften smygandes genomskogar och över åkrar.
Edsbyn räknas som en av hårdaste nötterna att knäcka för de övriga guldspekulanterna.

Bara ett misslyckat frislag därifrån ligger en orange gynnare och lurar.
Bollnäs, med fräna nyförvärv, vann nyligen World Cup och tuppkammen växte.
Ska absolut inte räknas bort.
Nestor Andreas Westh är hungrig på ett gul i orange tröja.
Om planeterna ligger rätt och abborrens fenor säger ja så kan det gå vägen.

En grönvit sportklubb i gurkornas stad är lite sugna på att ta revansch för förlusten i den senaste upplagan av Bandyfinalen.
VSK är alltid VSK och de kommer garanterat vara med långt fram i våren.

Några som säkert vill ha en lång säsong är Sandviken.
Ett Sandviken som kommit starka ur de senaste årens turbulens gällande debet och kredit.
Nu säger sig klubben ha räknat igenom varenda liten sekin och känner sig redo för framgång.

Inget nytt på toppen av elitseriens berg?
Ingen varningsskylt för någon skräll?
Eller som travfolket säger, någon fidus.
Nä, jag tror icke det.
Tyvärr.
Tror bandyn skulle må bra av något nytt som utmanar.
Någon som ligger i tredje par invändigt, rycker örontussarna och bryter sig ut under sista delen av upploppet.

Hammarby brukar ju kunna det här med bandyspel.
Har dock haft en grådaskig höst.
Har med smal trupp stått på näsa i cupspel.
Slutspel då?
Ja.

I trappan till den sjätte platsen till slutspelets ädla våning är det trångt och svettigt.
Många gör upp om portvaktens gunst.
Vem får komma in?
Vem får kalla handen upptryckt i ansiktet?

Vänersborg med en Emil Viklund i nyslipad form.
Broberg med sin hall, vässar klorna efter senaste säsongens slutspelsmiss.
Sirius, just nu utan is på Studenternas men med Ted Haraldsson.

Vetlanda, ett lag som alltid reser sig trots motvind, motsol och uppförsbacke under Silly season.
Motala, överraskning i våras då man via åttondelsfinal, typ, nådde kvarten där dock Villa blev för svåra.

AIK, laget det stormar kring.
Nykomlingar som värvat klass.
Nykomlingar med underkänd hemmais.
Nykomlingar som synas i varenda söm.
Patrik Nilsson ska göra tusen mål.
Pavel Ryantzaev ska göra detsamma.
Kommer bli en obehaglig överraskning för många.
Kommer ställa till det för många.

Slutspel?
Ja, nä, kanske.

Att ur den gruppen sia om vem som lyckas eller misslyckas är lika lätt som att förstå rymdens  gömmor och hemligheter .
Svarta hål och galaxer.
Magnetosfärer och jonosfärer.

Och i det mörka, kalla, dyiga bottenträsket.
Det träsk som slukar hänsynslöst.
Skoningslöst sluter det sitt bottenlösa, mörka, djup kring förlorarens kropp.

Frillesås, klarade sig undan besten med nöd och näppe.
I ett kvaldrama klarade sig hallänningarna med en pinne före elitseriekollegan Falu BS.
Klang och jubel på Sjöaremossen, avgrundsdjup svärta på Lugnet.

Åby/Tjureda, en frisk fläkt med landets bästa supportrar.
Hela bygden ställer upp för de gulklädda.
Man säljer lott, man syr en vante, man bygger en hall i rekordfart.

Jag är stum av beundran för den energi och framåtanda som virvlar omkring där nere vid Helgasjöns strand.
Att föreningen dessutom ser till at man har rätt nivå i pengakistan är beundransvärt.
En tumme håller jag på nykomlingarna 139 mil från Kalix.

Mitt slutgiltiga tips blir.

1. Villa/Lidköping
2. Edsbyn IF
3. Västerås SK
4. Bollnäs GIF
5. Sandviken AIK
6. Hammarby IF
——————–
7. AIK
8. IFK Vänersborg
9. Broberg/Söderhamn IF
10. Vetlanda BK
——————
11. IK Sirius
——————-
12. IFK Motala
13. Åby/ Tjureda
———————-
14 Frillesås BK

I finalen på Studenternas den 21 mars gör titelförsvarande Villa och utmanaren Edsbyn upp.

Pokalen får lyftas av……………….lagkaptenen i det lag som vinner.
Guldfirandet kommer gå av stapeln på torget i Lidköping……eller Edsbyn.
Det är omöjligt.
Helt omöjligt.

Men okej.
Villa.

Tack för ordet.

Stefan Wikström

Anderstedt: Det känns väldigt ovisst, trots att några favoritlag skiljer ut sig

, ,

KRÖNIKA Nu är vi bandynördar spända på den stora bandybegivenheten — elitseriestarten!
En del spännande saker har hänt under försäsongens cuptävlande. Men nu lämnar vi det snabba spelet bakom oss. Det som gör att du genom att fokusera på några få matcher, spelade under kortare speltid och med utrymme för att enstaka skrällar som får betydelse.

Nu väntar Elitseriens 26 omgångar med efterföljande slutspel med full speltid, 2×45 minuter, innan lagen kvalificerat sig för slutspel, elitseriekval och nedflyttning.

Vi har fått en del signaler från Svenska cupen och World Cup som vi tar med oss när vi nu värderar lagens möjligheter. Och en del överraskande besked. Villa har visat sig vara i alla fall stundom mänskligt. Nådde inte final i någon av cuperna, även om straffavgörandet mot Bollnäs i World Cup naturligtvis var hårfint.

Edsbyn vann välförtjänt Svenska cupen, men föll pladask i World Cup och blev utskåpat av hälsingekollegan Bollnäs. Västerås gjorde egentligen bättre ifrån sig i World cup än slutresultatet visade och det hängde bara på ett plusmål.

Nu har lagen haft säsongsupptakt i Uppsala för att beskriva sina chanser och tippa vilka lag man tror på i vinter. Allt fler lag får inomhushall, vilket såklart jämnar ut förutsättningarna. De som inte har hall kommer efter i starten på säsongen, men har också ett starkt minus under en lång säsong med skiftande väderförutsättningar.

I tippandet höjer naturligtvis alla Villa till skyarna. 13 av 14 tränare tror på Villa i SM-final. I de flesta fall därför att man tror det. I några fall är det ren taktik för att slippa favoritskapet själv.
Det är alltid bekvämt att inte vara favorit.

Jag tror att Elitserien kan bli jämnare och mer spännande än på länge. Det jag grundar det på är att det känns väldigt ovisst, trots att några favoritlag skiljer ut sig. Det är många lag som kommer slåss om slutspelsplatserna och det är väldigt få lag som redan från början kan räknas bort som bottenlag.

Det gör att massor av matcher i vinter kommer att vara spännande och lagen kommer att slå varandra hej vilt, tror jag. Som jag ser det har vi tre givna topplag. Villa som favorit, men också Edsbyn och Bollnäs ingår i den givna topptrion med starka nyförvärv. Så Bollnäs och Edsbyn kan inte värja sig mot favoritskap.
Jag har skrivit det tidigare, men gör det igen; hälsingebandyn blir särskilt sevärd i vinter.

Många övriga lag har fått vissa nyförvärv, men har också tappat tunga spelare. Därför tror jag att fajten om övriga fem slutspelsplatser blir stenhård. Tidigare givna lag som VSK, Hammarby och Sandviken är försvagade med mindre spelartrupper.

De har släppt dominerande spelare, men inte haft råd att värva nytt i någon större utsträckning. Möjligen kan Västerås skilja ut sig och ansluta till de tre topplagen som tippat slutspelslag. Men försök att tippa fyra slutspelslag bland övriga den som kan. Hammarby, Sandviken, Vänersborg, Vetlanda, Motala, Broberg, AIK och Sirius?
Många spännande drabbningar är att vänta.

Nu blir det ändå två lag som på förhand får det tuffast, tror jag,. Frillesås och Åby/Tjureda. För nykomlingen AIK har genom att gå till kvartsfinal i World Cup och final i ExTe-cupen i Ljusdal visat att med nya stjärnor kommer man att kunna skrälla mot vilket lag som helst.

Att ha en stabil verksamhet med en ekonomi i balans är en överlevnadsfråga, långt viktigare än en enstaka framgång. Flera storklubbar genomgår nu en uppfriskande reningsprocess bort från den ekonomiska doping som hållit dom på topp länge.

Men det som nu oroar i bandysverige är alla rykten om AIK:s ekonomiska förehavanden.
Vad är sant och inte?
Snart nog lär vi få svaren.

Kjell Anderstedt 

Anderstedt: Mickelsson finalhjälte när Bollnäs var hundraprocentigt

, , ,

KRÖNIKA Bollnäs GIF tog hem World Cup-titeln för andra gången i historien. Den första gången var 2005. Segern var ytterst välförtjänt då Svenne Olssons mannar imponerade från första till sista skäret.

Bollnäs började med att skåpa ut Edsbyn efter konstens alla regler. Sen fortsatte segertåget och lagets moral stärktes efter varje seger. Bollnäs är känt för ett stabilt försvarsspel men nu uppvisade hälsingelaget även en vass offensiv. Inte minst tack vare värvningarna av Christoffer Fagerström och Daniel Mossberg.

Sista hindret var det ryska stjärnlaget SKA Neftyanik som var turneringens riktiga storfavorit. Men i finalen visade Bollnäs upp en total respektlöshet. Hade inte ens vett att anpassa sitt spel efter motståndaren. Så starkt trodde laget på det egna spelet och genomförandet var helt felfritt. Mycket starkt och imponerande.

Särskilt lyckosam var Christian Mickelsson som gjorde fyra mål i en World Cup-final. Ett minne för livet. Med den här insatsen stiger även förväntningarna på Bollnäs inför elitseriens start, inte minst från de egna supportrarna. Men respekten hos motståndarna lär också ha stärkts rejält.

AIK blev det stora utropstecknet genom att slå såväl Broberg som Hammarby och ta sig till kvartsfinal. De som kritiserade utökningen och inte ville ta in okvalificerade lag fick svar på tal. Åby/Tjureda spelade jämt med Edsbyn och Frillesås klappade dit Motala. De blev snarare kul inslag i turneringen än sänkte den.

Besvikelserna då? Ja, de tydligaste negativa intrycken fick vi av Edsbyn och Hammarby som inte alls stod att känna igen. När det gäller de ryska lagen så var Baikal Energy det som överraskade mig mest negativt och tog inte någon seger alls.

Sämst i hela turneringen var ändå finska Veiterä som i våras spelade i finska finalen där laget fick stryk av nya mästarlaget JPS från Jyväskylä. Veiterä skrapade inte ihop någon poäng alls i gruppspelet, fick alltså stryk i alla tre gruppmatcherna mot Jenisej, Västerås och Vänersborg och en skral målskillnad på 4 gjorda och 24 insläppta mål.

Vilket intryck gav vårt nya mästarlag då? Villa gick som en klocka genom gruppspelet och vann alla tre matcherna och blev tredje bästa gruppetta. Fick möta Sandviken i kvarten. Där uppstod inget problem, men sen stötte man på Bollnäs i semifinalen. Då blev det stopp, men först i straffslagningen efter den oavgjorda matchen.

Även om tränare Sixtensson förfogar över en stark trupp så lär tre skador på nyckelspelare bli kännbara en tid framöver. Inte så roligt facit för Villa att komma hem med tre skadade spelare från Sandviken i Johan Löfstedt, Martin Johansson och Petter Björling.

World Cup-turneringen de fem gångna dagarna i Sandviken blev en annorlunda upplevelse på flera sätt:

• Favoritlagen manövrerades ut och kom aldrig ens nära mästartiteln.
• 5 grupper inrymde 20 lag. Det skapade nytt moment när grupptvåorna inte automatiskt blev kvalificerade till kvartsfinalerna. Horribelt, utropade någon kritiker, ett nytt härligt spänningsmoment, hyllade andra.
• Att de två bästa lagen fick välja motståndare i kvartsfinalen gjorde att lagen inte kunde spela på resultat eller i förväg veta motståndare.
• Hela sex ryska storlag blev inbjudna och de flesta höjde turneringens kvalitet.

En arbetsgrupp utsedd av FIB, det internationella förbundet,har nu tillsatts för att förutsättningslöst ta fram ett underlag till beslut om hur och var det framtida World Cup skall spelas.

Det är klokt att titta på hur konceptet i Sandviken kan förnyas och göras än mer intressant för publik och deltagande lag. Det är lika klokt att titta på nya former för turneringen och till och med nya platser för World Cup de närmaste åren. Det är därför med spänning vi ser fram emot arbetsgruppens förslag som sen skall beslutas av FIB. Arbetet måste i vart fall säkert göras någorlunda skyndsamt så att arrangören i tid kan planera för en för bandyn i världen stor och viktig turnering.

Till sist en besvikelse i både Svenska Cupen och World Cup. Publiktillströmningen är för dålig. I Sandviken var det rent konstigt när de deltagande världslagen var fler än någonsin. Många kanonmatcher, men det lockade inte någon större publik. Nya idéer behövs, oavsett hur och var evenemangen skall genomföras framöver. Att tänka utanför den traditionella boxen är nog inte ett alltför dumt begrepp i sammanhanget.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: AIK har gett belackarna svar med sin andraplats

, ,

KRÖNIKA Det blev lite av ryssarnas fredag i Göransson arena. De båda storklubbarna Neftyanik och Dynamo Moskva blev de första lagen att ta sig till kvartsfinalspelet. De två lagen möttes också så sent som i våras i den ryska finalen i Super League. Då blev Neftyanik mästare genom att vinna finalen i tre raka matcher. Därför är det ingen överraskning att just de båda blev klara först till kvartsfinalerna.

Ytterligare ett svensk topplag fick lämna turneringen igår kväll när Hammarby skåpades ut av stockholmskollegan AIK. Precis som Edsbyn blev en total besvikelse så följde Hammarby i Edsbyns spår. En väldigt slätstruken insats och likt matchen Bollnäs-Edsbyn på torsdagskvällen så gick AIK ifrån väldigt lätt och det historiska derbyt kom av sig redan i första halvlek.

Det finns tre nyckelspelare som kommer att betyda mycket i AIK den kommande säsongen. Det är spelande tränaren Andreas Bergwall i målet som med sina strålande räddningar skapar en enorm trygghet i laget och det är spjutspetsarna Patrik Nilsson och Pavel Ryazantsev som kommer att avgöra många matcher.

Ryazantsev gjorde 4 och Nilsson 2 mot Hammarby. Dessutom har AIK med sin andraplats gett belackarna svar. De som kritiserade arrangörerna för att släppa in mindre bemedlade lag i finrummet i Göransson arena. Blir väldigt spännande att följa AIK fortsättningsvis i turneringen. Med den målskillnad laget skaffat sig så är jag ganska säker på att det blir kvartsfinal. Å bäva den gruppsegrare som väljer solnalaget som motståndare i kvarten.

Om vi tittar fram mot lördagens avslutande gruppspel så har Vetlanda ett gruppavgörande i egna händer. Smålandslaget tar sig an Villa. Nu är Villa skadedrabbat på två nyckelposter när både Martin Johansson och Johan Löfstedt är borta från resten av turneringen. Det kan göra att laget blir litet lättare att tas med.

Vetlanda slog ryska Baikal Energy, men det laget från öst har varit en stor besvikelse i turneringen, så det kan man inte säga är en riktig värdemätare.

Jenisej mot Västerås blev den kanske mest underhållande matchen hittills. VSK tog upp ett 0-4-underläge och skapade stor dramatik. Till slut vann Jenisej matchen med 6-5. Återstår att se om Vänersborg kan skaka Jenisej under avgörandets sista gruppspelsdag.

Bollnäs är det svenska lag som imponerat mest hittills och möter i sista matchen Uralski Trubnik i en ren gruppfinal lördag eftermiddag. Båda står på maximala 6 poäng och det kan mycket väl bli Bollnäs som går segrande ur den striden. Gör laget det så har hälsingegrabbarna ett synnerligen bra utgångsläge inför kvartsfinalerna. Laget kan till och med bli bästa gruppetta och få, som första lag, välja sin kvartsfinalmotståndare. 13-3 som nuvarande målskillnad kan räcka långt.

Nu går World Cup in i slutskedet och dramatiken tätnar. Publiktillströmningen till kvartsfinalspelet är nog beroende på om hemmalaget SAIK går dit eller ej. Efter ett tidigt 0-2-underläge mot Motala i vad som blev en nattmangling lossnade spelet och SAIK gick ikapp och ifrån till 6-2.

Efter att ha vänt tabellerna in och ut och upp och ner och studerat målskillnadernas innersta så börjar kvartsfinalisterna klarna. Kom ihåg att bara de 3 bästa grupptvåorna kvalificerar sig.

I grupp A vinner Villa gruppen vid seger mot Vetlanda. Vid småländsk seger är plötsligt mästarna utslagna. Grupp B är redan avgjord med Dynamo Moskva som segrare.
Grupp C får Jenisej som segrare och VSK som tvåa. I grupp D har Neftyanik vunnit och Sandviken är tvåa. I grupp E väntar en ren gruppfinal mellan Bollnäs och Uralski Trubnik. Här vinner Bollnäs.

När jag sammanför fakta med troliga scenarior och tänkta resultat så heter gruppsegrarna Villa, Dynamo Moskva, Jenisej, Neftyanik och Bollnäs. De tre bästa grupptvåorna blir AIK, Västerås och Sandviken.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Bollnäs ägde torsdagskvällen

, ,

KRÖNIKA Nu börjar det hända saker i World Cup-turneringen. Vissa förutsägelser som i alla fall jag hade efter onsdagsmatcherna kom på skam rejält. Och det fanns ett par särskilt olyckliga spelare under torsdagen.

Villaspelaren Martin Johanssons oturliga skada har redan omnämnts i annan text. I skrivande stund vet vi inte vilken skada han ådragit sig eller hur rehabiliteringstiden ser ut. Men det såg inte trevligt ut när han rullades av banan på bår. Den andre spelaren som inte kommer minnas den här dagen i det vackraste ljus är Nicklas Gustafsson i Frillesås.

I förlustmatchen mot Sandviken blev han först utvisad för fasthållning och sedan vräkte han ur sig sånt som inte passar i text. Det renderade honom ett grovt matchstraff.

Till betydligt trevligare prestationer från torsdagens 10 matcher. För enkelhetens skull kan vi ta det i bokstavsordning.

Grupp A
Villa Lidköping klev in i handlingarna och gjorde vad man skulle med ryska Baikal Energy, varken mer eller mindre. Stabila 6-4. Det andra rysslaget Vodnik hade inga problem med Vetlanda utan tog en säker 4-2-seger. Vodnik har varit starkt så här långt och kan knäppa Villa också med litet flyt. Dessa lag kommer att placera sig som etta och tvåa. Det känns säkert.

Grupp B
Hammarby hade chansen att se till att samtliga lag i gruppen hamnade 3 poäng inför sista omgången i morgon kväll. Nu var dock Bajen numret för kort mot Dynamo Moskva och står nu utan poäng inför de avgörande två matcherna. Trots det är det helt öppet om de två förstaplatserna i gruppen. AIK imponerar, var så när att ta poäng av Dynamo i första matchen och tog Brobergs i andra matchen.

Grupp C
Inte mycket att säga något om. Två matcher spelade, där Västerås först slog Vänersborg med uddamålet, 4-3. Sedan en riktig nattmatch Veiterä-Jenisej. Som blev turneringens riktiga utskåpning hittills. Finländarna hängde med ett tag. I andra halvlek var det kattens lek med råttan. 13-2 till slut för Jenisej.

Grupp D
Ryska mästarlaget Neftyanik vinner den här gruppen. Laget har bara Frillesås kvar. Kampen om andraplatsen står mellan Sandviken och Motala. Helt ovisst, men det lär bli tufft för det vinnande laget att ta sig till kvartsfinal som en av de tre bästa tvåorna. Båda har minusmål i nuläget så det blir kämpigt.

Grupp E
Torsdagens utskåpning kom i det hett emotsedda hälsingederbyt Edsbyn mot Bollnäs. Tror nästan lagen redan nu är trötta på att möta varandra. Matchen denna torsdag blev den fjärde matchen mellan lagen i höst. Vi trodde på en spännande kamp, men aj vad man bedrog sig. Det fanns ett lag på planen, Bollnäs gjorde en helgjuten match medan inget i Edsbyn stod att känna igen. 7-2 i målskillnad kan bli betydelsefullt i sluttabellen för båda lagen.

Under fredagen rullar World Cup vidare med en hel del spännande matcher. Vodnik-Villa är en kraftmätning. Både Vetlanda och Edsbyn skall mätas med ryssar, Baikal Energy respektive Uralsky Trubnik. Men fredagskvällen innehåller fyra kanonmatcher som också är betydelsefulla för utgången av grupperna. Broberg-Dynamo Moskva och stockholmsderbyt AIK-Hammarby blir väldigt avgörande för gruppen. Jenisej mot Västerås är en annan godbit liksom Sandviken-Motala som blir helt avgörande för vilket lag som tar andraplatsen efter Neftyanik.

Eftersom det inte räcker att bli tvåa för att gå till kvartsfinal så blir avslutet i grupperna under fredagen och lördagen mycket intressant.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Broberg kan spela hem minst andraplatsen

, ,

KRÖNIKA En storfavorit som höll och ett par andra som, om inte föll, så ändå gjorde ett blekt intryck när World cup startade på onsdagen.

Favoritlaget som höll var förstås Neftyanik som inte hade några problem att vinna öppningsmatchen mot hemmalaget Sandviken. Efter 3-0 i första halvlek så trodde vi nog att det skulle rulla iväg ordentligt i andra.

Neftyanik spelade en underhållande bandy med hög hastighet i skridskoåkningen och skicklighet i det snabba passningsspelet. SAIK försökte ideligen bygga upp anfall med stort deltagande som man brukar mot svenska lag. Det funkade inte alls mot en röd mur väldigt högt upp i banan.

I andra halvlek hittade Sandviken en del nycklar där man kunde dyrka upp Neftyaniks försvar. Melodin var snabba omställningar och kontringar på 2-3 passningar. Då visade även Neftyanik upp en del svaghet. Tremålsledningen från paus stod sig matchen ut eftersom slutresultatet skrevs till 6-3.

Stark insats av Neftyanik, men Sandvikenspelarna får vara nöjda med att marginalen bara blev 3 mål. Det kan ha betydelse i sluttabellen att hålla siffrorna nere. Slaget om andraplatsen i denna grupp D står mellan Sandviken och Motala. Vem som drar det längsta strået avgörs sent fredag kväll då de möts.

Broberg visade ingen respekt för Hammarby och var snabbt och aggressivt i anfallsspelet. Hammarby verkade lojt och litet segt. Gruppen verkar bli ett riktigt getingbo. Broberg bröt ner Hammarby och AIK störde den tippade gruppettan Dynamo Moskva, så nu blir gruppen superjämn och oviss.

Om Broberg visar lika lite respekt för Dynamo som AIK gjorde kan Broberg spela hem minst andraplatsen. AIK stod upp bra mot Dynamo in i det sista. Segern för Dynamo med matchens enda mål blev ändå snöpligt för Solnas stolthet eftersom målet kom i slutet av matchen.

Matcherna dag 2 blir väldigt spännande. Broberg-AIK och Hammarby-Dynamo Moskva i grupp B. Tippa utgången där den som kan.

Premiärkvällens sista match var helrysk med Vodnik och Baikal Energy i grupp A. Baikal Energy vann kvartsfinalen lagen emellan i ryska slutspelet i våras. Efter stora segrar för båda lagen i de inledande två matcherna så vann Baikal Energy en mycket jämn tredje match med 4-3 hemma i den blivande VM-staden Irkutsk.

Ett VM som förresten avgörs i månadsskiftet mars-april 2020. Men nu utkrävdes revansch direkt. Vodnik gick segrande ur striden med rättvisa 3-1, till stor glädje för de tillresta och röststarka fansen från Arkhangelsk.

Vad har vi för höjdpunkter under torsdagen då? Västerås-Vänersborg blir intressant vid lunchtid, de redan nämnda matcherna i grupp B förstås och Villa får mäta sig mot ryskt motstånd i sin första gruppmatch när mästarlaget möter Baikal Energy.

Men torsdagens verkliga höjdpunkt nås kl. 19.00 då den stora hälsingebataljen mellan Edsbyn och Bollnäs spelas upp i grupp E. Hälsingemöten är sällan lättippade och de här lagen har redan slagit varandra i höst. Det blir nog torsdagens stora match även om jämnheten i grupp B gör den gruppen intressant i fortsättningen.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: De ovanligt många storlagen kommer höja kvaliteten

, ,

KRÖNIKA Så är det då äntligen dags! Den turnering bandyvärlden väntat på ett antal månader. World Cup i Sandviken och Göransson Arena 9-13 oktober samlar den kommande helgen det bästa som finns att uppbringa. För första gången deltar de sex bästa lagen från Ryssland och samtliga stora svenska elitlag. Kompletterade av finska finallaget Veiterä men också av de tre svenska lagen Frillesås, Åby/Tjureda och AIK som halkade in i turneringen på ett litet bananskal när antalet ökades från 16 till 20. Men jag är övertygad om att deras medverkan inte alls drar ner kvaliteten, det är de ovanligt många storlagen som kommer att höja kvaliteten till en nivå turneringen aldrig tidigare nått.

Förra året drog turneringen drygt 20 000 åskådare och det skulle förvåna mycket om inte den siffran stiger rejält. Det vore helt enkelt ett underbetyg åt åskådarna om de inte tar chansen när det bjuds den allra bästa bandyn med världens bästa spelare. Nu har alla bandyvänner som inte kan ta sig till arenan dessutom alla möjligheter att följa turneringen då samtliga 37 matcher sänds direkt i webb-TV.

De tre senaste åren har svenska lag tagit hem cuptiteln. 2016 vann Västerås SK, 2017 Sandvikens AIK och 2018 blev Villa Lidköping cupmästare. Det senaste ryska laget att vinna var Jenisej 2015. Tyvärr är det litet tunnsått med finska segrar. Vi får leta i historiens rullor ända till 1976 då det enda gången har blivit en finsk cupsegrare. OLS Uleåborg finalvann mot VSK med 3-2. Finska och Norska deltagare har tyvärr varit numret för litet i kampen med de stora klubblagen från Sverige och Ryssland.

Tittar vi på fjolårets World Cup så blev det en besvikelse för en del av de svenska storlagen. Såväl Edsbyn som Västerås, Vetlanda, Sirius och Bollnäs försvann redan i gruppspelet. Minnesvärt var ett spännande derby i en av kvartsfinalerna när Villa slog Vänersborg med endast 2-1 och turneringens mest dramatiska match var semifinalen mellan Neftyanik och Sandviken där SAIK vann med 3-2 efter en kanonmatch. Villa vann finalen enkelt mot Sandviken med 4-1.

Fyra grupper med fyra lag i varje var det då. Två lag från varje grupp gick till kvartsfinal. Enkelt men också ganska förutsägbart då det gått att spela på resultaten i sista gruppspelsmatcherna i gruppen.

I år blir det andra bullar. 5 grupper med fyra lag i varje. Gruppsegrarna går till kvartsfinal, men bara tre av grupptvåorna. Nämligen de grupptvåor med högst poäng, bäst målskillnad eller flest gjorda mål i gruppspelet. Det skapar en extra spänning som jag tror bara är positivt för publiken och utmanande för lagen. Det räcker alltså inte att bli tvåa i gruppen för att gå till kvartsfinal utan man måste vara en av de tre bästa tvåorna. Nytt är också att matchsegrar i grupperna ger 3 poäng, första gången det testas.

En annan nyhet är att de två bästa gruppsegrarna får välja sin kvartsfinalmotståndare bland de grupptvåor som kvalificerar sig för kvartsfinal. Eftersom World Cup utökades med 6 matcher startar turneringen redan onsdag kväll med 4 rejäla publikmatcher. Sandviken möter ryska mästarlaget Neftyanik med bland andra tidigare SAIK-forwarden Erik Pettersson. Broberg möter Hammarby. Ytterst intressant då båda lagen har spelare med förflutet i varandras klubbar.

Dynamo Moskva-AIK blir en rejäl kraftmätning för nya stjärnfyllda AIK. Sista matchen på öppningskvällen är ett helryskt möte mellan Vodnik och Baikal Energy. Dessa lag möttes i den ryska kvartsfinalen i våras där Baikal Energy vann med 2-1 i matcher så revansch finns att utkräva från Vodnik.

Kvartsfinalerna lördag kväll, semifinaler söndag förmiddag och årets World Cup-final avgörs söndag kl. 16.00.

Nu väntar många på att jag ska tippa utgången. Det är så kul att göra det så det kan jag helt enkelt inte låta bli.

GRUPP A innehåller Villa Lidköping, Baikal Energy, Vetlanda och Vodnik. Baikal Energy har 7 nyförvärv och tappat lika många spelare. Men man har bland nyförvärven fyra spelare från Jenisej med erfarenhet. Vodnik har tre starka värvningar från Dynamo Moskva men också landslagsmålvakten Roman Chernyk från Jenisej. Hugget som stucket mellan de rysslagen alltså.

Tips: Villa vinner gruppen med Baikal Energy som tvåa.

GRUPP B har Dynamo Moskva, Hammarby, Broberg och AIK. Dynamo har värvat från både Jenisej och Neftyanik, bland andra landslagsspelaren Janis Befus från mästarlaget Neftyanik. Boka redan nu in höjdarderbyt AIK-Hammarby fredag kväll kl. 18.30. Det blir nåt alldeles extra, inte minst på läktarplats.

Tips: Dynamo Moskva vinner gruppen och Hammarby blir tvåa.

GRUPP C fylls av Västerås, Jenisej, Vänersborg och Veiterä. Jenisej har värvat hela 8 nya spelare men tappat lika många. Men bland värvningarna finns skyttekungen Christoffer Edlund från Sandviken som åter får spela för sin gamla hemmapublik. Han förgyller svenskheten i laget tillsammans med västeråsaren Patrik Sjöström som spelar där sedan tidigare. I laget också liraren Sergej Lomanov.

Tips: Jenisej och Västerås blir etta och tvåa, i nämnd ordning..

GRUPP D består av Neftyanik, Sandviken, Motala och Frillesås. Neftyanik är sevärt med alla världsstjärnor. Vad sägs om Yuri Vikulin, Maxim Ishkeldin, Alan Dzhusoev målsmaskinerna Artem Bondarenko och Erik Pettersson som tillsammans gjorde 162 mål den gångna säsongen. Sandviken har en skalp att utkräva från Svenska Cupen där man kroknade i sista matchen och fick stryk av Motala med 5-2.

Tips: Neftyanik vinner gruppen med Sandviken som knapp tvåa.

GRUPP E slutligen innehåller Edsbyn, Uralski Trubnik, Bollnäs och Åby/Tjureda. Hälsingegruppen. Men jag tror inte att de två första platserna intas av båda hälsingelagen. Men en otroligt spännande grupp som med allra största säkerhet inte avgörs förrän i sista gruppspelsmatchen på lördag eftermiddag då Bollnäs möter Uralski Trubnik.

Tips: Edsbyn och Uralski Trubnik blir i nämnd ordning etta och tvåa.

Alla oavgjorda matcher i gruppspelet följs av 3 straffslag för att skilja lagen åt endast om de hamnar på samma poäng i sluttabellen. Om kvarts- och semifinalerna slutar oavgjort avgörs de på samma sätt, alltså 3 straffslag. Finalen däremot, om den slutar oavgjort, avgörs med sudden death om 2 x 10 minuter innan det kan bli tal om straffslag. En gyllene grundregel i turneringen är också att ryska och svenska mästarlagen Neftyanik och Villa inte får mötas förrän först i en eventuell final. Sicken final det skulle bli!

Slutligen ett riktigt aber för två lag, Jenisej och Västerås SK. De har varsin spelare avstängd i de två inledande gruppspelsmatcherna. Det är Stefan Edberg i Västerås och Vadim Chernov i Jenisej som är avstängda 2 matcher när turneringen startar. I förra årets World Cup fick båda två grovt matchstraff i varsin match. Efter att ha fått 10 minuter för osportsligt uppträdande fyllde de båda på med att dra på sig ytterligare en utvisning i samma spelsekvens.

Detta gav grovt matchstraff och tävlingsjuryn utdömde avstängning två matcher. Dessa avstängningar avtjänas under nästa internationella klubbturnering och det är årets World Cup. Avbräck för lagen, javisst, men tror tyvärr det blir mest kännbart för Västerås.

Nu känner man sig som ett barn två dagar före julafton…

Kjell Anderstedt

Bladh: Bandyn förtjänar mer än enstaka, tröttsamma nedslag

,

KRÖNIKA SHL, SHL — mer SHL. Hockey i all ära, men det finns också något som heter bandy. En sport som förtjänar mer än enstaka, tröttsamma nedslag hos de ”stora” medieaktörerna i landet.

Eller ska vi också tillägga fotboll, fotboll och mer fotboll…
Vi kan fortsätta och rabbla saker.
Ni vet hur det ser ut.
Jag älskar fotboll. Det är inte de olika sporternas ”fel”.
Vad som är fel är hur mediehusen ratar bandyn vecka efter vecka.

År 2019 och inte en rad hittills om försäsongen bland elitserielagen i Aftonbladet, Expressen och de ”stora” drakarna.
Jasså, har du sett någon rad?
Inte jag.
I så fall har det dolts bland artiklar, krönikor, noveller och stora romaner om allsvensk fotboll, utländsk fotboll och ishockey (ned till division 7).

Det är tröttsamt.
Är det verkligen där vi ska vara?
Är det något vi ska acceptera?
Är det lönt att ens skriva denna rad?
Det jag skriver kommer inte diskuteras på några möten på redaktionerna.
Det är jävligt synd.

Högre ort på medier (sportchefer, nyhetschefer etc.) älskar att hänvisa till statistisk om vad som ”intresserar” läsarna.
Vad vi klickar på alltså.
Ju mer klick — det kör vi på.
Genererar mer intäkter.
Ungefär så.

Ur ett strikt affärsmässigt perspektiv kan vi kanske köpa att bandyn prioriteras bort till en mörk och dunkel bakgård.
Om inte bandyn får plats blir det heller inget större intresse från den breda massan, förutom de redan frälsta.
Syns man inte så finns man inte.

Vad som sedermera är i allra högsta grad väsentligt är kritiken mot SVT och dess icke-intresse av att få folk att få upp ögonen för elitserien.
Public service?

Med allt det sagt så går vi snart mot en mer hetare elitserie än någonsin.
Det vet vi om.
Om de ändå också kunde fatta det.

Mattias Bladh

Anderstedt: Edsbyn — värdig cupsegrare

, , ,

KRÖNIKA Svenska cupen blev långt mer omväxlande och spännande än vad man kanske kunde tro i förväg. Det var inte många direkta skrällar, men några överraskningar både resultat- och prestationsmässigt.

Att tippa endan här turnering är ytterst vanskligt, det skrev jag i förhandskrönikan. Men också väldigt kul, inte minst för dom som får sätta krönikören på plats i feltippningens stund. Klokt nog satte jag ingen hattmåltid på spel på att tippa Villa som segrare. Men mitt tips på semifinallagen är jag ändå ganska nöjd med.

3 av 4 lag prickades in. Men jag övertolkade Västerås bleka insatser i träningsmatchandet och överskattade SAIK utifrån dess övertygande träningsmatchande.

Det är ett ganska nyformat lag med många unga spelare. Just orutinen hos flera bidrog nog till den fullständiga genomklappningen mot Motala i gruppavgörandet. Apropå genomklappning så stod Hammarby också för en sådan när Vänersborg spelade ut de grönvita med 7-1.

Jag tror att många bandyfans, Lidköpingsborna undantagna, såg ett hopp om att även mästarna Villa skulle visa sig mänskligt igen. Visserligen var laget stabilt genom hela gruppspelet med klara segrar mot Vänersborg (3-1) och Bollnäs (6-3) och en oavgjord mot Hammarby (3-3), men i semifinalen hände något.

I min förra krönika skrev jag att största hotet mot Villa kan bli Villa självt med alla tunga segerförväntningar. Och det var också Villas falska trygghet som blev lagets fall. För med en 3-0-ledning med 20 minuter kvar ska ett mästarlag inte rasa ihop totalt, även om Edsbyn alltid är bäst när det gäller.

En kul ingrediens genom hela turneringen blev de många oavgjorda matcherna och därmed sudden-avgörandena. Tre matcher i gruppspelet och båda semifinalerna. Sådant är särskilt kul för publiken, om än nervigt för lagen och fansen.

Att Edsbyn och Västerås tog sig till final är ingen överraskning historiskt sett. Lagen avancerar ofta till de stora matcherna. På de senaste 20 SM-finalerna exempelvis så har något av lagen funnits med i 14 av finalerna. Det säger en hel del.

I cupfinalen i Lidköping blev det tydligt att Edsbyn matchat bra mycket mer än Västerås på försäsongen. Laget har spelat träningsmatcher, DM-matcher i Hälsingland och turneringen Governors Cup i Khabarovsk. Det har gjort att laget är mera samkört än VSK.

Det blev aldrig någon spännande final. Efter 2-0-underläge i paus orkade grönvitt inte resa sig och ta upp kampen och Edsbyn höll obehindrat kontrollen matchen ut.Turneringens bästa lag och värdig vinnare men 5-0 var överraskande stort.

Västerås gör, trots finalförlusten, en mycket bra turnering. Tre segrar i gruppspelet mot Motala (6-0), Sandviken (5-3) och Edsbyn (5-2) och en semifinalseger mot Bollnäs i sudden.

Publikt har det alltid varit svårt att locka många till turneringarna tidigt på säsongen. Årets Svenska cupen var inget undantag. Men jag trodde att Villas guldlag skulle dra hemmapubliken till arenan i större utsträckning än vad nu blev fallet.

Nu hade Villa bara 420 personer öppningsderbyt mot Vänersborg och i semifinalen mot Edsbyn kom 754 personer. Men Svenska cupens publiksiffra i finalen på 303 personer är förstås alldeles för dåligt! Turneringen fick ändå en publikökning jämfört med fjolåret med ett snitt nu på 480 personer mot 405 i fjol.

Nu vänder vi snart blickarna mot World Cup. 37 matcher med alla de bästa lagen från svenska och ryska ligan och ett finallag från Finland. Flera av lagen i Svenska Cupen blir att räkna med även där, främst förstås Edsbyn, Västerås, Bollnäs och Villa.

Hammarby och Sandviken lyfter nog sig en nivå tills dess och både Vänersborg och Motala visade att de åtminstone i enstaka matcher kan störa normalt bättre lag. World Cup blir mer sevärd än någonsin, det är jag helt säker på. Publiksiffran för hela turneringen i Göransson Arena i Sandviken lär stiga rejält från förra årets 20 094 personer.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Nästan läge att lova ut en måltid på hatt eller sko om inte Villa vinner

, ,

KRÖNIKA Som vi har väntat på att den här träningshösten skall omvandlas till tävlingshöst. Dags för Svenska Cupen och World Cup på både herr- och damsidan.
Med Svenska Cupens upplägg på damsidan så har den turneringen redan tjuvstartat.
Mer om det senare.

Som bandykrönikör har jag försökt dra ut en del slutsatser av ett spretigt träningsmatchande. Ett omöjligt uppdrag eftersom försäsongen sett så väldigt olika ut och lagen är till stora delar nykomponerade.

Men det senare är samtidigt en spännande ingrediens den här säsongen. Hur kommer lagbyggena att se ut med stjärnvärvningar och kommer olika länders spelarkultur kunna mixas till lag?

Det är långt till säsongsklimax i mars såklart. Men resultaten efter de närmaste veckornas
cupspelande kommer ändå att ge vid handen hur den första delen av seriesäsongen kan te sig.
Men bandysäsongen är lång och allt viktigt händer efter nyår.

Herrarnas cupspel i helgen i Lidköping omsluter de åtta kvartsfinallagen från förra säsongen.
När det gäller att tippa cupvinnare så är det nästan ett sånt där läge att lova ut en måltid på hatt eller sko om inte Villa Lidköping vinner.

Men här lovas inte ut nåt, det lovar jag. Inte för att jag anser mig feg, snarare realist med erfarenhet av cupspelets säregna dramatik. Men det största hotet mot en Villaseger är nog Villa självt.

Alla räknar med seger, spelare, ledare (även
om dom ju aldrig uttrycker det utåt), publik, experter och supportrar. Där ligger det största
hotet. Det är såå lätt att råka ut för misslyckande i sådana lägen.

Och med korta matcher 2×30 min hänger det skrällvarningar i luften ideligen.
Så inget gamblande med insatser av
pepprade hattar eller skor för min del.

Vad är hoten bortsett från Villa självt då? I gruppen ingår Bollnäs, Hammarby och
Vänersborg. Derbykonkurrenten Vänersborg har ett utsökt skrälläge redan i öppningsmatchen
fredag lunch.

Jag tror att kampen om andraplatsen i gruppen står mellan Bollnäs och
Vänersborg. Hammarby har haft sämst förutsättningar av alla under försäsongen och behöver mer tid än så här för att få ihop det. Så jag tror att fredagskvällens möte Vänersborg-Bollnäs blir avgörande.

Tips: Villa och Bollnäs till semifinal.

I den andra gruppen har vi Edsbyn, Motala, Sandviken och Västerås. Det sistnämnda laget
vann cupen i fjol efter att ha manövrerat ut Villa redan i semifinal. VSK är ett cuplag av Guds nåde.
Motala får det svårt, men med någon skräll kan laget störa.

Edsbyn bör vara det starkaste laget och Sandviken har redan slagit Västerås i höst, ett Västerås som också tog stryk av AIK hemma. Nyckelmatchen kan bli Sandviken-Västerås på lördag förmiddag.

Tips: Edsbyn och Sandviken till semifinal.

***

Jag märker själv nu att ju längre fram i turneringen man tippar, desto större blir felprocenten.
Så jag nöjer mig och stannar här.

Damernas Svenska Cupen har ett helt annat upplägg. De åtta elitserielagen är indelade i två grupper. Men gruppmatcherna avgörs under en och en halv månads tid och ettan och tvåan i
varje grupp går till slutspelet i Västerås 19-20 oktober.

Spännande upplägg som flera sett som positivt, även om en hel cuphelg också har sin speciella charm.

I ena gruppen spelar Skutskär, AIK, Sandviken och Uppsala Bois och i den andra KS Bandy,
Skirö, Villa och Västerås.

De flesta med erfarenhet av fjolårets Elitserie. Undantagen är då mixen av Kareby-Surte som blivit KS Bandy och kvalade upp i våras och dessutom Uppsala Bois som slogs ut i kvalet, men fick en gratisbiljett till högsta serien när Söråker drog sig ur.

Fjolårssäsongens SM-finalister Västerås och Skutskär i varsin grupp. Troligt att de möts i
cupfinalen 20 oktober.
Några matcher är redan spelade.
AIK har slagit Sandviken med 3-2 i grupp A och i grupp B har två matcher spelats, Skirö-Västerås 1-19 och Skirö-Villa 1-12.

I och med att AIK vann en spännande match mot Sandviken häromdagen så blir det Skutskär
och AIK till semifinal, det är mitt inte särskilt svåra tips. I grupp B har Villa och Västerås redan varsin seger och går till semifinal.
Jag tror inte KS Bandy kan hota, men skrällar är ju cupspelets allra sötaste karameller! I alla fall för de som skräller.

Känns inspirerande att som krönikör äntligen få grotta in sig i matcher som betyder nåt när
tävlingssäsongen är igång. Och nu är det bara två veckor kvar till bandyvärldens största event – World Cup i Sandviken … mums!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Sirius — utropstecknet som får fansen att sjunga upp

, , ,

KRÖNIKA Den gångna helgens träningsmatchande för elitlagen gav publiken massor av mål, men inga direkta skrällar utan snarare mest väntade utgångar av matcherna.

Om målfabrikationen är ett tecken på vad som väntar den här säsongen så gläds publiken redan nu. För de flesta älskar ju många mål när man bevistar bandyarenorna. 43 mål på fem matcher ger ett snitt på nästan 9 mål per match.

Känns svårt att säga om det är fantastiskt anfallsspel eller helt ihåliga försvar som ligger bakom det. Men förmodligen är det som vanligt, en blandning där emellan.

Sirius visar på fin gryende form. Laget följde upp 5–5 på bortaplan i Sandviken i fredags med en solklar hemmaseger på söndagen när Hammarby slogs tillbaka med hela 7–2. Jimi Heinonen och Teemu Määttä igång ordentligt med målproduktionen.

Vore kul om detta vittnar om att Sirius går mot en stark säsong. Kul därför att bandypubliken i Uppsala är så mycket värd det. Stödet Sirius har på Studenternas kan inte jämföras med något annat.

Jag glömmer aldrig när jag för ett par år sedan refererade en match på webb-TV när uppsalalaget mötte Sandviken i Elitserien. Bortalaget ledde med 10–1 i andra halvlek och siriusklacken sjöng för sitt lag.

Det värmde alla på plats, oavsett vilket lag de höll på. Vore kul om de får se sitt kära lag längre upp i tabellen än vad som var fallet förra säsongen.

Tyvärr får vi inte se Sirius i vare sig Svenska cupen till helgen eller i World Cup två veckor senare. Till Svenska Cupen var Sirius inte kvalificerat eftersom turneringen består av de åtta kvartsfinallagen och till World Cup tackade Sirius nej.
Trist det.

Mötet mellan Åby/Tjureda och Frillesås var ett intressant möte för att se vilket lag som får ett litet övertag inför seriespelet. Frillesås vann med 9–5 efter en sanslös målkavalkad åt båda håll. Därmed heller ingen riktig värdemätare.

Vetlanda-Motala spelade oavgjort, 2–2, och Sandviken, som sagt 5–5 i hemmapremiären i Göransson Arena mot Sirius.
Det var nog ett besviket svartvitt lag efter den matchen.
Inte minst eftersom laget vunnit sina inledande träningsmatcher mot Broberg och Västerås.

Villa då? Laget går som väntat som tåget. Frågan är vilka lag som kan skrälla mot mästarna den här säsongen.
Det lär inte bli många som skräller, men lika mycket som bandysverige unnade Villa att få första guldet i våras, lika mycket hoppas alla på att laget drabbas av diverse skrällar i vinter.

Ja, inte supportrarna i lidköpingsbygden då, men alla andra runt om i det bandyälskandet landet.
Kärleken är kortvarig och den skiftar lika snabbt som sommarvärmen i landet övergår i höstrusk.
Men Villa gör hittills det laget ska…Vinna!

Men nu övergår träningsspelandet i mera ordnade tävlingssammanhang. Till helgen Svenska
Cupen i Lidköping och två veckor senare World Cup i Sandviken.
Men vi tar en sak i taget.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Säga vad man vill om försäsongen men det spretar litet åt alla håll

, ,

KRÖNIKA Säga vad man vill om försäsongen för oss bandyälskare, men det spretar litet åt alla håll. Som vanligt väldigt olika förutsättningar. Villa, Västerås, Vänersborg, Edsbyn och Broberg har tillbringat träningar och matcher i den egna hallen.

Sandviken har mest tränat i hockeyhall för att kapa kostnader och övriga lag med utomhusarenor jagar halltider hos de mer lyckligt lottade. Hammarby har fått fixa och trixa för att skapa träningstillfällen som inte ska se ut som gemensamma träningar eftersom konkursreglerna sagt nej till det.

Lika spretigt är det också med matchandet så här en månad in i säsongen. Hammarby har av förklarliga skäl bara hunnit med en träningsmatch, medan hälsingelagen har matchat hårt och genomfört DM och två av lagen, Edsbyn och Bollnäs, har även varit på ryssresa och Governors Cup i Khabarovsk.

Men som brukligt är brukar förutsättningarna jämna ut sig allt eftersom när matchandet också blir lite mera organiserat. Lagen som genomlever ekonomiska stålbad, till exempel Sandviken, Vänersborg, Västerås och Hammarby blir kanske inte tippade finallag i år när man tvingats banta bort onödigt dyra spelare. De storspelare som, trots allt, valt att stanna kommer att betyda mycket för dom yngre som behöver lära sig vad lojalitet betyder för en förening.

Vad har lagen visat upp då hittills? Några slutsatser vore såklart dumdristigt att ge sig på och som krönikör skulle det vara rent oseriöst. Men eftersom jag gått igenom alla träningsmatcher så kan jag i alla fall lyfta fram några utropstecken.

Edsbyn och Bollnäs är nästan i full sving. De har till och med mött varandra flera gånger redan. Bollnäs slog Edsbyn i matchen om tredjepriset i Ryssland och Edsbyn fick revansch genom att vinna DM-finalen. Båda har också mött Broberg. Bollnäs vann och Edsbyn fick stryk. För hälsingepubliken kan den här säsongen bli mer underhållande än på länge.

Sandviken har imponerat utifrån de lägre ambitionerna. Spelat två bortamatcher med två segrar mot Broberg och nu senast mot Västerås, dessutom med bred 5-2-marginal. SAIK har tappat måltjuvarna Edlund (Jenisej) och Mossberg (Bollnäs) och många har undrat hur det ska gå med målskyttet. Men mot VSK hade de svartvita 5 olika målskyttar. Mycket talar nog för att andelen spelmål kommer att öka i vinter för de S-märkta.

Västerås har sett väldigt trevande ut i inledningen. Slog allsvenska Falun med 6-0, men sen två tveksamma insatser i hemmahallen mot AIK, 3-5, och SAIK 2-5. Det är när de här bättre lagen möts som insatserna blir lite mätbara.

Övriga kvartsfinallag har inte utsatt sig själva för några större prövningar. Villa har två klara segrar mot AIK och Frillesås. Hammarby slog Tillberga med 8-0 och Vänersborg har tre säkra segrar, men mot Gripen, Frillesås och Åby/Tjureda.

Vetlanda, Motala och Sirius har bara spelat en match var. Inte direkt kommenterbart.

Nej, nu ser vi fram mot två andra höjdare. Svenska Cupen i Lidköping och World Cup i Sandviken. Det blir en annan spänning det och bandysäsongen kommer igång på riktigt.

I Svenska Cupen deltar fjolårssäsongens kvartsfinallag, som sig bör. De är indelade i två grupper där ettan och tvåan går till semifinal. Bollnäs, Hammarby, Vänersborg och Villa i den ena gruppen och Edsbyn, Motala, Sandviken och Västerås i den andra. Kan inte låta bli att tippa, även om det är vanskligt. Men jag satsar på att Villa, Bollnäs, Edsbyn och Sandviken spelar semifinal.

World Cup i Sandviken blir den bästa av de 46 turneringar som spelats sedan premiären i Ljusdal 1974. Det är jag helt övertygad om. Hela 37 matcher på 5 dagar och hur många kanonmatcher som helst, mycket tack vare att Ryssland i år representeras av hela 6 lag.

Vad sägs om gruppmatcher som SAIK-Neftyanik, Broberg-Hammarby, Villa-Baikal Energy, Edsbyn-Bollnäs, Hammarby-Dynamo Moskva, Uralski Trubnik-Edsbyn, stockholmsderbyt AIK-Hammarby, Jenisej-Västerås med mera, med mera… Och sen följer ändå kvartsfinaler, semifinaler och final.

Hoppas nu att alla bandyälskare bokar upp 27-29 september för vistelse i Lidköping och 9-13 oktober för fem dagar i Sandviken. Allt annat vore bara dumt. Skulle nästan vara krav på skriftligt giltigt förfall att inte vara på plats. Men skulle du nu ha giltigt förfall så sänds alla 52 matcherna direkt i webb-TV. Grattis!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Premiären lovande — men kan Bergwall få ihop rysk, finsk och svensk bandykultur?

, , ,

KRÖNIKA Det är naturligtvis tveksamt att ge omdömen på elitserielagens första träningsmatch. Att dessutom dra långtgående slutsatser vore direkt oseriöst. Men mot bakgrund av allt hemlighetsmakeri med truppen och de ekonomiska ryktena kring nykomlingen AIK var naturligtvis intresset kring första matchen stort.

Ungefär som skådespelarna på Dramaten låter ridån gå upp för premiären av en ny pjäs. Man vet inte hur det kommer att se ut. Man vet bara att det är ett gäng individuella stjärnor som ska prestera som ett team.

Det är 55 år sedan AIK spelade i högsta serien. Det här blir någonting nytt också för de svarta fansen. De flesta nyförvärven var på plats i Rocklundahallen igår kväll när det första träningsmotståndet var förra säsongens SM-finalist Västerås SK.

Av nyförvärven i AIK spelade alla utom Patrik Nilsson och Ilari Moisala.
Det såg litet stabbigt och osäkert ut i försvarsspelet, åtminstone under första halvlek. Det är AIK-försvaret som kommer att sättas på prov i vinter. Framåt är stjärnorna så stora att alla övriga elitserielag får det jobbigt med att ta ner jättarna Pavel Ryazantsev (195 cm) och Patrik Nilsson (192 cm).

Men en sak slog mig när andra halvlek kom igång. Det här är en nykomling som direkt kommer att kunna mäta sig med de etablerade elitserielagen.
Det har diskuterats, åtminstone på sociala medier, om utökningen av World Cup till 20 lag istället för 16 är bra eller dåligt. En del har nämnt ord som idioti och utarmning när tre svenska lag plockades med i elfte timmen. Lag som normalt inte skulle fått delta.

Men att tillföra turneringen Jenisej och AIK kommer bara att göra den ännu bättre, bortsett ifrån att inget av lagen var kvalificerat från början. Det här blir utan tvekan den bästa World Cup-turneringen någonsin. Alla svenska kvartsfinallag är på plats och hela sex ryska topplag vilket är fler än någonsin tidigare.

Av de sex ryska lagen så gick två till final i det ryska slutspelet i våras, Neftyanik och Dynamo Moskva. Två till semifinal i Ural Trubnik och Baikal Energy och två till kvartsfinal i Jenisej och Vodnik.
Att ett par svenska lag ses som utfyllnad påverkar inte turneringen alls. Massor av kanonmatcher kommer att spelas redan i gruppspelet och när slutspelet drar igång så är det förmodligen bara världslag i Göransson Arena.

Västerås SK får finna sig i att hamna i skuggan i den här krönikan. Allt intresse var på hur AIK skulle få ihop det och hur laget skulle bete sig. VSK kommer att bli ett topplag som vanligt, allt annat är otänkbart. Relativt snart när elitseriesäsongen dragit igång ser vi också om Andreas Bergwall kommer att lyckas med det som flera tränare tidigare misslyckats med. Att koka ihop den svenska, ryska och finska bandykulturen till något riktigt bra.

Vi minns IFK Vänersborgs ryska satsning som inte blev en framgång för några år sedan och Alan Dzhusoev som gjorde en väldigt blek figur i Sandviken. Det är såklart Bergwalls största utmaning att en mix av ryskt, finskt och svenskt formas till ett sammanhållet lag. Individualisterna finns där, men kommer laget att fungera? Det återstår att se.

Men segermatchen mot VSK igår var i alla fall en intressant start.
En än större värdemätare har AIK skaffat sig på onsdag — Villa-Lidköping borta!

Kjell Anderstedt

Nyberg: Bandyns försäsong blir längre och längre

, ,

KRÖNIKA Månadsskifte augusti–september. Redan har en handfull träningsmatcher spelats. Bandyns försäsong blir längre och längre.
I Söderhamn har det funnits is hela sommaren.

Flera av lagen med egen hall går ut på fullstor is innan blåbären i skogen är mogna.
Seriepremiären är fortfarande en bit bort, men tiden går fort och i början av november är elitserien och allsvenskan igång.

Ibland hör man röster som tror att annandag jul tidigare var dagen för seriepremiären. Men annandagen har egentligen aldrig varit dagen för första omgången i allsvenskan.

Länge började serien i början av januari. Alla matcher spelades på söndagar och tiden var ofta kl 13:15.

Söndagen var den lediga dagen i veckan då idrott kunde utövas. Först ett besök i kyrkan kl 11, sen hem för en snabb lunch och därefter vidare till bandyplanen kvart över ett.
Så såg schemat ut för en hel del åskådare på 30- och 40-talet.

Beroende på när den första söndagen inföll i januari varierade datumet för premiären. Vissa år kunde den dröja till trettonhelgen eller en söndag i anslutnings till den helgen.

Försäsongen var kort. Under december började lagen att träningsspela mot varandra. Inte sällan gick distriktsmästerskapen under senare delen av december.

När serien drog igång var den kort och intensiv. Sju omgångar var vanligt. Ynka tre hemmamatcher kunde det bli vissa år. En eller två helger under serien gjordes uppehåll för landskamper.

Vädret var det ständiga problemet.
Att en serie kunde genomföras utan några inställda matcher var ovanligt.
Blidväder var det vanligaste orosmolnet.

Vissa år hade bandyförbundet svårt att få ihop serien och man fick hitta lösningar som att spela dubbelomgångar en helg.

När det konstfrusna banorna kom under 60-talet kunde bandyns seriepremiär allt mer tidigareläggas och nu är vi som sagt igång tidigt i november.

Säsongen avslutades då som nu med finalen i mars. Men när seriestarten allt mer har tidigarelagts och träningsmatcherna drar igång i augusti är det fortfarande så att bandyns säsongsavslutning är i mars månad.
Finalen har endast hamnat ett par veckor framåt i kalendern.

Rent teoretiskt skulle bandyn med inomhushallar kunna förlänga säsongen någon månad. Hockey spelas numera i maj och i NHL kör till och med över midsommar.

Nu föredrar jag personligen bandy utomhus och ser gärna att finalen spelas på Studenternas i mars månad, men att VM alltid spelas i april tycker jag vore en god ordning.

Det är inte så många år sedan bandy i augusti var något otänkbart. Idag är det en verklighet – men långt ifrån för alla föreningar. I Halland finns visserligen konstfruset på Sjöaremossen, men lyckas man få till is där under november är det bra gjort.

”Zinken” i Stockholm brukar vara sen. Samma sak gäller på flera håll runt om i Sverige. Det är nästan som olika sporter – för tänk – det finns faktiskt lag, så pass högt upp som i division 1, som fortfarande spelar på en uppspolad naturis.

Svante Nyberg

Bladh: Legitim kritik kring årets World cup — men blir också den bästa upplagan någonsin

,

KRÖNIKA World Cup i Sandviken i oktober blir en 20-lagsturnering istället för en turnering med 16 lag som tidigare. Över de 45 år turneringen spelats sedan starten i Ljusdal 1974 så har det varit 16 lag de flesta år. Förutom 2006 och 2007 då 20 lag deltog.

Liksom i de flesta internationella turneringar i olika bollsporter så har World Cup i bandy bestått av världselit och några ”blåbärslag”.
När World Cup nu utökas till 20 lag så följs beslutet av synpunkter i sociala medier. Vissa tycker att turneringen blir slätstruken när några ”utfyllnadslag” ges en biljett i elfte timmen.

Andra jublar över att utökningen ger publiklaget Jenisej en chans att delta, trots att laget i vintras åkte ur ryska slutspelet redan i kvarten.
Därför har jag tittat på turneringarna bakåt i tiden för att kunna göra en seriös bedömning av den kvalitet World Cup får i år.

Björn Swartswe, ni vet bandylegendaren i Ljusdal, fick idén efter att ha följt sändningarna från 10-milaorienteringen dygnet runt.
Då borde det gå att spela bandy dygnet runt också, menade Björn.

Många ruskade på huvudet och funderade om det nu slagit runt totalt för mångsysslaren och idésprutan Swartswe.
Men så rätt han fick.
Efter en trevande inledning 1974 blev det en folkfest och ett evenemang i idrottsvärlden som inte liknade någonting annat.

Första upplagan hette DAF-cupen och Sandviken tog hem finalsegern mot Broberg och fick en bil av märket DAF med sig hem.
DAF sponsrade cupen de första fem åren, sen blev det Dex-cupen från 1979. Senare fick turneringen officiell World Cup-status.

Turneringen har alltid lockat de bästa lagen i Sverige, Ryssland, Finland och Norge. Det har gett turneringar med växlande kvalitet. De norska och finska lagen har inte nått upp till de svenska och ryska, helt klart. Frånsett 1976 när finska OLS Uleåborg skrällde och vann finalen mot VSK.

Annars har segrarna alltid kommit från Sverige eller Ryssland. 33 gånger har ett svenskt lag segrat och 12 gånger har segern gått till Ryssland.
Om man jämför kvaliteten på årets World Cup med tidigare år så är de publikdragande lagen och stjärnorna fler nu än någonsin.

Villa är regerande cupmästare och blir säkert svårslaget. Västerås, Edsbyn och Hammarby är en spännande trio. Utöver dessa fyra finns exempelvis Bollnäs med nyförvärvade stjärnor som Daniel Mossberg och Christoffer Fagerström.

Ryska slutspelet i våras bjöd på flera överraskningar och nu satsar de ”stora” lagen hårt. Neftyanik blev mästare och kommer med sitt stjärnlag med bland andra storskyttarna Artem Bondarenko och Erik Pettersson. Dynamo Moskva är ett lag i förvandling. Uralski Trubnik med nye Ilja Gratchev från Hammarby och det gamla storlaget Jenisej med Christoffer Edlund och Patrik Sjöström.

Det kommer att bli stenhårt för flera lag att gå vidare från gruppspelet i år.
Kritiken mot att det blir 20 lag mot 16 då, betyder inte den någonting? Jo, absolut. Främst måste arrangören SAIK försäkra sig om att underlaget håller för en turnering med 20 lag.

Man hade i fjol problem med isen som inte riktigt klarade att hålla högsta kvalitet. Man måste klara av att ha bra is hela turneringen. Det är av det skälet inte bra att ytterligare utöka antalet matcher i Göransson Arena.

Varför då inte flytta några matcher till exempelvis Söderhamns nya hall? När FIB och SAIK nu visat att man vågar tänka utanför boxen så vore det ett bra beslut. Då minskar man trycket på huvudarenan och i Söderhamn kan man skapa några publikmatcher om man till exempel lägger någon/några av Brobergs gruppmatcher där.

Och för motståndarlagen är det mindre än 10 mil att åka, flera lag brukar dessutom bo i Gävle och då är avståndet bara 8 mil.

Men att låta ”blåbären” AIK, Frillesås och Åby/Tjureda att delta, blir inte kvaliteten utarmad då som en del kritiker säger? Visst kan man diskutera om lag som kvalat sig till Elitserien skall ges plats i World Cup. Det var heller inte meningen från början.

Men när Jenisej anmälde sig som det 17:e laget ansåg arrangören förmodligen att det var bättre att fylla ut till 5 grupper med 4 lag i varje istället för att ha 4 grupper men med 5 lag i en av grupperna.

Turneringen har ju haft mindre kvalificerade lag varje år. När Norge deltog med 2 lag och Finland med 2 lag så var kvaliteten betydligt sämre.
AIK kan säkert dra en stor publik med sina nyförvärvade stjärnspelare som Patrik Nilsson och Pavel Ryazantsev.
”Gnaget” kan till och med skrälla i turneringen.

Årets World Cup blir den bästa turneringen någonsin.
Många kanonmatcher redan i gruppspelet och slutspelet fylls av lag med många världsstjärnor på isen.
Den saken är säker.

Mattias Bladh

Anderstedt: Vad ska bandyförbundet nu göra med konkursade Hammarby?

, ,

KRÖNIKA Svenska Bandyförbundets Elitlicensnämnd gav i våras storklubbarna Västerås, Sandviken och Hammarby beskedet om att de, trots allt, fick sina eftertraktade elitlicenser för spel i högsta ligan även kommande säsong.

Elitlicensnämnden gick in med ambitionen att granska klubbarna mera noggrant än någonsin tidigare för att inte släppa igenom ekonomiskt lättsinne en gång till. Inte minst för att visa att det inom svensk bandy bedrivs en kompetent och förtroendeskapande granskning av elitklubbarna.
Helt rätt ambition.

Särskilt bra är planerna framåt på att skapa ett ännu mindre nålsöga för klubbarna att ta sig igenom. En granskning med hög kompetens, gärna extern, är vad som behövs. En nämnd helt fri från eventuella klubbrelationer och som inte riskerar att kritiseras för undergivenhet mot storklubbarna.

När förbundet hade lagt det ekonomiska granskningsarbetet i våras bakom sig, med konstaterandet att alla klarade granskningen, så kom smällen som sänkte förtroendet fullständigt. Bolaget Hammarby Bandy i konkurs! Bolaget som bedriver elitbandyn i Hammarby har på rekordtid alltså gått från att uppvisa hållbara siffror till en konkurs!?

Detta faktum pulvriserar allt förtroendekapital som förbundets granskning byggt upp, men också den trovärdighet som ledningen för Hammarby eventuellt skaffat sig, eller åtminstone försökt att uppvisa. Jag kan tänka mig att förbundsledningen ruskades om rejält när konkursnyheten exploderade. Den konkurs som elitlicensnämnden borde fått möjlighet att förutse.

Det är klart att tankarna hos många går till IFK Kungälv som 2016 degraderades till Allsvenskan. Kungälv var inte konkursmässigt, men det räckte då med att inte klara elitlicensen för att flyttas ner från Elitserien.

I flera av de ekonomiskt vacklande klubbarna har granskningen nu lett till att ekonomin reviderats, nytt folk tillsatts i ledningarna, nya mera realistiska mål har satts upp och munnen tvingats rättas efter matsäcken.

Helt enkelt det som hela granskningsarbetet syftar till: att få elitklubbarna i synnerhet, men bandyklubbar i allmänhet, att ha en stabil verksamhet med kontroll och ambitioner som ryms inom möjlig budget. Att Bandyförbundet gör slag i saken att skaffa sig en än starkare elitlicensgranskning är en överlevnadsfråga. En granskning som med all säkerhet ställer betydligt tuffare krav på såväl ekonomi som kompetens och långsiktighet i elitklubbarna.

Bort med ledare, sponsorer och styrelsefolk som bejakar ekonomisk doping för att till varje pris hålla sig kvar i toppen.
Men vad ska bandyförbundet nu göra med konkursade Hammarby?

Det är sannerligen tragikomiskt att det bolag som nyligen visade upp ekonomiska siffror som gav elitlicens nu har konkat och får inte ens organisera sina träningar under augusti – men är samtidigt klart för en ny elitseriesäsong.

Jag vill sportsligt sett se Hammarby i elitserien den kommande säsongen! Inte minst för att få beskåda de nya stockholmsderbyna.

Men det har blivit uppenbart att Hammarbys egentliga ekonomi undgått offentlighetens ljus, inte minst elitlicensnämndens lupp. Ingen tror väl ändå att konkursläget var en fullständig överraskning för de ansvariga som visade upp Hammarbys räkenskaper för elitlicensnämnden.

Det var naturligtvis livsviktigt för klubben och bolaget att Hammarby blev kvar i Elitserien. Allt annat var otänkbart. Elitlicensen hade högsta prioritet. Det bekymmersamma för Bandyförbundet med det nya läget är inte granskningen, utan konkursen.

Om Hammarby, trots konkursen, ges möjlighet att komma till elitseriespel i höst så är klubben bara att gratulera. Vi får hoppas att det inträffade blir en tuff läxa för alla inblandade. Men jag tror nog att en och annan bandyvän i sitt stilla sinne funderar litet på om resultatet hade blivit detsamma om saken gällt Frillesås, Vetlanda eller Sirius…

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Nu är bränderna släckta — men svåraste arbetet kvarstår

, ,

KRÖNIKA Den gångna våren har inneburit ett intensivt släckningsarbete på ett antal platser i landet. Hur skulle katastrofala ekonomier räddas? Vilka skulle klara det? Vilka skulle gå i konkurs?

Oroshärdarna i ett flertal etablerade och legendariska bandyklubbar var många. Skulle Västerås, Sandviken, Hammarby och Vänersborg överleva? Skulle Elitserien överleva? Skulle vi få ett lag till från Stockholm eller skulle det ekonomiska repet dras för AIK och erbjudandet gå till Falun?

Om de tre största av dessa klubbar, Västerås, Sandviken och Hammarby skulle försvinna från Elitserien — skulle vi ha någon elitserie värt namnet då?

Ja, frågorna var många när säsongen avslutades med SM-finalen i mars. Hela bandysveriges blickar riktades nu istället mot ekonomiska nyheter och rapporter från årsmötena.
I skrivande stund har de flesta elitserieklubbar haft sina årsmöten. Kvarstår gör AIK, Bollnäs, Broberg, Frillesås och Edsbyn, dessa väntas ha årsmöten efter sommaren.

Hur har det gått då? Jo, alla överlevde. Alla lag erövrade Elitlicensen för den kommande säsongen. Det finns kvarstående osäkerhet kring IFK Vänersborg. Allt avgörs i Tingsrätten där klubbens ackordsuppgörelse skall godkännas eller avslås — avgörandet står den 8 juli!

Inför den så har IFK Vänersborg ett minus i resultatet på 4,6 miljoner för det gångna året och ett underskott i eget kapital på 4,5 miljoner.

Tittar vi på de tre stora så är det litet svårt att jämföra klubbarna då deras resultat på årsmötena presenterades på olika sätt. VSK redovisade en förlust med 1,9 miljoner och Hammarby en förlust på 651 000 kronor. SAIK redovisade en vinst på 2,3 miljoner för det gångna året, men då är ”livräddningens” miljoner med i det resultatet.

När det gäller eget kapital har VSK ett minus på 1,4 miljoner medan Hammarby och SAIK har positiva egna kapital på 144 000 kronor respektive 106 000 kronor efter räddningspengarna.

SM-vinnaren Villa-Lidköping har ett resultat för den gångna säsongen på 474 000 kronor och ett eget kapital på drygt 2 miljoner. Åby/Tjureda har ändå de unikt bästa finanserna av alla svenska elitlag. Trots en liten förlust på 200 000 kronor har klubben ett eget kapital på hela 5,9 miljoner (!).

MEN…MEN…MEN…
Det är nu jobbet börjar. Bränderna är släckta, men nu skall det byggas på nytt, med helt nya ekonomiska villkor. Skall det lyckas så är det mycket som skall klaras av. Framför allt tror jag att glädjekalkylerna måste bort och likaså att kasta pengar på snabba framgångar. Det kommer inte att funka framöver.

Trovärdighet, ansvarstagande och klokskap måste styra. Många klubbar har rejält vikande publiksiffror. Styrelserna måste börja förvärva sin ansvarsfrihet på riktigt, inte genom slentrianbeslut på årsmötet.

Det är lätt att budgetera med en publikökning, men den fråga man tyvärr ofta missar att svara på är HUR? Det är en sak att sätta mål, men det är hur:et som är det avgörande. Publiksiffror och sponsorsintäkter måste öka, det säger alla. För att komma fram till hur så måste man tillåta sig att tänka nytt och gärna utanför den traditionella boxen.

För publiken är en bandymatch på högsta nivå en helhetsupplevelse där allt måste vara tilltalande. Man måste känna sig välkommen från det att man kliver av bussen, ur tunnelbanan eller ur bilen på parkeringen. Det är viktigt att de som nu gnuggar sina geniknölar kan se ur publikperspektivet och se på bandyupplevelsen utifrån besökaren.

Allt har betydelse för den. Parkeringen, biljett- och entréhanteringen, kiosker och restauranger, prisnivåer, speakerns tilltal, hur vi tar hand om våra medlemmar och säsongsgäster, en musik i arenan som motsvarar medelbesökarens smak och så vidare och så vidare.

Och självklart behöver en snabb och offensiv bandy också finnas där.
Nya idéer till samarbeten med sponsorer och finansiärer kanske måste till. Att utveckla utbytet till att vara mera än en reklamtext på matchtröjan eller skylt i hallen är jätteviktigt.

Det finns mycket höga kompetenser i klubbarna nu. Ett flertal klubbar har projekt för ungdomsutveckling, demokrati- och mångfald, lagbygge och ledarskap. Att erbjuda sponsorerna att få ta del av det klubbens egna kompetenser på dessa områden genom t.ex. föreläsningar på företaget kan vara en bättre betalning för en sponsor än bara en reklamskylt.

Det viktigaste av allt tror jag är att våga tänka nytt och att hitta möten för klubbarna att dela med sig mellan varandra av goda idéer, lyckosamma projekt och bra erfarenheter.
Den kommande säsongen blir därför intressant och spännande både på och utanför isen.

Kjell Anderstedt

Wikström: Störste idrottsmannen från Kalix genom alla tider

, ,

KRÖNIKA Det är i april år 2013.
Snön i Kalix har börjat tina bak solig vägg.
För oss bandyvänner är varje vägg en solig vägg.
På en presskonferens upp i Kalix Bandys klubbrum har en bomb just briserat.
Där framme vid bordet sitter, förutom vår ordförande, en konung i bandyvärlden.

En regent.
Och nu återvänder han till sina rötter efter många år i huvudstaden.
Han heter Olov Englund.

Och materialförvaltarna sitter i skräddarställning och syr upp en röd tröja med #2 på ryggen.

Stråkanäs.
En liten by du missar om nyser på din väg in mot Kalix.
Fantastiskt vackert ned mot älven.
Där föddes Olle en dag i maj 1983.

Grannpojken hette Lars Johansson, en pojk som det också gått rätt bra för inom bandyn.
Den ende fotbollsmålvakt i Kalix som släppt in bollar avfyrade av självaste Garrincha bor också där.
I sanning en framgångsrik liten by.

Olov började med bandyn som liten parvel och var framträdande i de lag han gick igenom och till slut fick han göra debut i, det som då hette, Kalix/Nyborg BK.

Framgångarna bland de stora grabbarna fick klubbdirektörer runt om i landet att belåtet slicka sig om munnen.
Den där Englund….mmmm….mumma.
Och till sist.

Efter den avskyvärda vintern 2004 tog tjugoårige Englund den framsträckta grönvita pennan och skrev sin signatur på ett papper som Hammarbys sportchef Stefan Karlsson lagt fram.

De tårar vi rödvita fällde fick älven att brädda över.
I södra Stockholm dansades rumba.
Till alla kisars och bönors vilda glädje blev deras nyvunne hjälte klubben trogen till våren 2013.

Med undantag för en och en halv säsong då han åt borsjtj och blinier borta i österland.
Han fick vara med om Bajens första SM-guld.
En minnesvärd historia mot Bollnäs där ingen på Studenternas såg vad som hände då ett ymnigt (minst sagt) snöfall förstörde festen.

Han fick också vara med om lagets andra (och senaste) guld.
Kanske den mäktigaste inramningen en bandymatch i Sverige någonsin haft.
Vi var runt 39000 som såg Bajen och Saik göra upp om pokalen.

Och ni vet väl vem som gjorde matchen sista mål?
Ett mål som fick supportrar att bli galna av glädje och domaren tyckte det var bäst att blåsa av matchen trots att en liten tid återstod.

Stefan ”X-et” Erixon och Olle i vild galopp över isen på Friends Arena efter bruten hörna.
Jag rös då.
Jag ryser nu.

Det jag kommer berätta för mina barnbarn om denne bandysportens gentleman är hans fantastiska skridskoåkning och hans klubba med teleskopskaft.

De äro tusenden, de forwards som trott på framgång då de sett en ensam målvakt i Kalix tröja, börjat fila på snygg målgestoch en klatschig floskel till väntande journalist då en lång klubba dykt upp och petat undan bollen.

En lång klubba tillhörande Olov Englund.
Den störste idrottsmannen från Kalix genom alla tider.
Så tyvärr Gunnar Lundh.

Dina insläppta bollar då du vaktade AIK:s bur mot Brasiliens VM-lag en gång i början av sextiotalet, de räcker inte att konkurrera ut din granne Olov.

Tack för allt Olov.
Och lycka till med allt i framtiden.

Stefan Wikström

Bladh: Illavarslande utveckling i rysk bandy — men inte förvånande

,

KRÖNIKA Medier som enbart ska ryggdunka, klappa och påheja rysk bandy i vinter. Det tycks vara den nya verkligheten som gäller för journalister som vill bevaka ryska mästerskapet kommande säsong. Tyvärr ska vi inte vara förvånande. 

Att vara kritisk journalist i Ryssland har inte varit en bra kombination på väldigt länge. Nu är det påtagligt att det kommer påverka även journalister som vill bevaka ryska ligan denna säsong.

Ni har första inte missat nyheten att det Ryska bandyförbundet i tävlingsbestämmelserna för kommande säsongen, mer eller mindre, sätter munkavle på medier som vill bevaka mästerskapet.

Det innebär, i korthet, att medier inte får yttra sig något negativt om vare sig domslut, tjänstemän eller själva ryska mästerskapet i stort. Vi kan också säga så här: enbart hejaklacksjournalister är välkomna till arenorna i Ryssland.

Följs inte ovanstående regler kommer sannolikt dessa medierepresentanter inte komma in på matcherna, portas och få hålla på med något annat. Och samtidigt riskera böter.

Bandyn behöver publicitet och fler journalister som skriver om sporten, inte färre. Det är en ren och skär skandal. Men tyvärr inte alls omöjligt i Ryssland.

Sedan tidigare har rysk bandy stora problem med ekonomin då publiken sviker, kanske beroende på de många uppgjorda matcherna vilket ryska källor har uppgett. På sista finalen mellan Neftyanik och Dynamo Moskva var det bara 2743 åskådare till exempel.

Problemet är också att det finns några klubbar med mycket pengar och många klubbar som har det tufft. Det har gjort Superleague väldigt ojämn. Neftyanik vann serien med 15 poängs försprång före Dynamo Moskva och 20 poäng före Jenisej.

Och nu kommer alltså munkavlen på journalisterna på detta.

Enligt ryska källor är problemet Boris Skrynnik. Skrynnik är ordförande för det ryska bandyförbundet och president i FIB sedan 2005. Han är enligt samma källor en synnerligen egensinnig person.

Enligt uppgifter till Bandyfeber så kan Skrynnik vara på väg att förstöra rysk bandy genom att han, enligt dessa uppgifter, ligger bakom fixade matcher och menar att han vill skaffa sitt eget lag fördelar. Just nu är hans lag Dynamo Moskva.

Starkaste kritikerna vill alltså ha bort Skrynnik från posten men det blir inte lätt — han har enligt källor goda relationer till Vladimir Putin…

Det ska, mitt i allt elände, sägas att det möjligtvis i FIB inte finns samma problem eftersom många länder representeras i olika kommittéer vilket torde göra beslutsfattandet mer demokratiskt.

Men det är en föga tröst just nu.

Mattias Bladh 

Anderstedt: Det finns bara en Owe Svensson

, ,

KRÖNIKA Rolling Stones släpper Satisfaction och uppträder i Sverige första gången och Beatles kommer ut med albumet ”Help”. Winston Churchill begravs i London och Ingvar Wixell sjunger samtliga låtar i den svenska uttagningen till Eurovision Song Contest.

Vinnarlåten är ”Annorstädes vals”. Hep Stars har tre låtar på Tio i Topp med ”Cadillac” som etta. Den första provsändningen av färg-TV genomförs i Sverige. Den amerikanske presidenten Lyndon B Johnson skickar in marktrupper i Vietnam och Patrik Sjöberg, JO Waldner, Jesper Parnevik och Challe Berglund ser dagens ljus för första gången. Örebro SK blir svenska mästare i bandy genom att på Stockholms Stadion slå Broberg med 5-2.

Året är 1965.

Oceaner av tid har passerat sedan dess. Hur mycket har hänt i ditt eget liv på de år som passerat — förmodligen väldigt mycket. Bandysverige har korat Svenska Mästare mer än 50 gånger sedan dess och i seriesammanhang har oändligt många minnesvärda matcher passerat framför bandypublikens ögon.

1965 var året då Owe Svensson blev ordförande i Åby Tjureda Idrottsförening! Under alla år sedan dess har han jobbat tusentals timmar och dagar för sin kära förening. Att vara ordförande i svenskt idrottsliv under 53 år är en arbetsinsats och ett engagemang det inte går att mäta betydelsen av.

Owe Svensson, Åby/Tjureda

Foto: Åby/Tjureda IF.

Han har inte bara suttit på styrelsemötena och klubbat igenom mängder av beslut. Han har skött slussen, båtplatserna, campingen, konserterna, korvförsäljningen, ja han har varit Åby-Tjureda IF.

Och föreningen är också unik, föreningen är synnerligen välskött och har en ekonomi som dom andra elitserieklubbarna bara kan drömma om. Och nu har han krönt sitt ordförandeskap med att bidra till att laget spelar i Elitserien till hösten, dessutom i en ny hall som föreningen själv finansierar genom ett lån.

Nu har Owe Svensson bestämt att överlåta ordförandeklubban vid årsmötet den 17 juni.

När han själv får gräva i minnet efter det största ögonblicket under sin 53-åriga historia så blir det inte avancemanget i våras till Elitserien. Då nämner han istället när ungdomslaget kom hem från Knatten Cup som segrare för första gången och på tågstationen i Växjö sjöng ”det finns bara en Owe Svensson…”

Och det är också precis så det är — det finns bara en Owe Svensson!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Slagen om Hälsingland blir vinterns klimax

, ,

KRÖNIKA Dörren till Silly Season-rummet inom svensk elitbandy börjar stängas så smått. Den är inte låst och reglad ännu, det finns fortfarande tid till övergångar. Men de spektakulära värvningarna är nu genomförda.

Och vilken avslutning det blev när de två forwardsstjärnorna Christoffer Fagerströms och Patrik Nilssons nya klubbadresser blev klara. Dom bytte städer med varandra. Christoffer bytte Stockholm mot Bollnäs och Patrik gjorde precis tvärt om.

Samtidigt som målkungen David Karlsson lägger klubban på hyllan.
Här förlorar svensk bandy en stor artist.

Jag konstaterar att Elitserien får nya styrkeförhållanden. Under den gångna säsongen var det Villas stjärnvärvningar och lagbygge som genomsyrade allt.

Men att med den pressen på sig vinna World Cup, Elitserien och SM-guldet imponerade stort.

Men inför den nya säsongen så är det inte alls lika givet att Villa kommer att gå hela vägen. Nu är det flera lag som mycket väl kan slåss om det. Detta trots att Villa fortfarande måste sägas ha den mest helgjutna lagmaskinen. Därom tvistar inga lärde.

Och att redan nu kasta fram tips på hur serien kommer att utkristallisera sig är kanske en harakirihandling av en bandykrönikör. Samtidigt är det kul när s.k. experter sticker ut hakan och sätter sig själv i pant.

Man lovar ibland att äta hattar, gå långpromenader mellan bandyorter eller förnedra sig på annat sätt om man skulle råka ha fel i sina antaganden.
Jag tänker inte bjuda på den typen av löften, men jag kan inte låta bli att göra graderingar av lagens styrkeförhållanden efter nu genomförda lagbyggen.

Favoritskapet från i vintras blir Lidköpingslaget inte av med. Till det har man ett alldeles för bra lag med landslagsmässiga spelare i alla lagdelar. Pressen blir stor även kommande säsong. Det måste bevisas att klubben inte var en fluga som dansade en vinter (inte så många flugor dansar på vintrarna förstås – men ni fattar).

Nu ska det bevisas att klubben har startat en ny era av framgångar. Men med uppstickande lag som stärkt trupperna betydligt så går inte ens Villa säkert.

Edsbyns värvning av Simon Jansson från Västerås och Bollnäs som lyckats plocka hem både Daniel Mossberg och Christoffer Fagerström gör att derbyna i bandykyrkan och på Sävstaås kommer att dra horder av publik. Kul!

Båda lagen höjer sig till en nivå precis under Villa, det är jag helt säker på.
Jag tror det i första hand blir dom som utmanar.

Sandviken, Västerås och Hammarby kommer slåss om en semifinalplats.
Alla tre går ur Silly Season med väldigt bra lag. Klubbarna har lyckats med två trolleritrick under våren, att genomföra de ekonomiska stålbaden och att behålla en stark trupp med ett flertal landslagsspelare.

Ja, det har visserligen omsatts spelare, men resultaten är fullgoda för alla tre, tycker jag.
Där har vi vinterns sex stora lag.

De åtta övriga är litet mera svårbedömda. Jag tror Motala tar ytterligare ett steg sedan i vintras. Laget imponerade i slutspelet. Ett annat lag jag tror tar nya steg framåt är Sirius. Utöver dessa två tror jag även Broberg, Vänersborg och Vetlanda kommer att slåss om att få kvala sig till kvartsfinal.

Med ovanstående förutsättning bör också World Cup i Sandviken 10-13 oktober bli mera publikdragande än på många år.

Kvar är Åby/Tjureda, Frillesås och AIK. Svårtippade lag, men något av dessa får lämna Elitserien.
AIK ja, vi väntar nu med stor spänning på resultatet av den utredning Svenska Bandyförbundet genomför kring AIK.

Det skulle onekligen vara en tråkig bandynyhet om AIK degraderas innan Elitserien ens börjat.

Men varken Stig Bertilsson, förbundsordföranden eller AIK:s nye klubbchef Daniel Johansson har tydligt kunnat säga att AIK blir ett elitserielag i vinter.

Här har Bandyförbundet säkert en hel del huvudbry. Det ska å ena sidan mycket till för att man skall lyfta bort AIK från den plats klubben spelat till sig.

Men å andra sidan kan inte förbundet skapa ett prejudikat och se mellan de ekonomiska fingrarna i ett läge där man sagt sig ställa ännu högre krav på elitklubbarnas ekonomiska ansvar.
Knivigt — det är nog bara förnamnet.

Kjell Anderstedt

Bladh: När allt känns åt helvete

,

KRÖNIKA Idag är det tungt.
Det har det förvisso varit ett tag.

Att födas är det farligaste som finns.
Men också det vackraste som finns.
Livet är skört.
En mycket sliten klyscha, men sann.

Vi kan också säga att livet känns åt helvete.
Orättvist.
Som det gör just nu.

Livet måste gå vidare…
Jadu, det gör det även om någon står på ruinens brant, ett steg från stupet.
Show must go on.

Idag tänkte jag på bandy och vad jag kunde skriva. Egentligen säger min kropp nej.
Klockan var 05.43 för att vara exakt.
Jag vet. Jag har en ganska tydlig digital klocka nära sängen med stora, röda siffror.

Terapeutiskt fungerar det ändå.
Journalistik är bland det bästa jag vet och allra helst lägga fokus på bandy på Bandyfeber.com.

Denna tjatiga kampanj om sommarläsningen går ut 1 juni.
Några har stöttat men det behöver trilla in mer pengar de få dagar som är kvar.

Vill ni. Då kör vi.
Och kanske livet blir lite, lite lättare att hantera.
Älska bandy.

SWISH: 070 480 74 52

Mattias Bladh

Anderstedt: Stjärnklipp av Edsbyn — men var landar Nilsson och Fagerström?

, ,

KRÖNIKA Att bandyns ”Silly Season” inträffar i direkt anslutning till bandysäsongens avslut är mumma för oss bandynördar.

Det känns liksom att spänningen och dramatiken förlängs med ett par månader när man får följa värvningskarusellen.
Starkaste intrycket gör ändå de spelare som är lojala med sin klubb och väljer att stanna, även om ropen från andra klubbar är starka.

Kan man gradera hettan i de värvningar som hittills har gjorts? Ja, självklart kan man det. När en stjärnspelare eller landslagsspelare byter klubb så är det alltid ett hett nyförvärv. Därför får man säga att Edsbyn stod för det största klippet hittills när klubben köpte hem Simon Jansson från Västerås.

Det kommer att stärka laget och det kan göra skillnad mellan semifinal och final i mars. Här gick medlemmarna i Edsbyns vänförening ut med stora insamlingsbössan och finansierade köpet.

För ovanlighetens skull handlade det om ett direkt spelarköp eftersom Jansson hade pågående kontrakt med VSK.

Kan Edsbyn med detta klipp matcha Villa i vinter? Vi får i alla fall nu ranka Edsbyn som klar tvåa i landet.

Jag tar mig friheten att kommentera de större värvningarna vi sett hittills. Daniel Mossbergs flytt från Sandviken till Bollnäs var ingen skräll eftersom det varit på gång tidigare.

Men en synnerligen stark värvning för Bollnäs när Mossan väljer att förlägga de sista bandyåren till Sävstaås.

Christoffer Edlund, skyttekungen, från SAIK till ryska Jenisej. Värvningen ligger ju litet utanför Elitseriens sfär, men den kommer att ha stor betydelse för båda klubbarna.

Ted Bergström är en glimrande målskytt som varit avgörande för VSK i flera matcher. Fick inte den speltid han kanske var värd, men nu blir han en nyckelspelare i Hammarby.

Sirius plockar Ted Haraldsson från SAIK, en spelare som ofta hamnade i skymundan i det stjärnspäckade laget. Men i Sirius blir han en motor som kommer med mycket erfarenhet.

Jesper Jonsson från Hammarby till VSK måste också in under epitetet större värvning.

Men vad händer i AIK? Hela bandysverige undrar. Ryktena sprids när kommunikation och information saknas från klubben.

Falun har verkligen gjort ett par värvningsklipp när Mikael Olsson och landslagskeepern Patrik Hedberg båda flyttar hem till Falun från Västerås respektive Hammarby.

Falun står på tur att få frågan om elitserieplats om något elitserielag skulle falla ur redan innan seriestarten. Men nu vill vi ändå helst se stockholmsderbyn mellan Bajen och AIK — även i bandy.

Men årets Silly Season är inte slut. Två av svensk bandys största anfallare går kontraktslösa och det står nog inte på förrän någon av de båda blir huvudperson på nästa presskonferens.

Jag talar förstås om Christoffer Fagerström i Hammarby och Patrik Nilsson i Bollnäs.
De kommer inte att vara kvar i sina nuvarande klubbar.

Men vart tar de vägen?

Här är det verkligen öppet för spekulationer. Det är lätt att koppla ihop Patrik Nilsson med Sandviken. Han bor i Gävle och laget behöver en målskytt. SAIK säger sig ha stängt truppen.

Men det kan ju dyka upp ett lämpligt jobb även för en kompetent bandyspelare, så vi får väl se. Om Christoffer Fagerström har det cirkulerat flera rykten. Ryssland är ett. Frågan är då vart han skall gå.

Flera av topplagen har fantastiska anfallare med Edlund i Jenisej och Erik Pettersson i mästarlaget Neftyanik där det för övrigt kryllar av stora målskyttar. Ett envist rykte de senaste dagarna placerar Christoffer Fagerström i Hälsingland och då menar jag inte i Ovanåkers kommun… Vi får väl se till helgen.

Så till något vi kan beskriva som ”positivt antiklimax” — stålbaden i krisklubbarna Västerås, Hammarby, Vänersborg och Sandviken.
Frågorna haglade hela vårsäsongen och spelarkontrakt sades upp.

Hur skulle dom klara av att ta sig ur den akuta ekonomiska krisen och få budgetarna i balans? Vilka stjärnspelare skulle fly när de står utan guldkantade heltidskontrakt?

Här måste man säga att klubbarna gjort ett synnerligen duktigt arbete. Jag har förstås ingen insyn i klubbarnas ekonomier i detalj. Men litar vi på vad klubbcheferna säger så har de gjort jobbet bra hittills och dessutom lyckats behålla förhållandevis starka lag. Deras starkaste ”värvningar” är att de lyckats behålla nyckelspelare med stora klubbhjärtan.

Man måste ha människor med ansvar, lojalitet och kompetens i klubbledning och styrelse. Det går inte att ha ansvarslösa personer som lever över klubbens tillgångar med enda målet att hålla laget och sig själv på toppen.

Jag hoppas att den typen av ekonomisk doping nu är bortrensad från elitbandyn. Det blir i alla fall upp till bevis för klubbarna nu när det tuffaste jobbet återstår, det att leva i en ny ekonomisk realitet.

Vad kan det komma ut ur den här krisen? Det är ett helt livsnödvändigt reningsbad. Att spelare inte kan vara heltidsproffs utan måste kombinera bandykarriären med ett civilt jobb är självklart.

Dessutom har de en försörjning när bandykarriären tar slut.
Det är en win-win-situation för såväl klubbar som förbund, aktiva och publik.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: ”Micke Carlsson kan bli en framgångsrik förbundskapten”

, ,

KRÖNIKA Micke Carlsson tar över taktpinnen för det svenska bandylandslaget efter att Svenne Olsson sedan tidigare valt att sluta.
Svenne har gjort ett gott arbete med landslaget.

Att skapa lag av individuella spelare är en av hans stora utförsgåvor och det har betalat sig bra.
Landslagsspelarna har gillat hans ledarskap.

Men det har inte direkt visat sig i resultaten. I bandyvärldens topp är det bara guld som räknas, åtminstone för Ryssland och Sverige som oftast prenumererar på de ädlaste medaljerna.

Där har Svenne inte nått de höjder som publiken, spelarna och han själv förväntat sig. Under hans två år som assisterande förbundskapten och fyra år som förbundskapten har Sverige tagit ett guld (2017), fyra silver (2014, 2015, 2018, 2019) och ett brons (2016).

Det är en allt för skral utdelning. Det är de resultaten förbundsledningen nu vill ändra.

Nu blir det alltså en ledarstab med fyra personer som skall jobba med det svenska herrlandslaget. VSK-tränaren Micke Carlsson blir förbundskapten och SAIK:s nye tränare Jocke Forslund assisterande förbundskapten.

Dessa två blir huvudansvariga för landslaget under kommande landskamper och VM-turneringar. Ytterligare två assisterande funktioner ingår i den ledarkvartett som kommer att arbeta deltid.

Det är P19-landslagets Mattias Rehnholm och P15-landslagets Pär Gustafsson som skall jobba med att scouta spelare och ta fram analyser under hela elitseriesäsongen.
En stark kvartett som säkert ger landslaget nya framgångar. Jag tycker att förbundet har gjort ett mycket bra val av ledarstab. Jag tror Micke Carlsson kan bli en framgångsrik förbundskapten.

Även om Sverige bara tagit ett guld under Svennes sex år så har det i varje turnering varit stenhårt och oftast har ett av finallagen vunnit med uddamålet eller i sudden.
Micke Carlsson förespråkar en offensiv och snabb anfallsbandy.
Det tror jag kommer att öka slagkraften.

Det som är den nästan svåraste uppgiften för alla ledare är att hitta mixen mellan etablerade spelare och ett inflöde av nya unga.
Här krävs det också mod.

Det är en sak jag vet diskuteras i alla landslagsledningar i bandyvärlden. Där står både Micke Carlsson och den ryske huvudtränaren Mikhail Yuryev inför samma kluriga uppgift. Den som bäst klarar mixen erfarenhet/förnyelse blir nog en vinnare.

Och finalresultaten de senaste åren med superjämna finalmatcher kommer också kräva ett taktiskt skarpt sinne och en förmåga att få ut max av spelarna ända in i kaklet.

Där misslyckades Sverige kapitalt i Vänersborg. Vid tre tillfällen under finalen hade Sverige tvåmålsöverläge. Laget hade 3-1 i paus, 4-2 i mitten på andra halvlek och 5-3 med kvarten kvar, men man lyckades inte hålla undan och föll sen med 6-5 efter sudden.

En jättebesvikelse, samtidigt som ryssarna visade sina vinnarskallar.

Federation of International Bandy, FIB, har nu skapat en helt ny säsongsplanering och VM senareläggs. Medialt kan allt fokus ligga på VM efter de nationella slutspelen.
Ett mycket bra beslut.

Kommande säsongs VM spelas inte förrän i månadsskiftet mars-april, alltså två månader senare än Vänersborgs-VM. Turneringen spelas i den inomhusarena som just nu byggs i Irkutsk.

En av de största städerna i Sibirien, drygt 500 mil och 5 tidszoner öster om Moskva. 2021 spelas VM i Syktyvkar som bara ligger drygt 130 mil nordost om Moskva och i samma tidszon.

Den här nya säsongsplanen ger också möjlighet till två landslagsturneringar före VM. Tidigare har det ju spelats en 4-nationsturnering före jul, men nu blir det alltså två 4-nationsturneringar under vintern.

Den första går i Ryssland i december och den andra i Finland i januari. Jag tror att bandyn tjänar mycket på förändringarna. Det blir fler landskamper för publiken, fler tillfällen för lagen att svetsa sig samman och en VM-turnering där spelarna kan ge allt och inte komma tröttkörda till ett efterföljande slutspel.

Så de kommande två VM-turneringarna kommer att bli särskilt intressanta inför en massiv rysk publik som bara kräver guld.
Vi kommer att gå en mycket spännande bandysäsong till mötes, det är jag helt övertygad om.
Och för Micke Carlsson och hans mannar blir det verkligen upp till bevis.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: När briserar den stora bomben?

, ,

KRÖNIKA Att följa ”Silly Season” är både intressant och fascinerande. Just nu är vi mitt uppe i den. Vissa spelarkontrakt är påskrivna och nya ramlar in i stort sett varje dag.
Men när briserar den stora bomben?

Det är många rykten som florerar och som placerar spelare i mer eller mindre troliga klubbar.

Den här krönikan är inte heltäckande, men ger kanske några nya perspektiv på det som sker.

Det som överraskar mest är tystnaden från nykomlingarna. Både Åby/Tjureda och AIK behöver absolut förstärka. Åby/Tjureda har visserligen fått Arvid Johannisson och Jonathan Svensson från Vetlanda, men det tror jag inte räcker.

AIK har tydligen helt andra saker att reda ut. Nyhetsrubrikerna skriker om kriminalitet, firmor, personhot och skatteskulder. Därför är tystnaden kring de nödvändiga förstärkningarna en aning oroande.

Ryska Bandyfederationen diskuterar än en gång införandet av begränsningar för utländska spelare. Det var på gång redan förra säsongen och frågan är nu uppe till ny diskussion. Den begränsning vissa förespråkar är att lagen endast ska få ha EN utländsk spelare.

De flesta lag är dock helryska nuförtiden. Den gångna säsongen fanns bara tre svenska spelare i Super League, som högsta divisionen heter. Erik Pettersson i mästarlaget Neftyanik, Patrik Sjöström i Jenisej och Patrik Johansson i Start. Jenisej försvann förvånansvärt tidigt i slutspelet. Laget slogs ut i kvarten av Ural Trubnik i två raka matcher. Patrik Johansson är den ende som nu vänder hem till Sverige.

Han hade planer på en fortsättning, men klubben fick problem, tvingades skära i kostnaderna och då har Patrik valt att flytta hem. Nu har den återstående svenskduon dock blivit en trio när Christoffer Edlund blir klubbkompis med Patrik Sjöström.

Den sista finalmatchen mellan Dynamo Moskva och SKA Neftyanik lockade endast 2 743 åskådare. Det har gjort att diskussionen kommit upp igen om man skall ha en enda final som i Sverige, eller bäst av fem som ryssarna har nu.

Intressant på hemmaplan är förstås att se hur det går för de klubbar som balanserat på slak ekonomisk lina och med nödrop klarat elitlicensen. Där är Sandvikens AIK hittills den enda klubb som tydligt signalerar pånyttföddhet och presenterar spelarnyheter på löpande band. På samma sätt som Hammarby så sades alla spelarkontrakt upp vid säsongsslutet.

Men nu är SAIK på väg att bygga ett starkt lag, trots sina nya ekonomisk förutsättningar. De spelare som stannar gör det med ett stort hjärta och talar alla om en nystart. Det är imponerande. Klubben har exempelvis lyckats behålla alla sina landslagsspelare, utom en, trots nya lägre ersättningar. Men jag tror ändå det behövs en komplettering på anfallssidan i det svartvita laget efter Edlunds sorti.

Hammarby arbetar i tystnad och inget kommer ut, frånsett att tränaren Misja Pasjkin flyttar hem och tar över Jenisej. Men rykten går. Christoffer Fagerström är sugen på Ryssland. Kanske intressant för Neftyanik som tappar Pavel Ryazantsev som forward.

Men mästarlaget har ändå kvar Erik Pettersson och Artem Bondarenko som tillsammans gjorde 140 mål (68 respektive 72) den gångna säsongen. De toppade den ryska skytteligan tillsammans med just Ryazantsev som gjorde 62.

Dessa tre Neftyanikspelare gjorde alltså 202 mål i ryska skyttetoppen, helt fantastiskt! Blir väldigt spännande att se Neftyanik i World Cup i höst. SKA Neftyanik är just nu det överlägset bästa ryska klubblaget.

Vänersborg har tydligen en bit kvar innan ekonomin är löst och är därför sista lag under ekonomisk lupp. Några spektakulära värvningar är nog inte aktuella där.

Största utropstecknet bland värvningar hittills är Daniel Mossberg till Bollnäs, även om det inte är en direkt skräll. Han kan ge hälsingelaget ny spelintelligens, det kan göra skillnaden mellan kvartsfinal och semifinal.

Mästarlaget Villa-Lidköping då? Firas det ännu, månntro? Lugnet verkar i alla fall ligga över Lidköpingsbygden. Frågetecken dock för David Karlsson och Petter Björling har jag förstått. Men mästarlaget blir starkt ändå.

I övriga lag då? Än så länge inga direkta skrällar, men samtidigt spännande.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Johan och Malin — inga kioskvältare som Årets spelare

, ,

KRÖNIKA Det finns många situationer och prestationer bland spelare och domare som diskuterats den gångna säsongen. Men juryn som utsett Årets Spelare har tagit kloka beslut, som nog ingen i bandy-Sverige ifrågasätter.

Valen hade inte vält några tidningskiosker i nyhetsväg på den tiden dessa fanns. Jag vill nog inte påstå att årets jury haft ett direkt ansträngande jobb.

JOHAN ESPLUND i guldlaget Villa får ta emot utmärkelsen för andra gången. Förra gången var 2015. Juryns formulering:
”Ett offensivt geni som har förmågan att överraska vem som helst, när som helst. Han hotar motståndarna med allt från sensationella dribblingar till briljanta passningar och var en starkt bidragande anledning till att Villa Lidköping BK i år blev svenska mästare för första gången”.

Ett klockrent val av juryn. Och alla bandyälskare lär väl för lång tid minnas Esplunds osannolika avgörande i förlängningen mot Edsbyn när han briljerade fram Villa till final.

Ett lika klokt val gjorde juryn på damsidan. MALIN PERSSON i förstagångsmästarna Västerås SK tog också hon titeln för andra gången. Den första 2017. Här formulerar juryn sig så här:
”En snudd på komplett bandyspelare med en enorm klubbteknik och passningsklubba. Balansen och bredden i kunnandet har den här säsongen bland annat bidragit till att lagkaptenen fört Västerås SK till ett historiskt första SM-guld på damsidan”

Som alltid är det lockande för en krönikör att gå tillbaka i historien för att hitta tidigare legendarer som tagit hem priset. Många har varit givna på förhand. Det är lätt att se att svensk bandy haft massor av underbara spelare, målskyttar, lirare och målvakter genom tiderna.

Den förste på herrsidan är också en av de absolut bästa genom tiderna. Bernt ”Bempa” Eriksson i Falu BS! Han blev redan 1964 ”Årets Man” som ju priset hette tills för bara ett par år sedan. Han fick utmärkelsen hela fem gånger under 11 år. Med det är han förstås värst av alla. Tätt följd av Magnus Muhrén, Sandvikens AIK, som fått utmärkelsen 4 gånger, dessutom alla i rad mellan 2002 och 2005.

Jag kan inte låta bli att med stolthet nämna några andra legendariska spelare. Men jag har ingen ambition att vara heltäckande. Torbjörn Ek, Ljusdal, Uffe Fredin, Sirius, ”Pinnen” Ramström, Boltic, Ola Johansson, Boltic och VSK, Anders Bridholm, Boltic, Daniel Berlin, SAIK, Micke Arvidsson, Motala, Jonas Claesson, Vetlanda och Hammarby, Pelle Fosshaug, VSK, Hans Åström, SAIK och många fler. Utmärkelsen i år är den 55:e i ordningen.

Birgitta Söderström i IK Göta blev först bland tjejerna 1974. Även här finns många tjejer genom åren som på ett fantastiskt sätt bidragit till att utveckla dambandyn till vad den är idag. Även här plockar jag litet bland guldkornen som fått utmärkelsen bland de 46 som nu delats ut. Emma Kronberg, Västerstrand och Kareby tre gånger, lika många som Johanna Pettersson, Sandvikens AIK och Åsa Fredin, Västerstrand. Camilla Johansson, Kareby två gånger. Det har också Anna Lundin och Linda Odén i AIK.

Kjell Anderstedt
”Årets PR-profil 1997” – så det så ?…

Tillman: Längtar redan till nästa års bandyfinaler — men köerna var en arrangörsmiss utan dess like

,

KRÖNIKA Idag känns allting så tomt. Bandysäsongen är nämligen över för den här gången och jag får snällt invänta början på en ny. Tänk om det aldrig skulle ta slut, om man kunde spela bandy året om.

Tomt var det verkligen inte (!) på torget i Lidköping på söndagen när fansen hyllade sina guldhjältar efter att man lyckades vinna det där så efterlängtade SM-guldet.

Jag kan inget annat än att lyfta på hatten och gratulera alla som har någon koppling till Villa-Lidköping.
Stort GRATTIS.

Men jag får även göra det samma för Västerås damlag som också blev historiska när man tog sitt första SM-guld någonsin.

Om vi börjar med matchen så är den första halvleken något utöver det vanliga, kanske till och med den bästa halvleken jag någonsin sett i en bandyfinal.

Det var full fart framåt från början av både Villa och Västerås, och vilka mål det bjöds på.

Ur spänningssynpunkt tycker jag att Villa gjorde ett mål för mycket i första halvlek för att det skulle bli en bra och spännande andra halvlek.

Tränaren i Västerås, Micke Carlsson, sa ändå innan den andra halvleken började att man skulle ge det en chans och köra på för att försöka komma ikapp och förbi, men så blev aldrig fallet.

Om nu den första halvleken bjöd på magisk underhållning så var den andra halvan av matchen inte alls lika bra då Villa bevakade sin ledning, höll bollen inom laget och gjorde inga större misstag.

Västerås ska som sagt ha all heder i att man gjorde ett krafttag till att knappa in på Villa, men istället rann det iväg resultatmässigt i slutskedet av matchen.

Sammanfattningsvis vinner Villa den här finalen på ett rättvist sätt, man ska inte ta ifrån dom någonting idag.

Några andra reflektioner från den här bandyhelgen är att jag står fast vid att herrfinalen ska spelas någon gång under dagen, runt 14-15-tiden. Som supporter blir det en alldeles för lång väntan på att matchen ska dra igång.

Det blir mer fylla och chanserna till att det händer någonting i mörkret efter matchen ökar och försvårar då arbetet för ordningsvakter och poliser.

Dock tror jag att det var rätt lugnt ändå efter matchen, har bara kunnat läsa mig till att det var lite tumult innan matchen.

I och med att det var väldigt fint väder under finaldagen så kanske isen var något bättre när herrarna spelade sin final än vad den var när damerna spelade sin match.

Så därför kanske detta var den enda positiva anledningen till att finalen spelades senare på kvällen.

Oavsett matchtid så hade i alla fall runt 18 tusen personer tagit sig till Studenternas i år för att se finalen där de flesta läktarna var fyllda med blåvita färger.

Dock kändes det väldigt nervöst bland publiken då det var väldigt tyst hos både Villa- och Västeråssupporters.

Tror det tog drygt 20 minuter innan jag hörde Västeråsfansen sjunga och cirka 10 minuter till innan Villa började sjunga och heja.

Att få in så mycket folk på en arena kan ta olika lång tid, och årets SM-final var en sådan dag när det tog väldigt lång tid att släppa in alla. Köerna ringlades långa utanför varje ingång och många blev oroliga att man inte skulle hinna in till matchstart.

Alla vi som stod i dessa köer var eniga om att detta var under all kritik och en arrangörsmiss av dess like. Jag frågar mig själv varför man inte hade flera ingångar in till läktarna?

Som det var nu fanns det bara en ingång på varje kort och långsida och det är alldeles för lite enligt mig. Här får Uppsala komma på en bättre lösning till nästa år. Gör om gör rätt.

Någonting annat som man också kan försöka fixa är en storbildsskärm någonstans på arenan där man kan visa repriser. Även om man nu är en van bandytittare så vill man ibland kunna se vad som hände i ett tidigare skede.

Annars tycker jag som vanligt, att den här helgen är bland det bästa på hela året. Det är en stor enda folkfest där man umgås och pratar bandy med varandra oavsett vilket lag hjärtat slår för och det gillar jag verkligen jättemycket.

Därför längtar jag redan nu till nästa års bandyfinal.

Joakim Tillman

Anderstedt: Historisk bandylördag — första gulden till Villa och VSK

, ,

KRÖNIKA Vi som upplevt guld för våra lag tidigare vet precis hur framför allt alla Lidköpingsbor känner sig nu. De är i ett enormt glädjerus, känner en oerhörd stolthet för sitt lag. Så många tårar som fälldes under andra halvleken när allt började gå upp att det faktiskt är sant.

Men den överlägset starkaste känslan för Lidköpingsborna är LÄTTNAD! Spökena är borta. Det går att vinna guld. Äntligen fick Villa-Lidköping BK bli svenska mästare i bandy. I klubbens femte final.

Ni som bor efter vägen mellan Uppsala och Lidköping lär få höra de tusentals Villasupportrarna i de 40 bussarna om ni i läsande stund inte redan gjort det.

Å som Villaspelarna är värda det här. Alla segrar från World Cup till den överlägsna seriesegern och vinsterna i slutspelet. Jag vill påstå att det här är ett av de mest kompletta klubblag som funnits i svensk bandy.
Det har funnits flera genom historien och nu är Villa ett av dom.

Det var dessutom fantastiskt att ni fick vinna guldet i en sådan här otroligt bra bandyfinal. Jag vill påstå att det var en av de absolut bästa och mest intensiva bandyfinaler som någonsin har spelats. Tyvärr inte den allra mest spännande i andra halvlek, men det rår ni i Villa för.
Ni var helt enkelt ett par snäpp bättre än VSK i den här finalen.

Till denna fantastiska final bidrog alla spelarna på planen. Västerås offensiva och aggressiva spel gjorde att Villaspelarna verkligen blev utmanade och fick strida för guldet.

Till farten i spelet bidrog också domaren Christoffer Aidesjö och hans kollegor eftersom dom bestämde sig för att ha en hög nivå matchen igenom och tillät ett fysiskt spel som de aldrig skulle gjort i Elitserien.

Synd bara att man också släppte litet för mycket, som till exempel den självklara straff VSK skulle ha haft i första halvleken.

De här fyra finallagen, Villa och VSK i herrfinalen och VSK och Skutskär i damfinalen, visade verkligen vilken fantastisk sport det här är. Den snabbhet och det artisteri som lagen visade upp finns inte i någon annan lagidrott vintertid, ja kanske inte under andra årstider heller.

Jag både tror och hoppas att bandyn med denna finaldag har förvärvat många nya entusiaster.

Damfinalen blev lika historisk som herrfinalen. Det blev en härlig upplevelse för alla 6 478 i rekordpubliken när VSK-tjejerna fick sitt efterlängtade första guld.

Två otroligt bra bandylag som verkligen bjöd upp till fight såväl under ordinarie tid som i förlängningen. Offensivt spel, härliga individuella prestationer och mycket hjärta. Men det är nog dags för Bandyförbundet att ta sig an frågan om det är rimligt att SM-finaler ska avgöras på straffar.

Det kan vara okej i andra cupsammanhang. Men i SM-finalen måste lagen få spela sig till ett avgörande. Förlängningar i sudden-form kan också sluta i tillfälligheter, visst, men då får lagen åtminstone spela om det. Här tycker jag att förbundets regelexperter har ett jobb att göra.

Damfinalen fick alltså avgöras på straffar. Men domarna bestal Skutskär på en solklar straff redan i första halvlek, det var trist. När Sara Carlström i VSK-målet fällde Sanna Gustafsson i Skutskär såg vi hela säsongens mest solklara straff. Någon av domarna skulle självklart ha blåst.

Det är såklart okej för domare att göra misstag, men i en final får man inte fega ur. Det blev inte matchavgörande, men fick såklart betydelse för matchutvecklingen. Men för den unga domartrion blir det förhoppningsvis ett lärande misstag.

Västeråstjejerna klippte in två av straffarna som tog vid efter förlängningen. Bara att gratulera laget till det här första SM-guldet. Men Johanna Pettersson får nog inleda nästa säsong med att beordra tjejerna en rejäl straffslagsträning hemma i Skutskär. Att inte hitta rätt en enda gång från straffpunkten på 5 straffar i matchen, trots en bra VSK-keeper, är alldeles för dåligt.

Men båda lagen bjöd upp till en historiskt spännande final. Det var stor underhållning för både rekordpubliken och för alla oss som bara såg matchen på TV.

Ta aldrig bort SM-finalen i bandy! Att avgöra guld och silver i en enda match är något unikt. Bandyn kan säkert ta lärdom av andra idrotter i olika avseenden, men låt avgörandet i en enda final leva kvar.

Detta är propaganda och bandyreklam som vi inte kan få med en lång serie finalmatcher. Alla vi som upplevde årets finaler är övertygade om det.

Kjell Anderstedt

Tillman: Min analys av lagdelarna i VSK och Villa inför SM-finalen

,

KRÖNIKA Med finalen runt hörnet kan jag inte sluta tänka på att det snart är dags för mig att ännu en gång få se en bandyfinal gå av stapeln på Studenternas i Uppsala.

I min senaste krönika kunde ni läsa om hur jag siade utgången av denna final, där jag skrev att Villa-Lidköping vinner sitt första och efterlängtade SM-guld. Jag tänkte nu skriva några rader om varför jag tror som jag gör och vad nyckeln till segern blir.

Om vi börjar längst bak med lagens båda målvakter så tycker jag det är jämnt skägg mellan Villa-Lidköpings målvakt Jesper Thimfors och Västeråsmålvakten Henrik Kjellsson.

Tycker att båda dessa herrar har blandat och gett under säsongen, när man vissa matcher har gjort den ena fantomräddningen efter den andra och sedan har man i stort sätt ”kastat” in bollar i andra matcher.

Tar vi sedan ett kliv uppåt i banan så hittar vi lagens båda försvarare och här tycker jag att Villa har ett klart mycket tyngre och mer namnkunnigt material än vad Västerås har.

Se bara på namn som Felix Pherson, Martin Andreasson, Martin Johansson och Petter Björling.
Dessutom släppte man bara in 60 mål under hela grundserien. Det tycker jag talar sitt tydliga språk att man har ett bra och fungerande försvar.

Tar vi sedan en titt på mittfältet så tycker jag att Villa har Sveriges, ja kanske till och med världens bästa mittfält den här säsongen.

För när man läser upp namn som framförallt Johan Esplund, Johan Löfstedt, Jesper Eriksson och Martin Karlsson kan man ju inget annat än att bara lyfta på hatten för vad dessa herrar har presterat och åstadkommit i match efter match.

Medan Villa har lite mer av finess och ”finlirare” på sitt mittfält så har Västerås mera ”stök och bråk” i form av Magnus Joneby, Jacob Bucht, Mikael Olsson och Tobias Holmberg, toppat med mittfältsgeneralen Simon Jansson, som verkligen kan bjuda upp till dans med sina tekniska nummer.
Trots detta vinner Villa mittfältskampen.

Slutligen ska det avslutas på topp, och återigen är det bara att kolla på vad statistiken säger från grundserien där Villa gjorde hela 174 mål på 26 matcher.

Kanske inte så konstigt heller när man har forwards som David Karlsson, Joel Broberg men framförallt Joakim Andersson som har öst in mål i vinter. Bara Christoffer Edlund gjorde flera mål än Andersson i grundserien.

Samtidigt gjorde Västerås ”bara” 21 mål mindre än Villa Lidköping, där Martin Landström är den forward som gjorde flest mål för de grönvita under seriespelet. Det är inte förrän nu i slutspelet som forwarden Ted Bergström har bombat in en hel del mål.

Men det kanske har sin förklaring i att han inte har spelat alla matcher under säsongen på grund av en konflikt med tränaren Michael Carlsson. Därför ser jag att Villa vinner den här matchen i matchen också.

I och med detta tror jag att nyckeln till ett SM-guld ligger i att Villa kommer vinna flera matcher i matchen än vad Västerås gör.

Joakim Tillman

Anderstedt: Det skrivs historia på Studenternas på lördag

, ,

Att se på lördagens fest på Studenternas i ett historiskt perspektiv är synnerligen intressant. Så många fantastiska finaler som spelats, sådana legendarer som deltagit och sådana känslor som släppts lösa under 120 herrfinaler och 46 damfinaler.

DET BLIR TROLIGTVIS MÅLRIKT

Under herrfinalerna sedan 1907 har det i snitt gjorts 6 mål. Men 2000-talet har varit mera målrikt än tidigare decennier. Snittet de senaste tio åren är 10 mål per final. Mycket talar även av andra anledningar för en målrik final mellan Villa och Västerås.

I damfinalerna har snittet tvärt emot sjunkit från 8 mål i snitt till drygt 5 mål per final de senaste tio åren. Hur kommer det sig? Det beror förstås på lagens kvalitet. Lagen nu är betydligt bättre. Tidigare var det många ojämna damfinaler, men nu är det ovisst och jämnt.

Det finns några finaler som sticker ut när det gäller målfabrikationen. 17 mål är det mesta som gjorts i en final, både för herrar och damer. Edsbyn slog Sandviken med 11-6 i finalen 2008 och Boltic slog Stångebro 1987 med 14-3!

Finalhjältar finns det förstås en hel drös av. De största måltjyvarna är Bertil Bohlin 1917 när han gjorde 5 mål för IFK Uppsala. Samma sak gjorde klubbkompisen Roland Carlberg när klubben blev mästare 1933.

I mera modern tid är Ljusdals Stefan Johansson meste finalskytten med 5 mål mot Villa 1975. Men den mest besvikne målsprutan måste ändå vara Hans Johansson i VSK som 1997 gjorde lagets alla mål när man förlorade mot Sandviken med 4-5.

På damsidan hittar vi dock den största målmaskinen i Boltics Lena Larsson som gjorde hela 7 mål i segermatchen mot Stångebro 1987.

Guld-kungen över alla är ändå Ola Johansson som har 10 SM-guld i olika klubbar!

DET FINNS PUBLIKREKORD ATT SLÅ

Det lär bli mycket folk på lördag och det finns naturligtvis publikrekord utomhus som behöver slås. Jag tror ändå att det blir svårt att radera ut herrfinalernas rekord från 1959 när Skutskär mötte Västerås inför 28 848 personer på Stockholms Stadion. Men damrekordet från i fjol kan mycket väl ryka. Då drog Skutskär och AIK 5 198 personer när Skutskärs damer tog sitt allra första SM-guld.

Men eftersom VSK-fansen lär vara på plats tidigt på lördag så kan damrekordet ryka. Den allra största publiksiffran är dock finalen i Friends Arena 2013 då Hammarby tog guld i finalen mot Sandviken. 38 474 personer bör bli svårslaget, oavsett var finalerna placeras framöver.

STUDENTERNAS ÄR FÖR MÅNGA DEN RÄTTA FINALARENAN

50 finaler har spelats på Stockholms Stadion, denna klassiska OS-arena från 1912. Studenternas var också tidigt finalarena, redan 1911 faktiskt. 27 finaler har spelats på Studenternas och 23 på Söderstadion. Men 8 finaler har också spelats på sjöis.

Den allra första finalen 1907 spelades på Gavleån i Gävle när IFK Uppsala slog IFK Gävle med 4-1. Den sista sjöfinalen spelades 1949 mellan Nässjö och Edsbyn. Nässjö tog guldet efter betryggande 7-1 på Perstorpsgölen i Eksjö. Hela 14 809 betalade entré och det sägs att flera tusen utöver dessa inte gjorde det.

BRYTS FÖRBANNELSEN ELLER BLIR DET GULD NR 21?

Att Västerås SK vunnit 20 SM-guld i svensk bandy är ett fantastiskt rekord. Villa har ju försökt nå guldet vid fyra tillfällen hittills, men aldrig har väl laget varit så nära som nu, enligt alla experter. De största guldklubbarna efter VSK är IFK Uppsala med 12 guld, Edsbyn med 11, Sandviken med 9 och Boltic med 8 guld.

På damsidan är AIK mest framgångsrikt hittills med 15 guld, närmast följer Göta med 8 och Västerstrand och Boltic med 6 guld vardera.

FRAM TILL 1956 HADE FINALDOMAREN EXTRA STOR PRESS

Alla herrfinaler fram till 1956 dömdes av en ensam domare med endast två flaggviftande måldomare till hjälp. Spelsinne och skridskoskicklighet krävdes nog då, inte minst för att ha koll på offsiden. Året efter blev Bengt Andrén och Bertil Andersson historiska när de för första gången dömde en SM-final i par.

Efter det fick vi uppleva några legendariska domarpar under finalerna, som exempelvis Yngve Berglund/Erik Andersson, Ambjörn Larsson/Åke Bennemo, Einar ”Bola” Boström/Gert Hedlund, Stig Nilsson/Arne Axelsson och inte minst Bosse Nilsson/Axel ”Hixa” Pettersson. 1982 infördes 3-domarsystemet med en huvuddomare och två assisterande.

I rullorna hittar man legendariska namn som exempelvis Sune Modig, Gunnar Thunman, Olle Modin, Leif Johansson, Sven Lind, Kent Lisell, Håkan Sjösten, Peter Öhrlund, Ulrik Bergman m.fl.

Damfinalen 2018 dömdes för första gången helt av tre tjejer. Lisa Elg, Ida Salomonsson och Hanna Hansson blev därmed historiska.

På lördag får vi se Ida Salomonsson som huvuddomare med assist av Amanda Bäverhag och Hanna Hansson. Herrfinalen har Christoffer Aidesjö som huvuddomare och Christoffer Eriksson och Andreas Lindvall Viktorsson som assisterande.

GER HISTORIEN NÅGON HINT OM FINALERNA PÅ LÖRDAG?

Ja, att herrfinalen blir målrik och damfinalen sannolikt målsnålare, men det är nog det enda. Sen vete sjutton. Hur som helst så blir denna lördag historisk – på något sätt.
– VSK kan för första gången ta 2 seniorguld samma dag.
– Villa kan ta sitt hett efterlängtade första guld.
– Skutskär kan försvara sitt guld för första gången.
– VSK kan ta sitt första damguld.

Och tipset då? Jo, jag tycker nog man kan kräva ett tips av en som skrivit krönikor hela slutspelet. Mitt tips blir: Villa bryter förbannelsen och Västerås blir mästarinnor. Men som alla bandyälskare så håller även jag mer på vissa lag än andra, men vilka, det håller jag för mig själv den här gången.

Hur det än går på lördag så får i alla fall inte Villa och VSK dela guldet, som 1912 när IFK Uppsala och Djurgården spelade 1-1 och tog guldet båda två när det inte fanns is till en omspelsmatch. Så det så!

Kjell Anderstedt

Tillman: De tror jag blir svenska mästare på lördag

, , ,

KRÖNIKA På lördag skall det avgöras vilket lag som blir svenska mästare i bandy. Kommer Villa-Lidköping att ta sitt efterlängtade första SM-guld eller blir det Mesta Mästarna Västerås som tar sitt 21:a SM-tecken?

Om man ser till hur grundserien slutade så är väl det här enligt många den ”optimala” finalen där ettan i serien ställs mot tvåan, så jag kan väl bara instämma även om jag trodde det skulle bli andra lag i finalen.

Men nu är det dessa två giganter som skall skrinna in på Studenternas på lördag och kriga i 90 minuter om det nu inte blir förlängning och straffar vill säga.

Så någon gång strax innan eller efter vid 20-tiden vet vi vilket lag som står och jublar och sjunger ”SM-guld, SM-guld, SM-guld” tillsammans med sina tillresta fans.

För jag räknar med att det blir en hel del Villa- och VSK-fans på plats, men jag hoppas också att det kommer flera andra bandyentusiaster till Studenternas så att den här kvällen blir till någonting alldeles extra.

Kväll var det ja, det är första gången som en final skall gå av stapeln så sent på dagen som klockan 18.00. Succé eller fiasko återstår att se.

Enligt mig skall bandyfinalen spelas dagtid med avslag 14.00 eller 15.00. Det är sedan gammalt. Men jag spar på mina åsikter kring detta och återkommer efter finalhelgen istället.

Oavsett tid, plats och lag så kommer jag att fortsätta gå och kolla på bandyfinalen i förhoppning av att få se en riktigt bra bandymatch mellan två värdiga finallag.

Och som jag skrev inledningsvis så kan jag inget annat än att hålla med om att både Villa-Lidköping och Västerås är två lag som har gjort sig förtjänta av att vara i final.

Sedan är det ju tyvärr alltid ett lag som måste förlora, och det är ju aldrig roligt varesig du är spelare eller åskådare.

Och skall jag nu sia om vilket lag som vinner och vilket lag som förlorar så tror jag faktiskt att det blir Villa-Lidköping som vinner den här matchen och man tar sitt första efterlängtade SM-guld!

Detta grundar jag på att Villa har flera spelare som kan avgöra en match, man har artisten Esplund som kan göra vad han vill med en bandyboll, man har Löfstedt på mittfältet som sätter Karlsson och Andersson i fina lägen samt att man har ett bra försvarspel.

Nu vet jag att det är Mesta mästarna som står på andra sidan och många spelare i det här grönvita laget har varit i final tidigare och vet vad som krävs för att vinna ett SM-guld.

Dessutom kan man gå ut i finalen och spela avslappnat då allt favoritskap ligger på motståndarna.

Men jag sätter ändå mina slantar på att Villa-Lidköping blir svenska mästare säsongen 2018/2019.

Joakim Tillman

Anderstedt: Dramatik när Frillesås klamrade sig kvar

, ,

KRÖNIKA Onsdagskvällen och det rafflande avgörandet i kvalserien till Elitserien blev näst intill lika spännande som dramat i Lidköping kvällen innan.

AIK var klart för avancemang sedan tidigare, men frågan var vilket lag som skulle följa Stockholmarna upp. Frillesås hade allt i egna händer hemma mot jumbolaget Nässjö medan Falu BS var tvunget att vinna hemma mot AIK.

Det stod klart väldigt tidigt på Lugnet i Falun att AIK hade avslutat sin säsong. Det blev aldrig något motstånd för Falun som enkelt kunde göra sitt och ta den viktiga segern i kampen om elitserieplatsen.

I och med Falusegern räckte det inte med en poäng för Frillesås utan det krävdes seger mot Nässjö.
Och så spännande det blev!

Nässjö kämpade för sin heder. Det hade krävts AIK-seger för att Nässjö skulle kunna med halmstråets hjälp gå upp. Men trots att det tidigt rann iväg i Falun så kämpade Nässjö matchen igenom och laget gjorde det mycket bra.

Trots att Frillesås gick upp till 3-1 i andra halvlek så gav inte Nässjö upp och vid 3-2 så hade laget flera möjligheter att kvittera. Det blev stor dramatik tiden ut. Men Frillesås lyckades hålla emot och ta den sista helt avgörande segern.

Grattis alltså till AIK, Frillesås och inte minst Åby Tjureda som ju tidigare var klart för Elitserien. Falun ramlar ur, men jag tror att klubben samlat så mycket kraft när man nu byggt en ny organisation efter konkursen för några år sedan att laget kan vara tillbaka igen ganska snart.

Och Falun har sig självt att skylla. Ett mycket svagt kval där laget inte alls kom upp i normal nivå.

Åby Tjureda med sin enormt välskötta förening och imponerande ekonomi blir ett intressant och spännande nytillskott i Elitserien. Frillesås får en ny chans, vi får se om klubben klarar att skapa starkare förutsättningar än den här säsongen. Laget har inte riktigt räckt till i Elitserien.

AIK då? Ja, det kan verkligen bli fågel eller fisk. Laget består ju av ett antal spelare som på karriärens höst valt att varva ner i Solnaklubben. Det gäller t.ex. Andreas Bergwall, Rinat Shamsutov med flera. Hur ser det laget ut till nästa säsong? Det är en fråga det.

Men det rör på sig på bandysveriges högsta nivå. Nya lag som kommer till och det är jättebra för bandyns utveckling. Frågan är bara om de har kraft och spelartrupper att etablera sig i Elitserien.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: ”Frälsaren Johan Esplund”

, ,

KRÖNIKA Det är kvällar som denna som gör att man älskar den här sporten. Vilken fantastisk kväll det blev i den fullsatta arenan i Lidköping.

Villa lyckades inte avgöra under 90 minuter som alla trodde. Edsbyn kämpade sig in i matchen. Jag skrev det tidigare att Edsbyn är det sämsta motstånd Villa kunde välja i slutspelet.

Men den här gången slutade matchen ändå som de allra flesta trott. Hade Edsbyn lyckats i förlängningen vet man inte alls fortsatta matchserien sett ut.

Edsbyn genomförde sin matchplan till punkt och pricka och var väldigt nära att lyckas. Men Edsbyn liknar inget annat lag i sådana här lägen. Stort beröm för insatsen, åtminstone i den här matchen, i förra mötet var laget alldeles för blekt.

Nu behöver Villaspelarna inte kliva på bussen till Hälsingland en gång till. Det blev heller inte en tillfällighet som avgjorde i sudden. Det blev Johan Esplund som gjorde det på egen hand.

Jag räknade till sju Edsbyspelare som Johan rundade innan han slog bollen förbi den åttonde, målvakten Anders Svensson.

Ett fantastiskt bandymål av en härlig spelare!

Det råder ingen tvekan om att Villa är ett välförtjänt finallag. Men det var nog en och annan Lidköpingsbo som såg spöket flimra förbi en kort stund när Edsbyn tog ledningen med 3-2 i den 77:e minuten.

Nej, nu kan alla i Lidköping sikta in sig på Studenternas. En finalplats har ändå känts förbokad för Villa hela säsongen. Nu är man där. Det första målet är avklarat, målet att ta sig dit.

Nu återstår bara det sista ynka hindret, att äntligen efter fyra finalförluster ta det efterlängtade guldet. Stryk 1975 mot Ljusdal med 8-4, stryk mot Boltic 1983 med 5-0, stryk mot Sandviken 2012 med 6-5 och stryk mot VSK 2016 med 5-2.

Det är nu hela Lidköpingsbygden skall frälsas och de blå laget äntligen få lyfta bucklan mot skyn i Uppsala. Bara en enda match till som skall vinnas.

Men – och jag säger bara men. Villa möter landets mest erfarna finallag. Mesta mästarna från Västerås. Klubben har spelat 36 finaler mot Villas ynka 4. VSK har 20 SM-guld!

Nu är frågan om det är den historiska tyngden som avgör eller om Villas sug efter guld blir för starkt för VSK. Det kan också bli något annat som blir avgörande, så nyckfull är den, SM-finalen i bandy.

Jag har sagt det förr. Väldigt mycket av egen lång finalerfarenhet. Det är en sak att vinna serien och ta sig igenom kvarts- och semifinal. Det är en helt annan sak att tajma allt man har i det sista avgörandet.

En enda match. Vädret spelar in, nerverna spelar in, tillfälligheterna spelar in, domarna spelar in och många gånger också turen spelar in.

Jag skriver det inte för att skrämma de blå supportrarna. Jag skriver det för att beskriva fascinationen över bandyns ädlaste institutioner – SM-finalen på Studenternas!

Jag ser en del på sociala medier som tycker att vi skall följa hockeyn och spela bäst av fem eller, må Gud förbjuda, bäst av sju matcher i en finalserie. SM-finalen i bandy är unik i idrottssverige! Den skall vi vara väldigt rädda om!

Skulle jag tippa finalen? Skulle inte tro det. Villa är knapp favorit, det är det enda jag kan säga.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Stort grattis VSK — och Svensks avstängning ger Edsbyn bekymmer

, ,

KRÖNIKA Stort GRATTIS VSK! Ni har återigen visat förmågan att vara bäst när det gäller. Mycket imponerande när säsongen som helhet varit lite upp och ner.

Om det sen räcker till ett nytt guld ska jag nog i skrivande stund låta vara osagt. Men oavsett vilket motstånd det blir så förvånar det inte mig om era fans får njuta av ännu ett guld.

Ted Bergström spelade inte från start nu heller. Är säker på att han själv längtar efter det. Bergström blev matchvinnare med tre mål i första mötet med Hammarby, sedan start på bänken igen. Och matchhjälte igen i tredje mötet.

Har han med kvällens hattrick spelat in sig i finalelvan månntro? Jag är medveten om att det kanske bara är en tillfällighet om man startar som ordinarie eller på bänken, men det har betydelse för spelarna.

VSK ägde den här tredje matchen fullständigt mot Hammarby. Full fart från start och Hammarby hade inte förmågan att störa VSK i ABB arena. Segern var helgjuten.

Hammarby lyckades inte uppbåda samma kraft som man hade i avgörande mötet med Sandviken i kvartsfinalen. Men Hammarby måste vara nöjt med den här säsongen.

Ska bli spännande att se Bajen nästa säsong, för elitlicensen sägs vara säkrad. Annars vore det trist.

Nu återstår frågan om vilket lag som får möta Västerås. Ska det bli en repris på finalen 2016 mellan Västerås SK och Villa Lidköping? Eller ska det bli en repris på finalen 2009 där VSK mötte Edsbyn?

Hursomhelst så kan vi minnas att VSK tog guld båda dessa gånger, 5-2 respektive 5-4 till Mesta mästarna. Kan det hända igen?

Klart är ändå att Edsbyn måste lyfta sig flera nivåer om man ens skall ha en rimlig chans att stoppa Villas 3-0-seger i semifinalen. Men nu har Edsbyn också en knepig lagsammansättning att lösa.

Joakim Svensk är borta från försvaret. Han fick 4 matchers avstängning för sin huvudlösa crosschecking i förra matchen. Regerande mästarna har redan nog med försvarsproblem.

Nu blir det omflyttningar i startelvan. Flyttar man ner någon från mittfältet uppstår en lucka där. Utifrån ser det ut som en jobbig situation att få ihop rätt spelare på rätt plats till tisdagskvällen.

Apropå Jocke Svensk. Det är någonting som felar där när han riskerar den här avstängningen efter crosschecking-överfallet på William Arvidsson i underläget med 4-8. Det är helt obegripligt.

Svensk får nu 4 matcher eftersom han är en återfallsförbrytare. Skulle Edsbyn vända på steken mot Villa så blir man utan Svensk i finalen.

Skulle Edsbyn torska mot Villa så blir väl Svensk bara avstängd under några matcher i Svenska Cupen i höst. Då får Svensk skatta sig lycklig. Det är trist att vara avstängd under en final. Men det är kanske det man borde tänka på innan.

Till sist. Grattis AIK till platsen i Elitserien! Alltid kul med nya lag. Nu har även Frillesås ett drömläge i kvalet. Det räcker med seger hemma mot Nässjö, kan till och med räcka med en poäng. Falun får skylla sig själv. En seger, två oavgjorda och två förluster hittills är för dåligt.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Villa tappar aldrig det här — och Disciplinnämnden har ett beslut att ta

, ,

KRÖNIKA Att först ha sett Hammarby-Västerås i snöoväder och sen få titta på Edsbyn-Villa med perfekta förutsättningar i Hälsinglands nästan heliga bandykyrka i andra semifinalen kan tyckas som en skillnad mellan natt och dag.

Men ändå inte. Om Hammarby slarvade bort stora delar av matchen genom satsningen på lyrbollar, mest i form av målvaktsutkast, så gav Edsbyn bort matchen mot Villa lika slarvigt.

Att slarva så kapitalt i passningsspelet och skänka borta snabba omställningar till landets bästa bandylag, det är självmord. Edsbyn var en riktig besvikelse.

Villa fick ett väldigt enkelt försprång med 3-0 på 13 minuter. Att slarva i egna uppspel och i försvarsspelet, det kan man göra mot många lag i Elitserien utan att det straffar sig. Men gör man det mot Villa så bjuder man för mycket. Villa är kliniskt effektivt.

Jag trodde Edsbyn skulle kunna ge bättre motstånd och kanske till och med skaka Villa på hemmaplan. Edsbyn har en enorm slutspels- och finalerfarenhet och så många vinnarskallar som borde kunna störa Villa på ett bättre sätt.

När Johan Löfstedt satte 2-4 precis före pausvilan gick luften ur matchen och andra halvlek blev bara en transportsträcka.

Villa är ett komplett lag. Det är bara Bollnäs som har knäppt Villa på näsan den här säsongen. Men som säsongen utvecklat sig så känns den matchen ganska avlägsen.

Villa imponerar. Jag var på väg att skriva mästarlag, men den risken tar jag inte, inte ännu. Jag märker på de Villasupportrar jag känner att kaxigheten växt betydligt under slutspelet.

Jag har förståelse för att ni ser guldet glimma runt hörnet. Ja, det kan mycket väl bli så, men så länge sista matchen är kvar på Studenternas så är inget klart. Ni får gärna glädjas och vara stolta, men gör inte misstaget att ta ut guldet i förskott.

Det blir såå extra jobbigt då om det skiter sig. Det finns inget som gör en så glad som att få jubla över ett SM-guld, särskilt det allra första. Det finns inte heller någon besvikelse som är så förkrossande som att förlora finalen, så in i bängen tråkigt.

Men som Villa presterar nu så vet jag inte riktigt vilket lag som skall knäppa de blåvita favoriterna.

Så en sak som knappt någon reagerat på, framför allt tyvärr inte Christoffer Aidesjö och hans domarkollegor. Nu har Villa spelat två matcher utan Felix Pherson som stängdes av för en ful tackling mot Motala.

Nu förutsätter jag att Disciplinnämnden tittar på slutminuterna i Edsbyn så att hemmalagets Joakim Svensk behandlas på samma sätt som Daniel Berlin och Felix Pherson.

Crosscheckingen i nacken på William Arvidsson hör inte hemma på en bandyplan. Det blev inte ens utvisning, men jag förutsätter ett annat beslut när de som bestämmer har kollat situationen.

Slutligen:
Är finalparet klart nu? Jag har skrivit om att det i historien varit svårt att vända 0-2-underlägen. Bara några gånger har ett lag lyckats med det.

Det är väldigt lätt att ta till något som att ”jag ska äta upp en sko ” eller ”jag ska promenera till Studenternas” eller varför inte ”jag ska bada naken på Sergels torg om inte Villa och VSK går till final”.

Nej, det ska jag inte roa er läsare med. Det kan inte vara nyttigt att äta skor, jag bor 392 mil från Studenternas och jag tror inte ens det är vatten i fontänen i Stockholm.

Men jag tror lik förbannat att det blir Villa och VSK!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Att njuta i horisontellt skitväder är sann kärlek

, ,

KRÖNIKA Hur kan man ägna en fredagskväll åt att se 22 man kriga om en liten boll i horisontellt snöoväder?
Jo, för att vi älskar den här sporten.
Och vi betalar till och med för det.

Andra halvlek av snömatchen på Zinken. Hammarby har genom ett totalt byte av matchplan i pausen börjat knappa in på underläget. Jag kom på mig med att tappa fokus.

Tankarna flög iväg från snöskottandet på planen till alla matcher man upplevt genom decennierna med allt från snömatcher, pinande iskyla och varma vårar till springbandy i en sörja av jord och is.

Det är precis det här som gjort att man älskat bandy i hela sitt liv. Helt plötsligt förändras förhållandena och spelarna måste ställa om till något man inte alls har tänkt sig i förväg. Detta är bandyromantik om något.

När jag såg matchen mellan Hammarby och Västerås så insåg jag hur sterilt och perfekt det är när bandy spelas inomhus. Jag förstår dom som fortfarande har åsikten att ”bandy ska spelas ute” med förstärkt glögg i portfölj.

Men samtidigt måste spelet utvecklas för att locka ny publik. Bandyn har tack vare de nya arenorna blivit så mycket snabbare och så mycket mera teknisk. Det är klart det är rätt utveckling om sporten ska kunna ge åskådarnas en större upplevelse.

För det är upplevelse klubbarna och förbunden måste fokusera på att skapa. Det är känslan av upplevelse som lockar folk att betala, tror jag.

Det här blev ju också en otroligt märklig match. Jag tror jag inte sett ett lag på länge som så kapitalt valt fel taktik som Hammarbys plan i första halvlek.

Jag ångrar att jag inte bestämde mig för att räkna Patrik Hedbergs målvaktsutkast. Men hade jag börjat räkna utkasten över nästan hela planen så inser jag att jag skulle tappat räkningen efter 15-20 minuter.

Att välja bort att försöka spela bandy på isen, så länge isen var spelbar, var helt misslyckat. Västerås som insåg att det, trots allt, skulle vara åkbart och spelbart åtminstone halva halvleken lyckades mycket bättre.

Å inte bara det, VSK skaffade en 3-0-ledning som skulle vara helt ointaglig trodde man efter Hammarbys första halvlek. Hur många, frånsett kanske ett antal inbitna Hammarbyfans, skulle satt en enda krona på att Bajen skulle vända på kuttingen i andra halvlek?
Jag är säker på att inte enda person skulle gjort det.

Men tänk så fel vi hade. Hammarby visade att det gick att helt byta taktik i paus, till och med genomföra den. Samtidigt som VSK-spelarna blev stillastående och nästan villrådiga. Skulle de fortsätta gå framåt och spela eller måste de börja försvara ledningen? Det verkade som en del i VSK tänkte så.

Så härligt det var att se Hammarby börja kriga. Rovdjuret får vittring på blod, Hammarby fick samma vittring efter att man lyckats skotta in det psykologiska 1-3-målet. Det räckte inte till seger, men det var härligt att se.

Avslutningsvis så måste blicken lyftas och vi ska titta framåt över hela matchserien. Vad händer nu? Efter att ha besökt Rocklunda fyllt av 3000 västmanlänningar ett stort antal gånger så vet jag hur otroligt starka mesta mästarna blir i hemmaborgen.

Apropå vittring, det har VSK fått nu också. Vittring på ännu en SM-final. Laget har tre matchbollar nu på Hammarby. Jag tror dom slår in den första på måndag.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Kliniskt hörnskytte gav VSK 1–0-överläge

, ,

KRÖNIKA Var det hörnskytteträning som låg bakom första VSK-segern? Det har i alla fall hänt något med det skyttet hos Mesta mästarna.

Från ett ganska bedrövligt hörnskytte i kvartsfinalspelet mot Vänersborg så var det helt annorlunda nu.

En bråkdel mål på hörnor mot Vänersborg, men fyra hörnmål mot Hammarby.
Det kan vara den här typen av matchsituationer som kommer att avgöra i semifinalen.

För det är väldigt litet som skiljer lagen åt. Båda lagen vill äga mycket boll och styra spelet. Det kändes ändå som att VSK hade det mesta av tålamodet och inte minst skärpan i avsluten ju längre matchen gick.

Som den utvecklade sig så var den här första semifinalsegern klar och rättvis för Västeråslaget.

Kan man dra några slutsatser av det till fortsättningen? Nej, jag skulle inte våga göra det utan att ta en stor feltippningsrisk.

Lagen är så jämna att det kan vara enskildheter som skärpan framför mål, hörnskyttet eller tålamodet som skiljer.
Det vi vet är att det blir en härlig andra match på fredag.

Minst 5 000 på Zinken och två lag som är helt fokuserade på seger.
Men, det är klart, skulle VSK klara det trycket och vinna igen, då är det mycket som talar för VSK i final.

Däremot om Hammarby lyckas revanschera sig så är det öppet – vidöppet!

Kvalspelet till Elitserien är också väldigt spännande. Nu har lagen kommit halvvägs, spelat tre omgångar av sex. De fyra lagen möts hemma och borta.

Det som är särskilt fascinerande i det här kvalet är att lagen omspänner hela den svenska bandyhistorien, från två anrika lag i de högsta serierna till två lag som tagit sig uppåt i seriesystemet på senare år. Falu BS och Nässjö IF är ju två klassiska lag i högsta serien. Frillesås och AIK Solna är nya utmanare.

Så här långt toppar AIK och Frillesås elitseriekvalet, båda har 4 poäng, sen följer Falun på 3 och Nässjö på en poäng. Den här kvällen tog Falun en mycket betydelsefull bortaseger mot Frillesås.

Det kan bli helt avgörande för Faluns möjligheter att klara sig kvar i Elitserien. När man tittar på det fortsatta spelschemat så tycker jag nog att Falun kan avgöra på egen hand eftersom man har både AIK och Frillesås kvar hemma och Nässjö borta.

AIK har också ett bra läge med hemmamatcher mot Nässjö och Frillesås kvar innan avslutningen mot Falun borta.

Jag sticker fram hakan och tror att Falun och AIK spelar i Elitserien nästa säsong.

Kjell Anderstedt

Tillman: Så slutar semifinalerna

,

KRÖNIKA Jakten på SM-guldet går vidare. Åttondels- och kvartsfinalerna är nu färdigspelade när det är dags för semifinalerna att dra igång i kväll med mötet Västerås-Hammarby. Medan mötet mellan Villa-Lidköping och Edsbyn tar sin början på onsdagskvällen.

Enligt mig kan dessa semifinalmatcher sluta hur som helst medan andra är rätt säkra på att det kommer bli ettan i grundserien, Villa-Lidköping, som ställs mot tabelltvåan Västerås i finalen på Studenternas lördagen den 23 mars.

Men oavsett vad man tror, tänker eller tippar för utgång i dessa semifinalmatcher så vet vi i alla fall med all säkerhet att det ena finallaget kommer vara klätt i grönvitt. Om det sedan blir Västerås eller Hammarby återstår att se.

Hammarby kommer från en stenhård fight mot Sandviken, och det är en av anledningarna till att jag ändå tror att Hammarby vinner den här matchserien.

Dessutom har man verkligen fått igång dom spelare som ska prestera i ett slutspel, från Hedberg längst bak till Gilljam, Lebedev, Spjuth, Fagerström, Pizzoni Elfving och kanske framförallt att Robin Sundin har hittat några superkrafter och varit riktigt bra på slutet.

Västerås har i och för sig fått vila någon dag extra efter att man slog ut Vänersborg i ett tidigare skede i sin kvartsfinalserie. Kanske har man då hunnit prata ihop sig ordentligt och lagt upp sin taktik inför sin semifinal.

Och som jag skrev i en tidigare krönika så är jag ganska säker på att tränaren i Västerås, Micke Carlsson, åkte till Sandviken för att analysera sina kommande motståndare som nu till slut blev Hammarby.

Ser man tillbaka på hur Västerås och Hammarby har spelat mot varandra i grundserien så har Västerås redan här ett litet övertag i och med att man vann båda mötena mot Hammarby.

Men när man väl är inne i ett slutspel så kollar man inte tillbaka på tidigare resultat utan man fokuserar på vad är det vi kan göra bättre nu som vi inte gjorde då och sedan är det bara all in som gäller.

Och som jag skrev tidigare så tror jag att Hammarby är det laget som gamblar bäst i den här matchserien och då kommer man också att bli belönade med en finalplats.

Om vi sedan går över till den andra matchserien mellan Villa och Edsbyn lyder väl fortfarande frågan från dom flesta bandyentusiaster runt om i landet om spelarna i Villa ska fortsätta stå pall för trycket som dom har haft på sig enda sedan bandysäsongen drog igång i april, maj?

En sak är då säker: skulle man förlora den här matchserien mot Edsbyn kan jag lova att den klassiska klyschan ”Villa men inte kunna”, som ständigt har florerat kring bandyn i Lidköping, kommer att användas flitigt i tidningar och på sociala medier.

Kvartsfinalserien som Villa spelade mot Motala såg jag bara som en del i en transportsträcka till någonting större. Den matchserien skulle dom bara inte förlora trots att Motala gjorde en fantastiskt bra säsong.

I och med detta så känns det som att det är nu allvaret börjar för pojkarna i Lidköping, och det gör man mot de rödblåa grabbarna från Byn. Edsbyn som kommer till den här semifinalen efter att man har slagit ut Bollnäs i tre raka matcher. Det lär ju inte vara något fel på deras självförtroende.

Dessutom tror jag inte att Edsbyn räds detta ”dreamteam”-lag som Villa har på papperet och trots att man fick stryk båda matcherna i grundserien. Edsbyn kan kliva in i den här matchserien som underdogs och känna att det är spelarna i Villa som har den största pressen på sig.

Man har även hemmaplansfördel i den här matchserien så det kommer vara extra viktigt att man vinner den första matchen på onsdag hemma i Lidköping om man vill behålla den fördelen.

Med detta som underlag ställer jag mig frågan: Är Villa redo att ta sig an Edsbyn? Jag tänker inte sticka ut hakan i den här semifinalserien, utan jag tror att Villa kommer vinna den här matchserien och blir det andra laget som står på Studenternas i slutet av mars.

Joakim Tillman

Anderstedt: Hammarby bröt de historiska sviterna — men SAIK:s tuffaste match återstår

, ,

KRÖNIKA Historien upprepade sig inte i Göransson Arena denna lördagseftermiddag!

Hammarbys klarade pressen att äntligen vinna en avgörande femte match. Sandvikens historiska svit på 24 år med minst semifinalspel blev aldrig 25.
Men rekordet lär stå sig ett bra tag ändå, kanske för alltid.

Det kan ha varit ett annat historiskt avbrott som Sandvikens bandyälskare fick bevittna i den här kvartsfinalen, även om de inte kanske tänkte på det under matchen. Klarar inte klubbens styrelse att ta sig ur det svåra ekonomiska läget så kan det här ha varit den sista matchen på elitnivå i Sandviken.

De mest pessimistiska rösterna säger att klubben kan försvinna om man inte klarar elitlicensen.
MEN enligt intensiva rykten i Sandviken ska en ekonomisk räddningsplan vara på gång.
Det är många som håller tummarna nu och ett par månader till.

Svensk bandy behöver inte förlora de topplag som nu är i ekonomisk gungning, snarare få fram flera bra lag, men med ordnad ekonomi.

För en räddningsplan kräver att det ekonomiska handlaget blir seriöst, kostnadseffektivt och trovärdigt. Bara då kan det lyckas. Jag hoppas verkligen att omställningsarbetet i såväl Sandviken som i Västerås och i Hammarby skall lyckas. Vad skulle det bli av elitserien om ett par av dessa klubbar försvann?

Alla spelare var efter 2-2 i matcher taggade till tänderna inför avgörandet idag. Det som förvånade mig var att inte tändningen visade sig mera i spelet från hemmalaget. Nu när man hade stödet från nästan 3 000 i publiken. Det var tamt och idéfattigt och den här riktigt desperata offensiven infann sig inte ens i tvåmålsunderläge. SAIK hade helt enkelt inget recept mot Hammarbys kloka defensiv.

Hammarby gjorde en mycket bra match, det ska verkligen framhållas, främst defensivt där hemmalaget ideligen körda fast och fick vända hemåt. Det som också skilde lagen åt var att Hammarby satte sina chanser. De grönvita hade också hjälp av ett i vissa stunder tveksamt hemmaförsvar, det gäller såväl utespelare som målvakt.

Hammarby blev alltså sista lag till semifinal, vad ska man då tro om dom två matchserierna?
Ja, här är vi nog alla lika bra eller dåliga tippare skulle jag tro.

VILLA—EDSBYN

Villa är favorit med det starka lag klubben fått ihop till den här säsongen. Men pressen är extremt stor. Det är nu Villa ska vinna det guld supportrarna väntat på i så många år. Man har sämsta möjliga motstånd nu för att lyckas.

Edsbyn, regerande mästarna, är ett hemskt lag att möta. Så fullt av vinnarskallar, hörnskyttar och av slutspelserfarenhet. Om jag ska våga mig på ett tips så blir det ändå Villa, kanske med hjälp av tre hemmamatcher.

Men kräv inte att jag ska spika, garderar direkt om jag får chansen.

VÄSTERÅS—HAMMARBY

Denna grönvita semifinal är nästan lika svårtippad. Två cuplag som kan vinna vilka matcher som helst, hemma som borta. Det som skulle kunna bli avgörande är den enorma rutin VSK har av slutspel och av att vinna. Att vara mesta mästarna är inte en press som laget har på sig, det är en kraft, tror jag. Tippar på VSK, men det blir nog inte tre raka.

Kjell Anderstedt

Tillman: Tror inte Hammarby ger sig så lätt

,

KRÖNIKA Nu är tre av fyra lag klara för semifinal medan det fjärde och sista laget blir klart på lördag eftermiddag.

Inför torsdagens matcher stod det redan klart att Edsbyn och Villa-Lidköping var klara för semifinalspel där de senare kommer att ställas mot varandra.

Nu står det även klart att Västerås gör dessa två lag sällskap efter att man tog en övertygande seger på bortaplan mot Vänersborg och vinner matchserien med 3-1.

Jag trodde faktiskt att Vänersborg skulle spänna musklerna i den här matchen och lyckas få till en femte och avgörande match i Västerås men det blev tvärtom. Det var Västerås som visade sina styrkor och detta trots att man saknade en av lagets mest tongivande spelare, Simon Jansson.

I och med detta är det bara för Micke Carlsson och Co att ta sig till Göransson Arena i Sandviken på lördag eftermiddag för att spana in och analysera kommande semifinalmotståndare. För där kommer Västerås att ställas mot vinnaren mellan Sandviken och Hammarby.

Detta efter att Sandviken vunnit på Zinkensdamm inför hela 4165 åskådare och fixat fram en helt och direkt avgörande match hemma i Sandviken.

Många bandysupportrar runt om i landet, inklusive mig själv, var väldigt skeptiska till att Sandviken skulle fixa fram en femte och avgörande match efter att laget enligt mig har underpresterat i de tidigare matcherna.

Men nu har stålmännen i två raka matcher verkligen bevisat att de vill fortsätta vara med och kriga om det där åtråvärda SM-guldet, och nu är det Sandviken som har satt sig i förarsätet inför avgörandet imorgon.

Därför återstår det nu att se om man klarar av att avgöra den här matchserien på hemmaplan mot ett revanschsuget Hammarby.

Och förhoppningsvis för spelarnas skull i Sandviken kan man väl hoppas på att byborna tar sig hem ur huse och beger sig ner till Göransson Arena för att stötta deras lag till seger.

För jag tror inte att Hammarby ger sig så lätt i kampen om att få spela vidare.

Fortsättning följer!

Joakim Tillman

Anderstedt: Historien grinar ”Bajen” i ansiktet och VSK ett nummer för stort

, ,

KRÖNIKA Torsdagens båda fjärde kvartsfinaler, som många trodde skulle bli ovissa och spännande, blev det inte alls, åtminstone inte i Vänersborg. Västerås tog snabbt initiativet genom att skaffa sig 2-0 redan efter 11 minuter.

Resten av matchen visade VSK att laget är ett nummer för stort för Vänersborg. Kanske inte i en vanlig elitseriematch, men när Mesta mästarna börjar få vittring i slutet på februari då höjer laget sig ett par snäpp och blir mycket svårt att ha att göra med.
Det fick Vänersborg känna av.

Vänersborg har ändå all heder av den här säsongen. Att ta sig till slutspel efter ett par ytterst jämna matcher mot Broberg var starkt och i åtminstone en av kvartsfinalerna lyckades man ta vara på sina hörnor och chanser. Tror att laget knyter näven i fickan till nästa säsong!

Tänk att historiens makt ändå är stark! Jag har vid flera tillfällen skrivit om att det inte ofta händer att ett lag reser sig från ett 0–2-underläge och vinner matchserien.

Sandviken och Hammarby är så jämna och kan varandra så väldigt väl att varje enskild match blir ytterst oviss. Och hemma- eller bortaplan verkar vara helt ovidkommande.

Jag tror att fjolårssemifinalen, där Sandviken vann fjärde matchen borta och femte matchen i sudden hemma, satt i en del huvuden nu. Om fjolårets matchutveckling satt i huvudena på spelare i båda lagen så var det inte alls så konstigt att det gick som det gick.
Sandviken bar en övertygelse om att man gjort det förr och Bajen visste hur det gick ifjol.

Den här fjärde matchen går inte till bandyhistorien som den mest fartfyllda och händelserika.
Långt därifrån.

Men nu gjorde förutsättningarna att spänningen fanns där hela tiden, trots väldigt avvaktande spel matchen igenom. Båda lagen hade på något sätt bestämt sig för att man skulle ta tillvara chanser som dök upp, hoppas att motståndarlaget skulle göra misstag.
Precis så blev det.

Efter att Hammarby kvitterat till 2-2 så begick man några misstag och Sandviken kunde hugga direkt. 2-3 och 2-4 på en minut.
Och historien upprepade sig och Sandviken visade på mental styrka, igen.

Nu är den stora frågan om historien ska upprepa sig även i den avgörande matchen på lördag eller ej. Vågar någon tippa?
Jag passar på det.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: En rysarsemifinal att vänta mellan Villa och Edsbyn — men Villaglädjen förstördes av Felix Pherson

, ,

KRÖNIKA Grattis Edsbyns IF och Villa-Lidköping BK!
De två första lagen till årets semifinaler.
Det är ingen tvekan om att det är två rättmätiga semifinallag som den här kvällen tog sig vidare.

Men, ett stort tack till IFK Motala! Det var ni som gjorde den här kvällen till en upplevelse för oss som såg matcherna.
Så befriade från respekt, så fokuserade på att göra allt för att få till en fortsättning på matchserien.
Och så vacker bandy ni bjöd på.

Ni höll er till matchplanen i mer än 90 minuter och visade alla andra lag i Sverige att det är möjligt att försätta storfavoriten Villa i rejäl gungning. Men framför allt var det njutbart att se den bandy som IFK Motala presterade.
Tack Motala! Nästa säsong blir det ännu mera spännande att se det här fajtande blåvita laget.
Det är jag helt övertygad om.

Villa såg skakat ut ganska långt in i matchen. Laget trodde säkert att det skulle ordna sig till slut och det gjorde det ju också. Men trots att spelarna inte skulle medge det, så tror jag att Villa tänkte sig en betydligt lättare tredje match än vad det blev. Samtidigt är det starkt att ta sig samman när spelet under större delen av matchen hackade.

Men Villaglädjen förstördes av Felix Pherson!
Den mycket brutala tacklingen som skadade Motalas Nicklas Ögren hör inte hemma i ett slutspel.
Det grova matchstraffet var självklart för huvuddomaren Christoffer Aidesjö. Den händelsen förtar en hel del av segerglädjen.

Tänkte inte Pherson alls på konsekvenserna den brutala tacklingen kunde få? Dels att han skulle skada Ögren, dels att han riskerade att få avstå från den guldfinal hela Lidköping väntar på.

Jag vet inte hur många matchers avstängning det blir. Blir det bara 3 matcher får Felix vara tacksam. Men blir det 4 eller fler riskerar han att få stå på läktaren på Studenternas, om nu Villa tar sig dit. Tror det blir ett samtal med Johan Sixtensson då det inte är första matchen Pherson visat på överhettning.

Den andra kvartsfinalen blev inte alls det spänningsdrama vi hade hoppats på. Bollnäs visade sig inte alls kunna resa sig och skaka Edsbyn i bandykyrkan. Laget skapade en hel del målchanser, men lyckades inte sätta dit bollen förrän allt var avgjort. Tycker faktiskt att Bollnäs underpresterade i flera av matcherna mot Edsbyn.
Och det håller inte mot ett Edsbyn med vittring på stora matcher i slutet på säsongen.

Att Edsbyn växer desto längre slutspelet går visste vi redan. Det här blev bara ett kvitto på att de rödblå blir att räkna med igen. Edsbyn har en fantastisk förmåga att, trots ett litet svajigt seriespel, samla sig och kliva upp en nivå i slutspelet. Nu kan man sätta sig och titta på Villa-Motala och få en del tips på hur man skakar de tänkta mästarna.

Vad ska vi då tro om semifinalen? Nu blir det en matchserie än mer intensiv än något av lagen upplevt i kvartsfinalerna.
Det är klart att Villa är favorit. Men det tror jag inte har någon betydelse för Edsbyn, tror snarare att Edsbyn gillar läget.
Båda lagen och supportrarna har nog förra årets semifinal i färskt minne.

Villa vann 3-1 borta och 8-2 hemma. Edsbyn tog sen tre raka; 6-4 hemma, 5-3 borta och 5-3 hemma i femte matchen.
Men nu är Villa ett helt annat lag och Edsbyn har ännu flera vinnarskallar.

En rysare!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: VSK grundlade sitt avancemang — och SAIK skapade ny rysarmatch

, ,

Båda matchserierna lever! Vi som älskar bandy och många dramatiska matcher i slutspelet gläds åt att båda matcherna på den ena halvan nu går in i fjärde matcherna. Att Västerås får möta Vänersborg en fjärde gång visste vi. Men Sandviken reste sig hemma mot Hammarby och grejade också en fjärde match.

Västerås har ändå det klart bästa utgångsläget av de båda favoritlagen. De grönvita tar, trots bortaförlust på torsdag, sig vidare genom att vinna femte matchen man har som bonus på hemmaplan.

Men hörnskyttet VSK, det var rent bedrövligt den här kvällen. Ett mål på 21 hörnor! Man behöver inte vara matematiker för att konstatera att det är långt under godkänt. Grönvitt kommer att tvingas till hörnträning av Micke Carlsson, var så säker. Men Vänersborg fortsätter med bra hörnskytte, nu mål på 2 av 9 hörnor.

För det andra favoritlaget i kvartsfinalen, Sandvikens AIK, så finns nu inte möjligheten att ta stryk borta och vinna hemma i femte som VSK. Då är matchserien slut på torsdag på Zinken.

Tänk att de här två lagen, Hammarby och SAIK, mötts ett flertal gånger i likadana lägen. Förra året var nästan exakt detsamma. Hammarby hade 2-1 i matcher, men klarade inte att avgöra hemma i fjärde och Sandviken avgjorde istället i sudden på hemmaplan i femte. Undrar om det sitter i huvudena på spelarna i Hammarby?

Sandviken hade mera fart i den här måndagsmatchen och nu var det Hammarby som slarvade en hel del i passningarna på mittplan och uppträdde tveksamt som helhet. Hammarby var mera avvaktande och Sandviken satsade offensivt, hade mera bollkontroll och satte chanserna bättre.

Slutligen, vad tippar man då?

VSK tar sig vidare till semifinal. Om inte på torsdag så i avgörande matchen hemma. Men kräv inte av mig att jag ska tippa Hammarby-Sandviken på torsdag. Jo, så långt kan jag tippa att om Bajen inte avgör hemma på torsdag, då går Sandviken till semifinal i femte matchen.

Sandviken var alltså det första laget av tre att påbörja vändningen av 0-2-underläge. Denna tisdagskväll ska Motala och Bollnäs försöka med samma konststycke. Tyvärr har de bortamatcher nu och det tror jag inte vare sig Motala eller Bollnäs klarar.

Men jag blir glad om jag har fel, vi bandyälskare gläds ju åt långa matchserier.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Jag unnar er i Lidköping att snart få känna hur det känns

, , ,

När helgen nu har erbjudit en paus i slutspelet, åtminstone för de bästa herrlagen, kan jag inte låta bli att skicka en tanke till de våndande supportrarna i Villa-Lidköping. Även om laget planenligt vann Elitserien och har 2-0 i matcher i kvartsfinalen så kommer stunden allt närmare en fråga som supportrarna säkert inte kan frigöra sig ifrån.

”Ska guldspöket visa sig igen?”

Ska förbannelsen brytas?

Ska belackarna äntligen få fel? Ska Lidköpingsbygden se solen den 23 mars och äntligen kunna gå rakryggade?

Villa har spelat endast fyra finaler, men ett stort antal kvarts- och semifinaler, men varje gång har guldspöket vuxit sig större och större.

Det är den här frågan som på något sätt hänger över hela bandysverige.
Kommer de att klara det nu?

Nu när Villa har förstärkts till det bästa lag man kan tänka sig, med spelare som ser ut att inte kunna misslyckas.
Många villasupportrar ser det som självklart att Villa nu sopar rent med de lag de möter och äntligen tar guldet: ”Det går inte att förlora med det här laget”.

Men det finns dom som varit med litet längre, som inte tror att spöket lämnar dom ifred nu heller. ”Det händer säkert något djävelskap på vägen, skador, andra lag som har tur, domarna eller något annat”.

Jag som älskat bandy sedan jag lärde mig krypa, född och uppvuxen på en plats där det här Villaspöket hade sina föräldrar, om spöken nu har föräldrar. Sandvikens AIK har en betydligt längre bandyhistoria än Villa och har en segerrad som är än mera imponerande.
Men det fanns en tid då spöket alltid visade sig under mars månad och såg till att det alltid blev något fel i slutet.

Jag började gå på bandy i mitten av 60-talet. Om man bodde 50 meter från dåtidens bandyborg i Sandviken, Norra IP, så var det omöjligt att inte bli frälst.

Under de närmaste dryga 30 åren, från 10-årsåldern, tills jag var 42 så var jag på alla hemmamatcher, åkte i supporterbussar, arrangerade supporterresor och fick uppleva fem bandyfinaler. Ja, till och med vara hejaklacksledare en final.

Men det var omöjligt att få uppleva hur det kändes att få vinna guld.

Hur kände dom det, dom där brobergarna, örebroarna, katrineholmarna, bolticälskarna och västeråsarna som fick se solen skina i mars ideligen, som fick åka hem från Söderstadion eller Studenternas och jubla i högan sky och fira sitt lag när dom kom hem till Guldstaden?
Hur kändes det?

En fråga jag ofta ställde mig, jag som fick uppleva fem finalförluster och en satans massa kvarts- och semifinaler under drygt 30 år.

När jag stod på Studenternas en söndag i mars 1996 å precis som vanligt fick titta på när segerrusiga grönvita fans fyllde isen och skrek ut sin glädje så dök en tanke upp i mitt huvud som jag inte tänkt förut. Ska jag tvingas leva ett helt liv och inte få uppleva hur det känns att vinna ett guld?
Jag fick nästan en tår på kinden när jag tänkte att det förmodligen var sant.

Samma typ av tår jag kunde få när jag var liten och stilla i min säng under mörka kvällar insåg att mina föräldrar kanske en dag inte finns längre.

En sådan där insikt som gör så fruktansvärt ont.
Jag var egentligen inte så intresserad av själva segern, det är ju bara en bandymatch som ska vinnas. Nej, jag var bara så otroligt nyfiken på hur det skulle kännas.

Ni Villasupportrar som nu gläds åt segrarna, men fortfarande våndas ju närmare den där dagen kommer i mars. Ni kommer att få uppleva guldet, var så säkra. Blir det inte i år så kanske det blir nästa år, men väldigt mycket talar för att ni får smaka guldkänslan redan om en månad.

Det fick jag till slut också. I mars 1997 hände det. 51 år efter förra guldet 1946!
Men nästan hela matchen så trodde jag att det skulle sluta som vanligt. SAIK-Västerås inför 17 488 åskådare. 4-3 till mitt lag i paus. Otroligt jämnt.
Hasse Johansson var planens kung, gjorde alla 4 Västeråsmålen.

SAIK ledde med 5-4 i slutminuten när Hasse får på ett kanonskott för en kvittering. Pang! Ribbträffen hördes över hela Uppsala. Slutsignalen går.
Å inte en enda grönvit på innerplanen.
Bara ett myller av svartvita människor, så många jag inte trodde fanns.
Å jag fick känna hur det känns, äntligen!

Men när folk frågat mig hur det känns har jag bara kunnat svara – det går inte att beskriva!

Jag håller, som ni förstår, alltid på mitt svartvita lag, men jag unnar er i Lidköping att snart få känna hur det känns.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Vem kan vrida sig ur 0–2-underläget?

, ,

KRÖNKA I en av mina tidigare krönikor skrev jag om ett par historiska ”sanningar” som kanske ger en hint om hur det kan gå i slutspelsmatcher även i nutid. Bland annat tog jag upp det faktum att det historiskt varit mycket svårt att ta sig ur det skruvstäd som ett 2-0-underläge i matcher innebär. Nu har vi tre kvartsfinaler av fyra som är i det läget.

Hammarby-Sandviken 2-0
Edsbyn-Bollnäs 2-0
Villa-Motala 2-0

Rent historiskt kommer i bästa fall en av de tre kvartsfinalerna att kunna överleva den tredje matchen. Om man då dristar sig till att rangordna möjligheterna för de lag som nu har 0-2-underläge i matchserien så har lagen helt olika förutsättningar. Men först en titt på fredagskvällens matcher.

Villa tog en stabil seger igen mot Motala. Även om siffrorna rann iväg något så skall Motala ha all heder av den här matchen. Motala var respektlöst och ville visa sina supportrar att man inte kommer att vika ner sig på förhand mot Villa. Speciellt härligt var det att se den offensivlusta som Motala visade när matchen egentligen redan var körd.

Motala satsade allt framåt, det spelade ingen roll om en eller till och med två egna spelare satt på utvisningsbänken. Man skulle framåt och det var härligt att se. Nu räckte det inte för att skaka Villa. Det kanske hade lyckats mot många andra lag, men Villa är alltför bra. Återigen en imponerande insats med stabilitet både framåt och bakåt. Och Villaspelarna tog inte i mera än vad som behövdes, de hade full koll på matchen och motståndarna.

Edsbyn har också visat att man är numret större än Bollnäs i två matcher. Normalt brukar båda lagen vara synnerligen starka på hemmaplan, men Bollnäs låg hela tiden steget efter. Hemmalaget hade till exempel 13 hörnor och lyckades inte få någon fullträff alls. Edsbyn däremot såg ut att ha en sån kontroll som man normalt sett har hemma i bandykyrkan.

Så tillbaka till 0-2-underlägena. Jag har tagit mig friheten att gradera möjligheterna för de tre lag som nu ligger under med 2-0 i matcher.

Hammarby-Sandviken 2-0
De här två lagen har mötts i många slutspel och flera finaler. Det verkar som att hemmaplan inte har någon betydelse. I färskt minne fjolårets semifinalrysare där lagen vann varsin hemma och bortamatch innan suddenavgörandet i femte matchen. Sandviken är det lag av de tre i 0-2-underläge som har störst chans att vända på steken. Sandviken har också två hemmamatcher kvar.

Edsbyn-Bollnäs 2-0
De här två hälsingelagen känner varandra så innerligt väl. Det finns inget de inte vet om varandra. Jag ger Bollnäs viss chans att ta sig ur greppet och vända på steken, men problemet är att Edsbyn har två hemmamatcher kvar. Men om det blir fler matcher än tre så är det ingen direkt skräll.

Villa-Motala 2-0
Här skulle det bli säsongens stora skräll om Villa inte avgör hemma i tredje matchen. Det är klasskillnad mellan lagen. Jag ser tyvärr inga möjligheter för Motala att ställa till med något. Den stora chansen var att vinna hemma. Villa har dessutom två hemmamatcher kvar.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Två chanser till revansch — men bara Vänersborg stod pall

, ,

Ojojoj, vilken dramatik den här slutspelskvällen bjöd på. Och jag pratar självklart om mötet mellan Vänersborg och Västerås.
Den andra kvartsfinalen mellan Hammarby och Sandviken blev tyvärr inte alls samma gastkramning.

Men vilken vilja, fokusering och djävlaranamma Vänersborg visade i den andra kvartsfinalen mot Mesta mästarna. Trots att VSK knappade in från 4-1 till 4-3 när bara drygt 10 minuter var kvar så gjorde Vänersborg 5-3 och skaffade en ledning vi, som såg matchen, trodde var ointagligt.

Men den match där VSK viker ner sig finns inte. De grönvita gör 5-4 med bara halvannan minut kvar av ordinarie tid.
Å med en straff på 5 minuters övertid kvitterar VSK.

Här trodde åtminstone jag att det grönvita laget med så många vinnarskallar skulle avgöra i sudden.

Men det här härliga laget från Vänersborg blir inte att leka med i den här kvartsfinalen.
Juho Liukkonen klipper in en hörna i sudden death för Vänersborg, å glädjen är fullständig.

Men blir det här en tillfällig glädje för Vänersborg? Kommer Västerås att återställa ordningen och vinna med 4-1 i matcher genom en retur hemma och en säker bortaseger efter det?

Nej, jag är inte alls säker på det. Vänersborg genomförde den här matchen på ett mycket imponerande sätt. Höll spelet väl uppe, satsade framåt och jobbade som illrar i försvaret.

Jag tror det är helt öppet. Erfarenheten av tuffa slutspelsmatcher har förstås betydelse och det kan mycket väl bli VSK som avancerar till semifinal.

Men här blir det fajt ända in i kaklet. Ari Holopainen är en finne med rötterna i Varkaus. Dom ger sig aldrig utan att kriga till slutet. Oj så spännande det blir, och helt öppet.

Den andra kvartsfinalen fick en utveckling som nu pekar mot att Hammarby bryter Sandvikens fantastiska semifinalsvit. I år har SAIK chansen att nå 25 år till minst semifinal, det är ett helt otroligt rekord. Om det nu kan bli verklighet.

Men just nu är det svartvita laget en bit ifrån att lyckas med det. Tidigare har vi varit med om matchväxlingar mellan de här båda lagen där det senast förlorande laget växer som ett nytt lag till nästa match.

Det skedde inte i det här mötet på Zinken. Hammarby spelade stabilt och var inte direkt i gungning, inte ens när Sandviken kvitterade två gånger till 1-1 och 2-2. SAIK kommer inte upp i nivå. Tappar boll flera gånger på mittplan och har en obefintlig markering i försvaret vid ett par baklängesmål. Å Hammarby uppträder tryggt och säkert både framåt och bakåt.

Det här SAIK-laget har tidigare presterat på ett sätt som fått supportrarna till eufori. Men nu är laget i brygga och det krävs att de stora spelarna kliver in och tar ansvar på riktigt i ett avgörande läge.

Daniel Berlin, Christoffer Edlund, Erik Säfström, Joel Othén, Daniel Mossberg och Linus Pettersson, landslagsspelarna, behöver ta ansvar på hemmaplan på måndag.

Annars stannar semifinalrekordet vid 24 säsonger, å misslyckandet mot Hammarby blir tyvärr signifikativt med den ekonomiska fajten klubben nu är mitt uppe i.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Villa och Byn klara för semi, eller? Inte alltid så enkelt…

, ,

KRÖNIKA Det vore enkelt med snabba slutsatser av onsdagskvällens kvartsfinaler.
Edsbyn-Bollnäs 5-1 och Villa-Motala 13-2. Det blir tre enkla segrar för favoriterna.

Men då tror jag man kan vara både för tidigt ute och helt fel ute, framför allt alldeles för tidigt ute.
Varför inte använda litet historiska fakta för den här analysen?

För med historien brukar man kunna dra en del kloka slutsatser. Och att ta hjälp av historien brukar också kunna roa läsaren, ja för supporters som just förlorat den första kvartsfinalen kan det till och med ge litet råg i ryggen.

Historisk ”sanning” 1
Stora siffror i slutspel behöver inte leda till att allt rullar iväg. I fjolårets kvartsfinal Hammarby-Vetlanda hade lagen vunnit en match var inledningsvis. När sedan Hammarby tog emot på Zinken skåpade man ut Vetlanda med 11-2. Ett par dagar efteråt vann Vetlanda hemma med 7-5!

Exemplen på sådana här svängningar är många.
Det finns all anledning för både orangea bollnässupportrar och blåvita fans i Motala att tagga upp för fullt inför fredagen.

Historisk ”sanning” 2
Men Bollnäs och Motala måste nog vinna på fredag. Tyvärr finns det bara några exempel på lag som tagit sig vinnande ur en kvart- eller semifinal i 0-2-underläge. Nästan alltid går det lag som vunnit två raka också vidare.

De senaste åren har vi bara två exempel på motsatsen. 2014 tog Vänersborg en 2-0-ledning mot Västerås i kvartsfinalen. Dessutom övertygande med 9-3 borta och 5-3 hemma. Men VSK reste sig ur askan och tog tre raka med 9-5, 7-3 och 7-2.

Det andra exemplet från närtid är 2018 då Villa tog ledningen med 2-0 i matcher i semifinal mot Edsbyn. Vann 3-1 borta och storseger 8-2 hemma. Men Edsbyn, som visat sig vara bäst när det gäller förr, tog sen tre raka med 6-4, 5-3 och 5-3.

Motala började friskt mot Villa i utomhusmatchen på Isstadion i Lidköping. Men 2 snabba mål för Villa två gånger om i första halvlek gav laget det försprång det så många gånger skaffat sig i vinter.

Efter snabba 2-0 i matchinledningen reducerade Motala, men sen kom ytterligare ett 2-målsryck som gav 4-1 och då blev det aldrig spännande igen. Men, som sagt, att det rullar iväg brukar inte betyda nånting.

Men nu är det förstås Villa det gäller. Laget är så starkt att det mycket väl kan ta tre raka både i kvart och semi. Det är ett helgjutet vinnarlag. Starkt försvar, systematiskt och snabbt anfallsspel och sen bjuds man alltid på vackra mål. Precis så imponerande som vi förväntat oss.

Men jag tror Motala kan skaka Villa hemma ändå. Bara spelarna kan bli precisa och noggranna i avsluten och hålla ihop defensiven på ett tajtare sätt så kan dom skrälla, åtminstone hemma.

Edsbyn och Bollnäs i slutspel är alltid ovisst och inget är avgjort på förhand, inte ens när ett lag nu har 1-0 i matcher. Så mycket känslor som finns hos spelare och supportrar, det är så mycket vilja, stolthet och hatkärlek så energin skulle kunna värma ett större villaområde.

Det är ett som gäller på fredag. Bollnäs måste vinna. Hemma och borta är helt olika saker mellan de här lagen. Varför måste man vänta ända till på fredag?

Jo, för på torsdagskvällen väntar två andra gastkramande matcher.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: 4 minuter knäckte Vänersborg och SAIK i gungning

, , , , , ,

KRÖNIKA Det var tre lag av fyra i den första kvartsfinalserien som gick in i slutspelet med den iver och kämpaglöd som behövs. Tre lag som visade att man säljer sig dyrt och kommer att kriga varje minut.

Tyvärr visade det fjärde laget inte alls den inställningen. Sandvikens AIK var säkert förberett på slutspelet, men det såg vi inte alls. Konstigt annars när laget nu har chansen att sätta ett rekord som lär bli oslagbart i svensk bandy.
Att gå till minst semifinal 25 år i rad!

Det är helt fantastiskt att lyckas med den bedriften, om man nu gör det förstås.

När man som jag har sett laget under alla dessa säsonger, och några fler också, så har laget haft en fantastisk förmåga att ta fram extra kraft i slutspelet. De spelare som inte varit vinnarskallar från början har snabbt skolats in i ett lag som ofta blivit bättre ju längre slutspelet har gått. Och slutspelen för detta svartvita lag har alltså blivit väldigt långa.

När jag såg gårdagskvällens inledande kvartsfinal hemma mot Hammarby blev jag både oroad och besviken. Lagmaskinen har hackat förr och ändå lyft sig i nästa match. Men det fanns inget i matchen igår som visade på den glöd som krävs. Idéfattigt anfallsspel, ständiga bolltapp på mittplan och oändliga hemvändningar istället för full fart framåt. Det håller inte.

Hammarby spelar såå klokt. Ett samlat försvarsspel och bredd, djup och fart i anfallsspelet. Å längst bak, skicklige Patrik Hedberg som höll tätt på ett imponerande sätt.

Hur slutar då den här kvartsfinalen? Ja, säg det. Har förra årets semifinal lagen emellan i starkt minne. De tog en hemmavinst och en bortavinst vardera innan Sandviken i ett skälvande sudden-death-drama tog sig till final genom hörnmål av Daniel Berlin. Det kan bli fem matcher nu också, men då måste Sandviken ta fram en kämpaglöd och offensivlusta och det redan i första returen på Zinken.

Vänersborg visade att man förvaltat åttondelsspelet väldigt väl och startade kvartsfinalen mot VSK med fantasi, starkt försvarsspel och variation framåt.

Det gav 2-1-ledning en halvtimme in i matchen. Sen blir 4 minuter matchavgörande till grönvit fördel genom två spelmål av Martin Landström och ett hörnmål av Stefan Edberg. Sen visar Västerås den erfarenhet och rutin som behövs för att säkra matchen i ett tidigt skede. En mycket stabil seger för favoriterna.

Men jag tror inte Vänersborg viker ner sig redan nu. Jag tror fortfarande att laget tar minst en seger hemma i VM-arenan. Och Vänersborg måste nog göra det redan i första returen.
I annat fall blir det bara tre matcher.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Motala historiskt — till kvartsfinal som nia

,

KRÖNIKA I det gamla seriesystemet hade Motalas bandysäsong varit färdig i och med serieslutet. Men laget fick chansen med det nya upplägget.
Genomförde hemmamatchen mot favorittippade Vetlanda på ett imponerande sätt och smålandslaget hamnade i rejäl brygga.
En brygga som Vetlanda inte lyckades slita sig ur.
Det var mycket starkt av Motala.

Tyvärr fick de hjälp av en straff i ett psykologiskt läge. Philip Lennartsson stoppade effektivt Motalas ryss Klyushanov utanför straffområdet i 3-2-ledning. Lennartsson ramlar. Han har ingenstans att ta vägen när han efter det oavsiktliga fallet får bollen rullande på sig.
En av de assisterande domarna blåser direkt straff (!).

Min förvåning över domarens totala avsaknad av sunt förnuft i den situationen är mycket stor, det måste jag erkänna.
Det blev förstås en psykologisk knäck för Vetlanda när laget plötsligt behövde göra 4 mål för att få tillräcklig marginal.
Motala har med två starka insatser ändå verkligen gjort sig förtjänt av kvartsfinalplatsen.

Men till vilken nytta?
Att ens ta en matchseger mot Villa skulle bli säsongens största skräll.
Till och med peta ner Tellus hemmaseger över Sandviken till andraplatsen i skrälltoppen.

Vänersborg får ta sig an Västerås efter två hårda möten med Broberg i åttondelen. Broberg blev tia i sluttabellen, men svarade för två fighterinsatser mot Vänersborg som var klart segertippat.
Med bara litet mera flyt i avgörande stunder, hemma eller borta, hade Broberg gett slutspelet tre hälsingelag. Som i gamla goda slutspelstider.
Men Broberg kan höja sig ytterligare en nivå nästa säsong, tror jag.

Vänersborg hade en stor press på sig och får, sett över hela säsongen, ändå ses som ett
rättmätigt slutspelslag. Men, precis som Motala, får Vänersborg det tufft i kvartsfinalen.
Mesta mästarna kommer att ta sig till semifinal, men med rätt inställning kan kanske Vänersborg knipa en matchvinst på hemmaplan, men mer blir det inte.

Kjell Anderstedt

Nyberg: Slutspelstider — den bästa av tider

, ,

KRÖNIKA I begynnelsen fanns inte slutspelet. Den första SM-finalen i bandy spelades för 112 år sedan (!). Den 17 mars 1907 möttes IFK Uppsala och IFK Gävle. Uppsala kamraterna vann med 4-1 efter ledning i paus med 2-0. I det vinnande laget ingick den legendariska Sune Almqvist. Finalen spelades vid Boulognerskogen i Gävle.

Fram till 1931 fanns inget seriespel i svensk bandy. Finallagen utsågs kortfattat genom cupspel. Ett cupspel som år till år såg mycket olika ut.

När seriespelet infördes delades allsvenskan in efter klassisk modell: En norr- och söderserie. De två seriesegrarna gick därefter direkt till final. I den första finalen efter denna seriemodell vann AIK med 4-3 över Karlstad-Göta — inför nästan 10 000 åskådare.

1940 infördes fyra grupper i allsvenskan och därmed fanns fyra seriesegrare som gjorde upp i semifinaler med dubbelmöte om finalplatserna.

Tre år senare återgick man till norr-söder-modellen och semifinalerna försvann. Från 1957 och några år framöver spelades även en match om 3:e pris mellan de näst bästa lagen i respektive serie.

Men ordningen att de två seriesegrarna gjorde upp i final fortsatte ända till 1963 då semifinalerna åter togs upp. Men redan året därpå införde bandyförbundet slutspel för första gången i svenska bandy.

1964 hade allsvenskan delats upp i tre avdelningar. Förutom norr och söder fanns även den ”centrala” serien. Från dessa tre serier sållades 6 lag fram till ett slutspel. I slutspelet delades lagen upp i två grupper där alla mötte alla inom gruppen. De två bästa lagen möttes sedan i final.

Broberg vann den första efter ett slutspel. De gula från Söderhamn vann över Hammarby och Lesjöfors i gruppspelet och slog till slut Skutskär, efter omspel, i final.

Säsongen 1964/65 infördes dubbelmöten i grundserien, med 14 omgångar. Därefter spelades ett slutspel på samma sätt som tidigare år. Året därpå övergav man den 3-delade serieindelningen och återgick till enbart norr och söder. Nu spelades hela 18 omgångar där de fyra bästa lagen i respektive serie gick till slutspel. Slutspelet spelades i gruppform på samma sätt som tidigare, men nu med 4 lag i varje grupp, enkelmöten. Gruppsegraren till final.

Under 60-talet började slutspelsdramatiken att växa fram. Bandyn hade hittat ett format som lockade publik och som tilltalade media.

1969 togs gruppspelet i slutspelet bort och kvartfinaler infördes efter den modell vi känner igen idag. Någon lottning av slutspelet förekom ännu inte, utan ettan i norr mötte fyran i söder. Ettan i söder mötte fyran i norr och så vidare.

I mitten på 70-talet infördes lottning av slutspelet och därmed kunde till exempel tvåan i norr ställas mot tvåan i söder redan i kvarten. Lottningen var dock styrd så att norrlagen alltid skulle möta ett söderlag i kvartsfinalen.

I början av 80-talet utökades kvartfinalerna till att spelas i bäst av fem matcher. Vägen till en final kunde nu innebära hela åtta slutspelmatcher. När nu slutspelet började bli tidsmässigt längre började verkligen begreppet slutspelstider att sätta sig. Länge hade slutspelet genomförts under ungefär två veckor, nu i över en månad.

Indelningen med norr och söder serie fortsatte in på 2000-talet, men serien delades tids nog upp i en elitserie och en nedflyttningserie som haft många olika namn. I denna elitserie gick någon säsong sex av åtta lag till direkt till slutspel. Grundformen fanns dock kvar – åtta lag gjorde upp i slutspelet.

Fortfarande ingick lottning i slutspelet men seedning som styrde lottningen började nu införas.

Numera finns en rak elitserie och sedan några år är lottningen av slutspelet borta. Istället har ”val av motståndare” införts. En betydligt sportsligare modell än lotten, men möjligen ger modellen de bättre lagen lite väl stor fördel än tidigare. Slutspelsskrällarna och dramatiken försvinner möjligen lite när vi på förhand kan rita upp slutspelet.

När bandyslutspelet börjar är det som om vissa lag har en växel till att lägga i. Eller kanske är det spelarna som höjer sig ett steg. Rutin är hårdvaluta och spelare som tidigare under säsongen varit osynliga träder nu fram. Tempot höjs, farten ökar, närkamperna blir lite hårdare, det käftas och skriks både på planen och från läktaren.

Varje mål är viktigt i slutspelet. Publiksiffrorna ökargivetvis också. Det är stämning på läktarna. Det finns supportrar som tar semester i månadskiftet februari-mars för att kunna åka på bortamatcher. Vinner favoritlaget firar man segern duktigt. Förlorar klubben dränker man sorgen rikligt.

Årets slutspel har nyheten i åttondelsfinaler som avgörs i två matcher. Lite ”random” efter en lång serie, men kanske nödvändigt för att hinna med ett långt slutspel.

Gissar att denna nyhet kommer att få svårt att överleva, men jag hoppas förbundet låter åttondelarna få hänga kvar några år innan de utvärderas.

Välkommen sköna slutspelstid.

Appropå åttondelen; Motala tycks gilla formatet och knockade alltså Vetlanda i två raka. Känns som att IFK lyckats hitta formen samtidigt som smålänningarna tappat sin.

Gissar att Villa planerat spela sin kvart inomhus i Hydro Arena. Nu blir det till att åka norrut för att ta sig till utomhusmatch i Motala. Men gissar att Villa tar kvarten med 3-0.

Mer väntat då att Vänersborg slog ut Broberg. Hälsingarna har som bekant fått säsongen förstörd av skador och slutspel har inte heller varit Brobergs melodi under senare år.
Vänersborg kan om man når högsta nivå ge VSK rejält motstånd. Tips fem matcher, men grönvit seger.

Svante Nyberg

Wikström: Vilka som vinner? Enkelt…

, ,

23 mars 2019.
En lördag.
Ingen vanlig lördag
För oss bandyvänner ett heligt datum.
Då får inget annat bokas.
Skippa släktkalas.
Skippa skidåkning , såväl utförs som slättförs.
Alla ska till Uppsala.
Alla.

Vi ska stå på Studenternas läktare och trivas i Bandyfinalens atmosfär.
Oavsett vilken klubbfärg som ligger oss närmast om hjärtat.
Vi ska alla se till att bevara det, idag, unika med en final.
En final.
Inte tre.
Inte fem, sju, elva eller något annat trams.
En.

Förutom att alla vi bandyvänner ska dit så är det två lag som också ska dit.
Blir lite tråkigt annars.
Vilka blir det då månne?

Alla säger Villa/Lidköping.
Allt annat är en sensation i klass med Sergey Bubkas tre rivningar på måttlig höjd i OS 1992 i Barcelona.
Varenda människa hade lastat in pengar på guldmedalj till den ukrainska fantomen.
Det visade sig att även en fantom kan vara mänsklig.

Kan då dessa blåklädda herrar från Lidköping visa sig mänskliga och gå på en pump?
Ja, visst kan de det.
Någon enstaka under resan mot Uppsala kan de säkert stöta på.
Men att det skulle stjälpa deras väg tror jag icke.

Dessutom vill jag nog påstå att detta Villa är landets bästa bandylag.
Vinner man World Cup och går genom en hel grundserie med endast fyra tappade pinnar och plus etthundrafjorton i målskillnad, då är det liksom inget snack.

Många belackare må tala om att Villa inte kan vinna.
Jag kan tycka den här säsongen visar annat.
Men.
Nu ska de traggla sig hela vägen fram till Studenternas läktare.
En lite marig väg.

Först väntar vinnaren av åttondelsfinalen mellan Vetlanda och, vinterns överraskning, Motala.
Jag tror på ”Nille” och Vetlanda.
Således kvartsfinal mellan Villa och Vetlanda.
Känns som att de blåa tar hem den kampen.
Och då väntar semifinal mot……

Det här kommer bli en häftig kamp.
Känns som slutspelets fränaste.
Heta bataljer i Hälsingland.
Hade varit rätt häftigt att styra Skodan fram och tillbaka mellan Edsbyn och Bollnäs för att följa den kvartsfinalen.
Fullständigt oviss.

Men med hot om Håkan Hellström på hög volym så måste jag avge ett tips.
Ööööh……eeehh…..okej, Edsbyn.

Och då har vi alltså Villa och Edsbyn i semifinal.
Garanterat jämnt.
Men Villa får ta bussen till Uppsala.

Vilka blir då det andra laget att beträda Studenternas isyta?

Elitseriens tvåa Västerås SK har valt att möta segraren i åttondelsfinalen Broberg/Söderhamn och Vänersborg.

Broberg som denna vinter har drabbats av bandygudarnas vrede då de haft skador, avstängningar och slut kaffe i omklädningsrummet kan få det lite marigt mot Emil Viklunds Vänersborg.
Därför sätter jag IFK som knappa, mycket knappa, favoriter.

Västerås möter alltså IFK Vänersborg i kvartsfinal.
Där Micke Carlsson lotsar sina grönvita adepter vidare till semifinal.

Den andra kvartsfinalen på den halvan är en riktig oviss affär.
Sandviken gör upp om semifinalplatsen med Hammarby.
Bajen som senast föll tungt som ett stenblock.
Förvisso lite obetydlig match, men 3-13 i baken mot Villa är icke godkänt.

Kan stockholmarna resa sig?
O ja, men knappast rubba tunga Saik över fem matcher.
Sandviken till semi.

Då har vi ett svartvitt lag och ett grönvitt lag där.
Två tungviktare.
Två bisonoxar som gör upp på savannen.
Ska visa sig störst, bäst och vackrast.
Saik har massor av revanschlusta inom sig.
Man har finalen ifjol för ögonen.

Jag har, på plats, sett alla finaler sen 2011 och endast en utan detta Saik på ena halvan.
Kommande tror jag blir den andra.
VSK som missat bussen till finalen två år i rad efter guldjublet på Tele2, 2016, då man besegrat Villa med 5-2 är väldigt sugna på final.

En svårstoppad grönvit tung pjäs som maler ned Sandviken.
Kan dock bli tal om fem tuffa bataljer där ute på savannen.
Så till finalarenan i Östra Aros går Västra Aros.

Så lördagen den 23 mars går vi längs Fyrisån, genom Stadsparken, fram till Studenternas för att se Bandyfinalen för säsongen 2018/2019 mellan Villa/Lidköping BK och Västerås SK.
Det lär bli åka av.

Vilka som vinner?
Enkelt.
Det lag som gör flest mål.

Vi ses i Uppsala.

Stefan Wikström

Nyberg: Tre ämnen har dominerat årets säsong

, ,

KRÖNIKA Tre omgångar kvar av elitseriens grundserie. Därefter det efterlängtade slutspelet. Tabellen bjuder inte på några stora överraskningar, undantaget är Sirius som ligger högre upp än väntat.

Tre ämnen har dominerat årets säsong:

Var är publiken? Dålig ekonomi och ett antal otäcka skador. Värst drabbad är kanske Daniel Välitalo.
Publikkrisen är inget nytt — bandyn har sakta tappat, men när det börjar eka tomt Göransson arena i Sandviken är det inte kul.

Klubbarna med dålig ekonomi skall bli mycket intressant att följa efter säsongen. Allt från konkurs till staus quo är faktiskt möjligt. Den som lever får se.

Skadorna — är det tillfälligheter eller vad beror det på att det har varit ett flertal huvudskador denna säsong? Jag vägrar tro att någon skadar en motspelare med flit. Bandy är ett snabbt spel och kollisioner i hög fart när man inte är beredd är farliga.

Villa-Lidköping vinner som väntat grundserien. Jag var lite besviken på Villa första halvan av serien. Med det spelarmaterialet västgötarna har borde man ha presterat bättre tyckte jag. Men efter jul har Villa höjt sig ett steg och nu känns man nästan oslagbara. Att Villa spelar final utgår jag ifrån — allt annat är ett misslyckande.

SAIK, Edsbyn och VSK gör sannolikt upp om platserna under seriesegrarna. SAIK har bästa utgångsläget men kanske tuffast avslutning. Hammarby och Bollnäs måste höja sig rejält om de skall kunna bli mer än kvartsfinal.

Årets nyhet med åttondelsfinaler är alldeles för tidigt att utvärdera. Jag hoppas att bandyförbundet låter det vara kvar under några år. Då kommer det nog ge sig naturligt om de ska vara kvar eller är överflödiga.

Bland de lag som kommer att spela åttondelsfinaler hittar vi året positiva överraskning Sirius och även årets besvikelse i Broberg. Den senare kan skylla på osannolikt många skador men jag ger ändå Söderhamnslaget underkänt. Sirius däremot har satt nageln i ögat på många experter denna säsong.

Vetlanda har gjort en fullt godkänd säsong. Minns nu hur olyckskorparna under sommaren talade om kollaps. Talangfabriken Vetlanda reste på sig och spelade vidare.

I botten ser det ut som att nykomlingen Falun når målet att ta sig till kval. Jag gissar att man får med sig Frillesås till kvalet. Hallänningarna plockar förmodligen några poäng på hemmaplan och håller undan för Tellus. Sagan Tellus skulle därmed kunna vara över. Lite tråkigt då Tellus verkligen synts och hörts under de tre åren i elitserien.

Guldet? Ja, med Villa som ett finallag ser jag föga överraskande tre möjliga finalmotståndare. SAIK, Edsbyn och VSK. Slutspelslottningen eller valet av motståndare påverkar givetvis. Edsbyn smyger ständigt under radarn. Det känns som det är ”Byns” taktik att ligga lite lågt under serielunken för att under slutspelet blomma ut. Ingen dum strategi i så fall. Edsbyn i final smakar lite guld.

Sandviken har haft en jobbig säsong vid sidan av planen. Kanske har SAIK mist lite av guldskärpan? Men skulle de trots allt stå där på Studenternas den 23 mars gissar jag att de inte vill åka av isen två år i rad som förlorare.

VSK och final är alltid något speciellt. Mesta mästarna är oftast som bäst när de har guldvittring. Så oavsett motståndare — det blir en svår nöt för Villa, var så säker.

Allsvenskan då? Åby/Tjureda ser ut att göra en ”Frillesås”. Åby har ett mycket bra läge att vinna serien och gå upp i elitserien. Smålandsklubben tycks ju dessutom vara en förening som är ovanligt stabil och ekonomisk hälsosam. Licensnämnden behöver inte beställa biljett till Åby. De övriga lagen som slåss om de viktiga kvalplatserna blandar och ger.

Flera av lagen är märkligt ojämna i den allsvenska serien. En serie som är så intressant just därför att den är så jämn och oviss. Nässjö har visat fin form senaste veckorna och mitt tips blir därför AIK och Nässjö till kval.

Om det skulle gå så att Ljusdal missar kvalet även detta år är det självklart både ett misslyckande och en stor besvikelse för LBK. Underkänt får Tillberga som riskerar få kvala sig kvar. Plus i allsvenskan till nykomligen Rättvik som ser ut att klara nytt kontrakt.

Svante Nyberg

Tillman: Hoppas detta bandy-VM tar slut så snabbt som möjligt

,

KRÖNIKA Efter att B-VM har varit igång några dagar är det nu dags för de ”stora” nationerna att kliva in i världsmästerskapet då A-VM startar på lördagen.

Och till de större nationerna räknar jag in Sverige, Ryssland, Finland och Kazakstan för som jag ser på det hela har inte några andra länder med detta att göra vad gäller placeringarna 1-4.

Holland, USA, Tyskland och Norge är enligt mig bara utfyllnadslag som de stora länderna kommer krossa i en kommande kvartsfinal.

Tyvärr finns det mycket likheter mellan världsmästerskapen i bandy och innebandy då man i båda sporterna ganska enkelt kan gissa sig fram till vilka fyra lag som kommer att ta sig till semifinal och även vilka lag som därefter kommer ställas mot varandra i en final.

Utvecklingsmässigt tror jag att det kommer fortsätta vara på det här viset inom dessa två sporter under en längre tid framöver och kanske är det just den klena konkurrensen som gör det så svårt för dessa två sporter att till exempel bli en OS-gren?

A-VM i bandy kommer i alla fall att inledas med en högst troligt kommande final då Sverige och Ryssland ställs mot varandra i den första gruppspelsmatchen imorgon. Den här matchen handlar om att försöka få igång sitt grundspel, slipa på lite fasta situationer och samtidigt sätta sig i förarsätet för en kommande final.

Jag tror att hela gruppspelet kommer handla om det ovanstående då det sedan gäller att vara som bäst när det gäller, och det blir i en semifinal för Sverige och Rysslands del eftersom att de nu kommer att placera sig som etta och tvåa i gruppen vilket gör att de slipper spela kvartsfinal.

Sedan får vi se hur semifinalerna blir men oavsett så tror jag att både Sverige och Ryssland vinner sina semifinalmatcher och länderna ställs mot varandra i en final. Det kan tyckas konstigt att jag är så självsäker när jag skriver detta men det skall mycket till om det nu inte blir dessa två nationer i final då Sverige och Ryssland är en klass för sig om de presterar på topp.

Vilket land som står som världsmästare är desto svårare att gissa. Man ska som sagt inte väcka en rysk björn som sover för då kan det gå väldigt illa. Å andra sidan tror jag att Sverige är riktigt revanchsugna efter förra årets finalförlust, och med hemmapublikens stöd så tror jag att Sverige står som slutsegrare i detta VM.

För egen del hoppas jag att detta VM tar slut så snabbt som möjligt då jag inte är något större fan av att bandy-VM spelas samtidigt som när man är inne i slutskedet av grundserien här hemma i Sverige. Nu vet jag att det blir ändringar längre fram, och det kanske är fler än jag som är glada för detta?

Jag tycker att det är mer intressant och spännande att följa den inhemska bandyn där man inte riktigt fullt ut kan sia om utgången vare sig i grundserien eller i ett slutspel än vad det är i ett mästerskap, där jag med 100 procents säkerhet vet vilka länder som spelar semifinal och där jag med 98 procents säkerhet vet vilka länder som sedan kommer spela VM-final.

Med detta sagt så ser jag fram emot de sista omgångarna i elitserien samt ett kommande intressant slutspel där allt kan hända.

Joakim Tillman

Tillman: Hammarby var riktigt uddlöst

,

KRÖNIKA Efter att ha fått bevittna några bandymatcher under julledigheten så var det dags igen på onsdagen.

Jag valde att följa Hammarby mot Sandviken, och oj så fel ute jag var i mitt förhandstips när jag trodde att Hammarby skulle vinna över Sandviken.

Istället fick jag se ett Sandviken som nollade Hammarby på Zinkensdamm i perfekta yttre förhållanden framför ögonen på 2091 personer.

Man kunde ganska tydligt se att Sandviken hade bestämt sig för att spela ett kompakt försvarsspel med många spelare runt det egna straffområdet vilket gjorde det mycket svårt för Hammarby att ta sig igenom och skapa några riktigt vassa målchanser. Och när man väl lyckades ta sig igenom så hade man ingen vidare fart under skridskorna vilket gjorde att Sandviken lätt kunde vinna tillbaka bollen.

Jag tycker faktiskt att Hammarby var riktigt uddlöst i den här matchen, man såg ointresserade ut i många situationer och felpassningarna duggade tätt vilket ledde till att Sandviken många gånger kunde komma i vassa kontringar. Och hade man nu inte haft en landslagsaktuell målvakt så tror jag att siffrorna hade kunnat blivit ännu större.

Nu får vi väl se om Svenne Olsson väljer att ta ut Hammarbymålvakten Patrik Hedberg ändå i sin slutgiltiga VM trupp? Hedberg slåss ju bland annat mot Sandvikens målvakt Joel Othén som gjorde en strålande insats, vilket resulterade i att han fick hålla nollan och säkerligen stärkte sina aktier till att komma med till VM.

Några andra spelare som fanns med på planen som jag är rätt övertygad kommer komma med till VM är Sandvikens Erik Säfström, Daniel Berlin och Christoffer Edlund. Detta är ingenting som jag lägger till grund på efter denna match utan jag anser att dessa spelare är givna i en VM-trupp med tanke på vilka kvaliteter dom besitter.

I Hammarby tror jag att Christoffer Fagerström kommer att bli aktuell för VM, han besitter också en hel del kunnande och var dessutom en av få spelare i Hammarby som verkligen försökte hitta på någonting i matchen. En annan spelare som var bra var Jesper Jonsson som även han finns med i VM-snacket. Dock tror jag inte att han kommer att finnas med när den slutgiltiga VM truppen presenteras på grund av att det helt enkelt finns bättre spelare att tillgå på hans position.

Oavsett om Jesper Jonsson kommer spela VM eller inte så kommer han tillsammans med Fagerström att behöva fortsätta prestera på topp i Hammarbytröjan om nu laget ska ha någon chans att ta sig längre i ett kommande slutspel.

En annan sak som slog mig när jag tittade på matchen ikväll var att Stockholmspubliken hördes alldeles för lite. Jag är van att höra Hammarbyfans sjunga och skrika på sitt lag när de ligger under i en match för att få spelarna att hitta det där lilla extra som krävs för att vända ett underläge till seger.

Dock tror jag faktiskt inte att det hade hjälpt då Sandviken gör en riktigt bra match både offensivt och defensivt och vinner matchen helt rättvist. Men det kommer säkerligen att hjälpa Hammarby till andra segrar i slutfasen av grundserien samt i ett kommande slutspel.

Joakim Tillman

Tillman: Kommer bli tryck på läktarna i Lidköping

,

KRÖNIKA God fortsättning på det nya året till er alla bandyvänner runt om i Sverige. Lika snabbt som julmaten slank ner och tomten försvann, lika snabbt känns det som att grundserien nu börjar närma sig sitt slut. Det återstår inte alltför länge innan slutspelet inleds i elitserien.

På onsdagen är det en rad högintressanta matcher i elitserien och otroligt viktiga poäng står på spel.

Edsbyn—Broberg

Efter att Broberg i söndagens omgång lyckades spela oavgjort mot ett formstarkt Vänersborg ökade deras chanser till att ta poäng i detta hälsingederby någorlunda. Men ska man kunna ge Edsbyn en match så krävs det att hela laget presterar på topp därför att man möter ett ”Byn” vars formkurva pekar rakt uppåt. Edsbyn har verkligen fått fart på grejerna igen, och nu har man även fått en Tuomas Määttä i kanonform. Kanske läste han min tidigare krönika där jag nämnde att han inte flyger fram lika ofta som tidigare?
Mitt tips blir att Edsbyn vinner med 7-3.

Vänersborg—Bollnäs

Den här matchen blir en så kallad ”sexpoängsmatch” då det i skrivande stund bara skiljer tre poäng mellan dessa två lag som slåss för en kvartsfinalplats med fördel för Bollnäs. Vänersborg hade inför söndagens omgång tre raka segrar och jag var ganska säker på att man skulle besegra Broberg på bortaplan också, men så fel jag fick eftersom att matchen slutade 5-5 efter att Vänersborg kvitterat på övertid. För Bollnäs del var det en mycket viktig seger mot Vetlanda i söndags med tanke på att man omgången innan dess åkte på pumpen nere i Lidköping när man förlorade med hela 0-8 mot Villa. Jag tror att den här matchen blir så jämn som den bara kan bli och det kommer att sluta med att Vänersborg och Bollnäs delar på poängen. Mitt tips: 4-4.

Vetlanda—Tellus

Vetlanda kommer till den här matchen med en nedåtgående formkurva då man har inkasserat fyra raka förluster. Dock tror jag att den kurvan har vänt sig uppåt igen efter den här matchen mot Tellus, för om Vetlanda hittar tillbaka till det spel som har gett laget segrar tidigare under säsongen så ser jag inte att Tellus ska kunna rubba dem på hemmaplan. Samtidigt har Tellus imponerat på mig i vissa matcher och de kommer säkerligen att bjuda upp till dans men jag tror i alla fall att det blir Vetlanda som vinner matchen med uddamålet, 5-4.

Villa—Västerås

Tabellettan Villa-Lidköping tar emot tvåan, Västerås, på hemmaplan i en ren seriefinal. Snacka om att det kommer bli tryck på läktarna i Lidköping. Jag tror tyvärr att åskådarna till en början kommer att få se en tillknäppt match där inget av lagen vågar göra några misstag. Men när väl det första målet infaller kommer matchen att öppna upp sig och det blir en bra tillställning både på läktarn och på planen. Och ska nu Västerås ha någon som helst chans att gå förbi Villa i tabellen så tror jag att man måste vinna den här matchen. Men med tanke på hur Villa har presterat i de senaste matcherna så tror jag att man med publiken i ryggen och flera spelare med toppform även kommer att vinna hemma mot Västerås. Mitt tips blir att Villa vinner den här seriefinalen med 6-3.

Frillesås—Sirius

För Frillesås del har och handlar varje match om försöka kriga till sig flera poäng än sina motståndare som man har närmast sig i tabellen. Nu ligger nykomlingarna sist i elitserien och om det inte ska bli ett respass direkt ner i allsvenskan så måste poängen börja trilla in på kontot. Nu är det Sirius som står för motståndet och jag ser inte att det skulle vara någon omöjlighet för Frillesås att kunna vinna den här matchen eller i alla fall ta poäng. Det som talar emot är att Sirius har vunnit varannan match nu under några omgångar och deras senaste match slutade med förlust. Med detta sagt tror jag att Sirius vinner med 6-4.

Motala—Falun

Här har vi ytterligare en ”sexpoängsmatch” i denna omgång när Motala ska ta sig an Falu BS på XL Bygg Arena. I skrivande stund skiljer det fyra poäng mellan lagen med fördel för Motala som i dagsläget ligger på den där elfte platsen i tabellen som innebär att om man hamnar där när alla seriematcher är spelade har man spelat klart för säsongen. Motala kommer till den här matchen med ett bra självförtroende efter att man spelade 3-3 mot SAIK uppe i Sandviken i söndags kväll. Falun åker ner till Motala med två raka förluster i protokollet och som jag ser på det hela kommer man även i den här matchen få det väldigt tufft att få med sig någon poäng när slutsignalen ljuder. Jag tror att Motala vinner matchen med 5-3.

Hammarby—SAIK

Både Hammarby och SAIK har det riktigt jobbigt ekonomiskt vilket har resulterat i att man har sagt upp alla sina spelarkontrakt. Detta tror jag har satt sina spår hos väldigt många spelare och jag kan förstå att det snurrar en hel del där uppe i huvudet just nu. Förhoppningsvis kan spelarna nu vara professionella nog och släppa detta resten av säsongen och lägga fokus på det sportsliga. För om man nu bortser från det negativa och ser till det sportsliga så brukar matcherna mellan Hammarby och Saik oftast innebära bra bandy med mycket mål och heta känslor. Jag tror på en fartfylld match med öppna spjäll vilket gynnar Hammarby bäst och därför tror jag även att de vinner matchen med 7-5.

Joakim Tillman

Wikström: Nu visar vi att annandagen tillhör bandyn

,

Annandagen.
Klingar gott i ett bandyhjärta.

Julklappar för obegripliga summor har delats ut och ligger nu på diverse auktions- och säljsajter.
Frosserierna kring julmaten börjar avta.
Akutmottagningarna jobbar för högtryck med hjärt- och kärlåkommor till följd av detta frosseri.

Själv är jag oerhört kluven.
Samtidigt som jag kan älska varenda sekund av att se mina barnbarn tindrande öppna sina julklappar så mår jag illa vid tanken över alla de stackare far illa under denna högtid.

Men just annandagen med all sin prakt och bandymatcher är för mig enbart glädje.
Sen ska ju ingen heller glömma bort vem som har namnsdag den dagen.
Edberg.
Schwarz, (Nej, Gud har inte namnsdag)
Borås Bandys nye tränare Nordén.
Säkert någon mer också.

Bandyn då.
Efter en höst och december med högljudda klagosånger om minskad publik och ekonomiska bekymmer så tycker jag vi gör något åt det.
Ju mer vi sitter hemma på soffan och klagar desto mer skrattar övriga idrottssverige mot oss.
Av förakt.

Men nu jäklar!
Nu glömmer vi alla svarta rubriker.
Vi glömmer kassörerna som står och sjunger julsånger utanför bygdens butiker med sparbössan på marken.
Nu ska vi visa att annandagen tillhör bandyn.
Lirarnas sport.

Om vi börjar med oss själva.
Inget drönande i soffan.
På med långa kalsonger och varma skor.
Ut på drivorna eller in i en hall.
Vilket som.
Och så förklarar vi för de ovetande hur vacker sport vi har.
Kanske vi får med oss en extra.
Det blir rätt många.

Vad ska då vi och de, hittills, ovetande se?
Eftersom Kalix spelar långt hemifrån (AIK) så ska jag ta mig till den ort där min fabrik ligger.
Karlsborgsverken, som den heter i postnummersammanhang.
Karlsborg som folk säger.
Väl där ska jag se hemmalaget Karlsborg BK ta sig an Haparanda SKT i ”världens bästa div1”
Jag kommer då sakna mitt blåvita Nyborgs SK.

I Elitserien bjuds det också på en del delikatesser.
Inte i klass med KBK-HSKT men ändå delikatesser.

De två som känns hetast är väl ändå:
Bollnäs-Edsbyn och Vänersborg-Villa.

Biljettförsäljningen i Bollnäs går som en raketuppskjutning.
Full fart rakt upp i höjden.
Lär bli en folkfest av hög klass där.
Prestigen glöder i de bägge lagen.
Bilköerna på väg 301 ringlar likt en skallerorm.
Helt oviss utgång i matchen.
Hemmaplan gör att vågen väger över lite i hemmalagets fördel.
Men bara med enstaka gram.

Trafiken kommer även ligga tät de sex milen mellan Vänersborg och Lidköping.
Publikfest i en hall.
Som vanligt bär Villa säcken med favoritskapet men IFK är luriga där i sin borg.
Nyblivne pappan Emil Viklund kan ställa till det för gästerna.
Stort grattis Emil!

Ska Tellus rubba Hammarby?
Tja, varför inte?
Kunde de välta stora Saik så.
Men Bajen får nog stå som favoriter.

I skrivande stund står Västerås SK högst upp i tabellen.
De ska dock möta Hammarby på Zinken innan det drar ihop sig för annandagsbandy för västmanlänningarna.
Väl där och då står de för värdskapet då Motala kommer på besök.
Ett Motala som med näbbar och klor håller sig kvar i linan ovanför kvalträsket.
Åker till Bollnäs innan de tar sig an VSK.
Så på annandagen får Västerås r gälla som favoriter.

Långt ner i landet.
I Vetlanda.
Nyss tillbaka i spel efter krånglande rygg och med två dagar innan hans tjugoåttonde födelsedag får Niklas Gälman åka bort julmaten i en match mot Frillesås.
Sätter en liten peng på ”Nille” och hans småländska kumpaner.

En tuff kamp i seriens nedre regioner utspelas på anrika Studenternas.
Blåsvarta hemmalaget Sirius gästas av ”Bempas” förening, Falu BS.
Viktiga pinnar på spel.
Svårtippat men jag tror hemmaplan avgör till uppsaliensarnas fördel.

Broberg har hittills inte fått något att stämma som de tänkt sig.
Nionde plats är nog lite under deras målsättning.
Nu en tuff uppgift mot ett Saik som blivit bespottat i media.
Spelarna knyter näven i fickan och tar nog med sig två poäng hem till sin 156-åriga hemstad.
En tvåa på tipset alltså.

Det var Elitserien det.

Vad står för dörren i Bandyallsvenskan denna bandyns högtidsdag då?

Omöjligt att tippa resultat i den här serien.
Alla vinner mot alla och alla kan förlora mot alla.
Det är bara Andreas Lysell och hans gula kompanjoner i Åby/Tjureda som aldrig förlorar.
Går igenom serien som uppretade tjurar.
Annandagen fördrivs i Lidköping och match mot Christoffer Norins Laik.
Spännande och ovisst.
Kanske smålänningarna får vinterns första nollpoängare här.

En annan tuff match går av stapeln i Trollhättan.
Bäst i väst står på spel.
Kexfabrikörerna från Kungälv tittar in i Slättbergshallen.
Vem som vinner?
Omöjligt att förutspå trots glaskula och kortlek.

AIK får besök av mitt lag.
Hjärtat säger bortavinst.
Hjärnan säger………hemm…bort…kryss….
Äh, vi går vidare.

Daladans i Borlänge.
Hemmalaget P&L vinner dansen och kamraterna från Rättvik får slokörade åka hem.

I Fagersta bör topplaget Ljusdal dra längsta strået.
Hemmahjältarna VIF har haft en tung första hälft av serien.

I Lennart Hylands Tranås ställs hemmalaget BoIS mot rivalerna från Nässjö.
Evigt unge ”PG” Thulin och hans mannar i NIF åker hem i den småländska annandagskvällen med ett segerleende.

I Karlstad går en helt oviss kamp av stapeln.
Boltic och Örebro gör upp.
Kan sluta hur som helst.
Och lär också sluta hur som helst.

Katrineholm är en klassisk bandyort.
Många fina namn har representerat klubben genom alla år.
Bland annat Kalix Bandys eminente Nils Wikström har haft Backavallen som hemmaplan.
Till denna arena kommer på onsdag TB Västerås.
Själv blir jag än gråare i håret i funderingar om matchens utgång.
Om jag kan bli gråare?
Host…..mnjaa

Ska tilläggas att det spelas en del allsvenska matcher helgen innan jul så förutsättningar och tabelländringar kan inträffa efter det att jag skrivit detta.

Till näst sist.
Matchen jag ska bevittna.
Karlsborg mot Haparanda.
På Bruksvallen, ett frislag bort från min fabrik.
Har jag tur kanske jag känner en doft.
Grundtips: Etta.
Lämnas ogarderad.

Till sist.
Jag vill passa på att önska er alla en riktigt God Jul.
Ta hand om er och era nära och kära.
Ta allt med måtta och masa er ut på en bandyarena på annandagen.

God Jul.

Stefan ”Sargvakten” Wikström

Tillman: Annandagen — en stor dag för bandyälskare

,

En ”annan” dag knackar på dörren och för bandyälskare är detta en stor dag. Julmaten har knappt hunnit lägga sig till rätta i magen förrän bandyn drar igång igen två dagar efter julafton.

Det är dags för den klassiska annandagsbandyn runt om i Sverige, när alla fjorton lagen spelar på samma dag, när många heta derbyn väntar och när man förväntar sig en extra publiktillströmning på de flesta arenorna.

Den extra publiktillströmningen brukar ofta bero på att det är flera människor som kommer ”hem” till jul och att man då traditionsenligt går och ser på bandy tillsammans med släkt och vänner under annandagen.

Tyvärr kommer jag själv inte kunna vara närvarande på någon arena denna annandag då jag är på resande fot hela dagen. Därför hoppas jag att Sveriges Radio har placerat ut sina reportrar där det spelas bandy denna dag så att dom kan hålla mig underrättade om vad som händer och sker i alla de sju matcherna som spelas under annandagen.

Vetlanda-Frillesås

Den sydligaste matchen hittar vi nere i Småland där hemmalaget Vetlanda tar emot Frillesås. Här tror jag att det kommer bli ett ställningskrig in i det sista där båda lagen vägrar vika ner sig för att inte gå poänglösa från matchen. Trots att jag ser en tight match framför mig så tror jag ändå att det blir Vetlanda som står som segrare. Mitt tips: 3-2

Vänersborg-Villa-Lidköping

Efter att Vänersborg lyckades stjäla en poäng i Lidköping när lagen möttes där tidigare i vinter så lär ju Villa vara rejält sugna på att göra det samma i den här matchen. Jag tror att det kommer bli en match med högt tempo och mycket känslor inblandade, precis som det skall vara i en annandagsmatch. Jag tror att Villa får sin lilla revansch här och kommer åka hem till Lidköping med två poäng på kontot efter att ha segrat med 6-3.

Bollnäs-Edsbyn

Klockan 17.00 när den här matchen startar kommer hela Sävstaås att gunga på grund av att Bollnäs Flames och Edsbyns Red Farmers hoppar i otakt till varandras hejarramsor. Trycket kommer bra grymt på läktarna så det ska mycket till om man som spelare inte får tryck under skridskorna en sådan här kväll. I det första mötet lagen emellan den här säsongen vann Bollnäs med 5-3 på Ön, så dom har ett litet övertag på Edsbyn innan matchen börjar. Men räkna med att Edsbyn inte kommer vika ner sig så lätt denna gången. Jag tror dock att lagen kommer att få dela på poängen efter att matchen slutat 4-4.

Broberg-Sandviken

Här får Broberg verkligen hoppas på att människorna i Söderhamn sluter upp och tar sig till Helsingehus Arena denna annandag. För är det något lag som behöver lite extra stöd från läktaren just nu är det Broberg, efter sin knackiga säsongsinledning. Dock brukar Broberg bjuda på bra motstånd i annandags-matcherna som man har spelat mot Sandviken de tidigare säsongerna. Jag tror att Broberg orkar hålla spelet uppe i ungefär en halvlek innan Saik får igång maskinen och går ifrån till en klar vinst med 7-2.

Tellus-Hammarby

Annandagsbandy i huvudstaden brukar alltid innebära folkfest på Zinkensdamm, och så kommer det även bli denna gången när de båda Stockholmsklubbarna Tellus och Hammarby drabbar samman. Den stora frågan här blir väl om Tellus kan lyckas skrälla som man gjorde mot Sandviken tidigare under säsongen. Enligt mig blir svaret nej, jag tror att Hammarby är klassen bättre denna dagen och vinner med 6-1.

Sirius-Falun

På Studenternas i Uppsala kommer åskådarna att få se mötet mellan Sirius och Falun, två lag som huserar i den nedre delen av tabellen. Om man ser till lagens placeringar så kan det bli en tillknäppt match med lite mål och målchanser men samtidigt är Sirius och Falun de två lag i serien som har släppt in flest mål, så det kanske blir en riktig målfest på Studenternas. Jag tror mest på det förstnämnda, att det blir en match med två lag som inte riktigt vågar gå för seger och därför tror jag att matchen slutar 2-2.

Västerås-Motala

I ABB Arena tar serieledarna Västerås emot Motala denna tidiga eftermiddag.
Västerås kommer till den här matchen med riktigt bra form via fem raka segrar, så här gäller det för Motala att verkligen vara med direkt från start. Senast lagen möttes blev det 4-1 till de grönvita och jag tror inte Västerås kommer att vara sämre den här matchen utan snarare lite bättre och därför vinner man den här matchen med 6-1.

Joakim Tillman

Stor genomgång — av alla lag: ”Kan bli hur bra som helst”

,

KRÖNIKA När vi nu börjar närma oss juletider tänkte jag sammanfatta lagens insatser så här långt in i säsongen. Detta gör jag i alfabetisk ordning.

Bollnäs

Trots att Bollnäs fortfarande huserar ute på klassiska anrika Sävstaås när man tränar och spelar sina hemmamatcher tycker jag att Bollnäs har gjort en riktigt bra första halva av serien.

Man har lyckats få ihop en härlig blandning av unga och äldre spelare som så här långt har dragit åt samma håll. En stor anledning till denna framfart är enligt mig att man inför den här säsongen fått in Sveriges bästa tränare, Svenne Olsson.

Att Svenne har erfarenheter som spelare, ledare och klubbchef samt att han idag har huvudansvaret för det svenska bandylandslaget visar bara på att han sitter inne med en hel del kunskaper inom sporten.

Jag är övertygad om att Svenne och hans mannar tar sig till ett slutspel, och väl där kan giffarna ”skrälla” sig vidare till minst en semifinal om man får allt att klaffa och vara fri från skador på sina nyckelspelare, Westh, Helavuori, Hellmyrs, Milerud, Mickelsson och Nilsson samtidigt som de mindre namnkunniga spelarna tar ett kliv till i ett slutspel.

Broberg

I september månad blev Broberg bäst i Hälsingland när man vann DM efter att ha besegrat Edsbyn med 7-5 i finalen. Nu är det december och man är sämst i Hälsingland och enligt mig också seriens största besvikelse så långt.

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att Broberg skulle ligga så långt ner i tabellen som de gör nu med tanke på vilka spelare som finns i truppen. Men vad jag har hört och kunnat läsa mig till så har laget haft stora skadebekymmer på sina nyckelspelare vilket gjort att man inte fått någon kontinuitet och flera spelare har blivit placerade på nya och ovana positioner.

Så länge Broberg har spelare på skadelista bör man först och främst försöka se till att vinna matcherna mot lagen som man har efter sig i tabellen. När man sedan får tillbaka sina spelare är det dags för Broberg att visa lite attityd och hjärta för klubben om man skall lyckas ta sig till slutspel.

Jag tror att Broberg tillslut ändå kommer att reda ut hela denna situationen och tar sig till slutspel och får börja med att spela åttondelsfinal. Här känner jag dock att det kan ta stopp för hälsingelaget beroende på vilket lag som står på andra sidan. Men som sagt, allt kan hända i ett slutspel och det återstår att se vad Broberg hittar på.

Edsbyn

Dom regerande svenska mästarna tycker jag har inlett säsongen så här långt med att blanda och ge, tycker inte alls att dom ser lika vassa ut som de gjorde i slutet av förra säsongen (slutspel och finalen).

Drivet och farten som man då visade upp tycker jag har avtagit, för när till och med den snabbskrinnande finländaren Thomas Määttä inte flyger fram lika ofta över planen får mig att fundera vad som händer? Samtidigt har också Edsbyn haft lite skador på några nyckelspelare.

Dock är ju inte bandy en one man show utan det krävs att flera spelare kliver fram och vågar misslyckas. Just nu känns det som att Edsbyn har fallit tillbaka till sitt spel där man sätter full fart framåt via en kant och sedan söker man en hörna så snabbt som möjligt då man vet att man har ett mycket starkt skytte att tillgå.

Självklart ska man utnyttja sina styrkor som man har via hörnor när inte spelet kuggar i fullt ut, men om man nu inte hittar tillbaka till det tidigare spelet kommer nog Edsbyn få det väldigt hett kring öronen i ett slutspel. Mitt tips blir att Edsbyn ryker i en semifinal.

Falun

Gamla klassiska Falu BS är tillbaka i högsta serien igen, riktigt roligt tycker jag.
Frågan är om de själva tycker det är lika roligt att vara tillbaka?

Falun har ett lag med många yngre spelare som går en ljus framtid till synes samtidigt som man har några äldre icke namnkunniga spelare i truppen. Och med facit i hand så här långt in i seriespelet kanske man inte riktigt var redo för att ta sig an elitserielagen denna säsongen?

Om inte Falun ska åka ur elitserien krävs det att man lyckas vinna mot lagen som ligger i närheten av dom i tabellen och att man sedan kanske kan stjäla några poäng av lagen som ligger på den övre halvan av tabellen.

I slutändan tror jag ändå inte att Falun är det lag som åker direkt ur elitserien utan att man blir ett av de två lagen som får kvala sig kvar i den högsta serien eller att man har spelat färdigt när den sista omgången är spelad.

Frillesås

Här har vi ytterligare ett nytt ansikte i elitserien, roligt att det har tillkommit ett till västkust lag i form av Frillesås. Som jag skrev i en tidigare krönika så fick Frillesås inleda säsongen med att spela fem matcher på bortaplan på grund av att man inte lyckades få till en spelbar is på Sjöaremossen.

Man har inte heller lyckats rosa marknaden som Hallands första lag i den högsta serien när man har placerat sig i den lägre regionen. Och jag tror att Frillesås kommer att befinna sig där nere fram till sista omgången är färdigspelad.

Jag tror att Frillesås blir ett lag som får kvala sig kvar i högsta serien på grund av att inte den där rutinen finns där. Men i ett kval kan allt hända och jag skulle inte bli förvånad om Frillesås även spelar i elitserien säsongen 2019/2020.

Hammarby

Här har vi ett lag som inte riktigt heller har fått alla pusselbitarna på plats ännu. Trots att Hammarby tappade några spelare inför den här säsongen så tycker jag att man fick behålla själva stommen som består av en hel del namnkunniga spelare.

Trots detta tycker jag att Hammarby inte ser lika vassa ut som föregående säsong, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som inte klaffar. Är det en polsk riksdag i omklädningsrummet? Har spelarna olika ambitionsnivåer? Är det för mycket som händer i föreningen som påverkar spelarna i laget?

Oavsett vad det handlar om är det på planen som det viktigaste jobbet måste ske om klubben vill ta sig direkt till en kvartsfinal och slippa spela åttondelsfinaler.

Kanske kommer allting avgöras i den absolut sista omgången om det blir åttondelsfinal eller kvartsfinal? Det kommer i alla fall krävas att flera spelare än Fagerström, Jonsson, Pizzoni Elfving och Gilljam kliver fram om man ska slippa åttondelen. Mitt tips blir att Bajen åker ut i kvartsfinal.

Motala

Antingen så har Motala spelat färdigt eller så har man krigat sig fram till en åttondelsfinal när serien är slut. Motala är såhär långt in i serien det lag som kryssat flest matcher, och fortsätter man att plocka en poäng hit och dit så kan det mycket väl bli åttondelsfinal.

Om jag inte är helt fel ute nu så är Motala det lag i elitserien som har den absolut lägsta medelåldern, men dessa ynglingar har gjort det helt ok än så länge med tanke på deras rutin osv.

Lyckas ”grabbarna” ta sig till en åttondelsfinal i elitserien ska man enligt mig vara jävligt nöjda med sin prestation. Men i ett eventuellt slutspel tror jag att det tar stopp direkt, om de inte läser detta och vill bevisa motsatsen.

Sandviken

Efter att ha avsluta fjolårssäsongen på sämsta tänkbara sätt genom att få stryk i en SM-Finalen med 4-0 mot Edsbyn borde det finnas en hunger av revansch hos Saik spelarna.

Denna revansch lusta har man visat upp under försäsongen genom att man lyckades ta sig till final i både Svenska Cupen och World Cup men tyvärr för deras skull fick se sig besegrade i båda finalerna.

Nu har man släppt dessa förluster och man är inne i seriespelet och Sandviken är som alltid med där uppe i toppen av tabellen, nu är det bara en fråga om på vilken plats man hamnar på när serien är färdigspelad.

Att Saik kliver direkt in i en kvartsfinal är det inget snack om enligt mig, och om man sedan tittar på statistiken så är chansen rätt stor att de också går vidare till en semifinal men där kan det bli semester för Saik spelarna om man inte visar tillräckligt med hjärta och kämparglöd.

Sirius

Frågan är om det även under nästa säsong kommer spelas elitseriebandy på studenterna i Uppsala? Hittills ser det i alla fall ut som så då Sirius i skrivande stund ligger på en elfteplats i serien vilket innebär att man även nästa säsong kommer att spela i elitserien, men att man får ta semester när alla seriematcher är färdigspelade.

För Sirius del tror jag att man är rätt så nöjda med att hålla sig kvar i elitserien med tanke på den speltrupp man har att tillgå, men det är ju alltid roligare att förlänga säsongen med ett eventuellt slutspel.

Dock är jag ganska övertygad om att så inte blir fallet för Uppsalalaget, om nu inte av lagen ovanför dom gör en dålig andra halvlek av säsongen samtidigt som Sirius fortsätter att vinna sina måstematcher mot lagen som jagar dom bakifrån.

Skulle dom nu mot all förmodan lyckas ta sig till ett slutspel så är jag i alla fall ganska säker på att Sirius får lägga sina klubbor och skridskor på hyllan efter åttondelsfinalen. För oavsett vilket lag Sirius ställs mot i en eventuell åttondelsfinalen tror jag att deras motståndare är ett bättre lag som vinner över Sirius.

Tellus

Inför säsongen 2016/2017 tackade Tellus ja till en gratisplats i elitserien när inte Kungälv fick någon elitlicens och Tellus var laget som stod närmast på tur.

Sedan dess har Tellus på ett eller annat sätt lyckas hålla sig kvar i elitserien, men jag är rätt säker på att Tellus inte kommer spela i elitserien nästa säsong då man i skrivande stund ligger sist i tabellen med ynka en poäng på kontot. Men om man tittar på Tellus resultat så här långt in i serien så har man kunnat haft något poäng till då man har förlorat tre matcher med uddamålet.

Att Tellus inte har några namnkunniga spelare i truppen kanske inte är så konstigt med tanke på att större delen av lagets spelare får betala från egen ficka för att spela elitseriebandy. Och med tanke på vad det kostar att spela bandy på elitnivå idag tycker jag att spelarna i Tellus ska hyllas för sin insats vid sidan av planen då man genom detta verkligen visar hur mycket man brinner för sporten och för klubben oavsett vad det kostar.

Om nu Tellus åker ur elitserien ställer jag mig själv två frågor, den första är om vi någonsin i framtiden får se Tellus spela bandy på högsta nivå igen? Och den andra frågan är om detta kanske blir slutet för Tellus bandy eller om man även i framtiden lyckas behålla eller hitta spelare som är villiga att betala för att spela bandy.

Vetlanda

Efter att ha tappat sina stora stjärnor och poängplockare från förra säsongen, Johan Löfstedt och Joakim Andersson till Villa Lidköping inför den här säsongen har man ändå gjort det ganska bra och man har placerat sig i mitten av tabellen.

Att det gulsvarta laget från Småland kommer att få fortsätta spela ett slutspel efter seriespelet tvivlar jag inte en sekund på, frågan är bara om man får börja med en åttondelsfinal eller kvartsfinal?

Jag tror att Vetlanda får börja spela åttondelsfinal men där kan man mycket väl spela sig vidare till en kvartsfinal. Men sedan ska det mycket till om man ska ta sig vidare till semifinal, så mitt tips är att det hela stannar vid en kvartsfinal för Vetlanda denna säsong.

Villa-Lidköping

”Villa men inte kunna” är ett ordspråk som har förknippats med Villa Lidköping en längre tid efter att man aldrig har lyckats prestera när det verkligen gäller och man har aldrig lyckats vinna det där SM-Guldet som man saknar så mycket i föreningen.

Efter värvningarna av Johan Löfstedt och Joakim Andersson från Vetlanda inför den här säsongen har ju inte förväntningarna minskat på Villa. Nu har man bevisat på försäsongen att man kan vinna stora matcher när det verkligen gäller när man lyckades vinna World Cup. Dock tror jag att det krävs att Villa Lidköping vinner ett SM-Guld för att bandyfolket ska sluta säga, Villa men inte kunna.

Och så här långt in i serien ser det bra ut då man i skrivande stund ligger högst upp i tabellen, men Villa är och kommer att vara ett jagat byte resten av säsongen som många lag vill sätta käppar i hjulet för. Vi får helt enkelt se hur Villa presterar i ett slutspel i februari och hur långt det räcker.

Vänersborg

I skrivande stund hittar vi Vänersborg på en femteplats i tabellen, detta trodde jag aldrig när säsongen drog igång med tanke på att deras försäsong inte riktigt gick som på räls. Jag nämnde tidigare att jag trodde tränaren Holopainen skulle få sparken innan säsongen drog igång men Vänersborg har verkligen visat tålamod i den frågan och det verkar ju ha varit ett rätt beslut.

Men eftersom att serien är så pass jämn den här säsongen krävs det att Vänersborg fortsätter prestera på en hög nivå om man ska lyckas ta sig direkt till en kvartsfinal och slippa åttondelsfinalen.

Om detta ska bli fallet så tror jag att flera spelare måste börja leverera, man kan inte bara förlita sig på att Hedqvist, Viklund och Öhrlund står för målproduktionen. Det kanske fungerar för att ta sig till ett slutspel men väl där måste flera spelare vara med och dra tåget framåt.

Även om Vänersborg har överraskat mig och kanske några andra så är mitt tips att det hela tar slut i en kvartsfinal som så många gånger tidigare.

Västerås

Sist men inte minst har vi mesta mästarna från Västerås som så här långt in i serien är med där uppe i tabelltoppen och jag tror faktiskt att Västerås kan vara laget som i februari står som seriesegrare.

Inför säsongen tappade Västerås Andreas Bergwall som valde att fortsätta sin karriär i AIK och då var det säkerligen många som funderade på hur målvaktsspelet skulle se ut. Man hittade lösningen i Sirius och värvade över Henrik Kjellsson som verkligen har rosat marknaden så här långt genom att han har släppt in minst mål i hela serien.

Dessutom har de andra namnkunniga spelarna i Västerås också varit bra så hör långt in i serien. En personlig favorit som har blommat ut ännu mera denna säsong är Martin Landström som man värvade från Vetlanda inför förra säsongen. De matcher jag har sätt med Västerås har han varit en gigant, den killen kan verkligen bli hur bra som helst om han fortsätter utvecklas och ta för sig i framtiden.

Om nu inte Västerås står som seriesegrare tror jag i alla fall att man hamnar topp tre, och i ett slutspel blir man som alltid ett lag att räkna med. Vi får helt enkelt se vad den skicklige tränaren Michael Carlsson och hans mannar hittar på när slutspelet börjar.

Joakim Tillman

”I bandyn krackelerar nu flera klubbars vackra exteriörer”

,

KRÖNIKA Storklubbar faller som furor.
Dramat som nu spelas upp är tragiskt.
Ändå kan det vara räddningen för svensk bandy — om nu alla kort läggs på bordet.

Det tycks ligga i människans natur att försöka dölja sina misstag och tillkortakommanden så länge det bara går. Att febrilt putsa på det yttre innan fasaden hänsynslöst rämnar.

I bandyn krackelerar nu flera klubbars vackra exteriörer.
Det är som en utdragen jordbävning som skakar hela sporten i dess grundvalar.

Som mest gungar marken just nu under några av storklubbarna i den absoluta toppen. Det är inte vilka klubbar som helst — det är Mesta mästarna VSK och ”Stålmännen” i Saik som står barskrapade. Och sedan tidigare brottas även andra tidigare guldkantade klubbar som Hammarby och Edsbyn med grava ekonomiska problem.

Personer i ledande befattningar i dessa föreningar känner vibrationerna under sina fötter, försöker desperat limma ihop sprickorna i bygget och och måla över.

Kanske kan fansen rädda oss? Kanske kan kommunen gå i borgen för ett lån? Kanske kan vi slippa betala av på skulderna? Kanske en extern sponsor kan ta hand om spelarlöner?

Det är tankar som på fullt allvar går i huvudena i styrelserummen.

Klassiska kortsiktiga lösningar. Lappa och laga. För då kommer det ju att ordna sig och bli bra igen. Och förbundets elitlicens får man ju alltid ändå till slut.

VSK gick i dagarna ut med ett pressmeddelande och bad företag och privatpersoner om pengar för att komma tillrätta med akuta likviditetsproblem. Utan att ge hela bilden. Utan att berätta hur mycket pengar som behövs och hur stora hålen är. Detta retade med rätta många av klubbens supportrar. I samma andetag, utan att blinka, meddelade klubben glatt att eftertraktade tränaren Michael Carlsson skrivit på för ytterligare tre år.

Inga tecken på att förstå vidden av problemen. Ingen ödmjukhet, ingen transparens, ingen självrannsakan — bara tecken på att man inte fattat allvaret.

Inte heller hos Saik har man insett att full öppenhet och ordentlig vilja att ta itu ordentligt med krisen är den enda vägen framåt. I stället är det genom journalistiska granskningar av klubbens kaos som jättehaveriet uppdagats (8 miljoner i skulder!).

Även Hammarby fortsätter att sopa smutsen under mattan. Nyligen kom också, som ett brev på posten, uppgifter om att klubben (för vilken gång i ordningen?) hade svårt att betala ut spelarlönerna.

I Edsbyn har fansen genom insamlingar sett till att hålla klubben över ytan.

För fem år sedan gick årets elitserienykomling Falu BS i konkurs efter att i många år kånkat på en allt tyngre ryggsäck av skulder.

Det var sorgligt när en anrik klubb gick i graven.

Men det visade sig att det faktiskt var det bästa som hänt föreningen i modern tid.

Ur askan reste sig ett stabilt litet nybygge.

Man fick lära sig läxan den hårda vägen. Aldrig mer, blev mantrat. I dag är BS tillbaka i bandyns finrum, med svångremmen åtdragen och med sannolikt den billigaste spelartruppen.

Eftersom Falu BS tycks ha lärt sig av historien och numera rättar sig efter plånboken får laget tampas i bottenträsket. Högre upp i tabellen finns i stället de klubbar som fortsätter värva dyrt och aldrig tycks lära sig något, med ett tydligt undantag i form av välskötta Villa.

Bandyklubbarna har det tufft, allt tuffare tycks det. Men det går att överleva. Men då måste du släppa prestigen, lägga korten på bordet, ta dig i kragen, stå på egna ben och bygga om från grunden. Vädra ut det unkna och göra av med mindre pengar än du får in.

Förhoppningsvis kan någon i berörda föreningar inse det i tid, innan konkursen är ett faktum.
Det kan vara räddningen.

Magnus Helander

Tillman: Vad är det som gör att bandyn får en haltande tabell?

,

KRÖNIKA Vad är det som gör att svensk bandy allt som oftast får en haltande tabell från första till sista spelomgången?

Enligt mig är svaret en blandning av yttre förhållanden, inomhushallar, kommuner, kommunpolitiker och ekonomi.

När bandysäsongen drar igång i slutet av oktober är det allt som oftast mellan två till tre lag som står utan is på grund av det varma klimatet. Detta får till följd att ett flertal matcher blir inställda/framflyttad och lag halkar efter i antal spelade matcher direkt.

Har man nu inte heller en inomhushall som trygghet så kan man i värsta fall få inleda säsongen med att spela ett flertal matcher på bortais. Se bara på Motala och Frillesås, de började säsongen med tre respektive fem bortamatcher på grund av att det inte fanns någon is på deras hemmaplan.

Men om man samtidigt tittar på Falun och Sirius som också spelar utomhus, där lyckades man få is till hemmapremiären och då kan man ju fråga sig om det är skillnad på aggregat och aggregat eller om det helt enkelt är så att kommunen i fråga inte är villig nog att lägga ner den tid och pengar som krävs för att få en spelbar is till slutet av oktober.

Titta bara på exemplet som Mattias Bladh skrev om i sin senaste krönika om bandydödare i Tierps Kommun.

Har man istället fått stöd av kommunen att få sin ”egen” inomhushall har man de bästa förutsättningarna på träningar och matcher samtidigt som man med största sannolikhet kan garantera att man har is till sin hemmapremiär oavsett vad det hela kostar.

Och kanske är det som med mycket annat här i världen att det i slutändan handlar om pengar. Då spelar det egentligen ingen roll vad tränare, spelare, publik, vaktmästare, volontärer med mera tycker och tänker när det sitter någon annan människa på tron och bestämmer en annan sak än vad man själv hade önskat.

Tycker även att alla dessa träningslandskamper som ligger utplacerade mitt under säsongen är helt fel när man har en haltande tabell, är det inte bättre att försöka få till en icke haltande serie?

Dessutom ska man ju spela VM när man är mitt uppe i slutskedet av serien och strax innan man går in i ett eventuellt slutspel, bara det är ju helt idiotiskt i mina ögon. VM bör spelas efter säsongen. Punkt slut.

Stå upp för bandyn alla bandyälskare!

Joakim Tillman

Tillman: Bollnäs och Frillesås lät sig inte påverkas av yttre faktorer

, , ,

KRÖNIKA Eftersom det fortfarande spelas bandy under bar himmel på en hel del idrottsarenor runt om i Sverige så funderar jag på om det verkligen finns några perfekta yttre förhållanden längre med tanke på hur klimatet är nu för tiden.

Hade jag själv varit en bandyspelare på elitnivå och skulle spela en utomhusmatch så hade jag nog önskat mig en stjärnklar himmel, vindstilla och ca -2 grader.

Men nu är jag ju ingen spelare utan bara en stor fantast av denna fina och vackra vintersport. Då vill jag ju självklart att de yttre förhållandena är så bra som möjligt för de aktiva så att jag som åskådare kan få valuta för entrépengen.

Gårdagens matchen mellan Frillesås och Bollnäs på Sjöaremossen visade en temperatur runt nollan, molnigt och inte så mycket vind. Rätt bra förhållanden med andra ord.

Men i och med att Frillesås och Bollnäs är två lag som inte har en hall att tillgå är de vana med varierande väderförhållanden, och detta syntes verkligen matchen igenom då de inte läts påverkas av de yttre förhållandena.

Frågan jag ställde mig inför denna match var också om Bollnäs kunde ta med sig den fina insatsen som man stod för i den senaste omgången då man besegrade serieledarna Villa-Lidköping på Sävstaås. Eller om man skulle underskatta ett Frillesås som befinner sig på den nedre halvan av serien.

Bollnäs kunde i alla fall inte fått matchinledningen på ett bättre sätt då man redan i första anfallet gjorde mål genom lagets stora målskytt och stjärna, Patrik Nilsson.

Bollnäs fortsatte sedan att trycka tillbaka Frillesås i 30 minuter utan att lyckas göra fler mål.

Efter detta tycker jag att Frillesås kom in mer och mer i matchen genom att man spelade ett tightare försvarsspel samtidigt som man började spela ett enklare anfallsspel där man komrunt på kanterna och fixade fram några hörnor.

Detta spel gav resultat i form av att Adrian Emretsson gjorde 1-1 efter 37 minuters spel genom ett distansskott samt att Johan Grahn satte hemmalaget i ledningen ledningen med sitt 2-1-mål i halvlekens sista minut på hörna.

Svenne Olssons mannar måste ha fått sig en ”liten” utskällning i halvtidsvilan. Och det med all rätt. Andra halvlek startade precis som den första i mitt tycke. Bollnäs hade tryck i grejorna och på knappa tio minuter hade man vänt underläget och gått upp till 3–2 efter mål av Christian Mickelsson och Patrik Nilsson.

Bollnäs höll sedan undan och kunde också kosta på sig en straffmis.
På tilläggstid, vem annars, spikade Patrik Nilsson slutresultatet 4–2.

Resultatet visar ändå att det inte är lätt för topplagen att möta Frillesås på bortais.
Tror Bollnäs är nöjt med att ha överlevt matchen för de ska förstås ta två poäng för att haka på i toppen.

Joakim Tillman

Gästkrönika: ”Största anledningen till att det görs färre mål är poängsystemet”

,

Jag är uppväxt med bandy. Trots att fotboll är sporten som ligger mig närmast hjärtat tycker
jag att bandy är den vackraste sporten som finns.
Utan tvekan.

Det är något visst med att stå i några minusgrader, frysa och se sitt lag spela. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte tittar på jättemånga matcher, men ett fåtal per säsong blir det i alla fall.

Något som har slagit mig de senaste åren är hur mycket mindre mål det blir i dagens bandy jämfört med hur det var för ett 10-tal år sedan.
Jämnare säger vissa, men jag säger faktiskt att det är tråkigare.

Som bandysupporter har man oftast fått försvara sporten: ”Det är för kallt.” ”Man ser inte bollen.” Ja, det är argument man hört så många gånger genom åren.
Ett av mina försvar har alltid varit att om man vill se mål, ja då ska man gå på bandy.
Men så är det inte längre, nu är resultaten oftare 2-2, medan ett vanligt resultat när jag var ung var 8-6.

När jag i helgen kollade på en match så tänkte jag just på detta; hur kommer det sig?
En av anledningarna stavas att fler lag backar hem och helt sonika står och väntar på
motståndarna. Vilket gör det otroligt svårt för det bollförande laget. Att lagen står kvar på
mållinjen på hörnor bidrar också till färre antal mål.

Men jag tror att den absolut största anledningen till att det görs färre mål är poängsystemet. Lagen får 1 poäng för oavgjort, och 2 för en vinst. I nästan alla andra sporter får man 3 poäng för en vinst. När man bara får en poäng mer för en vinst än ett kryss, varför ska lagen försöka vinna i slutet av matcherna då? 3 poäng för en vinst främjar lagen som vill vinna, och det kommer i sin tur främja åskådarna. I alla fall enligt mig.

Jag skriver den här krönikan för att jag vill uppmana alla som gillar bandy att skriva till förbundet så vi får igenom regelförändringen, 3 poäng till vinst. För jag lever efter den divisen att jag inte tror att sporten bandyn kommer utvecklas utav att lagen backar hem.

Just i denna tid med hallfrågor och liknande tror jag det kommer skada bandyn ännu mer om det
blir ännu mindre mål i matcherna. För i ärlighetens namn tycker jag att det inte alls är lika kul att se en match som innehåller 4 mål som att se en där det görs mer än det dubbla.
Så snälla förbundet. Låt en vinst vara värt 3 poäng. Främja lagen som verkligen vill vinna.

Jakob Alledal

Bladh: Bandydödare i Tierps kommun

,

KRÖNIKA Det har diskuterats om publiksiffror rätt mycket den senaste tiden inom elitbandyn.
Helt i sin ordning.
Men i Söderfors Goif har de större problem än så.
Bandyverksamheten ska dö ut.

Det vill nämligen kommunen, som inte vill blåsa liv i ett aggregat.
Ett aggregat som är en förutsättning för att spola konstis på Bruksvallen.

Nu får Söderfors förlita sig på att skaffa naturis — om eldsjälarna och ismakarna i föreningen orkar frambringa en spelbar sådan på nytt.
För jag tror de känner stor sorg i kroppen just nu.
Signalerna som sänts från Söderfors själva är att de riskerar att tvingas lägga ned bandyn för gott.

Mikael Nilsson, Patrik Nilsson och Erik Pettersson är bland annat fostrade här i Söderfors.
Jag undrar hur de tänker nu.
Minnen bleknar kanske, men de lär inte glömt sina rötter.
Hur de spenderade dag ut och dag in på Bruksvallen de tidiga åren.
Fler profiler inom bandyn i framtiden med Söderfors Goif som moderklubb blir det alltså inte.

En konstfrusen bandyplan är ett måste för att bedriva tävlingsverksamhet i ett alltmer opålitligt klimat om vintrarna.
Men det skänker också glädje åt så mycket mer än bara satsande bandyspelare.
Jag har sett så mycket upprymdhet genom åren när barn- och ungdomar haft kul på en sådan bandyplan utomhus.

Varm choklad, skojas, ramla på rumpan och njuta av solen.
Bli röd om kinderna.
Eller få skridskosnörena lite mer åtsittande utanför isen av personalen på skolan eller fritidshemmet.

Söderfors Bandy kommer inte längre ges möjlighet att ta emot fler unga, spralliga, härliga barn.
Föreningens skridskoskola har varit populär och kommer nu passeras till en dåtid.

Det är mer än synd. För jag vet själv hur jag längtade efter de där dagarna då det stod på skolschemat: ”Åka skridskor!”

Jag har inte ens nämnt ordet politiker i den här texten men tänkte göra det nu.
Det kan inte vara lätt att vara politiker.
Och det kan inte vara lätt att heta Sara Sjödal (C) och vara kommunalråd i Tierps kommun.

Men det är lätt att veva med siffror och ord som ”för dyrt” eller skylla på någon annan part.
Det är ju så politiken fungerar.
När ett visst medietryck ska hanteras.
Så har vi sett gällande ett konstisaggregat på anrika Bruksvallen.

Jag vet i alla fall en sak, ni folkvalda och styrande (C, M, MP, L och KD) i kommunen.
Ni gillar inte bandy.
Ni gillar framför allt inte Söderfors Goif.

Men än värre; ni sopar undan mattan åt alla barn- och ungdomars möjligheter att upptäcka denna fina sport.
Få uppleva känslan av nyspolad konstfrusen is på Bruksvallen.
Och den där varma, passande chokladen mellan stapplande skär och skratt.

Mattias Bladh

Tillman: 749 personer befann sig i Göransson Arena — ledsamt och oroväckande

, ,

KRÖNIKA Det jag kommer ihåg från mötena mellan SAIK och Falu BS är de klassiska annandagsmötena som ägde rum i början av 2000-talet.

Då var det ett rejält tryck på grejerna, både på planen men även på läktarplats där publiksnittet i serien var högre på de klassiska arenorna Jernvallen och Lugnets Isstadion.
Det är både ledsamt och oroväckande hur det ser ut säsongen 2018/19 när lagen ställdes mot varandra på fredagskvällen.

749 personer befann sig i Göransson Arena på fredagen.
Siffror under all kritik och oroande.
Alldeles oavsett om det var ett tippat bottenlag på besök så är de siffrorna inte bra.

Jämfört med det engagemang, ur ett åskådarperspektiv, som var i ”gamla” tider mellan lagen blir bara orimligt.

Rent sportsligt är, bevisligen, SAIK ett topplag år efter år men någon större lockelse till bandyn verkar inte finnas längre i staden.

Detta är ju tyvärr inte bara ett problem i Sandviken utan även på många andra ställen runt om i Sverige där det spelas bandy på elitnivå. Vad det beror på är svårt att analysera men det är inte bra.

När det kommmer till Falun har man haft fler problem än enbart publiksiffror.
Dalalaget åkte bland annat ut ur elitserien efter säsongen 2009/10. Inför fredagens drabbning hade lagen bara mött varandra i träningsmatcher sedan degraderingen, senast tidigare på höstkanten.
Då slutade det med storseger för SAIK (11-2) efter hela sex mål av Christoffer Edlund.

Skillnaden mellan de tidigare träningsmatcherna och fredagens seriematch blev att SAIK ”bara” vann med 7-1 och att Christoffer Edlund ”bara” gjorde fem mål.

Dock tror jag att siffrorna hade kunnat blivit ännu större om SAIK hade tagit tillvara på några av alla deras 18 (!) hörnor som man hade i matchen.

I matchen lirade även två gamla SAIK-spelare tillbaka i Göransson Arena i form av Daniel Bäck och Joakim Bergman. Inför denna säsong valde de att skriva på för Falun, men som tidigare har spelat och vunnit tre SM-Guld med SAIK (2011, 2012 och 2014).

Efter SAIK:s seger fick jag mig en pratstund med Joakim Bergman.
Denna oerhört betydelsefulla värvning för Falun.
Besvikelsen var påtaglig efter nederlaget mot sitt forna lag.
Även om det fanns vissa ljuspunkter.

— Det känns surt att det blev så stora siffror på slutet. Annars tycker jag vi gjorde en riktigt bra insats tills det rann iväg på slutet.

Hur skulle du sammanfatta matchen?

— Vi försvarade oss jättebra och försökte ta vara på de kontringslägen vi fick. Tyvärr missade vi ett öppet måli början av andra halvlek som kunde ha gett oss 2-2 men istället gjorde de nästan direkt därefter 1–3.

Bergman pekade vidare på Falun svårigheter att etablera ett eget spel med slarv på egen planhalva.

— Tycker vi strulade till det alldeles för mycket för oss själva i uppbyggnadsfasen i slutet av matchen vilket resulterade i att siffrorna rann iväg till SAIK:s fördel, säger han.

Det blev ingen hörnbomb från din klubba ikväl — hur ser du på din insats?

— Haha… Nej, det blev ju inget nätrassel ikväll men trots det så känner jag att jag gjorde en godkänd match.

Hur känns det att stå på andra sidan planhalvan och möta klubben som du representerat i så många år innan du hamnade i Falun inför denna säsong?

— Det är väl lite speciellt till en början men det är ingenting man tänker på när matchen väl är igång.

Säger Joakim Bergman. Faluns klassvärvning.

Joakim Tillman

Tillman: Jäkligt jämnt i både toppen och botten av tabellen

,

KRÖNIKA Bandymatcherna bäddade för intressanta resultat på onsdagen. SAIK lyckades vinna en utomhusmatch nere i Motala med 7-4 inför klena 638 åskådare.

Efter att SAIK fick ta klivet in i Göransson Arena 2009 så har utomhusmatcherna blivit till någonting extra och det tycks gå grus i maskineriet. Och efter allt som hänt den gångna veckan inom föreningen så kanske även spelarna hade svårt att fokusera fullt ut inför kvällens drabbning?
Men som kungen en gång sa; vi vänder blad och går vidare.

Kvällens andra utomhusmatch spelades på Sjöaremossen i Frillesås där hemmalaget tog emot Västerås och där bortalaget gick segrande med ”bara” 3-0.
Frillesås gjorde sin blott andra hemmamatch på grund av saknaden av spelbar is.

Oavsett om det är Västerås, Sandviken, Villa eller något annat förväntat topplag som står på andra sidan så kommer dessa lag att få jobba för att åka härifrån med en seger i bagaget.

Och alla lag som kommer komma dit och spela sina matcher kommer med största sannolikhet fundera om de verkligen kommit rätt eller kört fel innan de når fram till ”arenan”.
Eller rättare sagt spelplanen som Gud glömde efter att de svängt av från E20.

Spelplanen ligger högst uppe på en kulle bland kottar och bär, sargen består av trä, omklädningsrummen rymmer knappt ett helt lag och många frågar sig säkerligen om denna arena håller måttet för elitseriebandy.

Men att se hur det verkligen brinner av engagemang i människorna som jobbar för denna föreningen är någonting utöver det vanliga och publiken har väntat länge på att få gå och se elitseriebandy i Frillesås.

Så nu är det även upp till spelarna att visa lite hjärta för klubben och alla andra som brinner för föreningen så kanske man kan lyckas kvala sig kvar till slut.
För högre än så kommer de svartgröna inte i tabellen när serien är färdigspelad.

I Vänersborg tog hemmalaget emot ett fortsatt skadedrabbat Broberg som inlett säsongen på sämsta tänkbara sätt med sex förluster i bagaget. Samtidigt har Vänersborg imponerat på mig så här långt i inledningen med sex vinster efter en knackig försäsong där jag ett tag vara ganska säker på att Ari skulle få sparken som tränare.

Men den gamle storskytten verkar ha fått grabbarna i laget att dra åt samma håll så här långt och det har som sagt resulterat i sex vinster där den senaste inkasserades mot Broberg med 5-3 inför 1 249 åskådare i Vänersborg en
På en onsdagskväll.
Det är bra.

Då skall det även tilläggas att Vänersborgs hårdskjutande lagkapten Jocke Hedqvist fick ett grovt matchstraff i matchen. Återstår att se om Vänersborg kan behålla sin fina form till kommande omgång när man ska åka upp till huvudstaden på lördag och ta sig an Hammarby på ”Zinken”.

Målsnålaste matchen spelades i Vetlanda där hemmalaget ställdes mot Bollnäs och där slutresultatet skrevs till 1-1.
Frågan jag ställer mig då är om båda lagen ”parkerade sina bussar” framför sitt eget mål och bara väntade på att det andra laget skulle göra ett misstag som man sedan skulle ta till vara på i en snabb kontring.

Men samtidigt om man såg till tabelläget innan matchen så kanske detta var den typiska kryssmatchen i omgången då båda lagen är placerade i mitten av serien.
Dock så trodde jag faktiskt att Bollnäs skulle stå som segrare i denna match om man ser till vilket namnkunnigt lag de har på papperet jämfört med Vetlanda.

Men alla som håller på med idrott vet att det inte spelar någon roll vilka namn som finns med på papperet när det i slutändan gäller att prestera på planen också.

Som tur är har Vetlanda och Bollnäs men också de andra lagen i serien några matcher kvar att få ordning på saker och ting som man anser inte fungerade.
Och jag är ganska övertygad om att både det gulsvarta laget från Småland och det orangevita laget från Hälsingland är med och krigar om en slutspelsplats när det väl ska avgöras.

Det jag tar med mig från denna omgång är att serien fortsätter vara väldigt haltande på grund av olika anledningar, men även att det är jäkligt jämt i både toppen och botten av tabellen vilket gör det minst lika intressant att följa elitseriebandy denna säsong som alla andra säsonger.

Joakim Tillman

Wikström: Försök i mesta möjliga mån hålla fulla omgångar

, ,

KRÖNIKA Vi har hunnit halvvägs på resan genom den mörkaste månaden av dem alla.
November.
Mörkare än en kolgruva med strömavbrott.
De enda som gläds över denna månad är de som ägnar sina dagar åt tillverkning av spolarvätska.
Där går nog maskineriet för högtryck.

Vi bandyvänner kan dock trösta oss över att i november börjar alla serier komma igång på allvar.
Alla smygpremiärer och annat hittepå är överstökade.
Men serierna haltar.
De går med kryckor.
Med gåbord.
Rollator.
Till och med i rullstol.
I den högsta serien vacklas det, när detta skrivs, mellan tre och sex matcher.
I den näst högsta, men finaste, serien hoppas det fram mellan en och tre matcher.

Att det inte kan vara precis och exakt kan jag leva med men så här ojämnt är inte bra.
Försök i mesta möjliga mån hålla fulla omgångar.
Inte titta på hockeyn eller fotbollen som matchar åtta dagar i veckan.

Det har debatterats om publiktappet i bandyn.
Jag kan bara hålla med om det, synnerligen, kloka inlägget på Twitter häromdagen.

En Fredrik Persson skrev:
”Tål att upprepas. Det sista som lockar mer publik till arenorna är när vi supportrar klagar på hur lite folk det är på arenorna. Man blir ju inte direkt skittaggad.”

Enkelt och klokt.
Vi kan väl glädjas och tacka de som kommer istf att slösa energi på de som inte kommer.

Och vore alla som mig, vilket Gud förbjude, så behövs inga s.k events eller techno för att locka mig till en arena.
Jag går till en is för att se bandy.
Inte en massa blinkande lampor.
Bara bandy.
Och, jag lovar, det finns tjusning i bandyn på alla nivåer.

I Kalix har vi inga blinkande lampor, vi har knappt lampor som lyser upp arenan…..#ping# Kalix Kommun.

Sportsligt då?
Tja, det är väl inte mycket som får mig trilla av stolen av förvåning.
Det enda som kan få stolen att gunga till lite grann är väl Sandvikens rejäla snyting de åkte på i Vänersborg förvånande.
Vem såg 6-2 i IFK-favör komma?

Villa/Lidköping dras varje match med en tung påse favoritskap på sina axlar.
Den påsen bär de blåvita utan problem, hittills.

Vetlanda har kanske börjat bättre än vad expertisen siade.
Om det är ”Nille” och hans vänner som är bra eller expertisen som är dålig kan man ju filosofera över.
Kul är det i alla fall.

Tellus har varit nära.
Enligt texter på nätet har de gjort bra matcher men inte nått fram.
Nollan i poängprotokollet slår som en sur torsk i nyllet på stockholmarna.

Broberg har haft en jobbig inledning.
Endast en seger.
Hett derby ikväll, onsdag, mot Bollnäs.

Ett Bollnäs som nog är lite sugen på upprättelse efter tvåsiffrigt i häcken mot VSK i senaste matchen.
De gula kan dock ståtas med titeln ”Bäst i Hälsingland” efter den meriterande segern i försäsongsturneringen som kallas Champions Cup men i själva verket är ett DM i Hälsingland.

En gång såg jag mitt Kalix i den turneringen.
Då debuterade Christoffer Norin i rött.
En Norin som, i takt med Villas tunga inköp, nu syns i en annan röd tröja.
Lidköping AIK:s.

Bollnäs var det.
Näst efter Sirius det trevligaste laget jag som bortlagsvärd tog emot på Kalix IP förra vintern.

Frillesås har problem med is på sin hemmaarena.
Men matchen de gjorde i Sandviken var heroisk.
Tyvärr dock inga poäng för hallänningarna.
Att plocka upp 1-5 till lika i Saik:s hemmaborg är värt en poäng bara det.
Nu blev det till slut 5-8 och resan hem var lång.

Apropå lång resa.
Bajens målis tyckte resan ner till Vetlanda var en lång resa i buss.
34 mil.
Jaja, vi ser lite olika på saken.
Kalix åker 73 mil till sin närmaste bortamatch.
Den i Ljusdal.
Det kan mycket väl hända att jag och frugan kör ner dit.
73 mil är ju bara runt hörnet.

I den finaste serien då.
Den som kallas Bandyallsvenskan.
Massor av klassiska bandylag.
En ska upp.
Två ska kvala.
Helt oviss.
Om Elitserien är förutsägbar så är den här serien dess raka motsats.
Visst finns det favoriter.
Ljusdal.
AIK.
Men sedan?
Helt öppet.
Inte ens oraklet som satt i templet i Delfi kan sia om utgången.

Hittills inga större överraskningar där.
Men personligen vill jag lyfta på luvan för TB Västerås.
Hårt brandskattade på spelare efter degraderingen i våras.
Bara att fylla på från egna led tyckte klubbledningen.
När de svartklädda nu har bortamatch måste skolan stänga för alla elever är med på den resan.
I senaste matchen, mot Västanfors, räknade jag till sju spelare med ett (J) efter sitt namn på Elitrapport.
Sju.
Den yngste, Kasper Sandgren, är född 2002.
2002.
Minns jag inte fel gjorde karl…..pojken mål på Kalix IP redan förra säsongen.
2002 var året.
I sanning, imponerande.

Som en motpol kan ju nämnas att i samma match som -02:an Sandgren spelade hade Västanfors i sin laguppställning den inte lika unge Alexander Zinkevitch.
Abbe Bodins svärfar.
Den gode Zinkevitch är född tre år innan det blev högertrafik i Sverige.
Bilarna körde över på höger sida i september 1967.

Mitt Kalix har börjat serien lysande.
Kanske inte överraskande att såväl Västanfors som Katrineholm skickats hem med stora förluster men spelet ser övertygande ut.
Och att se vinster är ju alltid lika trevligt.

I damernas Elitserie haltas det också.
Innan en del lag har gått in i serien har en del hunnit med två matcher.
Därför omöjligt att uttala sig om.
Regerande mästarinnorna från Skutskär har ännu inte trätt in på isarna.
Förresten, än en gång stort tack för det färglada publikhavet ni bjöd på i finalen i våras.
Mäktigt.
Men Kareby fattas.
Det är synd.

Mitt Kalix börjar i Allsvenskan kommande helg.
Det ska bli kul att följa.

Nu slutar vi klaga och ger oss ut på en bandyarena i närheten.
Eller 73 mil bort.
Vilket som.

Det är vi tillsammans som kan göra den reklam vår sport behöver.

Stefan ”Sargvakten” Wikström

Nyberg: Varför stannar publiken hemma?

, ,

KRÖNIKA Några omgångar in elitserien. Villa går som tåget i toppen. Frillesås i botten.

Allt efter ritningarna än så länge.
Två resultat sticker ut efter lite drygt 30 spelade matcher; Vetlandas tvåpoängare i Söderhamn och Vänersborgs seger över SAIK.

Men publiksnittet så här långt är 1 207.
I fjol slutade det på 1 269.
Siffran sjunker år efter år.
Inte mycket, inget dramatiskt.
Men 50 personer färre i snitt varje år gör att om fyra år är det vanligare med matcher under 1 000 betalande än över.

Några lag går mot strömmen. Villa med Sveriges trevligaste arena har ett hemmasnitt runt 3 000 — imponerande. Fredagskvällar på Sävstaås i Bollnäs är det drag och minst 2 000 på plats.

Och att Edsbyn med lite över fyra tusen invånare samlar en fjärdedel av byn i sin hall är inte heller dåligt. Men annars är det sämre.
Mycket sämre.

Tellus, Falun och Sirius har riktigt dåliga siffor. SAIK med sitt världslag och sin pampiga arena har ett snitt på runt 900.

Varför stannar publiken hemma?
Är det för dyrt?
Vänersborg tar visst 180 kr vid vändkorset. Säsongskort – sittplats 2 700 kronor.
Är ni fyra i familjen som går på bandy blir det pengar.

Inomhus eller utomhus?
Ja, inte har bandyn fått en större publik sen hallarna kom.
Men det är sannolikt inte särskilt många som avstår från att gå på match för att den spelas inomhus.

Bandy på nätet? Klart att det ibland kan vara enklare men knappast roligare att se matchen på sin surfplatta.
Jag har ingen koll på hur många som tittar på sändningarna. Men om de var allt för få skulle det knappast vara lönsamt.

Samtidigt ger nätsändningarna en möjlighet att följa sin klubb i bortamatcherna på ett helt annat sätt än tidigare. Det är ganska få av oss bandyvänner som har möjlighet att ta oss 25 eller 50 mil en onsdagkväll och så hem igen…

Konkurrens från andra sporter?
Ja och nej. På vissa håll är det hård konkurrens. I Västerås och Stockholm finns mycket idrott att se.
I Falun och Uppsala drar innebandyn mycket folk. På andra orter är bandyn ganska ensam.

Men visst; här finns en av anledningarna: utbudet med fotboll eller hockey på betalkanalerna är enormt.

Tidsandan sedan — har vi blivit bekvämare? Kanske är det så?
Vi stannar hemma när kvicksilvret kryper neråt eller när det är snöblandat regn.
Jobbet tar sitt. Det är lätt att bli kvar i soffan på kvällen.
Familjen vill hellre åka till IKEA på söndagen.

Spelet då? Om jag får gissa så tror jag två saker drar folk till arenorna: profiler och spelet.
Det räcker uppenbarligen inte med att SAIK vinner, man måste göra det på ett sätt som uppskattas av publiken.

Den defensiva bandyn har helt klart gjort att många tröttnat. Ideliga vändningar och hellre säkert bakåt än offensivt framåt är inte publikvänligt.

De allra trognaste kommer ändå men de som går på tre-fyra matcher varje säsong har gett upp. Förbundet har vaknat och testar regeländringar.
Från Söderhamn kom ett förslag om att spela i tre perioder.
Fler idéer efterlyses, kanske någon tanke som kommer fram som är värd att genomföra.
Hörna endast i straffområdet är en från mig.

Profilerna då — ja, de är viktiga.
Det måste inte alltid vara en målkung. Backhjälten, som alltid ger allt, kan också bli älskad. Eller målvakten som gör gymnastiska volter.
Att våga ta plats både på planen och i media gör profilen.
Känslan är att profilerna är färre idag än tidigare.

Svante Nyberg

Forsberg: Tycker synd om er som inte går på bandy

, ,

Söndag 28 oktober. Snön har fallit i större delar av Sverige. Till mångas glädje men även förtret
förstås. Och så ställde vi in sommarmöblerna också. Ja, alltså ställde tillbaka klockan med en timme. Till mångas glädje och förtret även där.
Frågan är väl hur nödvändig den här höstceremonin egentligen är.

För min del så kan vi ha sommartid året om. Bara det spelas bandy.
Det där med tid. Tänk om det kunde läggas in en motion i riksdagen om att förlänga dagarna med ett par timmar varje dag.
Det skulle göra så mycket för en annan.
Så det parti som tar upp den frågan har min röst i alla fall.

För tanken var att jag skulle ha levererat en krönika innan premiäromgången.
Men det var det där med tiden. Så då hamnade vi det läget att jag helt enkelt får summera premiäromgången när facit finns i stället.
Lite enklare kanske eftersom jag slipper visa hur dålig tippare man är…

Efter två smygpremiärer där Villa och Västerås vann sina matcher så var det i fredags dags för den riktiga premiären.
Fem matcher på programmet och jag var på plats i Göransson Arena tillsammans med 1458 andra.

Alltså: 1458 personer som bevittnade ett svenskt klassikermöte.
Varför? Vad behövs för att folk i Sandviken ska gå på bandy?
Jo, jag vet att slutspel kan locka fram de där 1-1500 personerna till.
Men en premiär mot antagonisterna från Västerås borde det vara slutspelskänsla över och därmed också över 2 000 på läktaren.

Jag har inget bra svar på vad man skulle kunna göra för att odla intresset igen i Sandviken.
Nu blir ju klubben min arbetsgivare om fyra dagar.
Läge att lansera lite ideér då kanske….

Hursom så tycker jag synd om er som inte går på bandy i Sandviken. Som vanligt så bjöd dessa två lag på en bra match där initiativet gick mellan lagen under matchens gång. VSK, som saknade bland annat Simon Jansson, hamnade i ett tidigt underläge och i paus så fanns det inte så mycket som talade för att de sista 45 minuterna skulle bli spännande då SAIK ledde med trygga 5-2.

Men de här matcherna brukar sällan vara avgjorda redan i paus och den här fajten var inget undantag.
SAIK hade flera bra lägen att avgöra i början av andra halvlek, där Christoffer Edlund satte en straff i magen på Kjellsson, som för dagen hade rätt nummer på ryggen.

VSK samlade kraft i och med att SAIK inte lyckades åka ifrån och på sedvanligt VSK-manér så åt man sig in i matchen, via Martin Landström två gånger om.

Känslan ett tag var att den här matchen kunde gå åt vilket håll som helst. Men SAIK visade varför vinnarmentaliteten sitter i väggarna i Göransson Arena lika hårt som färgen och med fem minuter kvar av matchen så kunde Edlund sätta 6-4 på hörna. Och att hörnor är avgörande ingrediens i en tät bandykaka visade den här matchen. SAIK hade totalt 6 hörnor och satte två. VSK hade dubbelt så många och gjorde inte ett enda.
Underskatta inte hörnans kraft i bandy.

Frånsett publiksiffran så var det en helt ok premiärmatch och visst kommer det här två lagen tillhöra toppen i år.
Det är sen gammalt det…

Från övriga premiärmatcher så konstaterar jag detta:

Falun-Bollnäs 4-9

Faluns återkomst till högsta serien blev en tuff sådan. Innan varmkorven hade hunnit sjudit klart i kioskerna så hade Bollnäs redan gjort 3-0 och efter en sådan start så kan jag tänka
mig att folket runt isen drömde sig tillbaka till dagarna så Obuchov härskade på Lugnet.

Då hade man kanske haft chansen att vända på det. Trösten fick väl bli att man gjorde fyra mål framåt i alla fall.
Men saken var bara den att Bollnäs gjorde nio och Patrik Nilsson snickrade till fem av dem.
Efter fjolårets skadefyllda säsong så kanske Nilsson kan bli Bollnäs målfrälsare som man längtat efter.

En annan spelare som jag tror kan bli viktig för Bollnäs är nyförvärvet Kasper Milerud. En duktig
spelare som jag tycker Hammarby helt enkelt ”slarvade” bort. En spännande spelare med flera goda egenskaper. 2 mål och 2 ass i premiären tycker jag visar det.

Sirius-Tellus 5-4

En match där Sirius såg ut att gå mot en säker seger då man ledde med 4-1 med kvarten kvar. Men krigarlaget från Stockholm är svåra att knäcka. Två snabba mål och det var match igen. Sirius gjorde sedan 5-3 innan Tellus på övertid satte 5-4. Tycker väl att resultatet speglar vad dessa lag står. Nära varandra. Kommer att vara tight mellan dessa två lag kan jag tänka mig.

Vänersborg-Motala 6-4

Motala visar att man inte kommer att bli någon lätt motståndare i årets serie. Ledde med 3-1 ett tag innan Vänersborg började vakna till. Och är det något man ska passa sig för när man möter Vänersborg så är det fasta situationer. Finns skapliga skyttar i det här laget. Av lagets sex mål kom fem på fasta situationer. En straff, två hörnor och två frislag. Emil Wiklunds 6-4 var således den enda spelmålet. Men som sagt; Motala kommer att bjuda upp till bra motstånd den här säsongen.

Broberg-Vetlanda 1-4

Hade någon sagt till mig efter World Cup att Vetlanda kommer att slå Broberg med 4-1 i premiären så hade jag avfärdat den personen som minst sagt tokig och lite smålänning. Broberg såg bra ut den helgen. Men det var då det. Premiäromgångens överraskning skedde i Hälsingland. Starkt av Vetlanda att klara av det. Broberg hade tydligen rätt många lägen till att göra mål men nära skjuter inga småländska kaniner och ger heller inga poäng.

Edsbyn-Frillesås 8-2

Här var det nog inte resultatet som fick folket att höja på ögonbrynen eller det faktum att Frillesås
Mattias Johansson blev historisk som förste målskytt för laget som gör sin första säsong i högsta serien.
Nä, här höjdes nog ögonbrynen redan efter 5 minuter och 47 sekunder då Edsbyns Joakim Svensk fick matchstraff.Svensk är en tuff spelare så att det var han kanske inte var någon jätteskräll men att redan efter knappa sex minuter få matchstraff är nog rekord i elitseriens historia.

Rätta mig gärna.

Här skulle jag vilja skriva att alla lag nu är i gång men tyvärr så är det ju inte så då. Hammarbys
premiär mot Villa blev ju inte av och det är bara att skylla på klimatförändringar. Eller Stockholms
stad som inte fått upp en hall i staden än.

Och igår spelade SAIK sin andra raka hemmamatch. Vetlanda besegrades med 11-2 efter fem mål av
Christoffer Edlund. Så man kan väl lätt säga att elitserietabellen haltar lite grann och med tanke på alla plusgrader som vädertjänsten lovat till veckan så lär det knappast halta mindre…

Till sist så vill jag bara sända mina varmaste hälsningar till Mikael Svärd i Ljusdal. Smått legendarisk kommentator på Bandyplay som med sin inlevelse kan få en 1-12-match att bli underhållande att titta på.

Tyvärr så drabbades han av en stroke i maj och är av förklarliga skäl inte med i årets
sändningar av elitseriematcherna. Jag kan bara hoppas att rehabiliteringen går bra och att du snart kan vara tillbaka där du älskar att vara, vid en bandyplan.
Kämpa på!

Thomas Forsberg

Jennifer Last: 3 104 personer var på plats — det säger något

,

KRÖNIKA Det är fredagen den 19 oktober. Den svalaste luften åtminstone vi i den södra delen av Sverige hittills har andats in efter brittsommarvärme. Kallt, klart och lövkronor i höstens alla färger. Ett idylliskt bandyväder när säsongen officiellt är igång.

För nu är det dags. Fast inomhus, i Sparbanken Lidköping arena där Villa möter Tellus i en smygpremiär.
Till en början är det svårt för mig att ta in. Att jag till slut ser dessa män jaga en boll som stundvis är svår att se. Publiken verkar känna ungefär detsamma, för det är ingenting som ekar mellan väggarna.
Kanske är de inte varma i kläderna än.

Den tomma perioden utan bandy har varit som ett töcken. En sommar med fokus på klimatfrågor och ett fotbolls-VM som var snudd på repris från -94, en höst som välkomnades med ett kaosartat riksdagsval och nu står vi plötsligt utanför dörren till bandyvärlden och försiktigt knackar på. Väntar på att bli insläppta i den säsong som verkar ha så mycket att ge. Som ska bjuda oss på godbitar, ögongodis och känslor starka likt espresso.

Och trots att det är fredagen den 19 oktober, som vi så länge har väntat på, är vi långt ifrån insläppta.
En fot i dörrspringan på sin höjd.
För nu ska vi vara ärliga här.
Den här matchen kommer inte att hängas i någon julgran.
Åtminstone inte i min.

Matchen är seg hela vägen till halvlek. Samtliga spelare verkar känna av och känna in, med all rätt i säsongens första match. Men det är en del slarv, några skott på mål som till synes är helt ofarliga, ett relativt lågt tempo och lite mer slarv.
Otippade 1-0 till Tellus efter halva matchen och inga som helst klackar i taket.

Men så kommer jag på mig själv med de här höga förväntningarna igen. Vad är det jag tror ska hända som är så himla glamouröst i en premiärmatch mellan Villa och Tellus? Det är inte jämförbart med det sista vi minns från förra säsongen. Det är definitivt inte jämförbart med en hel VM-sommar på storskärm.
Det är bandy.
Raka motsatsen till något storskaligt.
Och det är det som gör det så satans charmigt och som får mig att känna mig delaktig i något vi tillsammans måste värna om.

För är det inte så att bandykulturen är så mycket mer än en match hit och dit? Jag brukar skryta om att jag är en bandytjej för att det alltid öppnar upp för diskussion. Att vara en del av denna sport (som åskådare bör tilläggas, jag har i princip aldrig satt mina fötter på is) är helt enkelt en del av vem jag är och var jag kommer ifrån.
Att en match är jävligt tråkig ibland kommer liksom på köpet.
Men det är 3104 personer som är på plats och ser den här matchen i Lidköping.
Det säger något.

De kommer igen. Det gör de alltid. Spelarna, liksom publiken, behöver kanske bara bli lite varma i kläderna och det brukar komma med tiden. Precis som vi, som bara tittar på, helt plötsligt kastas in i bandyns Eldorado behöver varje lag säkerligen lite tid för att få ordning på rutiner och spelupplägg.
Villa kommer tillbaka i den här matchen.

Det är som att en spärr, säkerligen av den mentala sorten, lossnar och de får igång det som mer än halva matchen var ett mediokert spel.
När de väl är igång har Tellus inte mycket att sätta emot, som för varje tickande sekund upp mot 90-minuterssignalen blir mer och mer desperata och lyckas inte återhämta sig.

Jag vet faktiskt inte vad jag förväntade mig.
Kanske bara något som inte var 0-1 i halvlek och 3-1 efter slutsignal, med alldeles för många minuter av intetsägande spel.

Jag tror att båda lagen kan så mycket mer, men till slut handlar det väl bara om hur många procent av energin som är spelbar.
Jag är fortfarande helt övertygad om att säsongen framför oss kommer erbjuda något alldeles speciellt.
Kom ihåg var du hörde det först.

Jennifer Last

Forsberg: Är ingen stor supporter av smygpremiärer

, ,

Är ingen stor supporter av smygpremiärer.
Det ska jag direkt erkänna.
Okej om det handlar om en filmpremiär eller en ny pizza på det lokala pizzahaket.
Men en idrottslig premiär tycker jag ska förknippas med att samtliga lag spelar.

Men jag ska för den delen inte heller förringa Villa och Tellus att man i kväll (läs: fredag) skickade in
elitseriesäsongen 2018/19 i idrottsvärlden.
Absolut inte.

Men jag känner ändå att det inte är rätt att kalla det premiär.
Antar att det finns skäl till varför det blev så att den här matchen ”bröts ur”.
Antar att det ska göras andra saker i arenan när den här matchen skulle ha spelats.
Brukar vara så.
Jag vet.
Jag bor i trakterna kring Göransson Arena så jag vet hur det är…

Men som sagt. Villa och Tellus blev då först ut och det hade kunna slutat i en ordentlig knall.
Bandyns David besökte Goliat och hade ledningen i halvtid med 1-0. En ledning som höll en kvart in i andra halvlek.
Då visade sig Goliat ha en egen David att plocka fram.
David Karlsson såg med sina två mål till att vända på steken och sedan kunde Johan Esplund sätta det sista målet fram till 3-1.

Rapporterna talar väl om en rättvis seger men än en gång visar Tellus att man inte alls kommer att bli någon att leka runt med på bandyisarna i vinter.
Kom ihåg att förra året så vann man nere i Lidköping.
Sen ska man också komma ihåg att Villa kan ha haft förra helgens tuffa World Cup i benen.
Jag vet bara hur SAIK:s spelare kände sig efter förra året då man gick och vann den turneringen.
Man hade direkt efter den svårt att hitta rätt och gick tungt ett tag.
Samtidigt så vill jag inte ta något från Tellus insats.

Premiär eller inte. Elitseriesäsongen 18/19 är i gång och det känns roligt.
Spännande att se vad som kommer att hända.
Tycker att kvällens match ändå visar att vi kan gå mot en mycket oviss säsong där vi får fler överraskande resultat än tidigare år.
Jag tror det och det skulle vara oerhört uppfriskande för bandyn i stort.

Bandyn behöver fler jämna matcher och mindre storsegrar, även om de också
kommer att komma.
Men ska sporten ”accepteras” hos den oinvigde behövs resultat som det i
Lidköping.
Även om kanske ni där i ”Lisch” inte håller med mig efter den för er onödigt
spännande matchen ni såg på fredagskvällen.

Nu blir det ännu en ”smygpremiär” på tisdag då VSK möter Vänersborg.
Men den 26:e är det åtminstone fler lag som kommer ut på isen.
Då känner jag att man kan börja närma sig ordet premiär i alla fall.
Det blev inte längre i dag.
Men nästa fredag blir det längre.
För då är det premiär…

Thomas Forsberg

Jennifer Last: Finner ingen tvekan om att bandyn har det där lilla, lilla extra

,

KRÖNIKA Ett halvår av mörker blir en del av vardagen ungefär samtidigt som ett halvår utan bandy äntligen når sin ände. Ett litet ljus som starkt lyser över isarna och som tar oss igenom den evighetslånga vintern tills dess att det är dags för snödropparna att pånyttfödas.

Efter World cup-bragden är Villa–Lidköping BK kanske mer favorittippade än någonsin.
En vanlig, hederlig silly season för dem blev väldigt silly när bland andra både Joakim Andersson och Johan Löfstedt från landslaget värvades till klubben.

Men ändå är det inte sällan som blåvittgubbarna från slätten har varit uppe och nosat bland de högst rankade.
De har varit väldigt bra, väldigt länge.
Samtidigt har spelare kommit och framför allt gått.

Nu innehar de officiellt en titel som världens bästa bandylag.
Men aldrig har jag sett dem vinna ett SM-guld.
Det har ju faktiskt ingen.

Villa, World cup, SAIK, Sandviken

Foto: VLBK.se. Villa tog sin första World cup-titel i oktober efter finalseger över SAIK.

Det är min femtonde säsong. I mer än halva mitt liv har bandyn haft mig under kalla vingar (innan inomhusarenorna poppade upp var de jävligt kalla) och likt ena sidan i en rättslig process är det en sport jag ständigt försvarar.

Gott om plats för moralen

Som generellt sportintresserad tjej, finner jag ingen tvekan om att bandyn har det där lilla, lilla extra. Supportrarna är hängivna och trots att lojaliteten kanske alltid kommer i första hand, finns det gott om plats för moralen och respekten gentemot andra lag och deras fans.
För mig är det en trygghet. Att sport förblir sport och att det är något som bör hanteras med kärlek, glädje och engagemang. Slagsmål, hot och trakasserier hör inte hemma här.
Inte i min sport.

Jag har under mitt (för många relativt korta) bandyliv hunnit uppleva en del. Utomhusmatcher i stort sett oberoende av väderprognos, förfrusna fötter i Converse, obligatoriska korvar med bröd i pausen, bandyportföljer, TV-sändningar mitt under säsong, SM-finaler på Studenternas IP i Uppsala som sedan blev SM-finaler på Tele2 arena i Stockholm, som sedan blev SM-finaler på Studenternas IP igen.

Men någonting säger mig att den här säsongen kommer bjuda på händelser jag inte har fått uppleva innan. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Det är någonting som inte känns som det brukar och jag blir otroligt exalterad över att under säsongen ta reda på vad det är.

Kanske är det en annorlunda nykomling som bidrar till en fräschhet och en annan typ av förväntning. För Frillesås har ju faktiskt redan lyckats bjuda på en historisk säsong — enbart genom att vara med.

Låt oss välkomna säsong 2018/2019. Det är den tiden på året när ett halvår av mörker blir en del av vardagen ungefär samtidigt som ett halvår utan bandy äntligen når sin ände.

Långt ifrån en toppmatch

Villa river igång på hemmaplan. Att motståndarna heter Tellus i en smygpremiär har väl ett relativt lamt efternamn. Långt ifrån en toppmatch och många med mig hade säkerligen sett ett lag som Edsbyn, Bollnäs eller Sandviken resa över landet för att möta Villa i säsongens allra första match.

Men så är det ju det här med känslan, som efterliknar den som infann sig på julaftons morgon som litet barn. Spänningen som byggs upp timmarna, ibland dagarna innan match.
De små lyckorusen.
Något som gör oss sammansvetsade igen.
Det måste få handla om det också.
För bandyn är inte för dem, inte för oss. Den är för alla.

Jennifer Last

Forsberg: Löfstedt är utan tvekan turneringens man

, ,

I Lidköping har det under flera år suttit och lagts ett pussel. Ett pussel för att vinna titlar. Det har dock saknats en bit varje gång och alla har slitit sitt hår av förtvivlan. ”Var är biten?”
Nu är den funnen.
Den hittades i de mörka skogarna i Småland.

Och i dag (läs: söndag) så lades den på plats när Villa besegrade Sandviken i World Cup-finalen med 4-1.
Pusselbiten har nummer 23 och efternamnet är Löfstedt.

Joakim Andersson får faktiskt ursäkta.
Hans målfabrikation är naturligtvis viktig också för Villa och det är en fantastiskt duktig bandyspelare.
Men att Villa lyckades få pennan i näven och skriften på papperet av Löfstedt är den där pricken över i:et som Villa behövde och behövt.

Det är bara att titta på hans betydelse under World Cup:s fyra dagar.
I gruppspelet så stod han för 6 poäng (4+2). I semifinalen mot Start så gjorde Johan 3+2.
Och slutligen i finalen så gör han det där viktiga och matchavgörande 2-0-målet på ett typiskt Löfstedt-sätt.

Sätter fart ifrån princip stillastående och sedan hoppar han över både andra, tredje och fjärde växeln och åker ifrån ett tröttkört SAIK och slänger upp bollen i krysset bakom Joel Othén som var SAIK:s bäste spelare i finalen.

Så gör en lirare. Så gör Johan Löfstedt. Att utse bäste spelare i turneringen måste varit lika lätt som det är att välja hallonsylt till pannkaka…
Jag lyfter på bandykepsen och bugar mig.

Villa var i World Cup final 2016 och föll då mot Västerås med 4-1. Nu vinner man med 4-1 och är nog det lag som har imponerat mest av de svenska lagen i turneringen, tätt följd av finalmotståndarna SAIK som bjöd på en fantastisk bandymatch i semifinalen mot ryska landslaget, eller Neftyanik med Erik Pettersson om ni så hellre vill.

Men den matchen blev nog också fallet för SAIK eftersom det verkade ha sugit musten ur benen på det för dagen vitsvarta SAIK-spelarna.
För Villa fick ju en betydligt angenämare resa fram till den här finalen då man nästan innan morgonkaffet hade bryggts färdigt, avfärdat överraskningslaget Start från Ryssland.

För Villa var nog den här finalen oerhört viktig att vinna. För om man skulle ha förlorat, en final till, kanske det där hjärnspöket ”Villa kan inte vinna”, som huserar i Lidköpings kommun, ha fortsatt att hemsöka föreningen och befolkningen.

Men när man nu har flera ”Exorcister” i laget, kanske det där spöket flyr för gott.

För tittar man i den laguppställning som Villa den här säsongen besitter så behöver man inte vara någon hjärnkirurg för att förstå att laget har kapacitet att gå hela vägen. ”Pusselbiten” Löfstedt har jag redan nämnt. Och Joakim Andersson gör mycket nytta förutom att sätta bollar i nätet hos motståndarna. Jobbar hårt för laget.
Esplund bjuder ju alltid på häftiga grejer och har väl hela ABC egentligen i bandyboken.

Tre stora stjärnor som har stort stöd av flera andra duktiga bandyspelare. Där finns Jesper Eriksson, Joel Broberg, Petter Björling, David Karlsson och ännu flera.
Villa har en kompetens och spets som få lag har den här säsongen.
Dessutom har man bredden att kunna gå runt på många spelare. Viktigt i cupspel som den här helgen med fyra långa dagar av bandy.

Att Villa var stora favoriter innan säsongen visste vi alla om. Oddsen har inte förändrats nämnvärt.
Möjligen sjunkit lite till.

Men säsongen är lång och även Villa kommer att hitta gropar i vägen och få punktering.
Så är det under en säsong.
Och det finns absolut andra lag som kan utmana. Men jag tror att Villa är minst känslig för formsvackor, skador och sjukdomar.

Man har alltid någon ny spelare att sätta in.
World Cup i Sandviken är nu över.
Fyra dagar med bandy. 31 matcher.
Det är precis som vanligt.
En tomhetskänsla som fyller kroppen. Trots att jag inte har åkt en sekund på isen är jag både fysiskt och mentalt slut.

Att uppleva World Cup på plats innebär litervis med kaffe och te och minimalt med sömn.
Kombinationen är inte att rekommendera.
Men det är jäkligt roligt.

Årets upplaga tycker jag både sportsligt och arrangörsmässigt varit den bästa sedan cupen landade i Sandviken för 9 år sedan. Det har varit flera bra bandymatcher. En del skrällar. Många mer väntade resultat.
Men framförallt mycket fin bandy som spelats. Det är ju häftigt när alla de bästa bandyspelarna i världen träffas så här.

Publikmässigt så har det också varit betydligt bättre än tidigare år. Det är känslan i alla fall och kanske är det så att det tar en viss tid att ”köra in” konceptet.
Jag hoppas verkligen att World Cup får fortsätta arrangeras i Sandviken.
Jag tror att det finns stora möjligheter till att utveckla ännu mer.

Tänkte försöka mig på en liten sammanfattning av de här dagarna.

Den såg ingen komma…
På cupens första dag och första match kom också första skrällen. Det var väl inte så där jättemånga som hade skrivit i en Siriusseger mot Edsbyn.
Men idrottens härliga ingrediens överraskning skedde och Sirius vann med 4-2.
Att man sedan inte vann någon mer match tror jag ändå man kan leva med.

Wildcardet från Uppsala sände ut en signal om att man inte kommer att tolerera att trampas på i vinter. Inte ens av regerande mästare.

På cupens näst sista dag kom kanske en ännu större skräll. Jenisej skulle enligt alla bara slå det ryska laget Start.
Efter 23 sekunder visade Start att man hade andra planer. (Snacka om smakSTART..)
Med näbbar och klor och ibland finess så slog man tillbaka jättarna från Krasnojarsk med 4-0.

Fick berättat för mig att de två lagen bodde på samma hotell och när bussen som skulle hämta semifinallaget på morgonen kom och Startspelarna satte sig på bussen så ställde chauffören frågan vilket lag man var. De log och svarade Start. Varpå chauffören sa att då var det fel buss för han skulle ju hämta semifinallaget Jenisej…

Så nog var detta tidernas skräll. Oklart vilken buss Jenisej fick ta i stället….

Poängen….
Låt vara att VSK redan var ur turneringen när man mötte det finska laget Veiterä på fredagsnatten. Det tar ändå inte ifrån Veiteräs bedrift att som första icke svensk-rysk lag ta poäng i World Cup sedan 2008 då Uleåborg och Tornio plockade en varsin poäng i gruppspelet.
Då spelades cupen i Ljusdal. Det här var första gången i Sandvikens cuphistoria. Självklart passar en sådan bedrift in på en lista av detta slag.

MVS…. (Mest Värdefulle Spelaren)
Har redan skrivit hans namn men gör det igen då.
Johan Löfstedt är utan tvekan turneringens man. Hans fyra dagar i Sandviken är briljanta och han gör både mål och läckra framspelningar.
Hans fart på skridskorna är fantastisk att skåda och han har tillfört en dimension till i Villas sätt att spela.
Räcker det som motivering?

MÖS… (Mest Överskattade Spelaren)
Här kanske det är som att svära i kyrkan. Ja kanske snudd på straffbart att skriva Sergej Lomanov. Men jag känner mig trygg i det och är beredd att stå till svars.
För att Jenisej inte kommer längre än till kvartsfinal är inte fullt så överraskande enligt mig.

För när man har så många duktiga bandyspelare i ett lag och använder nästan bara en i matchplanen, då är man inte ett lag.
Visst, Lomanov är en bandyguru och duktig på alla sätt och vis.

Men jag undrar om inte bäst-före-datum börjar närma sig där.
Tycker att han i det flesta av matcherna utstrålade mest frustration och att han lämnar Sandviken med 2 mål på kontot (mot Veiterä) är inget annat än underkänt.

Som sagt var. Jag är beredd att ta min plats på torget och få äpplen kastade på mig…

Målkungen…

Det blev till sist två. Christoffer Fagerström och Erik Pettersson gjorde båda två 9 mål var. Till saken hör att båda spelade mot finska Akilles och där kom en stor del av mål.
Men båda visade också prov på sitt stora register som bandyspelare.
Tekniskt skickliga nummer blandade med stenhårda skott som förmodligen hade orsakat handfrakturer på målvakterna om de försökt räddat.

Ur något ont kan något gott komma…
Våren i Vetlanda beskrivs nog i bandyvärlden som stormig och kall. Detta beroende då på alla spelarförluster som klubben drabbades av. Många tänkte nog att detta var slutet på toppambitionerna.
Men insatserna i Svenska Cupen och World Cup har sänt andra signaler.

I Sandviken tycker jag att laget visade att man har ett lag med ganska så bra kvalité, trots tappet av stjärnorna.
Nu gick man inte vidare men stod upp bra mot både Neftyanik och Hammarby, stundtals i alla fall.
Jag tror att om man bara får en bra start på serien så kan Vetlanda stångas med lagen kring slutspelsstrecket.

Hemläxa….
Varken Edsbyn eller Bollnäs tog sig vidare till slutspelet.
Okej, det har faktiskt hänt förr så det är väl ingen superskräll så.
Men jag tror att de båda hälsingelagen hade andra planer för den här helgen.
Edsbyns förlust mot Sirius i öppningsmatchen satte ju laget i en svår sits. Tog sig samman och slog tillbaka Vänersborg men lyckades sedan bara spela oavgjort mot Start och var då utslagen.

Förvisso var det väldigt tajt i den gruppen men jag tycker inte att man spelmässigt imponerade.
Och frågan är om draget att sätta Hans Andersson i en mittfältsposition i stället för på den mer drivande ytterhalven är ett smart drag?
Man spelade så under fem halvlekar och när det krävdes en rejäl upphämtning mot Start satte man ner Hasse där han på något vis hör hemma. Då hände det saker och upphämtningen kom.
Och med den förflyttningen så fick man även fart på det finska lokomotivet Määttä.

Nu är det tidigt på säsongen och den här positionsförändringen kan ju bära frukt längre fram. Det är mycket möjligt. Men helgen synliggjorde hur viktig Hans Andersson är för Edsbyns spel.

Bollnäs har också dem lite att fundera över. Svenne har fått lite att klura på när han nu sitter i bilen mellan hemmet i Söderhamn och träningarna i Bollnäs.
För spelet i Sandviken dom här dagarna nådde väl inga höga höjder. 1-1 mot SAIK var väl helt okej.
Men sedan blir man mer eller mindre överkörd av Broberg, 1-6, och avslutar med 3-3 mot Baykal.

Försvarsmässigt vet vi vad Bollnäs kan.
Det är framåt det inte stämmer.
Det känns lite för lättläst och uddlöst i nuläget.

Tar väl med Broberg i detta ”Hälsingeblock” också. Broberg gör en helt okej turnering. Speciellt segern mot Bollnäs satt nog fint och då spelade man riktigt bra.
Bra fart och spel.

Att man sedan inte räckte till mot varken SAIK eller Neftyanik säger jag inte så mycket om. Broberg har något bra på gång och kan bli en outsider i årets seriespel. Det sa jag förra säsongen också och då hamnade man ”outside” slutspel.

Räddningen…
Många räddningar naturligtvis när 31 matcher spelats. Svårt att välja ut en speciellt men jag känner ändå en som fastnade på näthinnan. En väldigt matchavgörande och annorlunda sådan.
Det var när Neftyanik hade fått häng på SAIK och knaprat in ett 0-3-underläge till 2-3 i semifinalen.

Då sker ett ihopslag utanför SAIK:s straffområde som gör att bollen går upp i luften och för en stund försvinner ur synfältet för Joel Othén i målet.
Men med en lagkamrats varnande röst gör att Joel i sista stund hinner upptäcka bollen och kan göra en snabb parad.
Bra för Joels reflexträning.
Mindre bra för hjärtat hos alla det svartvita fansen som var på plats…

Den viktigaste spelaren….
Här är det ingen enskild jag tänker på.
Den här spelaren har inga skridskor eller klubba.
Den här spelaren är många.
Jag tänker på alla de som på något sätt hjälpt till i arrangemanget av turneringen.
På alla de frivilliga som under fyra dagar underkastar sig att skippa sömnen och mattider för att ställa upp och hjälpa till för att få en turnering att rulla på.

Det finns så många uppgifter så jag kan inte räkna upp dom alla.
Jag kör ett stort kollektivt tack till er alla som gjorde det möjligt att genomföra World Cup 2018.
Utan den här spelaren blir det svårt att genomföra en turnering.
Bra jobbat alla!

Jag har inte räknat antalet timmar jag har sovit sedan jag la mig i sängen på torsdag natt och fram till i lördags natt.
Men jag både vet och känner att de var för få. Snudd på illamående av trötthet förklarar jag nu World Cup 2018 avslutat och tar sikte på nästa års.
Men först ska vi väl köra lite elitserie också.
Det är ju kul det med.

Thomas Forsberg

Forsberg: Edsbyn har hamnat i ett tufft läge

, ,

Då sitter man här igen då. I ett lagom nerkylt Göransson Arena. För 10:e året. Kaffet smakar precis lika bra som tidigare år och ryssarna tycker att både mackor och bullar av svenskt märke är det bästa.

Och vad det gäller de ryska journalisterna så känner man igen de flesta. Det mesta är faktiskt som det brukar vara. Och så ska det väl vara när World Cup i bandy avgörs.

Det är alltså tionde året i rad som Sandviken står som värd för ”klubblags-VM”. 16 lag deltar. En del får nog finna sig i att just delta. Såg stackars Veiterä bli överkörda av Jenisej med 11-1 och då gick kanske det ryska jättarna på 60-65 procent. Lägg sen till att Villa och Västerås är med i gruppen så förstår nog ni att de finska mästarna från Villmanstrand kan checka ut på lördag förmiddag. Men det hade nog de räknat med själva.

Däremot så fick öppningsmatchen en helt annan utgång än vad de flesta hade räknat med. Regerande svenska mästarna Edsbyn föll mycket överraskande med 4-2 mot Sirius. Ett Sirius som fått ett s.k Wildcard. Det kändes nästan lite uppfriskande och bra för bandyn att det började med en sådan skräll.

Den andra matchen i gruppen Start-Vänersborg blev en enkel historia för IFK. 5-2 och det gav egentligen svaret att Start inte är ett av de bästa ryska lagen. Vänersborg gör en bra match men fick det ganska enkelt att försvara sig då rödklädda ryssar bara körde och körde och körde.

Resultaten öppnar upp för en mycket oviss utgång. Edsbyn har hamnat i ett tufft läge nu och matchen mot Vänersborg i morgon eftermiddag måste vinnas. Det kan bli en mycket tuff uppgift. Och Sirius ger jag efter att ha sett dagens matcher ganska så stora möjligheter att rubba Start. Intressant läge med andra ord.

I Grupp D så möttes Baykal och Broberg tidigt på dagen. Matchen spelades i lunchtid och det var en ganska så god ”rätt” lagen serverade publiken. En böljande match där Broberg till slut drog längsta strået via en hörnkanon från Linus Forslund fram till 2-1. En bra start för Broberg som onekligen ser mycket stabilare ut i år än förra säsongen.

Intressant resultat för fortsättningen i gruppen eftersom SAIK och Bollnäs spelade oavgjort, 1-1. En match som kanske inte innehöll någon sprudlande bandy där SAIK hade svårt att tråckla sig igenom ett tätt Bollnäsförsvar. Den här gruppen kommer garanterat att leva tills lördagens avslutande matcher.

I grupp C så vann Neftyanik planenligt över Vetlanda som dock chocköppnade med ett tidigt ledningsmål och under matchens första 30 minuter höll man det stjärnspäckade laget från Ryssland stången bra. Jag blir imponerad över hur Vetlanda har lyckats kraftsamla sig efter vårens alla spelarförluster. Kanske kan det komma något bra ut av alla de tunga förlusterna ändå.

Många yngre spelare som tar för sig. Nu räckte inte orken riktigt när Neftyanik pumpade på i andra halvlek och verkligen visade att man är här för att ta hem den titel man saknar. Jag har svårt att se vilket lag som ska kunna stoppa dem faktiskt. Åtminstone när man tittar på papperet över laget man förfogar. Sen ska pappersversionen stämma där ute på isen också.

När denna krönika skrevs så hade inte de två avslutande matcherna spelats ännu. Villa-Västerås och Hammarby-Akilles. Jag får lämna dessa två som en cliffhanger då mitt jobb som tv-kommentator var tvungen att ombesörjas. Så därför blir denna krönika ganska så kortfattad. Men hoppas kunna återkomma mer under de här dagarna. Bandyfesten i Sandviken rullar på.

Thomas Forsberg

Forsberg: Ta chansen och åk till Sandviken

, ,

Andra veckan i oktober. Här i mina trakter så betyder det att alla älgar ute i skog och mark får passa sig. Älgjakten är i full gång. Sedan i helgen har det bunkrats upp med kaffe, bröd och korv i jaktstugorna. Säkert har också en och annan skröna om monsterälgar berättats av det äldre som gjort nykomlingarna darrig i benen och skakig i skjutfingret. Det är något speciellt det där med älgjaktsveckan.

Jag har aldrig jagat älg. Inte min grej helt enkelt. Men precis som alla andra barn så har man ju någon gång följt med. Det var ju spännande och just de där berättelserna om stora älgar som kunde komma till just vårt pass, var ju det som triggade en att sitta med. Nu hände det aldrig mig. Det jag minns av älgjakt är frusna tår och fingrar.

Limpskiva med kall ost och smör som man doppa i medhavd choklad och att man somnade efter knappa timmen då det närmaste djur man hade kommit var den där hackspetten som satt i tallen bredvid och knackade för fullt. Nä, för mig får älgarna springa lösa och skrönorna får någon annan lyssna till.

I helgen kommer det att prickskjutas även i Göransson Arena. Lika traditionsenligt som älgjakten så avgörs World Cup i bandy och nu för 10:e året i följd så är det i Sandviken som vi får uppleva det bästa i klubblagsväg vad det gäller bandy.

SAIK vann förra året efter stor dramatik. Nästan lika stor dramatik som när man i den avgörande SM-semifinalen avgjorde mot Hammarby. Samme man avgjorde båda matcherna, Daniel Berlin. Men frågan är om SAIK kan försvara titeln?

Det är inte det lättaste när det gäller World Cup. Senast det hände var 2007 då Dynamo Moskva klarade av den bedriften. Chansen finns, absolut. Men det kommer att krävas både skicklighet och tur.

Som vanligt så är det 16 lag som kommer att spela bandy under fyra dagar. Och som vanligt så kommer vi att bjudas på både spännande och mindre spännande matcher. Skillnaden mellan det svenska och ryska lagen jämfört med det två finska lagen är alltjämt för stor och att något av lagen, Akilles och Veiterä skulle ta poäng i helgen, är för mig lika stor chans som att jag ska se en 24-taggare längs 272:an (vägen mellan Ockelbo-Sandviken). Men det ska dock sägas att Veiterä tycker jag överraskade positivt förra året.

Nä, det här kommer att stå mellan 4-5 lag. Av det svenska lagen så känns det som att SAIK, Villa, VSK och Hammarby har störst chans att gå långt. Hos det ryska lagen så är det väl Neftyanik som sticker ut mest med sina klassvärvningar i Erik Pettersson och Vikulin.

Deras tidigare klubb, Jenisej, ska inte räknas bort men tycker ändå att man har ramlat ner lite på kapacitetstrappan. Risken är väl att nu kommer precis ALLT gå via Lomanov. Det och att man hamnat i en tuff grupp med både Villa och Västerås, gör att jag placerar laget från det kallaste området på jorden, lite grann i kylfacket… Men… På söndag när vi summerar helgen så har kanske Lomanov skjutit fler mål än hela Ockelbos jägare älgar och jag får på pälsen….

De övriga ryska lagen, Baykal och Start, har jag ungefär lika bra koll på som jag har på älgar. Jag vet att de finns där men jag har knappt sett dem. Baykal är väl det lag som varit på flest besök vad det gäller World Cup. Detta blir det 11:e framträdandet. Som bäst har man nått en semifinal i WC. Det var 2013.

Minns att det året så var alla lag som var kvar i söndagens semifinaler ryska lag. Kan utan att förringa deras insatser säga att det var ganska så tomma läktare den söndagen. Har till den här säsongen också tappat den ständigt unge Ivanushkin och inte fyllt på med några stjärnor.

Men Baykal är svåra att förstå sig på och kan plocka fram riktigt fartfyllt spel och det brukar ibland löna sig mot svenska lag. Tror väl ändå att man får tufft att ta sig vidare från gruppen.

Start är det andra laget och här kan jag direkt säga att jag inte har någon som helst koll. Laget från Nizjnij Novgorod har dock värvat ganska friskt och bland annat så finns svenske Patrik Johansson (Vetlanda) i laget. Gavrilenko och Ismagilov, värvad från Baykal, är också intressanta namn. Men hur man står sig rent spelmässigt som lag återstår att se. Det här är första gången som laget kommer till Sandviken. Man har faktiskt bara deltagit en enda gång i World Cup.

Gruppen med Edsbyn, Sirius och Vänersborg ser ju dock ganska så öppen ut och Start kan ha en skaplig chans att ta sig vidare.

Det svenska lagen är då 10 till antalet. Som jag skrev tidigare så håller jag väl SAIK, Villa, Västerås och Hammarby som det lag som har bästa chanserna. Sett till försäsongen så har de sett bäst ut. Men det är ju ingen garanti för att formen sitter där just den här helgen. SAIK ska som sagt var försvara en titel, vilket sätter lite press bara det. Sen visade det sig i Svenska Cupen att man är sårbar vad det gäller truppen.

Avstängningen på Airisniemi och skada på Hannes Edlund blev helt enkelt för mycket. Att hålla sig skadefri och friska för övrigt är nog ett måste för hemmaklubben om det ska jublas på söndagseftermiddag.

Villa är säkert revanschsugna efter Svenska Cupen. Man kanske inte gick ut offentligt och sa att man skulle vinna den turneringen men innerst inne fanns nog önskemålet och tankarna om det. Och man imponerade ju stort i gruppspelet. Sen mötte man VSK i semifinalen och då tog det stopp. Vill säkert visa vad man går för i World Cup men har ju en tuff grupp med både VSK och Jenisej, så någon enkel resa lär det inte bli.

Västerås flyger fram här på försäsongen. Alla har nu sett det. Men ändå försöker man på något sätt ”flyga under radarn”. Man fortsätter att hålla låg profil och snackar inte upp förväntningarna speciellt mycket. Kanske är det av lärdom från förra årets turnering då man ju föll pladask i gruppspelet och lämnade Sandviken med endast en poäng inspelad. Det tror jag man inte gör i år. Man har en bred trupp. Precis vad man behöver i en cup över fyra dagar.

Och World Cup är något man vet hur det är att vinna också. Två gånger har man vunnit i Sandviken och totalt sett så är man bäst på sju titlar genom åren. Ni kanske må ”flyga lågt” men jag tror ni kommer flyga långt i den här turneringen…

Hammarby trivs också med World Cup. Tre titlar varav en har kommit i Sandviken. Går nästan alltid till slutspel. Nu var det dock ett tag sedan man gick ända fram. 2010 var senaste finalframträdandet. Längtan efter en framgång är nog stor och chansen finns tycker jag. Tufft naturligtvis med Neftyanik i gruppen men både Vetlanda och Akilles ska man slå. Sen är det slutspel och då brukar Hammarby ”ilskna” till ordentligt.

Men det övriga lagen då? Ger jag dem ingen chans alls? Naturligtvis finns det chans för fler att blanda sig i . Har ju inte ens nämnt Edsbyn. Svenska mästare två år i rad. Vet hur det är att vinna. Men insatsen i Svenska Cupen ramla väl inte in på kontot för väl genomförbart. Och på senare år har man haft svårt att lyckas i World Cup. Sedan cupen började spelas i Sandviken så är det bästa resultatet, två kvartsfinaler. Detta att jämföras med tre finaler mellan åren 2005-2008. Men kanske har lite distans till helgen i Lidköping och älgjakt gjort att grabbarna från Byn kommer med helt andra ideér till den här helgen.

Grannlaget Bollnäs vet jag inte riktigt var jag har ännu. Gjorde väl en helt ok insats i Lidköping och fick säkert med sig en del bra bilder därifrån. Sen om det räcker till i en ganska så tuff grupp (SAIK; Broberg och Baykal), är en annan sak. Men man kommer säkert att göra ett rejält försök. Precis som Edsbyn så har man dock haft det tufft på senare år i World Cup sammanhang. En kvartsfinal (2013) är det bästa resultatet dom senast tio åren. Sitter det i hälsingegenerna att inte lyckas när cupen inte spelas i Ljusdal mer?

Broberg är jag nyfiken på. Verkar gå en fin säsong till mötes och har en bra mix i laget. Nu ställs man inför riktigt svårt motstånd men till skillnad från Edsbyn och Bollnäs så har ändå Broberg lyckats prestera ganska bra i World Cup de sista åren. Förra årets kvartsfinalrysare mot SAIK glömmer man inte. Tror att Broberg har skrällläge i år och första matchen på torsdag mot Baykal blir mycket viktig.

Lagen Sirius, Vänersborg och Vetlanda ger jag dock inte stora chanser till en lång turnering. Vetlanda imponerade ju dock i Lidköping där man faktiskt var väldigt nära att gå vidare. Men att tro på avancemang från gruppen med Neftyanik, Hammarby och Akilles är att tro på för mycket.

Med bara dagar kvar nu så känns det lite i kroppen att det snart är dags. Äntligen. World Cup är något alldeles extra för oss bandyvänner. Det är en fest i fyra dagar där likasinnade träffas och umgås. Över klubbfärger och språk. Nu kommer min största del av de här dagarna att tillbringas uppe på pressläktaren och tv-sändningarna, så någon öl tillsammans med en VSK-are, ryss, finne eller Bollnäsare lär det väl inte bli. Det gör mig dock inget heller. Att få möjligheten att sitta tillsammans med kunniga bandymänniskor och referera matcher är för mig lika stor fest som att sitta eller stå på läktaren.

Jag vet att World Cup delar bandyfolket i två läger. Ett som accepterat läget att den måste spelas inomhus. Ett som inte accepterat det och vill ha den i Ljusdal igen. Jag förstår de som saknar festen på IP. Tvivla inte på det. Har själv upplevt den ett par gånger. Men nu är läget som det är och sporten mår bäst av det. Det går att göra de här dagarna i Sandviken till en fest också. Om vi alla hjälps åt så går det. Så ta chansen och åk till Sandviken och upplev bandy på högsta nivå. Ni vet väl vad vi brukar säga här i trakten: Ensam är vi starka. Tillsammans är vi oslagbara….

Thomas Forsberg

Dokument: Från 0-0 till 22-2

, ,

DOKUMENT Har du beskådat en match i bandyns högsta serie sluta 0-0? Förmodligen inte. Att en bandymatch slutar mållöst är ovanligt – ja, rentav mycket ovanligt.

Om du sett en sådan match bor du kanske i Vänersborg?
Där spelades nämligen den 20 januari 2006 den senaste matchen som var mållös mellan Vänersborg och Sandviken.

På grund av vädret tvingades man dela upp matchen i tre perioder. Men inget av lagen lyckades alltså göra något mål.
Letar vi bakåt i tiden får vi gå ända till februari 1991 för att hitta en match utan mål.
Då i seriens sista omgång slutade faktiskt två matcher 0-0.

Sedan allsvenskan startade 1930 har endast 45 seriematcher varit mållösa. Notera då att knappt 12 000 matcher spelats sedan under 86 år.
1946 var till och med finalen på Stockholms stadion mållös, men returen vann Sandviken med 5-3 över VSK inför en publik på 20 598 personer.

Bandyn har utvecklats på många sätt. På 30-talet var snittet fem mål per match, alltså som exempel, 3-2.
Idag, 86 år senare, är det vanligt att matchen slutar exempelvis 6-3. Målsnittet har höjts till nio mål per match. Utvecklat material, bättre is men framförallt bättre tränade bandyspelare gör dagens bandy mer målrik.

Den match där det gjorts allra flest mål är mötet Sandviken-KVBS i november 2009.
En match med resultatet: 22-2, totalt 24 mål i samma match. Katrineholmslaget gjorde en bedrövlig säsong och släppte in 249 mål på 26 matcher.

De 22 målen gör att SAIK även har rekordet i antal gjorda mål (22) under en match och även största målskillnad, plus 20.
På bortais har Boltic målrekordet med 18 gjorda mål i elitseriens sista omgång mot IFK Vänersborg, 1-18, 1995.

Värt att nämna är även bataljen Broberg-Hammarby, 12 december 2001, som slutade 10-10. Inget annat lag som gjort 10 mål på hemmaplan har tappat poäng. Nio mål räckte inte heller för hemmaseger då Bollnäs mötte Sandviken 1987 och förlorade med 9-10 och då Motala föll mot Sandviken med 9-11 i januari 2008.

Under de första 30 åren av allsvenskan spelades inte mer än som mest sju matcher under en säsong och så final för de två bästa lagen. Självklart blev det därför inte så många mål. 1940 lyckades Västanfors bara göra 2 mål på 5 matcher, samtidigt som man släppte in 31 mål.

Säsongen 2007/08 gjorde Sandviken imponerande 226 mål på 26 matcher, det gör ett snitt på 8,6 mål per match.
Bra försvar och målvakt fanns i Karlstad-Göta 1937 som i en grundserie med endast tre matcher inte släppte in något mål. Året efter spelade Slottsbron fem matcher med en målskillnad på 12-1.

Svante Nyberg

* Denna text publicerades ursprungligen 2016.

Reds. anm. Rekordet för flest antal gjorda mål i en och samma match i högsta serien är numera mötet mellan AIK och Vetlanda säsongen 2020/21. Det mötet slutade 12–13 (25 mål). Detta rekord tangerades otroligt nog under innevarande säsongen, 2021/22, när Villa slog Örebro med 21–4 (25 mål). Notervärt är att det är den största segern i Lidköpingslagets historia när det gäller matcher i högsta serien. Villa var även snubblande nära att tangera SAIK:s 22 mål mot KVBS 2009, men nära skjuter ingen hare som de lärda brukar säga.

Hittar du några felaktigheter i denna text? Vet du något annat som sticker ut i högsta serien i bandy (herrar eller damer)? Hör av er till Bandyfeber!

Bladh: Höstrusk är inte så illa, va?

,

KRÖNIKA Sommarens värmande strålar har lämnat oss.
Själv fryser jag lite mer nu, men det går ju att ordna i understundom höstrusk. Den svenska hösten, ja. Med alla dess löv som gulnar, blir röda och så småningom bruna i sin färg.
Ett vackert skådespel.

Samtidigt är årstiden ett tecken om att seriepremiären inte är långt borta i elitserien.
Som jag längtar och jag gör det med stor tillförsikt att vi får den bästa elitserien på länge.

Hört den förut?
Adjektivet ”bästa” om just kommande elitserieårgångar har vi sett fler än en gång senaste åren.

Men det är ett relativt begrepp: bästa som att de bästa bandyspelarna spelar i Sverige och i elitserien? Bästa för att lag som Frillesås BK är med — en milstolpe i klubbens historia.
Jag ser fram emot att besöka Sjöaremossen i vinter.

Jag vet att vi i vart fall kommer få se många och härliga duster på isen när elitserien väl startar, ack så efterlängtad av mig och förmodligen du som läser detta.

Kommer Villa ta första SM-guldet någonsin denna säsong efter två stjärnvärvningarna i form av Johan Löfstedt samt Joakim Andersson?

Klarar sig charmiga Frillesås kvar i elitserien när säsongen är till ända?
Hur går det för anrika Falu BS?

Det finns många frågor. Frågor som kommer besvaras denna säsong.
Höstrusk är inte så illa, va?

Mattias Bladh

Forsberg: Jansson —finalens kung

, ,

KRÖNIKA Västerås fick revansch för förra årets finalförlust i Svenska Cupen. Man besegrade SAIK i finalen med 4-1 och var sett över dom 60 minuterna det klart bättre och piggare laget.

Västerås har under turneringen gått runt på mycket folk vilket också visade sig vara ett vinnande koncept. SAIK saknade både Airisniemi (avstängd) och Hannes Edlund i finalen och det innebar kort om folk att byta med. Det går inte mot en väloljad VSK-maskin.

Stort grattis till de grönvita för en stark turnering rakt igenom!

Söndagen började först med semifinalerna och den första, Villa-VSK, har under dagen hyllats som den bästa bandyunderhållningen på länge. Själv underhöll jag mig med en bilfärd in till köpcentrum för shopping. Inte fullt lika underhållande men nödvändigt. Men i Wifi-områden på köpcentrumet så kunde jag ändå följa matchen via Elitrapport. Och bara att läsa om växlande ledningar hit och dit, gjorde ju att man förstod vilken bandymatch det måste ha varit.

Det blev så pass dramatiskt att matchen fick avgöras via förlängning och som så många gånger förr, så fällde en hörna avgörandet. Måns Engström, ny från TB fick äran att skjuta in målet som tog VSK till sin andra raka final.

Kan tänka mig att det var snopna miner hos både Villa-spelare, ledare och supportrar. Efter tre fantastiska uppvisningar i gruppspelet hade man nog laddat för en hel dag i arenan. Men så blev det inte och än en gång så faller Villa tungt.

Tror nog inte att det spökar till det inför fortsättningen men det är klart att man hade nog sett en helt annan bild framför sig när man startade i fredags. Nu får man ladda om till Sandviken om två veckor och jag tror att man kommer gå långt där.

I den andra semifinalen så var det SAIK och Hammarby som gjorde upp. Och även här fick jag lita på fritt Wifi i köpcentrumets hets. Bland leksaker, sportartiklar, byxor och skor gick jag med telefonen och följde matchen. Hände väl så där lagom mycket under första halvlek, 1-1 och några par nya skor åt ena grabben. Men i andra drog det loss och det gick undan.

Jag kikade på telefonen vid ett tillfälle och då hade Erik Säfström gett SAIK ledningen. Gott så. Passade på att tugga i mig en tallrik IKEA kyckling med pommes och beasås. Mycket god. Tog en kopp kaffe och öppnade telefonen.

Se där ja. 4-1 till SAIK. Smakade lika gott som en pommes dippat i bea det… Hammarby kom inte närmare än en sen reducering.

Tyvärr för SAIK:s del så orsakade den unge ytterhalven, Albin Airisniemi,  ett matchstraff alldeles i slutet av matchen och avstängd i finalen. Jag såg ju inte situationen men enligt rapporterna så gick väl meningarna isär om det var rätt att ge Albin matchstraff. Men så är det ju alltid. Dömt är dömt och att försöka ändra på det är fördömt.

Final igen då mellan det två stora i svensk bandy. Och för andra året i rad dessutom. Förra årets final var spelmässigt och målmässigt SAIK:s hela vägen. Lika stort övertag blev det i år. Fast åt det andra hållet.
Väl hemma från shoppingrundan beslöt jag mig för att inhandla matchen via bandyplay för att avnjuta en bra final. För min del så kan jag väl säga att Kycklingfilén med pommes på IKEA var mer värd pengarna än den här finalen.

Jag har sett rätt så många bandymatcher genom åren och är det något jag lärt mig se så är det åt vart det lutar i matcher.
Här luktade det VSK redan från första avslag i matchen. Man såg rappare och hetare ut från start.

Och sedan så har man ju en viss herr Jansson. När Simon Jansson är på spelhumör, vilket han är rätt ofta, är det en av bandyvärldens svåraste spelare att få stopp på. Tillsammans med Martin Landström ordnade han en ledning som lade grunden för hela matchutvecklingen. Landström som nu har fått det där obligatoriska första ”känna-se och lära” året i VSK i benen verkar gå en fin säsong till mötes och tillsammans med Jansson kommer man att kliva mellan många försvar i vinter och producera poäng.

Och försvarsmässigt så lyckades man avvärja SAIK försök till attacker. Attacker som var mer av ensamkaraktär och det är inget man vinner matcher mot Västerås på. Berlin tände SAIK:s hopp med hörnreducering. Men det släckte Simon Jansson i matchens sista minut. Och sett till matchbilden så var det rätt så solklart att det skulle vara just han som satte punkt. Finalens kung.

Den första titeln är då utdelad för säsongen. Mesta Mästarna tar hem den. Har dom sänt ut en signal till det övriga topplagen om att man anmäler sitt intresse om att slåss om den där titeln i mars också? Ja, kanske. Man har i alla fall imponerat den här helgen. Har en spännande trupp med spets i nämnda Jansson och Landström. Tillskotten från TB är också intressanta.

Robin Andersson tror jag har alla möjligheter att bli en vass målskytt även i grönvita tröjan. 5 mål skvallrar om det. Sen har man som alltid ett starkt försvar. Ja, jag tror absolut att VSK kommer att vara med i år. Kanske inte som de stora favoriterna men det passar nog dom bra. Att smyga under radarn.

För SAIK:s del så blev den tunna spelartruppen fallet i finalen. Det höll kapten Berlin med om i en intervju efteråt. Även om SAIK:s lag ibland beskrivs som en maskin som aldrig tröttnar, så finns det en gräns ändå. Tror att man ändå är rätt nöjda med helgen när man nu åker hem och man har kvitto på att man håller absoluta toppklassen.

Nu siktar man in sig på att som första lag sedan Dynamo Moskva 2007, försvara sin World Cup titel. Det kommer att krävas en del för att göra det. Det är många om budet och alla vill ju slå en titelförsvarare. Men det vet SAIK och jag tror att man har goda möjligheter till att göra det. Men lätt, blir det inte.

En del spelarutnämningar gjordes också efter cupen. Bäste målvakt blev Henrik Kjellsson i VSK. Kan bli en obehaglig överraskning för andra lag i år. Man kan ju tro att axla Bergwalls handskar ska göra honom darrig. Inget man såg av i den här cupen i alla fall.

Bäste försvarare blev Erik Säfström i SAIK. Inte mycket att orda om. Säfström är en fantastisk bandyspelare som kommer att bli ännu bättre i år i SAIK än förra.

Bäste mittfältare, Simon Jansson. Ja, spelar man som han gjorde i finalen så är det väl svårt att sätta upp sig mot det, va?

Martin Landström blev bäste anfallare. Inget fel i det heller. Som jag skrev längre upp bland raderna så tror jag att han kommer att utvecklas väldigt mycket i år och kommer bli en viktig pusselbit i VSK:s offensiva spel.

Nu får vi längta tills torsdag 11 oktober. Då drar World Cup i gång. Ska bli otroligt roligt att få uppleva toppbandy i fyra dagar. Jag kommer naturligtvis finnas på plats. Ska faktiskt få chansen att prova på att vara tv-kommentator igen. Gjorde det förra året och det var riktigt roligt.

Kan väl redan nu tipsa om Hammarby-Akilles klockan 22.30 på torsdag kväll. Då kan ni göra mig sällskap framför tv/dataskärmen. Snälla gör det. Har en känsla av att jag inte har speciellt många i arenan som sällskap då nämligen…
Tack så länge så hörs vi närmare World Cup.

Thomas Forsberg

Forsberg: Har förståelse för Vetlandas frustration

, ,

KRÖNIKA Det blev både odramatiskt och dramatiskt när Svenska Cupens gruppspel avslutades på lördagen. Och det var starka känslor efter att SAIK och VSK spelade 2-2 i den sista matchen.

Resultatet innebär att båda lagen gick vidare. Vetlanda som i sin tur slog Bollnäs ramlade då bort från en semifinalplats. Detta fick smålänningarna att bli lika rosenrasande som pappa Anton i Lönneberga.
Mer om det längre fram.

För vi börjar med det som blev lika odramatiskt som ett stilla regn en oktober dag.

I grupp A visade Villa återigen klass när man manglade ner Edsbyn med 7-2 och har under cupens tre matcher nu imponerande 19-2 i målskillnad.
Var Villa favoriter innan cupen så vet jag inte vad man är nu.
Jag kan inte se hur man ska missa att ta sig till final.
Det ska vara om halva laget insjuknar i natt då möjligtvis.

Edsbyn som nu lämnar Lidköping gör det med en hel låda med frågetecken skulle jag tro. Magnus ”Kuben” Olsson får nu hem och röra om i grytan för att hitta på ett vinnande recept till World Cup om två veckor.
För den här helgen lämnar efter sig en rätt så smaklös måltid.

Hammarby följer med Villa till semifinalspelet efter att ha slagit Vänersborg med 5-3 i avslutningen efter bland annat två mål från Jesper Jonsson som visar bra form så här tidigt på säsongen. Hans småländska kollega, Pontus Blomberg, verkar också ha hittat rätt tidigt i sin nya klubb då han satte spiken i kistan mot Vänersborg.

Vänersborg tror jag ändå åker hem med hyfsat bra självförtroende. Man var förvisso chanslös mot Villa men stod upp bra mot både Edsbyn och Hammarby. Med lite mer finslipning så kan man nog överraska längre fram. Redan i Sandviken, kanske?

Nu till det som var dramatiken i Lidköping den här dagen. Det började med att Bollnäs och Västerås delade på poängen i sin match.
När sedan Vetlanda skrällde till det och knep en poäng av SAIK i sin match, så stod gruppen helt öppen inför avslutningen.
Vinnaren av Vetlanda och Bollnäs skulle ha goda chanser till att gå vidare.

Hade ni frågat mig innan helgen om Vetlanda skulle leva till sista matchen hade jag avfärdat det direkt.
Så här i efterhand så sitter jag med långnäsan.

Trots spelarflykt och den turbulensen det gjort för det här laget, så visar man att här finns det hjärta och själ så det räcker långt.
Så långt att man plockade Bollnäs med klara 6-2. En seger som innebar att chansen till semifinalplats levde. Så länge inte SAIK och VSK spelade oavgjort.

Nu var det precis det som hände.
SAIK och VSK spelade 2-2 och på så vis så gick båda lagen vidare.
Efteråt rasade Vetlandalägret över resultatet och menade att ingen av SAIK och Västerås gick för att vinna matchen.

Adam Rudell i Vetlanda uttryckte sig väl för hela Småland när han sa till Bandypuls efteråt: ” Vill dom åka och vända ur sista tio, får dom väl göra det då”.
Sagt med en aningens aningens syrlighet…

Självklart oerhört tungt för Vetlanda men jag tror inte att SAIK och Västerås gjorde en Västtyskland-Österrike 1982. För alla er födda efter 1974 så var det ju så att i fotbolls VM 1982 så spelade dessa två länder och om tyskarna vann med 1-0 så skulle båda lagen gå vidare och Algeriet skulle åka ur.

Tyskarna gjorde ett tidigt mål och sedan ramlade den här matchen in i historieböckerna som den tristaste fotbollsmatch som skådats.

På den nivån var nog inte detta men jag har ändå förståelse för Vetlandas reaktion.
Men får man smälta detta så kommer man nog ändå känna sig hyfsat nöjda med helgens matcher.

Man har stått upp bra. Mycket bättre än jag och säkert fler ”bandykunniga” personer kunde tänka sig. Kanske tar fler ansvaret nu när alla stjärnor är utflugna. Ska bli intressant att se vad dom kan göra i Sandviken om två veckor.

Bollnäs får väl slicka såren tillsammans med grannkommunen och fundera ut något som tar dom till högre nivåer. Tror att man är skapligt nöjda med matcherna mot SAIK och VSK men 2-6 mot Vetlanda smärtar nog en aning.

Söndagens semifinaler ser då ut som följande:
Villa-Västerås och SAIK-Hammarby. Precis som jag tippade faktiskt.
Ibland hittar en blind höna ett korn.
Nu återstår det att se om resten också sitter.

Villa känns onekligen starka och jag tror att man har alla recept för hur man ska slå tillbaka VSK.

SAIK och Hammarby är alltid ovisst.
Väldigt svårtippat.
SAIK verkar väl inte ha hittat rätt växel än. Men samtidigt vet vi ju hur man brukar bli när det börjar närma sig titelmatcher.
Då växlar man upp.
Det vet också Hammarby, så det kommer nog bli åka av i den matchen.

Här tippar jag enbart med hjärtat och då blir det ju SAIK.
En spännande söndag att vänta i vilket fall som helst.

By the way. Lilla Ockelbo levde i dag upp igen. Långt mellan gångerna men i dag hände det. Efter många år utan basket på seniornivå så var det i dag hemmapremiär för nysatsande Ockelbo Basket.

Visst är det skillnad på ligan och division 2 men i en basketkommun spelar det ingen roll. Över 450 personer såg Ockelbo vinna överlägset mot Västerås.
Allt var som förr. En galen speaker som hetsar allt och alla. Tokhög musik och klappande händer hela tiden.

Tror att motståndarna i den här serien kommer få det oerhört jobbigt när dom kommer till Ockelbo.
Tänk om man kunde få in den stämningen i Göransson Arena också.

Thomas Forsberg

Så gick det i Svenska cupen under lördagen

Grupp A:

Villa–Edsbyn 7–2

Målskyttar, Villa: David Karlsson 2, Joakim Andersson 2, Joel Broberg, Johan Löfstedt, Jesper Eriksson.
Edsbyn: Mattias Hammarström, Daniel Burvall Jonsson.

Villa vidare till semifinal där laget ställs mot Västerås.

***

Hammarby–IFK Vänersborg 5–3

Målskyttar, Hammarby: Jesper Jonsson 2, Pontus Blomberg, Adam Gilljam, Christoffer Fagerström.
IFK: Mikko Lukkarila 2, Johan Kock.

Hammarby vidare till semifinal där laget ställs mot SAIK.

––––––––––––––––––––––––––––––––––

Grupp B:

Bollnäs–Västerås 3–3

Målskyttar, Bollnäs: Samuli Helavuori 2, Joel Wigren.
VSK: Magnus Joneby, Måns Engström, Mikael Olsson.

***

Vetlanda–SAIK 4–4

Målskyttar, VBK: Daniel Johansson 2, Jesper Hvornum, Adam Rudell.
SAIK: Christoffer Edlund 2, Erik Säfström, Hannes Edlund.

***

Bollnäs–Vetlanda 2–6

Målskyttar, Bollnäs: Patrik Nilsson 2.
VBK: Adam Rudell 4, Daniel Johansson 2.

***

SAIK–VSK 2–2

Målskyttar, SAIK: Erik Säfström, Albin Thomsen.
VSK: Simon Jansson, Robin Andersson.

SAIK och VSK vidare till semifinal. SAIK ställs där mot Hammarby och VSK möter Villa.

Forsberg: Årets upplaga är väldigt öppen

, ,

KRÖNIKA September. Månaden då man ställs inför många olika sorters val. Vilken helg ska man städa undan sommarmöblerna? När kan man grilla en sista gång? Ska man ta på sig mössan när man cyklar i väg till jobbet på morgonen och när är det läge att lägga undan shortsen?

Och för några veckor sedan så gick vi till val. Blev vi nå klokare då? Nja, alla partier utsåg sig själva till vinnare. Det är ju en bra känsla. Men ur sandlådan klev man inte. Det verbala påhoppen fortsätter precis lika mycket som under valrörelsen och ingen vill prata med någon. Är det fler än jag som känner att politiken i dag inte är som på Palme och Fälldins tid?

Nu släpper vi det där och vi kan i alla fall inte påverka mer än vad vi gjort.
September innebär också att bandysäsongen börjar skrinna i gång på allvar. Matchandet är i gång på flera håll och i helgen så är det dags för säsongens första riktiga turnering.

Ja, jag vet att DM i Hälsingland har avgjorts och innan uppretade hälsingar mejl bombar mig så tar jag av mig bandykepsen och bockar och bugar för Broberg som vann finalen mot Edsbyn med 7-5. En titel är en titel och kanske har Broberg något på gång till den här säsongen. Det är i alla fall signalerna man har fått. Nye tränaren Björn Eriksson kanske har det som krävs för att lotsa Söderhamnarna tillbaka in på slutspelsrälsen igen efter förra årets urspårning.

Broberg är dock inte med i helgen då Svenska Cupen avgörs. Det är dom 8 slutspelslagen från föregående säsong som får vara med. Denna upplaga blir den 14:e och det är Lidköping som står som värd, vilket man gjort det senaste sju åren.

Och jag känner att årets upplaga är väldigt öppen. Titelförsvarande SAIK kommer till cupen med en stark seger över Villa i söndags, 7-2 och då saknades Christoffer Edlund som sin vana trogen spottat in mål på försäsongen. Nu hade Villa en tuff match mot VSK dagen innan i benen men ändå.

Vill nog ändå inte måla ut SAIK som det stora favoriterna till att vinna. Jag håller nog hemmalaget som första kandidat. Villa har ju som alla vet fått ihop ett fantastiskt lag med Löfstedt och Andersson från Vetlanda på pluskontot. Och att vinna Svenska Cupen på hemmais är nog något som hela klubben vill göra igen. 2016 slog man SAIK i finalen med 3-2.

Men som jag var inne på så är årets upplaga väldigt öppen. Grupp A med Edsbyn, Hammarby, Villa och Vänersborg. Grupp B med SAIK, Bollnäs, Vetlanda och Västerås. Av dom här 8 lagen ser jag minst 4 som kan gå hela vägen. Jag tror att Vänersborg och Vetlanda får det jobbigt att undvika sista platsen i respektive grupp. Så långt är jag ganska klar. Men sedan är det väldigt öppet.

Svenska mästarna Edsbyn har under försäsongen agerat lite som en Gott och Blandat påse. Man har gjort mycket mål men också släppt in en hel del. Förlust i prestigefinalen i DM mot Broberg var nog inte vad man hade tänkt. Jag kan tänka mig att man vill ha många svar i helgen. Och en framgång i Svenska Cupen står nog rätt högt i kurs. Man har faktiskt inte vunnit den här cupen sedan 2008. Och med den vinnarmentaliteten som finns där uppe i Ovanåkers skogar och mark, vill man nog gärna ta den här titeln igen.

Hammarby då. Ett av Sveriges absolut främsta bandylag med dom sämsta försäsongsförhållanden. Imponerad av det här laget som får leta stora isytor utanför sina domäner och får det ändå att funka rätt så bra. Har väl precis som Edsbyn blandat och gett lite på försäsongen. Men laget ser intressant ut och Svenska Cupen är något man brukar gilla. Har ändå 3 titlar att falla tillbaka på.

Vänersborg. Vad har man dom då? Svårt att säga. Tror dock inte på något längre än tre matchers cupäventyr i Lidköping. Man kan i sina bästa stunder rubba det bättre lagen men jag tror att man har ganska så låga mål uppsatta inför den här helgen. Mer att få känna på tufft motstånd och veta vad man ska slipa på.

Hemmalaget Villa är det fjärde laget i Grupp A. Har ju som sagt var ett fantastiskt lag och ska vara stora favoriter. Men att infria favoritskap är ingen lätt match och alla vet ju att det har Villa haft svårt med genom åren. Nu har man dock pusselbitar som kan ge ett färdigt guldpussel och det första kan läggas den här helgen. Tror att laget vinner gruppen och tar med sig Hammarby till semifinal.

I grupp B så tror jag att matchen om gruppsegern kommer att stå mellan SAIK och Västerås. Lagen möts i sista matchen på lördag kväll. Båda lagen har gått bra på försäsongen och i Västerås andas en nysatsning efter förra säsongens misslyckande som man nog ändå måste säga att det var då man inte alls kom upp i den nivå man räknat med. Kanske är mesta mästarna redo för en ny guldjakt.

SAIK slog då Villa i söndags med 7-2 och det utan Edlund på skridskorna. Imponerande och visst blir det svartvita stålmännen att räkna med även i år. Och jag vet också att Svenska Cupen är något man gärna vill vinna. Man har sedan tidigare sex titlar varav den senaste kom förra året. Sett till att traditionens makt är stark inom bandyn så räknar jag kallt med att SAIK finns med i söndagens finalspel. Men vägen till final blir tuff och jag tror att det krävs en liknande prestation som man gjorde förra året, för att lyckas.

Bollnäs och Vetlanda får ursäkta men jag ser inte att något av det två lagen ska kunna matcha det två stora giganterna. Bollnäs är väl närmast om man ska skicka ut något halmstrå. Vetlanda bygger nytt och ser nog både Svenska Cupen och stundande World Cup som ett led i nybygget.

Jag är en usel tippare men mitt tips blir att semifinalerna ser ut som följande:
Villa-Västerås och SAIK-Hammarby. I finalen möts sedan Villa och SAIK. Jag är ju svartvit ända in i själen så jag måste ju bara tro på att SAIK tar sitt sjunde cupguld och kraschar Lidköpingspartyt. Men som sagt var. Tippa. Det är inte min starka sida så sätt för guds skulle inte septemberlönen på detta.

Om två veckor så är det sedan dags för World Cup i Sandviken. Det blir den 10:e upplagan av turneringen i Sandviken. Det har jobbats hårt vet jag med lanseringen här i trakterna och jag säger som Bagge och dom i Idol-juryn gör varje säsong: Det blir den bästa upplagan någonsin.

Frågorna man alltid ställer sig inför dom här dagarna är: Hur bra är dom ryska lagen? Tar något av dom finska lagen poäng? Vem vinner skytteligan? Vilken blir cupens överraskning? Men en fråga man inte behöver ställa numera är: Vad blir det för väder? Och det tycker jag känns rätt ok.

Nu vet jag att jag satte fart på många bandynostalgiker som fortfarande förespråkar Ljusdal. Det känns faktiskt rätt ok det med. Det är ändå 2018 nu och cupen spelas två veckor tidigare än vad den gjorde när den spelades i Ljusdal. I rest my case..

Thomas Forsberg

Wikström: Jag tror på ljusare tider

, ,

KRÖNIKA Det närmar sig.
Dag för dag.
Tiden går lika sakta som tiden gick i barndomens tid då julafton inväntades.

Vad är det då som nalkas?
Säsongen för den vackraste av alla sporter.
Bandysäsongen 2018/2019.

Förvisso matchas det flitigt i hallar runt om i landet redan nu men den riktiga säsongen inleds då allsköns serier drar igång.
Träningsmatcher och allehanda cuper och turneringar i all ära men inget kan jämföras med en seriematch.
Det är då allt ska fungera.
Det tränaren gastat i sin megafon under hösten.
Åkvägar, frislagsvarianter.

Vad kommer att hända under vintern då?
Vi kan väl börja med den högsta serien, Elitserien.
Där pratar alla om Villa/Lidköping.
Alla.
Även jag.
Lär, och ska, vara ett av lagen på Studenternas den 23 mars kl 18:00.
Endast en malariaepidemi kan stoppa västgötarna på deras väg dit.
Eller deras egen kommun.
Att dra ett sånt spektakel som Melodifestivalen till stan, och arenan, mitt under pågående slutspel är årets kalkon.
Att folk ska sitta där och vifta med ballonger till någon b-kändis från ”Idol” när stadens största reklampelare behöver de bästa förutsättningarna för att ta hem det hett efterlängtade guldet.
Jag tar mig för pannan.

Att dessutom ”Brolle” är inbokad får mig ju inte att ta ner handen från pannan.
Fråga arrangörer i Kalix om denne ”Brolle”

Men.
Ett lag av Villas diginitet klara nog av att spela utomhus.
Som bekant så spelas ju finalen under bar himmel.
Så går man inte till final kan man packa ihop bandytrunken och bilda en poesiklubb i stället.
Läsa dikt och dricka rödvin en gång i veckan.

I finalen kan dock allt hända.
En match.
En vinnare.
Precis som det ska vara.
Inget bäst av tre, fem ,sju, trettiofem eller vad som nu allt mer börjar tillämpas.
Senast handbollen.

Vilka som tar den andra finalplatsen då.
I sanning en omöjlighet att sia om.
Men det lär väl, som vanligt, stå mellan Saik eller Edsbyn.
Kanske Hammarby.
VSK har förnyat och ser spännande ut.
Får Patrik Nilsson vara frisk så har de orangeblåa herrarna från Bollnäs en liten chans.

Sen är det nog, tyvärr, slut på aspiranter.

Jag tror vår sport skulle må bra av någon uppstickare.

Runt de nedre strecken kommer det bli hårt ända in i kaklet.
Hur kommer nykomlingarna på F att klara sig?
Frillesås och Falun.
Hur mycket lider Vetlanda av sina tunga tapp?
Jag kan lida med smålänningarna.
Den Silly Season de genomled önskar jag ingen.
Möjligen Sverigedemokraterna.

Tyngsta tappet för VBK är, tvivels utan, Johan Löfstedt.
Vet inte när senast såg en enskild spelare bära ett lag som när de gula gästade oss i Kalix senaste säsongen.
Jösses, så bra han var.
Ledde och fördelade på ett sätt som fick mig att börja flossa på min snödriva.

Nu ska han föra Villa till guld.
Eller poesiaftnar.

En tår rullade på min kind då jag läste att Kareby drar sig ur damernas Elitserie.
En av kulturbärarna i svensk bandy.
Jag har sett dem fira med guldhjälm på huvudet.
Och nu tvingas de säga bort sin plats då spelare lämnat.
Ledsamt.
Mycket ledsamt.
Och inget lag ville ta över den vakans som uppstod.
Även det ledsamt.

Jag såg Skutskär vinna Allsvenskan våren 2017.
På Kalix IP i solsken.
Jag såg Skutskär vinna SM-guld våren 2018.
På Studenternas i solsken.
Jag ser gärna Skutskär vinna SM-guld våren 2019.
På Studenternas i solsken.

Att halva Skutskärs befolkning slöt upp på läktaren i våras var rent magiskt.
Dambandyn behöver den reklamen.

Blir Allsvenskan samma getingbo som senast?
En geting som lär vara med i kampen är gulsvart.
De brukar vara det.
Gulsvarta och lömska.
Slår till när du minst anar.
Den här gången tror jag de flesta är väl förberedda.
Med skyddskläder och en burk med gift.
De gulsvarta kommer svärmande från Solna.

AIK.
Nu med Andreas Bergwall.
Och karln som gör tusen mål per säsong: Klas Nordström.

Jag tror definitivt att AIK är med i klungan som brottas om en plats på trappan.
En trappa som bär uppåt.
Stairway to heaven.

Ljusdal är säkert också med i tumultet.
”Mischa” Sveshnikov må bli äldre.
Han blir dock aldrig sämre.

Kalix ständiga antagonister från kvalsammanhang, Nässjö, kanske.

Gripen, med en nytänd Tony Eklind, torde vara med.
De är ju gulsvarta de med.

TB som, likt Kalix, lämnade festvåningen där Elitserien huserar har tappat massor av spelare och får nog det lite knepigt att ta sig tillbaka.
I år.
De har ett lag i galler så åren ligger framför de svartklädda.
Om inte VSK lockar till sig de unga.

Mitt Kalix då?
Har genomgått ett stålbad.
Om vi kallar våren och sommaren för ”rätt kämpig” så tro jag ingen i föreningen säger emot.
Nu är den tiden bakom oss och ett nytt lag ställs på is.
Kanske inte helt nytt men många nya nunor sticker upp ur den röda tröjan.
De flesta lokala killar.
Lägg därtill våra ryska vänner Anton och Anton.
Och småländske Albin.

Och Johan Sundquist är kvar.
Anbud från varenda klubb från Kiruna till fjärran.
Han klargjorde tidigt att han blir Kalix trogen.
En spelare med den inställningen borde få medalj ur konungens hand.

I skrivande stund har mitt lag bara gjort två matcher på stor is och någon fingervisning ger väl inte det.
Men nog borde ”vi” väl kunna vara med och ställa till det där uppe i toppen.

Personligen ser jag fram emot spel i Allsvenskan för Kalix.
Efter några tunga säsonger då den mil jag har hem från IP har varit den långa milen.
En mil i mörker.
Även om Nyborgsvägen nu lyser upp tack vare den nya cykelvägen som slingrar sig parallellt med vägen så har det känts svart som i kolgruva med strömavbrott.
I vinter ska det väl kunna bli lite fler framgångar.

Vi har dessutom våra damer i Allsvenskan.
Ett mycket bra lag som ska bli väldigt kul att följa.

Jag tror på ljusare tider.

// Sargis

Nyberg: Kan aldrig byta ut laget i ditt hjärta

, ,

KRÖNIKA Du kan ”byta” fru, växla bilmärke, ändra bank eller försäkringsbolag – men du kan aldrig byta laget i ditt hjärta.
Fråga en normal idrottsintresserad svensk om vilket favoritlag han eller hon har i den engelska ligan, och du får ett snabbt svar. Ställ samma fråga om något lag i tyska ligan eller franska och du får en huvudskakning. Nästan alla har en relation till något fotbollslag i England.

Att just Premier League eller engelska ligan har fått en sådan särställning i Sverige har flera orsaker – 25 år av Tipsextra på lördag eftermiddag i en tid då det bara fanns två kanaler är en anledning.

Vad är det som avgör vilket lag man tar till sig?
Just nu är det Chelsea, Manchester City eller kanske Arsenal som får många unga supportrar. Var tid har sina topplag som drar till sig unga fans.

När min pappa växte upp var Aston Villa och Arsenal två av de främsta lagen.
Min farbror valde Arsenal och min pappa Aston Villa.
Någon gång på 70-talet spelade Aston Villa i just Tipsextra på TV. Min pappa berättade för mig om sitt lag och jag ”ärvde” hans lag.
Så blev Birminghamlaget, Aston Villa, även mitt lag.
Det kan vara en spelarprofil som Gary Lineker i Leicester, ett häftigt klubbmärke eller ett besök på Anfield road i Liverpool som gör att man faller för ett lag.

Inom bandyn är det nog ofta geografin som avgör. Är jag från Västerås håller jag på VSK, och är jag från Söderhamn, ja då är det ”Gul-färg, Bro-berg”, som gäller.
Råkar jag bo i en del av Sverige där bandyn inte är så stor, ja då är det kanske på samma sätt som med lagen från England. Man hittar sitt lag, ofta som ung, genom någon spelarprofil, eller någon avgörande idrottshändelse som till exempel en SM-final.

Jag är uppväxt i Falun och därmed blev det Falu BS för mig.
Falun var fram till 70-talet ett bandylag utan större framgångar.
Jag var för ung och fick aldrig uppleva den första storhetstiden för mitt lag med två SM-guld. Ironiskt nog ramlade mitt lag ur den högsta serien 1978. Det första året jag hade ett riktigt bandyintresse.

Därefter följde nästan 20 år av ökenvandring med ständiga degraderingar och smärtsamma kval.
Som anhängare till ett lag blir man ofta härdad.
Man vänjer sig vid motgångar och besvikelser.
Det är bara ett lag som når hela vägen fram till guldet.

En stor majoriteten av alla supportrar får uppleva hur deras lag åker ur, inte går till slutspel, förlorar i kvarten och så vidare. Hur många tänker inte att ”nästa år kanske det går bättre”?.
Och hur många gånger har jag själv inte tänkt att ”tänk om SAIK eller VSK varit mitt lag. Tänk alla finaler, alla SM-guld alla stjärnspelare deras anhängare fått uppleva”…

Men det lag man en gång har tagit till sig, det går inte att överge.
En fanatisk supporter av Manchester City berättade om hur svårt det är för City-supportrarna att hantera dagens framgångar.
Detta efter att City i decennier varit ett lag utan framgångar. City-supportrarna var helt enkelt inte vana att vara vinnare och fick något av en identitetskris när laget plötsligt vann högsta ligan.

Så lär sig även varje trogen bandysupporter att hantera motgångar. Det är lika bra att ha utgångpunkten att ”vi” förlorar och att ”vi nog åker ur” i år igen. Då blir inte besvikelsen lika smärtsam om de mörka spådomarna skulle infrias.

Som Falu BS-supporter hade jag en förhoppning om att en gång få se mitt lag i SM-final.
Och plötsligt hände det.
Säsongen 98/99 gick Falun till final! Givetvis var jag där, på Studenternas i Uppsala, men av finalen minns jag bara skärvor.
Inte för att jag var berusad, nej det var nästan för overkligt för att vara sant.
Mitt lag i en final.
De var som en dröm.
Jag kunde inte ta in det.

I slutet av mars 2013 upplevde jag en personlig kris. Mitt lag – Falu BS gick i konkurs. Efter flera år med en usel ekonomi gick det inte längre.
En gnidig kommun vände ryggen åt att den anrika föreningen satt Falun på kartan under så många år.
Plötsligt fanns inte längre mitt lag.
Du kan ”byta” fru, växla bilmärke, ändra bank eller försäkringbolag – men du kan aldrig byta ut laget i ditt hjärta.

Jag minns att jag dagarna efter konkursen grubblade över vilket bandylag jag nu skulle hålla på? Sandviken ligger geografiskt närmast Falun, men att hålla på det lag som under alla år varit ärkefienden – nej det var en omöjlighet.
Sirius hade jag under studieår i Uppsala följt på nära håll, och de var ett alternativ, men kanske kändes ändå ”Byn” med sin bandykultur och ett spel som jag genom åren upplevt som positivt mest lockande.

Men jag blev aldrig någon Edsbynsupporter – efter några veckor återuppstod tack och lov mitt lag och jag kunde pusta ut.
Men tomheten och den vilsna känsla under de där dagarna glömmer jag aldrig.

Vad kännetecknar en äkta bandysupporter? Ja, en trogen supporter följer givetvis sitt lag både i med- och motgång. Visst gläds man åt att läktarna fylls av ”medgångssupportrarna” när laget man håller på plötsligt och oväntat leder serien. Men de är ju inga ”riktiga” supportrar.

Heder åt de som alltid står där på läktaren oavsett, väder. Som trotsar bitande kyla, blåst och regn. Som följer sitt lag både nedåt och uppåt i divisionerna. De som sjunger på den eviga visan om att det var bättre förr – men som samtidigt alltid hoppas på en ljus framtid.

I Kungälv står ”Skarpa Gubbar” troget på läktaren. Ja, de följer även sitt lag på bortaplan. Skarpa Gubbar, det är äkta bandysupportar som stöttar sitt lag i alla lägen men som även kan höja sig till att med glimten i ögat vet att deras lag inte alltid är det bästa och därför också kan krydda sitt stöd med humor.

Som när Pelle Fosshaug, då tränare för Tillberga BK, varit ute i media och snackat ner Skarpe Nord, Kungälvs hemmaplan. Fosshaug hävdade att läget för planen snett under bron var så dåligt att det bokstavligen regnade navkapslar från E6:an under match. Ett uttalande som fick Skarpa Gubbar att surna till.

För att ge Fosshaug svar på tal vände man sig till vaktmästaren på Skarpe Nord och såg till att nycklarna till bortalagets omklädningsrum fästes på navkapslar.

Svante Nyberg

* Denna krönika publicerades ursprungligen 2016.

Nordén: Vi underhåller inte publiken längre

,

KRÖNIKA Vi bandyspelare tränar och förbereder oss i tre årstider för att sedan vid fjärde årstiden, vintern, prestera så nära max vi kan under några månader.
Detta gör bandyn till en oerhört komplex sport.

För att bli en bra bandyspelare så behöver du ha en hög syreupptagningsförmåga, vara explosiv och ha en uppbyggd muskelmassa som dels gör dig stark, dels gör att du kan ha en kroppskontroll som klarar smidighet.
Och då har jag bara nämnt de fysiologiska förutsättningarna.
Att sedan behärska skridskoåkning, passningsspel, individuell klubbskicklighet och spelförståelse gör bandyspelaren till en fantastisk idrottsmänniska.

Jag har tränat lag i elitserien, allsvenskan och i division ett och är idag tränare för Mölndal bandy.
Jag funderar väldigt mycket om bandyns framtid och om hur vi kan göra den bättre och attraktivare för alla.
Jag återkommer till förberedelserna för en bandyspelare som sträcker sig över tre årstider.

Här har vi stora problem som vi måste jobba med för att göra sporten attraktivare för nyrekrytering.
Vi måste ha en träningsmiljö fram till vintern där individen känner tillfredställelse. Vi har stora problem med att erbjuda detta under vår-, sommar- och höstmånaderna.

Jag vet. Jag har tittat på hur andra sporter jobbar under försäsongen för sina sporter.
De ställer högre krav på närvaro och har en seriös professionell plan för hela försäsongen.
Vi inom bandysporten är för rädda att ställa krav på individen och närvaro under dessa månader.

Vi ställer inga krav – vi är rädda för att tappa spelare.
 Och det är precis här som vi gör felet: individen väljer något annat för att det finns seriösare förhållanden någon annanstans.
Vi måste vara bättre förberedda inför träningsstarten och ha en tydlig klar plan för vår-, sommar- och höstträningen för alla träningsgrupper i din klubb.
Våga ta ut en professionell riktning och jag lovar att det kommer tas emot av individen på ett sätt som känns attraktivt.

Skapa gärna större träningstrupper mellan åldersgrupperna.
I och med det så får du en känsla av konkurrens mellan spelarna och sporrar till hårdare träning samt även en bra integrering för de yngre spelarna att ta klivet uppåt till A-laget.

Jag tog den riktningen med Mölndal i år (2016.reds.anm.). P-18 och A-laget tränade tillsammans under vår-, sommar- och höstträningen.
Vi är 30 spelare på varje träning som sliter stenhårt för varandra. Utvecklingen och integreringen har varit fantastisk att följa under vår- och sommarträningen så här långt.

Skapar du som klubb och tränare denna modell för din klubb så får du en känsla av professionalism i gruppen. Det behöver inte bara vara P-18 och med A-laget tillsammans; ni kan även göra detta i lägre åldrar både på herr- och damsidan.

Hur en bandyspelare ska träna har förändrats enormt sedan jag började träna på åttiotalet fram till hur vi tränar idag. Jag har följt denna utveckling från att träna enormt mycket uthållighet, löpning, lätt styrka, smidighet, boll och klubba under försäsongen fram till i dag.
I dag där vi tränar mindre och mindre uthållighet till att träna explosivitet, tuff styrka och lite boll och klubba under vår-, sommar- och höstmånaderna.
Skillnaderna har naturligtvis påverkats av inomhushallar då vi kan vara på is mycket tidigare.

Under 80- och 90 talet så sades det att bandyspelaren var den som var bäst tränad av alla lagsporter bland övriga idrottsverige.
Vår sport var den mest fartfyllda lagsporten i Sverige.
Idag är vi långt ifrån det för vi har tagit en riktning åt fel håll.
Vi gläder inte publiken längre, vi blir mindre bandyklubbar för varje år, vi lockar inte barn och ungdomar till bandyn längre.

Vi får inte glömma bort i utvecklingen vad som tillfredsställer och gläder publik samt spelaren. Vi utvecklar träningen och spelet i en riktning utan att veta vad riktningen är.
Vi har tappat vår identitet.

Tränaren och ledaren har den viktigaste positionen för bandyns utveckling. Skapa professionella förutsättningar och ett spel där spelaren och publiken trivs.
Bandyn är artisternas sport – det är bandyns identitet.

Stefan Nordén

* Denna krönika publicerades ursprungligen juni 2016

Nyberg: Färgerna på ditt lags matchställ — var har det sitt ursprung?

, ,

KRÖNIKA På tåget mellan huvudstaden och Dalarna ser jag en man i grönvit halsduk.
Bajen eller VSK tänker jag.
En släpig västmanländsk dialekt avslöjar snart att mannen är från Västerås.
Klubbfärgen – har den någon betydelse? Kanske inte för spelet på planen, men för den sanna
supportern är det ofta självklart att bära, mössa, halsduk eller kanske tröja, i sitt lags färger vid
match. Färgen hör till klubben historia och identitet. Att en förening skulle byta eller överge sin klubbfärg är näst intill omöjligt.

Varför spelar ditt lag i den färg det gör? Klubbfärgernas historia är ofta mycket svårt att klargöra. Oftast är det nog tillfälligheter eller kanske någon form av anknyting till orten som är orsak till tröjornas färg. Klubbmärkets färger kan ha betydelse men föreningens emblem är inte sällan skapat senare.

När bandyn var ung, var matchställ inte alltid identiska. ”Ta på dig en blå tröja och kom ned till
isen”, kunde orden vara. Tids nog fick den blå tröjan ett fastsytt klubbmärke och snart fanns
klubbtröjor i samma färgnyans med klubbemblem. Rött och blått var ursprungligen det vanligaste färgerna.

Vad som gjorde att en klubb fick rött och en annan blått kunde vara slumpartade händelser. Vita tröjor blev lätt smutsiga och valdes sällan som matchtröja.

Idag spelar en del klubbar i vit tröja på bortaplan. Men av de 30 klubbar som finns i elitserien och allsvenskan tror jag bara Tranås har vitt matchställ på hemmaplan.

I den tidiga idrottsrörelsen bildades massor av föreningar och det fanns inte sällan både tre och
fyra klubbar som spelade bandy i en mellanstor svensk stad.

När blått och rött var upptaget, fick man välja andra färger. De flesta matcher spelades mot
klubbar i närområdet, då var det mest praktiskt att välja en färg som inte någon lokalkonkurrent
hade. Kanske är Vetlandas och Brobergs gula tröjor resultatet av att det fanns klubbar i närheten som spelade i rött eller blått.

IFK klubbarna är hela 168 stycken i Sverige och har ofta haft många idrotter på programmet i
samma förening. Kamratklubbarna har vanligtvis spelat i blått och vitt. Så gör både Motala och
Vänersborg som idag är elitseriens två IFK klubbar.

Men undantag finns. IFK Kungälv spelar i
blått och rött. Det gjorde även den avsomnade bandysektionen i IFK Wreta Kloster. IFK Kalix spelade i rött och vitt.

Grönt är en ganska ovanlig klubbfärg men i elitserien finns den på både Västerås, Hammarbys och Frillesås matchtröjor. Hammarby lär ha fått sin grönvita färg redan 1889 då roddsektionen i klubben valde grönt och vitt som klubbens framtida färg.

Att Västerås är gurkstaden är välkänt
och då passar den gröna färgen bra för VSK.
Svart är sorgens färg – kanske förklarar det att den svarta färgen är en ovanlig klubbfärg.

Att Sandviken spelar i svart kan möjligen förklaras av att klubben alltid varit så tätt förknippat med den lokala stålindustrin. Svart passar stålmännen från Sandviken. Under 70-talet spelade SAIK med gula hjälmar och gula byxor. Nu blandas det svarta med vitt.

När tittar på äldre matchtröjor kan man se att utformingen har förändrats genom årtiondena. Om en klubb har två färger kan betoningen på en kulör väga över under en period för att sedan ändras. De svarta inslagen på Sirius blå-svarta tröja har växlat. Att Bollnäs spelar i orange vet vi men de blå inslagen har periodvis varit mer eller mindre.

Har man två färger som t.ex. Motala så är det ju ä självklart att någon av färgerna dominerar.
Edsbyn med röda tröjor lär ha spelat i vitt när klubben var ung. Falun hade ursprungligen en
brunaktig tröja som likande koppar.

Tre färger är svåra att hitta på bandyplanen. Rosa, lila och brunt. Men om det inte redan finns så dröjer det nog inte länge förr än vi får se ett lag i rosa. På fotbollsplanen är randiga tröjor vanligt, men på bandyplanen är det vanligare med vertikala ränder. Lodräta ränder är ganska sällsynt. Sirius är ett undantag, men fler finns givetvis fler.

Till matchstället hör givetvis även byxor, strumpor och hjälm. Varianterna kan självklart växla men att strumpor och tröja är samma färg är praxis. Att klubbmärket lyfts fram allt mer värmer på läktaren.
Vet du något om din klubbfärgs historia ? Kommentera gärna!

Svante Nyberg

* Denna krönika publicerades ursprungligen i augusti 2018.

Forsberg: Kan nästan känna doften av nyspolad is

, ,

KRÖNIKA Tomas Ledin ljuger när han sjunger att sommaren är kort. Va? Vad skriver karln? Jo, det är faktiskt sant och jag är inget ”nät-troll” som levererar fake news. Men en förklaring kanske ändå är på sin plats.

Som bandyvän, eller rättare sagt fantast, så är sommaren olidligt lång. Inga glänsande isar så långt ögat kan nå eller näsan kan lukta sig till. Glöggen står på lagren i affärerna och kokt korv på sommaren är väldigt smaklösa kontra en halvljummen i bröd på en bandyarena där ångan från isen stiger upp mot antingen ett tak eller himlen. Tro tamejtusan att kaffet också smakar annorlunda.

Så som bandyvän kan jag stå för att Ledins fras om att sommaren skulle vara kort är att gå till överdrift. Och med tanke på den här sommaren så tror jag att även ni som icke ännu blivit frälsta kan hålla med mig. Från en helsikes vinter gick vi rätt in i sommaren redan första veckan i maj till dags datum. Är det en kort sommar, så vet inte jag. Så därför ljuger Ledin.

Men vem har då rätten att sitta här och hoppa på en av våra största artister och dessutom en som kommer från Sandviken? Jo, det tänkte jag lite snabbt berätta.

Thomas Forsberg är mitt namn och jag frälstes i bandysporten den 15 mars 1988 på en bandybana i Sandviken som då gick under smeknamnet ”Curlingbanan”. Detta på grund av att den var en av Sveriges minsta bandyarenor på den tiden. Jag tillsammans med 5 879 andra var där och satte publikrekord i Sandviken. Jag och 5879 andra fick se en sanslöst dramatisk semifinal, den helt avgörande mellan SAIK och Vetlanda.

Jag minns det nästan som att det var i går. Hur jag stod där på en snöhög snett nedanför måltavlan och upplevde min första bandymatch live. Jag minns hur jag och kanske 5860 (fanns väl ett 20-tal Vetlandabor där också) andra Sandvikenbor skrek i vild förtvivlan när Håkan Sjösten visade på straffpunkten när Patrick Johansson föll i straffområdet. Tror att det var Per Lennartsson som satte straffen och spiken i den slutspelskistan för SAIK det året.

Nu kan man ju fråga sig hur en sådan traumatisk händelse kan göra att man blir så fast för en idrott som jag blev den kvällen? Normalt hade väl varit kanske att aldrig mer besöka en bandyarena. 30 år senare så står jag här med flera hundra matcher bakom mig och är fortfarande hungrig på mer bandy.Trots att smärtan av det där målet ännu sitter inristat i mitt svartvita hjärta av stål…

För numera så är jag inte bara svartvit vad det gäller denna sport. Visst, ränderna går aldrig ur och jag kommer för alltid ha den färgkombinationen. Men jag ser inte allt svart på vitt mer. Jag kan numera se bandyn för vad den är. En vacker sport där fart och finess blandas finare än vad en bartender kan göra drinkar. För även om pengarna börjar spela in även i bandyn så är vi långt ifrån den fantasivärld som Zlatan och Zäta (Henrik Zetterberg) lever i. Bandyn har fortfarande sin själ kvar på något vis och det är något vi som värnar om sporten ska vara rädda om.

Nu kanske detta smakar surt för er som läser detta när detta skrivs av en som håller på SAIK som år efter år visar upp ekonomiska bekymmer och ändå kan vara med i toppen. Men tro mig. Den sura smaken känner även jag. Inget gör ondare i min själ över det faktum att SAIK befinner sig i denna sits. Men samtidigt så ger det mig styrkan att fortsätta tro på att det ska förändras och ska vi vara ärliga så är det väl inte så många bandyklubbar som visar upp plusresultat mer?

Bandyn kämpar. I plusgrader. Minusgrader. Storm. Snö. Regn. Hall. Inte hall. Men den överlever det mesta. Det är det som gör bandyn så stark. Själen i bandyn kan man aldrig ta död på.

Jag har fått förtroendet att skriva krönikor på denna fantastiska sida där bandyn verkligen får en själ. Det är jag oerhört tacksam för och tackar för förtroendet och jag hoppas kunna fylla ut ”skridskorna”. Den här första kan väl ses som en liten presentation av vem jag är och vad bandyn har betytt för mig.

Längre fram så kommer jag att skriva mer om elitserien och mina förväntningar på den. Frågorna är många. Kan Edsbyn fortsätta att sitta kvar på tronen och ta sitt tredje raka guld? Eller är det dags för Villa nu? Med tanke på värvningarna av Löfstedt och Andersson så kan jag inte hitta en större favorit den här säsongen.

Och vad händer med SAIK? Kommer ”Murren” att komma tillbaka eller är det en ny väg man kommer att gå. Känner jag vinnarskallarna i detta lag rätt så svider den där sista matchen i mars än i kropp och själ. Revanschlustan är stor. Och hur kommer det att gå för Hallands stolthet Frillesås? Det jag vet är att vi går en intressant säsong till mötes.

En lång och varm sommar går nu ändå mot sitt oundvikliga slut. En del kommer redan efter några veckor längta tillbaka efter värmen och beställer resor till utlandet för att blidka begäret. Jag är inte en av dem.

Jag ser fram emot den nalkande kylan som finns där någonstans. Beredd att ta landet i sitt grepp och förvandla grusplaner till vackra isytor. Och på vissa ställen så ligger redan isen, bland annat i Sandviken. Det är nästan så att jag kan känna doften av nyspolad is. En välbehaglig doft. En doft god som vilken sommaräng som helst.

Fast å andra sidan… På måndag börjar jag jobba igen. 5 veckors semester är över. Fan vet om inte Ledin hade rätt ändå…

Thomas Forsberg

Stefan Nordén: Kommer göra Villa bäst genom tiderna med Johan Löfstedt i laget

, ,

KRÖNIKA Johan Löfstedt är klar för Villa. Vilken värvning. Landslagsstjärnan, som skrivit på för tre säsonger, tror jag kommer i precis rätt läge för att ta Villa till sitt första SM-guld.

Johan Löfstedt är en fantastisk bandyspelare. Ingen i Sverige idag kan avgöra matcher på egen hand som han kan. Det är en ovanlighet i dagens bandy.

Framför allt så kommer Johan prestera det Villapubliken älskar mest: en spelare som går rakt fram och i djupet med både passningar och individuella prestationer.
Saker som hela bandy-Sverige behöver och ett spel alla lag vill ha.
Finns så många komponenter som kommer göra Villa bäst genom tiderna med Johan i laget.

Hur ska då Löfstedt användas i Villa?
Han passar inte in i dagens spel som tränarna förordar men jag vet att Johan Sixtensson är en klok tränare som kommer ge Johan det publiken vill ha, som det var för 10-15 år sedan blandat med kontroll och balans.

En sak jag är säker på är att Villas måltjuv, David Karlsson, kommer vinna skytteligan nästa säsong i och med Löfstedts ankomst.

Tittare vi vidare rent taktiskt så är det möjligt, förstås, att Villa kan gå från 5–3–2 till 5–2–3 med Johan Löfstedt, David Karlsson och Johan Esplund i anfallet.
Vet att tränarna kommer testa båda spelstrategierna innan seriepremiären.
Så kloka är de.

Klart är att jag tror Villa ska nyttja Johans vilja till att underhålla publiken och till sitt egna fantastiska djupledspel som Villa har ibland, men som oftast väldigt runt utanför motståndarnas styrning som blir statiskt och tråkigt.

Kan unga stortalanger som Joel Broberg och Martin Karlsson få en skjuts med Löfstedt i laget? Ja, då jag vet att han brinner för att utveckla unga spelare.

Men alla spelare kommer utvecklas genom Johans spel, framförallt via hans personlighet som är så fantastisk. Ger till andra hela tiden med både kärlek och spelintelligens. 

Det lär bli en kul vinter för Villasupportrarna som kommer få uppleva bandy som det ska spelas.

Like in the good old days…

Sist men inte minst; Villas klubb- och sportchef, Jonas ”Sparris” Johansson, förtjänar en stor eloge för att Villa lyckats genomföra denna värvning.

Stefan Nordén

Svante Nyberg: Många som varit med och byggt nya Falun

, , ,

Det sägs att många av Manchester Citys supportar har svårt med sin identitet sedan klubben tog steget från att ha varit en medelmåttig klubb som fanns i den nedre delen av tabellen, till att bli topplaget i Premier League. Som Citysupporter var man utsvulten på framgång och impregnerad från födseln med att alltid vara förloraren i förhållande till eviga vinnaren Manchester United. Men tiderna förändras, idag är det City som är nummer ett i den engelska fotbollens Mecka.

När Kalix Bandy gjorde 1-0 efter tretton sekunder i söndagens avgörande kvalmatch mellan Kalix och Falun kom den där obehagliga, men allt för välbekanta känslan krypande. ”Jaha.  Det är en sådan dag igen. Det kommer att skita sig… ” Kalix öste på under de inledande minuterna och Falu BS såg ut att ha tappat allt av det vinnande spel som gjort dem ditintills obesegrade i det jämna kvalet.

Att vara BS-supporter är sannerligen inte detsamma som att vara van med att få inkassera segrar och prenumerera på SM-finaler eller ens slutspel. Som Falusupporter började jag säsongen under många år på 80- och 90-talet med att kalkylera, om hur stora möjligheterna var att ”inte åka ur”, snarare än att ta sig till ett hägrande men fullständigt ointagligt SM-slutspel.

Nej, jag vet det mycket väl; Falu BS är inte helt utan framgångar. 47 säsonger i högsta serien är ju bättre än många andra. Två SM-guld och två silver finns i prisskåpet. Men mycket av all stolt historia börjar kännas som att de haft ett bäst före datum, åtminstone för den som inte var med under storhetstiden på 70-talet. Jag gläds visserligen varje gång jag i pausvilan går in i bandyhuset på Lugnet – ser alla pokaler och priser som BS skördat genom åren. Och på väggen, målad i olja, hänger helgonet själv: Bernt ”Bempa” Ericsson. Bempas ande har vilat över Falu BS i 50 år nu. Men Bempa, Håkan Sundin, Egon, Nypon, Pajen, Obbe, Gratjov, Nanen, Spången, Dajmen och alla andra hjältar från BS historia har haft sin tid och som supporter längtar man ständigt efter nya framgångar och nya stjärnor.

Efter elva (!)  hörnor föste Toumas Liukkonen in ett tredje mål för norrbottningarna som överfyllda av segerhungrig energi gick till pausvila.  Alla Falusupportar förstod att om BS inte höjde sig i andra halvlek skulle detta bli en nattsvart kväll…

27 mars 2013 föll ett nattsvart mörker över Faluns bandy. 78 års bandy historia tycktes vara över när klubben begärdes i konkurs. Under några veckor fanns inte längre Falu BS. Men tack vare en stark vilja och övertygelse om att bandyn i Falun trots allt har en framtid, samlades krafter och togs nya tag. Bollsällskapet blev ett bandysällskap. Den ekonomiska ryggsäck förening slitit med under flera år var borta. Det klassiska klubbemblemet kunde bevaras och ett nytt kapitel i klubbens historia började skrivas. Falu BS fick börja om från noll. Åren i division ett blev endast ett. Som nykomling i allsvenskan tog sig Falun till elitkval och samlade nyttig erfarenhet inför framtiden. Även fjolårssäsongen slutade med kval till högsta serien.

När BS-supportar i söndags, framför datorer och surfplattor, började tappa modet i halvtid samlade sig spelarna ett av IP:s omklädningsrum. Tränare Forslund inpräntade och samlade krafterna: ”Hitta era positioner, håll i bollen, håll spelet uppe..”  Efter en dålig första halvlek visade Falun upp ett helt annat spel i andra. Och när Faluns yngsta spelare David Jansson, i minut 72, äntligen spräckte nollan följt av ytterligare ett BS-mål kändes det som att Kalix energi sakta pöstes ut.
Matchen hade vänt och den sista kvarten var en transportsträcka till slutsignalen.
Falu BS var tillbaka i elitserien!

Det finns många som varit med och byggt det nya Falun gjort Falu BS till ett elitserielag kommande säsong. En person vill jag nämna här: Johan Kruse.  Tränare i BS från omstarten i division ett tills i fjol. Tillsammans med några spelare som stannade kvar efter konkursen tog sig Kruse an laget. Han har hela tiden haft en spelidé som Jocke Forslund förfinat och fullbordat. Kruse skolade in unga spelare som sakta fått växa till sig. Han har utan att jäkta byggt upp laget steg för steg.
Och inte minst; han steg självmant av tränaruppgiften efter fem år då han klokt insåg att nu behövdes en ny tränare. Johan Kruse finns nu istället med i Falu BS styrelse.

Framtiden.  En stentuff elitserie väntar.  Falun behöver förstärka. Det gäller att våga satsa men samtidigt inte riskera klubben ekonomi. Den läxan har man lärt sig i BS. Men grundstommen för laget finns där.  BS kommer sannolikt att tillhöra ett gäng klubbar som får kämpa i seriens nedre del. Men hur ordningen blir mellan Falun, Tellus, Motala, Frillesås och kanske Sirius, det får framtiden utvisa.
Just nu firar och gläder sig luttrade BS-anhängare över att åtta års frånvaro från eliten är över!

Epilog:  Rolf ”Dajmen” Sjöö var en av Falu BS största ledare vid sidan om planen. ”Dajmen” var en gigantisk glädjespridare med mycket stort hjärta. Rolf Sjöö avled i början av årets bandysäsong.

 Svante Nyberg

Stefan Wikström: Elitseriens sista skälvande omgång ska avgöras

, ,

KRÖNIKA Det är måndag.
Det snöar utanför mitt fönster.
Skulle det delas ut poäng för snöfall skulle Kalix toppa Elitserien med hundra poäng före tvåan.
Nu gör det inte det.
Därför ligger Kalix inte i Elitseriens toppskikt.

Imorgon är det tisdag.
Brukar oftast vara det efter måndag.
Elitseriens sista skälvande omgång ska avgöras.
Inte den mest dramatiska avslutningen kanske.
Mycket är avgjort.

Broberg/Söderhamn tar semester.
Det hade nog inte laget och dess supportrar räknat med.
Många var de som spände bågen och tyckte att semifinal kan det bli.
Nu blir det vapenvård och soffhäng.

IK Tellus tar semester.
Det hade nog inte bandyexpertisen runt om i landet räknat med.
Utdömda ifjol.
Utdömda i år.
Nytt kontrakt via ett starkt kvalspel ifjol.
I år ett snäpp uppåt.
Jag tyckte det var ett härligt gäng när de, nyligen, besökte oss i norr.

Och, mest troligt, tar IK Sirius också sommarlov.
Men de får vänta lite med att spika upp hängmattan.
Det finns en liten risk för att den blåsvarta hängmattan spricker och faller ner i kvalgropen blir hårt.
Laget möter ett Tellus som kommer i badtofflor, solhatt och semester i blick.
Men, som klyschan säger, matchen ska spelas.

IFK Motala, nykomlingarna, har efter en besvärlig vinter vaknat till ordenligt och har inför morgondagen två poäng upp till Sirius.
Det som talar emot laget från Baltzar Von Platens hemtrakter är att de möter, självaste, Sandviken.
En lite marig uppgift på papperet.
Men, som klyschan även här säger, matchen ska spelas.
Jag tror nog ändå att jag lägger min veckopeng på Sirius.

Reseplaneraren i Motala får åter börja se sig om efter billigaste resan upp till mina breddgrader.
Kalix.
Kalix Bandy.
Jag vet inte hur många kval ett mänskligt hjärta klara innan det packar ihop.
Tydligen ganska många.
Känns som om mitt hjärta haft det tufft med kvalbandy varje år sedan månlandningen.
Börjar bli lite ansträngt nu.

Känns som att det får räcka nu.
Jag kanske var blåögd.
Eller rödvitögd.
Jag trodde att jag skulle slippa denna fasa denna vår.
Och det har ju sett bra ut.
I vissa matcher.
I vissa matcher har det sett lite sämre ut.

Nu är dock så att en tabell efter tjugosex omgångar aldrig ljuger.
Man är inte bättre, eller sämre, än den plats man landar på.

Därför vinner Sandviken grundserien.
De är det bästa laget.
De kan mycket väl ryka i ett slutspel, även om jag inte tror det, men sett över en lång serie så är de svartvita, helt enkelt, bäst.

Och Edsbyn blir tvåa.
Kanske.
De kan bli segrare.
I teorin alltså.
Två poäng och tjugo mål tar man inte in på Saik i det verkliga livet.
De kan bli trea.

Fyran Hammarby och femman Villa/Lidköping skuggar.
Och imorgon tävlar de bägge lagen om två poäng på Zinkensdamm.
Om ”Byn” står på näsan mot Vänersborg blir vinnaren på Zinken tvåa.

Nu är jag tveksam att Edsbyn släpper det grepp om den åtråvärda andraplatsen de nu har.

Sportklubben från Västerås tar sig en nittiofyra mil lång resa upp till ett snöfyllt Kalix.
En resa många kassörer gråter floder över.
Av de spelare, och ledare, jag brukar växla några ord med när de anländer till IP, så är det många som uttrycker ”det här med att resa upp till Kalix det är bara trevligt”.
Vinst för ”Mesta mästarna” flyttar fram den grönvita pluppen från ruta fem till ruta fyra.

Bollnäs då.
Ett av de trevligaste lagen i serien.
Alltid mycket surrande med killarna i det laget.
Senast det begav sig avhandlade vi ämnet ”Bittra vaktmästare”.

Humor.
Även domaren Andreas Broberg deltog med kunskap.
Final för de orangea i våras.
Sjua nu.
Kan bli åtta.
Haft en del sjukdoms- och skadebekymmer och kanske inte riktigt nått upp till önskad nivå.

Att Patrik Nilsson fått, i stort sett, hela säsongen spolierad p.g.a sjukdom går inte obemärkt förbi.

Smålands stolthet Vetlanda spelade kryss när de var i Kalix samma kväll Lucia skred fram bland gård och stuva.
Där och då fick jag se den spelare jag tycker är den bäste jag sett i vinter.

Johan Löfstedt.
Fantastisk spelare.
Kändes som att karln bar hela VBK på sina axlar.
Om nu de gulklädda smålänningarna tar sju poäng i Bollnäs imorgon så stannar de på plats sex.

En, helt enligt mina uträkningar i höstas, väntad placering.
Samma uträkningar går i lås vad gäller kamraterna från Vänersborg.
Lite nerv kring slutspelskanten fram till den senaste omgången.
Då vann de, hemma i sin borg, mot…..eh ja host…mot ett lag som rest mycket långt.

Samtidigt kraschade konkurrenten vid strecket, Broberg, mot hälsingerivalerna Edsbyn.
Glädje och lättnad i Vänersborg.
Där många supportrar gick in i säsongen med gamnacke och negativa tankar.
De saknade sina vänner från österland som spelade med IFK förra vintern.

Jag hävdar att de inte spelade med IFK, de spelade lite för sig själv.
Utan att alls vara någon expert på området men jag tror många i dagens IFK mår bättre idag än då.

Och Tillberga lämnar skeppet.
Fem poäng.
Tre av dem mot…host…Kal…ja just det laget ja.

Från serien under noterar vi att det är en oerhört spännande slutsträcka kvar.
Två omgångar.

Frillesås har vägen till Elitserien plogad, putsad och klar.
Tre poäng ner till Falun.
Jag tror de håller sig på vägen.
Falun får kvala.

Om den andra kvalplatsen är det vild kubbning.
Gripen/Trollhättan.
Lidköping AIK.
Nässjö IF.
Tre lag inom två poäng.
Ljusdal och Peace & Love ytterligare en pinne efter.

Vad?!
Måste jag gissa?
Nää.
I den där serien vinner alla mot alla.
Och alla förlorar mot alla.
Det är lättare att ta till sig kvantfysik än att gissa resultat i Bandyallsvenskan.

Och i världens bästa div1.
Den som kallas Övre Norrland.
Där går Söråker från Sundsvall mot serieseger och kval till den galna Bandyallsvenskan.

Karlsborg vinner den prestigefyllda kampen om att, efter Kalix Bandy, bli bäst i vår kommun
Ligger just nu trea.
Kan bli tvåa.
Kan bli fyra.
Nyborg SK blir sexa.

Samma placering som Dans Glans i det 3000-meters hinderlopp Anders Gärderud vann vid Montreal-OS 1976.

Jag önskar samtliga lag lycka till i er färd mot Uppsala i mars.
Själv tar jag flyget dit.
Det är lättare så.

Ha det gott, bandyvänner.

Vi hörs (och syns)

Sargvakten

Lindmark: Får man ta portföljen med sig in i framtiden?

, ,

KRÖNIKA VM är igång borta i Ryssland, och i Vasaparken i Stockholm står representanter ur Hammarby bandy och svenska landslaget och visar brittiska kungligheter hur man står på en röd matta och skjuter boll.

Så just idag pratas det faktiskt lite bandy, men trots detta kanske vi skulle kunna enas om att bandyn faktiskt ändå är i kris?

Vi har sett vårt flaggskepp SM-finalen ha vikande publiksiffror på halvtomma stockholmsarenor nu flera år i rad, med gråa tv-produktioner som inte lyckats skapa någon vidare feststämning, långt ifrån det där “Sveriges Superbowl” som vi ju så gärna vill låtsas som att det nästan faktiskt är.

Förra årets hemma-VM i Sandviken blev ett publikmässigt fiasko när inte ens tretusen personer makade sig iväg till Göransson arena för att se det bästa som går sportsligt går att se inom bandy, nämligen finalen mellan Sverige och Ryssland.

Om detta berodde på höga biljettpriser, sandvikenbors ointresse för bandy, eller en härlig blandning av båda sakerna kan man diskutera i evighet. Men publiksiffran 2 888 står ändå och blinkar där med ett klarrött sken och borde kunna varna oss om att någonting inte står rätt till.

I år sänds inte ens VM i någon tv-kanal, utan sänds på webb-tv med prenumerationskrav. Vilket såklart betyder att ingen förutom de nära sörjande kommer se någonting av VM; inga värvningar till de svenska arenorna det vill säga.

Att Mittmedia gör sitt bästa för att leverera goda sändningar tycker jag vi ska ge dem credd för, men det är ju också sändningar av typen “tidningsredaktioner försöker göra tv”, och kvaliteten når ju såklart aldrig ens upp till midjan på vad en etablerad tv-kanal gör med vänsterhanden.

Vi kan kanske hoppas på att det är de tidiga morgonsändningarna samt det annalkande OS:et som gör att ingen riktig tv-kanal är intresserade av att sända mästerskapet, och att det kommande år kommer tillbaka till en riktig tv-kanal.

Men det kan vara att hoppas på för mycket.

De etablerade tv-kanalerna har ju som bekant redan övergett att sända bandy i sina kanaler, vilket i sin tur har gjort att sporten tappat i bevakning i kanalernas sportnyhetssändningar.
Och publiksiffrorna går nedåt.

Nu är bandyfinalen tillbaka i Uppsala (där den enligt mig hör hemma, vilket jag utvecklat i någon krönika här förut), och har vi tur kan finalen kanske återfå lite av sin forna glans: solsken som blänker i isen, studenter som aldrig stått på ett par skridskor som försöker ta sig runt planen med en knippe heliumballonger i näven samt pyttipannaos över stadsparken.

Det är det vi kan hoppas på, för absolut perfekta förhållanden för att spela bandy kommer det med hyfsat stor sannolikhet inte att bli. Mars är ofta lite för varmt för utomhusbandy, och så kan det ju blåsa, man kan ha solen i ögonen, och det kan vara väder, även om det ju faktiskt är extremt ovanligt, som hade gjort barn från Frostmofjället förskräckta.

Och någonstans där finns ju den stora konflikten inom svensk bandy. Är det de perfekta förhållandena som är det viktiga, eller är det att skapa attraktiva arrangemang som publik kommer och tittar på?

Hallfrågan är ju ständig, och det går knappast att påstå något annat än att hallarna är superviktiga för utvecklingen av den bandyns sportsliga kvalitet. Samtidigt är faktum att alla lag som flyttat in i hall, bortsett från Villa, har tappat i publik sedan de gjorde det.

De sportsliga fördelarna att anordna VM i den superfina Göransson Arena i Sandviken är självklara. Men 2888 åskådare i den extremt prestigefyllda VM-finalen mellan Sverige och Ryssland kan ju samtidigt lätt jämföras med den rätt prestigelösa gruppspelsmatchen lagen emellan i VM 2009 som lockade över 5000 åskådare till Zinkensdamm.

Jag vill inte försöka leda någonting i bevis genom att plocka lite godtyckliga publiksiffror från olika år, sammanhang och städer. Jag önskar bara att det fanns en livligare diskussion i bandysverige om vad det är som gör vår sport till något speciellt och unikt. Vad det faktiskt är som lockar publik till arenorna, vad som faktiskt är det häftiga med vår sport, och vad det finns både för några fördelar och nackdelar med de olika sorters arrangemang vi har kring våra matcher.

Det måste gå att som hallälskare erkänna fördelarna med utematcher, och jag som knappast älskar någonting mer än att stå i -5 på Zinkensdamm och få glöggimma på glasögonen måste kunna erkänna till exempel de enorma sportsliga fördelarna med att spela bandy inomhus.

Personligen tror jag att bandyn måste våga stå kvar med ett ben i tradition samtidigt som det andra benet tar klivet in i framtiden. Vi kan inte bara vara bakåtsträvare och kräva att bandy ska spelas på sjöis och skridskorna ska vara gjorda av läder. Samtidigt kan vi inte kräva att utomhusmatcher ska förbjudas, att matcher ska vara pyroteknik och dunkande musik i högtalare vid varje avblåsning, samt att perfekta förhållanden alltid måste råda.

För varje kliv framåt sporten tar måste det andra benet släpa ordentligt efter i marken bakom sig och få med sig en rejäl klump med det grus som är det som vår sport så speciell.

När jag släpar foten i gruset får jag med mig en portfölj, dubbla underställ och ramsor som ekar i fasaden på Krukmakargatan.

Vad får du med dig?

Hugo Lindmark
Musiker

Nyberg: Årets allsvenska – en sportslig succé

, , ,

Slutspurt i allsvenskan. Fyra omgångar kvar och nu skall serien avgöras.
Samtliga 16 lag har fortfarande mycket att
spela för, men för ett lag, Gustavsbergs IF känns det kört.
Gustavsberg åker ur.

Kungälv började serien uselt men har fått ihop det bättre senaste tiden. Göteborgarna jagar, och jag gissar att man
tar sig över nedflyttningsstrecket trots att man har en ganska tuff avslutning.
Som helhet måste Kungälvs säsongs ses som ett stort misslyckande.

På de nedre kvalplatserna hittar vi just nu UNIK och NitroNora. Båda lagen är ojämna och en seger följs inte sällan av en riktigt dålig match. Mitt tips är att UNIK blir
förloraren i kampen och följer Gustavsberg ur serien..
Risk för kval finns även för Västanfors, Tranås, Tjureda …
… ja, till och med Örebro.

Nykomlingen Åby Tjureda har gjort en helt godkänd
säsong och jag tror man håller undan för strecket. Även Örebro borde klara sig undan kval rätt enkelt – men ÖSK
är en av säsongen verkliga besvikelser. Örebroarna gick ut med att man satsade på serieseger – nu är man närmare de
nedre strecken än de övre.

Västanfors har inte heller gjort
någon vidare insats under säsongen.
Ojämna insatser raktnigenom serien, men ”Fläkten” skärper till sig mot slutet.

Tranås har en obehagligt svår avslutning på serien och jag tippar att det blir Nitro/Nora eller möjligen Tranås som följer Kungälv till kval.
Boltic har inte säkrat nytt kontrakt men med avståndet fyra poäng till kvalstrecket utgår jag från att de klarar sig.

Ljusdal står tillsammans med Örebro och Kungälv förbsäsongens största misslyckanden. Drömmarna omm elitserien känns avlägsna just nu för hälsingelaget som bara vunnit 8 matcher hittills.

Hela sex lag är på allvar indragna i toppstriden. Nässjö har
sämsta utgångsläget med sina 21 poäng och jag gissar att vi kan räkna bort smålänningarna. Gripen och Peace & Love har båda skrapat ihop 22 pinnar.
Gripens tuffaavslutning gör dock att Borlänge sannolikt tar sig förbi Gripen, kanske även Lidköping.
Även Lidköping harbnågra avslutande tuffa matcher – Gripen, Frillesås, Nässjö
och ett hemmastarkt Kungälv.
Kan mycket väl bli så att vi
får två dalalag till elitseriekvalet.

Två lag slåss i teorin om förstaplatsen. Falun och
Frillesås. Stor fördel för Frillesås. Men visst, om Falun vinner de fyra matcher som är kvar och Hallänningarna
börjar darra ordentligt så kan BS ta sig förbi.
Lika liten chans som det är att Falun vinner serien, borde det vara att
dalalaget missar elitkvalet.

Frillesås seriesegrare, ja förmodligen.
Överraskande, ja helt klart.
Men kul och verkligen en utmaning för den lilla klubben på västkusten som gjort en kanonsäsong.

Redan nu kan man konstatera att årets allsvenska varit en sportslig succé.
Hårda och jämna matcher nästan rakt
över. Bara ett fåtal matcher har varit riktigt ojämna.

Publikt, nej inte någon kassako, men kanske kan publikenbbörja hitta till de allvenska arenorna kommande säsonger
om man inser hur bra bandy som spelas på denna nivå.

Till sist en snabb koll på division I. Skirö ser ut att ta hem den södra serien. Jönköping utmanar.
I den västra serien ligger Blåsut bäst till men både Surte och Mölndal jagar vänersborgarna.
AIK vinner den östra serien överlägset och rusar mot allsvenskan.
Mellersta serien har en tuff kamp mellan Katrineholm och Finspång.
Rättvik vinner den ena av norrlandserierna och
sannolikt Söråker den andra.

Svante Nyberg

Stefan Wikström: ”Tidningar skriver och skriver och skriver……… inte en rad”

, , ,

Imorgon, måndag 29 januari, då vi i vår tidszon just vaknat, gnuggat sömnen ur ögonen och gjort morgongymnastiken sätts bollen i rullning i en turnering som knappt någon bryr sig om.
Världsmästerskapen i bandy.

Sverige ska då ta sig an Finland.
Sverige bör och ska vinna.
Trots att Kalix Tuomas Liukkonen ska försvara de blåvita.

VM i år avgörs långt bort.
I en stad så långt bort att du nästan är hemma igen då du kommer dit.

Chabarovsk.
Ryssland.
Våra fantastiska damer blev, nyligen, världsmästare i en park, i en stad, i Kina.
Att vara bandyspelare är att resa.
Fråga en spelare i Kalix Bandy.
En han eller en hon, spelar ingen roll.
De känner till den delen av en spelares vardag.
Resor från hit till dit.
Eller från dit till hit.

Chabarovsk.
Sibirien.
Ryssland.
Tänker jag mig att ta min svarta Skoda och köra dit gäller det att ha nytankat och ny spellista på telefonen.
Niohundrasextiotvå (962!) mil.
Och vägen hem är lika lång.

Chabarovsk.
Det var där muren revs.
Den mur som Sovjet byggt upp för att försvara sitt bandyguld år efter år efter år efter år.
På det tolfte året VM spelades föll allt.
Det lilla landet i väst, Sverige, vann första mötet med klara 6-1 och Sovjet vann det andra med knappa 3-1.
Det spelades ingen final där och då utan den som vunnit ”serien” var världsmästare.
6-1 och 1-3 blir 7-4 i blågul favör.
Vi minns bilderna där, lagkapten, Sören Boström höjer den ståtliga bucklan mot den svarta sovjetiska kvällshimlen.
Magiskt.

Året var 1981.
Året då, nyblivne sjuttioåringen, Sven-Åke Lundbäck, från Luleå, vinner Vasaloppet efter ett ryck i en uppförsbacke strax innan Oxberg.
En uppförsbacke som därefter fick namnet ”Lundbäcksbacken”.

Jag skrev i inledningen att VM är en turnering som knappt någon bryr sig om.
Inte ens vi bandyvänner går upp i varv.
I stället spottar vi snus och gnäller på den.
I enad kör står vi upp och ylar över att den ligger fel i tid.
Alla tycks eniga i att VM i bandy skall spelas efter avslutad säsong.
Amen.

Runt millenniumskiftet gjorde den det.
Alla var nöjda och glada?
Nej och åter nej.
Det var inte alls bra.
Efter SM-finalen är alla mätta och belåtna på allt vad bandy heter så intresset är noll och intet!
Ylandes i enig kör.

Det pågår ett EM i handboll just nu.
Sverige spelar om guldet senare denna söndagskväll.
Hela svenska folket och samlad massmedia gnager nagel.
Jag har alls inget mot handboll.
Tvärtom.
Gillar sporten och, framförallt, dess attityd.
Stentufft.
Smäller så fönsterrutorna i hallen skälver.
Spelarna kliver upp, ruskar av sig och fortsätter spela.
Hej, fotbollsspelare.

Men det som förbryllar mig är att denna sport som, publikmässigt, ligger på bandyns nivå vad gäller serielunken på hemmaplan.
Tidningar och tv visar väl inget jättestort intresse.
Så.
Så kommer det ett mästerskap.
OS, VM, EM, DM, KM.
KM?
Kvartersmästerskap.
Då jäklar vaknar alla!

Så börjar bandyns mästerskap.
Tidningar skriver och skriver och skriver………inte en rad.
Svenska folket som just gnagt av varenda nagel börjar nu ladda om för ännu en……..arbetsvecka.

En arbetsvecka då man kan sitta vid fikabordet och göra sig fånig över bandyns världsmästerskap.
”Höhöhö, bara två lag som kan vinna” och liknande tongångar.

Bortglömt eller fånigt.
Spännande kommer det bli.
Ska di svenske lyckas brotta ned den ryska björnen även i år?

Ifjol, i Sandviken, lyckades brottningen.
I sista sekunden av finalen.
En final som runnit iväg i rysk favör och skivspelaren laddades upp med världens vackraste nationalsång, den ryska.
Blågula spelare ville annorlunda.
1-3 blev 2-3.
Matchen rullade in mot slutstationen.
Erik Pettersson kvitterade med fem minuter kvar.
Alla trodde på förlängning.
Sverige får en hörna i nittioförsta.
En fenomenal variant gör att Adam Gilljam vräker in guldmålet.

Och mannen vid skivspelaren fick snabbt byta till den svenska nationalsången.
Den är inte dum den heller.

Att nu kunna försvara det guldet kommer bli en marig uppgift, men alls icke omöjlig.
Att inför tiotusentals högljudda ryska supportrar och ett, till tänderna, fulladdat ryskt landslag stå emot den anstormning som kommer sättas igång kräver nog att allt, och lite till, står i rätt fas för våra spelare.

Det är, backhjälten, Andreas Wesths sista framträdande på de stora scenerna.
Sorgligt.
Hoppas verkligen att denne gigant får avsluta sin internationella bana med ännu ett guld.
Om någon är värd guld är det Andreas Westh.
Det höggs in i grottväggar utanför Bollnäs på den tid man inte hade papper och penna.

David Pizzoni Elfving.
Hans hjärna skakade under några obehagliga minuter på Zinkensdamm nyligen.
Är han helt okej?
Hans läkare vet, med all säkerhet, nog vad han talar om då han godkänt Davids medverkan.
Må det gå vägen.
En skakande hjärna är inget man leker med.

Vetlandas Joakim Andersson visar stort sportsligt hjärta.
Uppträdde inte vackert i VBK:s sista match innan vm-uppehållet.
Matchstraffet var lika solklart som en vårdag på isen i Kalix skärgård.
Avstängningen blev fyra matcher.
”Jag tar mitt straff” sade Andersson utan att blinka.
Att han inte står i fotoblixtar och domderar över straffet hedrar honom.
En sann sportsman.
Sånt blir jag glad av.

Ska bli roligt att se vad debutanten Christoffer Fagerström kan göra.

Imorgon, måndag, då vi i vår tidszon just vaknat, gnuggat sömnen ur ögonen och gjort morgongymnastiken sätts bollen i rullning i en turnering som knappt någon bryr sig om.
Världsmästerskapen i bandy.

Heja Sverige!

Stefan Wikström: Annandagen är vi bandyvänners dag

, , ,

Lars Ulrich, trummis i Metallica, fyller femtiofyra.
Det är på dagen femtioett år sen Per Oscarsson fick svenska folket att sätta lördagskaffet i halsen då han klädde av sig i endast kalsongerna i ”Hylands Hörna” som var tv:s tyngsta program då.
Klagomuren har aldrig haft så många påringningar.

Dagens namnsdagsbarn är…..ähum….men en Edberg, en Schwarz,  den eminenta Augustifamiljens kapellmästare Sporsén är också en som kan fira dagen.

Det är den tjugosjätte dagen i december.
Annandag jul.

Tomten har lämnat landet och sitter i sin borg och pustar efter årets enda arbetsdag.
Vi övriga sitter och pustar efter julrusch och julmat.

Men det är idag det gäller.
Annandagen är vi bandyvänners dag.

Och det hände sig på den tiden.
1930-talet.
I Värmland.
De röda tomtarna IF Göta, från Karlstad, och, de blå tomtarna Slottsbrons IF möttes varje år i en träningsmatch som gick under smeknamnet ”Tomtedansen” eller ”Tomtederbyt”.
På biografen visades ”Klart till drabbning” men de glada karlstadborna vände Åke Söderblom och Thor Modéen ryggen och gick på bandy istället.
Evenemanget lockade som mest runt sjutusen åskådare på snödrivorna runt Tingvalla Isstadion.

Tiden gick vidare.
Minut för minut.
År lades till år.
Under några år vid skiftet mellan femtio- och sextiotal användes dagen till genrep inför seriepremiären.
Man kan undra hur folket stod ut att vänta på bandytävling fram till jul.
Längre väntan än för småpysarnas väntan på tomten och paket.

I takt med konstfrusna banor och, på ännu senare tid, inomhusarenor så skedde premiären allt tidigare och tidigare.
Fortsätter vi i samma takt har vi seriepremiären helgen innan skolan startar efter sommarlovet.
Annandagen blev då en dag då man lade de, ack så, eftertraktade derbymatcherna.

Länge var bandyn det största som hände i landet just den dagen.
Folket åt de sista smulorna på julbordet och gick sedan man ur huse för att se sina favoriter vinna mot fienden från närbelägen ort.
Att förlora en sån match gjorde kommande tid mörk och dyster.
Jag kan minnas när jag som lite yngre såg uslingarna i IFK Kalix vinna mot mitt kära Nyborgs SK, då hjälpte det inte med, varken, julgodis eller kramar av min mor.
Otröstlig.
En jul fick jag Ramones dubbel-lp ”It`s Alive”, den julen kunde inget förstöra.
Inte ens en blåvit storförlust.

Å andra sidan vann ju NSK nångång också.
Då var det sång och dans kring granen i den wikströmska gården.
Fanns ju några år då Karlsborg BK var uppe i högsta serien och förstörde jular för oss ”kalixare”.
Får mardrömmar bara av att skriva om det.
Men det är ju det sista som räknas.
Annandagen 1998.
6-0 i rödvit favör.
Nästan en jul i klass med Ramones-julen.
Ljuva minnen.

Denna säsong då.
Då serien vänder.
Halva gjord.
Halva kvar.

Två riktigt heta matcher.

Den en av dem är en repris på finalen i våras.
Edsbyn och Bollnäs.
De arga rivalerna gör upp i Byns hemmaborg.
Slutsålt sedan lång tid tillbaka.
Edsbyn högst upp i tabellen i en jämn toppstrid.
Bollnäs ligger sjua och börjar alltmer spika fast sin plats i slutspelet.
Fem pinnar ner till strecket.
Oviss utgång.
Sätter en liten, mycket liten, slant på Edsbyn.
4-3.

Den andra glödheta.
Inte bara glödhet.
Den brinner med öppen låga.
Villa tar emot IFK Vänersborg.
Vem är bäst vid Vänern?
Flera ton prestige.
IFK gör nog bäst i att vinna då deras plats i slutspelet hänger på en skör tråd.
Och kunde Tellus så kan nog grabbarna från Lilla Paris också.
Vinna i en arena i Lidköping.
Min peng går dock till hemmalaget.
6-2.

Sandviken mot Broberg.
De gula från Söderhamn vill nog vinna till varje pris.
Gäller att haka på den sista vagnen i slutspelståget.
En vagn där Vänersborg sitter just nu.
Avståndet är endast två poäng så ”Gurt” har ett finger runt ett rör på den vagnen.
Gäller att få ett fastare tag.
Jag tror inte de får det denna dag.
Saik hemma i sin arena är inte lätta att tas med.
5-2.

I Västerås.
Två lag från samma ort.
Hemmalaget i svart heter TB Västerås
Mesta mästarna i grönt och vitt heter Västerås SK står som bortalag.
Svensk media, som visar allt mindre intresse för bandyn, har mer än en gång skrivit fel om de bägge Västerås-lagen.
I första halvan av serien har det mesta gått i svart för de svartklädda TB.
Publiken vänder laget ryggen.
Skador och förluster.
Förlusterna står uppställda i en rad likt svenska soldater utanför mässen då ärtsoppa serveras.
Sist i ligan och bara en vinst.
Och jag skriver inte en rad om vilka de vann mot.
Här vinner VSK.
3-7.

IFK Motala gästas av ett Vetlanda BK som tvingas resa femton mil.
Jag tror inte de behöver göra den resan förgäves.
VBK med den, hittills, bäste spelaren vi sett på Kalix IP i vinter, Johan Löfstedt, vinner detta.
Träffade en, mycket, god vän på Coop i Kalix under inhandling av julens godsaker.
Vi ägnade en god stund vid bröddisken för att utbyta lovord över denne Löfstedt.
När vi sade adjö var vi rörande överens över att vi ska skippa nästa års julhandel och istället lägga pengarna på att köpa upp karln till oss.
2-6.

På en idrottsplats på Ringvägen, Södermalm, Stockholm.
Zinkensdamm.
Ritad av Paul Hedqvist.
Byggd 1936.
Invigd 1937.
Nu skådeplats för en bandymatch mellan de bägge kombattanterna från Söder.
IK Tellus.
Hammarby IF.
Tellus har tidigare i vinter svarat för en av de största överraskningarna i mannaminne.
I och för sig är det lite si och så med mitt mannaminne, men att IK Tellus slår tillbaka självaste Villa är ju en smällkaramell av största klass.
Och att de gör det nere i Lidköping gör den karamellen än större.
Vi var många som tappade hakan.
Nu tror jag inte att de mäktar med Bajen som vaknat till ordenligt och framstår som en klar aspirant till spel på Studenternas i mars.
9-2.

Och sist men inte minst.
Eller jo kanske.
Sett till publiksiffran kan det bli så.
Tyvärr.
Vi har inte den största publiktillströmningen av alla lag.
Men denna dag vore det väl själve Hin Håle om vi inte ska kunna putsa till den lite dystra statistiken.
Vi får hjälp till det av några trogna blåsvarta supportar som kommer upp för att stötta sina favoriter.
I en match som nog inte faller in under epitetet ”Tomtederby”.
Skiljer nittio mil i en bil mellan orterna.
Inte ens E4 förenar oss längre då den inte går genom Owe Thörnqvists hemstad längre.

Men att matchen betyder mycket för de bägge kan vi här och nu hugga in i närmaste sten.
Sirius har tre pinnar ner till Kalix i striden vid kvalträskets strand.
Känner nog lite gungfly under fötterna.
Hemmalaget sprattlar febrilt i kamp för att nå upp till fastare mark.
Vid vinst, en pinnes skillnad gentemot Sirius och Tellus (om de förlorar mot Bajen vill säga).
Vid förlust, det som döljer sig under träskets yta får allt kraftigare tag om sitt byte.

Utgången i detta drama är ovisst.
Kanske den match som är mest svårtippad.
Men hjärtat säger sitt.
5-3.

Vill tro.
Måste tro.
Annars kommer julens godsaker smaka raggsocka.

Nu firar vi en fröjdefull jul med släkt och vänner, julskinka och praliner.
Och på annandagen klär vi oss i varma kläder, packar en termos och beger oss till en bandyarena i närheten, eller som för supportrarna från Uppsala 90 mil bort.
Spelar inte heller någon roll på vilken nivå det tävlas.
Damer eller herrar.
Flickor eller pojkar
Elitserien, Allsvenskan, Div1 eller vad som helst.
Det är fin sport vilket som.

Och du!
Bandy ska upplevas på plats.
Inte vid en skärm.
Fanns en gång en bildekal.
”Det finns två saker som är bättre live än på tv, det andra är bandy”

Vi ses på en arena.

Stefan Wikström

Stefan Wikström: Blytung seger för smålänningarna

, , ,

Det blev Vetlanda.
Gulklädda grabbar från mörka Småland.
De har börjat seriespelet som en knatte på mellanstadiedisco.
Tassat runt lite blygt i bakgrunden, inte riktigt vågat ta initiativ och bjuda upp.
Så kommer ögonblicket.
Ögonblicket då allt faller på plats.
Ingen som riktigt tror på den blyge.
Men just den stunden lossnar det.

Vetlanda BK blev det första laget som besegrar serieledande Villa/Lidköping.
Klassens tuffaste.
Obesegrade sen bandy spelades med keps och äppelknyckarbyxor.
Endast nio mål insläppta på dessa sex matcher.
Och så ikväll.
Sju.

Vetlanda avgör en spännande match i sista flämtande andetaget sedan hemmalaget hämtat upp ett
tvåmålsunderläge under minuterna 88-91.
Blytung seger för smålänningarna.
Bara lyfta på kepsen.

Saik står på näsan mot Edsbyn.
Tar sig an nästa hälsingelag.
Bollnäs.
Urladdning.
Tvåsiffrigt.
Och den där Christoffer Edlund gör fyra.
Karln har nu tjugosju mål på sju matcher.
Nästa fyra i snitt.
Kan vi fastslå att det är rätt bra?

Kalix skyttekung för några år sedan, ”Palle” Rönnqvist snittade runt tre under tre säsonger då han
återvänt från sin sejour i Edsbyn.
”Några år sedan” var ordet.

När jag grottade ner mig i Kalix målskyttar hittade jag också Jimmy Berglund.
Säsongen 2011/2012 gjorde han 21 mål på 22 matcher.
Jaha, vaddå?, tänker du.
Jo, serru.
Av de tjugoen målen var det endast ett (1) spelmål.
Resten var straffar, hörnor och ett frislag.
Säkerheten själv.

Tillberga har det jobbigt.
De får leta runt på ålderdomshemmen runt om i Västerås för att få ihop ett lag.
Jobbiga skador ställer till det för västmanlänningarna.
Dessutom står storförlusterna i en kö längre än taxikön utanför krogen vid stängningsdags.
Att den enda seger de har var mot…..var mot……äh, vi glömmer det.

Tellus gnuggar på.
Senast poäng i den sprillans nya hallen i Söderhamn.
Starkt.
Dessutom poäng mot mitt Kalix.
Det var ju lite onödigt kan jag tycka.

Kalix tappar två poäng i en sländas andetag.
3-0 hemma mot Broberg förvandlas till likaläge inom tre minuter.
Där rök en poäng.
Även om det var starkt att knyta ihop och förhindra ytterligare hemskheter.

Och så Tellus på Zinken.
2-4 på Elitrapport hemma hos mina föräldrar på farsdagsfika.
Två minuter senare satte jag tårtbiten i halsen.
3-4 och nu straff till hemmalaget.
Och ja, kvitteringen kom ju givetvis.

Jag ger ändå mitt Kalix godkänt i serieupptakten.

IFK Vänersborg har kommit i rullning.
Senast tung, blytung, seger mot VSK.
Där Emil Viklund avgjorde.
Och som han avgjorde.
Det där har han drömt om sen han, som liten parvel, traskade hemifrån och över skolgården till
Nyborgsvallen för att träna.
Där han drömde om hur han tog fart djupt ner på egen planhalv och åkte rakt förbi tungt beväpnade
försvarsarbetare i fiendens trupper.
För att avsluta med ett distinkt skott bakom världens bäste Bergwall.
Ett mål i världsklass.

Sirius har haft det lite besvärligt i serieupptakten.
En ynka seger.
Hade två och en halv match utan mål framåt.
Och många bakåt.
Senaste omgången blev det klang och jubel.
Stor seger och många mål mot Tillberga.

Jag nämnde världens bäste Bergwall.
Kan inte skriva dessa rader utan att också nämna Kalix alldeles egna Björn Hellman.
Målvaktsarbetare av mycket hög klass.
I mina rödvita ögon måste han vara väldigt, väldigt, nära landslaguppdrag.
Finns förvisso många målmän av god kaliber men denne Hellman är…..Hellman.
Ta en titt på matchen mot Villa om du tvekar.

Varför börjar vår Elitserie likna serien för den där sporten som spelas bakom en alldeles för hög sarg
med en konstig svart platt sak i stället för boll?
Matcher var och varannan dag.
Gillar inte det.

Se upp för Hammarby.
Där har nu Christoffer Fagerström vaknat till.
Gör många mål.

Och det här med många mål.
Patrik Nilsson?

Skulle, enligt sanningsenlig media, göra efterlängtad comeback i matchen mot Saik.
Så blev det inte.
Låter inte bra.

Jag kan bara trycka på ”Gilla” när jag läser om kringarrangemanget i den matchen.
Allt för att hedra den, alltför unge, bortgångne Axel Jonsson som spelade med Saik och hade rötter i
Bollnäs.
Och att de bägge klackarna enas under slutet av matchen och med en röst ropar hans namn är inget
annat än mäktigt.
Rysningar när jag läser om sånt.

Kul match i damernas Elitserie denna lördagkväll.
I en hall i Lidköping.
Nykomlingsmöte.
Hemmafavoriterna Villa.
Tar emot Skutskär.
I våras sken solen över Kalix IP och ett hurrande Skutskär som, i överlägsen stil, vunnit Allsvenskan
och tagit steget upp till fina salonger.

Och i världens bästa div1 vann idag Nyborgs SK, på Högslätten, mot hemmafavoriterna Härnösand.
Högslätten.
Det kallar jag klassisk arena.

Stefan Wikström: Uddamålsvinst och hela Bollnäs dansar

, , ,

Hittills.

En röst i radion frågade en gång.
– Finns det medicin mot november?

Självklart finns det.
På en isparkett nära dig.
Eller via datorn.
Dock ej på TV då de som sitter på sändningsrätten verkar ha glömt vad de har under rumpan.

Ingen idé att sitta hemma och deppa över det.
Bara att traska iväg till en arena och uppleva allt på plats.

Svårslaget.
Bandy i alla dess former och divisioner är den bästa medicinen mot såväl november som resten av de mörka och kalla månaderna.

Den allra högsta av alla serier för herrar är Elitserien.
En Elitserie som börjat rulla igång lite smått.
Några matcher här och där.

Har det då hänt nånting värt att skriva om under de matcher som gått i mål?
Tja, lite.
I alla fall detta.

Broberg har invigt sin nya byggnad på Hällåsen där de gula lamporna för evigt slocknat.
Man gjorde det på bästa sätt.
Med fin hyllning till bortgångne legendaren Göran ”Dallas” Sedwall.
Och med klar vinst mot TB Västerås.
Historiska första målet i huset gjordes av, Brobergs målkung, Martin Söderberg.
Vem annars?

Efter det har det gått lite tyngre för ”Gurt”.
I två heta hälsingederbyn.
Ordentligt tilltufsade av Edsbyn.
Och, nu ikväll, satt de i förarsätet när halvtidsvisslan ljöd på Sävstaås i Bollnäs.
När fulltidsvisslan ljöd hade de orangea från Bollnäs vänt på stek och ägg.
Uddamålsvinst och hela Bollnäs dansar.
Han som dansar mest heter Westh.

Nej, inte Andreas.
Sonen i huset gjorde sitt första mål i Elitserien.
Han heter Oscar.

IK Tellus vänder underläge och tar poäng mot Sirius hemma på Zinken.
Ett Zinken som fick is endast dagar innan premiären.
Svagt kan man tycka.

Men starkt av de gulklädda med skägg.

Christoffer Edlund gör sex mål av tio då Saik hälsar nykomlingen Motala välkommen till Elitserien.
Det kan nog bli så att den karln gör något till under vintern.

Varför börjar serien med en match på tisdagen och resten på fredagen?
En sak vet vi.
Det är inte TV som sätter direktiven.

Mitt Kalix gör en fin insats mot VSK för att sen göra en mindre bra mot TB.
För att sedan, på glänsande ruta på Kalix IP, visa Vänersborg var skåp och hylla ska stå.
0-2 vänds till 4-2 och kommunens invånare badar i fontänen vid busstationen.

Att notera från den matchen är att IFK:s nyborgare Emil Viklund visade att han nu måste få prova dra på sig den blågula landslagströjan.
Mycket bra pojk det.

Kalix målskytt Johan Sundquist visade att han hållit krutet torrt i sommar.
Tre strutar i den matchen.
Sylvass skarpskytt.
Alla målisar är härmed varnade.

Regerande mästarna Edsbyn då?
Knapp vinst i Vänersborg följdes upp med storseger mot grannen från kusten, Broberg.
Åkte ner till Lidköping för att möta Villa ikväll (fredag 3 november)
Ovisst.
Hemmalaget gjorde 3-1 efter en halvtimme.
Sen gjorde inte hemmalaget ett enda mål till.
Det gjorde inte bortalaget heller.

Jag skulle gärna se en match i Lidköpings tempel.
Nångång.

När är Johan Esplund tillbaka i Villas blå kostym?

Att Hammarby tvålar upp Saik i hällregnet på Zinken.
Löddrade nog ordentligt i bussen på vägen hem till Sandviken den kvällen.
7-3 skojar man inte bort.
Bajen kan gå långt i vinter.
Kanske hela vägen till Uppsala.
Lite långt att gå kanske.
Se upp alla ni övriga guldaspiranter!

VSK verkar också ha i åtanke att gå långt.
Det är åtta mil till Uppsala.
En behaglig tripp till finalarenan.

Stor seger nere i Småland visar på kraft.

Där nere i Småland ligger nog en del pannor i veck.
Funderingar.
Vetlanda väntar på första poängen.
En försvann i slutsekunderna på Sävstaås i Bollnäs.

Vi kan väl också lägga till ett matchstraff till protokollet.
Vänersborgs Rickard Wallin Kamperin i matchen mot Edsbyn.
Renderade också i två matchers avstängning.
Varav den ena var IFK:s bortamatch mot Kalix.
Att inte få åka upp till oss måste vara det hårdaste straff varenda spelare i serien kan drabbas av.

Allsvenskan startar upp i helgen.
I ny tappning.
Blir spännande att följa.
Vinnaren tar trappan upp.

Damernas Elitserie nästa helg.
Skutskär nykomlingar.
De stod på Kalix IP och hurrade då de säkrade avancemanget i våras.

Världens bästa div 1, den nordligaste, tjuvstartar ikväll.
Dundrar igång showen för fullt nästa helg.
Missa inte den.

Missa inte tillfällen att gå på en bandymatch oavsett serie och klass.
De ä vackert me bandy!

// Stefan

Nordén: Förhoppningsvis ökar intresset på västkusten

,

På fredagen är det premiär för Bäst i Väst i Ale Arena – en cup där fem lag från Allsvenskan och division 1 gör upp om den åtråvärda titeln.
Tidigare elitserielagen IFK Kungälv, Gripen samt Frillesås, det sistnämnda laget med flera spelare med elitserierutin, är så klart favoriter. Men det ska bli väldigt intressant att se hur Surte och Mölndal står sig mot de lagen.

Förhoppningen med den här cupen är att det ska bli en tradition och folkfest som kan öka intresset ytterligare för sporten på västkusten. Precis som Dex-cupen i Ljusdal fungerade under många år. Cupen spelades i oktober när många lag knappt fått is och framför allt derbymatcherna och nattmatcherna mellan Hälsingelagen lockade mycket folk och fantastisk stämning.

Dex-cupen blev senare World Cup och flyttades till Sandvikens fina arena. Dessvärre följde inte den riktiga folkfesten med även om det blivit bättre och bättre. Nu har avtalet med Sandviken gått ut, och det blir intressant att se om det blir en fortsättning i Sandviken eller nytt upplägg.

Mölndal mönstrar ett ungt lag i turneringen. Men med tanke på att veteranen Stefan Nordén själv snörar på sig skridskorna i helgen så höjs medelåldern något.

Dex-cupen i Ljusdal kunde inte alltid bjuda på perfekta förhållanden, men det kan vi garantera i Ale Arena i helgen. Cupen drar igång på fredagen (16:00 – 23:00) och avslutas på lördagen (12:00 – 19:00).

Mölndal kommer mönstra ett ungt lag i årets turnering. För att höja medelåldern något, kommer jag själv snöra på mig skridskorna även i helgen. Bandy är ju trots allt världens roligaste och bästa sport.

Stefan Nordén

[box bg=”#” color=”#” border=”#” radius=”1″]Hela spelschemat

Fredag 16.00 Mölndal–Gripen 17.30 Frillesås–Surte 19.00 Mölndal–Kungälv 20.30 Gripen–Frillesås 22.00 Kungälv–Surte

Lördag 12.00 Mölndal–Surte 13.30 Frillesås–Kungälv 15.00 Gripen–Surte 16.30 Mölndal–Frillesås 18.00 Kungälv–Gripen[/box]

Daniel Andersson siar om World cup: ”Ser elakt och oförskämt bra ut”

,

Om mycket talade för Sandviken under Svenska cupen, så är det inte mindre som gör det under World cup.
Eller? Jo, faktiskt, Jenisej ser elakt och oförskämt bra ut de också.
Här kommer mina tankar kring spännande spelare att hålla ett öga på under helgens turnering i Sandviken

Grupp A

Det sägs att Johan Löfstedt är tillbaka till helgens matcher. Stämmer det så dansar säkert Joakim Andersson på ”Lökens” order i VBK:s omklädningsrum till Kramgoa låtar med Vikingarna. Glädjen i smålänningarnas omklädningsrum gick plötsligt från en grupp killar på samling under kyrkans barntimme till grabbarnas lagskiva på finlandsfärjan. I Edsbyn hittar vi Joakim Svensk. En ny modern försvarare med alla möjligheter att representera landslaget.

Tyvärr saknar han motivation för detta hedersuppdrag. Motivation för att spela ärligt och juste fick vi också se en avsaknad av under Svenska cupen där han på ett mindre juste sett körde över Christoffer Edlund. Välitalo får ta killen i örat och visa hur en gentleman spelar försvarsspel. Får vi se mer av ursinniga Joneby som forward i VSK? Ingen aning, jag överraskas inte längre av Mesta mästarnas förmåga att hitta olika vägar för att vinna matcher. 

Västerås och Vetlanda vidare 

Grupp B

Det känns som denna gruppen, med undantag av Stabaek (ni får ursäkta), att alla känns som kandidater för att ta sig riktigt långt i cupen. Villa måste få igång Esplund, Jesper och Martin K på ett bättre sätt. I Svenska cupen gjorde man en mindre bra match mot Västerås men spelade sedan upp sig mot Edsbyn och Hammarby.

Jesper Jonsson och Adam Giljam ser vassa ut i sin nya omgivning av importerade vinnarskallar från öst och under långhelgens turnering skulle jag säga att det är 50/50 av vilket lag som blir tvåa i denna grupp. Att inte Jenisej skulle gå vidare med spelare som Alan Dzhusoev, Sergej Lomanov och Erik Pettersson ser jag som en ren och skär utopi.

Jenisej och Villa vidare

Grupp C

Jonas Nygren imponerade på mig under Svenska cupen. Precis som jag skrev i min tidigare krönika så trodde jag på gult, lite grann i all fall. Jag spelade med Jonas i juniorlandslaget. På den tiden som ung och lovande spelade han tredje fiol i anfallet med undertecknad och ”Bollnäsdödarn” Edling (d.ä) från Edsbyn. Bra blick för spelet, duktig på rören och förmågan att dra på sig spelare för att senare duka upp för sin lagkamrater med genomtänkta och precisa passningar. Missade ni detta i Svenska cupen så boka plats i Göransson redan på fredagskvällen runt 10 då laget möter Bollnäs!

Bollnäs och Broberg vidare från gruppen.

Grupp D

Lars Fall spelar fortfarande bandy, sedan något år tillbaka i Sirius. Lars tycker om att ha roligt. Trivas tillsammans med sina lagkompisar, ta en fika och köra bil på ett sätt som skulle få vilken medpassagerare som helst att hellre bo i ett rävgryt och leva på samma föda som räven. Om man ska gå vidare från gruppen i World cup så behöver Lars gasa på ordentligt, krossa de där äggskalen under gaspedalen och driva på sitt lag i absurdum. Sett över hela säsongen så blir Sirius att räkna med men i World cup är chanserna till avancemang ungefär lika stor som om att laget äter surströmming tillsammans med BandyZocke innan öppningsmatchen mot Vänersborg.

Sandviken och Neftyanik vidare

Jag tror i slutändan att Villa möter Jenisej i semifinal och att Saik möter Neftyanik i den andra semin. Finalen spelas mellan Jenisej och Saik där ”Stålmännen” går segrande ur striden. Edlund vinner skytteligan och Berlin blir turneringens främste mittfältare och Jenisejs målvakt släpper in minst mål.

Daniel Andersson

Wikström: För mig är de favoriter

, , ,

Vi är i början av september.
Det skämt till sommaren som varit har vi glömt och placerat i det förgångnas garderob.
Hösten kryper allt närmare.

Dimma på kvällen och tunn, tunn, isskorpa på bilens framruta ett par morgnar.
På en fotbollsmatch i förra veckan tog jag på mig långkalsonger för första gången.
Älgjägare sitter på pass.
Löjfiskarna vandrar av och an på bryggan i väntan på startskott för årets jakt på havets guld.

Vi med bandy i blod och hjärta börjar så smått vakna upp.
Den riktiga säsongen börjar tuffa igång.
Lagen är i full gång med träningar.
På vissa håll har det t.o.m spelats matcher.

När det matchats på stor och vacker is runt om i hallar byggda för bandy har laget i mitt hjärta (Kalix, om nu någon missat det) pendlat, de fem milen på den stig i skogen mellan Kalix och Torneå som visst heter E4, för träning.
Ibland har träningen endast varit femtio minuter kort.

Att träna i egen hall på stor is eller pendla fem mil, enkel väg, för femtio minuter på rink.
Olika faller ödets lott.

Att dessutom passera skylten där i långa backen bortanför Sangis som förkunnar att Haparanda kommun börjar är inget för den svage.
Det blir lite mörkare och kargare där.

Nåväl, i skrivande stund är ishallen i Kalix färdigrenoverad och käppakrigarna har haft sin cup-helg så nu tränar kommunens enda ELIT-lag på hemmaplan.

Apropå Haparanda.
Trist det där med HT Bandy.
Laget som försvann.
Säga vad man vill om dem, och det har jag gjort, men vi behöver alla lag i svensk bandy.
Och framförallt här uppe.

Nu startar laget om i Torneå LRK:s regi.
I finska ligan.

Vad har vi då att vänta i vinterns upplaga av Elitserien?

Jag saknar redan Daniel Andersson i Villa/Lidköping.
Med sitt trollspö till klubba gav han vår redan vackra sport att lysa lite extra.
Nu ligger trollspöet och resten av hans utrustning på en hylla i ett förråd.
Tack för allt Daniel.

Hur bra blir Sandviken?
Bara det faktum att Daniel Berlin återvänt gör att jag tror det kan bli de som höjer pokalen till våren.
Lägg därtill Erik Säfström.
Förvisso har Erik Pettersson dragit österut.
Men för mig är de favoriter till guldet.

Broberg?
Spännande förvärv.
Och, framförallt, ett hus på Hällåsen.
Sveriges sista gula belysning har slocknat.

IFK Vänersborg?
Tappat den ryska glansen.
De ryska stjärnorna.
Själv blev jag fruktansvärt besviken och irriterad på två av dem då de besökte Kalix i vintras.
Lone rangers.
Allt, och då menar jag allt, skulle handla om dem.

De övriga i laget gjorde sig icke besvär att försöka med nåt kreativt.
Ta en sån som Emil Viklund, han fick knappt låna bollen.
Utan kulspruteskytten ”Jocke” Hedqvist i målform hade inte IFK åkt hem med två poäng.
Minns jag inte fel gjorde karln fem mål.

Jag nämnde Emil Viklund.
Grabben från kvarteret bredvid.
Självklart ska han in i landslaget i vinter.
Självklart!
Och därmed basta!!

Hur bra är nykomlingen IFK Motala?

Är Christoffer Fagerström mannen som kan ta Hammarby till höga höjder?

Bollnäs utan Daniel Berlin?
Att tappa, i mina ögon, Elitseriens bäste spelare lär märkas.
Dock gillar jag skarpt att Hellmyrs och hans kumpaner skriver långa kontrakt med de orangea.
All heder.

Regerande mästarna Edsbyn?
För mig en överraskande finalplats och en ännu mer överraskande finalseger.
Kan de upprepa bravaden?
Tja, varför inte?

Mitt eget lag då?
Kan väl knappast bli en värre vinter än den förra.
Allt gick snett.
Och galet.
Klarade sig kvar via ett magiskt kvalspel.
Känns lite lugnare inför denna säsong.
Kassakistan innehåller pengar och inte spindelväv.

Truppen är klar.
Nytt och fräscht i tränardressen.
Laget åker två helger ner till Uppsala för fyra träningsmatcher.
Förra hösten sparades korvören och då uteblev både korv och träningsresor.
Den vinter som ligger framför oss kommer bli betydligt ljusare.

Eftersom jag bara var vikarierande lagvärd i vintras så får jag väl se var jag står i vinter.
Lagvärd var en härlig uppgift.
Väldigt trevligt att växla några ord med spelare och tränare från fiendetrupper.

Jag hoppas jag får tillfälle i vinter också.
Annars står jag någon annanstans.
Med penna och block.

Snart är vi igång på allvar.

Ha det gott.
// Stefan

Nyberg: Vilka hjältar det finns nedåt i seriesystemet

, , ,

Almanackan visar september. Björken har börjat gulna, gräsmattan måste fortfarande klippas, lingonen börjar lysa röda och sensommarens första äppelpaj med vaniljsås har avnjutis.

Vintern känns ännu väldigt långt borta. Ändå har bandysäsongen börjat.
I de flesta av bandysveriges 12 hallar har isen redan funnits på plats i flera veckor – och vi skriver alltså 5 september (!).

Det har snabbt skett en enorm förlängning av bandysäsongen för bandyns
toppelit. Det är inte många år sedan vaktmästarna i bandyhallarna lät isaggregaten vila till slutet
av september. Nu tycks aggregaten puttra igång redan sista veckorna i juli. Om VM spelas efter SM-finalen i mars har elitbandyn en issäsong från augusti till april.

Snacka om utveckling från tiden då bandysäsongen klarades av under några veckor i december-februari. Ja, kanske ännu kortare vissa år. Annandag jul var länge genrepsdagen innan säsongen drog
igång helgen efter. Finalen spelades inte sällan redan i februari.

Men samma utveckling har också gjort att gapet mellan de bästa lagen i elitserien och de lag som vi hittar i division 1 och nedåt blivit gigantiskt. Sannolikt finns sämre lag i ettan som ännu inte
fått klart med hela truppen. Klubbar som precis haft sina första samlingar för att nu barmarksträna under ett par månader och sedan – om vädret tillåter – går på is i början av november.

Division 2 Stockholm Norra spelade förra säsongen första omgången 26 november. Då hade elitserien klarat av tio omgångar. Självklart kommer det alltid finnas olika förutsättningar och inställning bland spelare inom samma idrott – men det är nästan som två olika idrotter.

Bandy inomhus, mellan två elitlag som matchat på stor plan sedan början av september, och lag i ”lingonserien” som nöter på utomhus i regn och blåst och i bästa fall hinner spela några matcher
innan serien drar igång i början av advent. Vilka hjältar och stora bandyhjärtan det finns en bit ner i seriesystemet.

För övrigt tycks inte ens spelprogrammet för ”tvåan” vara fastställt ännu.
Under 1970-talet tog Boltic under ledning av Curt Einarsson ett kliv i bandys utveckling. Ökad träningsdos, effektivare träning och träning på dagtid gjorde Boltic till ett föregångslag inom
bandyn med ett pärlband av SM-guld som resultat.

När Edsbyn byggdes sin hall 2003 tog ”Byn” nästa stora steg och förde bandyn in i en ny tid. Även Edsbyn belönades med en rad SM-titlar. Att ha en hall betyder mer och mer för elitkubbarna.

Den här hösten gratulerar vi Broberg till sin nya hall, som för övrigt borde kunna få heta Dallas Arena. Och för lagen i division 2 Stockholm Norra vore en efterlängtad hall i Stockholm ett steg in i framtiden.

Den framtid som redan är
verklighet för några få elitklubbar när bandy spelas i augusti månad.

Svante Nyberg

”En motkraft i medielandskapet där bandyn står i skamvrån”

,

Tack för denna säsong. Tack för ert engagemang. Tack varenda en utav er som bidrar till Bandyfebers succé.

Säsongen är över. Allt slit är över. Det är sannerligen inte lätt att driva en så stor bandysida som Bandyfeber.
Antalet läsare ökar hela tiden. Och med det så ökar ansvaret att uppehålla kvaliteten. Bandyfeber är och ska innehålla texter och annat kring elitserien med kvalitet. Annars kan det kvitta. Ni läsare förtjänar det.

Kommer Bandyfeber gå i stå nu?
Kanske.
Det beror på hur lönsamt allt blir.
Den krassa verkligheten är att annonsförsäljningen har varit nästan lika med noll denna vinter
Varför vet jag inte.

Tusentals besökare varje dag kan inte ha fel.

Mars 2017 … Det är långt till nästa säsong. Kanske borde satsa på bandyläsning tills dess?

Jag säger så här: Målet är 20 000.
Tycker ni  att Bandyfeber ska rulla och fortsätta så kör vi en kampanj från och med nu.

SWISH: 0704807452 (märk med namn)

Swishar du och många fler ökar chanserna att Bandyfeber fortsätter hålla kvalitet och kommer med matnyttigt intressant innehåll även när isarna har smält.

Förbaskat få medier bryr sig om bandy.
Bandyfeber är en motkraft i medielandskapet där bandyn står i skamvrån.
För det är ledsamt att se utvecklingen som har varit en längre tid.
Långt ner på sportchefers agenda.
Där hamnar bandyn.

Det är skamligt. Ett hån.
Men det är bara fortsätta påverka, diskutera och avhandla sporten.
Då komner fler att inse hur förbaskat läcker bandyn är.

Ta hand om er.
Ni är suveräna.

 

”Handlar om att vara bäst när det gäller som mest”

, , , ,

KRÖNIKA Määttä. Tuomas Määttä. Denne finske talang är redan en världsspelare i mina ögon. Inte blev jag mindre övertygad efter Edsbyns finalseger mot Bollnäs.

Ärligt talat, det är små marginaler i sportens värld och en briljant Tuomas Määttä och lika briljant Anders Svensson var tongivande i finalen.
Har det funnits en mer talangfull finsk spelare förresten? Jag tror inte det. Fullkomlig succé denna säsong och fick avsluta säsongen på allra bästa sätt.

Och Anders Svensson. 41 år och får lägga ytterligare ett SM-guld till en redan överfull guldsamling. Alltid bäst när det gäller och har varit lugn och trygg inför finalen för att sedan bli en målvaktsfantom lagom till det verkligen gäller.
Edsbyn hade inte varit i final eller vunnit den om inte Svensson varit målvakt i laget denna säsong.

Det blev inget efterlängtat guld för Bollnäs. Senast det begav sig var 1956 och nu får man vänta åtminstone ett år till.

Vi kan prata straffsituationer, domarinsats och andra sekvenser men det är inte därför Bollnäs förlorade och Edsbyn vann. Det handlar om att vara bäst när det gäller som mest.
Det var inte Bollnäs.

Ett mål framåt är för dåligt och då ska man inte heller vinna en final. Frågan är om inte tränare Forslund har nått vägs ände som Bollnästränare nu. Jag tror helt enkelt inte att han är rätt man. Blir alla tunga pjäser kvar – långt ifrån säkert – bör Bollnäs ta in en ny röst.

Jag lider med en spelare som Andreas Westh. Synonym med Bollnäs. En gentleman både på och utanför isen. Fullkomligt älskar sitt Bollnäs.
Ännu ett silver i samlingen och jag hoppas han orkar satsa en säsong till för att försöka ta det där guldet…

Mattias Bladh

”Hälsingland ÄR bandymekkat”

, , ,

Vilken säsong för Hälsingland. Edsbyn mot Bollnäs i SM-final. Vem trodde det innan säsongen började?

Inte jag i alla fall.
Västerås, Villa och Sandviken…
Alla utslagna, bedrövade, slickar nu såren medan Edsbyn och Bollnäs ska vallfärda till Stockholm för att se en bandyfinal mellan två antagonister där det skiljer några futtiga mil mellan orterna.

Det är stort. Jävligt stort.
Ett hälsingederby i en SM-final.
Medan Bollnäs var klart bättre än Villa och vann i tre raka blev Edsbyns finalbiljett en dramatisk historia.
Nu ville man inte förlora igen på hemmaplan mot Sandviken. Nu täppte man till de där ytorna som Mossberg och de S-märkta lirarna hade stor framgång med i första och tredje semifinalen.
Det bar frukt och ett modigt Edsbyn spelade utan några synbara nerver utanpå matchstället.

Vi kan medge att Sandviken borde fått det där målet godkänt. Reprisbilderna tyder på att det var mål och hade gästerna fått den reduceringen kunde vi fått en annan avslutning.
Men jag är övertygad om att Edsbyn skulle ha grejat det ändå.

Det är bara att lyfta på hatten åt Edsbyn.
Och Hälsingland som med all rätt kan göra anspråk på epitetet bandymekkat.

Nordén: Bollnäs kommer parkera framför målvakten

,

En semifinal mellan Villa och Bollnäs låter som en fantastisk match med tanke på så många intressanta spelare på isen.

Jag hoppas för bandyns framtid att man slipper se två lag med alla sina spelare i knäet på sin målvakt när motståndarna startar sitt spel ifrån egen målvakt. Att vi slipper se allt för långa sekvenser av bollhållande utan lagen vågar kliva på igenom och underhålla, istället för att vända ur av rädsla att förlora bollen.

Upp och visa att ni är män med hår på bröstet och våga visa er på offensiv planhalva när motståndaren har bollen. Båda lagen har så många fantastiska bandyspelare för att spela ett spel med fler anfall än tre per halvlek…
Men med säkerhet så kommer vi se ett Bollnäs med tio spelare parkerad framför egen målvakt och sedan försöka hålla i bollen utan att våga gå till anfall i 90+.
Villa kommer nog våga vinna denna semi med ganska högt försvarsspel och med modet att vinna och underhålla och gå till anfall mer än motståndaren .

Rädda pojkar kysser inga vackra kvinnor .

Stefan Nordén

Nordén: Årets elitserie – den fegaste på många år

, ,

KRÖNIKA Elitserien skulle bli den bästa och mest underhållande någonsin som man marknadsförde den. Tack vara Bandyplay så har möjligheten funnits att följa nästan varje match. Personligen kallar jag den för den fegaste på många år.

Ryssar kom hit från öst med möjligheter till ett öppnare spel men hamnade i det tråkiga bandynätet där svensk bandy har varit på väg en bra tid nu.
Jag ställer mig frågan till alla tränare och ansvariga för bandyns utveckling: När ska vi inse att vi är på fel väg och samlas och bestämma oss tillsammans för framtiden där bandyn har alla möjligheter att vara en toppsport i svensk media och underhålla publiken på ett sätt som publiken vill se?

Att följa Vänersborgs öde i kvartsfinalen var en plåga att se. Många spelare och ansvariga har uttalat sig efter uttåget i kvartsfinalen att Villa var för bra. Och en massa bortförklaringar om inre stridigheter och att man avslutade med höga huvuden!

Helt ärligt, spelare, ledare och ansvariga i Vänersborg – ni har glömt vad idrotten handlar om.
Bandy är den vackraste av sporter, den är i sina bästa stunder i dag snabb, underhållande och tillsammans med spelsekvenser mellan flera spelare på små ytor blir till vackra anfall. Invävt med fantastiska individuella prestationer och närkontakt mellan lagens spelare men framför allt en vilja att gå framåt på ett sätt tillsammans som publik vill se och spelare vill spela.

Till er spelare: spela matcherna med att visa er passion för sporten och hjärta för eran klubbtillhörighet. Agera ut era känslor på planen istället för att det får uttryck i era smartphones i sociala medier efter matcherna.

Publiken älskar att känna vad ni känner under matcherna på så sätt får vi en mer levande match.
Villa spelar väldigt ofta på ett sätt som tilltalar mig men hamnar ibland att äga bollen för länge så att spelet blir tråkigt att titta på.

Bollnäs – lägg ner och börja om…
Vetlanda har mycket i sitt spel som visar på att gå i djupet ofta och mycket under en match.
Edsbyn läste jag en artikel om att efter förra säsongen så satte man sig ner och samtalade om hur man skulle ta sig an framtiden. Man kom fram till ett enkelt ord: ”Vi ska spela frejdigare!”. Så underbart att läsa detta att man vill se det på det sättet när de åkte ur förra året.
Fortsätt med den inställningen.

Hammarby – det är läge och hitta på något annat än det ni gör nu.
Detsamma till er i Västerås och Sandviken.

Vi kan inte fortsätta förstöra den vackra bandysporten på detta sättet vi gör nu. Det finns så mycket spel i dagens bandy som är så fantastiskt bra. Gör de sekvenserna snabbare och oftare.

Stefan Nordén

Nyberg: Så slutar kvalet till elitserien

, , ,

Ordningen att spela en kvalificeringsserie till elitserien kallar vi kortfattat ”kval”. Att ordet kval även är synonym med lidande, plåga, pina, oro, ångest, vånda och ängslan sammanfattar mycket väl vad kvalserien till elitserien handlar om.

Under ett par veckor sätts spelare, ledare och supportar för kvalseriens lag under stor press. Gränsen mellan liv och död är hårfin. Ska säsongen sluta i fiasko eller kan något lag överraska och göra succé?

Att gå in i kvalserien som förlorare, som elitlagen i viss mån gör eller som vinnare, som de allsvenska lagen, är inte utan betydelse. Elitlagen går även in i kvalserien med rädslan att misslyckas – flera av de allsvenska lagen har allt att vinna.
Historien visar dock, inte överaskande, att elitlagen brukar klarar sig mycket bra i kvalet. Senast ett allsvenskt lag kvalade upp sig var för ett par år sedan då Gripen tog sig upp på bekostnad av Ljusdals BK som fick lämna elitserien.

Tillberga och Tellus har ju som bekant tagit sig upp i elitserien på andra vägar än genom kval. Båda har fått fribiljett till elitserien då Göteborgslagen GAIS och Kungälv tvingats lämna in.

Grupp A består i kvalet av Tillberga, Kalix, Ljusdal och Nässjö.
Tillberga är så bra att de skall klara kvalet utan problem. Västeråslaget är visserligen lite stukat efter en säsong då det till och med från början talades om slutspel, men Tillberga borde kunna gå obesegrade genom kvalserien.

Nässjö IF gör sitt fjärde kval på raken! Men på de tre år har man kvalat har man bara lyckats vinna två matcher. Smålänningarna har i år gjort en mycket bra grundserie. Laget är giftigt framåt och har producerat flest mål i allsvenskan, 118 stycken.
Nu väntar betydligt tuffare motstånd. Jag tror inte att Nässjö räcker till det här året heller.
Men Nässjö kan mycket väl sno enstaka värdefulla poäng från de andra lagen.

Kalix har fyra raka säsonger i eliten. Årets säsong har varit allt annat än bra. Bara en seger på 26 försök säger allt. Skulle de gå så illa att man ramlar ur tror jag att Kalix snabbt är tillbaka. Klubben har varit nere och vänt i allsvenskan förr och trots att det svajat rejält i år bedömer jag att Kalix i grunden är ett lag som har elitseriekapacitet.

Ljusdal är det allsvenska lag som tydligast har haft målsättningen att gå upp i elitserien den här säsongen. I grundserien började Ljusdal starkt men i avslutningen av serien har man sviktat något.
Kanske kan det förklaras med att man i praktiken tidigt redan var klara för kval.

I Ljusdals trupp finns kanske de enskilda spelare som betyder mest för sin klubb. Jonas Pettersson har öst in mål, hela 51 stycken. Mikhail Svechnikov är mer framspelare än målskytt och alla vet vad han betyder för Ljusdal.
Nu spänner Ljusdal musklerna och går upp.

Grupp B består av Gripen, Falun, Motala och Tellus. Tellus är kanske det elitlag som har minst att förlora i årets kval. Skulle Tellus klara sig kvar, vilket inte alls är omöjligt, är det en bedrift man gjort. Ramlar man ur är det, nästan, enligt planen.

Gripen har på två säsonger i eliten inte riktigt lyckats få fast mark under fötterna. Vore nog mycket tungt för västgötarna om man halkar ur. Motståndet i grupp B ser svagare ut än i den andra gruppen. Klarar inte Gripen av att vinna kvalserien har man inget i elitserien att göra.

Säsongen 2012/13 var IFK Motala uppe och vände i elitserien. Därefter har IFK haft några tunga år. Den här säsongen har det sett betydligt bättre och Motala är kanske lite av säsongen överraskning i den södra allsvenskan. Hemma på Isstadion eller XL Bygg Arena som den heter numera är IFK obesegrade den här säsongen. Laget känns lite tunt för att spela i högsta serien, men går Motala upp kanske truppen förstärks.

Sannolikt är det Tellus och Motala som gör upp om en elitserieplats. Det låter inte som någon helt omöjligt uppgift för Motala.

Falun är det lag som blev klart sist av kvallagen. Ändå till sista omgångens sista minut var det osäkert. Falun är med för att se och lära och har förmodligen inga planer på att spela i elitserien kommande år. Under säsongen har man blandat bra matcher med sämre insatser. Gissar att masarna i alla fall kniper någon poäng.

Svante Nyberg

Bladh: Snack om kultur, portfölj och termos räcker inte

,

KRÖNIKA Över 120 000 sidvisningar i månaden på Bandyfeber.com. Över 100 000 personer har nåtts på en vecka (!) på Facebook. Inte illa pinkat. Tvärtom, det är mycket bra pinkat.

Det är er förtjänst. Utan er läsare så är Bandyfeber ingenting. Det har jag sagt förut och det gäller förstås ännu. En text, video eller annat visuellt görs för något syfte och i mitt syfte är det till er.
Ni som vill läsa om den hotade bandyn, som är en fotnot sedan länge i medier.

Men jag är ändå djupt oroad över att det skrivs så lite om bandyn i riksmedier som har chansen att nå en stor publik. Kvällspressen intresserar sig inte för elitserien. SVT intresserar sig inte för elitserien. Och då betalar vi ändå Public service-avgift.
Okej, det tas lite stickprov här och där men det är mest provocerande.

Kanal 5 och Eurosport skiter egentligen i bandy-VM men tur att de i alla fall sände när SVT eller annan stor drake inte vill ta i det med tång.
Faktum är att det är säkert lönlöst för stora aktörer att sända bandy.
De tjänar inga pengar på det.
Inte värt att dra igång en stor karavan för bandy.
Money talks, antar jag.

Vad har vi egentligen kvar? Ett litet, väl avgränsat flöde som ytterst få ens vet existerar sett till hela Sverige,
En del lokaltidningar gör det fantastiskt. Nya Lidköpings-Tidningen gör det bra men behandlar naturligtvis enbart Villa. Vetlanda-Posten gör det också bra. Finns fler exempel.

Men det är för dåligt även inom lokalpressen när de skriver, eller inte skriver, om ”sitt” lag. Jag tror det är en god väg att gå, om än väl naivt, att diverse sportchefer runt om på våra lokala och regionala tidningar försöker ge bandyn en bättre skjuts. Vi lever dock i ett klicksamhälle och ska bandyn vara intressant för en bred massa är det, tyvärr, andra infallsvinklar än själva sporten och matcherna i sig.

Någonstans känner jag att Bandyfeber har ett ideologiskt ansvar att försöka ta tillbaka mer av det intresse som sporten förtjänar. Bandyfeber gör sitt bästa men det är en (!) fast ”anställd” person, nämligen jag.
Och fantastiskt fina bidrag ibland av Stefan Wikström och Svante Nyberg.
Finns ingen anledning att inte fortsätta hela säsongen ut.
Det är ni värda allihop.

Nästa säsong? Jag vet inte. Det är tungt och det är väl ett ont omen när inte ens tung besökarstatistik och sidvisningar inte har generat annonsörer värt namnet.

Som en bekant sa: ”Ja, du det är svårt. Bandyn håller på att dö. Ingen skriver om den eller sänder i TV-kanalerna
Ingen kan synas längre. Vi som gillar det ser ju bara spelet, inte reklamen
Måste finna någon bra grej av bandyn
Vad annat är intressant?”

Ett resonemang som har sina poänger. Jag och förmodligen du som läser detta tillhör en liten skara individer. Bandyn och spelet, historien, det spelmässiga, profilerna, Bempa och … ja, ni fattar.
Men det räcker inte för vi styrs tyvärr av kommersiella krafter.
Bandy är kultur men kultur har alltid fått slita för sitt levebröd.

Vad är nästa steg för att få tillbaka det stora intresset? Nu talar jag inte om bandy-VM. Jag talar om elitserien och lägre divisioner. Undantaget Villa är intresset för elitserien rentav skämskudde åskådarmässigt. Vad driver folk från arenorna? Vad är det med bandy som är så ointresssant numera?
Det är frågor som föreningarna och förbundet, ja alla som har ett ansvar att marknadsföra sporten.

Snack om kultur, portfölj, termos och andra referenser till svunnen tid (där intresset var större) räcker inte på långa vägar om vi ska nå den breda massan och få fler intresserade av bandyn för vad det är: En professionell idrott på högsta nivå.

Nyberg: Är det dags för ett guld nu i Lidköping?

, , ,

De börjar dra ihop sig. Några matcher kvar innan VM-uppehållet och därefter slutspurt innan slutspel.

Slutspelslagen börjar formera sig. Visst, i teorin hoppas givetvis supportrar till jagande Vetlanda, Sirius och Tillberga på ett under.
Men nej, det är kört.
För de tre lagen gäller nu istället att fokusera på att undvika kval.
Sirius har möjligen det svåraste spelprogrammet. Men frågan är hur inställningen är bland de slutspelsklara mittenlagen i seriens slut. Femte, sjätte eller sjunde plats känns inte så viktigt. Låt ett par slitna spelare vila inför slutspelet och kasta in en junior.

Små faktorer som kan omfördela viktiga poäng i seriens slutomgångar. Men om nu Vetlanda, Sirius eller Tillberga skulle hamna i kval, så ska det inte vara någon fara – de är betydligt bättre än lagen under dem.

Vilket av elitseriens lag fruktar kvalet mest? Förmodigen Kalix, även om en antydning till bättring har skett sista tiden. Kanske har Tellus brunnit klart? Tror bara av ett av lagen från allsvenskan kan ställa till besvär och det är Ljusdal.

Avgörande för utgången av kvalet blir givetvis även hur kvalgrupperna formas.
För några år sedan var det lotten som avgjorde vilka lag som möttes i slutspelet – nu är det klubbarna själva som väljer. En utmärkt förändring, som gör att det kan vara oklart till allra sista minuten vilka förutsättningar som gäller.

Vad avgör valet av motståndare? Kanske reseavstånd, tidigare möten under säsongen, utomhus i Söderhamn eller inne i Vänersborg, formkurva?
Allt läggs ihop och ger ett beslut.
Gissar att oavsett vem som vinner elitserien så blir Broberg ett förstaval. Har svårt att tro att Broberg kommer att kunna vinna någon enda kvartfinal.
Jag har gärna fel.

Nästa lag att väljas är inte osannolikt Vänersborg. IFK har inte motsvarat förväntningarna, formen känns i alla fall just nu svag. Skulle kunna bli en spännande kvartfinalserie mot Villa men frågan är om Villa vill ha derbymatcher? Hammarby har en formkurva som går uppåt, gissar att Stockholmarna får åka till Hälsingland och spela kvartfinal.

Det lag som kommer fyra får inget val utan ställs mot… Västerås. Ingen direkt önskemotståndare för något lag. VSK har ju hittills mörkat formen mycket bra.
Än är det för tidigt att spekulera om slutspelets utfall. Det kan ju bli så att den så kallade moraliska finalen blir en semifinal. Men Villa ser mycket starka ut. Är det inte dags nu för ett guld till Lidköping? Tipset får ändå bli att finallagen i år heter Villa-SAIK.

Svante Nyberg