DOKUMENT: SM-finalen 1975

,

DOKUMENT 1975 års final mellan Ljusdal och Villa blev en stor folkfest på Söderstadion i Stockholm. LBK triumferade till slut och vann med 8-4 inför 17 220 åskådare.

Stor matchjälte blev Ljusdals Stefan Johansson. Han gjorde hela fem (!) mål i finalen. Kanske inte konstigt då att han också blev Årets man den säsongen.

Ljusdal hade kontroll på matchen och guldet var odiskutabelt rättvist.
Men Villa hade ett tag knappat in på försprånget när det stod 4-5.
Men LBK, och Stefan Johansson, satte sedan 6-4 och saken var klar.

Se nedan ett klipp om SM-finalen!

Viktor Uhlin berättar om jämförelsen med farsan – och Motalas spelidé: ”Inte parkera bussen”

, ,

– Vi har ett ungt, hungrigt och ambitiöst lag.
IFK Motalas nyförvärv, Viktor Uhlin, vet hur elitserienykomlingen ska dra fördel av det unga laget i jakten på att överraska i vinter.

För fyra år sedan ramlade IFK Motala ur elitserien. Nu är östgötarna tillbaka med en ung trupp som inte ber om ursäkt.
Nyförvärvet Viktor Uhlin, 23, är ung – men inte i Motala vilket han blev varse om efter övergången från division 1-klubben Blåsut.

– Jag spelade i det äldre laget i innebandyn. Det säger en del. Många spelare som vill ta nästa steg i sin bandysatsning, säger Uhlin, som dock har rutin från elitseriespel med Gripen.

Efternamnet Uhlin ger en viss klang inom bandyn. Jodå, halven/mittfältaren är son till ”Mr Vänersborg” Anders Uhlin. Den äldre kom till Vänersborg 1985 och var en tuff spelartyp under många år. Därefter både tränare, ledare och sportchef i föreningen.
Om Viktor bär några likheter med farsans spelstil?
Inte fullt ut…

– Farsan var nog jävligare och tuffare i det mesta han gjorde. Han sköt och skjuter fortfarande bättre än mig så där har jag en del att lära mig. Jag är nog bättre på skridskor och boll, eller lite elegantare, vad det nu ska betyda.

Viktor Uhlin har också avverkat säsonger i IFK Vänersborg. Detta i både J18 och J20. Resultatet blev två SM-guld. Jämförelserna med far sin hade sina nackdelar.

– Det finns och fanns givetvis folk som inte ville att jag skulle ta plats. De människorna kommer aldrig att försvinna. Det enda rimliga svaret är att bli så jävla bra att deras ord förblir tomma.

Men det är något som Viktor Uhlin lagt bakom sig.

– Det finns inte mycket mer att tillägga. Jag vill gärna vända på det och säga att jag hade många lärorika och  roliga år i Vänersborg, säger han.

Så småningom blev det spel i elitserien med Gripen säsongen 2015/16.
I Trollhättelaget gick det minst sagt upp och ner för laget.
Uhlin tycker laget inte presterade så bra som man kunde ha gjort.

– Vi förlorade mycket. Av förluster är det ju meningen att man ska dra lärdom. Det gjorde inte vi. Jag säger inte att vi hade blivit ett slutspelslag. Men vi hade haft en plattform att bygga vidare på.

Var det anledningen till att du lämnade Gripen?

– Absolut.

Viktor Uhlin hamnade därpå i division 1-klubben Blåsut. När sedan IFK Motala hörde av sig inför säsongen nappade 23-åringen på möjligheten.

– Fick ett bra intryck av Motala från första stund. Där får Per Beckne (klubbchef) ta åt sig mycket. Hungrigt och ungt lag med mycket ambitioner.  Inget hokus pokus egentligen.

https://www.facebook.com/118768794963184/videos/724160161090708/
IFK-jubel efter elitseriekvalet i vintras.

Men det är ett oerfaret lag som kommer få slåss för förnyad elitseriestatus.

– Vi har som tidigare nämnt ett ungt, hungrigt och ambitiöst lag. Det ska vi givetvis spela på fullt ut. Det ska vi också blanda med en jävla ödmjukhet inför varje uppgift. Då tror jag vi kan bli jobbiga att möta i vinter. Därmed inte sagt att vi säkerligen kommer gå på våra plumpar i vinter också, men det är hur vi tar oss an uppgiften därefter som spelar större roll, säger Viktor Uhlin.

Blir det ett defensivt Motala i vinter som kommer sikta in sig på kontringar?

– Säger som vår tränare (Mattias Sjöholm) gjorde i en intervju tidigare i somras; vi kommer inte att parkera någon buss. Sen exakt hur vi spelar eller formerar oss får vintern utvisa.

Mattias Bladh

I backspegeln: VSK tar tionde SM-guldet 1989

Västerås har vunnit flest SM-guld och har en vinnarkultur som få lag kan mäta sig med. I klippet (se nedan) segrade grönvitt mot Vetlanda. Det innebar tionde SM-guldet efter flera säsonger utan att få stå överst på podiet.

Guldet var resultatet av flera faktorer; ekonomin hade dessförinnan blivit avsevärt bättre och inför säsongen 1988/1989 värvade klubben spelare som Ola Johansson (Boltic), Stefan ”Lillis” Jonsson (Ljusdal), Tommy Nilsson, Per Karlsson (Edsbyn) samt en oprövad junior i Göran Rosendahl. Dessutom en tränare i Leif Klingborg som fick hela laget att dra åt ett håll.

Resten är historia. Det skulle bli åtskilliga fler guld, men guldet 1989 var speciellt på sitt sätt.

Mästarlaget 1989

Anders Carlsson (mv), Peder Lönn (mv), Anders Jakobsson, Johan Olsson, Stefan ”Lillis” Jonsson, Christer Karlsson, Göran Rosendahl, Per Karlsson, Mikael Erlandsson, Patrik Kaup, Verner Jonsson, Ola Johansson, Hans Johansson , Tommy Nilsson.

Tillbergakaptenen siktar mot slutspel: ”Finns potential”

,

Uttagen i blågult och inställd på att bidra till att Tillberga kniper en slutspelsplats i vinter. Robin Andersson ser ljust på möjligheterna säsongen 2017/18.
– Jag tycker vi utvecklat vårt spel, säger Tillbergas lagkapten.

Landslagsmannen Robin Andersson. Vi kan med fördel börja där för förbundskapten Svenne Olsson tog ut Tillbergas lagkapten i en observationstrupp till septemberlägret i Vetlanda. Samtidigt är det första TB-produkten någonsin i ett landslag vilket förstås ger en extra krydda.

– Ingenting som jag hade förväntat mig, men självklart jätteroligt att man får bekräftat att man gjort något bra, säger Robin Andersson.

I Tillberga var Robin Andersson lysande förra säsongen. Det har förstås Svenne Olsson uppmärksammat och landslagsuttagningen är inte oförtjänt på något sätt.

För laget Tillberga gick det emellertid något svajigt. I slutändan blev det kval för att hänga kvar. Nu gick det ändå vägen då laget tillsammans med Kalix slutade i topp i den ena kvalgruppen.

– Det var en bra säsong. Tillberga har aldrig tagit så många poäng som i år, vilket är väldigt bra. Sen är vi ett ungt lag och vi lär oss väldigt mycket för varje match. Jag tycker vi har utvecklat vårt spel, så jag är i det stora hela väldigt nöjd med säsongen.

Robin Andersson pekar på att grundspelet sitter numera. Något laget nött på under en längre tid.

– För två säsonger sedan när Robertson (Oskar) tog över som tränare, började vi öva på ett grundspel. Eftersom vi nu har spelat ihop så sitter grundspelet. Alla vet vad man ska göra. Och när man känner sig trygg i sitt grundspel så är det lättare att lägga till små detaljer. Så det är det som har utvecklats

Kvalet blev en riktig nervpärs. Robin Andersson klev dock fram ordentligt och bidrog starkt till att Tillberga spelar i elitserien även i vinter. Totalt blev det nio baljor i kvalet och en lagkapten som bar ansvaret på sina axlat.

– Nja, vi spelade riktigt dåligt med lite energi i början av kvalet. Då såg det riktigt illa ut. Men sista tre matcherna kom vi upp på nivå igen. Och min personliga insats såg ungefär ut som hela lagets prestation, säger Andersson.

Foto: Matthias Lobsien. Tillbergakaptenen Robin Andersson menar att laget har potential att knipa en slutspelsplats i vinter.

Säsongen 2017/18 är det tänkt att laget åtminstone ska klara sig utan att behöva kvala. Under silly season presenterades Alexander Sundström, från Örebro SK, först men spelar förmodligen ingenting i vinter efter den otäcka smällen han ådrog sig i SM-semifinalen i amerikansk fotboll.

– Håller tummarna att han kommer tillbaka så snart som möjligt, säger Andersson.

I övrigt har Tillberga värvat 18-årige målvakten Alexander Kvarnham och Linus Wallentinsson, båda från VSK. Vidare har August Elebring plockats in från UNIK Bandy.

– Jag är nöjd med de spelare vi har fått in. De passar bra in i gruppen och jag ser fram emot att se hur de kommer utvecklas av att spela med oss, säger Robin Andersson.

Är en slutspelsplats något ni har potential till?

– Självklart finns det potential till det, men det man måste inse är att det är en väldigt tuff uppgift.

Vad behöver ni göra annorlunda denna säsong för att uppnå det rent spelmässigt?

– Vi behöver vara hundra procent, alltid. Vi har bevisat att vi kan slå alla lag, men även att vi kan förlora mot alla lag. Vi behöver få en jämnare prestation, oavsett motstånd.

En Robin Andersson i fortsatt het form 2017/18 är också en förutsättning. Tillbergas lagkapten har målsättningen klar:

– Fortsätta försöka hjälpa Tillberga att bli ett elitserielag som kan vara med och utmana om slutspelsplats.

Mattias Bladh

Iskalla bandy-VM i Archangelsk: ”Värsta jag upplevt”

Vissa säger att kvicksilvret visade på nedemot 50 minusgrader i bandy-VM i ryska Archangelsk 1999. Svinkallt med andra ord. För det svenska bandylandslaget blev turneringen en smärtsam upplevelse som bar spår hos spelarna vid hemkomsten.
— Jag minns det som det värsta som jag upplevt, säger målvaktslegendaren Andreas Bergwall till Bandyfeber.

Inte blev det bättre av att Sverige fick nöja sig med ett brons.
Ett sportsligt fiasko.

Nej, vad värre är att nästan hela landslagstruppen drogs med köldskador efter turneringen. En del klagade över stickande tår och fingrar. Andra över bortdomnade kroppsdelar.
Per Fosshaug blev så dålig att han fick hög feber och blev sängliggande vid hemkomsten.

Foto: Göran Widerberg/VLT.  Ola Fredricson försöker få i sig lite vatten – men det hinner frysa till is direkt.

”Det värker långt ner i svalget när jag bli andfådd. Och jag tror inte jag blir bättre under säsongen. Det här kommer sätta sina spår, sade Fosshaug till Aftonbladet efter turneringen.

I dag, arton år senare, minns målvaktsikonen Andreas Bergwall en turnering som överskuggades av den minst sagt stränga kylan. Han menar att det var fel att överhuvudtaget spela bandy-VM i Archangelsk.

— Självklart skulle det ha ställts in. Att försöka spela utomhus i temp under –40 är väl inte normalt någonstans. Det var bara farligt, säger han.

Mattias Bladh

* Denna artikel publicerades ursprungligen 17 juli 2017.

DOKUMENT: När Sverige tog historiskt VM-guld

Det är kallt. Och långt, långt österut i det mäktiga landet i öst som då var Sovjetunionen. Det är bandy-VM i Chabarovsk och året är 1981. Sverige är på jakt efter ett guld som man väntat alldeles för länge på.
Nu var väntan över.
Det här är historien om ett stort svenskt idrottsögonblick.

Ända sedan första VM-turneringen 1957 hade den röda maskinen, Sovjetunionen, dominerat och tagit guld.
1981 var det tänkt att Sovjet skulle bärga ytterligare ett guld. Nu på hemmaplan.
Något annat fanns inte på kartan.
Sverige, med tio VM-debutanter i truppen, räknar hemmanationen med att bräcka när guldet står på spel.
Men historien skulle komma att bli annorlunda.
En idrottshändelse som med rätta är en stor klassiker i svensk idrottshistoria.

Inför 35 000 åskådare kör Sverige över Sovjet i öppningsmatchen.
6–1 slutar matchen.
På förhand ett drömscenario.
Overkligt.

I halvlek står det 5–0 efter ren utskåpning:

● 1–0 (17) Mats Carlsson, frislag;
● 2–0 (26) ”Pinnen” Ramström tar hand om ett missat utkast och sätter bollen enkelt i mål.
● 3–0 (28) Mikael Arvidsson.
● 4-0 (31) Per Togner, via en styrning.
● 5-0 (38) Mats Carlsson, på hörna.

Foto: Ove Arthursson. Håkan Karlsson sätter 6-0 i öppningsmatchen mot Sovjet. Det förkrossande resultatet blev helt avgörande för det svenska VM-guldet.

När Håkan Karlsson sätter 6–0 är Sverige i extas och Sovjet är helt under isen.
Ett tröstmål av Sovjet är av föga glädje för hemmanationen.
I Sovjet pratar man efteråt på presskonferens om att insatsen varit ”det värsta på 25 år inom sovjetisk bandy”.
I Sverige är insatsen det främsta ett landslag gjort.

1981 avgjordes bandy-VM genom ett gruppspel med dubbelmöten. Dagen efter den strålande insatsen mot värdnationen står Finland på tur för Sverige.
En märklig historia och inte för att Finland besegrades med 3–0.

”Hade strypt domaren hemma”

Det är domarparet Viktor Blebov och Vladimir Kuztnetsov som står i centrum. Sverige får flertalet konstiga domslut emot sig. Mats Karlsson får ett korrekt mål underkänt – för att klubbspetsen gått av. Detta följs av flera avblåsningar, men till sist slutar allt väl.
Stefan Karlsson uttryckte frustrationen till pressen efteråt: ”Hemma hade jag strypt domaren. Här gällde det att bita ihop tänderna och bara gnissla dem”.

Foto: Ove Arthursson. Villas Christer Kjellqvist i närkamp med en finsk spelare.

Sverige skulle komma att besegra Finland med 5–2 i andra mötet. Mot Norge blev det 8–0 och 12–1.

I det andra mötet med Sovjet hamnar Sverige i knipa. Underläge med 0–3 och en hemmanation som äger spelet:
Då slår Stefan Karlsson till och han gör det med en riktig fullträff.
1–3 och Sverige kan andas ut.

Foto: Ove Arthursson. Stefan Karlsson sätter 1-3 och saken är klar. Sovjet hämtar sig inte och Sverige är på väg att vinna historiskt VM-guld.

Trots förlusten är guldet säkrat då inbördes möten gäller vid samma poängskörd. Sovjets bättre målskillnad (+30 mot Sveriges +28) spelar i sammanhanget ingen roll. Guldet är i hamn tack vare den där sanslösa målfesten i öppningsmatchen.
Sverige är världsmästare.

Mattias Bladh

Alla hjältar i landslagstruppen 1981

Thomas Fransson, Selånger (mv), Jörgen Johansson, Västerås (mv), Mats Carlsson, Boltic, Lars-Ove Sjödin, ÖSK, Bengt Carlsson, Boltic, Stefan Karlsson, Boltic, Håkan Karlsson, Bollnäs, Lars Ångström, Ale/Surte, Anders Söderholm, Edsbyn, Sören Boström, Västerås, Bengt Ramström, Boltic, Kent Björk, Sandviken, Ola Johansson, Boltic, Jan-Erik Callberg, Edsbyn, Per Togner, Boltic, Christer Kjellqvist, Villa, Mikael Arvidsson, Villa.

Krigh och Tellus mot ny säsong i elitserien

, ,

Svåra knäskador i ungdomsåren höll tillbaka bandyspelandet för Martin Krigh. Men karriären tog ny fart och i vinter gör 25-åringen sin femte säsong i Tellus.
– Det ska bli riktigt kul att dra igång alltihop efter lilla sommaruppehållet, säger Krigh till Bandyfeber.

Den historiska första säsongen i elitserien för ”lilla” Tellus förra säsongen är en saga i sig. Martin Krigh, 25 (fyller 26 år 23 juli), minns premiären, den 28 oktober 2016 i bortamötet med Villa.
En nervös Krigh åkte in på isen i Sparbanken Lidköping arena inför 2 523 åskådare.

– Tror nerverna släppte när vi gjorde 1–2 i slutet av första halvlek. Då visade vi ändå att vi kunde göra mål också. Defensiven visste vi var vårt starkaste vapen men offensiven var man väl lite orolig för. Tyvärr så rann det iväg ganska ordentligt i andra halvlek men det hade i alla fall jag ändå förväntat mig lite i en premiärmatch mot Villa, säger mittfältaren.

Förlusten mot Villa är en fotnot i dag. Tellus ordnade nytt elitseriekontrakt via ett väl genomfört kval. Ett kvitto på att laget hör hemma i eliten.

– Ja, det tycker jag absolut, i och med att vi vann vår kvalgrupp. Det var många som hade åsikter innan säsongen om att vi inte borde varit i elitserien. Men det fanns ju en anledning till att vi fick förfrågan från första början och det var ju för att vi var bästa laget i kvalet, som inte tog en plats i elitserien. Tycker vi vuxit väldigt mycket under säsongen och det är en ny elitserieplats ett starkt kvitto på, säger Krigh.

En ”late bloomer” för att använda Martin Krighs egna ord om sig själv som bandyspelare.
Sett till hur karriären tog fart när han värvades till Tellus från Helenelund inför säsongen 2013/14 finns det en viss sanning i det.

Bandykarriären började däremot i moderklubben Bollnäs. Ungdomsåren präglades dock mycket av skadebekymmer. Vid 15 års ålder skadade han menisken och tänjde ut korsbandet i högra knäet.

– Därför fick jag bara chansen att träna med A-laget ett fåtal gånger. Men klart det var häftigt, men samtidigt tufft. Många spelare såg man ju upp till och hade väldigt stor respekt för.

Men så långt som att tro på en plats i representationslaget, det hade Martin Krigh inte i tankarna.

– Nej, det tror jag inte. Det fanns andra spelare som var bättre än mig i min årskull. Är nog lite utav en ”late bloomer” tror jag. Jag stack absolut inte ut och visste väl om det också när jag var yngre. Därför det blev ett par steg mellan ungdomsåren i Bollnäs för att sedan komma till elitserien med Tellus. Bollnäs var heller inte så bra på att släppa fram egna spelare på den tiden kan jag tycka, men då tänker jag främst på andra som kanske hade förtjänat en större chans.

Så småningom hade Krigh siktet inställt på att studera i Stockholm. Kvar blev han i huvudstaden då han också fick jobb på ett företag inom dataspelsutveckling.

– Bandykarriären hade jag som ambition att fortsätta, men mest för att jag tycker att det är jävligt roligt. Hade några kompisar som spelade i Helenelund på den tiden i division 1, så jag hörde av mig till dem och där var jag välkommen. Första senioråret var också ganska annorlunda och jag var långt ifrån startspelare min första säsong i Helenelund, säger Martin Krigh.

Nu är det många som känner till dig i bandy-Sverige. Vad har du för tankar kring det?

– (skratt) Det tänker jag nog inte så mycket på. Bandyn är ju inte så stor i Stockholm, tyvärr, så det är inget man märker av direkt. Tycker mest det är kul att Tellus, som ändå är en ganska liten klubb, har lyckats få så pass mycket uppmärksamhet i media.

Tätt värre. Inte alla har anlag för ”slutspelsskägg”. Det har däremot Martin Krigh.

Och så var vi det här med skägget…
Kanske det mest tätt bevuxna i hela elitserien.

– Lotten har väl fallit på mig för att jag sticker ut med mitt skägg, inte så mycket för mina kvalitéer på plan. Det hade ju varit ännu roligare om det varit för det sistnämnda, men det får man väl jobba på.

Ja, ditt skägg verkar ha spritt sig inom Tellus?

– Är några grabbar i laget som har bra förutsättningar också. Men det handlar mest om tålamod och där ligger de lite efter tror jag. Sen är de ju lite tvåa på bollen nu också.

Krigh är förstås mer än sitt skägg. En spelare som aldrig viker sig på planen, oavsett om det är storstjärnor i VSK eller Sandviken på andra sidan. Det var förra säsongen ett bevis på.

– Tycker det är svårt att betygsätta sig själv i och med att man inte riktigt ser hur man bidrar till laget  när man inte är någon direkt poängspelare som jag ju inte är. Det har varit lite upp och ner men överlag så är jag nöjd. Klart man kollar på vissa matcher i efterhand och funderar lite på vad man kunnat göra bättre och så vidare. Tycker jag tog ett större ansvar under kvalet och även bidrog med en del poäng så det är jag nöjd med.

Foto: Anna Westin. Martin Krigh i bortamötet mot Sirius förra säsongen.

I Tellus är det emellertid av vikt att kollektivet fungerar fullt ut. Med andra ord finns det inga enskilda stjärnor att luta sig emot.

– Handlar mer om att alla ska prestera och där försöker jag hjälpa till och driva på i den mån jag kan. I slutändan så är vi inte bättre än sämsta spelaren i vårt lag. Det är viktigt att ha i åtanke och också därför jag tror att jag alltid hållit på med lagidrott i olika former, säger Krigh.

När Tellus nu jobbar emot nytt elitseriekontrakt 2017/18 gör man det med lite förändringar i spelartruppen. På minuskontot är givetvis tappet av vasse målvakten Kimmo Kyllönen, som valde att lämna för IFK Vänersborg. Ett tungt slag då Kyllönen är en av elitseriens bästa på positionen.

Tungt tapp. Kimmo Kyllönen valde att lämna Tellus för IFK Vänersborg.

– Klart det är det. Kimmo är en fantastiskt bra målvakt och jäkligt härlig person. Kommer fortfarande ihåg hur jäkla irriterad jag var på honom efter de första rinkpassen vi hade förra säsongen. Det gick bara inte att göra mål på honom. Tycker ändå att det var naturligt att han ville ta ett steg efter säsongen med oss. Personligen så tycker jag att både klubben och Kimmo tjänat mycket på detta på många olika sätt.

Tellus hittade sedan en ersättare i Rasmus Eriksson som anslöt från Tillberga.

– Nu har vi ändå två bra målvakter i Markus (Karlsson) och Rasmus. Markus visade redan förra säsongen att han har en väldigt hög högsta nivå och han kan ta många kliv tror jag. Markus har också tagit rollen som farsan i laget numer så ska bli intressant att se vad han hittar på framöver. Rasmus är ju också väldigt bra, och ung, så det ska bli spännande att följa båda två nästa säsong, säger Krigh.

Under silly season värvade Tellus också Tobias Björklund (Bollnäs) samt Filip Skoglund (Broberg) som kommer göra stor nytta i Stockholmsklubben.

– Tycker det känns riktigt bra. Björklund har jag bättre koll på eftersom jag spelat lite med honom i ungdomsåren och eftersom båda är från Bollnäs. Men tycker vi har fått in bra spelare i Tobias, Filip och Rasmus. Känns som vi får en bättre bredd och spets på samma gång.

Martin Krigh är inte sen att hylla Tellus för de satsningar som görs för att stärka laget.

– Vet att klubben jobbar mycket på att få in rätt personer i laget och tror det är väldigt viktigt för vår del, med tanke på förutsättningar och för att kunna bygga framåt. Det ska bli riktigt kul att dra igång med allihopa efter det lilla sommaruppehållet vi har nu fram till början av augusti, säger Krigh.

Mattias Bladh

Löfstedt tror på framgångar för Vetlanda: ”Revanschsugna”

, ,

En av världens bästa bandyspelare laddar för en ny säsong. Vi talar om Vetlandas lagkapten Johan Löfstedt som ser positivt över lagets möjligheter 2017/18.
– Vi är revanschsugna från förra året, säger Löfstedt till Bandyfeber.

Solen ligger på och Sverige är mitt i sommaren. Under juli månad är det individuell träning som är aktuellt för Johan Löfstedt och lagkamraterna i Vetlanda. Förutom, givetvis, välbehövlig vila med nära och kära.

– Jag är ju mest med familjen. Åker på en del semester runt om i södra Sverige. Spenderar en hel del tid i svärföräldrarnas hus som ligger intill sjön vi har i Vetlanda. Tränar så ofta jag kan och spelar gärna några rundor golf. Sen har vi en golftävling varje år som ligger i mitten på juli i Ekerum, som vi kör för femte året nu. Den missar jag inte för allt smör i Småland.

Ja, golf är en stor passion hos en av Sveriges absolut bästa bandyspelare. Vassast med golfklubban är emellertid två klubbkompisar.

– Jämt skägg mellan Jesper Hvornum och Jocke Andersson, säger Löfstedt.

Golf i all ära, men störst fokus ligger på bandyn. Vetlanda kan se tillbaka på en något sämre säsong än vad många förutspådde. Missat slutspel blev resultatet i slutändan.

– Vi hade en hög högstanivå men alldeles för låg lägstanivå, säger Löfstedt.

Kamp om bollen. Johan Löfstedt försöker hålla undan Bollnässtjärnan Per Hellmyrs i hemmamötet i vintras.

Segrar mot lag som Västerås (4–2) och Sandviken (9–4) varvades med platt fall mot ett på papperet sämre motstånd.
Sett över hela serien var det en ojämn prestation och klart är att mer än en hade större förväntningar på att Vetlanda åtminstone skulle gå till slutspel. I stället blev det en tung niondeplacering när grundserien summerades.

– Ja, men det tycker jag att de skulle vara också. Vi slutade femma året innan och sen gör vi en bra försäsong också på det. Så förväntningarna skulle vara att vi skulle ta något kliv till. Men serien var jämn och vi började säsongen med fyra uddamålsförluster tror jag efter premiären, som gjorde att vi halkade efter tidigt.

Johan Löfstedt vid Vetlandas bortamöte med Kalix förra säsongen.

Jo, Vetlandas 6–6 i premiären hemma mot Bollnäs följdes upp med uddamålsförluster mot Kalix (4–5), Vänersborg (5–6) och Edsbyn (5–6) innan första vinsten kom mot Gripen (4–2).
Men så kom ett mycket snöpligt 4–5-nederlag borta mot Villa i omgången därefter… Framför allt hade Vetlanda problem vid bortaspelet vilket laget tappade många poäng.

– Ja, det hade vi och det behöver bli bättre. Utematcher måste vi bli bättre på att spela efter förutsättningarna och sedan ta med samma känsla vi har hemma till bortaspelet, säger Löfstedt.

Hur kan det vara så stor skillnad i en hemma- respektive bortamatch?

– Det där är svårt. Det handlar om att tidigt göra bra resultat borta, så skapas en känsla med självförtroende.

Vetlandas store stjärna var dock genomgående lysande hela 2016/17. Totalt 51 poäng (23 mål, 28 assist) och givetvis en enorm tillgång för de gulsvarta.

– Jag tycker att jag höll en bra nivå genom hela säsongen från cuperna till slutet. Är nog min bästa säsong. Att få vinna VM var höjdpunkten självklart.

Löfstedt var en gigant när Sverige vann VM-guldet efter finalseger mot Ryssland. Guldet var första titeln sedan 2012 där en urstark andra halvlek avgjorde till Sveriges fördel.

Firar VM-guldet. Johan Löfstedt tillsammans med Christoffer Edlund efter Sveriges finalseger över Ryssland.

– Krampaktigt i första där det kändes som att vi var lite tagna av stunden och inte fick fart på bollen. Ingen bra känsla i halvlek men vi hade ett bra snack och verkligen alla klev fram i sina roller i andra och kör över dem, som det känns. Häftigt att få vara en del av det laget som är så pass bra i andra halvlek och vänder finalen. Sa det efter att det måste ha varit den bästa halvlek ett landslag har gjort, säger Johan Löfstedt.

Du blev sedan utsedd till turneringens bäste spelare. Vad kände du över att ta emot det priset?

– Just i ögonblicket var man i sådant glädjerus över att ha vunnit finalen så det var inget speciellt just då. Sen när man kom hem och nu efter säsongen, så har det stigit mer. Många fantastiska spelare som har fått det genom historien så det känns väldigt speciellt och kul. En morot för att träna ännu hårdare och bli ännu bättre.

När Vetlanda nu laddar mot säsong 2017/18 gör man det med tillförsikt. Senaste tillskottet var duktige målvakten David Borvall som anslöt ifrån IFK Vänersborg.

Var står Vetlanda just nu gentemot övriga elitserielagen?

– Ganska bra tror jag. Vi har gjort en bra silly season. Vi är revanschsugna från förra året och vi har mer i oss än vad vi visade (förra säsongen).

Tappet av en av Sveriges största talanger, Martin Landström, till VSK är emellertid kännbart. Johan Löfstedt blev besviken när den segdragna övergången var ett faktum.

– Ja, absolut. Jag tror mycket på Martin och han kommer bli otroligt bra. Han är redan bra men om några år kommer han tillhöra toppen tror jag. Så det är synd, men så är det. Vi har värvat, som jag sa, mycket bra så jag är ändå nöjd med hur vi fått ihop det även om Martin har lämnat, säger Löfstedt.

Ännu en förlorad talang är inget nytt i Vetlanda. Historiskt sett har det skett vid åtskilliga tillfällen vilket Johan Löfstedt vill se en ändring på inom den närmsta framtiden.

– Klart att det inte är bra att vi inte kan behålla alla spelare som vi vill behålla, men så är det överallt i all idrott. Vi måste bli ännu bättre på att skapa en miljö där det finns framtidstro och att man känner att man på sikt kan vinna något hos oss också.

Mattias Bladh

Så spelas Svenska cupen

,

Har du för dig någonting i slutet av september? Då är det dags att avboka det. Helgen 29 september-1 oktober avgörs nämligen Svenska Cupen i Sparbanken Lidköping Arena.

Cupen avgörs för 13:e gången i ordningen och för sjunde året i rad står Villa Lidköping som arrangör.

De åtta SM-slutspelslagen från säsongen 2016/17 är direktkvalificerade till cupen. Gruppindelningen är gjord utifrån att lagen inte ska ställas mot samma motstånd som i SM-slutspelet 2017, efter önskemål från de deltagande lagen.

GRUPP A: Edsbyns IF, Villa Lidköping BK, Västerås SK, Hammarby IF.
GRUPP B: Bollnäs GIF, Sandvikens AIK, IFK Vänersborg, Broberg/Söderhamn IF.

SPELPROGRAM

Fredag 29/9
12.00 Västerås SK – Villa Lidköping BK (A)
13.45 Edsbyns IF – Hammarby IF (A)
15.30 Sandvikens AIK – IFK Vänersborg (B)
18.00 Broberg/Söderhamn IF – Bollnäs GIF (B)
19.45 Villa Lidköping BK – Edsbyns IF (A)
21.30 Hammarby IF – Västerås SK (A)

Lördag 30/9
10.00 IFK Vänersborg – Broberg/Söderhamn IF (B)
11.45 Bollnäs GIF – Sandvikens AIK (B)
13.30 Edsbyns IF – Västerås SK (A)
15.30 Villa Lidköping BK – Hammarby IF (A)
17.15 Sandvikens AIK – Broberg/Söderhamn IF (B)
19.00 IFK Vänersborg – Bollnäs GIF (B)

Söndag 1/10
09.00 Semifinal 1, A:1 – B:2
10.45 Semifinal 2, B:1 – A:2
16.00 Final, Vinnare A:1 – B2 – Vinnare B:1 – A:2

 

Säfström tillbaka för att vinna: ”Har lag för ett SM-guld”

, ,

Världens bästa ytterhalv. Så beskriver Saik-tränaren Magnus Muhrén ytterhalven Erik Säfström. I vinter ska den Örebrofostrade bandyartisten visa varför.
– Det känns väldigt inspirerande att vara tillbaka i Sandviken, säger Säfström till Bandyfeber.

I början av april kom beskedet: Landslagsstjärnan Erik Säfström återvänder till Sandviken och svensk bandy efter två säsonger i ryska SKA Neftyannik.
Den nyligen tillträdde Sandvikentränaren, Magnus Muhrén, välkomnade nyförvärvet med stora ord på klubbens hemsida:

”Det är otroligt roligt att han väljer att komma tillbaka till Sverige och Sandviken. För mig är Erik världens bästa ytterhalv och är en otrolig förstärkning att få tillbaka i laget”.

Säfströms beslut att komma tillbaka till SAIK var relativt väntat. Med 174 matcher för ”Stålmännen” och tre SM-guld har 29-åringen gjort avtryck i klubben. Han hade också ett år kvar på kontraktet när han lämnade för SKA Neftyannik för två år sedan.

– Det var naturligt när det blev Sverige. Eftersom jag hade ett kontrakt. Sen ville ju Saik skriva nytt avtal och det kändes som de verkligen ville ha tillbaka mig. Så jag pratade väl egentligen aldrig med någon annan svensk klubb. Men valet var ju att stanna i Ryssland eller att spela i Saik, säger Erik Säfström som nu står under ett treårskontrakt.

Säsongerna i det stora landet i öst kan beskrivas som ett perfekt slut. Innan han packade resväskan till Sverige och Sandviken blev det guld med SKA Neftyannik efter 6–2 i finalen mot Bajkal.
Erik Säfström minns en jämnbördig tillställning och stort engagemang på läktarna.

Erik Säfström spenderade två säsonger i SKA Neftyannik och fick avsluta med ett guld.

– Det var en jämn match i början, men när vi gjorde 1–0 så kändes det som vi hade kontroll på matchen efter det. Minns egentligen inte jättemycket från själva matchen. Det var ett häftigt tryck på läktaren. Ryssar är bra på att skapa stämning. Alla fans lever sig in på ett annat sätt än här i Sverige. En upplevelse man kommer bära med sig, säger Säfström.

Svenska supportrar kan bli bättre på den fronten alltså?

– Både ja och nej. I Sverige har man en annan läktarkultur. Man har ju oftast en klack som står och sjunger och så vidare. I Ryssland är det ju alla på läktaren som lever in och man skriker och härjar när det faller en in. Sen är det klart man vill att det ska vara fullsatt på varje match och ett bra tryck. Men i Ryssland är det långt ifrån det. Men på några ställen är det häftigt tryck och då tycker jag stämningen slår den stämning som är i exempelvis Lidköping.

Erik Säfströms ankomst till Saik är som bekant inte enda klassförvärvet. Bland annat valde storstjärnan Daniel Berlin att komma ”hem” efter några säsonger i Bollnäs. Enda minus är tappet av Saik-anfallaren Erik Pettersson.
Men klart är att ”Stålmännen” förmodligen aspirerar på det starkaste laget på papperet i elitserien.

– Tycker vi har ett väldigt bra lag på papperet. En bra mix av äldre och många nya yngre som kommer att ta kliv. Sen, som för alla, handlar det om att få ihop det. Men vi har absolut ett lag för att spela om ett SM-guld.

”Världens bästa ytterhalv” beskrev Magnus Muhrén dig när du kom tillbaka till Saik. Vad säger du om de orden?

– Alltid kul att höra att någon tycker att man gör det bra på isen och det är ju bra att min tränare tycker så. Sen finns det ju väldigt många bra ytterhalvor och alla har sina åsikter om vem man tycker är den bästa.

Känner du någon skillnad nu jämfört med det Saik du lämnade för två säsonger sedan?

– Svårt att svara på. Det är klart att det skiljer sig sådär. Det är en hel del spelare som bytts ut och nya yngre som är med. Men det känns som vi har en väldigt bra kemi i gruppen i år och alla vill vara med och bidra med det man är bra på. Sen hur det var för två år sedan, det kommer jag inte riktigt ihåg. Men Saik har ju alltid som mål att vinna så jag hade nog en liknande känsla då.

Vi skriver början av juli och Säfström och lagkamraterna i Saik tränar just nu på egen hand med ett särskilt schema.

– Vi gick på ledighet förra veckan så detta är första veckan från laget, säger Säfström.

Försäsongsträning – kul eller nödvändigt ont?

– Det är klart att det är kul att träna och att träna ihop gör det hela roligare. Speciellt när det är lite småtungt. Försäsongen har sin charm den med, men man hinner ledsna på det också. Sen har vi bandyspelare en väldigt lång försäsong utan att vara nära det vi egentligen håller på med.

Bandyhallarna gör det dock lite roligare och om mindre än en månad kan spelarna gå på is.

– Men med tanke på att alla lag inte har inomhusarenor så tränar och träningsmatchar vi ju under tre månader innan serien börjar. Det hade ju varit optimalt att börja serien som hockeyn gör.

Roligt och spännande, ja det kommer det i alla fall bli när elitserien drar igång i vinter. Det tycker också Erik Säfström.

– Det ska bli väldigt roligt. Man tycker alltid det är skönt när en säsong är över och man får tänka på annat och släppa bandyn för ett tag. Det blir så intensivt med allt, och speciellt i ett slutspel då man lever bandy hela dagarna nästan. Men sen kommer augusti och då vill man bara att serien ska dra igång igen. Men det är ju därför man håller på också. För att man tycker att det är så roligt.

Säger Erik Säfström. Världens bästa ytterhalv.

Mattias Bladh

”Tveka inte att bidra till kvalitetsjournalistik”

KRÖNIKA Bandyfeber växer och är onekligen Sveriges snabbast växande bandysajt. Ja, jag vill hävda det och gör det med starka siffror i ryggen. På sociala medier blomstrar antal följare varje dag. Ännu finns inget stopp i sikte vilket är oerhört glädjande.

Tack allihop. Från norr till söder. Ni som outtröttligt klickar er in på Bandyfebers sociala medier och webbplats. Finns inga vettiga ord att tillgå hur mycket det betyder.

När jag startade Bandyfeber var målet hundra följare. Det blev hundra följare. Fem hundra följare. Äh, snart fortsatte strömningen av bandyläsare från hela landet och jag har slutat räkna. Men tar aldrig något för givet.

Få aktörer om någon genererar det engagemang på sociala medier – i synnerhet på Facebook – som Bandyfeber.
Ett kvitto på att vi jobbar i rätt riktning.

Nu till något viktigt. Vi tror på att hålla Bandyfeber gratis. Inte för att journalistik inte kostar (det gör den precis som i andra yrken) utan mer för att ytterligare ett abonnemang är inte vad någon behöver. Finns nog med det i vitt skilda sammanhang.

Vad som behöver understrykas är vikten av sponsorer. Ett evigt bekymmer om ändå ständigt gör sig påmint.

Vet du någon som vill synas på Bandyfebers webbplats och i sociala medier? I så fall hör av dig.
Vi har utmärkta paket för ändamålen. Dessutom kan en sådan uppgörelse rädda Bandyfeber på längre sikt och gör att jag kan förlita mig mindre på privata donationer.
I nuläget finns inga sponsorer och risken finns att Bandyfeber går i graven i vinter om inte det ändras.

Vill du bidra? Tveka inte att bidra till opartisk kvalitetsjournalistik som läses av stora skaror. Journalistik som berör och fördjupar förståelsen av bandysporten.

För sponsorfrågor: bandyfeber@gmail.com
SWISH-bidrag: 0704807452 (märk med namn)

Tack för att du stödjer Bandyfeber.

Borvall om flytten till Vetlanda: ”Genuint bra förening”

, ,

Målvakten David Borvall blev på söndagen klar för Vetlanda. Borvall, som senast vaktade kassen i IFK Vänersborg, har skrivit på för två säsonger.
– Intentionerna jag har fått är att man vill ta nästa steg och bli ett lag som tillhör de övre regionerna i serien och det vill jag vara en del av, säger Borvall i ett pressmeddelande.

David Borvall valde att inte fortsätta i IFK Vänersborg efter värvningen av Kimmo Kyllönen. Nu står det klart att nya klubbadressen blir Vetlanda.

– Jag har alltid haft en väldigt bra bild av Vetlanda, en genuint bra förening från ungdom till A-lag. Intentionerna jag har fått är att man vill ta nästa steg och bli ett lag som tillhör de övre regionerna i serien och det vill jag vara en del av, säger Borvall.

I Vetlanda återförenas David Borvall med Jonas ”Skorven” Persson, då de spelade tillsammans i Vänersborg säsongen 2015/16. Nu blir Jonas istället Davids tränare, som assisterande tränare med ansvar för målvaktsträningen.

– Jag och ”Skorven” har varit målvaktskollegor i Vänersborg och vi har haft god dialog hela vägen till beslutet att skriva på för VBK. ”Skorven” är för mig en stor förebild och jag hoppas han kan vara en bidragande del för att även lyfta mitt målvaktsspel i framtiden, säger David Borvall.

Fakta. David Borvall

Position: Målvakt
Född: 1989
Moderklubb: Bollnäs GIF
Tidigare klubbar: GAIS, IFK Kungälv, Lidköpings AIK, Villa Lidköping, IFK Vänersborg.