Eriksson: SM-guld en utopi för IFK i nuläget

Eriksson: SM-guld en utopi för IFK i nuläget

Under sommaren blev det klart att IFK Vänersborg lyckades värva tre ryska superstjärnor. Det snackades om lagets starka potential och det vågade drömmas om fullsatta matcher, fest i väst och SM-guld.

Som ni alla vet, så har framgångssagan IFK Vänersborg aldrig existerat mer än i supportrarnas drömmar och efter 20 omgångar, så tenderar laget att ligga på en blygsam femteplats.
Att laget har svårigheter i spelet ledde även till att Stefan Karlsson fick lämna tränaruppdraget i slutet av förra året.

Det är naturligtvis lätt att vara efterklok, men SM-guld är, i mina ögon, en utopi så tillsvida elementära fundament omgående ses över.

Emil Wiklund måste få axla det ansvar som han med respekt och trovärdighet fick under förra säsongen.
Jag är i detta fall enig med Henrik ”Buddha” Eriksson (under matchen mot Sirius) som ungefär menade att Wiklund behöver ha mer boll och att Lomanov Jr skall placeras allt högre upp i banan.

Trollhättan och Vänersborg har angenäma problem gällande att göra bandyn ”hetare” i Tvåstad. Publiken, framförallt i Vänersborg, är kräsen och när det går dåligt för laget så uteblir publiken.
Det sägs att engagemanget skall byggas på stolthet, passion och gemenskap.
Detta är ingenting som publiken har visat de senaste tio åren.

Så till IFK:s organisation. Ögna mot Lidköping och fundera kring hur de lyckas att skapa ett folkets lag. Skapa till exempel samarbete med Högskolan väst och dra nytta av kompetens hur en organisation kan utvecklas och bedrivas till ett lyckat koncept. Låt för övrigt Arena Vänersborg blir en social inkluderande plats där samtliga delar av kommuninvånarna får ta del av denna fantastiska sport.
Vänersborg behöver ett flaggskepp som förenar.

Det kan, i många ögon, ses som märkligt att rubriken tenderar att detronisera Lomanov JR. Till saken hör trots allt att man, enligt folksägen, inte kan leva på gamla meriter.
Så är fallen även med Lomanov JR.
Han är en klasspelare, men det räcker inte med att briljera mot lag som Broberg eller Sirius.
I matchen mot Västerås körde han stundtals in i Västerås köttmur och inte ens denna herre klarar en sådan uppgift.

Emellanåt får man, som betraktare, stundtals en känsla av att Lomanov JR stundtals har skrivits upp som Messias och således tenderar övriga i laget att falla i någon form av samma betraktande roll som publiken och ställa frågor som, ”Vad händer nu?”, ”Vad är nästa drag?”

Nordin/Uhlin behöver hitta en alltmer stringent i det kollektiva spelet där Lomanov är en given klasspelare, men tillsammans med andra spelare.
I denna laguppställning är han däremot inte lagets centrala ledare, utan det är och förblir Emil Wiklund.

Linus Eriksson

Related posts