Wikström: Inget lag är oslagbart

Wikström: Inget lag är oslagbart

År 2016 börjar packa ihop sina saker i sin säck för att dra sig iväg och aldrig mer komma tillbaka.
Ännu ett år bakom oss.

Så här när ett år drar sig undan och ger plats för ett annat brukar allsköns årskrönikor dyka upp.
Jag tänker inte ge mig in på att summera hela året utan nöjer mig med ena halvan av säsongen 2016/2017.
Den halva som började i slutet av oktober.
Och har när detta skrivs, sista lördagen för året, hunnit med sjutton av tjugosex omgångar.
Bara nio omgångar kvar.
Vad kan då sägas hittills.

Längst ut i träsket kämpar Kalix, Tellus och Gripen/Trollhättan.
Sprattlar förtvivlat för att undvika att sjunka ner totalt.
Ner i det kolsvarta djupet.
Det som kallas Allsvenskan.
Räddningsplankan som ligger utlagd heter kvalspel men är en långt ifrån säker planka.
Gäller att försiktigt ta sig fram för det finns luringar där under.

Ljusdal är en av dem.
Motala en annan.
Bägge med uttalade mål om uppgång.
Finns säkert fler farliga bestar som lurar där nere, redo att hugga när tillfälle ges.

Att mitt Kalix skulle ligga på den nesliga jumboplatsen var väl inte det, åtminstone, jag kalkylerat med.
Att vi skulle ligga och guppa vid strandkanten på träsket kunde jag väl tänka mig men det blev värre än så.
Mycket värre.

Tellus skapar rubriker varje gång de tar poäng.
Denna askungesaga som aldrig tar slut.
Jag kan tycka det är jäkligt kul att ett litet lag som detta kommer in som en frisk fläkt i en Elitserie som annars är förutsägbar som ett gökur.
Platsen i träsket är väl som väntat men en del sköna poäng har de tagit.
2-2 mot storebror Hammarby är en.

Kampen om fast mark är stenhård.
TB Västerås blandar och ger.
Tar tunga skalper.
Förlorar lika många.
Ett ungt och fräscht lag med offensiv vilja.
Tappade, den inte så unge, Rinat Shamsutov under jul.
Helt klart ett avbräck.
Men jag tror att TB hade en lösning i kanten på det.

Sirius skvalpar omkring i vassen.
Jagar fast mark.
Kapten Hydlings kompani var bra när de gästade oss i norr.

Och på årets sista fredagskväll möts just Sirius och TB.
Viktigt är bara riktnumret.

Vetlanda ligger lite risigt till.
Småland är lite mörkare än vanligt.
Det gula laget har inte fått till det som gav dem en fin femteplats förra säsongen när allt räknades ihop.
Och tränare Claesson har lämnat.

Högt upp i skogen.
Långt från mörka vatten och sumpmark.
Utan överraskningar.
Tyvärr.
Skulle gärna se nåt det sprakar om.
Undrar om inte bandysporten skulle tjäna lite på det.
Media kanske skulle intressera sig om det händer lite som rör om i vår gryta.

Blev ju lite intresse då Vänersborg lockade till sig en triss i ryska ess.
Mycket snack på sociala medier när det uppdagades.
Sergei Lomanov Jr.
Pavel Bulatov.
Nikita Ivanov.
Inte en trio som kryper fram bakom varenda buske det.

Spektakulärt?
Absolut.
Men har det då lyckats fullt ut?
Njaä.
Kanske inte riktigt som supportrarna vid Vänerns sydspets räknat med.
Själv tycker jag nog de ska vara nöjda, hittills.
Det är inte bara namnet bak på tröjan som avgör matcher.

Bäste ryss som spelat på Kalix IP i vinter är utan tvekan Saik:s Alan Dzhusoev.
Svårt att stava.
Svårt att uttala.
Svår att fånga.
Fantastiskt bra.

VSK får inte riktigt igång maskineriet.
Tror dock inte de grönvita behöver ligga vaken om nätterna i kallsvettig mardröm.
Janne Rintala med vänner lär vara med långt in på vårkanten.

Liksom Villa/Lidköping.
David Karlsson.
Fyrtioen mål på sjutton matcher.
Daniel Andersson.
Tjugosex mål.
Dynamic duo.

För Villas supportrar blir nyårshelgen extra trevlig.
Serieledare minsann.
En tung seger borta mot Saik gör att firandet för de blåvita sker med ett glas champagne i handen och en lokalblaskans serietabell på det dukade bordet.

Bollnäs tassar med.
Inget som förvånar mig.
I topp ett tag.
Tung, blytung, torsk i annandagsmatchen.

Saik får nog ingen att höja på ögonbrynen.
En lagmaskin.
Med två herrar som vet var luckorna bakom fiendens målvakt finns.
Christoffer Edlund med tjugonio mål.
Erik Pettersson har jublat vid nio mer tillfällen.
Trettioåtta.

I min tro går de hela vägen till hjälm i guld uppe på podiet på Tele2-arena i mars.
Precis som vanligt.

Det har hittills varit en rätt intressant vinter.
Känns ändå som att det händer lite saker i varje omgång.
Kanske inte nåt riktigt hårresande men ändå.
Att ”de stora” går på minor ibland är ofrånkomligt.
Men lite uppfriskande.
Inget lag är oslagbart.
Inte under serielunken.
Men när vi räknar ihop en tabell i februari så lär det nog inte vara så många ögonbryn som höjs eller hakor som tappas.

Till sist vill jag bara passa på att tacka alla ni som på olika sätt visat er uppskattning för mina texter.
Det värmer i det gamla hjärtat och ger mig driv att fortsätta.

Tack bandyvänner.
Vi hörs på andra sidan nyår.

Och så en vädjan.
Inga fyrverkerier!

Gott Nytt År.

Related posts

1 Comment

Comments are closed.

Få senaste nytt inom bandyn!

Kom in i värmen hos Bandyfeber.
Skriv upp dig för senaste nytt inom elitserien, krönikor och annat bandygodis.
Och allt är gratis. 

Grattis! Du är nu med på Bandyfebers mejllista.

Powered byRapidology